Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet att å större enskilda skogar liksom för allmänna skogar införa rationellt, s. k. uthålligt skogsbruk.
1933-03-30 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1933:67, Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet att å större enskilda skogar liksom för allmänna skogar införa rationellt, s. k. uthålligt skogsbruk.
Dokumentets text
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.
Nr 67.
Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1933 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet att å större
enskilda skogar liksom för allmänna skogar införa rationellt,
s. k. uthålligt skogsbruk.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 196, av herr Lindhagen har hemställts, att riksdagen ville begära
förslag senast nästa riksdag till en lag örn skyldighet att å större enskilda
skogar, liksom gäller för allmänna skogar, införa rationellt även kallat
uthålligt skogsbruk.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, får utskottet hänvisa
till motionen.
Förevarande fråga har på grund av framställningar från motionärens
sida varit föremål för riksdagens behandling vid flera tidigare tillfällen,
senast vid 1927, 1929, 1930 och 1932 års riksdagar.
1930 års riksdag har i skrivelse nr 328, i anledning av den då av motionären
i, bland annat, detta ämne väckta motionen I: 209 och med bifall i
huvudsak till en av herr Lindberg väckt motion II: 38 angående intensivare
skogsvård i Norrland samt under åberopande av jordbruksutskottets,
av riksdagen godkända utlåtande nr 78, anhållit örn utredning rörande
frågan örn åvägabringande av en intensivare skogsvård å kronans
och enskildas skogar i Norrland, åsyftande såväl ökad avkastning som
ock beredandet av större arbetsmöjligheter för befolkningen därstädes.
I jordbruksutskottets omförmälda utlåtande anfördes, bland annat, att
då motionen 1:209 syftade till en förbättrad skogsvård och dess tryggande
genom vissa åtgärder, borde även vad däri anförts komma i betraktande
vid en blivande utredning.
Nämnda utredning anförtroddes vissa inom jordbruksdepartementet
tillkallade särskilda sakkunniga (1931 års skogssakkunniga), vilka den 4
januari 1933 i ämnet avgivit betänkande med förslag angående ett bättre
utnyttjande av landets skogstillgångar. (Statens offentliga utredningar
1933:2.)
I betänkandet har i anledning av vissa utredningsresultat uttalats (sid.
61 samt 144 ff.), att det utan vidare torde vara givet, att i nuvarande läge
en skärpning av skogslagstiftningen ej kunde ifrågakomma, samt att
ökade försörjningsmöjligheter inom skogsbruket ävensom förutsättningar
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.
15
för en bättre skogsvård endast kunde åvägabringas, därest avsättningsiorhållandena
för skogens produkter kunde främjas. De sakkunniga hava
alltså icke förordat förslaget om införande av uthålligt skogsbruk å större
enskilda skogar.
Vart motionären syftar med sitt förslag örn införande av uthållighetsbruk
å större enskilda skogar är icke klarlagt i nu förevarande motion.
Med hänsyn till vad motionären anfört i sina tidigare framställningar
i ämnet (se särskilt den vid 1907 års riksdag väckta motionen II: 163 sid.
22) synes motionärens tanke närmast vara, att ifrågavarande enskilda
skogar skola skötas enligt av myndighet godkänd och kontrollerad hushållningsplan.
Detta skulle innebära en betydande skärpning av skogslagstiftningen.
Den tendens, som under senare år gjort sig gällande inom lagstiftningen
på ifrågavarande område, har gått i helt annan riktning. 1932 års riksdags
beslut i fråga örn lappmarkslagen torde främst visa detta.
Skogsmännen hysa för närvarande i allmänhet den uppfattningen, att
en verkligt rationell skogsskötsel näppeligen kan uppnås, örn denna stelt
skall regleras av en för längre tid fastställd hushållningsplan. Då det
gäller statens egna skogar behöver hushållningsplanen icke hava dylik
följd, eftersom det står förvaltningen fritt att alltefter rådande förhållanden
följa eller göra avvikelser från planen. För enskilda skogar till
efterrättelse fastställda planer komma däremot alltid att innebära ett
tvång, som svårligen låter förena sig med rationell hushållning.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionen 1:196 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1933.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från törsta kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Gabrielsson, J. Fritiof
Gustafson, Dalberg, Norman, Elof B. Andersson och Henriksson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Olsson i Rödningsberg,
Carlström, Ericsson i Sörsjön, Liedberg och Gustafson i Vimmerby.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.