Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande upphandling för statens behov av lantbruksprodukter.

1933-04-21 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:69, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande upphandling för statens behov av lantbruksprodukter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

1

Nr 69.

Ankom tili riksdagens kansli den 21 april 1933 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande upphandling för statens behov av lantbruksprodukter.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 13, av herr Gabrielsson har anhållits, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa, att sådana bestämmelser utfärdas, att

vid upphandling för statens behov av lantbruksprodukter uppköpen skola

ske under hand från producenterna eller av dessa bildade organisationer

och till priser, som i orten äro gällande, eller, örn varan skall anskaffas

från. annan ort, med tillägg av fraktkostnaderna, samt att örn uppgörelse

örn skäligt pris icke kan träffas först därefter anbud i vanlig ordning

skall infordras.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna anhållan, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas bär nedan, hänvisa till

motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av medicinalstyrelsen och arméförvaltningen.

Enligt förordningen den 16 januari 1920 angående upphandling och arbeten

för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom

<S. F. S. nr 10) skall vid upphandling för statens behov i regel infordras

anbud genom offentlig kungörelse.

Emellertid har Kungl. Majit, i anledning av skrivelse (nr 72) från 1931

års riksdag, genom cirkulär den 12 juni 1931 (S. F. S. nr 222) dels förordnad

att upphandling för statens behov av lantbruksprodukter må, där

upphandling sker från producenter eller av sådana bildade försäljningsorganisationer,

fr. o. m. den 1 juli 1931 tillsvidare under 3 år ske genom

uppgörelse under hand under förutsättning dock, att till inköp utbjudna

produkter uppfylla för leveranser för statens behov fastställda fordringar,

att priset icke överstiger det för vilket motsvarande vara bort kunna

erhållas vid upphandling i vanlig ordning, samt att, där leveransen avser

hö eller halm, varan, örn så påfordras, levereras i pressade balar, dels

ock anbefallt myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov,

att tillse, att leveranser av lantbruksprodukter i största möjliga omfattning

överlämnas åt producenterna själva eller av dessa bildade försäljningsorganisationer.

Bihang till riksdagens protokoll 19113. U) sami. .Yr 69 73. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr tilt.

Vid 1932 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner 1:59 och

11:97, bland annat, att ifrågavarande bestämmelser skulle kompletteras

med en ytterligare anbefallning till vederbörande myndigheter att tillse,

att upphandlingen under hand av lantbruksprodukter direkt från producenterna

eller deras organisationer i möjligaste mån bomme till utförande.

Motionerna föranledde i denna del ingen riksdagens åtgärd. Jordbruksutskottet

anförde i utlåtande nr 67, att — med hänsyn till den avfattning

ifrågavarande bestämmelser redan ägde —• den föreslagna kompletteringen

knappast vore motiverad.

I nu förevarande motion har motionären uppgivit, att uppliandlingsmyndigheterna

på grund av uttalandet i ovannämnda cirkulärskrivelse

Datt priset icke får överstiga det för vilket motsvarande vara bort kunna

erhållas vid upphandling i vanlig ordning», icke följt bestämmelserna

att uppgörelse skall träffas under hand utan i vanlig ordning infordrat

anbud genom annonser i Tidning för leveranser till staten m. fl. organ,

varav resultatet blivit, att anbud å förnödenheter liksom tidigare inkommit

från sådana leverantörer, vilkas intressen endast varit att förtjäna

pengar på leveransen, samt att producenterna själva eller av dem bildade

sammanslutningar för att under sådana förhållanden få leveransen

måst sätta priset så lågt, att det verkat ruinerande för producenterna.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande över motionen anfört i huvudsak

följande.

»Det huvudsyfte, som får anses hava avsetts med ovannämnda cirkulär,

nämligen att upphandling av jordbruksprodukter skulle i största möjliga

omfattning ske direkt från producenterna eller deras sammanslutningar

och att i följd därav mellanhandsvinst vid upphandling av dylika produkter

icke skulle uppkomma, lär såvitt styrelsen kunnat finna i stort

sett hava vunnits. I de fall, elfir möjlighet förefunnits att erhålla dylika

produkter direkt från producenterna, torde dessa hava fått tillfälle till

leverans. Att uppliandlingsmyndigheterna i många fall i vanlig ordninginfordrat

anbud på ifrågavarande produkter har givetvis i första hand

berott på att priset enligt föreskrift i nämnda cirkulär icke finge överstiga

det för vilket varan bort kunna erhållas vid upphandling i vanlig

ordning och att myndigheterna vid de fluktuerande varupriser, som förekommit

under de senaste åren, haft stora svårigheter att på annat sätt

jin genom upphandling i vanlig ordning få klarlagt huruvida vid upphandling

under hand begärt pris överstege vanligt upphandlingspris eller

icke. Emellertid kan upphandling i vanlig ordning hava varit påkallad

även av det skälet att alla de producenter av dylika produkter eller av

de av sådana producenter bildade sammanslutningar, som varit i tillfälle

att leverera produkter av ifrågavarande slag, bort beredas lika möjligheter

att erhålla leveranser av ifrågavarande slag. En anordning, som

innebär monopol för viss producent eller viss producentsammanslutning

att med förbigående av andra producenter erhålla dylika leveranser, kan

enligt styrelsens förmenande icke vara förenligt med ett sunt upphandlingsväsende.

Att vid infordrande av anbud å jordbruksprodukter anbud kunna inkomma

även från andra än producenter, oaktat sådana anbudsgivare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

3

måste äga vetskap om det företräde, som vid anbudens prövning gives

ät producenternas anbud, lär icke kunna helt undvikas, men torde framdeles,

i den mån erfarenhet vinnes örn att sådana anbud beaktas endast

i brist på anbud direkt från producenterna, förekomma i allt mera minskad

omfattning.

Styrelsen anser sig icke kunna tillstyrka, att ovannämnda motion må

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Arméförvaltningens intendentsdepartement, till vilket arméförvaltningen

överlämnat detta ärende för handläggning, har i yttrande över motionen

till en början framhållit, att avsikten med de av Kungl. Majit utfärdade

föreskrifterna angående upphandling under hand av lantbruksprodukter

varit att tillförsäkra producenterna den vinst, som förut gått

till mellanhänder, men däremot icke att låta staten betala högre priser

än vid upphandling i vanlig ordning.

Beträffande frågan örn fastställande av det pris, som med hänsyn till alla

på frågan inverkande förhållanden bör av staten betalas, bär intendentsdepartementet

anfört följande.

»Motionären har härutinnan föreslagit, att ’i orten gällande pris’ med

tillägg i vissa fall för fraktkostnader skulle vara utslagsgivande. Omöjligheten

i många fall att använda denna beräkningsgrund torde emellertid

framgå av det förhållandet, att man vid upphandling av t. ex. havre

eller vete för Bodens fästning, i vilka trakter dylika sädesslag icke odlas,

givetvis icke kan räkna med något ortspris i den bemärkelsen, att det

kan ligga till grund för prisbestämning vid leveranser. Ej heller kan

man i ett sådant fall gärna lägga till grund priserna i de vitt skilda orter

i södra Sverige, där anbudsgivande lantbrukarsammanslutningar hava

sitt hemvist. —- Men även i andra fall är motionärens beräkningsgrund

icke möjlig att använda. Såsom motionären själv anfört äro beträffande

t. ex. hö regementena på en del platser de enda köparna. Regementsleveranserna

bliva alltså prisbildande. Huru skall man under sådana

förhållanden kunna göra någon jämförelse med ’i orten gällande pris’?

Då sålunda enligt departementets mening prisbestämning enligt ’i orten

gällande pris’ icke är möjlig att tillämpa, ligger det närmast tili

hands att beröra frågan örn prisbestämning med ledning av de priser,

som gälin för större delar av landet, d. v. s. de allmänna noteringarna,

vilka hava till ändamål att avspegla det allmänna marknadsläget för de

noterade varorna. Noteringar finnas emellertid endast på ett begränsat

antal lantbruksprodukter, och dessa noteringar hänföra sig till priserna

en viss dag på ett fåtal orter. De innehålla alltså inga sådana uppgifter

rörande marknadstendensen, som kunna tjäna till ledning för bedömandet

av de priser, som böra betalas vid successiv leverans under upphandlingsperioder

örn G—12 månader, vilket upphandlingssätt visat sig i flera

avseenden vara det bästa för armén. Försök hava för övrigt gjorts inom

armén att verkställa upphandlingar under hand och bedöma priserna

såväl efter gällande noteringar som ock efter från sakkunniga inhämtade

upplysningar rörande marknadens tendens in. m. Försöken hava

emellertid visat, att detta varit en alldeles för osäker grund att bygga

på, vadan ett sådant upphandlingsförfarande måst övergivas såsom ledande

till det rena godtycket.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

Utskottet.

Att det är av stor finansiell betydelse, att prissättningen sker efter säkrare

grunder än de ovan berörda, belyses av det förhållandet, att de årliga

upphandlingarna för armén omfatta så relativt stora kvantiteter som

omkring 3,000 ton potatis, 3,800,000 liter mjölk, 9,000 ton havre, 9,000 ton

hö och 10,000 ton halm. Även mindre förskjutningar i priset komma att

här spela en avsevärd roll för statskassan, v

Intendentsdepartementet har uppgivit, att arméns myndigheter för att

Jeunna avgöra, vilket pris som »bort kunna erhållas vid upphandling i vanlig

ordning», i allmänhet använt följande tillvägagångssätt:

Anbud hava infordrats genom kungörelser i vanlig ordning. Har därvid

lägsta anbudet avgivits av producent eller av sådana bildad sammanslutning,

har detta anbud antagits. Under andra förhållanden ha på basis

av det lägsta anbudet underhandsförhandlingar inletts med de producenter,

som avgivit anbud utan att vara lägst. Har då någon av dessa sänkt

sitt anbud, så att det blivit lika med eller lägre än den lägste anbudsgivarens,

har anbudet antagits. Har dylik sänkning icke verkställts, har producentens

anbud ej heller kunnat antagas.

Intendentsdepartementet har förklarat, att myndigheterna genom nu

tillämpade förfaringssätt tvivelsutan så långt sig göra låter — och enligt

mellanhändernas åsikt till och med i allt för hög grad — tillgodosett producenternas

intressen. I anslutning härtill har intendentsdepartementet

såsom sin åsikt beträffande det i motionen framförda förslaget framhållit,

att den för prissättningen föreslagna bedömningsgrunden »priser, som

i orten äro gällande,» icke kan godtagas, då prissättningen härmed skulle

komma att ske efter allt för lösa, godtyckliga och svårkontrollerade grunder,

att den principen alltjämt måste hävdas, att staten vid sina upphandlingar

icke bör betala högre pris än det, som erhålles vid upphandling

i vanlig ordning, samt att det i motionen framförda förslaget att

uppköpen skola ske under hand från producenterna följaktligen icke kan

av departementet tillstyrkas.

Det är otvivelaktigt, särskilt under nu rådande svåra förhållanden inom

jordbruket, önskvärt, att vid upphandling för statens behov av lantbruksprodukter

producenterna själva beredas tillfälle att erhålla den vinst, som

förut gått till mellanhänder. Till realiserande av detta syfte hava i ovannämnda

cirkulär den 12 juni 1931 meddelats föreskrifter örn att upphandling

må ske under hand och i största möjliga omfattning bör verkställas

från producenterna själva. Enligt vad motionären uppgivit och de över

motionen avgivna yttrandena synas bekräfta har emellertid upphandling

under hand i många fall icke kommit att tillämpas. Upphandlingsmyndigheterna

hava nämligen ofta funnit det omöjligt att fastställa, vilket

pris staten vid uppgörelse under hand borde betala. Det förfarande, som

arméns myndigheter i stället tillämpat, nämligen att först infordra anbud

i vanlig ordning och därefter, örn lägsta anbudet avgivits av annan än

producent eller producentsammanslutning, på basis av detta anbud inleda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. 5

underliandsförhandlingar, synes knappast tillfredsställande. Med hänsyn

härtill har inom utskottet den tanken blivit framförd, att upphandlingsmyndigheterna

i första hand borde infordra anbud allenast från producenter.

Utskottet kan emellertid icke undgå att finna, att förevarande fråga är

av svårlöst beskaffenhet samt att den erfarenhet, varpå ett avgörande

kan grundas, torde vara alltför ringa. Före år 1931 förelåg så gott som

ingen erfarenhet på området. Genom de bestämmelser, som infördes sistnämnda

år, har åsyftats att öppna en möjlighet till undersökning av systemet

med upphandling under hand. Bestämmelserna härom äro tillsvidare

gällande under en försökstid av tre år, som utgår först den 1 juli

1934. Då ännu icke fullt två år av denna försöksperiod gått till ända,

anser sig utskottet, i avbidan på ytterligare erfarenhet av de nu gällande

bestämmelsernas tillämpning, icke för närvarande böra påkalla utfärdande

av nya föreskrifter i ämnet, allrahelst som det lärer vara möjligt

för Kungl. Maj :t att i mån av behov verkställa nödiga ändringar.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen 1:13 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 21 april 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Carl E. Eriksson,

Gabrielsson, Granath, Tjällgren, Lindmark och Elof B. Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,

Andersson i Grimbo, Nilsson i Landeryd, Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön och Danielsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

Reservation

av herr Gabrielsson, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande

lydelse:

»Det är otvivelaktigt---knappast tillfredsställande. Med hänsyn

härtill har utskottet, liksom motionären, ansett, att upphandlingsinyndiglieterna

i första hand borde infordra anbud allenast från producenter.

Utskottet vill erinra, att Kungl. Majit i cirkulär den 17 februari innevarande

år till de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens

behov, angående ökad användning av inhemskt vedbränsle m. m. föreskrivit,

att ’där så lämpligen kan ske, skall i första rummet infordras anbud

under hand från producenter eller försäljningsorganisationer, som äro bildade

av producenter; skolande såsom producent jämväl räknas domänverket

samt, enligt Kungl. Majlis bestämmande, tillverkare av träkolsbriketter’.

Utskottet finner därför möjligt, att motsvarande bestämmelser böra

kunna utfärdas beträffande upphandling av lantbruksprodukter.

Svårigheterna för upphandlingsmyndiglieterna att få utrönt, vilket pris

som kan anses skäligt, torde kunna övervinnas genom att införskaffa yttrande

från respektive hushållningssällskap eller länsstyrelser.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med anledning av motionen 1:13, måtte

i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att bestämmelser

angående upphandling för statens behov av lantbruksprodukter

måtte, i anslutning till vad utskottet

anfört, utfärdas, i tillämpliga delar efter samma grunder,

som av Kungl. Majit föreskrivits beträffande upphandling

av inhemskt vedbränsle.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.