Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition angående vissa åtgärder, avseende hjälp åt egnahemslåntag are jämte i ämnet väckta motioner.

1933-03-30 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:46, Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition angående vissa åtgärder, avseende hjälp åt egnahemslåntag are jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

1

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition angående vissa

åtgärder, avseende hjälp åt egnahemslåntag are jämte i ämnet

väckta motioner.

(lia avd.)

I en. till riksdagen den 10 februari 1933 avlåten, till jordbruksutskottet

bänvisad proposition, nr 140, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva,

1) att Kungl. Majit må, i huvudsaklig överensstämmelse med de i bilagorna

A och B till statsrådsprotokollet intagna bestämmelser, utfärda

dels kungörelse örn ändrad lydelse av § 18 mom. 4 kungörelsen den 8 juni

1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

dels ock kungörelse örn ändring i vissa delar av kungörelsen

den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande

den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten;

2) att, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i

statsrådsprotokollet angivna riktlinjer, under budgetåret 1933/1934 uppskov

till ett sammanlagt belopp av 2,000,000 kronor må kunna beviljas

med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden;

samt

3) att å den stående delen av statslån från egnaliemslånefonden, som

för år 1920 eller senare år beviljats eller beviljas för utlämnande av egnahemslån

för bostadslägenheter, och varför amorteringsskyldigbet föreligger,

räntan må för år 1933 nedsättas till 3.8 procent, under villkor att

låneförmedlare medgiver innehavare av egnahemslån från ifrågakommande

statslån enahanda nedsättning av räntan.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) 11:84 av herrar Johanson i Huskvarna och Gustafson i Kasenberg,

vari hemställts, att riksdagen måtte för år 1934 medgiva nedsättning av

räntan å jordbrukslån till att för samtliga lån motsvara ungefärligen

3.6 procent å hela lånet;

2) lii 85 av desamme, vari hemställts, att riksdagen måtte bevilja anstånd

med erläggande av kapitalinbetalningarna för år 1933 å egnahemslån;
Bihang

till riksdagens protokoll 193,1. 10 sami. .Yr 46—47. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

3) II: 287 av desamme, vari hemställts, att riksdagen ville medgiva nedsättning

för åren 1933 och 1934 av räntesatserna för bostadslån beviljade

under år 1920—1927 och 1928 till att icke i något fall utgå med högre ränta

än 4 procent; samt

4) 11:367 av herr Hage m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn vidtagande av sådana åtgärder,

bland annat genom ändringar i respektive författningar rörande låneförmedlare

och låntagare, uppbördsreglemente m. m., att amortering och

ränta å egnahemslån, som skattskyldig har att erlägga, må liksom kronoskatt

uppdelas på två betalningsterminer.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,

hänvisas till motionerna.

Gällande bestämmelser innefattas huvudsakligen i tre kungörelser av

den 8 juni 1928, nämligen nr 217 angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten, nr 218 med reglementariska föreskrifter

rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten

samt nr 219 med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamlieten. Kungörelsen

nr 218 har undergått vissa ändringar genom kungörelsen den 17

juni 1932 (nr 249).

För att hjälpa egnahemslåntagarna i rådande krisläge hava statsmakterna

under år 1932 vidtagit vissa åtgärder.

Sålunda har Kungl. Majit, efter medgivande av riksdagen, genom kungörelse

den 17 juni 1932 (nr 247) förordnat, att i fråga örn statslån från

egnahemslånefonden, som för år 1920 eller senare beviljats eller beviljas

för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, räntan

skall för åren 1932 och 1933 nedsättas från 4 procent till 3.7 procent å

statslån, varför amorteringsskyldighet ej föreligger, och från 4.3 procent

till 3.3 procent å den stående delen av statslån, varför amorteringsskyldighet

föreligger, allt under villkor att låneförmedlare medgiver innehavare

av egnahemslån från ifrågakommande statslån enahanda nedsättning

av räntan.

Vidare har 1932 års riksdag bemyndigat Kungl. Majit att efter prövning

i varje särskilt fall med hänsyn till föreliggande omständigheter bevilja

låneförmedlare, som medgivit egnahemslåntagare betalningsanstånd,

anstånd under högst tre månader med erläggande helt eller delvis

av föreskriven ränta och kapitalavbetalning till egnahemslånefonden.

Kungörelse i ämnet har av Kungl. Maj :t utfärdats den 17 juni

1932 (nr 248).

Slutligen har för budgetåret 1932/1933 anvisats ett anslag å 1,100,000

kronor för utlämnande av stödlån till egnahemslåntagare. Närmare bestämmelser

beträffande dessa lån äro lämnade i kungörelsen den 17 juni

1932 (nr 296) örn stödlån åt egnahemslåntagare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

Även torde böra erinras om det anslag å 15,000,000 kronor, sorn tor innevarande

budgetår anvisats för utlämnande, enligt kungörelsen den 30

juni 1932 (nr 366), av ackordslån och stödlån åt jordbrukare. Enligt bestämmelserna

i sistnämnda kungörelse har möjlighet beretts även innehavare

av jordbruksegnahem att komma i åtnjutande av dylika lån, dock

att förbud stadgats för innehavare av stödlån enligt förenämnda kungörelse

den 17 juni 1932 (nr 296) att jämväl erhålla stödlån enligt nu

ifrågavarande kungörelse.

1932 års riksdag anhöll i skrivelse nr 339 — med anledning av en vid

riksdagen väckt motion, 1:201, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att hos Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i gällande uppbördsreglemente,

att amortering och ränta å egnahemslån, som skattskyldig

hade att erlägga, finge uppdelas på två betalningsterminer —

att Kungl. Majit ville verkställa närmare utredning rörande de åtgärder,

som kunde befinnas böra vidtagas för tillgodoseende av det i motionen

avsedda syftet, samt, i den mån så kunde vara påkallat, förelägga

riksdagen det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

I samma skrivelse anhöll riksdagen därjämte örn utredning rörande

möjligheterna att återgå till den ränta å egnahemslån, som var gällande

före 1920.

Kungl. Marits förevarande framställning åsyftar att bereda egnahemslåntagare

ytterligare hjälp ur de mest överhängande ekonomiska svårigheterna.

Förslaget avser i huvudsak dels en utsträckning av tiden för

inleverering till statskontoret av inbetalta räntor och amorteringar jämte

uppdelning av annuiteterna å egnahemslån å flera inbetalningsterminer,

dels uppskov för budgetåret 1933/1934 med gäldande av sådana annuiteter,

dels ock viss nedsättning av räntan å bostadslån.

Sålunda föreslås först sådan ändring i den i gällande allmänna

grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten intagna

bestämmelsen örn låneförmedlares skyldighet att till statskontoret inbetala

räntor och amorteringar å av dem uppburna egnahemsstatslån

senast den 31 mars året efter det år, å vilket beloppen belöpa, att nämnda

tidpunkt framflyttas till 30 juni året efter det, för vilket annuiteterna

utgå. Därvid har departementschefen förutsatt, att även i fortsättningen

viss del av annuiteterna å egnahemslånen komma att inflyta till låneförmedlarna

redan inom den nu stadgade tiden. Till förhindrande av att

låneförmedlarna hava hos sig inneliggande och därå tillgodogöra sig

ränta ända till den 30 påföljande juni föreslås samtidigt ett stadgande

av innehåll, att till statskontoret skola före mars månads utgång inlevereras

de annuiteter för nästföregående år, som inflyta inom sådan tid,

förslagsvis den 25 mars, att dylik leverans är möjlig. Vidkommande

låneförmedlarnas uppbörd av räntor och amorteringar å utlämnade

egnahemslån innebär förslaget att uppbörden skall verkställas i flera.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

terminer, sålunda att halva annuitetsbeloppet kommer att uppbäras under

tiden november—mars och den återstående hälften upptages under

därpå följande april—juni. Då bela det system enligt vilket uppbörden

av egnahemsannuiteter sammanbindes med uppbörden av kronans arrenden

eller utskylder synts departementschefen mindre lyckligt, föreslås

tillika upphävande av stadgandet i § 10 kungörelsen med reglementariska

föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och

premielåneverksamheten, enligt vilket låneförmedlare äger låta debitering,

uppbörd och redovisning av ränta och avbetalningar å egnahemslån

verkställas genom länsstyrelsens försorg i samband med någon kronans

uppbörd, med tillämpning dock först i fråga örn de annuiteter, vilka

förfalla till betalning efter den 31 december 1933.

I anslutning till vad sålunda ifrågasatts har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till dels kungörelse örn ändrad lydelse av § 18

mom. 4 kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder

för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, dels ock kungörelse

örn ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med

reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne-

och premielåneverksamheten. Dessa förslag finnas såsom bilagor

fogade vid detta utlåtande.

För den föreslagna uppskovsanordningen, som enligt propositionen icke

skulle rubba den för lånet bestämda amorteringsplanen, är avsett att gälla

i huvudsak följande bestämmelser.

1.

Innehavare av jordbrukslån eller bostadslån ur egnahemslånefonden

må, i den mån medel beretts för ändamålet, kunna enligt i det följande

angivna bestämmelser av vederbörande förmedlare av lånet medgivas

uppskov med erläggande av ränta och amortering å detsamma.

2.

Uppskov må allenast medgivas den, som på grund av svårigheter,

vilka ej äro självförvållade, finnes vara i trängande behov av ekonomiskt

bistånd samt under förutsättning tillika,

att han kan antagas hava gjort vad på honom skäligen ankommit för

att övervinna svårigheterna, genomföra egnahemsföretaget och behörigen

sköta lägenheten;

att han synes äga förutsättningar att, örn uppskov erhålles, kunna behålla

lägenheten; samt

att lian i övrigt finnes vara förtjänt av bistånd.

3.

Uppskov må medgivas egnabemslåntagare beträffande dels ränta och

amortering för år 1933 dels ock till betalning förfallna ej guldna räntor

och amorteringar för tid dessförinnan och, i senare fallet, intill ett belopp,

motsvarande 12 procent av det belopp, varmed egnahemslånet utgått.

4.

Kungl. Majit bestämmer, efter hörande av låneförmedlarna och statens

egnahemsstyrelse, för varje låneförmedlare huruvida och till vilket

högsta sammanlagda belopp uppskov, som här avses, må av låneförmedlaren

medgivas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

5

5.

Ansökan om uppskov göres hos vederbörande låneförmedlare. Låneförmedlarens

beslut, varigenom uppskov medgives, skall för godkännande

underställas statens egnahemsstyrelse.

6.

Belopp, med vars erläggande uppskov medgivits, skall återbetalas i

samband med och enligt de grunder som gälla för återbetalning av egnahemslånets

stående del, låntagaren dock obetaget att, örn lian så önskar,

tidigare inbetala beloppet helt eller delvis. A beloppet skall gäldas

ränta efter 4.5 procent örn året beträffande jordbrukslån och efter 5 procent

örn året beträffande bostadslån. Käntan skall erläggas i den för

gäldande av ränta å egnahemslånet stadgade ordning.

Visar låntagaren försumlighet att i föreskriven ordning förränta eller

återbetala uppskovsbeloppet eller hava sådana ändrade förhållanden

inträffat, att han uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta uppskovet,

är låntagaren skyldig att, örn låneförmedlaren så fordrar, omedelbart

inbetala oguldet belopp, ändå att det ej enligt bestämmelserna i

första stycket är till betalning förfallet.

Å till betalning förfallet uppskovsbelopp, som ej inbetalas inom stadgad

tid, skall erläggas ränta efter 6 procent örn året från förfallodagen

till dess betalning sker.

7.

Beträffande belopp, varmed uppskov medgivits, skall låntagaren utfärda

och till låneförmedlaren överlämna skuldförbindelse, däri skola

angivas de för uppskovets åtnjutande stadgade villkoren.

Inteckning, som ligger som säkerhet för egnahemslånet, skall av låntagaren

pantförskrivas jämväl som säkerhet för fullgörandet av ifrågavarande

förbindelse.

8.

Låneförmedlare, som medgivit uppskov med erläggande av ränta oell

amortering å egnahemslån, på sätt bär sägs, äger, i den mån låneförmedlarens

beslut godkänts av statens egnahemsstyrelse, åtnjuta _ uppskov

till enahanda belopp med erläggande av ränta och amortering å

egnabemsstatslån, varifrån sådant egnahemslån utlämnats. Beträffande

uppskov för låneförmedlare skola bestämmelserna under punkt 6 äga

motsvarande tillämpning, under iakttagande att den befogenhet att för

visst fall fordra omedelbar betalning, som enligt sagda bestämmelser

tillkommer låneförmedlare, skall i fråga örn statslån utövas av Kungl.

Majit efter framställning av, vid försummad betalning, statskontoret

och eljest egnahemsstyrelsen.

Har belopp, varmed egnabemslåntagare erhållit uppskov, helt eller

delvis inbetalats till låneförmedlaren i annan ordning än i samband

med återbetalningen av egnahemslånets stående del, skall det belopp,

som sålunda influtit, före mars månads utgång året efter det, då inbetalningen

ägde rum, jämte ränta av låneförmedlaren inlevereras till

statskontoret.

9.

I fråga örn belopp, med vars erläggande låneförmedlare skall åtnjuta

uppskov, som i nästföregående punkt sägs. skall låneförmedlaren utfärda

oell till statskontoret överlämna skuldförbindelse enligt formulär,

opaginerad Kontrollera mot PDF

h Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

som statskontoret fastställer. Är låneförmedlaren aktiebolag eller ekononnsk

förening, skall därjämte för förbindelsens fullgörande lämnas

säkerhet, som låneförmedlaren mottagit enligt stadgandet i punkt 7.

©Iler annan säkerhet, som av statskontoret godkännes.

10.

Det åligger statens egnahemsstyrelse att senast den 15 juli 1934 till

statskontoret lämna uppgift rörande uppskov, som av egnahemsstyrelsen

godkänts under tiden till den 1 i samma månad.

11.

Rån egnahemslåntagare, som erhållit uppskov enligt här ifrågavarande

bestämmelser, icke i föreskriven ordning förränta och återbetala

uppskovsbeloppet, och anser låneförmedlaren att avskrivning av skulden

helt ejler delvis bör äga rum, må, såvitt angår den del av beloppet

jamte dara upplupen ogulden ränta, som med tillämpning av de i andra

s ycket angivna grunder beräknas belöpa å ogulden ränta å egnahemslånet.

Irågan av låneförmedlaren genom statens egnahemsstyrelse understallas

Kungl. Majit, som beslutar rörande avskrivningsåtgärden. Belopp,

som i enlighet med Kungl. Majlis beslut avskrives, skall av statskontoret

tillgodoföras låneförmedlaren.

. f01 delning mellan staten och låneförmedlaren av förlustrisk, som

t s.tycket avses, skall, då uppskov med del av annuitet medgives

beträffande egnahemslån, varför amorteringsskyldighet föreligger, av

uppskovsbeloppet anses gälla viss del ränta och viss del amortering,

allt i förhållande till de i annuiteten ingående oguldna ränte- och amortermgsbeloppens

storlek. För samma ändamål skall, då ränta ä uppskovsbelopp

erlägges ävensom då avbetalning å dylikt belopp sker, vad

salunda betalas anses belöpa å ränte- och amorteringsdelarna i förhållande

till dessas storlek.

12.

Erforderliga bestämmelser örn uppskovsbeloppens bokföring meddelas

av statskontoret efter samråd med statens egnahemsstyrelse. De närmare

föreskrifter, som i övrigt må finnas erforderliga för tillämpningen

av de i det föregående upptagna bestämmelserna, meddelas av statens

egnahemsstyrelse.

Det belopp, inom vilket för nästa budgetår uppskov sammanlagt ansetts

böra få beviljas, har i propositionen upptagits till 2,000,000 kronor.

I aiets statsverksproposition har beaktats den inverkan, den föreslagna

uppskovsanordningen kunde komma att hava på statsbudgeten, därvid

måst förslagsvis beräknas dels viss bestämd nedgång i beloppet inflytande

räntor, dels ock viss angiven minskning i beloppet verkställda amorteringar.

Med hänsyn till att bostadslantagarnas möjligheter till förvärvsarbete

minskat och deras betalningsförmåga till följd därav nedgått har en tillfällig

räntenedsättning å bostadslån i anslutning till den, som

medgivits innehavare av jordbrukslån, synts departementschefen motiverad,

därvid såsom ytterligare skäl anförts, att stödlån ej mera

skulle utgå till bostadslåntagare. För närvarande utgår ränta å sådana

lån efter följande grunder: å 1905—1919 års lån efter 3.6 procent, å 1920—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46. ‘

15)27 års lån elter 4.75 procent samt å lån av år 1928 eller senare ar, innan

kapitalavbetalning börjat, efter 4 procent och sedermera efter 5 procent.

I förevarande avseende föreslås en nedsättning av räntan å den stående

delen av bostadslån, vilka för år 1920 eller senare år beviljats eller beviljas

och för vilka amorteringsskyldighet föreligger, till 3.8 procent för

år 1933. Däremot skulle den nuvarande räntesatsen å amorteringsdelen

bibehållas. Den härav föranledda minskningen i statens ränteinkomster

från egnahemslånefonden för nästa budgetår, beräknad till 250,000 kronor,

har icke ansetts vara av sådan betydelse, att den behöver föranleda

jämkning i den i statsverkspropositionen föreslagna beräkningen av förevarande

inkomsttitel för sagda budgetår.

Vidkommande den av 1932 års riksdag begärda utredningen rörande

möjligheten att återgå till den ränta å egnahemslån som var gällande

före 1920 har departementschefen anfört att denna fråga torde böra bliva

föremål för övervägande inom sadan tid att harpa grundat förslag må

kunna, örn utredningen därtill giveT anledning, föreläggas nästa års

riksdag.

Av den i ärendet förebragta utredningen finner utskottet framgå, att

jämväl för nästa budgetår åtgärder från statens sida äro behövliga till

lindrande av de ekonomiska svårigheter, vari vissa egnaliemslåntagare

.särskilt på grund av den nuvarande depressionen råkat.

Vidkommande först Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser utsträckning

av tiden för inleverering till statskontoret av inbetalta räntor och amorteringar

samt uppdelning av annuiteterna för egnahemslån å flera inbetalningsterminer

—- varigenom syftet med den av 1932 års riksdag på

sätt ovan nämnts i förevarande avseende gjorda framställningen liksom

också den nu väckta motionen II: 367 torde uppnås —- vill utskottet förorda

den föreslagna anordningen.

Körande Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser beredande av möjlighet

till uppskov under nästa budgetår med erläggande av ränta och amortering

å egnahemslån förbiser utskottet icke, att vissa betänkligheter kunna,

såsom egnahemsstyrelsen i ärendet uttalat, resas mot en dylik anordning.

Då emellertid å andra sidan den föreslagna åtgärden endast har avseende

å nästa budgetår och därför mer är att betrakta såsom ett provisorium,

har utskottet funnit sig icke böra framställa någon erinran mot förslaget.

Härigenom tillgodoses ock den i motionen II: 85 gjorda framställningen.

Den av Kungl. Majit föreslagna räntesänkningen beträffande bostadslån

för 1933 — motsvarande den av 1932 års riksdag vidkommande jordbrukslån

medgivna — synes utskottet motiverad av den rådande arbetslösheten.

Arbetslösheten torde nämligen göra sig särskilt kännbar för bostadslånsinnehavare,

vilkas försörjning huvudsakligen grundats på arbetsinkomst

utom hemmet. Utskottet anser sig böra i detta avseende till
-

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

styrka Kungl. Martts förslag, vilket ock innebär ett tillmötesgående i huvudsak

av motionen II: 287.

Beträffande slutligen frågan örn sänkning av egnahemslåneräntan efter

1933 kommer detta spörsmål enligt vad departementschefen i statsrådsprotokollet

anfört att med anledning av den av 1932 års riksdag begärda

utredningen rörande möjligheterna att återgå till den ränta å egnahemslån,

som var gällande före 1920, att bliva föremål för överväganden inom

sådan tid att härpå grundat förslag må kunna, örn utredningen därtill

giver anledning, föreläggas nästa års riksdag. I betraktande härav anser

sig utskottet icke böra, såsom motionen II: 84 innebär, ifrågasätta

en allmän räntenedsättning för jordbrukslån, helst som enligt motionen

räntesänkningen skulle gälla först beträffande år 1934.

Utskottet, som icke heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad

Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit, hemställer,

A) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning medgiva,

1) att Kungl. Maj :t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i bilagorna A och B till detta utlåtande

intagna bestämmelser, utfärda dels kungörelse örn

ändrad lydelse av § 18 mom. 4 kungörelsen den 8 juni

1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksamheten, dels ock

kungörelse örn ändring i vissa delar av kungörelsen

den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter

rörande den statsunderstödda egnahemslåneoch

premielåneverksamheten:

2) att, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

angivna riktlinjer, under budgetåret

1933/1934 uppskov till ett sammanlagt belopp av

2,000,000 kronor må kunna beviljas med erläggande

av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden;

samt

3) att å den stående delen av statslån från egnahemslånefonden,

som för år 1920 eller senare år beviljats

eller beviljas för utlämnande av egnahemslån

för bostadslägenheter, och varför amorteringsskyldighet

föreligger, räntan må för år 1933 nedsättas till 3.8

procent, under villkor att låneförmedlare medgiver

innehavare av egnahemslån från ifrågakommande

statslån enahanda nedsättning av räntan;

B) att motionen II: 367 må anses besvarad genom

vad utskottet hemställt under punkt A 1);

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

9

C) att motionen 11:85 må anses besvarad genom

vad utskottet hemställt under A 2);

I . ..

D) att motionen II: 287, i den mån den ej kan anses

besvarad genom vad utskottet hemställt under

A 3), ej må föranleda någon riksdagens åtgärd;

E) att motionen II: 84 ej må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

irån första kammar-en: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Gabrielsson, Granath, J.

Fritiof Gustafson, Dalberg, Elof B. Andersson och Henriksson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Olsson i

Hohn ingsberg. Nilsson i Landeryd, Andersson i Löbbo, Carlström, Andersson i Tungelsta och

Gustafson i Vimmerby.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

Bilaga A.

F örslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av § 18 mom. 4 kungörelsen den 8 juni

1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten.

Härigenom förordnas, att § 18 mom. 4 kungörelsen den 8 juni 1928

angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 4. Ränta och amortering å statslån skola för varje år av låneförmedlare

inbetalas till statskontoret före utgången av juni månad nästföljande

år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då

fråga är örn statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för

jordbrukslägenheter, under det sjunde året från utgången av det år, för

vilket lånet beviljats, samt, då fråga är örn statslån, som utlämnats till

beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, under det femte året

från utgången av det år, för vilket lånet beviljats.

Det åligger låneförmedlare att i avräkning å det belopp, som på sätt

nyss nämnts skall inbetalas till statskontoret, varje år före utgången av

mars månad till statskontoret inleverera intill den 25 samma månad influtna

räntor och amorteringar för nästföregående år å av låneförmedlaren

utlämnade egnahemslån.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1933. De i denna kungörelse

upptagna bestämmelser skola äga tillämpning jämväl beträffande statslån,

som beviljats före nämnda dag, under förutsättning att låneförmedlaren

medgiver innehavare av egnahemslån från statslånet att erlägga

ränta och amortering i den ordning, som avses i kungörelsen den

1933 (nr ) om ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 juni

1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

11

Bilaga B.

Förslag

till

kungörelse örn'' ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 juni 1928

(nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

Härigenom förordnas, dels att § 10 kungörelsen den 8 juni 1928 med

reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåneoch

premielåneverksamheten skall upphöra att gälla, dels ock att § 9 samma

kungörelse skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

§ 9.

I fråga örn ränta och återbetalning må ej i det uti § 7 omförmälda lånekontrakt

betingas andra villkor än i § 18 av kungörelsen angående allmänna

grunder för den statsunderstödda egnahems verksamheten stadgats

angående egnahemsstatslån, dock med undantag i följande avseenden,

nämligen:

1) att tiden, inom vilken de årliga ränte- och kapitalavbetalningarna

skola vara av låntagarna fullgjorda, skall bestämmas, beträffande halva

det belopp, varje låntagare har att erlägga, tidigast till november månad

det år, för vilket betalningen utgår, och senast till mars månad nästföljande

år samt, beträffande återstående hälften, tidigast till april månad

sistnämnda år;

2) att låntagaren--- — delvis; samt

3) att låneförmedlaren —--tillgodonjuta detsamma.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1933, men skall ej utgöra

hinder för låneförmedlare att låta debitering, uppbörd och redovisning

av räntor och amorteringar, vilka belöpa å tiden före den 1 januari 1934,

verkställas i samband med någon kronans uppbörd i enlighet med nu gällande

bestämmelser.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:149 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 s. 9 i texten