Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd till Virestadssjöarnas sänknings företag.
1933-03-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1933:53, Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd till Virestadssjöarnas sänknings företag.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
7
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den BO mars 1933 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd till Virestadssjöarnas
sänknings företag.
(lia avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 106, av herr Mattsson har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte anhålla, att Virestadssjöarnas sänkningsföretag
tilldelas statsbidrag ur allmänna avdikningsanslaget och statslån ur odlingslånefonden
med sammanlagt 100,000 kronor fördelat efter de grunder
som nu gälla för bidrag och lån.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen
i den mån ej redogörelse härför lämnas här nedan.
Över motionen hava efter därom av utskottet i vederbörlig ordning
gjord framställning yttranden avgivits den 22 februari 1933 av lantbruksstyrelsen
och den 1 mars 1933 av statskontoret.
Till ifrågavarande företag har dels den 7 november 1924 och dels den
8 februari 1929 beviljats understöd av statsmedel till ett sammanlagt
belopp av 695,580 kronor, varav 231,860 kronor såsom statsbidrag från
allmänna avdikningsanslaget och statens avdikningsanslag samt 463,720
kronor såsom lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond.
Vidare har företaget på framställning av Kungl. Majit (prop. nr
222) genom beslut av 1932 års riksdag medgivits sådan lindring i villkoren
för återbetalningen av förenämnda lån, att dels den tid, under
vilken ränta å desamma icke skall beräknas, utsträckts från tre till sex
år från första lyftningsdagen, och dels tidpunkten för gäldandet av första
annuiteten å lånen framflyttats från det sjunde till det tionde året
efter första lyftningsdagen.
Lanbruksstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande.
Ifrågavarande utsträckning av den räntefria lånetiden hade av statskontoret
i ett utlåtande i ärendet till Kungl. Majit den 5 mars 1932 beräknats
åsamka avdikningslånefonden en direkt ränteförlust av i runt
tal 45,000 kronor. Företaget torde sålunda genom det av riksdagen
lämnade medgivandet i denna del hava inbesparat en utgift av motsvarande
storlek, varför nämnda medgivande finge anses innebära, att
det till företaget beviljade statsbidraget böjts med 45,000 kronor eller
från 231,860 kronor till 276,860 kronor och statsunderstödet i dess helhet
från 695,580 kronor till 740,580 kronor.
Kostnaderna för företaget hade i de utredningar, som förelågo vid
ärendets föregående behandling, uppgivits till i runt tal 886,550 kronor.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
Utgifterna utöver statsunderstödet uppginge sålunda till 886,550 —
740,580 — omkring 146,000 kronor.
Företaget vore enligt till lantbruksstyrelsen från vederbörande förrättningsman
inkommen avsyningsrapport numera utfört i huvudsaklig
överensstämmelse med den fastställda arbetsplanen.
Såsom skäl till den i motionen gjorda framställningen örn anvisande
av ytterligare statsbidrag oell lån med sammanlagt 100,000 kronor till
täckande av de vid^ företaget uppkomna merkostnaderna hade anförts,
bland annat, att någon utdebitering på delägarna för anskaffande av
medel till likvidering av företagets skulder till banker och andra privata
kreditgivare icke längre vore möjlig. För flertalet av de 211 delägarna
i företaget, vilka nästan uteslutande vore småbrukare eller innehavare
av s. k. ofullständiga jordbruk, skulle nämligen en ny utdebitering
få svåra ekonomiska följder.
Jämväl lantbruksstyrelsen vore av den uppfattningen, att stora svårigheter
mäste under nuvarande krisläge möta för intressenterna i företaget
att avveckla den privata skuld, som tyngde detsamma. Visserligen
torde en värdefull lättnad i detta avseende otvivelaktigt hava
åstadkommits genom den av föregående års riksdag medgivna utsträckningen
av räntefriheten å statslånen och anståndet med dessas återbetalning.
Emellertid utgick år 1931 den medgivna tidsfristen med avseende
å räntefriheten för 1924 års lån å 422,100 kronor, varför från och
med sagda år ränta skulle beräknas å nämnda lån. Då härtill komme,
att tidpunkten för påbörjandet av återbetalningen av lånet ryckte allt
närmare, utan att en fullständig eller huvudsaklig avveckling av företagets
privata skuld syntes under mellantiden vara möjlig, torde företagets
ekonomiska läge kunna betecknas såsom mycket bekymmersamt.
För den händelse ett förnyat ingripande från statsmakternas sida
skulle anses av dessa omständigheter påkallat, funne lantbruksstyrelsen
i varje läll, att anvisande av särskilt anslag för ändamålet icke
lämpligen borde i nuvarande statsfinansiella läge komma i fråga. Däremot
kunde det ifrågasättas, huruvida icke erforderligt rådrum för intressenterna
borde så långt möjligt åstadkommas efter samma linjer, som
tillämpades i föregående års riksdagsbeslut i ärendet. Därest så funnes
böra ske, ansåge sig lantbruksstyrelsen kunna förorda en ytterligare
tidsfrist av två år med såväl ränteberäkningen å lånen som även
dessas återbetalning. En dylik ytterligare tidsfrist skalle, i vad beträffade
ränteberäkningen å lånen, motsvara en utgiftsbesparing för
företaget av omkring 32,000 kronor och sålunda bliva av icke ringa betydelse.
Likaså torde framflyttning med två år av tidpunkten för lånens
återbetalning utan tvivel visa sig vara av stort värde, i det att gäldandet
av annuiteterna skulle bliva aktuellt beträffande 1924 års lån
först år 1937 och beträffande 1929 års lån år 1941.
På grund av vad ovan anförts tillstyrkte lantbruksstyrelsen i anledning
av förevarande motion, att dels den tid, under vilken ränta icke
skall beräknas å de till Virestadssjöarnas sänkningsföretag beviljade
lånen från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond, må utsträckas
från sex till åtta år från lyftningsdagen, och dels att tidpunkten
för gäldandet av första annuiteten å nämnda lån må framflyttas
från tionde till tolvte året efter första lyftningsdagen.
Statskontoret har yttrat följande.
Vid bifall till det av lantbruksstyrelsen gjorda förslaget i fråga örn
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
9
lånens amortering skulle det förra lånet komma att återbetalas med
en ungefärlig annuitet, beroende på när innestående delen av lånet
lyftes, av 28,050 kronor för åren 1937—1961 och 25,000 kronor för år 1962
och det senare lånet med en annuitet av omkring 2,760 kronor för åren
1941—1965 och 2,510 kronor för 1966. En ytterligare räntefrihet i enlighet
med lantbruksstyrelsens förslag skulle åsamka statens avdikningslånefond
en ytterligare direkt ränteförlust av i runt tal 32,000 kronor.
Statskontoret ansåge i likhet med lantbruksstyrelsen, att, för den händelse
ett förnyat ingripande från statsmakternas sida skulle anses påkallat,
detta under nuvarande förhållanden icke borde ske medelst anvisande
av särskilt anslag.
Vad beträffade lantbruksstyrelsens förslag örn understödjande av
företaget genom medgivande av ytterligare lättnader i återbetalningsvillkoren
å de beviljade statslånen, ville statskontoret framhålla, att
med nu för dessa lån gällande villkor någon annuitet icke förfölle till
betalning förrän år 1935. I betraktande härav syntes icke erforderligt,
att frågan örn ytterligare anstånd och räntefrihet nu bringades till avgörande.
Därmed torde kunna anstå till en tidpunkt närmare amorteringstidens
ingång.
På sätt i ärendet erinrats har nu ifrågavarande företag enligt medgivande
av 1932 års riksdag erhållit sådan lindring i villkoren för återbetalningen
av till detsamma utlämnade lån, att dels den tid, under vilken
ränta å desamma icke skall erläggas, utsträckts från tre till sex år från
lyftningsdagen och dels tidpunkten för gäldandet av första annuiteten
å lånen framflyttats från det sjunde till det tionde året efter första lyftningsdagen.
I enlighet härmed förfaller, såsom statskontoret framhållit,
icke någon annuitet till betalning förrän år 1935. I betraktande härav
anser utskottet, att i varje fall för närvarande tillräcklig anledning saknas
för företagande av åtgärder för att bereda intressenterna i företaget
ytterligare hjälp från statens sida. Under erinran därjämte örn den i utskottets
utlåtande nr 51 föreslagna utredningen rörande torrläggningsföretag
av här ifrågavarande slag får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 106 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1933.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. .T. JOHANSSON.
Utskottet.
härvarande: se utlåtande nr öl.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
Reservation
av herrar Henriksson, Liedberg och Gustafson i Vimmerby, som ansett,
att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
»Genomförandet av nu ifrågavarande företag torde ur jordbrukssynpunkt
få anses vara av icke ringa betydelse. Enligt motionen utgöras
nämligen de områden, omfattande 1,845 hektar, som beröras av företaget,
icke mindre än 970 hektar av åker och äng, och de av nästan uteslutande
småbrukare bestående intressenterna i företaget, uppgående till ett antal av
211, innehade före arbetets utförande till största delen endast s. k. ofullständiga
jordbruk. Företaget har emellertid dragit betydande kostnader. Av det
vid propositionen nr 222 till 1932 års riksdag fogade statsrådsprotokollet
inhämtas, att totala kostnadsbeloppet fördelat på den i företaget berörda
arealen, sedan den däri ingående odlade jorden reducerats med hänsyn
till värdet mellan nämnda jord och åkerjordens värde, motsvarar en kostnad
för hektar av omkring 1,280 kronor. Vidare framgår av den ovan
lämnade redogörelsen, att företagets utgifter utöver erhållna statsunderstöd
uppgå till i runt tal 150,000 kronor. Dessa omständigheter synas utskottet
utgöra vägande skäl för att företaget beredes erforderligt ytterligare
bistånd från statsmakternas sida. Att i sådant avseende medgiva
enbart förlängt uppskov med tidpunkterna för erläggande av ränta och gäldande
av första annuiteten på sätt lantbruksstyrelsen ifrågasatt synes
knappast kunna vara till fyllest. Skola intressenterna undgå att råka i än
värre ekonomiska svårigheter, lärer beredande av ytterligare statsbidrag
till företaget vara ofrånkomligt. Utskottet anser sig därför böra förorda,
att Kungl. Majit medgives att efter den närmare utredning, som kan
befinnas erforderlig, från statens avdikningsanslag och statens avdikningslånefond
bevilja företaget i fråga ett ytterligare sammanlagt bidrag av
högst 100,000 kronor att utgå enligt de grunder, som nu gälla för bidrag
från statens avdikningsanslag och lån från statens avdikningslånefond.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen med anledning av motionen II: 106 må
medgiva, att Kungl. Majit må efter den närmare utredning,
som kan befinnas erforderlig, och på de villkor
Kungl. Majit må föreskriva av statens avdikningsanslag
och statens avdikningslånefond bevilja
Virestadssjöarnas sänkningsföretag ytterligare bidrag
med sammanlagt högst 100,000 kronor.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.