Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för anskaffande av samfällda jordbruk.

1933-03-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:48, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för anskaffande av samfällda jordbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån

för anskaffande av samfällda jordbruk.

(lea avd.)

I en till riksdagen den 27 januari 1933 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition nr 76 har Kungl. Majit under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag

föreslagit riksdagen medgiva, att lån ur statens egnahemslånefond må, i

huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet

tillstyrkt förslag, utlämnas jämväl för anskaffande av samfällda

jordbruk.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till berörda

statsrådsprotokoll.

Frågan örn åtgärder till främjande av samfälld jordbruksdrift har vid

upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.

Förevarande fråga var senast till behandling vid 1928 års riksdag. Med

anledning av motionen I: 272 samt med överlämnande av sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottets i förevarande avseende av riksdagen

godkända utlåtande nr 2 anhöll riksdagen i skrivelse den 25 maj 1928, nr

232, örn utredning och förslag i syfte att låneunderstöd ur egnahemslånefonden

eller annorledes skulle kunna utgå jämväl för samfällda (kooperativa)

jordbruk. I sitt utlåtande yttrade utskottet, efter erinran örn 1925

års kolonisationssakkunnigas betänkande, att förnyat övervägande borde

ske, huruvida icke den av nämnda sakkunniga anvisade vägen eller annan

åtgärd kunde genomföras i syfte att i särskilda fall förhjälpa härtill

lämpliga personer att gemensamt förvärva och bruka någon större eller

medelstor jordbruksegendom. Utan att förbise de vanskligheter, som kunde

vara förenade med samfälld jordbruksdrift, ansåg utskottet det vara rimligt,

att låneunderstöd icke ovillkorligen förnekades dylika företag.

Med skrivelse den 17 november 1932 har sociala jordutredningen, efter

därom av Kungl. Majit erhållet uppdrag, överlämnat betänkande med

förslag till bestämmelser angående egnahemslån åt samfällda jordbruk.

Sociala jordutredningens betänkande utmynnar i förslag, att till § 2 i

kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter

rörande den statsunderstödda egnahems- och premielåneverksamheten fogas

ett nytt stycke av följande lydelse i

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 48 —49.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

»Egnahemslån må ock tilldelas inregistrerad ekonomisk förening, som

bildats med ändamål att förvärva och under samfälld jordbruksdrift sköta

viss egendom. Såsom särskilda villkor för utlämnande av egnahemslån åt

sådan ekonomisk förening gälla,

att föreningens medlemmar var för sig besitta de kvalifikationer, som

ovan stadgats i fråga örn enskild person;

att föreningens stadgar innehålla bestämmelser därom att en var föreningsmedlem

är personligen ansvarig för, utöver sin insats, minst så stor

del av egnahemslånet, som belöper å hans andel i föreningen;

att föreningens stadgar blivit godkända av statens egnahemsstyrelse;

att föreningen befinnes erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av

företaget och särskilt att det på ett tillfredsställande sätt är sörjt för företagets

drift och arbetsledning;

samt att den egendom, för vilken egnahemslån sökes, är för sitt ändamål

fullt lämplig och befinnes äga ett värde, som, fördelat å en var medlem av

föreningen, motsvarar för varje sådan medlem högst det för egnahemslåns

erhållande i §> 5 stadgade maximivärde.»

Statens egnahemsstyrelse har i avgivet yttrande bland annat framställt

vissa erinringar mot sociala jordutredningens förslag av i sak följande

innebörd.

Bestämmelse borde stadgas örn sådan storlek hos fastigheten, att delägarnas

familjer därå kunde erhålla sin fulla utkomst. Vidare borde stadgas undantag

från principen örn nybildning av jordbruk så tillvida, att egnahemslån

finge beviljas sammanslutning för förvärv av redan bebyggd jordbruksfastighet,

även örn nyodlings- eller annat förbättringsarbete ej tarvades.

Härjämte borde föreskrivas, att i lånekontraktet skulle bestämmas örn delägarnas

ansvar för lånets förräntning och amortering. Den utgångspunkten

vid lånets beviljande, att dess storlek ställdes i förhållande icke blott till

fastighetens värde utan ock till antalet delägare, torde nämligen kunna

missförstås så, att delägare ansåge sig svara allenast för ränta och amortering

å så stor del av lånet, som enligt huvudtalet belöpte på honom. Gentemot

lånegivaren måste givetvis delägarna svara gemensamt för lånet.

Vidare borde bestämmelser träffas för fall, då delägare utträtt ur sammanslutning

med egnahemslån, utan att annan inträtt i hans rättigheter och

skyldigheter. Beräkningarna av fastighetens maximivärde och lånets därav

beroende storlek kunde härigenom undergå sådana förändringar, att förutsättningarna

för lånets kvarstående bortfölle. Även om säkerheten för lånet

icke äventyrades, kunde med eller oberoende av delägares vilja uppstå situationer,

som i själva verket innebure ett kringgående av maximibestämmelserna

rörande fastighetens värde och lånets storlek.

I övrigt borde bestämmelserna i förberörda kungörelse nr 218/1928 kunna

utan ändring tillämpas jämväl för sammanslutningar såsom egnahemslåntagare.

Departementschefen har anfört följande.

»Lika med 1925 års kolonisationssakkunniga utgår jag från att förevarande

fråga gäller sådan jordbruksdrift, där ett visst, begriinsat antal

personer skola samfällt bruka en av dem för deras eget behov av arbete

och utkomst förvärvad egendom. Även örn erfarenheterna rörande dylik

jordbruksdrift äro små och denna driftsform kan antagas i vissa hänseenden

vansklig, synes det mig ej vara skäligt, att för yrket eljest väl

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

3

skickade personer — några andra böra givetvis icke ifrågakomma — som

önska skaffa sig utkomst genom samfällt jordbruk, skola endast för att de

äro flera örn samma egendom vara utestängda från varje möjlighet att

från det allmännas sida erhålla kredit för egendomens förvärvande. Jag

vill därför, i anslutning till vad sociala jordutredningen och statens egnahemsstyrelse

anfört, tillstyrka, att vissa möjligheter till lån av statsmedel

beredas härför lämpliga personer för anskaffande av eget jordbruk för

samfälld drift. Därvid förutsätter jag, att denna låneverksamhet, tills

säkrare erfarenhet vunnits, utövas försöksvis och utan forcering från det

allmännas sida.

De ifrågasatta lånen torde, såsom förordats av samtliga dem vilka yttrat

sig i ärendet, böra utgå ur egnahemslånefonden. Beträffande de särskilda

villkor, som böra stadgas för erhållande och tillgodonjutande av lånen,

kan jag i huvudsak biträda sociala jordutredningens förslag sådant detta

tillstyrkts av egnahemsstyrelsen. I vissa avseenden torde dock, på sätt

jag strax skall angiva, jämkningar vara påkallade.

Jag förordar, att, där fråga är om minst fem delägare, låntagaren skall

vara inregistrerad ekonomisk förening, som bildats nied ändamål att förvärva

och under samfälld jordbruksdrift sköta viss egendom och som befinnes

erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av företaget. Det i

syfte att minska långivarens risk framförda förslaget, att medlem i föreningen

skall åtaga sig viss personlig ansvarighet, synes mig i sak välgrundat.

I enlighet härmed bör låntagande förening hava formen av ekonomisk

förening nied begränsad personlig ansvarighet. Vid prövning av

låneansökan bör tillses, att det i stadgarna bestämda beloppet för medlems

ansvarighet är av den storlek, att medlemmarnas sammantagna personliga

ansvarighet, utöver insatskapitalet, täcker det ifrågakommandö

lånebeloppet. För att i möjligaste mån trygga föreningarnas fortbestånd

synes böra övervägas, huruvida icke i stadgarna bör föreskrivas, att uppsägning

av medlemskap i föreningen ej må äga runi förr än efter fem år

från inträdet. Erinras må, att enligt lagen om ekonomiska föreningar

erfordras Kungl. Maj:ts medgivande för dylikt stadgande. På de av egnahemsstyrelsen,

under instämmande av statskontoret anförda skäl finner

jag mig vidare böra tillstyrka, att, då fråga är örn minst två och, där ej

av särskilda skäl annat befinnes böra medgivas, högst fyra delägare, lån

i förevarande syfte må utlämnas för så vitt låntagarsammanslutningen

— som i dylikt fall ej bör eller kail hava formen av ekonomisk förening

— genom lämpligt befunnet bolagsavtal visar sig bereda långivaren nödig

trygghet såväl i avseende å ordningen för lånets återbetalning och de olika

delägarnas ansvar härför som i fråga örn företagets skötsel i övrigt. 1

såväl det ena som det andra fallet bör fordras, att medlemmarna respektive

delägarna var för sig prövas besitta de kvalifikationer, som eljest

stadgats för egnahemslåns erhållande, ävensom att det på ett tillfredsställande

sätt är sörjt för företagets drift och arbetsledning. Jag förutsätter,

att — även utan uttrycklig föreskrift örn att stadgarna respektive bolagsavtalet

skola godkännas av viss egnahemsmyndighet — det långivande

organet i vart fall noga prövar stadgarnas eller bolagsavtalets lämplighet.

Det synes mig böra övervägas, huruvida icke till ledning för dem, som

önska erhålla lån för samfällt jordbruk, mönster till stadgar och bolagsavtal

böra uppgöras av t. ex. statens egnahemsstyrelse.

Beträffande arton av de egendomar, för vilkas förvärv hithörande lån

må beviljas, torde böra föreskrivas, att egendomen är för sitt ändamål

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

fullt lämplig och av sådan storlek, att ägarna kunna av jordbruket erhålla

sin huvudsakliga utkomst, att egendomens beräknade värde, delat

med antalet medlemmar respektive delägare, ej överstiger det för egnahemslån

för jordbrukslägenheter stadgade maximivärdet, samt att den omständigheten

att å egendomen ej tarvas nybyggnads-, nyodlings- eller annat

förbättringsvärde ej utgör hinder för låns beviljande.

I avseende å lånevillkoren i övrigt torde för egnahemslån för jordbrukslägenhet

stadgade bestämmelser böra i tillämpliga delar gälla, därvid i

lånekontraktet dessutom torde böra intagas en föreskrift av innebörd, att

lån för samfällt jordbruk må kunna uppsägas till återbetalning, därest

egendomen ej vidare brukas under den form och i det syfte, som förutsatts

vid lånets beviljande.

I överensstämmelse med vad sociala jordutredningen och egnahemsstyrelsen

förordat tillstyrker jag, att de nu ifrågasatta lånen beviljas och

utlämnas -— liksom vanliga egnahemslån — genom vederbörande låneförmedlare

med anlitande av dem för utlämnande av jordbrukslån tilldelade

egnakemsstatslån. Härav följer, att jag ej kan ansluta mig till

egnahemsstyrelsens förslag, att staten skulle beträffande hithörande lån åt

ekonomiska föreningar själv inträda som direkt långivare. Att märka är,

att, då fråga är örn ekonomisk förening eller handelsbolag, särskilt tillstånd

av Kungl. Majit enligt lag erfordras, för att föreningen eller bolaget

skall få förvärva fast egendom. Jag förutsätter, att Kungl. Majit

vid avgörande av frågan, huruvida förening eller handelsbolag skall medgivas

rätt att för ändamål, varom här är fråga, förvärva viss fastighet,

jämväl har tillgång till vederbörande låneförmedlares och statens egnahemsstyrelses

yttranden i ärendet och utredning av lånefrågan. I ärende,

där förvärvsfrågan sålunda skall underställas Kungl. Majit, torde det böra

åligga egnahemsstyrelsen att avgiva utlåtande örn, huruvida styrelsen

finner ifrågasatt lån böra beviljas eller ej. Där fråga åter är örn sådan

lånesökande, som utan Kungl. Majits tillstånd kan förvärva fastighet,

torde låneförmedlarens beslut örn låns beviljande böra — liksom beträffande

vanliga egnahemslån till s. k. förhöjt maximivärde — för godkännande

underställas statens egnahemsstyrelse.

För utlämnande av nu ifrågavarande lån torde låneförmedlarna självfallet

böra åtnjuta förvaltningsbidrag enligt härom för egnahemsstatslån

gällande bestämmelser under iakttagande tillika, att det i 36 § av kungörelsen

nr 217/1928 omförmälda så kallade tilläggsbidraget beräknas icke

å antalet lån utan å antalet medlemmar respektive delägare i den låntagande

sammanslutningen.

Med lån för samfällt jordbruk torde kunna få förenas premielån enligt,

i tillämpliga delar, de för premielån åt egnahemslåntagare stadgade grunder.

Premielånets belopp, delat med antalet medlemmar i sammanslutningen,

bör ej få överstiga det för enskilt premielån stadgade maximibeloppet.

Med hänsyn till att här närmast är fråga örn en mera försöksartad

verksamhet, synes mig någon ändring i förenämnda kungörelse den 8

juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahems- och premielåneverksamheten icke lämpligen böra

vidtagas. I stället torde, därest riksdagen ej har erinran mot de av mig

nu tillstyrkta grunderna. Kungl. Majit böra i särskild kungörelse meddela

erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med

det av mig nu framlagda förslaget.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48. 5

Kungl. Majits förevarande framställning Ilar närmast föranletts av 1928

års riksdags ovanberörda skrivelse nr 232. I överensstämmelse med vad

riksdagen därvid uttalat, synes utskottet möjlighet icke böra vara utesluten

för eljest för saken lämpliga personer att erhålla lån av statsmedel

för anskaffande av eget jordbruk för samfälld drift. Utskottet har heller

intet att erinra mot vad Kungl. Majit i sådant syfte föreslagit. Utskottet

anser välbetänkt och riktigt, att ifrågavarande låneverksamhet såsom

departementschefen ock förutsatt, tills säkrare erfarenhet vunnits, utövas

försöksvis och utan forcering från det allmännas sida.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må medgiva att lån ur statens egnahemslånefond

må, i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen tillstyrkt förslag, utlämnas

jämväl för anskaffande av samfällda jordbruk.

Stockholm den 30 mars 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se utlåtande nr 46.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:151 Skrivelse till Konungen, med anledning av Kungl. Martts proposition angående lån för anskaffande av samfällda jordbruk. a1 i texten