Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphävande av stadgan örn skjutsväsendet den 22 juni 1911

1933-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphävande av stadgan örn skjutsväsendet den 22 juni 1911

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om upphävande av stadgan örn skjutsväsendet

den 22 juni 1911 (nr 63) ävensom i ämnet

väckt motion.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 10 februari 1933 avlåten, till jordbruksutskottet

bänvisad proposition nr 97 bar Kungl. Majit under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samina dag föreslagit

riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning

om upphävande av stadgan om skjutsväsendet deli 22 juni 1911 (nr 63).

Härigenom förordnas, att stadgan örn skjutsväsendet den 22 juni 1911 skall

upphöra att gälla med utgången av år 1933; dock att beträffande skjutsanstalt,

för vilken enligt stadgan slutet entreprenadavtal först därefter utgår, bestämmelserna

i densamma skola tillämpas intill entreprenadtidens utgång.

Åtgärd för åstadkommande av entreprenad enligt nämnda stadga må ej av

Konungens Befallningshavande vidtagas efter det förordningen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion

nr 424 av herr Nilsson i Antnäs m. fl. har hemställts, att Kungl. Maj:ts ovan

återgivna förslag till förordning örn upphävande av stadgan örn skjutsväsendet

den 22 juni 1911 (nr 63) måtte få följande ändrade lydelse: »Härigenom

förordnas, att stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911 skall upphöra att

gälla med utgången av år 1936. Åtgärd för åstadkommandet av entreprenad

enligt samma stadga må ej av Konungens Befallningshavande vidtagas efter

det förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i

Svensk författningssamling.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan, får

utskottet, i den mån redogörelse därutinnan ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 39—hö.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

I skrivelse den 9 juni 1932, nr 213, i anledning av riksdagens år 1931 församlade

revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1

juli 1930—30 juni 1931 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning, huruvida förutsättningar funnes för upphävande av gällande

stadga örn skjutsväsendet. Riksdagen framhöll därvid, hurusom — såsom av

revisorernas utredning framginge — genom den starka ökningen av motortrafiken

behovet av skjutsanstalter för resandes befordran under de senaste

åren högst väsentligt förminskats och att sådant behov i begränsad utsträckning

syntes kvarstå endast inom de nordligaste länen. På grund därav hade

riksdagen i likhet med revisorerna kommit till den uppfattningen, att de nuvarande

föråldrade bestämmelserna örn skjutsväsendet icke längre vore påkallade.

Riksdagen hade därför ansett sig böra föreslå, att utredning verkställdes i

syfte att utröna, huruvida bestämmelserna i fråga lämpligen borde upphävas.

Därest i undantagsfall statligt bidrag till skjutsentreprenadväsendet fortfarande

skulle anses behövligt, syntes sådant bidrag efter prövning av varje

särskilt fall kunna bestridas av för Kungl. Majit tillgängliga medel.

Med anledning härav uppdrogs, jämlikt Kungl. Maj:ts den 22 juni 1932

lämnade bemyndigande, åt landshövdingen E. A. Beskow att inom kommunikationsdepartementet

biträda med den av riksdagen begärda utredningen, därvid

tillika föreskrevs, att denna skulle avse dels huruvida och i vilken ordning

gällande stadga örn skjutsväsendet kunde upphävas, dels huruvida och i vad

mån vid sådant upphävande åtgärder från det allmännas sida kunde erfordras

för tillgodoseende av på vissa orter möjligen alltjämt föreliggande behov

av skjutsanstalter för resandes befordran och dels angående storleken av de

kostnader för det allmänna, vilka kunde föranledas av dylika åtgärder, samt

örn sättet för bestridande av dessa kostnader.

Efter att i ärendet hava inhämtat yttranden från samtliga länsstyrelser har

utredningsmannen den 23 september 1932 avgivit betänkande med förslag i

ämnet. Detta betänkande, vilket fogats såsom bilaga till nu förevarande proposition,

innehåller redogörelse för tillkomsten och innebörden av nuvarande

bestämmelser örn skjutsväsendet samt utredning i fråga örn skjutsstadgans

upphävande och i samband därmed stående spörsmål. Betänkandet utmynnar

i förslag örn upphävande av skjutsstadgan från och med den 1 januari 1934

samt vidtagande av vissa i anledning därav påkallade författningsändringar.

Bestämmelserna i skjutsstadgan skulle dock beträffande skjutsanstalt, för

vilken enligt stadgan slutet entreprenadavtal utgår efter sistnämnda dag, tilllämpas

intill entreprenadtidens utgång. Vidare föreslås statsbidrag i vissa

fall till anordningar för beredande i fortsättningen av skjuts och härbärge åt

resande i enlighet med i förslaget angivna huvudgrunder. Det ordinarie förslagsanslaget

»Bidrag till skjutsentreprenader» förutsattes skola med nedsatt

belopp fortfarande utgå, och av detta anslag skulle bestridas kostnaderna dels

under övergångstiden för nuvarande skjutsanstalter i den mån de skulle bibehållas,

dels ock för de anordningar, som på sätt nyss nämnts skulle träda i det

nuvarande skjutsväsendets ställe.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

3

Med de senaste årens snabba utveckling av motortrafiken samt den i samband

därmed fortgående förbättringen och utbyggnaden av rikets vägnät har anordnandet

av gästgiverier och skjutsstationer i enlighet med skjutsstadgans

bestämmelser visat sig allt mindre behövligt. Sålunda har antalet skjutsanstalter,

som år 1923 uppgick till 1,260, år 1933 nedgått till 255. Samtidigt har

det antal anstalter, till vilka statsbidrag behövt ifrågakomma, efterhand alltmera

minskat. Statens bidrag, som för år 1920 uppgick till 794,525 kronor,

för budgetåret 1924/1925 till 433,762 kronor och för budgetåret 1929/1930

till 74,700 kronor, beräknas sålunda för budgetåret 1933/1934 nedgå till

omkring 15,400 kronor, och enligt av vederbörande länsstyrelser redan fattade

eller bebådade beslut skulle, sedan nuvarande entreprenadperioder utlöpt, statsbidrag

till skjutsentreprenader vara behövliga huvudsakligen inom de tre nordligaste

länen och Värmlands län.

De över betänkandet hörda myndigheterna hava i sina yttranden så gott som

enhälligt uttalat sig för skjutsstadgans upphävande, därvid från några håll

förutsatts som villkor, att bidrag från det allmänna komme att i fall, där sådant

vore i fortsättningen oundgängligen nödvändigt, lämnas för beredande av tillgång

till skjuts och härbärge åt resande.

Jämväl departementschefen har anslutit sig till utredningsmannens förslag

och har därvid anfört bland annat följande:

»Såsom utredningen visade hade skjutsväsendet, därunder inbegripet gästgiverihållningen,

numera i all huvudsak kunnat överlåtas åt den enskilda

företagsamheten utan inblandning och kontroll från det allmännas sida. Den

viktigaste förutsättningen för skjutsstadgans tillkomst vore sålunda ej längre

förhanden. Bestämmelserna i denna stadga framstode härjämte även för de

orter, där skjutsväsendet alltjämt uppehölles, som onödigt invecklade och i de

flesta avseenden föråldrade samt innefattade icke alltid den mest tillfredsställande

regleringen av skjutsväsendet. Särskilt måste bestämmelserna örn

entreprenadauktioner anses alltför omständliga för nutida förhållanden. Dessa

auktioner torde utan risk för stegrade kostnader kunna ersättas med vida

enklare anordningar med underhandsanbud.»

Motionärerna hava till stöd för sin hemställan anfört i huvudsak följande:

»Icke mindre än 124 gästgiverier av 241 skulle upphöra redan med utgången

av år 1934. Ett icke obetydligt kapital torde vara bundet i denna näring, som

vidare måste giva utkomst åt många människor, vilka alldeles särskilt under

sådana verkliga nödår, som nu råda i de berörda landsdelarna, skulle få det

svårt för att icke säga omöjligt att vid rörelsens inskränkning eller nedläggande

finna annat arbete och uppehälle. Inga siffror föreligga, som helsta

dessa förhallanden, men de böra likvisst beaktas och kräva rimligt hänsynstagande.

Utredningen visar, att den entreprenadtid, som Kungl. Majit finner nödvändig

att taga hänsyn till i fråga örn fastställandet av tidpunkten, då stadgan

örn skjutsväsendet skall upphöra, sist utgår i Jämtlands län eller med år 1936.

Det synes salunda vara rättvist, att ett allmänt uppskov med stadgans slopande

äger rum intill nämnda tidpunkt. Härför talar ytterligare den omständig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Utskottet.

heten, att de berörda företagarna ställts så överraskande inför det nn framlagda

förslaget och därmed förenade nödtvånget av omläggning av verksamheten,

att de icke beretts rimlig tid att förbereda sig på ett så allvarligt ingripande i

deras hittillsvarande näring. I många fall torde gällande stadganden och därmed

sammanhängande tidsbegränsningar rent av omöjliggöra vidtagandet av

de anstalter, som Kungl. Maj :t anvisar för att mildra övergångstidens påfrestningar.

»

Utskottet vill förorda ett upphävande av nuvarande föråldrade bestämmelser

om skjutsväsendet. Vissa skjutsanstalter hava visserligen alltjämt ansetts

vara behövliga, men då dessa skulle vara belägna i vitt skilda delar av landet,

där mycket olika förhållanden råda, synes det utskottet lämpligast, örn

möjlighet finnes att beträffande de olika skjutsanstalterna meddela särskilda

bestämmelser. Enligt propositionen skulle skjutsstadgan i allmänhet upphöra

att gälla med utgången av år 1933 men beträffande skjutsanstalt, för vilken

enligt stadgan slutet entreprenadavtal först därefter utgår, tillämpas intill

entreprenadtidens utgång. Kungl. Majit har vidare förutsatt, att till anordningar

för beredande i fortsättningen av skjuts och härbärge åt resande skulle

i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet angivna huvudgrunder utgå statsbidrag,

samt gjort särskild framställning härom i proposition nr 98, vilken

hänvisats till statsutskottet. Under sådana omständigheter kan utskottet icke

finna annat än att det i motionen framförda önskemålet örn ett smidigt avvecklande

av skjutsentreprenadsystemet väl kan vinna beaktande vid genomförande

av Kungl. Maj :ts förslag, vilket utskottet därför anser sig sakna anledning

att frångå.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å motionen II: 424, bifalla

Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 17 mars 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Carl E. Eriksson,

Gabrielsson, von Stockenström, Granath, J. Fritiof Gustafson och Henrikssonj

samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,

Björk, Ericsson i Sörsjön, Lundbom, Hagman och Gustafson i Vimmerby.

Reservation

av herr Hedlund i Häste.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:123 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphävande av stadgar örn skjutsväsendet den 22 juni 1911 a1 i texten