Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet att å större enskilda skogar liksom för allmänna skogar införa rationellt, s. k. uthålligt skogsbruk.

1933-03-30 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:67, Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet att å större enskilda skogar liksom för allmänna skogar införa rationellt, s. k. uthålligt skogsbruk.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet att å större

enskilda skogar liksom för allmänna skogar införa rationellt,

s. k. uthålligt skogsbruk.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 196, av herr Lindhagen har hemställts, att riksdagen ville begära

förslag senast nästa riksdag till en lag örn skyldighet att å större enskilda

skogar, liksom gäller för allmänna skogar, införa rationellt även kallat

uthålligt skogsbruk.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, får utskottet hänvisa

till motionen.

Förevarande fråga har på grund av framställningar från motionärens

sida varit föremål för riksdagens behandling vid flera tidigare tillfällen,

senast vid 1927, 1929, 1930 och 1932 års riksdagar.

1930 års riksdag har i skrivelse nr 328, i anledning av den då av motionären

i, bland annat, detta ämne väckta motionen I: 209 och med bifall i

huvudsak till en av herr Lindberg väckt motion II: 38 angående intensivare

skogsvård i Norrland samt under åberopande av jordbruksutskottets,

av riksdagen godkända utlåtande nr 78, anhållit örn utredning rörande

frågan örn åvägabringande av en intensivare skogsvård å kronans

och enskildas skogar i Norrland, åsyftande såväl ökad avkastning som

ock beredandet av större arbetsmöjligheter för befolkningen därstädes.

I jordbruksutskottets omförmälda utlåtande anfördes, bland annat, att

då motionen 1:209 syftade till en förbättrad skogsvård och dess tryggande

genom vissa åtgärder, borde även vad däri anförts komma i betraktande

vid en blivande utredning.

Nämnda utredning anförtroddes vissa inom jordbruksdepartementet

tillkallade särskilda sakkunniga (1931 års skogssakkunniga), vilka den 4

januari 1933 i ämnet avgivit betänkande med förslag angående ett bättre

utnyttjande av landets skogstillgångar. (Statens offentliga utredningar

1933:2.)

I betänkandet har i anledning av vissa utredningsresultat uttalats (sid.

61 samt 144 ff.), att det utan vidare torde vara givet, att i nuvarande läge

en skärpning av skogslagstiftningen ej kunde ifrågakomma, samt att

ökade försörjningsmöjligheter inom skogsbruket ävensom förutsättningar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

15

för en bättre skogsvård endast kunde åvägabringas, därest avsättningsiorhållandena

för skogens produkter kunde främjas. De sakkunniga hava

alltså icke förordat förslaget om införande av uthålligt skogsbruk å större

enskilda skogar.

Vart motionären syftar med sitt förslag örn införande av uthållighetsbruk

å större enskilda skogar är icke klarlagt i nu förevarande motion.

Med hänsyn till vad motionären anfört i sina tidigare framställningar

i ämnet (se särskilt den vid 1907 års riksdag väckta motionen II: 163 sid.

22) synes motionärens tanke närmast vara, att ifrågavarande enskilda

skogar skola skötas enligt av myndighet godkänd och kontrollerad hushållningsplan.

Detta skulle innebära en betydande skärpning av skogslagstiftningen.

Den tendens, som under senare år gjort sig gällande inom lagstiftningen

på ifrågavarande område, har gått i helt annan riktning. 1932 års riksdags

beslut i fråga örn lappmarkslagen torde främst visa detta.

Skogsmännen hysa för närvarande i allmänhet den uppfattningen, att

en verkligt rationell skogsskötsel näppeligen kan uppnås, örn denna stelt

skall regleras av en för längre tid fastställd hushållningsplan. Då det

gäller statens egna skogar behöver hushållningsplanen icke hava dylik

följd, eftersom det står förvaltningen fritt att alltefter rådande förhållanden

följa eller göra avvikelser från planen. För enskilda skogar till

efterrättelse fastställda planer komma däremot alltid att innebära ett

tvång, som svårligen låter förena sig med rationell hushållning.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen 1:196 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från törsta kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Gabrielsson, J. Fritiof

Gustafson, Dalberg, Norman, Elof B. Andersson och Henriksson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Olsson i Rödningsberg,

Carlström, Ericsson i Sörsjön, Liedberg och Gustafson i Vimmerby.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.