Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition angående vissa åtgärder, avseende hjälp åt egnahemslåntag are jämte i ämnet väckta motioner.
1933-03-30 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1933:46, Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition angående vissa åtgärder, avseende hjälp åt egnahemslåntag are jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
1
Nr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1933 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition angående vissa
åtgärder, avseende hjälp åt egnahemslåntag are jämte i ämnet
väckta motioner.
(lia avd.)
I en. till riksdagen den 10 februari 1933 avlåten, till jordbruksutskottet
bänvisad proposition, nr 140, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva,
1) att Kungl. Majit må, i huvudsaklig överensstämmelse med de i bilagorna
A och B till statsrådsprotokollet intagna bestämmelser, utfärda
dels kungörelse örn ändrad lydelse av § 18 mom. 4 kungörelsen den 8 juni
1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,
dels ock kungörelse örn ändring i vissa delar av kungörelsen
den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande
den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten;
2) att, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i
statsrådsprotokollet angivna riktlinjer, under budgetåret 1933/1934 uppskov
till ett sammanlagt belopp av 2,000,000 kronor må kunna beviljas
med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden;
samt
3) att å den stående delen av statslån från egnaliemslånefonden, som
för år 1920 eller senare år beviljats eller beviljas för utlämnande av egnahemslån
för bostadslägenheter, och varför amorteringsskyldigbet föreligger,
räntan må för år 1933 nedsättas till 3.8 procent, under villkor att
låneförmedlare medgiver innehavare av egnahemslån från ifrågakommande
statslån enahanda nedsättning av räntan.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
1) 11:84 av herrar Johanson i Huskvarna och Gustafson i Kasenberg,
vari hemställts, att riksdagen måtte för år 1934 medgiva nedsättning av
räntan å jordbrukslån till att för samtliga lån motsvara ungefärligen
3.6 procent å hela lånet;
2) lii 85 av desamme, vari hemställts, att riksdagen måtte bevilja anstånd
med erläggande av kapitalinbetalningarna för år 1933 å egnahemslån;
Bihang
till riksdagens protokoll 193,1. 10 sami. .Yr 46—47. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
3) II: 287 av desamme, vari hemställts, att riksdagen ville medgiva nedsättning
för åren 1933 och 1934 av räntesatserna för bostadslån beviljade
under år 1920—1927 och 1928 till att icke i något fall utgå med högre ränta
än 4 procent; samt
4) 11:367 av herr Hage m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn vidtagande av sådana åtgärder,
bland annat genom ändringar i respektive författningar rörande låneförmedlare
och låntagare, uppbördsreglemente m. m., att amortering och
ränta å egnahemslån, som skattskyldig har att erlägga, må liksom kronoskatt
uppdelas på två betalningsterminer.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,
hänvisas till motionerna.
Gällande bestämmelser innefattas huvudsakligen i tre kungörelser av
den 8 juni 1928, nämligen nr 217 angående allmänna grunder för den statsunderstödda
egnahemsverksamheten, nr 218 med reglementariska föreskrifter
rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten
samt nr 219 med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamlieten. Kungörelsen
nr 218 har undergått vissa ändringar genom kungörelsen den 17
juni 1932 (nr 249).
För att hjälpa egnahemslåntagarna i rådande krisläge hava statsmakterna
under år 1932 vidtagit vissa åtgärder.
Sålunda har Kungl. Majit, efter medgivande av riksdagen, genom kungörelse
den 17 juni 1932 (nr 247) förordnat, att i fråga örn statslån från
egnahemslånefonden, som för år 1920 eller senare beviljats eller beviljas
för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, räntan
skall för åren 1932 och 1933 nedsättas från 4 procent till 3.7 procent å
statslån, varför amorteringsskyldighet ej föreligger, och från 4.3 procent
till 3.3 procent å den stående delen av statslån, varför amorteringsskyldighet
föreligger, allt under villkor att låneförmedlare medgiver innehavare
av egnahemslån från ifrågakommande statslån enahanda nedsättning
av räntan.
Vidare har 1932 års riksdag bemyndigat Kungl. Majit att efter prövning
i varje särskilt fall med hänsyn till föreliggande omständigheter bevilja
låneförmedlare, som medgivit egnahemslåntagare betalningsanstånd,
anstånd under högst tre månader med erläggande helt eller delvis
av föreskriven ränta och kapitalavbetalning till egnahemslånefonden.
Kungörelse i ämnet har av Kungl. Maj :t utfärdats den 17 juni
1932 (nr 248).
Slutligen har för budgetåret 1932/1933 anvisats ett anslag å 1,100,000
kronor för utlämnande av stödlån till egnahemslåntagare. Närmare bestämmelser
beträffande dessa lån äro lämnade i kungörelsen den 17 juni
1932 (nr 296) örn stödlån åt egnahemslåntagare.
3
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
Även torde böra erinras om det anslag å 15,000,000 kronor, sorn tor innevarande
budgetår anvisats för utlämnande, enligt kungörelsen den 30
juni 1932 (nr 366), av ackordslån och stödlån åt jordbrukare. Enligt bestämmelserna
i sistnämnda kungörelse har möjlighet beretts även innehavare
av jordbruksegnahem att komma i åtnjutande av dylika lån, dock
att förbud stadgats för innehavare av stödlån enligt förenämnda kungörelse
den 17 juni 1932 (nr 296) att jämväl erhålla stödlån enligt nu
ifrågavarande kungörelse.
1932 års riksdag anhöll i skrivelse nr 339 — med anledning av en vid
riksdagen väckt motion, 1:201, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i gällande uppbördsreglemente,
att amortering och ränta å egnahemslån, som skattskyldig
hade att erlägga, finge uppdelas på två betalningsterminer —
att Kungl. Majit ville verkställa närmare utredning rörande de åtgärder,
som kunde befinnas böra vidtagas för tillgodoseende av det i motionen
avsedda syftet, samt, i den mån så kunde vara påkallat, förelägga
riksdagen det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
I samma skrivelse anhöll riksdagen därjämte örn utredning rörande
möjligheterna att återgå till den ränta å egnahemslån, som var gällande
före 1920.
Kungl. Marits förevarande framställning åsyftar att bereda egnahemslåntagare
ytterligare hjälp ur de mest överhängande ekonomiska svårigheterna.
Förslaget avser i huvudsak dels en utsträckning av tiden för
inleverering till statskontoret av inbetalta räntor och amorteringar jämte
uppdelning av annuiteterna å egnahemslån å flera inbetalningsterminer,
dels uppskov för budgetåret 1933/1934 med gäldande av sådana annuiteter,
dels ock viss nedsättning av räntan å bostadslån.
Sålunda föreslås först sådan ändring i den i gällande allmänna
grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten intagna
bestämmelsen örn låneförmedlares skyldighet att till statskontoret inbetala
räntor och amorteringar å av dem uppburna egnahemsstatslån
senast den 31 mars året efter det år, å vilket beloppen belöpa, att nämnda
tidpunkt framflyttas till 30 juni året efter det, för vilket annuiteterna
utgå. Därvid har departementschefen förutsatt, att även i fortsättningen
viss del av annuiteterna å egnahemslånen komma att inflyta till låneförmedlarna
redan inom den nu stadgade tiden. Till förhindrande av att
låneförmedlarna hava hos sig inneliggande och därå tillgodogöra sig
ränta ända till den 30 påföljande juni föreslås samtidigt ett stadgande
av innehåll, att till statskontoret skola före mars månads utgång inlevereras
de annuiteter för nästföregående år, som inflyta inom sådan tid,
förslagsvis den 25 mars, att dylik leverans är möjlig. Vidkommande
låneförmedlarnas uppbörd av räntor och amorteringar å utlämnade
egnahemslån innebär förslaget att uppbörden skall verkställas i flera.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
terminer, sålunda att halva annuitetsbeloppet kommer att uppbäras under
tiden november—mars och den återstående hälften upptages under
därpå följande april—juni. Då bela det system enligt vilket uppbörden
av egnahemsannuiteter sammanbindes med uppbörden av kronans arrenden
eller utskylder synts departementschefen mindre lyckligt, föreslås
tillika upphävande av stadgandet i § 10 kungörelsen med reglementariska
föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och
premielåneverksamheten, enligt vilket låneförmedlare äger låta debitering,
uppbörd och redovisning av ränta och avbetalningar å egnahemslån
verkställas genom länsstyrelsens försorg i samband med någon kronans
uppbörd, med tillämpning dock först i fråga örn de annuiteter, vilka
förfalla till betalning efter den 31 december 1933.
I anslutning till vad sålunda ifrågasatts har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till dels kungörelse örn ändrad lydelse av § 18
mom. 4 kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder
för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, dels ock kungörelse
örn ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med
reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne-
och premielåneverksamheten. Dessa förslag finnas såsom bilagor
fogade vid detta utlåtande.
För den föreslagna uppskovsanordningen, som enligt propositionen icke
skulle rubba den för lånet bestämda amorteringsplanen, är avsett att gälla
i huvudsak följande bestämmelser.
1.
Innehavare av jordbrukslån eller bostadslån ur egnahemslånefonden
må, i den mån medel beretts för ändamålet, kunna enligt i det följande
angivna bestämmelser av vederbörande förmedlare av lånet medgivas
uppskov med erläggande av ränta och amortering å detsamma.
2.
Uppskov må allenast medgivas den, som på grund av svårigheter,
vilka ej äro självförvållade, finnes vara i trängande behov av ekonomiskt
bistånd samt under förutsättning tillika,
att han kan antagas hava gjort vad på honom skäligen ankommit för
att övervinna svårigheterna, genomföra egnahemsföretaget och behörigen
sköta lägenheten;
att han synes äga förutsättningar att, örn uppskov erhålles, kunna behålla
lägenheten; samt
att lian i övrigt finnes vara förtjänt av bistånd.
3.
Uppskov må medgivas egnabemslåntagare beträffande dels ränta och
amortering för år 1933 dels ock till betalning förfallna ej guldna räntor
och amorteringar för tid dessförinnan och, i senare fallet, intill ett belopp,
motsvarande 12 procent av det belopp, varmed egnahemslånet utgått.
4.
Kungl. Majit bestämmer, efter hörande av låneförmedlarna och statens
egnahemsstyrelse, för varje låneförmedlare huruvida och till vilket
högsta sammanlagda belopp uppskov, som här avses, må av låneförmedlaren
medgivas.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
5
5.
Ansökan om uppskov göres hos vederbörande låneförmedlare. Låneförmedlarens
beslut, varigenom uppskov medgives, skall för godkännande
underställas statens egnahemsstyrelse.
6.
Belopp, med vars erläggande uppskov medgivits, skall återbetalas i
samband med och enligt de grunder som gälla för återbetalning av egnahemslånets
stående del, låntagaren dock obetaget att, örn lian så önskar,
tidigare inbetala beloppet helt eller delvis. A beloppet skall gäldas
ränta efter 4.5 procent örn året beträffande jordbrukslån och efter 5 procent
örn året beträffande bostadslån. Käntan skall erläggas i den för
gäldande av ränta å egnahemslånet stadgade ordning.
Visar låntagaren försumlighet att i föreskriven ordning förränta eller
återbetala uppskovsbeloppet eller hava sådana ändrade förhållanden
inträffat, att han uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta uppskovet,
är låntagaren skyldig att, örn låneförmedlaren så fordrar, omedelbart
inbetala oguldet belopp, ändå att det ej enligt bestämmelserna i
första stycket är till betalning förfallet.
Å till betalning förfallet uppskovsbelopp, som ej inbetalas inom stadgad
tid, skall erläggas ränta efter 6 procent örn året från förfallodagen
till dess betalning sker.
7.
Beträffande belopp, varmed uppskov medgivits, skall låntagaren utfärda
och till låneförmedlaren överlämna skuldförbindelse, däri skola
angivas de för uppskovets åtnjutande stadgade villkoren.
Inteckning, som ligger som säkerhet för egnahemslånet, skall av låntagaren
pantförskrivas jämväl som säkerhet för fullgörandet av ifrågavarande
förbindelse.
8.
Låneförmedlare, som medgivit uppskov med erläggande av ränta oell
amortering å egnahemslån, på sätt bär sägs, äger, i den mån låneförmedlarens
beslut godkänts av statens egnahemsstyrelse, åtnjuta _ uppskov
till enahanda belopp med erläggande av ränta och amortering å
egnabemsstatslån, varifrån sådant egnahemslån utlämnats. Beträffande
uppskov för låneförmedlare skola bestämmelserna under punkt 6 äga
motsvarande tillämpning, under iakttagande att den befogenhet att för
visst fall fordra omedelbar betalning, som enligt sagda bestämmelser
tillkommer låneförmedlare, skall i fråga örn statslån utövas av Kungl.
Majit efter framställning av, vid försummad betalning, statskontoret
och eljest egnahemsstyrelsen.
Har belopp, varmed egnabemslåntagare erhållit uppskov, helt eller
delvis inbetalats till låneförmedlaren i annan ordning än i samband
med återbetalningen av egnahemslånets stående del, skall det belopp,
som sålunda influtit, före mars månads utgång året efter det, då inbetalningen
ägde rum, jämte ränta av låneförmedlaren inlevereras till
statskontoret.
9.
I fråga örn belopp, med vars erläggande låneförmedlare skall åtnjuta
uppskov, som i nästföregående punkt sägs. skall låneförmedlaren utfärda
oell till statskontoret överlämna skuldförbindelse enligt formulär,
opaginerad Kontrollera mot PDF
h Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
som statskontoret fastställer. Är låneförmedlaren aktiebolag eller ekononnsk
förening, skall därjämte för förbindelsens fullgörande lämnas
säkerhet, som låneförmedlaren mottagit enligt stadgandet i punkt 7.
©Iler annan säkerhet, som av statskontoret godkännes.
10.
Det åligger statens egnahemsstyrelse att senast den 15 juli 1934 till
statskontoret lämna uppgift rörande uppskov, som av egnahemsstyrelsen
godkänts under tiden till den 1 i samma månad.
11.
Rån egnahemslåntagare, som erhållit uppskov enligt här ifrågavarande
bestämmelser, icke i föreskriven ordning förränta och återbetala
uppskovsbeloppet, och anser låneförmedlaren att avskrivning av skulden
helt ejler delvis bör äga rum, må, såvitt angår den del av beloppet
jamte dara upplupen ogulden ränta, som med tillämpning av de i andra
s ycket angivna grunder beräknas belöpa å ogulden ränta å egnahemslånet.
Irågan av låneförmedlaren genom statens egnahemsstyrelse understallas
Kungl. Majit, som beslutar rörande avskrivningsåtgärden. Belopp,
som i enlighet med Kungl. Majlis beslut avskrives, skall av statskontoret
tillgodoföras låneförmedlaren.
. f01 delning mellan staten och låneförmedlaren av förlustrisk, som
t s.tycket avses, skall, då uppskov med del av annuitet medgives
beträffande egnahemslån, varför amorteringsskyldighet föreligger, av
uppskovsbeloppet anses gälla viss del ränta och viss del amortering,
allt i förhållande till de i annuiteten ingående oguldna ränte- och amortermgsbeloppens
storlek. För samma ändamål skall, då ränta ä uppskovsbelopp
erlägges ävensom då avbetalning å dylikt belopp sker, vad
salunda betalas anses belöpa å ränte- och amorteringsdelarna i förhållande
till dessas storlek.
12.
Erforderliga bestämmelser örn uppskovsbeloppens bokföring meddelas
av statskontoret efter samråd med statens egnahemsstyrelse. De närmare
föreskrifter, som i övrigt må finnas erforderliga för tillämpningen
av de i det föregående upptagna bestämmelserna, meddelas av statens
egnahemsstyrelse.
Det belopp, inom vilket för nästa budgetår uppskov sammanlagt ansetts
böra få beviljas, har i propositionen upptagits till 2,000,000 kronor.
I aiets statsverksproposition har beaktats den inverkan, den föreslagna
uppskovsanordningen kunde komma att hava på statsbudgeten, därvid
måst förslagsvis beräknas dels viss bestämd nedgång i beloppet inflytande
räntor, dels ock viss angiven minskning i beloppet verkställda amorteringar.
Med hänsyn till att bostadslantagarnas möjligheter till förvärvsarbete
minskat och deras betalningsförmåga till följd därav nedgått har en tillfällig
räntenedsättning å bostadslån i anslutning till den, som
medgivits innehavare av jordbrukslån, synts departementschefen motiverad,
därvid såsom ytterligare skäl anförts, att stödlån ej mera
skulle utgå till bostadslåntagare. För närvarande utgår ränta å sådana
lån efter följande grunder: å 1905—1919 års lån efter 3.6 procent, å 1920—
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46. ‘
15)27 års lån elter 4.75 procent samt å lån av år 1928 eller senare ar, innan
kapitalavbetalning börjat, efter 4 procent och sedermera efter 5 procent.
I förevarande avseende föreslås en nedsättning av räntan å den stående
delen av bostadslån, vilka för år 1920 eller senare år beviljats eller beviljas
och för vilka amorteringsskyldighet föreligger, till 3.8 procent för
år 1933. Däremot skulle den nuvarande räntesatsen å amorteringsdelen
bibehållas. Den härav föranledda minskningen i statens ränteinkomster
från egnahemslånefonden för nästa budgetår, beräknad till 250,000 kronor,
har icke ansetts vara av sådan betydelse, att den behöver föranleda
jämkning i den i statsverkspropositionen föreslagna beräkningen av förevarande
inkomsttitel för sagda budgetår.
Vidkommande den av 1932 års riksdag begärda utredningen rörande
möjligheten att återgå till den ränta å egnahemslån som var gällande
före 1920 har departementschefen anfört att denna fråga torde böra bliva
föremål för övervägande inom sadan tid att harpa grundat förslag må
kunna, örn utredningen därtill giveT anledning, föreläggas nästa års
riksdag.
Av den i ärendet förebragta utredningen finner utskottet framgå, att
jämväl för nästa budgetår åtgärder från statens sida äro behövliga till
lindrande av de ekonomiska svårigheter, vari vissa egnaliemslåntagare
.särskilt på grund av den nuvarande depressionen råkat.
Vidkommande först Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser utsträckning
av tiden för inleverering till statskontoret av inbetalta räntor och amorteringar
samt uppdelning av annuiteterna för egnahemslån å flera inbetalningsterminer
—- varigenom syftet med den av 1932 års riksdag på
sätt ovan nämnts i förevarande avseende gjorda framställningen liksom
också den nu väckta motionen II: 367 torde uppnås —- vill utskottet förorda
den föreslagna anordningen.
Körande Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser beredande av möjlighet
till uppskov under nästa budgetår med erläggande av ränta och amortering
å egnahemslån förbiser utskottet icke, att vissa betänkligheter kunna,
såsom egnahemsstyrelsen i ärendet uttalat, resas mot en dylik anordning.
Då emellertid å andra sidan den föreslagna åtgärden endast har avseende
å nästa budgetår och därför mer är att betrakta såsom ett provisorium,
har utskottet funnit sig icke böra framställa någon erinran mot förslaget.
Härigenom tillgodoses ock den i motionen II: 85 gjorda framställningen.
Den av Kungl. Majit föreslagna räntesänkningen beträffande bostadslån
för 1933 — motsvarande den av 1932 års riksdag vidkommande jordbrukslån
medgivna — synes utskottet motiverad av den rådande arbetslösheten.
Arbetslösheten torde nämligen göra sig särskilt kännbar för bostadslånsinnehavare,
vilkas försörjning huvudsakligen grundats på arbetsinkomst
utom hemmet. Utskottet anser sig böra i detta avseende till
-
Utskottet.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
styrka Kungl. Martts förslag, vilket ock innebär ett tillmötesgående i huvudsak
av motionen II: 287.
Beträffande slutligen frågan örn sänkning av egnahemslåneräntan efter
1933 kommer detta spörsmål enligt vad departementschefen i statsrådsprotokollet
anfört att med anledning av den av 1932 års riksdag begärda
utredningen rörande möjligheterna att återgå till den ränta å egnahemslån,
som var gällande före 1920, att bliva föremål för överväganden inom
sådan tid att härpå grundat förslag må kunna, örn utredningen därtill
giver anledning, föreläggas nästa års riksdag. I betraktande härav anser
sig utskottet icke böra, såsom motionen II: 84 innebär, ifrågasätta
en allmän räntenedsättning för jordbrukslån, helst som enligt motionen
räntesänkningen skulle gälla först beträffande år 1934.
Utskottet, som icke heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad
Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit, hemställer,
A) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning medgiva,
1) att Kungl. Maj :t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de i bilagorna A och B till detta utlåtande
intagna bestämmelser, utfärda dels kungörelse örn
ändrad lydelse av § 18 mom. 4 kungörelsen den 8 juni
1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den
statsunderstödda egnahemsverksamheten, dels ock
kungörelse örn ändring i vissa delar av kungörelsen
den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter
rörande den statsunderstödda egnahemslåneoch
premielåneverksamheten:
2) att, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
angivna riktlinjer, under budgetåret
1933/1934 uppskov till ett sammanlagt belopp av
2,000,000 kronor må kunna beviljas med erläggande
av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden;
samt
3) att å den stående delen av statslån från egnahemslånefonden,
som för år 1920 eller senare år beviljats
eller beviljas för utlämnande av egnahemslån
för bostadslägenheter, och varför amorteringsskyldighet
föreligger, räntan må för år 1933 nedsättas till 3.8
procent, under villkor att låneförmedlare medgiver
innehavare av egnahemslån från ifrågakommande
statslån enahanda nedsättning av räntan;
B) att motionen II: 367 må anses besvarad genom
vad utskottet hemställt under punkt A 1);
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
9
C) att motionen 11:85 må anses besvarad genom
vad utskottet hemställt under A 2);
I . ..
D) att motionen II: 287, i den mån den ej kan anses
besvarad genom vad utskottet hemställt under
A 3), ej må föranleda någon riksdagens åtgärd;
E) att motionen II: 84 ej må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1933.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
irån första kammar-en: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Gabrielsson, Granath, J.
Fritiof Gustafson, Dalberg, Elof B. Andersson och Henriksson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Olsson i
Hohn ingsberg. Nilsson i Landeryd, Andersson i Löbbo, Carlström, Andersson i Tungelsta och
Gustafson i Vimmerby.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
Bilaga A.
F örslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av § 18 mom. 4 kungörelsen den 8 juni
1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda
egnahemsverksamheten.
Härigenom förordnas, att § 18 mom. 4 kungörelsen den 8 juni 1928
angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Mom. 4. Ränta och amortering å statslån skola för varje år av låneförmedlare
inbetalas till statskontoret före utgången av juni månad nästföljande
år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då
fråga är örn statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för
jordbrukslägenheter, under det sjunde året från utgången av det år, för
vilket lånet beviljats, samt, då fråga är örn statslån, som utlämnats till
beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, under det femte året
från utgången av det år, för vilket lånet beviljats.
Det åligger låneförmedlare att i avräkning å det belopp, som på sätt
nyss nämnts skall inbetalas till statskontoret, varje år före utgången av
mars månad till statskontoret inleverera intill den 25 samma månad influtna
räntor och amorteringar för nästföregående år å av låneförmedlaren
utlämnade egnahemslån.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1933. De i denna kungörelse
upptagna bestämmelser skola äga tillämpning jämväl beträffande statslån,
som beviljats före nämnda dag, under förutsättning att låneförmedlaren
medgiver innehavare av egnahemslån från statslånet att erlägga
ränta och amortering i den ordning, som avses i kungörelsen den
1933 (nr ) om ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 juni
1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
egnahemslåne- och premielåneverksamheten.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
11
Bilaga B.
Förslag
till
kungörelse örn'' ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 juni 1928
(nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
egnahemslåne- och premielåneverksamheten.
Härigenom förordnas, dels att § 10 kungörelsen den 8 juni 1928 med
reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåneoch
premielåneverksamheten skall upphöra att gälla, dels ock att § 9 samma
kungörelse skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
§ 9.
I fråga örn ränta och återbetalning må ej i det uti § 7 omförmälda lånekontrakt
betingas andra villkor än i § 18 av kungörelsen angående allmänna
grunder för den statsunderstödda egnahems verksamheten stadgats
angående egnahemsstatslån, dock med undantag i följande avseenden,
nämligen:
1) att tiden, inom vilken de årliga ränte- och kapitalavbetalningarna
skola vara av låntagarna fullgjorda, skall bestämmas, beträffande halva
det belopp, varje låntagare har att erlägga, tidigast till november månad
det år, för vilket betalningen utgår, och senast till mars månad nästföljande
år samt, beträffande återstående hälften, tidigast till april månad
sistnämnda år;
2) att låntagaren--- — delvis; samt
3) att låneförmedlaren —--tillgodonjuta detsamma.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1933, men skall ej utgöra
hinder för låneförmedlare att låta debitering, uppbörd och redovisning
av räntor och amorteringar, vilka belöpa å tiden före den 1 januari 1934,
verkställas i samband med någon kronans uppbörd i enlighet med nu gällande
bestämmelser.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:149 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 s. 9 i texten