Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd till Virestadssjöarnas sänknings företag.

1933-03-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:53, Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd till Virestadssjöarnas sänknings företag.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

7

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den BO mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd till Virestadssjöarnas

sänknings företag.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 106, av herr Mattsson har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte anhålla, att Virestadssjöarnas sänkningsföretag

tilldelas statsbidrag ur allmänna avdikningsanslaget och statslån ur odlingslånefonden

med sammanlagt 100,000 kronor fördelat efter de grunder

som nu gälla för bidrag och lån.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen

i den mån ej redogörelse härför lämnas här nedan.

Över motionen hava efter därom av utskottet i vederbörlig ordning

gjord framställning yttranden avgivits den 22 februari 1933 av lantbruksstyrelsen

och den 1 mars 1933 av statskontoret.

Till ifrågavarande företag har dels den 7 november 1924 och dels den

8 februari 1929 beviljats understöd av statsmedel till ett sammanlagt

belopp av 695,580 kronor, varav 231,860 kronor såsom statsbidrag från

allmänna avdikningsanslaget och statens avdikningsanslag samt 463,720

kronor såsom lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond.

Vidare har företaget på framställning av Kungl. Majit (prop. nr

222) genom beslut av 1932 års riksdag medgivits sådan lindring i villkoren

för återbetalningen av förenämnda lån, att dels den tid, under

vilken ränta å desamma icke skall beräknas, utsträckts från tre till sex

år från första lyftningsdagen, och dels tidpunkten för gäldandet av första

annuiteten å lånen framflyttats från det sjunde till det tionde året

efter första lyftningsdagen.

Lanbruksstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande.

Ifrågavarande utsträckning av den räntefria lånetiden hade av statskontoret

i ett utlåtande i ärendet till Kungl. Majit den 5 mars 1932 beräknats

åsamka avdikningslånefonden en direkt ränteförlust av i runt

tal 45,000 kronor. Företaget torde sålunda genom det av riksdagen

lämnade medgivandet i denna del hava inbesparat en utgift av motsvarande

storlek, varför nämnda medgivande finge anses innebära, att

det till företaget beviljade statsbidraget böjts med 45,000 kronor eller

från 231,860 kronor till 276,860 kronor och statsunderstödet i dess helhet

från 695,580 kronor till 740,580 kronor.

Kostnaderna för företaget hade i de utredningar, som förelågo vid

ärendets föregående behandling, uppgivits till i runt tal 886,550 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

Utgifterna utöver statsunderstödet uppginge sålunda till 886,550 —

740,580 — omkring 146,000 kronor.

Företaget vore enligt till lantbruksstyrelsen från vederbörande förrättningsman

inkommen avsyningsrapport numera utfört i huvudsaklig

överensstämmelse med den fastställda arbetsplanen.

Såsom skäl till den i motionen gjorda framställningen örn anvisande

av ytterligare statsbidrag oell lån med sammanlagt 100,000 kronor till

täckande av de vid^ företaget uppkomna merkostnaderna hade anförts,

bland annat, att någon utdebitering på delägarna för anskaffande av

medel till likvidering av företagets skulder till banker och andra privata

kreditgivare icke längre vore möjlig. För flertalet av de 211 delägarna

i företaget, vilka nästan uteslutande vore småbrukare eller innehavare

av s. k. ofullständiga jordbruk, skulle nämligen en ny utdebitering

få svåra ekonomiska följder.

Jämväl lantbruksstyrelsen vore av den uppfattningen, att stora svårigheter

mäste under nuvarande krisläge möta för intressenterna i företaget

att avveckla den privata skuld, som tyngde detsamma. Visserligen

torde en värdefull lättnad i detta avseende otvivelaktigt hava

åstadkommits genom den av föregående års riksdag medgivna utsträckningen

av räntefriheten å statslånen och anståndet med dessas återbetalning.

Emellertid utgick år 1931 den medgivna tidsfristen med avseende

å räntefriheten för 1924 års lån å 422,100 kronor, varför från och

med sagda år ränta skulle beräknas å nämnda lån. Då härtill komme,

att tidpunkten för påbörjandet av återbetalningen av lånet ryckte allt

närmare, utan att en fullständig eller huvudsaklig avveckling av företagets

privata skuld syntes under mellantiden vara möjlig, torde företagets

ekonomiska läge kunna betecknas såsom mycket bekymmersamt.

För den händelse ett förnyat ingripande från statsmakternas sida

skulle anses av dessa omständigheter påkallat, funne lantbruksstyrelsen

i varje läll, att anvisande av särskilt anslag för ändamålet icke

lämpligen borde i nuvarande statsfinansiella läge komma i fråga. Däremot

kunde det ifrågasättas, huruvida icke erforderligt rådrum för intressenterna

borde så långt möjligt åstadkommas efter samma linjer, som

tillämpades i föregående års riksdagsbeslut i ärendet. Därest så funnes

böra ske, ansåge sig lantbruksstyrelsen kunna förorda en ytterligare

tidsfrist av två år med såväl ränteberäkningen å lånen som även

dessas återbetalning. En dylik ytterligare tidsfrist skalle, i vad beträffade

ränteberäkningen å lånen, motsvara en utgiftsbesparing för

företaget av omkring 32,000 kronor och sålunda bliva av icke ringa betydelse.

Likaså torde framflyttning med två år av tidpunkten för lånens

återbetalning utan tvivel visa sig vara av stort värde, i det att gäldandet

av annuiteterna skulle bliva aktuellt beträffande 1924 års lån

först år 1937 och beträffande 1929 års lån år 1941.

På grund av vad ovan anförts tillstyrkte lantbruksstyrelsen i anledning

av förevarande motion, att dels den tid, under vilken ränta icke

skall beräknas å de till Virestadssjöarnas sänkningsföretag beviljade

lånen från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond, må utsträckas

från sex till åtta år från lyftningsdagen, och dels att tidpunkten

för gäldandet av första annuiteten å nämnda lån må framflyttas

från tionde till tolvte året efter första lyftningsdagen.

Statskontoret har yttrat följande.

Vid bifall till det av lantbruksstyrelsen gjorda förslaget i fråga örn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

9

lånens amortering skulle det förra lånet komma att återbetalas med

en ungefärlig annuitet, beroende på när innestående delen av lånet

lyftes, av 28,050 kronor för åren 1937—1961 och 25,000 kronor för år 1962

och det senare lånet med en annuitet av omkring 2,760 kronor för åren

1941—1965 och 2,510 kronor för 1966. En ytterligare räntefrihet i enlighet

med lantbruksstyrelsens förslag skulle åsamka statens avdikningslånefond

en ytterligare direkt ränteförlust av i runt tal 32,000 kronor.

Statskontoret ansåge i likhet med lantbruksstyrelsen, att, för den händelse

ett förnyat ingripande från statsmakternas sida skulle anses påkallat,

detta under nuvarande förhållanden icke borde ske medelst anvisande

av särskilt anslag.

Vad beträffade lantbruksstyrelsens förslag örn understödjande av

företaget genom medgivande av ytterligare lättnader i återbetalningsvillkoren

å de beviljade statslånen, ville statskontoret framhålla, att

med nu för dessa lån gällande villkor någon annuitet icke förfölle till

betalning förrän år 1935. I betraktande härav syntes icke erforderligt,

att frågan örn ytterligare anstånd och räntefrihet nu bringades till avgörande.

Därmed torde kunna anstå till en tidpunkt närmare amorteringstidens

ingång.

På sätt i ärendet erinrats har nu ifrågavarande företag enligt medgivande

av 1932 års riksdag erhållit sådan lindring i villkoren för återbetalningen

av till detsamma utlämnade lån, att dels den tid, under vilken

ränta å desamma icke skall erläggas, utsträckts från tre till sex år från

lyftningsdagen och dels tidpunkten för gäldandet av första annuiteten

å lånen framflyttats från det sjunde till det tionde året efter första lyftningsdagen.

I enlighet härmed förfaller, såsom statskontoret framhållit,

icke någon annuitet till betalning förrän år 1935. I betraktande härav

anser utskottet, att i varje fall för närvarande tillräcklig anledning saknas

för företagande av åtgärder för att bereda intressenterna i företaget

ytterligare hjälp från statens sida. Under erinran därjämte örn den i utskottets

utlåtande nr 51 föreslagna utredningen rörande torrläggningsföretag

av här ifrågavarande slag får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 106 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. .T. JOHANSSON.

Utskottet.

härvarande: se utlåtande nr öl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

Reservation

av herrar Henriksson, Liedberg och Gustafson i Vimmerby, som ansett,

att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»Genomförandet av nu ifrågavarande företag torde ur jordbrukssynpunkt

få anses vara av icke ringa betydelse. Enligt motionen utgöras

nämligen de områden, omfattande 1,845 hektar, som beröras av företaget,

icke mindre än 970 hektar av åker och äng, och de av nästan uteslutande

småbrukare bestående intressenterna i företaget, uppgående till ett antal av

211, innehade före arbetets utförande till största delen endast s. k. ofullständiga

jordbruk. Företaget har emellertid dragit betydande kostnader. Av det

vid propositionen nr 222 till 1932 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

inhämtas, att totala kostnadsbeloppet fördelat på den i företaget berörda

arealen, sedan den däri ingående odlade jorden reducerats med hänsyn

till värdet mellan nämnda jord och åkerjordens värde, motsvarar en kostnad

för hektar av omkring 1,280 kronor. Vidare framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, att företagets utgifter utöver erhållna statsunderstöd

uppgå till i runt tal 150,000 kronor. Dessa omständigheter synas utskottet

utgöra vägande skäl för att företaget beredes erforderligt ytterligare

bistånd från statsmakternas sida. Att i sådant avseende medgiva

enbart förlängt uppskov med tidpunkterna för erläggande av ränta och gäldande

av första annuiteten på sätt lantbruksstyrelsen ifrågasatt synes

knappast kunna vara till fyllest. Skola intressenterna undgå att råka i än

värre ekonomiska svårigheter, lärer beredande av ytterligare statsbidrag

till företaget vara ofrånkomligt. Utskottet anser sig därför böra förorda,

att Kungl. Majit medgives att efter den närmare utredning, som kan

befinnas erforderlig, från statens avdikningsanslag och statens avdikningslånefond

bevilja företaget i fråga ett ytterligare sammanlagt bidrag av

högst 100,000 kronor att utgå enligt de grunder, som nu gälla för bidrag

från statens avdikningsanslag och lån från statens avdikningslånefond.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen med anledning av motionen II: 106 må

medgiva, att Kungl. Majit må efter den närmare utredning,

som kan befinnas erforderlig, och på de villkor

Kungl. Majit må föreskriva av statens avdikningsanslag

och statens avdikningslånefond bevilja

Virestadssjöarnas sänkningsföretag ytterligare bidrag

med sammanlagt högst 100,000 kronor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.