Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utrotande av berberis å viss mark ävensom en i ämnet väckt motion.

1933-04-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:74, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utrotande av berberis å viss mark ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1933 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om utrotande av berberis å viss mark ävensom en i

ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 3 mars 1933 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 200, bar Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag örn

utrotande av berberis å viss mark.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

i anledning av proposition inom andra kammaren väckt, till utskottet

hänvisad motion, nr 464, av herr Linnér, vari hemställts, att 1 § i den

föreslagna lagen må erhålla delvis annan lydelse än Kungl. Majit föreslagit.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Majits förslag,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

Beträffande innehållet i motionen hänvisas till den här nedan lämnade

redogörelsen.

Gällande lagstiftning örn utrotande av berberis innefattas i lagen

den 20 ju ni 1918 (nr 40 0) örn utrotande av berberisbuskar

å viss mark. I 1 § av lagen stadgas, att, där förhållandena inom

något hushållningssällskaps område sådant påkalla, Konungen äger, på

framställning av hushållningssällskapet och vederbörande landsting,

förordna, att buskar av vanlig berberis (Berberis vnlgaris) skola inom

hushållningssällskapets område eller viss del därav genom jordinnehavarens

försorg utrotas å mark, belägen på mindre avstånd än två hundra

meter från åker; dock att förordnandet ej må omfatta dylika buskar i botaniska

trädgårdar, som äro förbundna med högre undervisningsanstalter.

Enligt stadgande i 2 § skall i förordnande, varom i 1 § sägs, tillika utsättas

viss tid, inom vilken utrotandet skall var verkställt. Tiden må

sättas olika för olika delar av det område, förordnandet avser. I 3 §

stadgas, att, örn innehavare av mark, som i 1 § avses, uraktlåter att

inom utsatt tid. verkställa föreskriven utrotning av å marken växande

Bihang till riksdagens protokoll 19,‘I3. 10 sami. Nr 74 7.1.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

berberisbuskar, skall han straffas med böter från och med tio till och

med två hundra kronor, och må utrotandet på den skyldiges bekostnad

verkställas genom vederbörande åklagarmyndighets försorg. I 4

upptages en bestämmelse örn åtalsrätt, och 5 § innehåller vissa bestämmelser

örn bötesfördelning m. m. I 6 § stadgas, att förordnande enligt

lagen skall tillika med erinran örn påföljd av förseelse däremot genom

Kungl. Maj:ts befallningsliavandes försorg på statsverkets bekostnad

införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar inom orten

samt anslås på lämpliga ställen inom det område, förordnandet avser.

Enligt 7 § av lagen ankommer på Konungen att meddela föreskrifter

angående förbud mot försäljning och plantering av berberisbuskar.

Lagen trädde i kraft den 1 augusti 1918.

Genom kungörelse den 3 oktober 1929 (nr 30 2) angående

förbud mot salu hållande och plantering av berberisbuskar

har Kungl. Majit jämlikt 7 § i 1918 års lag förordnat, att

buskar av vanlig berberis (Berberis vulgaris), däri inbegripet dess varieteter,

ej må utan Kungl. Majits tillstånd hållas eller utbjudas till salu

eller planteras; dock att detta förbud ej gäller utbjudande till salu av

berberisbuskar till botaniska trädgårdar, som äro förbundna med högre

undervisningsanstalter, eller plantering av berberisbuskar i dylika trädgårdar.

Sedan framställningar örn en revision av den gällande lagen gjorts

från skilda håll, anbefallde Kungl. Majit den 13 januari 1933 lantbruksstyrelsen

att i samråd med statens växtskyddsanstalt verkställa utredning

rörande frågan örn berberisbuskens utrotande samt utarbeta de

förslag i avseende å hithörande lagstiftning, vartill utredningen kunde

föranleda; och förklarade Kungl. Majit tillika, att vid förslagens upprättande

borde, bland annat, iakttagas, att lagstiftningen i ämnet fortfarande

i så måtto bleve fakultativ, att lagbestämmelsernas giltighet för visst

område gjordes beroende av framställning från lokala organ, exempelvis

hushållningssällskap och landsting.

I skrivelse den 16 februari 1933 har lantbruksstyrelsen inkommit med

framställning örn ändrad lagstiftning angående utrotande av berberis

samt tillika överlämnat ett förslag till ny lag i ämnet. Enligt lantbruksstyrelsens

förslag, vari benämningen »berberisbuskar» utbytts mot benämningen

»berberis», skulle utrotningstvånget utvidgas samt avse dels

all mark, obroende av dess läge i förhållande till åker, dels ock såväl

vanlig berberis med dess varieteter som andra svartrostförande arter av

samma släkte. Lagbestämmelsernas giltighet för visst område skulle fortfarande

vara beroende av framställning från hushållningssällskap och

landsting, men förordnande örn lagens tillämpning skulle alltid meddelas

för helt hushållningssällskapsområde, ej för del därav. I fråga om

område, för vilket förordnande meddelats enligt den gamla lagen, skulle

de nya bestämmelserna — efter viss övergångstid — automatiskt bliva

s. 3 Kontrollera mot PDF

J ordbruks utskottets utlåtande Nr 74.

3

tillämpliga. Skyldighet att ombesörja utrotningen, som enligt gällande

lag åvilar »jordinneliavaren», skulle enligt lantbruksstyrelsen förslag

åligga jordägaren eller, där jorden vore med nyttjanderätt upplåten,

nyttjanderättsinnehavaren, varjämte för mark, upplåten allenast med

rätt till bete, föreslagits, att ägaren skulle svara för utrotningen, varvid

emellertid innehavaren av betesrätten vore skyldig att på anfordran

mot skälig ersättning i erforderlig utsträckning till utrotningsarbetets

utförande ställa arbetsfolk och dragare jämte redskap för hantlangning

och vattenborrning till jordägarens förfogande. Lantbruksstyrelsen har

vidare föreslagit borttagande av den rätt till bötesandel, som för närvarande

tillkommer åklagare och angivare, varjämte bestämmelsen örn

rätt för åklagarmyndigheten att verkställa försummat utrotningsarbete

omformulerats för att förtydliga, att åklagarmyndigheten i fall av försummelse

utan vidare vore berättigad att låta verkställa utrotningsarbetet.

Lantbruksakademiens förvaltningskommitté bar, efter remiss, den 24

februari 1933 avgivit utlåtande över lantbruksstyrelsen framställning

samt därvid såsom eget utlåtande överlämnat ett av akademiens ekonomiska

avdelning till förvaltningskommittén avgivet yttrande, vari hemställts

örn vissa ändringar i lantbruksstyrelsen förslag, framförallt innebärande,

att Kungl. Maj:t skulle genom särskild kungörelse bestämma,

på vilka arter utom Berberis vulgaris lagen skulle äga tillämpning.

Departementschefen har anfört följande.

»Den nu gällande berberislagen synes vara behäftad med vissa brister,

och åtskilliga framställningar örn en revision av densamma hava, såsom

av den förut lämnade redogörelsen framgår, blivit gjorda bos Kungl.

Majit. Med hänsyn till att revisionen angivits vara av brådskande natur

finner jag, lika med lantbruksstyrelsen, frågan härom böra upptagas till

närmare prövning utan avbidan på slutförandet av den lantbruksstyrelsen

anbefallda utredningen rörande lämpliga åtgärder av ekonomisk och organisatorisk

art för berberisbuskens utrotande. Såsom i ärendet föreslagits

bör revisionen av den gällande lagstiftningen lämpligen ske genom

utfärdande av en ny lag i ämnet.

Den betydelsefullaste av de föreslagna ändringarna torde vara den, som

avser borttagande av den nu stadgade begränsningen av utrotningsskyldigheten

till mark, belägen på mindre avstånd än 200 meter från åker.

Otillräckligheten av en sålunda begränsad utrotningsskyldighet får anses

vara bestyrkt genom de efter tillkomsten av 1918 års lag vunna erfarenheterna.

Vid det genom några hushållningssällskap utförda arbetet

för ett planmässigt utrotande av berberisbusken inom vissa delar av landet

har också utrotningsarbetet utsträckts att gälla all mark, oberoende av

dess läge i förhållande till åker. De därvid vunna resultaten skulle kunna

befaras bliva väsentligen tillintetgjorda, örn den nuvarande begränsningen

av jordbrukarnas utrotningsplikt alltjämt bibehölles i lagstiftningen. Av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

nu angivna skäl tillstyrker jag de i förevarande avseende föreslagna ändrade

bestämmelserna. Lantbruksstyrelsens förslag örn borttagande av bestämmelsen,

att förordnande örn berberisbuskens utrotande skall kunna

meddelas för v i s s del av ett hushållningssällskaps område, finner jag

mig även böra biträda, varvid jag dock, lika med lantbruksstyrelsen, förutsätter,

att Kungl. Maj:t skall äga att, där särskilda skäl härtill

föreligga, medgiva undantag från lagens tillämpning för visst område.

Även i ett annat hänseende har en utvidgning av utrotningstvånget föreslagits.

Utrotningstvång föreligger enligt den gällande berberislagen

allenast för vanlig berberis (Berberis vulgaris). Lantbruksstyrelsen har

nu först föreslagit ett tillägg till nuvarande bestämmelser av innehåll, att i

vanlig berberis även skola inbegripas dess varieteter. Detta tillägg, som

överensstämmer med ett motsvarande stadgande i den jämlikt 7 § i 1918

års lag utfärdade kungörelsen den 3 oktober 1929 angående förbud mot

saluhållande och plantering av berberisbuskar, torde emellertid endast

innefatta ett förtydligande av den nu gällande lagen. Däremot innebär

det av lantbruksstyrelsen framlagda lagförslaget såtillvida en utvidgning

av utrotningstvånget, att utrotningen enligt förslaget skall

utsträckas även till sådana andra arter av släktet Berberis än Berberis

vulgaris, som kunna visas vara bärare av smittämnet. Mot denna utvidgning

av utrotningstvånget, som måste anses stå i överensstämmelse med

lagens syfte, har jag icke något att erinra. Beträffande den närmare utformningen

av bestämmelserna härom anser jag emellertid, att det av

lantbruksakademiens ekonomiska avdelning framförda förslaget, att

Kungl. Maj:t genom särskild kungörelse skall bestämma, på vilka arter

utom Berberis vulgaris lagen skall äga tillämpning, bör följas. I detta

sammanhang torde jag tillika få nämna, att jag biträder lantbruksstyrelsens

förslag, att den i gällande lag använda benämningen »berberisbuskar»

skall utbytas mot benämningen »berberis», vilken här torde vara riktigare,

då berberis förekommer ej endast som buske utan jämväl såsom planta

eller träd.

Beträffande den nuvarande bestämmelsen, att utrotningsskyldigheten

åligger »jordinnehavaren», har anmärkts, att den är oklar till sin innebörd,

samt framhållits, att det därför uppstått svårigheter vid tillämpningen

av densamma. Mot de av lantbruksstyrelsen härutinnan föreslagna

bestämmelserna synes mig kunna erinras, att det även i andra fall

av nyttjanderättsupplåtelser än upplåtelse av betesrätt kan vara obilligt

att ålägga nyttjanderättshavaren utrotningsskyldigheten. Jag åsyftar

härvid framför allt vissa av de i 1 kap. 7 § nya jordabalken angivna upplåtelser

av nyttjanderättskaraktär, exempelvis upplåtelser av rätt till stenbrytning,

torv-, ler- eller grustäkt. För egen del har jag funnit mig böra

stanna för ett stadgande av innebörd, att utrotningsskyldigheten som regel

skall åläggas jordägaren men att denna skyldighet, där jorden är upplåten

på arrende, skall åläggas arrendatorn. Såvitt angår mark, som är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

5

upplåten med en begränsad nyttjanderätt, skall sålunda enligt det av mig

föreslagna stadgandet utredningsskyldigheten alltid åligga jordägaren.

Någon bestämmelse av det innehåll, som lantbruksstyrelsen föreslagit beträffande

upplåtelse av mark med betesrätt, har jag icke ansett erforderlig.

Vad angår lantbruksstyrelsen förslag i övrigt anser jag mig nu endast

böra beröra övergångsbestämmelserna till den nya lagen. Dessa torde

böra avfattas i överensstämmelse med vad lantbruksakademiens ekonomiska

avdelning i sitt yttrande föreslagit. Den nya lagen torde böra träda

i kraft den 1 juli 1933.

Lantbruksstyrelsen förslag till ny lag har inom jordbruksdepartementet

blivit i vissa delar omarbetat i enlighet med de av mig nu tillstyrkta grunderna

samt dessutom i några avseenden underkastats en formell överarbetning.

»

Motionären har till stöd för sin hemställan anfört i huvudsak följande.

»Propositionen innebär —- i jämförelse med vad som lärer vara avsett

med ett av lantbruksstyrelsen i ämnet avgivet förslag — att i vissa fall

av nyttjanderätt skyldigheten att sörja för utrotning av berberis skulle

åligga jordägaren i stället för rättighetens innehavare. Så skulle bli förhållandet

med nyttjanderätt, som avses i nyttjanderättslagens hyreskapitel.

Enahanda torde bli fallet med avseende å jord, upplåten under tomträtt

eller boställe, som på lön besittes av tjänsteinnehavare, exempelvis

prästgård. Å andra sidan lärer utrotningsskyldigheten, örn jorden är

upplåten med betesrätt, enligt propositionen komma att åligga innehavaren

av sådan rätt. Enligt vad jag inhämtat, lia under det hittills bedrivna

utrotningsarbetet dylika fall visat sig i praktiken kunna medföra vissa

svårigheter. Dessa anses kunna lösas med den av lantbruksstyrelsen

angivna ståndpunkten.

I enlighet härmed bör såsom huvudregel uppställas, att utrotningen

skall åligga jordägaren. Från denna regel göres undantag för det fall att

jorden innehaves med allmän nyttjanderätt. Med denna formulering

lärer undantaget med gängse terminologi komma att omfatta även innehavare

med hyresrätt eller tomträtt, åbor och boställsinnehavare. För

speciella'' nyttjanderätter böra dock modifikationer göras, dels så, att i

sådana fall, som avses i 1 kap. 7 § nyttjanderättslagen, skyldigheten helt

skall vila på jordägaren, dels ock så, att, då allenast betesrätt innehaves,

skyldigheten uppdelas mellan ägaren och den betesberättigade i överensstämmelse

med lantbruksstyrelsens förslag.»

På grund av vad sålunda anförts har motionären hemställt, att 1 § i

den föreslagna lagen örn utrotande av berberis å viss mark må erhålla

följande lydelse:

*1 §.

Där förhållandena — —- — hushållningssällskapets område utrotas.

Skyldighet att ombesörja utrotningen åligger jordägaren. Den så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Utskottet.

lunda för ägaren stadgade skyldigheten skall, där jorden innekaves med

annan nyttjanderätt än i 1 kap. 7 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom

avses, i stället gälla för innehavaren, dock att med avseende å område,

som upplåtits med rätt till bete, innehavaren av betesrätten allenast

är skyldig att till utrotningsarbetets utförande ställa arbetsfolk och

dragare jämte redskap för hantlangning och vattenkörning till förfogande

mot skälig ersättning.

Förordnande, varom ovan nämnts, må ej omfatta berberis i botaniska

trädgårdar, som äro förbundna med högre undervisningsanstalter.»

Utskottet anser en revision av den gällande berberislagen vara behövlig.

Särskilt torde den nuvarande bestämmelsen örn begränsning av utrotningstvånget

till mark belägen på mindre avstånd än 200 meter från

åker göra lagen mindre lämplig för sitt ändamål att tjäna som medel i

kampen mot svartrosten, eftersom erfarenheten numera visat, att rostsporerna

kunna spridas på mycket större avstånd än 200 meter från berberisens

växtplats. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj:ts förslag

örn 200-metersgränsens borttagande. Efter de vunna erfarenheterna örn

rostsporernas stora spridningsförmåga måste det framstå som ett önskemål,

att bestämmelserna örn berberisens utrotande vinna så allmän territoriell

giltighet som möjligt. Då det oaktat bestämmelsernas giltighet

för visst område ansetts fortfarande böra göras beroende av framställning

från hushållningssällskap och landsting, måste det anses riktigt

såväl att bestämmelsen, att förordnande örn berberisbuskens utrotande

skall kunna meddelas för allenast en del av ett hushållningssällskaps område,

blivit borttagen som ock att de nya bestämmelserna efter viss övergångstid

gjorts automatiskt tillämpliga å områden, för vilka förordnande

enligt den gamla lagen meddelats. Emellertid förutsätter utskottet, att

vid den pågående utredningen örn stödåtgärder av ekonomisk och organisatorisk

art från det allmännas sida särskild hänsyn tages till de jordinnehavare,

för vilka 200-metersgränsens borttagande kan verka alltför

betungande.

Mot förslaget, att utrotningstvånget skall avse såväl vanlig berberis

med dess varieteter som andra svart rostförande arter av samma släkte

har utskottet intet att erinra.

Vad. beträffar frågan örn vem skyldigheten att ombesörja utrotningen

bör åligga, finner utskottet, i likhet med departementschefen, den nuvarande

bestämmelsen, att dylik skyldighet åligger »jordinnehavare!!»,

vara alltför oklar för att böra bibehållas. Kungl. Maj :ts förslag, att skyldigheten

skulle åligga jordägaren eller, där jorden är upplåten på arrende,

arrendatorn, synes emellertid i vissa fall leda till mindre lämpliga

konsekvenser. Sålunda skulle som en följd av detta förslag jordägaren

bliva skyldig att utrota berberis å mark, som innehaves av annan med

åborätt, tomträtt eller hyresrätt eller som på lön besittes av tjänstinne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74. 7

havare. I dylika fall torde det vara naturligare att lägga skyldigheten

på nyttjanderättsinnehavaren, eftersom denne innehar marken och jordägaren

måhända icke utan särskilt medgivande skulle kunna vinna tillträde

dit. Utskottet vill därför förorda, att utrotningsskyldigheten skall

i regel åvila jordägaren men beträffande mark, som innehaves med annan

än partiell nyttjanderätt, åläggas innehavaren. Såvitt angår mark,

som är upplåten med partiell nyttjanderätt, anser utskottet, liksom departementschefen,

att utrotningsskyldigheten skall åligga jordägaren.

Dock finner utskottet, i motsats till departementschefen, en särskild bestämmelse

erforderlig angående mark, beträffande vilken allenast rätt

till bete tillkommer nyttjanderättsinnehavaren. Vid tillämpning av

Kungl. Maj:ts förslag skulle det nämligen bliva svårt att avgöra, örn dylik

mark vore att anse som utarrenderad eller icke. Troligen skulle nyttjanderättsinnehavare

med i grunden lika rättigheter komma att behandlas

olika, allteftersom — vid utarrendering av inägojord — allenast betesrätt

upplåtits till utägorna eller jämväl dessa utarrenderats men

med förbehåll örn skogsavverkningsrätt för jordägaren. Enligt utskottets

åsikt höra sistnämnda håda fall behandlas lika; och det ur billighetssynpunkt

mest tilltalande förfaringssättet synes därvid vara att, såsom

lantbruksstyrelsen föreslagit, fördela bördan av utrotningsarbetet

mellan jordägaren och betesrättsinnehavaren så, att den sistnämnde mot

skälig ersättning skall tillhandagå med hantlangning men jordägaren i

övrigt svara för utrotningen. Mot den av lantbruksstyrelsen härutinnan

föreslagna bestämmelsen kan dock erinras, att betesrättsinnekavarens

skyldighet till deltagande i arbetet gjorts till en rent civilrättslig förpliktelse

gentemot jordägaren. Då det icke torde vara lämpligt att i en

lag av här förevarande beskaffenhet införa bestämmelser örn enskildas

inbördes förhållanden, bör bestämmelsen i stället, i överensstämmelse

med vad motionärens förslag innebär, givas det innehållet, att både jordägaren

och betesrättsinnehavaren, envar i vad på honom ankommer, åläggas

offentligrättsligt ansvar för utrotningsarhetets utförande. För att

lagen skall erhålla den innebörd, utskottet åsyftat, bör 1 § formuleras i

överensstämmelse med vad motionären föreslagit samt 3 § underkastas

en mindre, formell omredigering.

I övrigt biträder utskottet Kungl. Majrts förslag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med förklaring att ifrågavarande

proposition ej kunnat i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Lag

om utrotande av berberis å viss mark.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

Där förhållandena inom något hushållningssällskaps

område sådant påkalla,

äger Kungl. Majit på framställning

av hushållningssällskapet

och vederbörande landsting förordna,

att vanlig berberis (Berberis vulgaris),

däri inbegripet dess varieteter,

samt andra arter av för svartrost

(Puccinia graminis) mottaglig berberis

skola inom hushållningssällskapets

område utrotas. Skyldighet

att ombesörja utrotningen åligger

jordägaren eller, där jorden är upplåten

på arrende, arrendatorn.

Förordnande, varom nyss nämnts,

må ej omfatta berberis i botaniska

trädgårdar, som äro förbundna med

högre undervisningsanstalter.

1 i

Bär förhållandena inom något hushållningssällskaps

område sådant påkalla,

äger Kungl. Majit på framställning

av hushållningssällskapet

och vederbörande landsting förordna,

att vanlig berberis (Berberis vulgaris),

däri inbegripet dess varieteter,

samt andra arter av för svartrost

(Puccinia graminis) mottaglig berberis

skola inom hushållningssällskapets

område utrotas.

Skyldighet att ombesörja utrotningen

åligger jordägaren. Den sålunda

för ägaren stadgade skyldigheten

skall, där jorden innehaves

med annan nyttjanderätt än i 1 kap.

7 § lagen örn nyttjanderätt till fast

egendom avses, i stället gälla för

innehavaren, dock att med avseende

å område, som upplåtits med rätt

till bete, innehavaren av betesrätten

allenast är skyldig att till utrotningsarbetets

utförande ställa arbetsfolk

och dragare jämte redskap för liantlangning

och vattenkörning till förfogande

mot skälig ersättning.

Förordnande, varom ovan nämnts,

må ej omfatta berberis i botaniska

trädgårdar, som äro förbundna med

högre undervisningsanstalter.

2 %.

I förordnande, varom i 1 § sägs, skall tillika utsättas viss tid, inom

vilken utrotandet skall vara verkställt. Tiden må sättas olika för olika

delar av det område, förordnandet avser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

9

(Kungl. Maj:ts förslag)

3 %.

Uraktlåter jordägare eller arrendator,

som i 1 § avses, att inom utsatt

tid verkställa föreskriven utrotning

av å marken växande berberis,

som är mottaglig för svartrost, straffes

med böter från och med tio till och

med tvåhundra kronor; och må den

försumlige åliggande åtgärder, sedan

han blivit underrättad, verkställas

genom vederbörande åklagarmyndighets

försorg. Kostnaden härför må

av åklagarmyndigheten omedelbart

uttagas hos den försumlige.

(Utskottets förslag)

3 %.

Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättsinnehavare,

som i 1 § avses,

att inom utsatt tid verkställa

föreskriven utrotning av å marken

växande berberis, som är mottaglig

för svartrost, straffes med böter från

och med tio till och med tvåhundra

kronor; och må den försumlige åliggande

åtgärder, sedan han blivit

underrättad, verkställas genom vederbörande

åklagarmyndighets försorg.

Kostnaden härför må av åklagarmyndigheten

omedelbart uttagas

hos den försumlige.

4 §.

Förseelse, varom i denna lag sägs, åtalas av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

5 i

Förordnande enligt denna lag skall tillika med erinran örn påföljd av

förseelse däremot genom vederbörande länsstyrelses försorg på statsverkets

bekostnad införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar inom

orten samt anslås på lämpliga ställen inom det område, förordnandet avser.

6 %.

Genom särskild kungörelse bestämmer Kungl. Majit, på vilka arter

av släktet Berberis utom Berberis vulgaris denna lag skall äga tillämpning.

Vad sålunda kungöres skall gälla även beträffande område, för

vilket förordnande örn utrotning redan meddelats, då kungörelsen träder

i kraft; börande i denna stadgas viss tid, inom vilken, såvitt angår sådant

område, utrotningen av berberisart, vilken icke förut varit föremål för

utrotningsarbetet, senast skall vara verkställd vid påföljd, som stadgas

i 3 §.

7 §.

På Kungl. Majit ankommer att meddela föreskrifter angående förbud

mot försäljning och plantering av berberis.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 74 — 75.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933, då lagen den 20 juni 1918

(nr 400) om utrotande av berberisbuskar å viss mark skall upphöra att gälla.

I fråga örn område, för vilket förordnande meddelats enligt sistnämnda

lag, skall den nya lagen gälla som om förordnandet meddelats enligt

denna; dock att beträffande mark, som är belägen på längre avstånd från

åker än 200 meter, bestämmelserna i 3 § av den nya lagen icke skola

träda i tillämpning förr än den 1 juli 1935.

2) att motionen II: 464 må anses besvarad genom

vad utskottet under 1) hemställt.

Stockholm den 21 april 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 69.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående av viss del av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter komministern C s. 8 i texten