Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktsveterinärväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

1933-05-11 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:89, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktsveterinärväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

1

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktsveterinärväsendet

jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition tiar Kungl. Majit under punkt 63 i nionde

huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående

anslag till distriktsveterinärer, som kunde varda riksdagen förelagd,

beräkna för budgetåret 1933/1934 under titel »Distriktsveterinärer»

ett ordinarie förslagsanslag av 620,000 kronor.

Under punkt 59 av samma huvudtitel bar Kungl. Majit vidare föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

varda förelagd riksdagen, för budgetåret 1933/1934 beräkna ordinarie anslaget

till veterinärinrättningen i Skara till 8,500 kronor.

Slutligen har Kungl. Majit under punkt 65 av nämnda huvudtitel föreslagit

riksdagen att, i avbidan på förberörda proposition, till karantänsanstalten

i Haparanda för husdjur för budgetåret 1933/1934 beräkna ett

extra anslag av 5,490 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 10 februari 1933

avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 153, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag föreslagit riksdagen att

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

skall från och med den 1 januari 1934 i tillämpliga delar och i

den mån ej annorlunda följer av vad här nedan sägs äga giltighet å distriktsveterinärer

;

dels tillsvidare bestämma antalet distriktsveterinärer till 249, varvid

dock skall iakttagas, att antalet i den ordning Kungl. Majit bestämmer

successivt nedbringas till 244;

dels godkänna följande löneplan för distriktsveterinärer:

Löneklass

Lön

e g r u p p

i

n

m

IV | V

VI

VII

kr.

kr.

kr.

kr. j kr.

kr.

kr.

i

3,460

3,810

4,170

4,530 1 4,890

5,250

5,610

2

3,060

4,020

4,380

4,740 ! 5,100

5,460

5,820

3

3,960

4,320

4,680

5,040 5,400

5,760

6,120

4

4,260

4,620

4,980

5,340 | 5,700

6,060

6,420

5

4,560

4,920

5,280

5,640 6,000

6,360

6,720

Bihang till riksdagens protokoll 193.1. 10 sami. Nr 89. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

dels besluta, att samma, särskilda bestämmelser, som enligt kungörelsea

den 18 juni 1926 (nr 267) gälla för länsveterinärer, skola i tillämpliga delar

från och med den 1 januari 1934 gälla även för distriktsveterinärer

samt att för tillämpningen av löneplanen och däri intagen lönegruppering

skola gälla de föreskrifter, som av Kungl. Majit utfärdas;

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de tillämpningsbestämmelser

i övrigt ävensom övergångsbestämmelser, som erfordras för ordnandet

av distriktsveterinärernas anställning i statens tjänst och tillämpning,

å dem av förenämnda avlöningsreglemente, allt i huvudsaklig överensstämmelse

med de allmänna grunder, som av chefen för jordbruksdepartementet

framlagts;

dels förklara, att av riksdagen med avseende å den definitiva löneregleringen

för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk lämnade

medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande distriktsveterinärer,

dock nied iakttagande av att någon övergångsavlöning icke skall

utgå;

dels medgiva, att ersättningar till vikarier för distriktsveterinärer må

efter Kungl. Majlis bestämmande bestridas av de för avlöning åt distriktsveterinärer

anvisade medel;

dels ock under nionde huvudtiteln i riksstaten

a) från och med budgetåret 1933/1934 uppföra ett nytt ordinarie förslagsanslag

under titel »Distriktsveterinärer» samt därunder anvisa ett:

belopp av 620,000 kronor;

b) för samma budgetår uppföra ordinarie anslaget till veterinärinrättningen

i Skara med oförändrat belopp, 8,500 kronor; samt

c) till karantänsanstalten i Haparanda för husdjur anvisa för nämnda

budgetår ett extra anslag av 5,490 kronor.

I samband med propositionen har utskottet till behandling föreliaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) Ii 257 av herr Gustafsson, Per,

2) 1:258 av herr Karlsson, Gottfrid, likalydande med lii 437 av herr

Persson i Falla m. fl.,

3) I: 259 av herr Nilsson, Alexander,

4) 1:263 av herr Bodin, Gunnar, oell herr Roos, likalydande med lii

434 av herr Gardell i Gans m, fl.,

5) I: 269 av herr Ernfors m. fl., likalydande med lii 445 av herr Ericsson

i Sörsjön m. fl.,

6) 1:270 av herr Velander m. fl., likalydande med 11:435 av herr

Sandström m. fl.,

7) lii 92 av herr Magnusson i Skövde,

8) II: 433 av herrar Hallén och Andersson i Prästbol,

9) lii 436 av herrar Hansson i Rubbestad och Werner i Höjen,

10) lii 440 av herr Hansson i Rubbestad m. fl.,

11) lii 441 av herr Hansson i Trollhättan,

12) lii 442 av herr Lundén,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

3

13) II: 443 av herr Osberg m. fl., och

14) 11:444 av herr Gustafson i Vimmerby.

Till utskottet har därjämte direkt inkommit ett flertal skrivelser i nu

förevarande ämne.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet, i den mån därför ej nedan redogöres, hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet.

Vad motionärerna hemställt återgives i samband med utskottets redogörelse

för de delar av propositionen, som motionerna avse. I fråga örn

de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, tillåter sig

utskottet att, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till motionerna.

På grund av beslut vid 1931 års riksdag (IX II. T., punkt 49; skr. 9 A,

punkt 28) skall från och med 1934 års ingång distriktsveterinärväsendet

övertagas av staten. Sedan särskilt tillkallade sakkunniga (distriktsveterinärlönesakkunn

iga) den 12 juli 1930 framlagt förslag beträffande ordnandet

av distriktsveterinärernas anställnings- och avlöningsförhållanden

(stat. off. utr. 1930:18), hava vederbörande myndigheters yttranden

införskaffats däröver, varjämte förslag till jämkningar i den nuvarande indelningen

av länen i veterinärdistrikt utarbetats inom medicinalstyrelsen.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattar närmast förslag till

av statens övertagande av distriktsveterinärväsendet påkallad omorganisation

av distriktsveterinärväsendet efter utgången av innevarande år.

Härjämte har i propositionen berörts vissa tilltänkta ändringar i gällande

taxebestämmelser för veterinärer ävensom framlagts riktlinjer för blivande

indelning av riket i distriktsveterinärdistrikt.

Utskottet vill till en början redogöra för frågan om distriktsveterinärernas

avlöningsförhållanden.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser äger distriktsveterinär, som

är anställd i något av de fyra nordligaste länen, uppbära en begynnelseavlöning

av lägst 2,600 kronor, samt annan distriktsveterinär lägst 2,100

kronor. Härtill komma två ålderstillägg å vartdera 450 kronor efter 5

respektive 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Till begynnelseavlöningen

bidrager staten med 900 kronor i de fyra nordligaste länen och 700 kronor

i övriga län. Statsbidraget till varje ålderstillägg uppgår till 225

kronor. Villkoren för statsbidrags åtnjutande finnas augivna i kungörelsen

den 8 juni 1923 (nr 180) angående statsbidrag till distriktsveterinärers

avlönande. Till distriktsveterinär, som erhåller dyrtidstillägg å

honom av vederbörande landsting tillkommande avlöning, utgår därjämte

dyrtidstillägg av statsmedel å det i avlöningen — begynnelseavlöning

och ålderstillägg — ingående statsbidraget efter samma grunder

som å landstingets andel i avlöningen, dock högst med en tredjedel av

statsbidraget. Vissa landsting hava emellertid fastställt högre begyn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

nelseavlöning än den bestämda minimiavlöningen, och jämväl beträffande

ålderstilläggen hava särskilda grunder bestämts såväl i avseende å

villkoren för deras utgående, tidpunkten för deras tillträdande som deras

storlek. Även i fråga örn dyrtidstillägg tillämpas mycket olikartade

normer. Sålunda torde böra nämnas, att i Västernorrlands län distriktsveterinärernas

begynnelseavlöning (statsbidrag inbegripet) uppgår till

4,400 kronor, vartill komma tre ålderstillägg med respektive 450, 500 och

500 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring. I samma län utgår dyrtidstillägg

efter samma, grunder, som gälla för befattningshavare i statens

tjänst med s. k. oreglerad avlöning. I fråga örn dyrtidstilläggens

storlek hava 14 landsting beslutat, att dyrtidstillägg skall utgå å landstingets

andel i avlöningen med 1U eller efter samma grunder, som tilllämpas

för befattningshavare i statens tjänst med s. k. oreglerad avlöning.

Av övriga landsting hava flertalet beslutat lägre grunder för dyrtidstillägg

åt distriktsveterinärerna. I något fall har dyrtidstillägg icke

ansetts böra under de senaste åren ifrågakomma. I allmänhet uppbära

distriktsveterinärerna av landstingsmedel särskilda arvoden för avlönande

av vikarier å i allmänhet 300 kronor för år. Distriktsveterinärernas

pensionering är genom landstingens medverkan ordnad i statens pensionsanstalt.

Pensionsunderlaget utgör 3,500 kronor, vartill kommer pensionsförhöjning

I, varigenom hel pension uppgår till 3,960 kronor. Nu

gällande lönereglering för distriktsveterinärerna genomfördes vid 1923

års riksdag, och framgå de skäl, som föranlett densamma, av det vid

statsverkspropositionen för samma år fogade statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden, nionde huvudtiteln, sid. 121—130.

Distriktsveterinärlönesakkunniga hava i sitt betänkande

framlagt förslag till lönereglering för distriktsveterinärerna. De sakkunniga

hava utgått ifrån att den sammanlagda årliga inkomst, som skäligen

borde tillkomma en distriktsveterinär, i genomsnitt skulle uppgå

till åtminstone 8,500 kronor. Denna inkomst borde enligt de sakkunnigas

mening lämpligen vara så fördelad mellan den fasta avlöningen och gottgörelsen

enligt taxa, att i ett normaldistrikt åtminstone hälften av inkomsterna

borde utgå i form av fast avlöning men att, i likhet med vad

som redan vore fallet, i de nordligaste länen en väsentligt större del än

hälften borde utgå i denna form.

Vidkommande frågan om distriktsveterinärernas inplacering i det lönesystem,

som gäller för allmänna civilförvaltningen, hava de sakkunniga

anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till distriktsveterinärernas utbildning samt de risker, som

vore förenade med deras tjänsteutövning, hade de sakkunniga kommit till

den uppfattningen, att en placering i 15:e lönegraden måste anses befogad.

Även örn skäl kunde anföras för en något högre placering, hade de

sakkunniga funnit sig böra stanna vid en placering i 15 :e lönegraden. En

statsanställning av distriktsveterinärerna komme att utöver den direkta

avlöningen medföra åtskilliga förmåner, vilka vore förenade med anställning

i statens tjänst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89. 5

På i huvudsak enahanda skäl, som föranlett riksdagen att för provinsialläkarna

införa en särskild lönegruppering med hänsyn till tjänstgöringsdistriktens

svårskötthet och storleken av den inkomst av enskild

praktik, som därstädes kunde påräknas, föresloge de sakkunniga en särskild

löneplan även för distriktsveterinärerna, där i första gruppen avlöningen

skulle motsvara den i A-ort i 15 :e lönegraden med en begynnelseavlöning

av 3,450 kronor och en slutavlöning av 4,560 kronor. Antalet

lönegrupper syntes i anslutning till löneplanen för provinsialläkarna samt

till de av distriktsveterinärföreningen och medicinalstyrelsen framställda

förslagen höra bestämmas till sju. Skillnaden mellan avlöningen inom de

olika lönegrupperna kunde lämpligen bestämmas till 360 kronor. Uppflyttning

till högre löneklass skulle ske enligt de i. avlöningsreglementet för

allmänna civilförvaltningen fastställda grunderna efter respektive 3, 6,

9 och 12 års tjänstgöring.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga uppgjort den

löneplan, som i propositionen förelagts riksdagen till godkännande.

Enligt de sakkunnigas mening borde det ankomma på Kungl. Majit att,

i likhet med vad som vore fallet beträffande gäliande ortsgruppering, verkställa

fördelning av distriktsveterinärbefattningarna å de särskilda lönegrupperna.

Härvid syntes hänsyn böra tagas till i vad mån tjänstgöringsdistriktet

kunde anses svårskött eller ej samt till storleken av påräkneliga

inkomster av enskild praktik eller andra förvärvskällor. Jämväl borde

beaktas, örn ock i mindre grad, levnadskostnaderna och kallortsförhållandena.

Särskilt kallortstillägg skulle nämligen icke förekomma.

De sakkunniga hava även avgivit förslag i fråga örn de särskilda avlöningsbestämmelser,

som erfordras för distriktsveterinärernas del.

Departementschefen har beträffande nu berörda spörsmål anfört

i huvudsak följande.

»Vad då först beträffar distriktsveterinärernas allmänna löneställning

är jag i likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheter av den

uppfattningen, att de sakkunnigas förslag är ägnat att läggas till grund

för reglerandet av distriktsveterinärernas löneförmåner. När jag i stort

sett ansluter mig till de sakkunnigas uttalanden beträffande den inkomst,

som bör tillförsäkras en distriktsveterinär i ett distrikt, varest

arbetsbördan och praktikmöjligheterna kunna anses såsom normala, har

jag velat erinra örn, att man givetvis måste utgå från, att denna inkomst

under normala förhållanden bör tillförsäkras en distriktsveterinär,

men att jag givetvis icke förbiser, att under för tillfället rådande förhållanden

inom jordbruket taxeinkomsten kan komma att minskas. A

andra sidan bör uppmärksammas, att de sakkunniga just för att utjämna

vissa ojämnheter beträffande inkomsten av praktik funnit sig böra

för vinnande av jämförelse med vanlig löneinkomst sänka inkomsten av

enskild praktik med omkring 25 procent. Här må även framhållas, att

de förändringar i fråga örn dyrtidstilläggen, som inträtt sedan de sakkunniga

avgåvo sitt förslag och vilka föranlett någon minskning i löneförmånerna

för statens befattningshavare i allmänhet, även inverka på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

distriktsveterinärernas avlöning oell i viss mån reducera den av de sakkunniga

angivna normalinkomsten.

I fråga om uppdelningen av distriktsveterinärernas inkomster mellan

avlöning ock ersättning för enskild husdjurssjukvård håller jag före, att

ungefär hälften av inkomsten bör i ett normaldistrikt utgöras av fast

avlöning med eventuellt därå utgående dyrtidstillägg.

Vidkommande distriktsveterinärernas placering i lönehänseende ansluter

jag mig till den av allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalade

uppfattningen, att den av de sakkunniga föreslagna löneplanen är

godtagbar, och att de i löneplanen angivna lönebeloppen äro på skäligt

sätt avvägda. Även örn vissa omständigheter synas mig kunna anföras

för att något öka ersättningen av statsmedel inom de högsta lönegrupperna

— avsedda för distrikt, där praktikmöjligheterna äro ringa och

som äro särskilt svårskötta — har jag dock icke velat framställa förslag

härutinnan, då någon erfarenhet ännu icke vunnits rörande den föreslagna

lönegrupperingens praktiska verkningar. Emellertid synes mig anledning

föreligga att bereda kallortstillägg åt de distriktsveterinärer,

vilka vid en blivande gruppindelning komma att hänföras till lönegrupperna

V—VII och vilka stationeras å orter, där kallortstillägg utgår.

Härigenom torde åt de i inkomsthänseende sämst ställda veterinärerna,

framförallt i de nordligaste delarna av landet, komma att beredas

någon förbättring i den löneställning, som de sakkunniga föreslagit,

utan att dock någon rubbning sker uti den av dem föreslagna löneplanen.

Vid gruppindelningen torde man därför icke höra taga hänsyn

till huruvida stationsorten är en sådan plats, där kallortstillägg enligt

avlöningsreglementet utgår. För övrigt lärer man vid veterinärdistriktens

fördelning å de särskilda lönegrupperna främst böra taga

hänsyn till distriktens möjligheter att bereda inkomster av praktik och

annan veterinär verksamhet ävensom till deras svårskötthet. Nedsättning

i lägre lönegrupp synes mig icke böra ske annat än vid ombyte av

distriktsveterinär.

Avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen torde kunna

tillämpas för distriktsveterinärerna liksom för länsveterinärerna. En

fördel synes mig nämligen vara, att samma avlöningsreglemente vinner

tillämpning på ifrågavarande två slag av tjänsteveterinärer. De jämförelsevis

obetydliga förändringar, som erfordras i form av särskilda föreskrifter

för reglementets tillämpning och vilka närmast avse löneplanen

och gruppindelningen, torde böra få utfärdas av Kungl. Majit. Med berörda

jämkningar böra de för länsveterinärerna gällande föreskrifterna

tillämpas även å distriktsveterinärerna. Mot de av de sakkunniga föreslagna

särskilda avlöningsbestämmelserna för distriktsveterinärerna har

jag intet att erinra. Jag vill endast tillägga, att vid bestämmandet av

semester distriktsveterinär bör jämställas med befattningshavare i lönegraden

B 21, men däremot för beräkning av tjänstledighetsavdrag m. m.

med tjänsteman i lönegraden B 15. Jämväl dessa bestämmelser torde få

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89. 7

utlärdas av Kungl. Majit i samband med övriga bestämmelser örn tillämpning

å distriktsveterinärerna av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Såsom de sakkunniga omnämnt kommer tillämpningen av den av mig

förordade löneplanen att för vissa distriktsveterinärer medföra en minskning

av den avlöning, som tillerkänts dem av vederbörande landsting

och vilken de nu uppbära eller framdeles skulle komma att erhålla. Ehuru

jag icke bortser från, att det måste anses vara mindre tillfredsställande

•att vid en omorganisation såsom den föreliggande befattningshavare erhålla

minskning i tidigare uppburna fasta löneförmåner, anser jag mig

dock icke böra framställa något förslag, att distriktsveterinär vid övergång

till statsanställning skall erhålla gottgörelse för den inkomstminskning,

som möjligen kan uppstå för honom. Det ligger nämligen i sakens

natur, att vid tillämpningen av de mera enhetliga avlöningsgrunder, som

innefattas i det statliga avlöningssystemet, en utjämning kommer till

stånd. Örn jag alltså icke finner anledning föreligga att föreslå en övergångsbestämmelse

av nyss angivet innehåll, vill jag dock förorda, att

i samband med övergången stadgande meddelas därom, att distriktsveterinär

skall äga för placering å den nya löneplanen och uppfattning

i högre löneklass tillgodoräkna hela sin tjänstetid såsom distriktsveterinär,

ävensom den tid, han före överflyttningen till statstjänst

innehaft länsveterinärbefattning. Något avdrag i fråga örn denna tid

synes icke berättigat, men torde i övrigt böra tillämpas de föreskrifter,

som avlöningsreglementet innehåller rörande tillgodoräkning av viss tid

för placering i och uppfattning i löneklass. Nuvarande innehavare av

distriktsveterinärtjänst lärer icke böra mot sin vilja förflyttas till annat

distrikt eller till annan stationsort i annat fall än då detta enligt redan

nu för honom gällande bestämmelser låter sig göra. Däremot torde

han böra vara skyldig att underkasta sig även ganska omfattande jämkningar

i tjänstgöringsdistriktets omfattning. Jag förutsätter, att Kungl.

Majit erhåller bemyndigande att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser,

och anser jag mig icke böra för närvarande, i vidare mån än som

skett, behandla denna fråga, då det givetvis först i samband med verkställandet

av övergången torde komma att visa sig vilka svårigheter,

som uppstå för att ordna denna på ett såväl med hänsyn till statsverket

som nuvarande innehavare av distriktsveterinärtjänster tillfredsställande

sätt.»

Av de motioner, som väckts i anledning av propositionen, behandla

endast de likalydande motionerna 1:270 och 11:435 frågan örn distriktsveterinärernas

avlöningsförhållanden. I sistnämnda motioner framhålles,

att genom den av Kungl. Majit föreslagna ordningen hela landet bleve

likställt i fråga om grunderna för lönegrupperingen. Enligt motionärernas

åsikt borde emellertid övre Norrland bibehålla sin hittillsvarande

pa goda skill förefintliga särställning i fråga örn distriktsveterinärernas

begynnelseavlöning. Därjämte har det synts motionärerna mindre till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

talande, att vissa distriktsveterinärtjänsters omvandling till statstjänster

skulle för dem medföra minskade löneinkomster. Motionärerna hava därför

föreslagit, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr

153 till årets riksdag, dock med den modifikationen, att distriktsveterinärer,

stationerade i ettdera av de fyra nordligaste länen, skola tilldelas,

lägst lönegrupp V i den av de sakkunniga upprättade löneplanen.

I samband med frågan örn distriktsveterinärernas avlöningsförhållanden

har i propositionen behandlats frågan örn distriktsveterinärernas tillsättande.

I sistnämnda hänseende har departementschefen förordat, att

distriktsveterinärerna skulle utnämnas av Kungl. Majit, sedan förslag i

ärendet framlagts av medicinalstyrelsen.

Vad angår frågan örn distriktsveterinärernas pensionering har Kungl.

Majit i särskild proposition (nr 165), vilken hänvisats till bankoutskottet,

framlagt förslag härutinnan.

Utskottet övergår till vissa ifrågasatta ändringar i gällande taxebestämmelser

för veterinärer. Bestämmelser rörande ersättning för av veterinär

utförda förrättningar för statens räkning samt för besiktningar oell

andra förrättningar vid in- och utförsel av husdjur m. m. finnas för närvarande

i taxa för veterinärs tjänsteförrättningar den 19 oktober 1888 (nr

54), ändrad genom kungörelsen nr 106/1914. Gällande bestämmelser örn

ersättning åt distriktsveterinärer för enskild husdjurssjukvård innehållas

i taxa för distriktsveterinärer den 31 juli 1914 (nr 180).

Distrikts ve t er i när lön esak ku imiga hava i sitt betänkande

jämväl behandlat frågan örn jämkning av bestämmelserna i nu gällande

taxa för distriktsveterinärer och i sådant hänseende anfört i huvudsak

följande.

I det av de sakkunniga framlagda förslaget till taxa för arvode åt vissa

i civil tjänst anställda veterinärer m. fl. (veterinärtaxa) har såsom avdelning

A upptagits ersättningsbestämmelserna vid enskild husdjurssjukvård

(praktiktaxa), medan under avdelning B intagits föreskrifter

örn ersättning för tjänsteförrättningar (tjänstetaxa). Bestämmelserna

under avdelning A hava i huvudsak anslutits till nu gällande föreskrifter

i 1914 års taxa för distriktsveterinärer. De sakkunniga hava

emellertid ansett sig böra införa skyldighet för veterinär att, i likhet

med vad som redan gäller för provinsialläkare, inom vissa gränser bestämma

arvodets storlek med hänsyn till såväl sjukdomsfallets natur

och det arbete, veterinären måst nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges

förmåga att gälda kostnaderna. Som utgångspunkt och medeltal

vid fastställandet av dessa gränser för arvodena hava de sakkunniga,

som vid avvägandet av avlöningen till distriktsveterinärerna ansett,

att den nuvarande praktikinkomsten borde i huvudsak bibehållas

oförändrad, tagit de i § 4 av gällande taxa för de särskilda grupperna

intagna arvodesbeloppen. Detta skulle alltså komma att innebära, att

djurägare i ringa förmögenhetsvillkor kunde erhålla en sänkning av nuvarande

arvode, vilken sänkning uppvägdes av en motsvarande höjning

av arvodet för djurägare i bättre ekonomisk ställning.

För de fyra nordligaste länen gälla enligt nyssnämnda § 4 högre ersättningsgrunder

för arvodets bestämmande vid sjukbesök på avstånd

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

9

över 20 kilometer. Då bibehållandet av dessa undantagsbestämmelser

knappast kunde anses vara motiverat, och då de sakkunniga dessutom

erfarit, att bestämmelserna vid tillämpningen saknade större betydelse,

hava de i anslutning till förut berörda framställning från Västerbottens

läns landsting ansett sig böra förorda, att för hela landet skola gälla

enhetliga föreskrifter rörande veterinärs arvode för sjukbesök.

I fråga örn veterinärs resekostnadsersättning hava de sakkunniga uttalat,

att denna bör utgå i nära anslutning till självkostnaden samt att någon

utjämning av resekostnaderna synes kunna åstadkommas därigenom,

att ersättningen vid kortare resor beräknas proportionsvis högre än vid

längre resor. Då flertalet distriktsveterinärer i och för sin tjänst hålla

egna automobiler, hava de sakkunniga uppgjort förslag till särskild taxa

vid begagnandet av egen automobil. Veterinär, som icke håller sådan

automobil, bör äga rätt att med automobilägare träffa avtal örn tillämpning

av ifrågavarande taxa, men är skyldig att, örn sådan överenskommelse

icke träffats, begagna sig av automobil, som kan komma att tillhandahållas

av vederbörande hushållningssällskap. Den av de sakkunniga

föreslagna specialtaxan skulle kunna medföra avsevärt lägre resekostnadsersättning

än den, som nu tillkommer veterinär.

Beträffande de sakkunnigas förslag i avseende å § 4 har de sakkunnigas

ordförande, riksdagsmannen E. O. Magnusson i Tumhult,

uttalat särskild mening.

Magnusson har framhållit, att det vore ett önskemål, varom alla vore

ense, att djurägaren skulle tillkalla veterinär i alla de fall, där så befunnes

nödvändigt, men att förutsättningen för att detta verkligen skulle

ske vore, att kostnaden för veterinärens sjukbesök icke komme att ställa

sig alltför hög för djurägaren. Han anslöt sig till de sakkunnigas förslag

örn en jämkning nedåt i gällande taxa för distriktsveterinär i sådana

fall, där omfattningen av veterinärens arbete eller den betalningsskyldiges

förmåga att gälda kostnaden kunde giva anledning till en lägre debitering

än den normala. Denna jämkning borde dock enligt hans mening givas

något större räckvidd samt icke kompenseras genom beredande av möjlighet

till motsvarande höjning av taxan för andra djurägare. Då de sakkunnigas

förslag innefattade en avsevärd förhöjning av minimiavlöningen

för distriktsveterinärerna samt en billigare kostnad för djurägaren

vid anlitande av veterinär med sannolikhet skulle medföra en ökning av

distriktsveterinärernas praktik, möjliggjord genom de senaste årens utveckling

på kommunikationsväsendets område, hade han ansett sig böra

föreslå, att det i § 4 första stycket angivna arvodet borde utgå på följande

sätt:

då avståndet är

5 kilometer eller därunder ............................................ 3— 5 kronor

över

5

men

ej

över

10

kilometer.................

................ 4— 6

»

»

10

»

»

»

15

» ................

................ 5— 7

»

»

15

»

»

»

20

» .................

................ 6— 8

»

»

20

»

»

»

25

» .................

............... 7— 9

»

»

25

»

»

»

30

» .................

.............. 8-10

»

»

30

»

»

»

35

» .................

................ 9—11

»

35

»

»

»

40

» .................

................ 10—12

»

»

40

»

»

»

50

» ................

................ 11—13

»

»

50

»

»

»

60

» ................

................ 12-14

»

med en kronas förhöjning av de båda sist angivna beloppen för varje nytt

tiotal kilometer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Departementschefen har i detta hänseende anfört.

»Vidkommande därefter de förändringar i taxan för distriktsveterinärer,

som från olika håll föreslagits, vill jag meddela, att de taxebestämmelser,

som förordats av riksdagsmannen Magnusson i Tumhult i

den vid de sakkunnigas betänkande fogade reservationen, enligt min

åsikt i huvudsak böra fastställas även örn härigenom någon minskning

skulle inträda i distriktsveterinärernas ersättning. Den djurägande befolkningens

intressen torde motivera någon sänkning av taxan, och synes

mig, såsom flertalet myndigheter gjort gällande, det lämpligaste vara,

att möjlighet skapas att, med bibehållande av nuvarande taxegrunder för

de i ekonomiskt hänseende bättre ställda bland den jordbrukande befolkningen,

de sämst lottade djurägarna skola kunna erhålla nuvarande arvode

vid anlitande av veterinär något reducerat. Mot den av de sakkunniga

föreslagna särskilda resetaxan och borttagandet av den s. k. norrlandstaxan

har jag intet att erinra. Däremot synes mig anledning icke föreligga

att ålägga veterinärerna att under vissa förutsättningar vid sina

förrättningar begagna automobil, som tillhandahålles av vederbörande

hushållningssällskap. En tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna

grunderna för reseersättningens bestämmande synes mig kunna utan

dylikt åläggande ernås. De sålunda angivna allmänna grunderna,

efter vilka enligt min uppfattning praktiktaxan bör fastställas, har jag

ansett mig böra i detta sammanhang framlägga. Taxan bör, sedan en

närmare granskning skett jämväl rörande vissa detaljbestämmelser, fastställas

av Kungl. Maj:!.»

I fråga örn ersättningen vid veterinärs tjänsteförrättningar hava distriktsveterinärlönesakkunniga

upptagit förslag till nya bestämmelser i

§§ 13—18 under avdelning B av veterinärtaxan. Förslaget innebär i förhållande

till nu gällande bestämmelser någon förhöjning av den ersättning,

som skall utgå till veterinär vid arbete för statens räkning.

Departementschefen har härutinnan anfört.

»Beträffande de sakkunnigas förslag till ny taxa för veterinärs tjänsteförrättningar

torde riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig över

ersättningsgrunderna vid förrättningar i statens ärenden. Dessa innefattas,

såsom redan nämnts, i § 13 av de sakkunnigas taxeförslag. I likhet

med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna har jag ansett

mig kunna ansluta mig till de huvudgrunder för lämnande av gottgörelse

åt veterinär vid förrättningar i statens ärenden, som i sagda paragraf

framlagts av de sakkunniga. Någon förändring i beloppen av de anslag,

från vilka ersättningen skall bestridas, torde icke behöva ifrågakomma.

Vad beträffar de i de sakkunnigas förslag under §§ 14 och 15 upptagna

bestämmelserna beträffande arvoden vid besiktningar vid införsel och

utförsel av djur ävensom de sakkunnigas förslag i övrigt rörande gottgörelse

för tjänsteförrättningar synes ytterligare prövning böra ske rörande

den lämpliga avvägningen av där upptagna arvodesbelopp m. m. Där
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89. 11

efter torde föreskrifter rörande samtliga tjänsteförrättningar, som veterinär

Ilar att utföra, böra av Kungl. Majit utfärdas.»

I fråga örn taxan för distriktsveterinärer föreligga tre motioner,

nämligen dels den före propositionens avlåtande väckta motionen II: 92,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn utredning i vad mån nu gällande veterinärtaxa kan nedsättas,

dels ock de i anledning av propositionen väckta motionerna lii 436 och

lii 443.

I motionen lii 436 förordas en betydande sänkning av praktiktaxan för

veterinärer. Enligt motionärernas åsikt borde 4 § i nämnda taxa erhålla

följande lydelse:

»1) för varje sjukbesök, som av veterinären på anmodan av vederbörande

djurägare göres med utgångspunkt från veterinärens bostad eller

annat inom distriktet beläget ställe, där han uppehåller sig, skall, vare

sig recept meddelas eller icke, arvode, såvitt icke detta enligt § 6 här

nedan beräknas efter tid, utgå på följande sätt:

då avståndet är 5 kilometer eller därunder ............ 3 kronor

» » » över 5 men ej över 15 kilometer 4 »

» » » » 15 » » » 25 » 5 »

» » » » 25 » » » 35 » 6 »

» » » » 35 » » » 45 » 7 »

med en kronas förhöjning av sist angivna belopp för varje nytt tiotal

kilometer.

2) Särskild gottgörelse för återfärden utgår icke.»

I anslutning härtill har i motionen II: 436 hemställts, att riksdagen må

vid fastställande av löneplan för distriktsveterinärerna uttala sig för att

Kungl. Majit vid utfärdande av praktiktaxa för veterinärerna måtte taga

hänsyn till de synpunkter, som i denna motion framhållits.

I motionen II: 443 har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte utreda frågan örn att

mindro bemedlade djurägare i veterinärdistrikten, som bo på ett avstånd

som överstiger en mil från veterinärstationen, måtte komma i åtnjutande

av lindring för veterinärens arvode och skjutsersättning i ungefärlig överensstämmelse

med reglerna för lindring av de mindre bemedlades sjukvårdskostnader

i provinsialläkardistrikten samt till riksdagen framlägga

förslag i här angivet syfte.

Vad därefter angår frågan örn landets indelning i veterinärdistrikt,

utgör antalet distriktsveterinärer, till vilkas avlöning för närvarande

utgår statsbidrag, 251. Utöver de länsveterinärer, som äro stationerade i

länens residensstäder, finnas 2 övertaliga länsveterinärer, stationerade i

Mora och Sundsvall, vilka till en del utöva verksamhet såsom distriktsveterinärer.

Sedan 1931 års riksdag beslutat örn statsanstiillning av distriktsveterinär

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Terna, har frågan om förändringar i nuvarande distriktsindelning upptagits

till närmare prövning av medicinalstyrelsen, som i skrivelse

den 29 oktober 1932 framlagt förslag till ny distriktsindelning. Inom medicinalstyrelsen

har uppgjorts ett preliminärt förslag till dylik indelning,

vilket förslag varit föremål för granskning vid sammanträden inför vederbörande

länsstyrelser med representanterna för veterinärstyrelserna

och särskilda ortsombud. Medicinalstyrelsen har vid dessa sammanträden

representerats av chefen för styrelsens veterinärbyrå. Såsom en

följd av dessa överläggningar har medicinalstyrelsen i sitt föreliggande

definitiva förslag till distriktsindelning gjort åtskilliga jämkningar för

att tillgodose vid ifrågavarande sammanträden uttalade önskemål. I det

slutliga förslaget har medicinalstyrelsen utgått från, att länsveterinärerna

i allmänhet borde hava särskilda praktikområden, avpassade med hänsyn

till förhållandena inom de olika länen.

Enligt det preliminära förslaget förutsattes, att antalet veterinärdistrikt

i riket skulle kunna minskas från nuvarande 251 — eller örn två

övertaliga länsveterinärers och karantänsveterinärens i Haparanda praktikområden

redan nu räknas som särskilda distrikt i stället 254 — till

240, under det att enligt medicinalstyrelsens definitiva förslag distriktensantal

skulle, utgöra 249. I sistnämnda siffra ingå emellertid dels två distrikt,

motsvarande de praktikområden för en länsveterinär i vartdera av

Kopparbergs och Västernorrlands län, inom vilka distrikt distriktsveterinärens

verksamhet skulle utövas av de två länsveterinärer, som medicinalstyrelsen

föreslagit skola överföras till övergångsstat, dels ett distrikt,

inom vilket djursjukvården skulle överlämnas till veterinärinrättningen

i Skara att handhava, dels ock ett distrikt, motsvarande praktikområdet

för den statsavlönade karantänsveterinären i Haparanda, vilken

borde erhålla distriktsveterinärs ställning. Medicinalstyrelsens förslag

innebär alltså i själva verket en indragning av 6 distriktsveterinärtjänster.

Departementschefen har beträffande distriktsindelningen anfört.

»Vid övervägande av de skilda synpunkter, som givetvis kunna framträda,

då det gäller att genomföra förändringar i den nuvarande indelningen

av landet i veterinärdistrikt, synes i främsta rummet böra tillmätas

betydelse åt den omständigheten, att genom de avsevärt förbättrade

kommunikationerna större möjligheter skapats för distriktsveterinärerna

att snabbt kunna efter kallelse inställa sig, samt att den nuvarande

indelningen i många fall påverkats av svårigheten att mellan olika landsting

träffa uppgörelse rörande kostnaderna för anställandet av en distriktsveterinär,

vars distrikt lämpligen bort omfatta delar av skilda län

eller landstingsområden. Otvivelaktigt är även, att åtminstone i vissa

av de stora norrländska länen någon ökning av antalet distriktsveterinärer

måste anses behövlig med hänsyn till de långa resor, veterinärerna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

13

nu måste företaga, och de kostnader för djurägarna, som uppstå på grund

av att reseersättningarna skola gäldas av dem. Utan att i de södra

delarna av landet några berättigade intressen från djurägarnas sida trädas

för nära, synes därför anledning föreligga att där indraga vissa veterinärdistrikt,

varvid då i första rummet bör komma i betraktande sådana

landsdelar, där veterinärdistrikten, även örn hänsyn tages till antalet

kreatur, äro relativt små och ej i högre grad arbetstyngda. Givetvis måste

man vid en nyindelning av landet i veterinärdistrikt framgå med stor

försiktighet, då förändringar i distriktsindelningen beröra såväl djurägarnas

som distriktsveterinärernas intressen, men å andra sidan får, såsom

distriktsveterinärlönesakkunniga framhållit, icke förbises, att statsekonomiska

skäl tala för, att icke statsverket vid övertagande av distriktsveterinärväsendet

utgår från ett större antal distrikt än som måste anses

vara oundgängligen nödvändigt för djursjukvårdens bestridande. Med

dessa utgångspunkter bar jag vid granskning av medicinalstyrelsens förslag

till ny distriktsindelning funnit mig i fråga örn minskning av distriktens

antal kunna gå något längre än styrelsen gjort i sitt definitiva

förslag.

Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning, att för veterinärinrättningen

i Skara bör skapas ett särskilt praktikområde genom indragning av

Axvalls veterinärdistrikt och vidtagandet av jämkningar beträffande angränsande

distrikt. Föreståndaren (lektorn) vid veterinärinrättningen i

Skara synes böra åläggas att tjänstgöra som distriktsveterinär inom ett

nybildat Skara veterinärinrättnings distrikt, som alltså i huvudsak

skulle ersätta Axvalls nuvarande distrikt. Emellertid torde ytterligare

utredning vara erforderlig, särskilt i fråga örn personalbehovet, innan

slutlig ståndpunkt kan tagas till frågan örn veterinärinrättningens framtida

organisation, under förutsättning att föreståndarbefattningen och

distriktsveterinärtjänsten sammanslås. Anordningen lärer dock i allt

fall icke lämpligen kunna helt genomföras, förrän vakanser inträtt å

föreståndarbefattningen och distriktsveterinärtjänsten i Axvalls distrikt.

Under erinran örn att veterinärinrättningen i Skara till stor del betalas

med avkastningen av till veterinärinrättningen upplåtna fastigheter

och kapital, anser jag mig alltså för närvarande icke böra förorda någon

förändring i fråga örn det ordinarie anslaget å 8,500 kronor, som är i

riksstaten upptaget för veterinärinrättningen i Skara.

Vad åter beträffar karantänsveterinären i Haparanda bar medicinalstyrelsen

föreslagit, att denna befattning skall indragas och denne veterinär

erhålla distriktsveterinärs ställning i ett nybildat Haparanda veterinärdistrikt.

Till detta förslag ansluter jag mig. Tilläggsarvodet för

distriktsveterinären i Haparanda distrikt för bestridande av vissa åligganden,

som nu tillkomma karantänsveterinären, torde böra bestämmas

till det av medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, 1,500 kronor för år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

I riksstaten för budgetåret 1933/1934 torde i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag böra upptagas ett extra anslag av 5,490 kronor för karantänsanstalten

drift. Härvid förutsätter jag, att karantänsveterinärtjänstens

förändring till distriktsveterinärtjänst bör kunna utan förflyttning

av nuvarande innehavare äga rum vid utgången av 1933.

Vidkommande därefter frågan örn distriktsindelningen inom de särskilda

länen vill jag till en början framhålla, att jag icke ansett mig böra

framställa någon erinran mot att särskilda praktikområden i allmänhet

fastställas för länsveterinärerna. Dock synes det nödvändigt vidtaga någon

jämkning beträffande dessa områden, sådana de föreslagits av medicinalstyrelsen,

på det att icke, vilket synes vara fallet exempelvis i Uppsala

län, praktikområdena bliva alltför stora. Givetvis måste sådana

anordningar vidtagas, att de distriktsveterinärer, som äro bosatta närmast

intill länsveterinärens praktikområde, äga skyldighet att, vid hinder

för länsveterinären på grund av tjänsteresor m. m. att utöva praktiken,

i stället fullgöra hans åligganden i fråga örn djursjukvården. De nuvarande

länsveterinärerna i Mora och Sundsvall synas, såsom medicinalstyrelsen

föreslagit, böra uppföras å övergångsstat, och lärer detta lämpligen

böra ske från och med ingången av budgetåret 1934/1935. De böra

samtidigt befrias från de länsveterinärgöromål, som nu tillkomma dem.

Vid avgången ur tjänsten böra de ersättas med distriktsveterinärer.

För att minska de olägenheter, som alltid äro förenade med rubbning

av en bestående indelning, och för att tillmötesgå befolkningens intressen

inom sådana kommuner, som äro jämförelsevis avlägset belägna i förhållande

till stationeringsorten för distriktsveterinären i visst distrikt, har

jag ansett mig i anslutning till vissa uttalanden av medicinalstyrelsen

böra förorda, att vid fastställandet av ny distriktsindelning stadgas, att

jämväl distriktsveterinär i angränsande distrikt skola kunna av medicinalstyrelsen

åläggas skyldighet att i sådana kommuner utöva enskild

djursjukvård. I de fall, där en förflyttning av distriktsveterinärens nuvarande

stationsort måste äga rum, synes distriktsveterinären höra kunna

av medicinalstyrelsen åläggas att någon dag varje vecka hava mottagning

på den gamla stationsorten och detta åtminstone därest vederbörande

kommun vill åtaga sig att betala kostnaden för veterinärens inställelse

å mottagningsorten efter samma grunder som vid kallelse från djurägares

sida. En likartad bestämmelse torde för övrigt kunna till en del

minska svårigheterna vid varje förändring av stationsort, och en motsvarande

anordning synes mig tänkbar även i det fall, då distriktsveterinären

kvarbor å nuvarande stationsort. ehuru, vid ombyte av befattningshavare,

denne avses att placeras å annan ort, som enligt den nya indelningen

skall bliva den ordinarie stationsorten.»

Med avseende å vad departementschefen anfört angående vissa detaljer

i den föreslagna distriktsindelningen får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

sid. 37—39. I enlighet härmed skulle den nya distrikts
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

15

indelningen upptaga 244 distrikt, däri ingående praktikområdena för länsveterinärerna

i Mora och Sundsvall samt de för Skara veterinärinrättning

och karantänsveterinären i Haparanda avsedda distrikten.

Slutligen har departementschefen anfört följande.

»Enligt min mening höra icke de distriktsveterinärer, som nu äro placerade

i distrikt, som avses att indragas, erhålla sämre ställning än sådana

distriktsveterinärer, som icke kommit att beröras av förändringarna.

Jag föreslår därför, att samtliga distriktsveterinärer överflyttas

på ny stat och att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, den nya organisationen

tillämpas först i mån av vederbörande befattningshavares avgång.

Det lärer på grund härav bliva nödvändigt att i viss utsträckning

vakanssätta distriktsveterinärbefattningar. Upprättandet av särskild

övergångsstat synes mig dock knappast nödvändigt och under de av mig

angivna förutsättningarna ägnat ätt göra övergången till den nya organisationen

mera komplicerad än som är nödvändigt.»

Frågan örn landets indelning i veterinärdistrikt har behandlats i ett

flertal av de i anledning av propositionen väckta motionerna, nämligen
1)

1:257, vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts:

proposition nr 153 dels vid bestämmandet av antalet distriktsveterinärer

måtte beräkna sju distrikt för Kronobergs län med stationsorter i Växjö,

Alvesta, Ljungby, Markaryd, Älmhult, Tingsryd och Lenhovda, dels

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i gällande

veterinärinstruktion, att samma person må kunna tjänstgöra såsom länsveterinär

för Blekinge och Kronobergs län;

2) 1:258 oell 11:437, likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte

på det sättet bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 153 att 1) Grythytteheds

veterinärdistrikt bibehålies, 2) Odensbackens veterinärdistrikt bibehålies,

och att sålunda Örebro län indelas i 12 veterinärdistrikt;

3) 1:259, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj:ts proposition nr 153 måtte uttala sig för att socknarna Gumlösa,

Sörby och Ignaberga i Kristianstads län hänföras till Hässleholms veterinärdistrikt;
4)

I: 263 och II: 434, likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 153, att 3 ordinarie

veterinärdistrikt inrättas på Gotland, samt att av Kungl. Majit begärt

anslag höjes i motsvarande grad;

5) I: 269 oell II: 445, likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta dels att ytterligare ett distriktsveterinärdistrikt skall inrättas i

Kopparbergs län, omfattande Gagnefs kommun med Mockfjärds kapellag

samt Djura kapellag av Leksands kommun, och dels att stationsorten för

Nås distrikt skall vara Järna, i sammanhang varmed detta distrikt skall

benämnas Järna distrikt såsom hittills;

6) 11:433, vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att det av Kungl
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Majit föreslagna Koppoms veterinärdistrikt i stället benämnes Charlottenbergs

distrikt, att veterinären stationeras i Charlottenberg, och att i

anslutning härtill den omreglering av veterinärdistriktens gränser verkställes,

som av Värmlands veterinärstyrelse föreslagits;

7) II: 440, vari hemställts, att riksdagen måtte vid bestämmandet av

antalet distriktsveterinärer taga hänsyn till att Brålanda veterinärdistrikt

bibehålies i sin nuvarande form;

8) II: 441, vari hemställts, att riksdagen måtte i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 153 vid bestämmandet av antalet distriktsveterinärer

utöver vad Kungl. Majit föreslagit beträffande Älvsborgs län beräkna

ytterligare ett distrikt med stationsort i Trollhättan;

9) 11:442, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj:ts proposition nr 153 för sin del ville framhålla lämpligheten av att

stationsorten för föreslagna Mullsjö distrikt i Skaraborgs län i enlighet

med medicinalstyrelsens förslag förlägges till Mullsjö; samt slutligen

10) II: 444, vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl.

Maj:ts proposition nr 153 ville för sin del uttala att Tuna socken i Kalmar

län fortfarande bör tillhöra Vimmerby veterinärdistrikt.

I direkt till utskottet gjorda framställningar har vidare hemställts,

bland annat, örn bibehållande av Båstads, Vadstena, Axvalls och Visnums

distriktsveterinärdistrikt. Beträffande Koppoms veterinärdistrikt

föreligger en hemställan från Köla och Skillingmarks kommuner örn fastställande

av Kungl. Maj:ts förslag med skyldighet för tjänsteinnehavaren

att en dag i varje vecka hålla mottagning i Charlottenberg. Från

stadsfullmäktige i Piteå stad har framställning gjorts om att nämnda

stad måtte bliva stationsort för en distriktsveterinär.

Efter att, såsom ovan återgivits, hava redogjort för distriktsveterinärernas

avlöningsförhållanden och riktlinjerna för landets indelning i veterinärdistrikt

m. m. har departementschefen slutligen i fråga örn statens

kostnader för distriktsveterinärväsendets övertagande anfört.

»Med utgångspunkt från ett antal distrikt av 244 efter fullt genomförd

-organisation kunna statens utgifter för distriktsveterinärväsendet, oberäknat

dyrtidstillägg, uppskattas till 1,210,000 kronor. Under det närmaste

budgetåret lärer man böra för 249 distriktsveterinärer beräkna en

kostnad av 1,240,000 kronor, i vilken summa ingå utgifter för kallortstilllägg

med förslagsvis 8,000 kronor. Under rubrik »Distriktsveterinärer»

synes man i riksstaten för budgetåret 1933/1934 endast behöva upptaga såsom

ordinarie förslagsanslag hälften av nämnda summa, 1,240,000 kronor,

eller 620,000 kronor. För dyrtidstillägg åt statsanställda distriktsveterinärer

under första halvåret 1934 har under nionde huvudtitelns allmänna

dyrtidstilläggsanslag inräknats ett belopp av 60,000 kronor, att utgå enligt

gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst.

Från ifrågavarande ordinarie anslag torde böra utgå alla kostnader

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

17

för distriktsveterinärernas avlönande med undantag av dyrtidstillägg,

alltså jämväl ersättningar till sjuk- oell semestervikarier, avlöning under

sjukdom, begravningshjälp m. m. Beträffande ordnandet av frågan

örn vikarier under semestrar torde medicinalstyrelsen böra erhålla i uppdrag

att inkomma med förslag, och bör därvid eftersträvas en så praktisk

lösning som möjligt av detta spörsmål. Måhända kan det komma att visa

sig lämpligt att, liksom nu är fallet, utbetala ersättning för semestervikarier

till vederbörande distriktsveterinär, örn han själv ordnar vikariefrågan

på tillfredsställande sätt. I så fall bör anslaget få disponeras för

detta ändamål.

För pensionering av distriktsveterinärerna torde för närvarande icke

behöva beräknas några särskilda medel.

Såsom tidigare omnämnts torde i förevarande sammanhang även böra

upptagas följande anslag:

Veterinärinrättningen i Skara, ordinarie anslag med oför
-

ändrat belopp .......................................... kronor 8,500

Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur, extra anslag » 5,490.»

Sedan 1981 års riksdag beslutat, att distriktsveterinärerna från och med

ingången av år 1934 skola vara statsanställda, har riksdagen nu att fatta

ståndpunkt till vissa spörsmål, som kräva sin lösning i samband med statens

övertagande av distriktsveterinärväsendet.

Vad först angår frågan örn distriktsveterinärernas avlöningsförhållanden

innebär Kungl. Maj:ts förslag införande av en särskild löneplan för

distriktsveterinärer, upptagande sju lönegrupper. En sådan anordning

synes utskottet väl motiverad med hänsyn till önskvärdheten att

distriktsveterinärernas sammanlagda inkomster av lön och taxa må uppgå

till så nära lika belopp som möjligt i de olika distrikten. Kungl.

Maj:ts förslag möjliggör nämligen, att den fasta avlöningen kan bestämmas

i förhållande till den gottgörelse enligt taxa, som kan påräknas

inom distriktet. Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna ordningen har i motionerna

I: 270 och II: 435 invänts, att genom hela landets likställande i

fråga örn grunderna för lönegrupperingen de inom övre Norrland rådande

särskilda förhållandena ej skulle kunna vinna tillräckligt beaktande.

Motionärerna hava därför föreslagit en särställning för de fyra nordligaste

länen såtillvida, att distriktsveterinärerna därstädes alltid skulle

tilldelas lägst lönegrupp V i löneplanen. Enligt utskottets åsikt torde

emellertid de norrländska särförhållandena kunna vinna beaktande inom

ramen av Kungl. Maj:ts förslag. Den omständigheten, att praktikmöjligheterna

vanligen äro ringa i Norrland, kompenseras därigenom, att

lönegrupperingen är avsedd att bestämmas i förhållande till den beräknade

taxeinkomsten. Om — såsom utskottet förutsätter — Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 89. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Maj :t vid gruppindelningen därtill tager behörig hänsyn till de speciella

svårigheterna, som äro förenade med skötseln av de norrländska veterinärdistrikten.

vilka tillika ofta äro att betrakta som dyrorter, komma

dessa distrikt med stor sannolikhet regelmässigt att hänföras till någon

av de tre högsta lönegrupperna. Skulle emellertid något enstaka distrikt

på grund av särskilt goda praktikmöjligheter och lättskötthet samt med

beaktande även av levnadskostnaderna på orten finnas böra hänföras till

lägre lönegrupp, torde så vitt utskottet kan se någon anledning icke föreligga,

varför ett sådant distrikt skulle, såsom motionerna innebära, hänföras

till högre lönegrupp än som motiveras av förhållandena. Det är

härtill att märka, att enligt propositionen särskilda kallortstillägg skola

utgå till distriktsveterinärer, vilka vid en blivande gruppindelning komma

att hänföras till grupperna V—VII och vilka stationeras å orter, där

kallortstillägg utgår. På grund av nu anförda skäl kan utskottet icke

tillstyrka bifall till motionerna I: 270 och 11:435.

Med avseende å taxebestämmelserna föreligger ett av distriktsveterinärlönesakkunniga

utarbetat förslag till ny veterinärtaxa, under

särskilda avdelningar upptagande ersättningsbestämmelser dels vid

enskild husdjurssjukvård (praktiktaxa), dels ock för tjänsteförrättningar

(tjänstetaxa). Vad angår förslaget till tjänstetaxa, har departementschefen

ansett riksdagens yttrande böra inhämtas över förslaget

i vad det avser ersättningsgrunderna vid förrättningar i statens

ärenden. Utskottet har icke något att erinra mot vad propositionen

i sådant avseende innehåller. Beträffande praktiktaxan vill utskottet

framhålla önskvärdheten av att de med veterinärs sjukbesök förenade

kostnaderna för djurägaren i möjligaste mån nedbringas. Denna synpunkt

synes jämväl hava beaktats i propositionen. Enligt den av departementschefen

förordade ordningen skulle reseersättningen regelmässigt

bliva avsevärt lägre än för närvarande samt arvodet bestämmas inom en

latitud, vars maximigräns skulle sammanfalla med nu gällande taxebestämmelser.

Härmed har departementschefen avsett att möjliggöra en

differentiering med hänsyn till djurägarnas ekonomiska möjligheter. Det

föreslagna systemet öppnar visserligen möjlighet för en mindre nogräknad

veterinär att tillämpa det högsta medgivna taxebeloppet som normal

taxa, men med hänsyn särskilt till rådande konkurrens genom enskilt

praktiserande veterinärer synes någon allvarlig fara för sådant missbruk

icke föreligga. Då jämväl utskottet anser, att en distriktsveterinärs, liksom

en provinsialläkares, arvode bör kunna i någon mån anpassas efter

förhållandena i det särskilda fallet, vill utskottet förorda ett införande

av detta system. Emellertid vill utskottet uttrycka önskvärdheten, att

Kungl. Majit vid taxans slutliga fastställande ägnar särskild uppmärksamhet

åt de bestämmelser örn tilläggsersättningar utöver arvode och reseersättning,

som innehållas i 8 och 9 §§ av gällande taxa för distriktsvete
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

19

rinärer. Med stöd av sistnämnda bestämmelser lära nämligen fall förekomma,

då distriktsveterinär även för jämförelsevis obetydliga förrättningar

betingar sig en icke ringa ersättning, under det att andra befattningshavare

i motsvarande fall betrakta sig som berättigade endast till

normalarvodet jämte reseersättning. Utskottet vill i detta sammanhang

som sin mening uttala, att ersättning såsom för operation torde böra få

utgå allenast vid behandling av mera ingripande art. Vidare synes för

fall, då flera operativa ingrepp, för vilka veterinären är berättigad till

särskild ersättning utöver normaltaxan, utföras under viss kortare tid, reducering

böra ske beträffande denna ersättning. Vad därefter angår de

i detta ämne väckta motionerna, avser motionen II: 92 begäran örn utredning

angående nedsättning i gällande veterinärtaxa. Då en dylik utredning

just blivit utförd, synes någon vidare åtgärd i detta hänseende ej böra

ifrågasättas, i varje fall ej förrän någon tids erfarenhet av de nya bestämmelsernas

verkningar vunnits. I motionen II: 436 föreslås en så betydande

nedsättning av distriktsveterinärernas arvode enligt taxa, att deras ekonomiska

standard icke synes kunna bibehållas annorledes än genom en samtidig

höjning av den fasta avlöningen, något som utskottet emellertid icke

anser lämpligt. Det i motionen II: 443 framförda förslaget, att från veterinärstation

mera avlägset boende, mindre bemedlade djurägare skulle komma

i åtnjutande av lindring för veterinärens arvode och skjutsersättning

i ungefärlig överensstämmelse med vad som nu gäller örn provinsialläkares

sjukvårdsersättning, utgår från ett behjärtansvärt syfte.

Lika vägande skäl synas dock icke här föreligga för en sådan åtgärd

som i fråga örn läkarvård, och systemets genomförande torde stöta på

betydande praktiska svårigheter. Med hänsyn härtill och då Kungl.

Maj:ts förslag i varje fall öppnar en viss möjlighet till beaktande av de

mindre bemedlades intresse, anser sig utskottet icke böra tillstyrka motionärernas

förslag. Utskottet förordar alltså med här ovan gjorda erinringar

de av Kungl. Majit framlagda riktlinjerna för ny veterinärtaxa.

Vidare förordar utskottet godkännande av den föreslagna löneplanen

för distriktsveterinärer samt tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i

de frågor, som i övrigt i propositionen behandlats i samband med distriktsveterinärernas

avlöningsförhållanden och veterinärtaxan.

Vad slutligen angår de framlagda riktlinjerna för landets indelning i

veterinärdistrikt, har utskottet intet att erinra emot att antalet distriktsveterinärer

tillsvidare bestämmes till 249, att djursjukvården överlämnas

inom ett distrikt till veterinärinrättningen i Skara och inom ett annat

till karantänsveterinären i Haparanda samt att länsveterinärerna i Mora

och Sundsvall vid nuvarande innehavares avgång ersättas med distriktsveterinärer.

Utskottet anser vidare, att såsom i propositionen avses särskilda

praktikområden i allmänhet böra fastställas för länsveterinärerna,

och kan därför icke tillstyrka det i motionen I: 257 framlagda förslaget,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

att en länsveterinär utan särskilt praktikområde anställes för Blekinge

och Kronobergs län gemensamt. Till distriktsindelningens detaljer, beträffande

vilka det ankommer på Kungl. Majit att närmare bestämma,

anser sig utskottet icke böra intaga någon bestämd ståndpunkt, så

mycket mindre som den nya organisationen är avsedd att komma

till tillämpning först i mån av vederbörande befattningshavares avgång.

Utskottet vill sålunda icke lämna förord åt något av de i detta

hänseende motionsvis framförda förslagen. Med hänsyn till föreliggande

motioner ävensom ett flertal direkt till jordbruksutskottet inkomna framställningar

i ämnet känner sig emellertid utskottet icke fullt övertygat

örn att den i propositionen angivna indelningen är den i alla avseenden

lämpligaste. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Majit skall före

distriktsindelningens slutliga fastställande till prövning upptaga de motionsvis

gjorda förslagen jämte de framställningar, som på annat sätt

framkommit eller ytterligare må framkomma, samt inom ramen av

det tillstyrkta antalet distriktsveterinärtjänster göra de jämkningar,

som kunna finnas lämpligen böra företagas. Örn och i den mån så

kan prövas skäligt, bör såsom i propositionen avses antalet distriktsveterinärer

alltefter vederbörande befattningshavares avgång successivt nedbringas

till 244. Med hänsyn till att förhållanden kunna tänkas uppstå,

vilka eventuellt kunna göra bibehållande av ett eljest till indragning avsett

distrikt önskvärt, har utskottet emellertid ansett Kungl. Majit icke

böra vara under kommande budgetår ovillkorligt bunden att i förekommande

fall företaga åtgärder i sådant avseende.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande

proposition, måtte

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall

från och med den 1 januari 1934 i tillämpliga delar

och i den mån ej annorlunda följer av vad här nedan

sägs äga giltighet å distriktsveterinärer;

dels tillsvidare bestämma antalet distriktsveterinärer

till 249;

dels godkänna följande löneplan för distriktsvetenärer:
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

21

Löneklass

Lönegrupp

I

11

III

IV

v

VI |

VII

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

3,450

3,810

4,170

4,530

4,890

5,250

5,610

2

3,660

4,020

4,380

4,740

5,100

5,460

5,820

3

3,960

4,320

4,680

5,040

5,400

5,760

6,120

4

4,260

4,620

4,980

5,340

5,700

6,060

6,420

5

4,560

4,920

5,280

5,640

6,000

6,360

6,720

dels besluta, att samma särskilda bestämmelser,

som enligt kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 267)

gälla för länsveterinärer, skola i tillämpliga delar

från och med den 1 januari 1934 gälla även för

distriktsveterinärer samt att för tillämpningen av

löneplanen och däri intagen lönegruppering skola gälla

de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de tilllämpningsbestämmelser

i övrigt ävensom övergångsbestämmelser,

som erfordras för ordnandet av distriktsveterinärernas

anställning i statens tjänst och tilllämpning

å dem av förenämnda avlöningsreglemente,

allt i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna

grunder, som av departementschefen framlagts;

dels förklara, att av riksdagen med avseende å den

definitiva löneregleringen för befattningshavare vid

statsdepartement m. fl. verk lämnade medgivanden

må i tillämpliga delar gälla även beträffande distriktsveterinärer,

dock med iakttagande av att någon övergångsavlöning

icke skall utgå;

dels medgiva, att ersättningar till vikarier för

distriktsveterinärer må efter Kungl. Maj :ts bestämmande

bestridas av de för avlöning åt distriktsveterinärer

anvisade medel;

dels ock under nionde huvudtiteln i riksstaten

a) från och med budgetåret 1933/1934 uppföra ett

nytt ordinarie förslagsanslag under titel »Distriktsveterinärer»

samt därunder anvisa ett belopp av

620,000 kronor;

b) för samma budgetår uppföra ordinarie anslaget

till veterinärinrättningen i Skara med oförändrat

belopp, 8,500 kronor; samt

c) till karantänsanstalten i Haparanda för husdjur

Mildrig till riksdagens protokoll 19,13. 10 sami. Nr S9.

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

anvisa för nämnda budgetår ett extra anslag av 5,490

kronor;

2) att motionerna 1:257, 1:258 och II: 437, 1:259,

1:263 och 11:434, 1:269 och 11:445, 1:270 och 11:435,

11:92, 11:433, 11:436, 11:440, 11:441, 11:442, 11:443

och II: 444, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från lörsta kammaren: herrar N. August Nilsson, Carl E. Eriksson, Gabrielsson,

Granath, Tjällgren, J. Fritiof Gustafson*, Lindmark och Elof B. Andersson; samt

fran andra kammaren: herrar Johansson i Upprn tilby, Hedlund i Häste, Uddenberg,

Olsson i Rödingsberg, Carlström*, Björk, Hagman och Gustafson i Vimmerby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

av herr Tjällgren, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

motionerna I: 270 och II: 435 samt

av herr Uddenberg, som anfört följande:

Då jag ej kunnat finna förenligt med rättvisa och billighet att indraga

två veterinärdistrikt inom örebro län, som förut existerat under mycket

lång tid, och därigenom så fördyra djursjukvården att stora grupper

djurägare därigenom bliva urståndsätta att anlita veterinärläkare vid

förekommande behov, så har jag inom utskottet ansett att motionerna

I: 258 och II: 437 bort bifallas.

831390. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående distriktsveterinärväsendet. s. 1 i texten