Utlåtande i anledning av väckta motioner om utfärdande av föreskrifter rörande ursprungsbeteckning för importerade lantmannaoch trädgårdsprodukter.
1933-03-02 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1933:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utfärdande av föreskrifter rörande ursprungsbeteckning för importerade lantmannaoch trädgårdsprodukter.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr &6.
7
Nr 2G.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1933 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utfärdande av föreskrifter
rörande ursprungsbeteckning för importerade lantmanna-
och trädgårdsprodukter.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 3 av herr von Heland m. fl. och II: 17 av herr Wallén
m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
örn utfärdande av föreskrifter örn ursprungsbeteckning för importerade lantmanna-
och trädgårdsprodukter i enlighet med jordbruksutredningens förslag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Utskottet vill först lämna en redogörelse för gällande bestämmelser i ämnet.
Angående märkning av importvaror i allmänhet finnas bestämmelser meddelade
i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel till riket
av varor med oriktig ursprungsbeteckning, ändrad genom lag den 9 oktober
1914 (nr 423). Enligt 1 § i 1913 års lag må vara, därå finnes anbragt beteckning,
som giver varan sken av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige,
icke från utrikes ort hit till riket införas för försäljning. Undantag från förbudet
gäller, förutom i ett par specialfall, jämväl då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen,
å varan finnes på tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt
angivet, att varan är av utländskt ursprung. Enligt 17 § i lagen gäller förbudet
även i det fall, att den oriktiga ursprungsbeteckningen är anbragt å emballage,
i vilket varan vid införseln förvaras, såvida emballaget är sådant, att
varan är avsedd att däri hållas till salu.
Mot detta förbud — vilket sålunda gäller införsel till riket -—- svarar särskilt
förbud mot dels anbringande här i riket å utländsk, för försäljning avsedd vara
eller å dess försäljningsemballage av sådan oriktig ursprungsbeteckning, som
nyss nämnts, och dels saluhållande här i riket av utländsk vara med dylik beteckning,
vare sig denna är anbragt å varan eller dess emballage eller å anslag
eller skylt, som hör till varan. Bestämmelser härom finnas meddelade i lagen
den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende
med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor.
Förutom att påföljden och det processuella förfarandet vid överträdelse äro
olika, skilja sig ifrågavarande båda lagar från varandra jämväl däri, att den
sistnämnda lagen för påföljds inträde förutsätter avsikt att vilseleda i fråga örn
ursprunget.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 36.
"Vidare äro beträffande särskilda varuslag åtgärder för utmärkande av utländskt
ursprung föreskrivna i åtskilliga författningar, däribland en del avseende
alster av åkerbruk och boskapsskötsel samt därmed jämförliga produkter.
Sålunda stadgas i kungl, kungörelsen den 5 februari 1909 (nr 8) angående införsel
av samt handel med vissa slag av utländskt frö med däri genom kungörelser
den 24 november 1922 (nr 527) och den 9 januari 1930 (nr 6) vidtagna ändiingar,
att utländskt frö av vissa angivna slag skall vid införsel vara inneslutet
i säckar, märkta med orden »Utländskt frö», och att detsamma skall före utlämnandet
från tullverket behandlas med eosinlösning. Kungörelsen innehåller
jämväl bestämmelser om utmärkande av det utländska ursprunget vid handel
inom riket.
Särskilda föreskrifter av liknande innebörd gälla beträffande vissa slag av
utländskt barrträdsfrö enligt kungl, kungörelsen den 4 april 1910 (nr 27) angående
införsel av samt handel med utländskt barrträdsfrö, ändrad genom kungörelse
den 24 november 1922 (nr 528).
Enligt kungl, kungörelsen den 16 januari 1930 (nr 7) angående färgning av
importhavre skall utländsk havre, som införes till riket, utom i vissa undantagsfall
färgas med eosinlösning i samband med införseln.
Enligt kungl, kungörelsen den 10 augusti 1926 (nr 404) angående bestämmelser
att iakttagas vid införsel till riket av hönsägg må sådan införsel i allmänhet
äga rum allenast under villkor, att äggen äro på tydligt och varaktigt
sätt stämplade med ordet »Import» eller dettas förkortning »Imp.» samt med
namnet å det land, där de alstrats.
I kungl, kungörelsen den 1 juli 1927 (nr 332) angående bestämmelser att
iakttagas vid införsel till riket av samt handel med utländskt smör stadgas,
att införsel av utländskt smör (naturligt smör) i regel må äga rum allenast
under villkor, att det kärl, vari smöret förvaras, är på visst sätt märkt med
ordet »Import». Kungörelsen innehåller jämväl bestämmelser om utmärkande
av det utländska ursprunget vid handel inom riket.
I detta sammanhang må jämväl erinras om de bestämmelser angående ursprungsbeteckning,
som finnas meddelade i 10—22 §§ i kungl, förordningen den
30 juni 1932 (nr 355) angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med
margarin, margarinost, fettemulsion och konstister m. m.
Enligt kungl, kungörelsen den 11 januari 1927 (nr 3) angående bestämmelser
att iakttagas vid införsel av potatis, ändrad genom kungl, kungörelse den 12
januari 1929 (nr 6), skall potatis, som införes till riket, åtföljas av intyg, innehållande
bl. a. uppgift å produktionslandet.
Bestämmelser angående anbringande å köttvaror och djurfett respektive deras
emballage av beteckning om utländskt ursprung i samband med den veterinärundersökning,
som äger rum vid varornas införsel till riket, finnas meddelade
i 12 § av kungl, förordningen den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll
vid införsel till riket av köttvaror och djurfett, vilken förordning ändrats
genom kungörelser den 21 juni 1922 (nr 274), den 4 maj 1923 (nr 100), den
Jordbruksutskottets utlåtande Nr S6. 9
1 juni 1923 (nr 158), den 13 september 1928 (nr 353) och den 1 januari 1929
(nr 2).
Jämväl å kött efter till riket införda nötkreatur, får, getter eller svin —
vilka vid införseln skola nedslaktas — skall anbringas beteckning om det utländska
ursprunget. Bestämmelser härom återfinnas i kungl, kungörelsen den
13 september 1928 (nr 352) angående införsel till riket av idisslande djur och
svin, ändrad genom kungörelse den 4 januari 1929 (nr 1).
Inom Sverige gällande föreskrifter angående ursprungsbeteckning av importerade
varor hava i regel tillkommit av ettdera av följande motiv, nämligen
i syfte att 1) förhindra användningen inom vårt land av för detta olämplig utsädesvara;
2) hindra, att importerad vara införes och återutföres under felaktig
ursprungsbeteckning samt därigenom eventuellt skadar svenska produkters anseende
på utländsk marknad; samt 3) beteckna sådan importvara, som kan
befaras överföra parasiter och smittsamma sjukdomar m. m. eller som i hygieniskt
avseende kan förutsättas vara svensk produktion underlägsen.
Medan gällande bestämmelser alltså som regel tillkommit ur vissa speciella
motiv, åsyfta de nu föreliggande motionerna införande av föreskrifter ur mera
allmänna synpunkter. Liknande önskemål hava tidigare framförts i riksdagen.
I anledning av vid 1930 års riksdag väckta motioner, nämligen I: 3 och
11:5, likalydande, samt 11:127 anhöll riksdagen i skrivelse (nr 235), att
Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande införande — utöver vad som
redan gällde — av föreskrifter om ursprungsbeteckning av importerade lantmanna-
och trädgårdsprodukter samt därefter vidtaga åtgärder, vartill en dylik
utredning kunde giva anledning.
För innehållet i nyssberörda motioner, för däröver av vissa myndigheter avgivna
utlåtanden samt för vederbörande utskotts utlåtande har i nu förevarande
motioner lämnats en redogörelse, till vilken utskottet tillåter sig hänvisa.
Genom skrivelse den 8 augusti 1930 anbefallde Kungl. Majit jordbruksutredningen
att inkomma med yttrande i märkningsfrågan.
Av företagen undersökning fann jordbruksutredningen, att synnerligast
inom producentkretsar ett livligt och omfattande intresse rådde för införande
av ursprungsbeteckning ifråga örn vissa importerade slag av lantmanna- och
trädgårdsprodukter. Ifrågavarande intresse grundade sig givetvis till stor del
i producenternas förhoppning, att åtgärder av berörda slag skulle vara ägnade
att bereda viss lättnad i den ofta hårda konkurrensen med de utländska
produkterna. Det hade emellertid även framhållits såsom ett konsumentintresse
att erhålla kännedom örn de utbjudna varornas ursprung, helst som utländska
produkter av lägre kvalitet än svenska ej sällan salufördes som svenska
och med tillämpning av högre priser, än som motiverades av marknadsläget för
förstklassig vara.
Jordbruksutredningen anslöt sig för sin del principiellt till berörda grunduppfattning.
Enligt jordbruksutredningens i november 1931 framlagda förslag
skulle bestämmelser örn ursprungsbeteckning införas för följande varuslag,
nämligen: ost, steriliserad grädde, kondenserad mjölk och grädde samt
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
torrmjölk, fjäderfäkött (kött av höns, gås, anka och kalkon), honung, våra
viktigaste trädgårdsprodukter (äpplen, plommon, meloner, tomater, blomkål,
sparris, spenat, sallad, persilja, dill, rädisor, rabarber ävensom färska och saltade
gurkor) samt rosenbuskar. Förslaget innebär därjämte en skärpning av de
nuvarande märkningsreglerna i fråga om vissa av de varor, för vilka sådana
regler redan gälla, nämligen ägg och potatis.
De föreslagna bestämmelserna avse dels för detaljhandeln skyldighet att i
försäljningslokalen hava uppsatt en skylt, angivande, att utländsk vara säljes
(»Här säljes utländskt smör»; »Här säljes utländsk steriliserad grädde» resp.
»kondenserad mjölk och grädde», resp. »torrmjölk»; »Här säljas utländska
ägg») samt att invid den utländska varan hava uppsatt anslag eller skylt, angivande
varans utländska ursprung (förutom för smör, beträffande vilken vara
denna bestämmelse redan gäller, för potatis och trädgårdsprodukter samt alternativt
honung), dels stämpling eller märkning av varan eller det emballage,
vari den är förvarad (för samtliga nyssnämnda produkter jämte steriliserad
grädde, kondenserad mjölk och grädde samt torrmjölk), dels skyldighet, att i
räkningar m. fl. affärshandlingar angiva varans utländska ursprung (för potatis
och trädgårdsprodukter), dels och skyldighet att vid försäljning i minut
innesluta varan i omslag, varå dess utländska ursprung finnes angivet (förutom
för smör även för ost).
I fråga örn vad jordbruksutredningen i övrigt anfört, får utskottet hänvisa
till den redogörelse härför, som lämnats i nu förevarande motioner.
Kungl. Maj:t har över jordbruksutredningens förslag inhämtat yttrande från
ett flertal myndigheter.
Generaltullstyrelsen har i utlåtande den 7 april 1932 förklarat sig i huvudsak
icke hava något att erinra mot de av jordbruksutredningen föreslagna bestämmelserna.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 12 april 1932 förklarat sig biträda
jordbruksutredningens förslag ifråga örn märkning av mjölk, grädde, honung
och rosenbuskar samt förorda såväl viss märkning av fjäderfä som en försöksmärkning
ifråga örn färsk potatis och vissa trädgårdsprodukter, varjämte lantbruksstyrelsen
erinrat, att starka skäl syntes tala för att bestämmelserna i ämnet
utfärdades i form av särskild kungörelse för varje särskilt varuslag eller
varugrupp.
Lantbruksstyrelsen har vidare anfört i huvudsak; följande.
»Förutsättningen för att en märkning av importerad vara skall verka såsom
ett skydd för det egna landets produktion är, att allmänheten föredrager
den inhemska produktionen framför importerad vara. Är så icke fallet, kan importmärkningen
lätt få en alldeles motsatt verkan och tjäna såsom reklam för importerad
vara. Örn också maningsropet ''köp svenska varor’ upprepas aldrig
så ofta, torde den patriotiska känsla, som detta maningsrop vill väcka, icke
vara så djupt rotad hos den stora köpande allmänheten, att till följd därav
en importmärkning under alla förhållanden medför någon större begränsning
av inköpen utav utländska produkter. Erfarenheten hittills synes åtminstone
icke tala härför. Det förefaller fastmera, som örn importvaran i vissa fall vore
mera efterfrågad än den inhemska produktionen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.
11
Endast där den övertygelsen befästs, att den inhemska produkten är i något
avseende kvalitativt överlägsen importvaran, torde därför importmärkningen
vara av värde och böra komma till användning såsom skydd för den inhemska
produktionen. Där är den också i vissa fall fullt berättigad såsom ett
medel att förhindra den illojala konkurrens, som utbjudandet av importvara
under sken av att den är av inhemskt utsprung innebär.
Hittills stadgad importmärkning har fått betydelse i förevarande avseende
just därigenom, att de inhemska produkterna äga erkänt företräde framför
åtminstone vissa importvaror. Så är i allmänhet fallet med smör och ägg. Ifråga
om kött och köttvaror torde det företräde, som synbarligen lämnas den svenska
produktionen, vara att hänföra till en allmänt befäst tilltro till den hygieniska
kontrollen inom landet. Importvaror av denna grupp synas — där det utländska
ursprunget är för köparen känt och märkningen således fungerar jämväl
i detaljhandeln —• egentligen hava en marknad inom landet ifråga örn vissa
kvalitetsvaror av kända märken, exempelvis Anssa korvvaror, pragerskinkor
m. m.
Där här omförmälda förutsättningar icke äro för handen, synes det lantbruksstyrelsen,
som örn ansträngningarna i första hand måste inriktas på att
höja den egna produktionens kvalitet till en sådan standard, att konsumenten
blir övertygad örn dess företräde framför importvaran. Här torde det emellertid
kunna ifrågasättas, örn icke en kvalitetsmärkning av det egna landets produkter
skulle kunna få större betydelse för produktionen än importmärkning,
örn också den senare i vissa fall kan anses utgöra ett komplement till den
förra.
Erfarenheten särskilt från England talar för riktigheten av denna uppfattning.
I England har en allmän märkning av importerade lantmannaprodukter
planlagts. Emellertid har denna plan ansetts icke kunna omedelbart genomföras.
Såsom förberedelse härtill har en planmässig förbättring av det egna
landets produktion åvägabragts i samband med inhemsk k\ralitetsmärkning.
Först sedan detta arbete burit frakt och den inhemska varans anseende såsom
kvalitetsvara befästs, har man ansett ursprungsmärkning för importA7arorna efterhand
böra genomföras. Ett för hastigt införande av sådan märkning har nämligen
ansetts kunna medföra en deklassifiering av den egna produktionen och
sålunda snarare lända jordbruket till skada än gagn.
Vid prövning av frågan om importmärkning torde icke heller kunna helt
förbises en sådan märknings eventuella följder med hänsyn till de internationella
handelsförhållandena. Det torde icke Amra uteslutet, att i vissa aA7tal
med andra länder dessas produkter tillförsäkrats en sådan ställning inom Sverige,
att protester mot en importmärkning därav kunna förväntas. En prövning
av märkningsfrågorna ur denna synpunkt torde dock huvudsakligen ankomma
på andra myndigheter än lantbruksstyrelsen. Jämväl där sådana avtal
icke föreligga, torde det dock vara av nöden att noga prÖA7a en märknings
betydelse med hänsyn till förhållandet till andra länder. Detta gäller särskilt
ifråga örn sådana produkter, som äro föremål för svensk export och där det
icke är uteslutet, att svenska åtgärder komma att mötas av motsArarande åtgärder
inom de länder, som äro avnämare av svensk exportvara. Det kan nämligen
tänkas, att de fördelar, som ur den SATenska producentens synpunkt eventuellt
skulle \''innas genom en importmärkning, icke uppvägas av de nackdelar,
liknande åtgärder från vissa andra hinders sida skulle komma att medföra
flir samma eller andra producenter.
Jordbruksutredningen Ilar beträffande koni rollen över efterlevnaden av före
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
slagna märkningsföreskrifter såsom kontrollorg-an i första liand upptagit tullock
polismyndigheterna. För vinnande av ökad effektivitet har tillika ifrågasatts
en förstärkning av kontrollväsendet genom att taga statens och hushållningssällskapens
konsulentorganisation på livsmedelsområdet i anspråk. Därjämte
kunde livsmedelsproduktionens egna organisationer tänkas biträda vid
kontrollen genom särskilt utsedda kontrollanter, vilka på förevarande område
eventuellt skulle kunna utrustas med polismans befogenhet.
Lantbruksstyrelsen hyser den uppfattningen, att kontroll av partiförsäljning
icke torde möta alltför stora svårigheter, så länge importvara befinner sig
i det med ursprungsbeteckning märkta emballaget. Då emellertid flertalet av
till ursprungsmärkning föreslagna varuslag vid utminutering lösgöras från emballaget,
torde effektiv kontroll över efterlevnaden av föreskrifterna icke kunna
genomföras utan stora kostnader, som icke torde svara mot den med ursprungsmärkningen
avsedda nyttan. Ett märkningstvång av sådan omfattning,
som det föreslagna, kan därför lätt få karaktär av en bestämmelse allenast på
papperet. Den enligt lantbruksstyrelsens mening enda effektiva kontrollen beträffande
flertalet produkter torde under sådana förhållanden bliva den, som
landets egna producenter av olika varuslag kunna komma att i eget intresse
vidtaga. Huruvida ett därav föranlett anmälningssystem med åtföljande trakasserier
kan anses vara fullt lämpligt, torde i viss mån kunna diskuteras.»
Lantbruksstyrelsen har därefter ingått på ett bedömande rörande lämpligheten
av att beträffande särskilt angivna slag av produkter införa ursprungsbeteckning.
Kommerskollegium, som i ärendet införskaffat yttranden från i det närmaste
samtliga handelskamrar i riket ävensom från ett stort antal sammanslutningar,
bland andra Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Kooperativa förbundet,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Fruktengrossistföreningen
i Stockholm, Stockholms specerihandlareförening, Stockholms frukthandlareförening
samt Stockholms vilt- och laxhandlareförening, har i utlåtande den
21 april 1932 förklarat sig ifråga örn förslaget örn märkning av importerade
rosenbuskar sakna anledning att avgiva yttrande samt beträffande förslaget i
övrigt bestämt avstyrkt detsamma.
Kommerskollegium har i huvudsak anfört följande.
»Det säger sig självt, att en så omfattande utvidgning av bestämmelserna örn
ursprungsbeteckning, som av jordbruksutredningen avses, måste bedömas ur helt
andra synpunkter än då det endast gäller vissa enstaka varuslag. Medan de hittills
utfärdade bestämmelserna i ämnet kunnat motiveras av hälsovårdssynpunkter
eller syftat till förhindrande av djur- och växtsjukdomars införande i riket
m. m., bör förevarande förslag ses ur en mera allmän synvinkel.
Jordbruksutredningen har motiverat sitt förslag dels med att de inhemska
producenterna behövde beredas lättnad i den ofta hårda konkurrensen från utländska
produkter, vilken konkurrens enligt jordbruksutredningens mening
stundom drives under mindre lojala former på så sätt att utländsk vara utgives
som svensk, dels ock med önskemålet att skydda de svenska konsumenterna från
mindervärdig utländsk vara.
Kollegium vill häremot påpeka, att från konsumentkretsar något krav örn
skydd i förevarande hänseende ej lärer hava gjorts gällande. Det kan också an
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
13
märkas, att i den mån för utländska födoämnen begagnas vilseledande varubeteckningar
ett straffrättsligt skydd redan finnes stadgat nämligen genom Kungl,
förordningen den 29 juni 1917. Skulle även för andra varugrupper än dem,
som nämnda förordning berör, ett skydd mot vilseledande varubeteckningar
vara önskvärt, lärer i första liand böra övervägas att utbygga denna lagstiftning,
vilket lämpligen torde böra ske i samband med upptagande av den vilande
frågan om revision av liela livsmedelslagstiftningen — en fråga rörande
vilken kollegium tidigare vid upprepade tillfällen haft anledning uttala
sig.
Jordbruksutredningen framhåller i betänkandet, såsom motiv för införande
av märkningstvång, att det måste te sig som ett rättmätigt och billigt krav,
att konkurrensen inom landet från utländska produkter skall ske under lojala
former. Emellertid hade utredningen givit vid handen, att utländska produkter,
då det läge i säljarens intresse, ej sällan utgåves för svenska.
Kollegium vill givetvis understryka önskvärdheten av att ett dylikt illojalt
förfarande förhindras, men kollegium vill påpeka, att i den mån säljarens åtgärd
att utgiva varan för att vara svensk tar sig den formen, att han vare sig å
själva varan eller å emballaget kring varan anbringar en beteckning, som ger
varan sken av att hava frambragts i Sverige och gör detta i avsikt att vilseleda
köparen, detta förfarande redan är straffbart enligt gällande lag, nämligen
lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende med
oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor. Denna
lag torde ha avseende även på lantmannaprodukter, men anmärkningsvärt nog
har denna lag vid behandling i betänkandet av gällande lagstiftning i ämnet
helt förbigåtts. Skulle säljarens åtgärd att utgiva varan för svensk bestå uti.
att han, utan att själv anbringa den vilseledande beteckningen, saluför en sålunda
oriktigt märkt vara och han därvid handlar i avsikt att vilseleda i fråga
örn varans ursprung, så är även en sådan säljare straffbar. Beaktas bör även att
förfarande, som här avses, kan vara straffbart enligt lagen den 29 maj 1931
med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Yad som däremot f. n. icke är
straffbelagt enligt 1914 års lag är säljarens åtgärd att muntligen utgiva en utländsk
vara för svensk. I den mån ett sådant förfarande kan befaras förekomma
i någon större utsträckning, lärer en ändring i kompletterande syfte av gällande
lag kunna genomföras.
Det torde emellertid icke så mycket vara av omtanke om konsumenternas intresse
som fastmera för att bereda producenterna skydd, som jordbruksutredningen
framlagt förevarande förslag. Det må då anmärkas, att ett skydd mot
utländsk konkurrens genom tullar redan är berett ett stort antal av de varugrupper,
som märkningsbestämmelserna hava avseende på. Att nu indirekt genom
importhinder, som delvis torde komma att verka som maskerade importförbud.
bereda producenterna av ifrågavarande varor ytterligare skydd, måste
verka i hög grad irrationellt. Verkningarna av de anordningar, som här föreslås,
låta sig nämligen icke på förhand beräknas. De avsedda åtgärderna äro delvis
av sådan art, att det med desamma avsedda syftet i många fall kan komma att
förfelas. I jordbruksutredningens betänkande kommer genomgående till synes
en tendens att beteckna de utländska varorna såsom »mindervärdiga» i jämförelse
med de svenska. Såsom från flera håll i de avgivna utlåtandena framhållits
är emellertid i åtskilliga fall förhållandet det rakt motsatta, varav förklaras,
att den svenska köpmanskåren i så stor omfattning som sker saluför utländska
produkter. Men under sådana förhållanden, kunna åtminstone vissa av
de föreslagna åtgärderna komma att verka i rakt motsatt riktning mot vad som
åsyftats. Kollegium återkommer i det följande närmare till denna synpunkt.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
TJtskottct.
Vad som förtjänar att alldeles särskilt uppmärksammas vid bedömande av
förevarande förslag äro svårigheterna att få bestämmelserna verkligen efterlevda
i det praktiska livet och vinna kontroll på att så sker. Att polismyndigheten
skulle vara i stånd att övervaka, att t. ex. utländsk ost i detaljhandeln
blir inslagen i ett papper med påtryck »utländsk ost», eller att lådorna, i vilka
utländska grönsaker saluföras, äro stämplade »Import», är knappast tänkbart.
Ej heller är det gärna möjligt att effektivt övervaka, att alla de skyltar och
anslag med tillkännagivande, att utländska varor säljas, som enligt förslaget
skola finnas i butikerna, verkligen bliva uppsatta. Det är uppenbart, att den
ifrågasatta lagstiftningen svårligen kan komma att bliva effektiv, men det
måste då också bära emot att skrida till en lagstiftning, som lätt kan leda till
trakasserier mot handlande, som i ett eller annat hänseende råkar eftersätta någon
av de mångfaldiga åtgärder, som författningen i fråga ålägger.
Kollegium vill i detta sammanhang också framhålla, att iakttagande av föreskrifterna
i fråga med säkerhet kan beräknas leda till en viss prisfördyring av
de av bestämmelserna berörda importerade produkterna, vilka delvis utgöras av
viktiga livsförnödenheter.»
Kollegium har därefter övergått till att närmare skärskåda de olika slag av
åtgärder, genom vilka enligt jordbruksutredningens förslag allmänhetens uppmärksamhet
skulle fästas på att en viss vara är av utländskt ursprung.
Såsom den ovan lämnade redogörelsen utvisar, har den av 1930 års riksdag
begärda utredningen i frågan nu blivit verkställd av jordbruksutredningen.
Över dess förslag hörda myndigheter hava i flera viktiga avseenden förordat
genomförande av de föreslagna åtgärderna. Det synes därför utskottet angeläget,
att jordbruksutredningens förslag, i de delar det lämpligen kan ske, så
snart som möjligt lägges till grund för åtgärder på ifrågavarande område.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna 1: 3 och II: 17 må
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utfärdande av föreskrifter
örn ursprungsbeteckning för importerade lantmannaoch
trädgårdsprodukter i den omfattning, som Kungl. Majit
kan komma att finna lämpligt.
Stockholm den 2 mars 1933.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
15
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Carl E. Eriksson,
von Stockenström, Granath, Tjällgren, David Hjalmar Pettersson, Lindmark, samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Nilsson
i Landeryd, Andersson i Löbo, Björk, Pehrsson i Bramstorp, Ericsson i Sörsjön,
Danielsson.
Reservation
av hrr Johansson i Uppmälby, N. August Nilsson, Carl E. Eriksson, Granath,
Andersson i Löbbo, Björk och Ericsson i Sörsjön, som ansett att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:
»Utskottet har inhämtat, att, sedan de infordrade yttrandena över jordbruksutredningens
förslag rörande ursprungsbeteckning för importerade lantmannaoch
trädgårdsprodukter avgivits, ärendet för närvarande är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke nu böra förorda
någon åtgärd i ärendet från riksdagens sida.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna I: 3 och II: 17 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:101 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om utfärdande av föreskrifter rörande ursprungsbeteckning för importerade lantmannaoch trädgårdsprodukte a1 i texten