Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utfärdande av föreskrifter om ursprungsbeteckning för importerad fisk.

1933-03-02 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utfärdande av föreskrifter om ursprungsbeteckning för importerad fisk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1933 kl. 11 f. m

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utfärdande av

föreskrifter om ursprungsbeteckning för importerad fisk.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen 1:4 av herr von Heland m. fl. och 11:3 av herr Andersson

i Dunker m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla örn utfärdande av föreskrifter om ursprungsbeteckning för importerad

fisk i enlighet med jordbruksutredningens i november 1931 framlagda förslag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Jordbruksutredningen avgav i november 1931 till Kungl. Maj:t betänkande

och förslag rörande ursprungsbeteckning av vissa slag av importerade lantmanna-

och trädgårdsprodukter samt fisk. Beträffande frågan örn ursprungsbeteckning

för importerad fisk hade jordbruksutredningen vid utarbetandet av

sitt förslag inhämtat yttranden från ett flertal sammanslutningar av fiskare

och fiskhandlare. Dessa hade med vissa undantag uttalat den uppfattningen,

att ursprungsbeteckning i fråga örn importerad fisk borde genomföras. Avvikande

mening hade uttalats av styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening,

som ansett, att ursprungsbeteckning icke borde ifrågakomma för

färsk fisk, huvudsakligen av det skälet, att åtgärden med all säkerhet skulle

hava till följd liknande bestämmelser i de länder, dit svensk fisk exporterades.

Dylika farhågor ifråga om åtgärdens konsekvenser för den svenska fiskexporten

hade även uttalats av styrelsen för Malmöhus läns havsfiskeförening.

Jordbruksutredningen förklarade sig för sin del ha kommit till den uppfattningen,

att genomförandet av ursprungsbeteckning ifråga om vissa slag

av importerad fisk skulle beteckna en ur skilda synpunkter lämplig och behövlig

åtgärd. Farhågorna beträffande åtgärdens följder för fiskexporten fann

jordbruksutredningen icke böra hindra ifrågavarande anordnings genomförande

i vårt land. Jordbruksutredningens betänkande innefattar förslag örn ursprungsbeteckning

för samtliga de för importhandeln viktigaste fisksorterna (utom

färsk sill) ävensom för vissa skaldjur, nämligen hummer, kräftor och räkor.

Beträffande innehållet i övrigt i jordbruksutredningens förslag i nu ifrågavarande

avseende hänvisas till det i förevarande motioner lämnade referatet.

Kungl. Maj:t har över jordbruksutredningens förslag infordrat yttrande från

generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen oell kommerskollegium.

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 10 sami. Nr 25—20.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

Generaltullstyrelsen har i ärendet hört tulldirektören och tullbehandlingsinspektionen

i Stockholm, tulldirektören i Göteborg, tulldirektören samt tullbehandlings-

och tullbevakningsinspektionerna i Malmö ävensom tullkamrarna i

Lysekil och Storlien.

Av de hörda tullmyndigheterna hava åtskilliga anmärkningar och erinringar

av såväl allmän som mera speciell natur framställts. I förstnämnda hänseende

hava sålunda tullmyndigheterna i Malmö framhållit såsom en brist i utkastet,

att däri icke angivits, vad som vore att förstå med »fiskvaror av utländskt ursprung».

De anmärkningar av mera speciell natur, som framförts av de hörda tullmyndigheterna,

äro i huvudsak följande.

Den nu förekommande införseln av levande fisk skulle genom de föreslagna

bestämmelserna i hög grad försvåras eller rent av omöjliggöras. Levande fisk

infördes dels i bassänger med järnvägsvagn eller fartyg, dels i fisksumpar, från

vilka försäljningen skedde efter hand. Tillämpning å levande fisk av bestämmelsen

i utkastets 15 § örn förpackning av oemballerad vara såsom villkor för

varans utlämnande från tullverket skulle möta oöverstigliga hinder. Märkning

av levande fisk genom uthuggning av hål i stjärtfenan skulle enligt av sakkunnig

person lämnad uppgift medföra fiskens snara död och göra den så gott

som värdelös. Gent emot förslaget örn sådan märkning av annan än levande fisk

har erinrats, att saltad fisk, särskilt lax, ävensom torkad långa och torsk oftast

inkomme med stjärtfenan borttagen; att färsk hälleflundra stundom infördes

styckad tvärsöver i två eller tre delar; att bestämmelsen vore ägnad att föranleda

dröjsmål med expeditionen av sändningarna, vilket ofta kunde föranleda

försämring av varan; samt att det över huvud taget skulle medföra betydande

svårigheter eller stundom visa sig ogörligt att iakttaga föreskriften. Torkad

långa och torsk ävensom torkad sej inkomme i allmänhet oemballerade i buntar,

sammanhållna med järntråd, eller i emballage av väv; förpackning av sådana

varor i kärl, som kunde märkas, skulle bliva så betungande för handeln, att en

dylik åtgärd syntes icke böra föreskrivas. Än vidare har framhållits, att tvekan

kunde uppstå, huruvida gråsej, en till torsksläktet hörande fisk, varav en betydande

import förekomme, skulle beröras av ifrågavarande bestämmelser, samt

att benämningen »flundra» borde, till undvikande av ovisshet rörande bestämmelsernas

omfattning och tillämpning, utbytas mot benämningen »flundreartade

fiskar». Slutligen har av tullmyndigheterna i Malmö anförts, att tillsynen

å efterlevnaden av de ifrågasatta författningsbestämmelserna kunde komma

att ställa vissa krav på tillhandahållande av tullpersonal, vilka icke utan

särskild kostnad för tullverket skulle kunna tillgodoses.

För egen del har generaltullstyrelsen i utlåtande den 7 april 1932 anfört

följande.

»De anmärkningar och erinringar, som sålunda framställts mot utkastet i

nu förevarande del, synas generaltullstyrelsen synnerligen beaktansvärda. I

första rummet torde det vara av vikt, att i en blivande författning angives vad

som avses med uttrycket ''fiskvaror av utländskt ursprung’. Strängt taget synes

ali fisk, som fångats å internationellt vattenområde, böra anses såsom utländsk

vara, oavsett huruvida den fångats av svenska eller utländska fiskare. Av vissa

uttryck i jordbruksutredningens betänkande vill det dock synas, som örn fisk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

o

fj

fångacl å internationellt vattenområde, skulle anses såsom svensk vara, örn den

fångats av svenska fiskare, men i annat fall såsom utländsk vara. En sådan

uppfattning skulle dock, såsom tullmyndigheterna i Malmö erinrat, leda till

svårigheter, i synnerhet med anledning av den danska fiskare enligt förordning

den 25 maj 1917 (nr 255) tillerkända rätt att utan hinder av bestämmelserna i

förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 med sina fiskefartyg

ingå till svensk tullplats eller kustpostering för att där avyttra färsk,

från fartyget fångad och därå medförd fisk. Enligt styrelsens mening måste,

därest fiskvaror skola falla under bestämmelserna, nu nämnda frågor avgöras

i författningen eller i sammanhang med dess utfärdande, varvid tillika frågan,

huruvida skillnad traktatsenligt kan göras mellan ’svenskfångad’ fisk och fisk,

fångad av danska fiskare, vilka från fiskeplatsen direkt ingå till svensk ort för

fiskens avyttrande, lärer böra tagas under övervägande. Något sakligt skäl för

en sådan åtskillnad torde knappast kunna anses föreligga.

Av vad tullmyndigheterna anfört torde vidare framgå, att de föreslagna bestämmelserna

örn ursprungsbeteckning å utländsk fisk skulle medföra svåra

olägenheter och hinder för handeln med denna vara samt i många fall icke ens

kunna tillämpas.»

Generaltullstyrelsen har slutligen förklarat sig ur de synpunkter, som med

hänsyn till tullverkets uppgifter och verksamhetsområde torde få anses avgörande

vid bedömande av föreliggande fråga, bestämt avstyrka införande av

föreskrifter rörande ursprungsbeteckning å fiskvaror av utländskt ursprung.

Lantbruksstyrelsen har i avgivet utlåtande den 12 april 1932 först framhållit

följande.

»Jordbruksutredningen har uppenbarligen utgått därifrån, att de importerade

fiskvarorna skulle vara av sämre beskaffenhet än de svenskfångade. Genom

märkning av den utländska mindervärdiga fisken skulle alltså denna fisk

i marknaden få stå tillbaka för den svenskfångade och vår fiskerinäring således

gynnas. Emellertid torde såsom generell regel icke kunna påstås, att de

importerade fiskvarorna äro de svenska i kvalitativt avseende underlägsna. Utgångspunkten

för jordbruksutredningens förslag i denna del synes lantbruksstyrelsen

därför i stort sett ohållbar.

Härav synes följa, att den av märkningen väntade nyttan sannolikt skulle

utebliva. Jämväl här kan det tänkas, att i sådana fall, där utländsk vara är

den svenska överlägsen, såsom i fråga örn salt sill och vissa konserver, föreskriven

märkning av dessa varor komme att, särskilt örn den utländska varan

kan saluhållas till billigare pris, utgöra särskild reklam för sådana varor

till skada för den svenska fiskerinäringen.

Enligt lantbruksstyrelsens mening vore det säkerligen även här i stort sett

till större gagn, örn man sökte åstadkomma svenska produkter, som genom behandling

och förpackning vore de utländska överlägsna till kvalitet, och genom

märkning eller på annat sätt gjorde reklam för dessa varor. Anföras må,

att märkning i dylikt syfte i ett par fall redan införts i landet. Sålunda har

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län för detta län

med gott resultat infört en frivillig offentlig kontrollstämpling av svensk spillånga

och kabeljo.»

Beträffande frågan örn märkning av färsk fisk har lantbruksstyrelsen anfört

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

JordbruJcsutskottets utlåtande Nr 25.

»Till en början ina då framhållas, att svenska havsfiskare särskilt på västkusten

äro för sitt fiske i mycket hög grad beroende av att hava största möjliga

rörelsefrihet i främmande lands fiskehamnar, där de äro vana att avyttra

betydande mängder färsk fisk. Det kan utan överdrift påstås, att dessa försäljningsmöjligheter

nära nog äro ett livsvillkor för västkustfisket. Jordbruksutredningen

har i detta sammanhang berört vårt handelsutbyte av fiskevaror,

men synes därvid hava förbisett dels de betydande kvantiteter färsk fisk, som

av svenska fiskare försäljas i grannländernas hamnar och som icke återfinnas

i vår exportstatistik, dels ock det nämnda behovet för svenska fiskare att

så obehindrat som möjligt kunna anlöpa utländska hamnar för fångsternas avyttring.

Enligt handelsstatistiken uppgick importen under femårsperioden 1925—

1929 i genomsnitt per år till 11.2 miljoner kg färsk fisk med ett värde av

6.2 miljoner kronor. Exportmängden utgjorde under samma period 18 miljoner

kg, representerande ett värde av 6.3 miljoner kronor. För åren 1930 och 1931

äro nu endast preliminära uppgifter över kvantiteterna tillgängliga. År 1930

utgjorde emellertid importen och exporten av färsk fisk respektive 11.3 och 19.2

miljoner kg och 1931 10.5 och 15.4 miljoner kg. Till exporten bör även läggas

den direkt i utländska hamnar sålda fisken, som för åren 1928 och 1929 i genomsnitt

per år utgjorde 8.9 miljoner kg till ett värde av 3.5 miljoner kronor.

Den totala exporten av färsk fisk är alltså till kvantiteten ungefär 2.5 gånger

större än importen och till värdet mer än 1.5 gånger så stort.

Då vårt handelsutbyte på detta område är särskilt livligt med Danmark,

må några uppgifter därom lämnas. För perioden 1925—1929 utgjorde importen

från Danmark av färsk fisk enligt handelsstatistiken i medeltal 3.3 miljoner

kg till ett värde av 1.5 miljoner kronor och motsvarande export 1.3 miljoner

kg till ett värde av 0.9 miljoner kronor. Till exporten måste här läggas

den i danska hamnar direkt försålda svenskfångade fisken, som för åren 1928

—1930 i genomsnitt per år utgjorde 4.5 miljoner kg med ett värde av 0.9 miljoner

kronor. Även i förhållande till Danmark hava vi således ett exportöverskott

av färsk fisk.

Jordbruksutredningen nämner, att vår export till Danmark avsåge framför

allt ål samt i övrigt huvudsakligen sill och makrill. Genom att bortse från

den i utländska hamnar direkt försålda svenskfångade fisken, kommer jordbruksutredningen

till nyssnämnda resultat. Den förbigår sålunda vid sina uppgifter

örn vår export till Danmark t. ex., att svenska fiskare direkt i danska

hamnar år 1929 sålde 1.4 miljoner kg kolja och 1930 0.9 miljoner kg rödspätta.

På grund av vad sålunda anförts, anser lantbruksstyrelsen sig icke kunna

förorda ursprungsbeteckning av färsk fisk och skaldjur. Härtill kommer, att,

då vårt land för sina viktigaste fisken är i avsevärd omfattning beroende av

våra grannländer, landet genom de föreslagna åtgärderna icke bör utsättas

för risken av motåtgärder från dessa länder.

Det må även nämnas, att Malmöhus läns havsfiskeförening och Göteborgs

och Bohus läns havsfiskeförening på nu angivna grunder avstyrkt ursprungsbeteckning

å färsk fisk.

Framhållas må också, att svenska fiskare försälja avsevärda mängder fisk,

särskilt makrill, i danska och norska hamnar till svenska uppköpare, som därefter

föra varan till Göteborgs fiskhamn, där den försäljes såsom importerad.

Det vore emellertid i sådant fall i själva verket oriktigt att stämpla den såsom

utländsk vara.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25. 5

Lantbruksstyrelsen Ilar därefter givit exempel på flera olägenheter, som

enligt styrelsens mening vore förbundna med märkningen, vilka omständigheter

för styrelsen varit ytterligare skäl för att avstyrka den föreslagna märkningen

av färsk fisk och skaldjur.

Vidkommande beredda eller konserverade fiskvaror har lantbruksstyrelsen

anfört bland annat, att utländska konserver, som infördes till Sverige, alltid

torde vara försedda med ursprungsbeteckning, att salt sill för närvarande icke

producerades i nämnvärd omfattning inom landet samt att importen av strömming

på grund av förbättrade tillverknings- och försäljningsmetoder under senare

år väsentligt nedgått.

Endast ifråga örn saltad och torkad fisk har det synts lantbruksstyrelsen förefinnas

anledning att införa märkningstvång. Härom har styrelsen anfört

bland annat följande.

»Anda till för ett par år sedan har spillånga producerats endast i Sverige.

På sista tiden har emellertid även Norge börjat framställa spillånga för export

till Sverige, som är det enda land, som praktiskt taget använder denna

vara. Såsom redan nämnts har man på västkusten för några år sedan börjat

kontrollera tillverkningen av spillånga samt märka och göra reklam för densamma.

För att därvid lättare kunna skilja den utländska varan från den

svenska, torde särskild märkning av den utländska kunna bliva till någon nytta.

Dylik märkning synes även kunna genomföras utan större svårighet, ehuru

det givetvis bleve ett betydligt ökat arbete för tullverket att kontrollera, att

varje fisk blivit märkt.»

Kommerskollegium, som i ärendet införskaffat yttranden från i det närmaste

samtliga handelskamrarna i riket ävensom från ett stort antal sammanslutningar,

bland andra Svenska fiskhandelsförbundet och Stockholms fiskhandlareförening,

har i utlåtande den 21 april 1932 förklarat sig bestämt avstyrka

jordbruksutredningens förslag. Kommerskollegium har i sitt utlåtande

anfört, att de föreslagna bestämmelserna dels skulle i sin praktiska tillämpning

bliva ytterst besvärande för näringslivet, sannolikt utan att producenternas intressen

i avsedd utsträckning gagnades, dels i vissa fall utåt komme att verka

såsom maskerade importförbud och på den grund kunde befaras medföra för

de svenska exportintressena kännbara repressalier från andra länder, dels ock

kunde befaras medföra en med hänsyn till folkförsörjningen beklaglig minskning

av varutillgången och en ur vissa synpunkter icke önskvärd prisfördyring.

Beträffande förslaget örn stämpling eller märkning av den importerade varan

eller dess emballage har kommerskollegium funnit befogade invändningar kunna

resas mot det föreslagna stämplingssättet. Kommerskollegium har i sistnämnda

hänseende vidare anfört.

»Sådana invändningar synas i främsta rummet kunna riktas mot förslaget

att genom hålstämpling i stjärtfenan märka vissa fiskslag. För levande fisk

lärer sådan märkning på grund av det därmed förbundna djurplågeri icke böra

ifrågakomma. Vidare är såsom av Svenska fiskhandelsförbundet framhållits

märkningen i fråga överhuvud taget omöjlig att genomföra beträffande ål. I

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

fråga om fisk, som importeras för konservfabrikerna, skulle märkningen medföra

ett oskäligt fördyrande av råvaran. Bestämmelsens genomförande skulle

förutsätta, att av de fiskslag, som skulle märkas, endast död fisk skulle komma

att införas. Till följd av fiskens snabba försämring i dött tillstånd komme

detta, såvitt angår färsk fisk, att innebära, att endast sekunda utländsk vara

skulle få föras i marknaden. Vidare kan, enligt vad fiskhandelsorganisationerna

påpekat, denna märkningsmetod å vissa fisksorter, såsom små makrill, infrusen

lax och amerikansk saltad lax, icke heller å död fisk utan stora, olägenheter utföras,

och överhuvud taget torde metoden vara så omständlig och betungande, att

densamma, såsom bl. a. Skånes handelskammare framhållit, sannolikt i stor

utsträckning skulle komma att innebära ett maskerat importförbud. Ifall detta

avsetts med förslaget, finner sig kollegium med hänsyn till den betydelse den

importerade fisken äger för tillförseln å fiskmarknaden — vad Stockholms fiskhandlareförening

härutinnan anfört synes kollegium vara värt synnerligt beaktande

— böra bestämt varna för märkningstvångets genomförande. Kollegium

vill också framhålla betydelsen av att Göteborgs och Bohusläns havsfiskeförening

i yttrande till jordbruksutredningen förklarat, att ursprungsbeteckning

icke bör ifrågakomna för färsk fisk, och att även Malmöhus läns havsfiskeförenings

styrelse ansett sig icke kunna förorda en sådan anordning.»

Utskottet har icke kunnat undgå att finna att, även örn vissa skäl tala för

åtgärder i det i motionerna angivna syfte, frågan, såsom ovan lämnade redogörelse

torde utvisa, är av svårlöst beskaffenhet. Med hänsyn härtill och då,

enligt vad utskottet inhämtat, sedan de infordrade yttrandena över jordbruksutredningens

förslag rörande ursprungsbeteckning för importerad fisk avgivits,

ärendet för närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, anser sig utskottet

icke nu böra förorda någon åtgärd i ärendet från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 4 och II: 3 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Carl E. Eriksson,

ron Stockenström, Granath, Tjällgren, J. Fritiof Gustafson, David Hjalmar Pettersson

samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Nilsson

i Landeryd, Andersson i Löbbo, Björk, Pehrsson i Bramstorp, Ericsson i Sörsjön,

Danielsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.