Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantbruksstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1933-05-19 · 69 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 66 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1933:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantbruksstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
1
Nr 91.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1933 kl. 5.80 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till lantbruksstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
I den till riksdagen den 3 januari 1933 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd oell behov har Kungl. Majit under nionde
huvudtiteln, respektive punkterna 2, 6, 32, 45 och 49, föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kunde varda förelagd riksdagen
för budgetåret 1933/1934 beräkna följande anslag sålunda, lantbruksstyrelsen,
ordinarie förslagsanslag 271,000 kronor, statskonsulenter
och deras biträden, ordinarie förslagsanslag 49,800 kronor, inspektion
Över de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, ordinarie förslagsanslag
8,000 kronor, stuteriväsendet, ordinarie förslagsanslag 800,000 kronor,
samt förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen,
extra förslagsanslag 140,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 17 mars 1933 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 234, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag föreslagit riksdagen att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i lantbruksstyrelsen
skall från och med den 1 juli 1933 vara bestämt på följande sätti
Befattning. Lönegrad.
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ...... —
1 chef för stuteribyrån, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —
4 byråchefer .................................................... B 30
1 byrådirektör ................................................... B 28
2 förste byråingenjörer ......................................... B 26
1 byråinspektör för husdjursskötsel .............................. B 24
1 byråinspektör för mejeriärenden ............................. B 24
1 sekreterare .................................................... B 24
1 kassör och bokhållare........................................... B 21
2 notarier ....................................................... B 21
3 kansliskrivare ................................................. B 11
1 förste expeditionsvakt .......................................... B 7
4 kanslibiträden ................................................. B 7
Bihang Ull riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 91. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Befattning. Lönegrad
2 expeditionsvakter ............................................... B 5
4 kontorsbiträdet! ............................................... B 4
1 skrivbiträde ................................................... B 2;
Anm. 1. Befattningen såsom byråinspektör för husdjursskötsel tillsättes ej, så länge statskonsulent
i boskapsskötsel finnes upptagen å övergångsstat.
Anm. 2. Befattningen såsom byråinspektör för mejeriärenden tillsattes ej, så länge statskonsulent
i mejerihushållning finnes upptagen å övergångsstat.
dels besluta, med giltighet från och med den 1 juli 1933. sådan ändring
av 5 § i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdeparte
ment
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, att
i 1 mom. första stycket av paragrafen bland där angivna chefsbefattningar
uppföres generaldirektören i lantbruksstyrelsen med arvode av 19,000
kronor, att i sagda moments andra stycke införes befattningen såsom
chef för stuteribyrån i lantbruksstyrelsen med arvode av 12,000 kronor,
samt att i 2 mom. av paragrafen befattningen såsom chef för stuteriöverstyrelsen
uteslutes;
dels besluta, att å övergångsstat för lantbruksstyrelsen skola från och
med den 1 juli 1933 vara upptagna följande befattningar, nämligen
Befattning. Lönegrad,
2 byrådirektörer ................................................ B 26
1 statskonsulent i boskapsskötsel .................................. B 24
1 statskonsulent i svinskötsel .................................... B 24
1 statskonsulent i får- och getskötsel ............................ B 24
1 statskonsulent i mejerihushållning ............................ B 24;
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
förslagen till ordinarie avlöningsstat och till övergångsstat för lantbruksstyrelsen,
att tillämpas från och med budgetåret 1933/1934;
dels höja det ordinarie förslaganslaget till lantbruksstyrelsen, nu
225,000 kronor, med 100,300 kronor till 325,300 kronor;
dels till reseersättningar åt befattningshavare vid lantbruksstyrelsen
anvisa för budgetåret 1933/1934 under nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag
av 15,000 kronor;
dels besluta, att det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget
till statskonsulenter och deras biträden, 49,800 kronor, skall
ur riksstaten utgå;
dels besluta, att det under samma huvudtitel upptagna ordinarie förslagsanslaget
till inspektion över de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,
8,000 kronor, skall ur riksstaten utgå;
dels till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen
anvisa för budgetåret 1933/1934 under nionde huvudtiteln ett
extra förslagsanslag av 140,000 kronor;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
3
dels för budgetåret 1933/1934 uppföra ordinarie förslagsanslaget till
stuteriväsendet med oförändrat belopp av 800,000 kronor;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda organisationsändringar må erfordras.
I samband med denna proposition har jordbruksutskottet till behandling
förehaft följande inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen
inom första kammaren
nr 305 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl.,
nr 306 av densamme m. fl.,
nr 307 av herr John Björck,
nr 308 av herr David Pettersson,
nr 309 av herr von Geijer och
nr 310 av herr Bengtsson m. fl., samt
inom andra kammaren
nr 474 av herr Hagman m. fl.,
nr 475 av herr Jönsson i Boa m. fl.,
nr 476 av herr Liedberg m. fl.,
nr 477 av herr Wallén m. fl.,
nr 478 av herrar Strindlund och Andersson i Rasjön,
nr 481 av herr Magnusson i Skövde och
nr 484 av herr Osberg.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Majlis förslag,
får utskottet, i den mån därför ej nedan redogöres, hänvisa till det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet.
Vad i motionerna hemställts återgives i samband med utskottets yttrande
i de delar, som motionerna avse. I fråga örn de skäl, som motionärerna
anfört till stöd för sina yrkanden, tillåter sig utskottet att, i den mån
redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.
Lantbruksstyrelsens nuvarande organisation härrör i stort sett från
år 1918. Enligt denna organisation består styrelsen av en generaldirektör
och chef samt såsom ledamöter fyra byråchefer, vilka förestå
var sin byrå, nämligen lantbruksbyrån, agrikulturtekniska byrån, fiskeribyrån
och administrativa byrån. Enligt den för styrelsen gällande instruktionen
den 21 augusti 1925 (nr 391) med däri sedermera vidtagna
ändringar (nr 363/1927 och 80/1932) ankomma på lantbruksstyrelsen följande
allmänna förvaltningsuppgifter.
Lantbruksstyrelsen har att med uppmärksamhet följa lantbruket och
dess binäringars samt fiskerinäringens tillstånd och utveckling såväl
inom landet som ock, i den mån det är möjligt, i utlandet, samt att efter
omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Majit föreslå de åtgärder,
som styrelsen anser lämpliga för dessa näringars befrämjande. Styrelsens
ämbetsbefattning omfattar även handläggning av tekniska och
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
administrativa ärenden angående sådana vattenavlednings-, avdikningsoch
odlingsföretag för jordbrukets höjande eller frostländiglietens minskande,
för vilka understöd av statsmedel sökts eller beviljats. Enligt
den ändring, som vidtagits uti instruktionen för styrelsen genom nyssnämnda
kungörelse nr 80/1932 har styrelsen att till främjande av fisket vid
en för ändamålet särskilt inrättad, till styrelsen direkt ansluten undersöknings-
och försöksanstalt för sötvattensfisket ävensom i övrigt utföra
praktiskt-vetenskapliga undersökningar och försök å fiskets område.
Lantbruksstyrelsen skall vidare tillhandagå offentliga myndigheter,
menigheter och institutioner med av dessa äskade råd och upplysningar i
frågor, som ligga inom området för styrelsens verksamhet, ävensom i övrigt,
i den mån så lämpligen kan ske, till myndigheter och institutioner
lämna meddelanden uti de under styrelsens verksamhet fallande spörsmålen.
Enligt bestämmelse i instruktionen äger lantbruksstyrelsen icke taga
befattning med frågor rörande hästaveln.
Under lantbruksstyrelsen lyda statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer
och lanthruksstipendiater ävensom statskonsulenterna
inom vissa grenar av lanthushållningen samt statens lokala fiskeriadministration.
Till efterrättelse för Sveriges lanthruksattachéer i utlandet
äger styrelsen, enligt vad därom är särskilt stadgat, meddela föreskrifter
angående utövandet av deras verksamhet. Under styrelsens överinseende
stå jämväl statens centrala frökontrollanstalt samt statens maskin- och
redskapsprovningsanstalter. Styrelsen handhar överinseendet och kontrollen
över statens och med statsmedel understödda lantbruksundervisningsanstalter
med undantag för lantbrukshögskolan. Under styrelsens
inseende stå därjämte de med statsmedel understödda kemiska stationerna
och frökontrollanstalterna.
Uti instruktionen utsäges vidare, att lantbruksstyrelsen bör stå i oavbruten
förbindelse med rikets hushållningssällskap samt att styrelsen
äger från dem och deras förvaltningsutskott infordra erforderliga yttranden
och upplysningar. Å andra sidan bör styrelsen meddela hushållningssällskapen
kännedom örn sådant, som kan vara av vikt för befrämjande
av sällskapens ändamål, samt hos sällskapen göra framställningar
och väcka förslag i ämnen, som beröra sällskapens verksamhet.
Körande ärendenas fördelning i allmänhet å styrelsens särskilda byråer
stadgas i instruktionen,
att å lantbruksbyrå1», skola handläggas ärenden, som röra lantbruket
och dess binäringar och som icke tillhöra annan hyra, ävensom ärenden
rörande inom dessa verksamhetsområden anställda tjänstemän,
att å agrikult urtekniska byrån, vilken består av två avdelningar, en
teknisk och en kameral avdelning, skola handläggas ärenden rörande vattenavledningar
och avdikningar, däri inbegripet täckdikning, samt odlingsföretag
ävensom angående lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater,
därvid ärendena rörande vattenavlednings-, avdiknings- och odlingsföretag
skola, i vad de avse granskning av arbetsplaner och kostnadsförslag
och vad därmed äger samband, handläggas å den tekniska
avdelningen inom byrån samt, i vad nämnda ärenden angå kontrakt och
säker hetsförbindelser, utbetalning av statsmedel, företags godkännande
m. m., handläggas å den kamerala avdelningen inom byrån,
att å fiskeribyrån, som likaledes består av två avdelningar, skola
5
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
handläggas ärenden, som röra fiskerinäringen samt statens lokala fiskeriadministration,
därvid ärenden rörande färskvattensfisket skola handläggas
å den ena avdelningen samt ärenden rörande saltvattensfisket å den
andra avdelningen,
att å administrativa byrån slutligen skola handläggas ärenden, som
avse styrelsens medelsförvaltning samt styrelsens organisation och personal,
dock att frågor örn tekniskt biträdes tjänstgöring handläggas å den
byrå, där biträdet tjänstgör.
Den närmare fördelningen av ärendena mellan byråerna ävensom mellan
avdelningarna inom agrikulturtekniska byrån och fiskeribyrån bestämmes
av styrelsen i en särskild arbetsordning.
Jämlikt beslut vid 1925 års riksdag (IX H. T., p. B; R. skr. nr 9 A, p. 3)
samt kungl, brev den 15 maj 1925 är antalet ordinarie befattningar hos
lantbruksstyrelsen bestämt på följande sätt:
Befattning. Lönegrad.
1 generaldirektör .............................. A 3
4 byråchefer .................................. B 30
1 byrådirektör å fiskeribyrån .................. B 28
2 byrådirektörer å lantbruksbyrå!! ............ B 26
2 förste byråingenjörer ........................ B 26
1 sekreterare .................................. B 24
1 kassör och bokhållare ........................ B 21
1 notarie ...................................... B 21
3 kansliskrivare ................................ B 11
1 förste expeditionsvakt ........................ B 7
6 kanslibiträden ................................ B 7
2 expeditionsvakter ............................ B 5
1 kontorsbiträde .............................. B 4
1 skrivbiträde .................................. B 2.
Den samtidigt för lantbruksstyrelsen godkända staten är av följande
utseende:
avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ----kronor 180,300
vikariatsersättningar, förslagsanslag .................... » 5,000
avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. .. » 39,700
Summa förslagsanslag kronor 225,000.
Inom lantbruksstyrelsen finues därjämte inrättad en särskild tuberkulosavdelning,
vars personal avlönas från det under nionde huvudtiteln
uppförda extra förslagsanslaget av 140,000 kronor till förekommande och
hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen. Avdelningen förestås
av en föredragande, varjämte å densamma äro anställda en konsulent,
ett kvinnligt biträde samt en expeditionsvakt. Enligt kungl, brev
den 3 juni 1932, avseende avdelningens verksamhet under budgetåret
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
1932/1933, skall föredraganden åtnjuta ett arvode av 6,588 kronor,1 varjämte
till avlöning åt konsulenten anvisats ett belopp av 7,440 kronor,
till avlöning åt det kvinnliga biträdet ett belopp av högst 3,888 kronor
samt till avlöning åt expeditionsvakten ett belopp av högst 2,832 kronor.
I samma brev har tillika föreskrivits, att vad i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451, jämför nr 270/1925) för befattningshavare i statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
med därtill hörande tillämpnings- och tilläggsbestämmelser samt
i gällande allmänt resereglemente finnes stadgat beträffande befattningshavare,
såvitt angår föredraganden, i lönegraden B 29 och, såvitt angår
konsulenten, i lönegraden B 24, skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn
dessa befattningshavare.
Inom lantbruksstyrelsen tjänstgöra -— förutom hos styrelsen anställd
ordinarie och icke-ordinarie personal — därjämte, i den mån de icke äro
upptagna av tjänsteförrättningar ute i landet, statskonsulenterna inom
vissa grenar av lanthushållningen. Dessa, som till antalet äro fyra,
nämligen en i boskapsskötsel, en i svinskötsel, en i får- och getskötsel
samt en i mejerihushållning, äro för sin tjänstgöring hos styrelsen
tilldelade lantbruksbyrån. Att handlägga visst ärende eller viss grupp
av ärenden å denna byrå må förordnas inspektör över lantmanna- och
lanthushållsskolor. I den mån vederbörande inkallas till tjänstgöring
hos styrelsen, tjänstgöra å agrikulturtekniska byrån lantbruksstipendiater
samt å fiskeribyrån fiskeristipendiater.
I fråga örn befattningshavarnas åligganden och ärendenas handläggning
inom lantbruksstyrelsen inhämtas av instruktionen i huvudsak följande.
Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, i vilkas
Provning han deltager. Undantag från denna regel göres endast beträffande
ärenden, som röra ådömande av ansvar å befattningshavare för
fel eller försummelse i tjänsten. Avgörandet av ärenden av sistnämnda
art skei- genom omröstning mellan de i beslutet deltagande.
Vissa viktigare ärenden skola av generaldirektören avgöras i närvaro
av den ledamot, till vilkens ämbetsbefattning ärendet hör, och minst en
annan ledamot. I övrigt avgöras sådana ärenden, i vilkas prövning generaldirektören
deltager, i närvaro endast av sådan ledamot, vars ämbetsbefattning
ärendet tillhör eller eljest angår.
I ärenden av beskaffenhet, att de icke skäligen böra i varje fall underställas
lantbruksstyrelsen prövning, må vederbörande byråchefer, var
och en inom sitt verksamhetsområde, fatta beslut. I särskilda fall må
ock sådant ärende kunna överlämnas till underordnad tjänsteman för
vederbörlig åtgärd. Närmare bestämmelser örn de ärenden, vilka må behandlas
i nu nämnd ordning, meddelas, där föreskrift därom icke annor -
1 Arvodet är bestämt till detta belopp med hänsyn till att den nuvarande tjänsteinnehavaren
tillika åtnjuter pension såsom regementsveterinär. Hans sammanlagda löneförmåner
motsvara avlöning enligt lönegraden B 29.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91. 7
ledes är given, i styrelsens arbetsordning eller i särskilda tjänsteföreskrifter
eller ock av generaldirektören.
Ärende, som icke är av beskaffenhet, att det enligt vad nyss sagts avgöres
av vederbörande byråchef eller underordnad tjänsteman, skall föredragas
inför generaldirektören, innan det av honom avgöres. Denna föredragning
åvilar i första hand byråcheferna. Även vissa andra befattningshavare
hava fått sig föredragningsskyldighet ålagd. Ä lantbruksbyrån
är sålunda en utav byrådirektörerna föredragande för ärenden
rörande trädgårdsskötseln. Ärenden, som tillhöra agrikulturtekniska
byråns kamerala avdelning, föredragas av förste byråingenjören på avdelningen,
där ej byråchefen finner sig böra själv föredraga visst ärende
eller viss ärendegrupp. Å fiskeribyrån är byråchefen föredragande å den
ena utav byråns båda avdelningar, byrådirektören å den andra.
I detta sammanhang är vidare att märka, att uttrycklig föreskrift i
instruktionen bemyndigar generaldirektören att, då så finnes lämpligt
och bestämmelser därom icke äro meddelade i arbetsordningen eller eljest,
förordna annan styrelsens tjänsteman, statskonsulent eller inspektör över
lantmanna- och lanthushållsskolor att i byråchefs ställe och efter omständigheterna
under dennes inseende handlägga visst ärende eller viss
grupp av ärenden. Sålunda förordnad tjänsteman inträder för dessa
ärenden såsom ledamot i styrelsen och har jämväl i övrigt med avseende
å dessa ärenden samma åligganden och ansvar som byråchef. Föredragning
av sålunda särskilt förordnad tjänsteman bör dock alltid ske i närvaro
av vederbörande byråchef, där icke denne för särskilt fall erhållit
befrielse därifrån eller eljest har vederbörligt förfall. Med stöd av nu
berörda stadgande har viss föredragningsskyldighet ålagts statskonsulenten
i mejerihushållning.
Då generaldirektören åtnjuter semester eller befinner sig på tjänsteresa
eller eljest är förhindrad att sköta sitt ämbete, utan att vikarie för
honom är förordnad, skola ärendena, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar,
avgöras av styrelsens ledamöter samfällt. I generaldirektörens
frånvaro må emellertid ej beslut fattas i, bland annat, ärende, som är av
större ekonomisk betydelse, och ej heller åtgärder vidtagas, som rubba
eller förändra av styrelsen givna föreskrifter eller förut i styrelsens ämbetsutövning
följda grunder.
Behovet av omorganisation.
Kungl. Maj:ts förevarande proposition ansluter sig i huvudsak till ett av
jordbruksutredningen i betänkande den 15 oktober 11)32 framlagt förslag
till omorganisation av lantbruksstyrelsen.
Jordbruksutredningen har vid uppgörande av sitt förslag till omorganisation
av nämnda styrelse närmast letts av följande huvudsynpunkter:
1) den sedan 1920 avsevärt ökade arbetsbelastningen inom lantbruksstyrelsen
påkallade i och för sig en förstärkning av styrelsens arbetskrafter;
2) tillgodoseende i önskvärd omfattning av kraven på en effektiv ledning
av den lägre lantbruksundervisningen och en initiativrik verksamhet
på dess utveckling;
Utskottet.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
3) behovet av att inom lantbruksstyrelsen kunna ägna ökad uppmärksamhet
åt jordbrukets ekonomiska problem;
4) önskvärdheten av att till lantbruksstyrelsen förlägga den centrala
ledningen av landets hästavel och
5) önskvärdheten av att från lantbruksstyrelsen till medicinalstyrelsen
överflytta handläggningen av ärenden rörande bekämpande av nötkreaturstuberkulosen
hos nötkreaturen.
I anslutning till dessa synpunkter innefattar jordbruksutredningens
betänkande förslag örn
1) förstärkning av lantbruksstyrelsens arbetskrafter, närmast genom
en uppdelning på tre byråer av de ärenden, som handläggas å den nuvarande
lanthruksbyrån, i samband varmed ifrågasättes indragning av
den bj-rådirektörsbefattning, med vilken icke är förenad föredragningsskyldighet
beträffande trädgårdsärenden, och en avveckling av den nuvarande
statskonsulentinstitutionen ävensom ett inordnande i styrelsen
av inspektionen över de lägre lantbruksundervisningsanstalterna;
2) överflyttande till lantbruksstyrelsen av hästväsendets centrala ledning;
3)
överflyttande fran lantbruksstyrelsen till medicinalstyrelsen av
ärenden rörande bekämpande av nötkreaturstuberkulosen.
Departementschefen har givit sin anslutning åt de ledande principer,
som för jordbruksutredningen varit bestämmande vid upprättande av
dess förslag till omorganisation av lantbruksstyrelsen. Kungl. Maj:ts
förslag skiljer sig från utredningens förslag huvudsakligen allenast däri
att Kungl. Maj:ts förslag innefattar indragning av den byrådirektörshefattning
inom lantbruksstyrelsen, med vilken närmast är förenad föredragningsskyldighet
beträffande trädgårdsärenden, samt den nuvarande
lantbruksbyråns uppdelning på allenast två byråer.
I motionen 1:309 yrkas avslag å förevarande proposition i dess helhet,
dels under erinran att lantbruksstyrelsens nuvarande organisation
genomlörts så sent som 1920, dels ock med åberopande närmast att tvekan
kunde råda huruvida icke förefintliga olägenheter med avseende å den
nuvarande organisationen skulle kunna nås utan så djupt ingripande
förändringar, som Kungl. Maj:ts förslag enligt motionärens mening
innebure.
Även örn utskottet icke i allo kan ansluta sig till det i förevarande proposition
framlagda organisationsförslaget, är utskottet i varje fall av
den uppfattningen, att den mycket betydande ökning i lantbruksstyrelsens
och särskilt dess lantbruksbyrå arbetsbörda, som ägt rum, sedan lantbruksstyrelsens
nuvarande organisation genomfördes, påkallar förändringar
i vissa avseenden. Utskottet anser sig därför icke kunna biträda motionen
I: 309 örn ett helt avvisande av propositionen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
9
Innan utskottet går att till behandling upptaga de i propositionen innefattade
olika huvudspörsmålen, vill utskottet framhålla, att de nuvarande
förhållandena beträffande lantbruksstyrelsens uppgifter och sättet
för ärendenas handläggning inom styrelsen givit utskottet anledning till
den allmänna reflexionen, att till befordrande av arbetet inom styrelsen
i första hand vissa förenklingar borde kunna genomföras.
Utskottet tager härutinnan först nied tillfredsställelse fasta på departementschefens
i ärendet gjorda uttalande, att väckt fråga örn decentralisering
från lantbruksstyrelsen av vissa förvaltningsuppgifter synts
honom vara förtjänt av beaktande. Vidare vill det förefalla utskottet som
skulle föredragning av vissa ärenden i betydligt större utsträckning än
hittills varit fallet kunna efter förslag av vederbörande byråchef uppdragas
åt härför lämpliga befattningshavare i icke byråchefs ställning. Utskottet
ansluter sig ock till vad departementschefen anfört därom, att till
avlastning av verkschefens arbetsbörda ökad möjlighet bör beredas till att
åt vederbörande byråchefer delegera beslutanderätten i vissa mindre viktiga
frågor. I den mån de av utskottet tillstyrkta åtgärderna betinga
ändringar i lantbruksstyrelsens instruktion, förutsätter utskottet, att dessa
bliva genomförda.
Utskottet behandlar propositionen under följande huvudavdelningar,
nämligen 1) hästavelns centrala ledning, 2) den centrala ledningen av
ärenden angående nötkreatur stuberkulos m. m., 3) trädgårdsskötselns
representation inom lantbruksstyrelsen, 4) statskonsulenterna å lanthushållningens
område, 5) lantbruksstyrelsens organisation, 6) Avdelningen
för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, 7) stuteriväsendet samt 8)
kostnadsberäkningar och statförslag.
Hästavelns centrala ledning.
Ärendena rörande hästaveln äro för närvarande förlagda till ett för
ändamålet särskilt inrättat ämbetsverk, stuteriöverstyrelsen. Sin nuvarande
organisation erhöll detta ämbetsverk genom beslut vid 1920
års riksdag. Enligt denna organisation består överstyrelsen av en chef
samt en byrådirektör med ledamots ställning. Vid behandling av
vissa frågor förstärkes överstyrelsen med två fullmäktige eller, vid förfall
för någon av dessa, av en fullmäktig och fullmäktiges suppleant.
Enligt den för överstyrelsen gällande instruktionen av den 12 november
1923 (nr 399) med däri sedermera vidtagna ändringar (nr 281/1925) åligger
det överstyrelsen:
att med uppmärksamhet följa hästavelns tillstånd och utveckling
inom landet och att efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl.
Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för hästavelns
befrämjande, på det att såväl lantförsvarets och näringarnas som ock
enskildas behov av lämpliga hästar må bliva behörigen tillgodosett. Styrelsen
bör jämväl ägna uppmärksamhet åt vad som på hästavelns örn
-
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
råde tilldrager sig i främmande länder, för att där vunnen erfarenhet
må kunna komma den svenska hästaveln till godo. För befordrande av
den stuteriöverstyrelsen sålunda förelagda uppgiften ävensom för upprätthållande
av sambandet med länens hushållningssällskap samt nied
den hästuppfödande och hästförbrukande allmänheten hör styrelsen, när
den finner sådant vara av behovet påkallat, dels från hushållningssällskapen
eller deras förvaltningsutskott och från remonteringstyrelsen
infordra yttranden och upplysningar samt meddela hushållningssällskapen
och remonteringsstyrelsen kännedom örn sådant, som kan vara av
vikt för främjande av deras ändamål, ävensom hos hushållningssällskapen
och remonteringsstyrelsen göra framställningar och väcka förslag
i ämnen, som beröra deras verksamhet, dels ock till gemensam överläggning
med sig sammankalla ordförandena i hästpremieringsnämnderna
och chefen för remonteringsstyrelsen,1 dock ej mer än en gång varje kalenderår.
Under stuteriöverstyrelsen höra Flyinge hingstdepå och stuteri samt
Strömsholms hingstdepå.
Samtliga utgifter för stuteriväsendet bestridas från och med budgetåret
1930/1931 av de medel, som inflyta till statsverket enligt kungörelsen
den 4 maj 1923 (nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst
s. k. totalisator (totalisatormedel). Dessa medel uppsamlas över förslagsanslaget
till stuteriväsendet i en fond, benämnd stuteriväsendets fond,
från vilken utgifterna i fråga bestridas.
Med tillämpning från och med budgetåret 1931/1932 av den principen,
att förslagsanslaget till stuteriväsendet bör upptagas med samma belopp
som det, vartill totalisatormedlen beräknas komma att under budgetåret
inflyta, har, såsom redan är nämnt, Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
föreslagit riksdagen att, i avhidan på proposition angående
omorganisation av lantbruksstyrelsen, för budgetåret beräkna ordinarie
förslagsanslaget till stuteriväsendet till 800,000 kronor.
Enligt beslut vid 1925 års riksdag (IX H. T. p. 37; E. skr. nr 9 A p. 36)
samt kungl, brev den 15 maj 1925 är antalet ordinarie befattningar hos
stuteriöverstyrelsen bestämt sålunda:
Lönegrad.
1 chef, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ................ —
1 byrådirektör och ledamot .................................... B 26
1 notarie ....................................................... B 21
1 kontorsbiträde ................................................ B 4.
Arvode till chefen för stuteriöverstyrelsen utgår med ett årligt belopp
av 8,000 kronor.
Den för överstyrelsen gällande staten har jämlikt kungl, brev den 27
juni 1930 följande utseende:
1 Remonteringsstyrelsen indrogs från och med år 1928. Sedan dess är ledningen av
remonteringsväsendet uppdragen åt inspektören för kavalleriet med biträde av en remonteringsnämnd.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91. 11
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 27,700
Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................... » 500
Arvoden å 1,200 kronor till två fullmäktige .............. » 2.400
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. .. » 4,000
Expenser ................................................ » 3,000
Dyrtidstillägg, förslagsanslag ............................ » 4,500
Summa förslagsanslag kronor 42,100.
Jordbruksutredningen, som i samband med stuteriärendenas överflyttande
till lantbruksstyrelsen föreslår inrättande därstädes av en särskild
byrå (stuteribyrån), har till närmare utveckling av sina synpunkter på
förevarande fråga anfört bland annat följande.
Den utan jämförelse största uppgiften för hästaveln i vårt land vore
att tillgodose jordbruket och i samband därmed även skogsbruket med
erforderlig dragkraft. I Sverige torde jordens uppdelning i till huvudsaklig
del jämförelsevis små driftsenheter ävensom de rådande produktionsbetingelserna
i övrigt medföra, att möjligheterna att utbyta hästen som
dragkraft mot traktordrift vore mycket begränsade. Man syntes därför
hava att räkna med, att hästaveln även framgent bomme att spela en
stor roll för vårt jordbruk.
Med avseende på administrationen av de statliga åtgärderna till hästavelns
främjande följde av vad sålunda anförts, att enligt utredningens
mening jordbruksnäringens behov särskilt måste beaktas. Detta
syntes emellertid bäst kunna ske, när hästaveln icke betraktades såsom
en isolerad produktionsgren utan behandlades i sitt rätta sammanhang,
d. v. s. såsom ett av de många driftsproblem, som betingade jordbrukets
räntabilitet. Detta innebure i sin tur, att de statliga åtgärderna
på hästavelns område lämpligen borde ledas av samma organ, som övervakade
verkställandet av flertalet andra statliga åtgärder till jordbrukets
främjande.
Ur allmän synpunkt syntes såsom regel böra gälla, att de åtgärder av
olika slag, som från statsmakternas sida vidtoges till jordbrukets främjande,
borde så avvägas, att statens utgifter för olika ändamål stöde i
rimlig proportion till åtgärdernas betydelse för jordbruket och folkhushållningen
i dess helhet. Ur denna synpunkt kunde utredningen icke
finna motiverat, att hästavelns ledning i fortsättningen förbleve organiserad
såsom ett självständigt ämbetsverk, under det att exempelvis den
ekonomiskt vida betydelsefullare nötkreatursaveln administrativt inginge
såsom mindre del av ett annat ämbetsverk.
Arméns intresse i förevarande avseende syntes icke vara av den
beskaffenhet, att detsamma påkallade hästavelsärendenas förläggning
till ett för deras förvaltning särskilt inrättat verk. Vad liingstdepåerna
beträffade, syntes det icke finnas berättigad anledning antaga, att
icke ledningen av dessa depåer skulle, därest hästavelsärendena överflyttades
till lantbruksstyrelsen, på ett fullt nöjaktigt sätt kunna handhavas
av sagda styrelse. Givetvis borde därvid erforderligt samarbete
äga rum mellan lantbruksstyrelsen oell ledningen för försvarets remonteringsväsende.
Utredningen ville i detta sammanhang erinra, att i och
med tillkomsten år 1925 av nu gällande försvarsorganisation den militära
hästhållningen i hög grad inskränkts. Antalet stamhästar, som
12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
enligt därförut tillämpade härordning beräknades till 11,132, bestämdes
därvid till allenast 4,460. Samtidigt minskades det årligen erforderliga
remontantalet från 1,051 till endast 402. Denna starka minskning i den
militära hästhållningen vore givetvis ägnad att förringa betydelsen av
förut berörda invändning mot stuteriärendenas inflyttande i lantbruksstyrelsen.
Därest emellertid arméintresset icke skulle anses med den nu föreslagna
organisationen tillräckligt tillgodosett, syntes detta, såsom statskontoret
framhållit, kunna avhjälpas genom att en representant för sagda
intresse bereddes tillfälle att deltaga vid handläggningen inom lantbruksstyrelsen
av vissa viktiga stuteriärenden.
\ idkommande den ökning i chefens för lantbruksstyrelsen arbetsuppgifter,
som kunde bliva en följd av stuteriärendenas överflyttning dit,
har jordbruksutredningen framhållit bland annat, att dels i vissa fall de
utav utredningen föreslagna förändringarna i fråga örn lantbruksstyrelsen^
arbetsuppgifter vore ägnade att bereda lättnad för verkschefen,
dels ock att den vidgade organisation av verket, som av utredningen föresloges.
i sig vore ägnad att verka i samma riktning.
Beträffande vissa befarade svårigheter att erhålla en för ehefsskapet
för stuteribyrån kvalificerad person har det icke synts utredningen föreligga
anledning antaga, att det skulle vara förenat med större svårigheter
att erhålla lämplig och kvalificerad kraft i fråga örn denna post, än
när det gällde åtskilliga andra poster i jämförbar ställning inom statsförvaltningen.
Lantbrukstyrelsen har ansett att ärendena angående hästaveln på grund
av sin natur närmast syntes höra hemma i lantbruksstyrelsen. Den kallblodiga
aveln utgjorde en viktig förutsättning för och ett led i själva
jordbruksdriften och varmblodsaveln vore att betrakta såsom en binäring
till jordbruket. Hästavelns existens och utveckling vore direkt
beroende av lantmannens intresse härför. De metoder, som komme till
användning inom hästaveln, vore i stort sett desamma som inom husdjursaveln
i övrigt. Det kunde vid angivna förhållanden synas naturligt,
att ärendena angående hästaveln i administrativt hänseende sammanfördes
med lantbruksförvaltningen i övrigt. Orsaken till att så ej
redan skett torde huvudsakligen vara att söka i stuteriväsendets uppgift
att säkerställa arméns behov av lämpliga hästar. Denna synpunkt syntes
dock numera knappast höra tillmätas avgörande betydelse vid denna
frågas bedömande, enär härigenom bland annat jordbruksnäringens intressen
för åstadkommande av ett speciellt för jordbruket lämpligt hästmaterial
kunde tänkas löpa fara att icke bliva beaktade i sådan grad, som
dessa intressens utomordentliga vikt otvivelaktigt påkallade.
Lantbruksstyrelsen har emellertid avstyrkt förslaget örn hästväsendets
överflyttning till styrelsen så gott som uteslutande med hänsyn till de
svårigheter, vilka styrelsen befarade skola medfölja ett inflyttande av
hästaveln inom styrelsens direkta förvaltningsområde genom därav föranledd
ökning uti styrelsens, särskilt verkschefens, redan mycket stora
arbetsbörda. De nya arbetsuppgifter, som genom stuteriärendenas överflyttande
till lantbruksstyrelsen skulle påläggas styrelsens chef, representerade
ett arbetskvantum, som mångdubbelt uppvägde den arbetsrätt
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
13
nåd som skulle åstadkommas genom den föreslagna överflyttningen till
medicinalstyrelsen av ärenden rörande nötkreaturstuberkulosens bekämpande.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden och då det vidare syntes vara
ofrånkomligt, att den av utredningen föreslagna utbyggnaden av särskilt
lantbruksbyrå^ nuvarande förvaltningsuppgifter i och för sig automatiskt
måste medföra en ökning, bland annat uti arbetsuppgifterna för styrelsens
chef, framstode det för styrelsen såsom ett olösbart problem, huru
det likväl skulle bliva möjligt för verkets chef att efter omorganisationens
genomförande kunna, såsom utredningen ansåge önskvärt, i ökad omfattning
upprätthålla personlig kontakt med jordbruksnäringen och dess utövare
i skilda delar av landet.
Den väntade besparingen, som i varje fall säkerligen bleve mindre, än
vad jordbruksutredningen räknat med och som styrelsen uppskattade till
6,000 å 9,000 kronor per år, beroende på den löneställning man ville i fortsättningen
giva stuteriöverstyrelsens chef, syntes styrelsen vara alltför
obetydlig, för att densamma rimligen borde få något större inflytande på
denna viktiga organisationsfråga.
Vidare skulle enligt styrelsens mening svårigheter möta att finna en
person som fullt ut besutte de för uppdraget erforderliga såväl hippologiska
som administrativa kvalifikationerna och som ville åtaga sig att
vara byråchef för en eventuell stuteribyrå i lantbruksstyrelsen.
Även stuteriöverstyrelsen har motsatt sig jordbruksutredningens förslag
i förevarande avseende. Styrelsens skäl härför hänföra sig huvudsakligen
lill följande förhållanden.
Ur synpunkten av hästavelns omfattning och betydelse inom vårt land
hade icke sådana förändringar ägt rum. att någon begränsning av statens
omvårdande verksamhet i detta avseende vore påkallad eller berättigad.
Stuteriöverstyrelsen ville sålunda påstå, att någon anledning att
indraga detta ämbetsverk på grund av otillräckliga arbetsuppgifter för
detsamma icke förefunnes.
Styrelsen ville hävda, att det personalbehov, som för närvarande gjorde
sig gällande moni stuteriöverstyrelsen, mäste tillgodoses, huru än organisationens
yttre former anordnades.
Såsom särskilda skäl mot den ifrågasatta överflyttningen framhöll
stuteriöverstyrelsen, bland annat, att det vore lättare att vid inträffande
ledighet återbesätta chefsbefattningen i stuteriöverstyrelsen än att
finna en person i auktoritativ ställning inom hästuppfödande och liästsakkunniga
kretsar, vilken ville åtaga sig byråchefsskap å en eventuell
stuteribyrå inom lantbruksstyrelsen med skyldighet att deltaga i de löpande
administrativa ärendenas beredning och föredragning. På denna
punkt framträdde ock enligt styrelsens mening en av de mest anmärkningsvärda
svagheterna i besparingssakkunnigas förslag, nämligen
att landets hästväsen därigenom skulle förlora en i självständig ställning
och enbart inom detta område med auktoritet och beslutanderätt
verkande målsman.
Chefen för lantbruksstyrelsen skulle svårligen kunna medhinna att vid
sidan av sina många andra maktpåliggande göromål ägna stuteriärendena
samma ingående uppmärksamhet som chefen för stuteriöverstyrelsen nied
sina mera begränsade uppgifter, och lantbruksstyrelsen chef måste alltså
i synnerlig hög grad lita på stuteribyråchefens sakkunskap, organisationsförmåga
oell personliga kapacitet i allmänhet.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
De rena fackärendena, som skulle komma att tillhöra stuteribyrån, skulle
icke kunna på ett tillfredsställande sätt handhavas av byråchefen, så
framt han icke finge tillfälle att i viktigare frågor rådgöra med fullmäktige
eller andra motsvarande representanter för speciell hippologisk sakkunskap
på olika områden.
Chefen för remonteringsväsendet Ilar förklarat sig icke vilja motsätta
sig stuteriöverstyrelsens ersättande med en i lantbruksstyrelsen ingående
stuteribyrå, under villkor att chefen för remonteringsväsendet eller
hans ställföreträdare, ordföranden i remonteringsnämnden, finge
deltaga i handläggandet av ärenden, som beröra den ädla hästaveln, samt
att denne chef finge tillfälle att yttra sig vid tillsättandet av befattningen
såsom chef för stuteribyrån.
Generalstabschefen har hemställt örn medverkan därtill, att de militära
intressena bleve, på sätt chefen för remonteringsväsendet i yttrande över
jordbruksutredningens förslag ifrågasatt, tillgodosedda vid utformande
av eventuellt förslag i ämnet ävensom vid frågans fortsatta behandling.
En militär representant å en blivande stuteribyrå borde emellertid även
deltaga i behandling av frågor rörande den kallblodiga hästaveln. Arméförvaltningens
intendentsdepartement har förklarat sig finna det välbetänkt,
örn föreskrift meddelades därom, att den militära representanten
i lantbruksstyrelsen ägde deltaga i behandlingen av frågor avseende ej
endast den varmblodiga utan även den kallblodiga hästaveln.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
»Frågan huruvida den centrala ledningen av landets hästväsende bör
utövas av en för ändamålet inrättad särskild styrelse eller inordnas under
lantbruksstyrelsen har tidigare vid olika tillfällen varit föremål för
statsmakternas övervägande. Att härvid hästavelsärendena ansetts böra
ombesörjas genom ett fristående ämbetsverk torde hava sin grund däri,
att vid organisationsfrågans bedömande de militära synpunkterna på
hästaveln fått bliva utslagsgivande. Betydelsen ur försvarssynpunkt att
inom landet äga tillgång till ett för arméns behov passande hästmaterial
såväl under fredstid som även under krigstillstånd torde hava utgjort den
huvudsakliga anledningen till att hästaveln erhållit sitt eget speciella organ
inom den centrala statsförvaltningen.
Såsom både 1926 års besparingssakkunniga och jordbruksutredningen
framhållit, lärer man emellertid vid bedömande av frågan örn liästavelns
centrala ledning icke kunna bortse från det förhållandet, att det militära
intresset genom 1925 års omorganisation av försvarsväsendet till icke
oväsentlig del förlorat i betydelse. Hästavelsarbetet är numera i högre
grad än förut inriktat på frambringande av det för fyllande av jordbrukets
eget behov av dragare erforderliga hästmaterialet och framstår
härigenom än tydligare såsom ett jordbruksnäringens eget intresse. Man
torde hava berättigad anledning antaga, att den jordbruksbetonade avelsriktningen
inom hästväsendet skall bliva den mest framträdande och
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
15
betydelsefulla även i framtiden, huru hästavelns centrala administration
än bliver ordnad. Men även för armén lärer det hästmaterial, som frambringas
för jordbruksändamål, icke sakna betydelse. Vid inträffande
ofred torde armén icke kunna undvara den reservtillgång på hästar, som
förefinnes inom jordbruket och där finner sin användning.
Hästavelns förkovran och förbättring är sålunda ett spörsmål bland de
många, som betinga en framgångsrik jordbruksdrift, och bör därför betraktas
och bedömas främst ur denna synpunkt. En viktig uppgift för
den centrala statsmyndigheten bör vara att söka alltmera intressera den
jordbrukande befolkningen för hästavelsfrågorna och främja planmässighet
och kontinuitet i hästavelsarbetet ute i landet; en ständig samverkan
på området måste med andra ord äga rum mellan centraladministrationen
och det praktiska jordbrukets utövare. Men förutsättningen för
att så skall kunna ske är, att den centrala myndighet, som skall handhava
hästavelsärendena och leda utvecklingen på hästavelns område,
äger en noggrann inblick i och en tillförlitlig kännedom örn förhållandena
på jordbruksnäringens skilda områden. Det måste förutsättas, att
denna kännedom bäst är tillfinnandes hos den myndighet, som har att
taga befattning med jordbruksärendena i allmänhet och bevaka och främja
jordbrukets övriga intressen, d. v. s. lantbruksstyrelsen. Allmänt sett
synas mig därför grundbetingelserna för en god omvårdnad örn landets
hästavel närmast anvisa en organisation av förvaltningsuppgifterna på
området, som nära anknytes till eller inordnas under lantbruksstyrelsen.
Gäller det nu sagda närmast den kallblodiga hästaveln, synas mig samma
synpunkter göra sig gällande även när fråga är örn den varmblodiga
hästavelns främjande. Alltjämt är armén för tillgodoseende av sitt behov
av tjänstehästar huvudsakligen hänvisad till enskilda hästuppfödare
inom det praktiska jordbruket, för vilka remontuppfödningen är en inkomstkälla.
Produktionen av det för armén erforderliga varmblodiga
hästmaterialet är sålunda till sin natur en binäring till jordbruket och
bör såsom sådan ses i sitt allmänna sammanhang med övriga lantbruksekonomiska
frågor.
För min del kan jag ej finna, att hästaveln för sin utveckling med nödvändighet
kräver en egen centralmyndighet och därigenom i administrativt
hänseende lösryckes ur sitt samband med den övriga liusdjursaveln.
Jag underskattar ingalunda betydelsen av det arbete, som inom den nuvarande
stuteriöverstyrelsen hittills utförts till hästavelns fromma. Men
det synes mig, att en koncentrering av husdjursärendena till lantbruksstyrelsen
skulle under numera inträdda förhållanden innebära vissa fördelar
i betraktande av den allmänna överblick över jordbrukets näringsförhållanden.
som denna styrelse i så rikt mått har tillfälle att förvärva,
och den allmänna erfarenhet rörande husdjursskötselns betingelser i allmänhet,
varöver den förfogar. Därest inom lantbruksstyrelsen inrättas
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
en särskild byrå för stuteriärenden och chefsposten å denna byrå besättes
nied en på det speciellt hippologiska området erfaren och prövad arbetskraft,
finnes all anledning antaga, att hästavelsärendena skola inom
nämnda styrelse bliva handlagda på ett sätt, som till fullo motsvarar
tidsenliga krav.
Det har från såväl lantbruksstyrelsens som stuteriöverstyrelsens sida
framförts vissa erinringar mot ett överflyttande till lantbruksstyrelsen
av hästavelsärendena. Sålunda har anförts, att det skulle möta större
svårigheter att för byråchefsposten å en blivande stuteribyrå mern lantbruksstyrelsen
förvärva en framstående hippolog än örn fråga vore att
besätta chefsposten i stuteriöverstyrelsen. Jag torde härtill allenast få
erinra, att med byråchefstjänst inom statsförvaltningen är förenad icke
oväsentligt större löneförmåner än som för närvarande utgår till stuteriöverstyrelsens
chef. För övrigt torde erfarenheten från andra statsförvaltningsområden
icke giva belägg för att ej denna rekryteringsfråga
skulle låta sig nöjaktigt ordna.
Det har vidare av stuteriöverstyrelsen framhållits, att en fackman på
chefsposten å en stuteribyrå inom lantbruksstyrelsen icke skulle äga den
självständiga ställning och den sammanhållande ledning av vårt
lands hästväsende, som stuteriöverstyrelsens chef nu äger. Jag kan
för min del icke tillmäta denna anmärkning någon avgörande betydelse.
Det finnes enligt min mening icke anledning betvivla, att den, som befunnits
skickad att vara chef för lantbruksstyrelsen, skulle med en framstående
fackman vid sin sida vara i stånd att fullt bedöma även de speciella
frågor, som röra hästaveln. Huru skicklig fackmannen än må
vara såsom hippolog, är det dock därmed icke sagt, att han för förvaltningen
av hästavelsärendena äger lika stora förutsättningar i administrativt
hänseende som den, vilken såsom chef för lantbruksstyrelsen äger
tillgång till alla de upplysningar och insikter på jordbrukets område, som
erfordras för ett rätt bedömande av hästaveln såsom en gren av lanthushållningen.
Ej heller synes mig någon fara föreligga för att efter
ett överflyttande till lantbruksstyrelsen av hästavelsärendena hänsynen
till styrelsens förvaltningsuppgifter i fråga örn hästväsendet skulle bliva
avgörande vid besättande av generaldirektörsbefattningen. Jag förutsätter
nämligen, att till erhållande av befattningen såsom chef för detta
ämbetsverk även framgent icke kan ifrågakomma annan än den, som är
i besittning av en ingående sakkunskap på jordbruksnäringens skilda
områden.
Däremot kan givetvis med visst fog den invändningen göras mot den
ifrågasatta organisationsförändringen, att de militära synpunkterna på
hästaveln, även örn dessa numera icke kunna sägas äga samma tyngd
som förut, kunna löpa fara att alltför mycket undanträngas av det rena
jordbruksintresset. Emellertid lärer denna farhåga kunna undanröjas ge
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91. 17
nom att, på sätt vissa av mig i det föregående omförmälda civila och
militära myndigheter ifrågasatt, chefen för remonteringsväsendet eller,
vid förfall för denne, hans ställföreträdare genom instruktionsbestämmelser
tillförsäkras rätt att närvara vid handläggning inom lantbruksstyrelsen
av viktigare hästavelsärenden, berörande såväl den varmblodiga
som den kallblodiga hästaveln. Även jag vill alltså förorda en sådan
anordning. Den militära representanten bör äga att inom lantbruksstyrelsen
göra sin mening gällande i de ärenden, i vilkas behandling
han deltager, men däremot icke deltaga i besluten; dock bör han
vid skiljaktig mening i visst ärende vara oförhindrad att få denna sin
mening antecknad till protokollet. Genom en sådan anordning torde det
militära intresset få anses bliva på ett tillfredsställande sätt tillgodosett
vid hästavelsärendenas handläggning inom lantbruksstyrelsen.
En annan av lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen framförd erinran
mot den föreslagna organisationsreformen är, att genom överflyttande
till lantbruksstyrelsen av hästärendena denna styrelses chef skulle
få sin arbetsbörda så ökad, att tid och tillfälle svårligen skulle bliva
honom övrig för att kunna ägna hästavelsärendena tillbörlig uppmärksamhet.
Även örn denna invändning mot reformen icke kan frånkännas
ett visst berättigande, torde den dock icke böra tillmätas avgörande betydelse.
Det må framhållas, att ett genomförande av mitt organisationsförslag
skulle tillföra lantbruksstyrelsen sådan förstärkning av arbetskrafterna,
att även chefens arbetsbörda härigenom skulle i någon mån
kunna lättas. Jämväl ifrågasätter jag sådan ändring i instruktionen för
styrelsen, att ökade möjligheter beredas verkschefen att till byråcheferna
delegera beslutanderätten i vissa mindre viktiga ärenden.
Genom stuteriöverstyrelsens indragning och inordnandet av liästväsendets
centrala ledning under lantbruksstyrelsen skulle en högst väsentlig
förenkling i den statliga administrationen på detta område inträda. Jag
finner en sådan förenkling särskilt under nuvarande förhållanden vara
av behovet påkallad. Såsom allmänna civilförvaltningens lönenämnd
framhållit, medför bibehållandet av en särskild styrelse för detta förvaltningsområde
helt naturligt större krav i avseende å personaluppsättning,
än örn administrationen kan anknytas till ett ämbetsverk med närbesläktade
förvaltningsuppgifter. Även örn i förevarande fall besparingen
för statsverket genom den föreslagna organisationsförändringen
icke skulle bliva av större betydenhet, tvekar jag likväl icke att förorda
densamma till genomförande, i all synnerhet som jag är övertygad därom,
att lantbruksstyrelsen övertagande av hästavelsärendena låter sig
väl förena med en fortsatt god omvårdnad örn vårt lands hästavel.
Vid ett genomförande av den av mig nu förordade organisationsförändringen
torde även de nuvarande stuterifullmäktige böra indragas.
Lantbruksstyrelsen lärer nämligen icke sakna möjlighet att utan särskild
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 91. 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
TJtskottet.
representation vid sin sida förskaffa sig de upplysningar rörande hästavelns
tillstånd och behov ute i landet, som kunna vara erforderliga för
hästavelsärendenas handläggning inom styrelsen. Vid behandling av
ärenden av mera svårbedömbar beskaffenhet lärer för övrigt alltid den
utvägen stå styrelsen öppen att genom tillkallande av särskilda sakkunniga
inhämta den speciella sakkunskap, som i det särskilda fallet kan
finnas erforderlig.
I de likalydande motionerna I: 310 och II: 476 har hemställts bland annat,
att riksdagen måtte avslå förevarande proposition i vad densamma
avser överflyttande av hästavelns centrala ledning till lantbruksstyrelsen.
Till stöd härför hava i huvudsak åberopats de enligt motionärernas mening
tungt vägande skäl, som av lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen
framförts mot den föreslagna överflyttningen.
Med hänsyn till den allt starkare inriktning att tillgodose lantbrukets
behov av hästar, som hästaveln inom landet erhållit och vilken blivit särskilt
påfallande efter genomförande av 1925 års härordning med det därav
följande minskade behovet av hästar för arméns räkning, och då utskottet
i likhet med såväl jordbruksutredningen som lantbruksstyrelsen anser,
att stuteriväsendet på grund av sin natur intimt sammanhänger med lantbruksförvaltningen,
synas utskottet vägande skäl tala för att handläggningen
av ifrågavarande ärenden närmast böra tillhöra det ämbetsverk,
som företräder den förnämsta sakkunskapen på lanthushållningens område
eller lantbruksstyrelsen.
Det för lantbruksstyrelsen avgörande skälet, varför styrelsen i trots av
sin mening örn det sakligt berättigade i den föreslagna anordningen avstyrkt
överflyttningen, härrör av de svårigheter, vilka styrelsen befarat
skola föranledas av ett inflyttande av hästaveln inom styrelsens direkta
förvaltningsområde genom därav uppkommande ökning i styrelsens, särskilt
verkschefens, stora arbetsbörda. I detta avseende vill utskottet åberopa
dels vad utskottet under nästföregående avdelning uttalat därom, att
genom ändring i lantbruksstyrelsens instruktion ökade möjligheter böra
beredas verkschefen att till vederbörande byråchefer delegera beslutanderätten
i vissa mindre viktiga ärenden, dels hänvisa till, att utskottet under
nästföljande avdelning tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag örn tuberkulosärendenas
överflyttande till medicinalstyrelsen.
Med anledning av de erinringar som från stuteriöverstyrelsens sida liksom
ock i motionerna I: 310 och II: 476 rests mot den ifrågasatta överflyttningen
vill utskottet framhålla, att stuteriväsendets tillgodoseende icke
närmast beror av någon viss organisationsform utan fastmer och ytterst
på de personliga egenskaperna hos den befattningshavare, som får sig anförtrodd
närmaste ledningen av förevarande frågor. Utskottet är ock
i likhet med departementschefen övertygat, att det icke skall möta oöver
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
19
stigliga svårigheter att inom den organisation, som i propositionen avses,
förvärva en person, som i sig förenar de kvalifikationer, som måste anses
önskvärda för en framgångsrik ledning inom lantbruksstyrelsen av landets
hästväsen. Härtill kommer, att det militära intresset i förevarande
avseende, såsom i ärendet jämväl från militärt håll framhållits, torde
kunna på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses genom att chefen för
remonteringsväsendet eller hans ställföreträdare berättigas närvara vid
behandling av viktigare stuteriärenden såväl i fråga örn den varmblodiga
som kallblodiga aveln. Utskottet kan sålunda icke finna någon avgörande
betydelse böra tillmätas de från vissa håll uttalade betänkligheterna mot
ifrågavarande organisationsförändring, vilken i vart fall med hänsyn
bland annat till den koncentration av husdjursärendena till lantbruksstyrelsen,
som därigenom skulle möjliggöras, torde erbjuda vissa icke oväsentliga
fördelar. I anslutning härtill förordar utskottet Kungl. Maj:ts
förslag örn stuteriärendenas överflyttande till lantbruksstyrelsen. Detta
förslag, som medför en viss, örn än icke någon betydande besparing i statens
utgifter för stuteriväsendets centrala ledning, innefattar jämväl indragning
av de nuvarande till stuteriöverstyrelsen knutna stuterifullmäktige.
Av det anförda torde framgå att utskottet icke kan biträda motionerna
I: 310 och II: 476 i nu förevarande del.
Den centrala ledningen av ärenden angående nötkreaturstuberkulos
m. m.
Förvaltningen av de civila veterinära ärendena bar alltifrån början
ålegat och åligger allt fortfarande landets centrala medicinska myndighet,
medicinalstyrelsen, där de handläggas å en särskild byrå, veterinärbyrån.
Från medicinalstyrelsens förvaltning äro emellertid undantagna vissa veterinärärenden,
vilkas starka lantbruksekonomiska betoning ansetts böra
medföra, att desamma skola tillhöra lantbruksstyrelsens ämbetsområde.
Dessa äro ärendena angående bekämpande av tuberkulos — utom juvertuberkulos
— bos nötkreatur ävensom de därmed nära förbundna ärendena
angående övervakning av efterlevnaden av den s. k. pastöriseringslagen.
Under tiden 1 januari 1915—30 juni 1930 bade medicinalstyrelsen vid sin
sida ett veterinärråd, bestående av två ledamöter, av vilka den ene representerade
lantbruksnäringen och den andre tjänsteveterinärernas verksamhet.
Från och med budgetåret 1930/1931 har emellertid veterinärrådet
indragits, och i stället ha i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd inrymts
tre sakkunniga å olika veterinärvetenskapliga områden samt en representant
för agronomien.
Med anledning av ett av 1920 års besparing ssakkunnig a framställt förslag
att de ärenden rörande veterinärväsendet, som handlades av medici
-
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
nalstyrelsen, måtte överflyttas till lantbruksstyrelsen berördes denna
fråga i proposition nr 122 till 1928 års riksdag om anslag till medicinalstyrelsen,
vilken proposition emellertid gick ut på ett bibehållande tillsvidare
av den hittillsvarande ordningen för ifrågavarande ärendens förvaltning.
Beträffande frågan örn nötkreaturstuberkulos ävensom tillämpning av den
s. k. pastöriseringslagen syntes departementschefen dessa ärendesgrupper
böra behandlas av lantbruksstyrelsen. Riksdagen lämnade utan erinran
departementschefens uttalande i fråga örn veterinärväsendets centrala förläggning
samt yttrade rörande nötkreaturstuberkulosärendena, att den gällande
ordningen för dessa ärendens handläggning vore i vissa hänseenden
mindre tillfredsställande men att i avvaktan på frågans ytterligare
utredning nämnda ärenden tillsvidare borde handläggas i lantbruksstyrelsen.
Såväl epizootisakkunniga som de s. k. nötkreaturstuberkulossakkunniga
hava förordat tuberkulosärendenas överflyttning till medicinalstyrelsen.
Även jordbruksutredningen har stannat för en lösning, som innebär veterinärärendenas
kvarblivande under medicinalstyrelsen och överflyttande
dit av ärenden angående nötkreaturstuberkulos och tillsyn av pastöriseringslagens
efterlevnad, under förutsättning att lantmannasynpunkterna
särskilt med tanke på tuberkulosärendenas överflyttning till medicinalstyrelsen
bereddes tillfälle att på ett effektivt sätt göra sig gällande
genom att vid medicinalstyrelsens sida ställdes en ifrågavarande intressen
företrädande representation, benämnd veterinärfullmäktige, av minst tre
personer företrädande skilda delar av landet, vilkas tillkallande borde
vara obligatoriskt vid behandling av frågor av mera betydande räckvidd
ur lantbruksekonomisk synpunkt. Möjligheten för lantbruksnäringen att
genom en representant för agronomien inom medicinalstyrelsens vetenskapliga
råd få sina synpunkter framförda hade i praktiken blivit
ganska begränsade. Veterinär fullmäktige föreslogos böra erhålla — förutom
rese- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet —
ett årligt arvode av 1,000 kronor. Själva bedrivandet av kampen mot nötkreaturstuberkulosen
måste dock i första hand anses såsom en veterinärhygienisk
fråga, och med hänsyn såväl härtill liksom ock till ifrågavarande
ärendens stora betydelse ur human-medicinsk synpunkt måste det enligt
utredningens mening anses naturligt, att ledningen av denna kamp
anförtroddes åt det statsorgan, där sakkunskap å ifrågavarande områden
redan funnes företrädd, d. v. s. medicinalstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen har avstyrkt jordbruksutredningens förslag i förevarande
avseende. I ett 1925 avgivet utlåtande angående framställt förslag
örn inrättande av en särskild veterinärstyrelse hade styrelsen betonat
tuberkulos- och pastöriseringsärendenas intima samband med nötkreatursskötseln
respektive mejerihushållningen och att handhavande
av dessa ärenden därför måste betraktas såsom ett speciellt lantmannaintresse.
Styrelsen har nu ytterligare betonat kreaturstuberkulosärendenas
samhörighet med styrelsens övriga förvaltningsuppgifter till jordbrukets
främjande och deras betydelse för själva avelsarbetet bland nötkreaturen,
varför de fortfarande borde handläggas av lantbruksstyrelsen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
21
För övrigt har styrelsen huvudsakligen hänvisat till att de principiella
grunderna för nötkreaturstuberkulosens bekämpande för närvarande
vore under omprövning och att det därför kunde synas oförsiktigt att nu
på förhand träffa ett avgörande angående den centrala ledningen av
samma bekämpande.
Medicinalstyrelsen har först beträffande jordbruksutredningens förslag
om inrättande av veterinärfullmäktige, vilket förslag avstyrkts av
styrelsen, åberopat att utredningen icke anfört något konkret fall vid
medicinalstyrelsens behandling av ifrågavarande ärenden, vilket skulle
motivera införande av en så pass dyrbar institution som de föreslagna tre
veterinärfullmäktige skulle utgöra. Örn än medlemmen för agronomi i
medicinalstyrelsens vetenskapliga råd hittills, av vissa angivna skäl, ej
ofta tagits i anspråk, uteslöte detta ej, att bans sakkunskap i framtiden
kunde behöva oftare anlitas. För att i detta avseende befria medicinalstyrelsen
från hänsynstagandet till sparsamhet med anslagna medel
kunde införas i styrelsens instruktion skyldighet att vid behandlingen
av frågor, vilka av styrelsen prövades vara av större vikt ur synpunkten
av lantmännens intressen, inkalla den medlem av vetenskapliga rådet,
vilken företrädde agronomien eller lantbruksnäringen, som funnes stadgad
i instruktionen 21 § rörande tillkallandet av annan medlem vid däri
angivna ärendes handläggning. Med ett sådant stadgande skulle enligt
medicinalstyrelsens förmenande vinnas samma ändamål som jordbruksutredningen
avsett med sitt förslag örn s. k. veterinärfullmäktige och
till avsevärt mindre kostnad för statsverket, även örn det skulle befinnas
av behovet påkallat att anställa ytterligare en medlem för lantbruksnäringen
i det vetenskapliga rådet.
Rörande förslaget örn överflyttande till medicinalstyrelsen av ärendena
rörande nötkreaturstuberkulos och pastörisering har medicinalstyrelsen
åberopat, att både epizootisakkunniga och nötkreaturstuberkulossakkunniga
förordat en sådan anordning, liksom den ock tillstyrkts av
så gott som samtliga myndigheter, vilka yttrat sig över förslaget.
Som ett speciellt lantmannaintresse, varför tuberkuloskampen borde
ledas av lantbruksstyrelsen, hade lantbruksstyrelsen anfört, att arbetet på
tuberkulosens utrotande ur en ladugårdsbesättning vanligen jämväl vore
inriktat på att medföra en höjning av besättningens produktionsvärde.
Detta vore dock ändamålet med veterinärbehandlingen av varje sjukdom,
särskilt sådana av den smygande natur och med det kroniska förlopp,
som i regel karakteriserade tuberkulosen. Härtill komme emellertid
den allmänna hygienens fordringar på tillbörligt hänsynstagande till
omgivningen, vilken ur synpunkten av faran för smittspridning mången
gång borde för statsingripandet vara det primära. Att utrota tuberkulosen
ur en ladugårdsbesättning och samtidigt utsätta andra — en eller
flera —■ för smitta kunde ej vara något lantbruksekonomiskt intresse.
Departementschefen har först rörande den av jordbruksutredningen
föreslagna veterinärfullmäktigeinstitutionen anfört följande:
»I likhet med medicinalstyrelsen m. fl. måste jag starkt ifrågasätta,
huruvida verkligt behov förefinnes av en sådan institution. Redan för
närvarande äger styrelsen möjlighet att genom tillkallande vid behov av
lantbrukets representant inom styrelsens vetenskapliga råd göra sig un
-
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
derkunnig om lantmännens synpunkter på de veterinära ärendena. För
övrigt är det enligt min mening icke lämpligt att, då statsmakterna så
sent som år 1927 vidtagit en direkt begränsning av lekmannainstitutionerna
inom statsförvaltningen, skrida till en åtgärd, som avser inrättande
av en ny sådan institution. Mot en dylik åtgärd tala ock statsfinansiella
skäl. Jag anser mig sålunda icke kunna förorda utredningens förslag
örn inrättande vid medicinalstyrelsens sida av en särskild fullmäktigeinstitution.
»
Därefter bär departementschefen yttrat följande:
»Vad härefter angår den av utredningen ifrågasatta överflyttningen av
nötkreaturstuberkulosärendena till medicinalstyrelsen, vill jag, som härom
samrått med chefen för socialdepartementet, på de av utredningen
anförda skäl obetingat giva min anslutning åt detta förslag. Den nuvarande
uppdelningen av veterinärärendena på två ämbetsverk innebär en dualism,
som icke kan vara till gagn för den statliga veterinära verksamheten
såsom helhet betraktad. Bibehållandet av nötkreaturstuberkulosavdelningen
under lantbruksstyrelsen måste anses otillfredsställande jämväl
ur den synpunkten, att frågor rörande bekämpandet av tuberkelsjukdomar
bland nötkreaturen i brist på övrig veterinär sakkunskap hos lantbruksstyrelsen
ligger i en enda fackkunnig persons hand, nämligen föredragandens
för tuberkulosärenden inom styrelsen. Då i medicinalstyrelsen
finnes ytterligare veterinär liksom även medicinsk sakkunskap, kan det
motses, att vid en koncentrering till denna styrelse av nötkreaturstuberkulosärendena
dessa skola få en mångsidigare bedömning än för närvarande
är fallet. Jag torde i detta sammanhang få omförmäla, att såsom framgår
av ett vid nötkreaturstuberkulossakkunnigas den 21 oktober 1930 avgivna
betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för bekämpande av tuberkulos
hos nötkreatur fogat protokoll över de sakkunnigas sammanträde
med ombud för 19 hushållningssällskap i riket samtliga närvarande förklarade
sig vara ense örn att den centrala administrationen av åtgärderna
mot kreaturstuberkulosen borde förläggas till medicinalstyrelsen. Jag får
alltså tillstyrka, att ifrågavarande avdelning inom lantbruksstyrelsen nu
indrages samt att ärenden rörande undersökning med tuberkulin och därmed
i samband stående åtgärder överflyttas till medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning.
Likaså torde den genom nämnda avdelning omhänderhavda
övervakningen av den s. k. pastöriseringslagens efterlevnad böra
övertagas av medicinalstyrelsen. Till de i samband härmed stående organisationsfrågorna
återkommer jag i det följande.»
I de likalydande motionerna 1: 308 och II: 478 har hemställts, bland annat,
att riksdagen måtte till arvoden och reseersättningar åt tre veterinärfullmäktige
anvisa ett anslag av 6,000 kronor. Till stöd härför har
åberopats, att jordbruksutredningen förordat nötkreaturstuberkulosärendenas
överflyttning endast under det oeftergivliga villkoret, att genom
inrättande av en veterinärfullmäktigeinstitution eller träffandet av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91. 23
annan till sitt syfte likvärdig anordning sörjdes för att lantmannaintressena
gåves tillfälle att på ett nöjaktigt sätt göra sig gällande.
Utskottet delar den uppfattning med avseende å nötkreaturstuberkulosärendenas
behandling, som kommit till uttryck i jordbruksutredningens av
medicinalstyrelsen biträdda förslag. Dessa ärendens närmast rent veterinärhygieniska
karaktär i förening med deras stora betydelse ur lramanmedicinsk
synpunkt synes utskottet utgöra vägande skäl för att dessa
ärendens handhavande förläggas till medicinalstyrelsen, varest finnes företrädd
den förnämsta sakkunskapen på dessa områden. Å andra sidan håller
utskottet före, att det är en synnerligen viktig angelägenhet, att lantmannaintressena
härvid kunna bliva tillbörligen beaktade. Utskottet är
emellertid icke övertygat, att detta syfte bäst nås genom jordbruksutredningens
i motionerna I: 308 och II: 478 upptagna förslag örn inrättande
för ändamålet av en permanent fullmäktigeinstitution. Större möjligheter
i förevarande avseende torde enligt utskottets mening erbjuda sig genom
att vid behandling av veterinära frågor av större ekonomisk betydelse ur
lantmannasynpunkt anlita — förutom lantbrukets representant i medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd — den för den särskilda frågans bedömande
bästa sakkunskapen på lantbrukets område. Föreskrift i antytt
avseende synes utskottet böra meddelas i instruktionen för medicinalstyrelsen.
Kostnaderna torde bestridas från till medicinalstyrelsens förfogande
stående medel. För övrigt anser utskottet liksom departementschefen
icke lämpligt, att då statsmakterna så sent som 1927 vidtagit en
direkt begränsning av lekmannainstitutionen inom statsförvaltningen nu
skrida till en åtgärd, som avser inrättande av en ny sådan institution. Utskottet
förordar sålunda tuberkulosavdelningens inom lantbruksstyrelsen
upphörande samt att ärenden rörande nötkreaturstuberkulos ävensom ärenden
rörande pastöriseringslagens efterlevnad överflyttas till medicinalstyrelsens
ämbetsförvaltning. Av det anförda torde ock framgå, att utskottet
icke kan biträda motionerna I: 308 och II: 478 i vad de avse införande
av veterinärfullmäktige.
Trädgårdsskötselns representation inom lantbruksstyrelsen.
Uti statsverkspropositionen till 1920 års riksdag (IX II. T., p. 1) framlade
Kungl. Maj:t förslag örn inrättande å lantbruksstyrelsens stat av
en byrådirektörsbefattning för trädgårdsärenden. Såsom framgår av
statsrådsprotokollet i ärendet anförde vederbörande departementschef till
motivering för förslaget, att han med hänsyn såväl till i ärendet framhållna
omständigheter, vilka för trädgårdsodlingens del gjorde det önskvärt,
att en särskild målsman för denna näring erhölle plats i lantbruksstyrelsen,
som ock till att lantbruksbyrån, enligt vad departementschefen
Utskottet.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
inhämtat, hade sä stor arbetsmängd, att dess arbetskrafter fortfarande
endast med stor svårighet kunde nöjaktigt handlägga ärendena i rätt
tid, funne sig böra tillstyrka inrättandet av den föreslagna befattningen
iöi trädgardsärenden och vad med dessa ärenden kunde anses samma ti - hänga.
I sitt utlåtande i anledning av propositionen underströk jordbruksutskottet,
att åt ifrågavarande befattningshavare, som icke syntes utskottet
kunna bliva fullt sysselsatt med trädgårdsärendena, borde i den mån
tiden sådant tilläte uppdragas att jämväl taga befattning med andra å
lantbruksbyrån förekommande ärenden. I enlighet med jordbruksutskottets
hemställan biföll riksdagen Kungl. Maj:ts förslag.
Jordbruksutredningen, som upptagit till närmare behandling frågan
örn trädgårdsnäringens representation inom lantbruksstyrelsen, yttrar
härutinnan följande.
_ Enligt utredningens mening krävde trädgårdsnäringen med hänsyn till
sin speciella karaktär viss representation inom administrationen, även
örn utredningen icke kunnat undgå att finna, att inom lantbruksstyrelsen
kfnc^agda ärenden, som anginge trädgårdsskötseln, varit jämförelsevis
fåtaliga och icke heller av särdeles omfattande art. De hittills mest betydande
trädgårdsärendena av administrativ art sammanhängde med trädgårdsundervisningens
ledande och inspektion av densamma. Att den nuvarande
byrådirektörsbefattningen för trädgårdsärenden måhända fått
mindre betydelse, än man från början tilltrott densamma, syntes sammanhänga
med att de — jämte undervisningsärendena — viktigaste frågorna
rörande denna näringsgren vore i stor utsträckning av merkantil
karaktär, till vilka spörsmåls lösande staten i endast ringa grad ansett
sig kunna eller böra medverka. I sistnämnda hänseende borde emellertid
— liksom i fråga örn jordbruksnäringen i allmänhet — med den starka
accentuering, som jordbrukets ekonomiska spörsmål på senare år erhållit,
en förändring förutsättas komma att inträda, en utveckling som svntes
kunna medföra gagn för näringen i fråga, särskilt som trädgårdsskötseln
i landet under senare år erhållit väsentligt ökad betydelse.
Såsom antytts syntes ifrågavarande representant för trädgårdsskötseln
inom den centrala administrationen kunna förväntas få sig förelagda
arbetsuppgifter av delvis ganska vitt skild natur. Det förefölle sannolikt.
att en avsevärd del av hans verksamhet åtminstone för den närmaste
tiden komme att bliva förlagd a det ekonomiskt kommersiella området.
Jämväl i fortsättningen syntes dock såsom hittills undervisningen å trädgårdsskötselns
område i främsta rummet komma att taga hans tid och
krafter i anspråk. Därest det emellertid skulle visa sig, att de för denne
tjänsteman ifrågasatta uppgifter beträffande trädgårdsskötseln och vad
dit vore att hänföra icke skulle giva honom full sysselsättning, syntes
han enligt utredningens mening kunna anförtros även vissa andra uppgifter.
En reservant inom jordbruksutredningen har icke ansett sig kunna
dela utredningens mening att trädgårdsnäringen tarvade särskild representation
inom administrationen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
25
Statskontoret Ilar yttrat, att, då enligt vad jordbruksutredningen anfört
byrådirektörens för trädgårdsärenden arbetskraft icke kunnat i full
utsträckning utnyttjas, det med fog kunde ifrågasättas, huruvida en särskild
befattning för bär avsedda ärenden alltjämt borde bibehållas.
Lantbruksstyrelsen har erinrat örn vad styrelsen beträffande sagda byrådirektörsbefattning
anfört i utlåtande över 1926 års besparingssakkunnigas
förslag till besparingar och förenklingar i lantbruksstyrelsen. Styrelsen
hade därvid framhållit, att trädgårdsnäringens omfattning och betydelse
samt dess från det egentliga jordbruket i olika avseenden artskilda
natur utgjorde motiv för att densamma representerades inom statsförvaltningen
av en befattningshavare i mera ansvarsfull ställning. En
omläggning av ifrågavarande byrådirektörstjänst, såsom besparingssakkunniga
föreslagit, till statskonsulentbefattning skulle innebära ett visst
underskattande av trädgårdsnäringens betydelse och vara ägnad att bland
denna närings utövare väcka misstro till statens goda vilja att främja
näringens utveckling och förkovran. Styrelsen hade också framhållit såsom
sin uppfattning, att det knappast kunde vara riktigt att, såsom besparingssakkunniga
gjort, mäta befattningens betydelse enbart efter antalet
föredragna ärenden. Av befattningens nuvarande innehavare hade
därjämte under de gångna åren bedrivits en omfattande propagandaverksamhet
genom föredrag och skrifter för näringens höjande och utveckling.
Styrelsen vore för sin del övertygad därom, att befattningen
i fråga under de år som gått varit av betydelse för trädgårdsnäringen och
fyllt de uppgifter, vilka närmast motiverat dess tillkomst.
I nu förevarande sammanhang yttrar lantbruksstyrelsen bland annat
följande.
Ifrågavarande befattningshavares uppgifter hade, framförallt genom
en mera personligt lagd verksamhet, främst varit inriktade på trädgårdsproduktionens
främjande och därmed sammanhörande avsättningsfrågor,
såsom export- och importfrågor, tullfrågor berörande trädgårdsnäringen
samt spörsmål örn sortering och förpackning utav olika trädgårdsprodukter
m. m. Jämväl i fortsättningen syntes befattningens
tyngdpunkt böra ligga på nu nämnda verksamhetsområden.
Befattningens plats vore på den allmänna lantbruksavdelningen. Också
hade han under senare år mer och mer tagits i anspråk för olika utredningar
åt byråchefen å lantbruksbyrån. I den mån förekommande arbetsuppgifter
för trädgårdsärendena icke helt upptoge byrådirektörens
tid, syntes han jämväl i fortsättningen böra biträda byråchefen å den
egentliga lantbruksbyrån, med vilken hans uppgifter såsom trädgårdsnäringens
målsman närmast sammanhängde.
Lantbruksstyrelsen har för sin del bestämt yrkat, att inom styrelsen
fortfarande må finnas en särskild föredragande för trädgårdsärenden och
att dennes verksamhet framgent som hittills må vara inriktad på de
egentliga trädgårdsärendena, det vill säga de som avse själva trädgårdsproduktionen
och avsättningen av trädgårdens produkter.
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Departementschefen har anfört:
»Såsom jag redan omförmält anfördes år 1920 såsom ett av motiven för
inrättande av en ordinarie byrådirektörsbefattning för trädgårdsärenden
inom lantbruksstyrelsen, att styrelsens lantbruksbyrå bade så stor arbetsmängd,
att dess arbetskrafter endast med stor svårighet kunde nöjaktigt
handlägga förekommande ärenden i rätt tid. Genom anställande av en
särskild föredragande för trädgårdsärenden avsågs sålunda att åstadkomma
en viss avlastning av lantbruksbyråns, enkannerligen byråchefens,
arbetsbörda. Sedermera hava de olika gransknings- och utredningsorgan,
som haft att undersöka arbetsförhållandena inom lantbruksstyrelsen,
nu senast uppenbarligen även jordbruksutredningen, hyst viss tvekan,
huruvida de speciella arbetsuppgifter inom styrelsen, som sammanhänga
med trädgårdsnäringen, äro av den omfattning, att de kunna helt
utnyttja en för dessa göromål särskilt anställd tjänsteman.
Jordbruksutredningen har emellertid i sitt omorganisationsförslag upptagit
en byrådirektör för trädgårdsärenden. Såsom skäl härför anför
utredningen, att undervisningen å trädgårdsskötselns område i fortsättningen
liksom hittills skulle i främsta rummet komma att taga hans tid
och arbetskraft i anspråk. Men därjämte håller utredningen för sannolikt,
att en avsevärd del av hans verksamhet åtminstone under den närmaste
tiden komme att bliva förlagd till det ekonomiskt kommersiella
området.
För egen del har jag i likhet med förutnämnda reservant inom utredningen
och vissa av de i ärendet hörda myndigheterna kommit till den
uppfattningen, att tillräcklig anledning icke förefinnes att inom lantbruksstyrelsen
bibehålla en på trädgårdsodlingens område speciellt utbildad
befattningshavare. Jag har nämligen genom vad som i denna
fråga förekommit icke blivit övertygad örn att denne befattningshavares
arbetstid kan komma att i fortsättningen bliva helt utnyttjad för de uppgifter,
som skulle åvila honom i hans egenskap av föredragande för trädgårdsärenden.
Genom den uppdelning av den nuvarande lantbruksbyrån
på två byråer, vilken jag i det följande förordar och varigenom bland
annat lantbruksundervisningen skulle få en egen företrädare inom styrelsen,
skulle styrelsens arbetskrafter för beredning av de till den nuvarande
lantbruksbyrån hörande ärenden komma att icke oväsentligt
ökas. Det kan därför förutses, att styrelsen i fortsättningen icke skall
sakna erforderlig arbetskraft för att kunna ägna trädgårdsnäringen, liksom
andra binäringar inom jordbruket, sitt verksamma stöd. Därmed förfaller
enligt mitt förmenande ett av de skäl, som ursprungligen anfördes
för befattningens inrättande. I anledning av vad jordbruksutredningen
och lantbruksstyrelsen anfört rörande de ekonomiskt kommersiella uppgifter,
som skulle åvila denne byrådirektör, vill jag redan nu nämna,
att i mitt organisationsförslag ingår anställande av en särskild föredragande
för jordbruksekonomiska ärenden i allmänhet.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
27
Jag finner mig alltså icke kunna understödja jordbruksutredningens
förslag om en särskild föredragande för trädgårdsärenden inom lantbruksstyrelsen.
»
I de båda likalydande motionerna 1:307 och 11:477 ävensom i de båda
likalydande motionerna 1: 306 och II: 474 hemställes örn bibehållande av
byrådirektörsbefattningen för trädgårdsärenden i lantbruksstyrelsen.
Till stöd härför har åberopats huvudsakligen vad jordbruksutredningen
och lantbruksstyrelsen härutinnan anfört.
I fråga örn den i lantbruksstyrelsens stat upptagna byrådirektörsbefattningen,
med vilken är förenad föredragningsskyldighet beträffande
ärenden rörande trädgårdsskötseln, har utskottet efter närmare
övervägande av frågan örn trädgårdsnäringens representation i lantbruksstyrelsen
i likhet med såväl jordbruksutredningen som lantbruksstyrelsen
kommit till den uppfattningen, att denna näring med hänsyn
till sin speciella karaktär och den allt större betydelse för folkhushållningen,
som densamma erhållit, är förtjänt av att fortfarande inom lantbruksstyrelsen
företrädas av en på området speciellt utbildad person i
mera ansvarsfull ställning. Denna mening, som i motionerna 1:306 och
11:474 samt 1:307 och 11:477 kraftigt understrukits, har ock med skärpa
hävdats i till utskottet direkt inkomna framställningar från representativa
sammanslutningar på trädgårdsskötselns område. Det avgörande
skälet för befattningens tillkomst 1920 synes också hava varit önskvärdheten
att tillgodose ett föreliggande behov i nu angivet avseende även örn,
såsom i ärendet anmärkts, man då också räknade med att genom denna
befattnings tillkomst en viss lättnad skulle kunna beredas byråchefen på
lantbruksbyrån. Utskottet vill ock i anslutning härtill bestämt förutsätta
att, därest förekommande arbetsuppgifter vidkommande trädgårdsärendena
icke helt komma att upptaga ifrågavarande befattningshavares tid,
denne ålägges att utföra andra lämpliga arbetsuppgifter i första hand å
den eller de byråer, med vilka hans uppgifter såsom trädgårdsodlingens
målsman närmast kunna sammanhänga. Utskottet, som sålunda lika med
motionärerna anser, att ifrågavarande befattning bör bibehållas å lantbruksstyrelsens
ordinarie stat, kan följaktligen icke biträda Kungl. Maj:ts
förslag i förevarande avseende.
Statskonsulenterna å lanthushållningens område.
För statskonsulenter och deras biträden är för närvarande under riksstatens
nionde huvudtitel uppfört ett ordinarie förslagsanslag av 49,800 kronor.
Från ifrågavarande anslag utbetalas dels avlöningar till fyra ordinarie
statskonsulenter i lönegraden B 24, nämligen en i boskapsskötsel, en i svinskötsel,
en i får- och getskötsel samt en i mejerihushållning, dels arvoden
Utskottet.
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
å 2,500 kronor till två stipendiater i boskapsskötsel och mejerihushållning,
dels ock reseersättningar till statskonsulent^- och stipendiater. Statskonsulenterna
och stipendiaterna lyda i och för tjänsten under lantbruksstyrelsen
och stå under dess inseende.
Enligt den för statskonsulenterna gällande instruktionen (kungörelse nr
393/1925) har statskonsulent inom den gren av lanthushållningen, för vilken
han är anställd, till uppgift att söka i vad på honom ankommer verka
för vederbörande näringsgrens förkovran inom landet, att för sådant
ändamål med uppmärksamhet följa såväl den tekniska som den ekonomiska
utvecklingen inom näringsgrenens område, att meddela allmänheten
råd och upplysningar i dithörande spörsmål, att med ledning av
vunnen erfarenhet lämna lantbruksstyrelsen meddelanden örn vederbörande
näringsgrens ståndpunkt och hos styrelsen föreslå åtgärder till dess
befrämjande samt att i övrigt biträda lantbruksstyrelsen vid fullgörandet
av dess åligganden å ifrågavarande verksamhetsområde.
För dessa uppgifters fullgörande åligger det statskonsulent särskilt:
att stå i förbindelse med de hos hushållningssällskapen anställda tjänsteman
mom vederbörande näringsgren för utbyte av erfarenhetsrön och upplysningar;
att
på anmodan av lantbruksstyrelsen granska och till styrelsen avgiva
yttrande angående från hushållningssällskapen, andra institutioner eller
enskilda inkomna framställningar, som beröra vederbörande näringsgren:
att vid lämpliga tillfällen på uppdrag av lantbruksstyrelsen hålla föredrag
för spridande av intresse för utveckling och höjande av den näringsgren,
han företräder, samt lämna anvisningar angående lämpligaste sätten
härför;
att när så befinnes lämpligt, på uppdrag av lantbruksstyrelsen vid lantbruksinstituten
föreläsa i ämnen, som beröra hans verksamhetsområde;
samt
att på uppdrag av lantbruksstyrelsen företaga resor inom landet för att
utröna vederbörande näringsgrens ståndpunkt, vaka över beviljade statsanslags
ändamålsenliga användning samt inspektera med statsmedel anordnade
utbildningskurser för särskilda yrkesutövare inom näringsgrenen.
Därutöver åligger det vederbörande husdjurskonsulenter att var och en
inom sitt verksamhetsområde dels genom råd och upplysningar samt biträde
med anskaffande av avelsdjur, dels ock genom samarbete med hushållningssällskapen
och dessas premieringsnämnder och tjänstemän på
området söka leda aveln i den riktning, som bäst lämpar sig för de olika
orterna.
Jordbruksutredningen framhåller nu i sitt betänkande, att ifrågavarande
befattningshavare, vilkas arbetsuppgifter från början uteslutande
voro inriktade på upplysnings- och instruktionsverksamhet ute i landet, så
småningom fått sin verksamhet förändrad, i det att de pedagogiska uppgifterna
alltmera undanträngts och en uppenbar tendens till förvandling
av dessa tjänster till byråbefattningar gjort sig märkbar. Till denna förändring
syntes flera orsaker hava samverkat. Genom utvidgad och för
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
29
bättrad lantbruksundervisning och dennas underlättade tillgänglighet samt
på grund av hushållningssällskapens övertagande i stor utsträckning av
den direkta folkupplysningsverksamheten på lanthushållningens område,
bland annat genom konsulenter av olika slag såsom jordbruks-, liusdjursoch
mejerikonsulenter, hade behovet av vägledning genom särskilda statskonsulenter
blivit allt mindre och mindre. Denna utveckling hade ytterligare
befordrats genom tillkomsten av organisationer och institutioner
av olika slag. Så hade på liusdjursavelns område framvuxit riksföreningar
för vissa djurslag eller raser, vilka föreningar på sina program bland
annat hade upplysningsverksamhet å respektive områden, i vissa fall genom
egna konsulenter.
Samtidigt som sålunda nya befattningshavare eller organisationer tillkommit,
vilka fått arbetsuppgifter, som delvis sammanfallit med statskonsulenternas,
hade från lantbruksstyrelsen sida en strävan gjort sig
gällande att knyta dessa konsulenter närmare till styrelsen, varigenom
åsyftats att vinna bättre kontakt med utvecklingen inom de skilda näringsgrenarna.
Därtill komme, att statsmakterna funnit lämpligt att bereda
lantbruksstyrelsen möjlighet att i viss utsträckning utnyttja statskonsulenterna
för rent administrativa bestyr, varigenom i viss grad lantbruksstyrelsens
behov av förstärkning i arbetskrafterna kunnat tillgodoses.
Sin främsta betydelse syntes statskonsulenterna numera äga såsom rapportörer
hos lantbruksstyrelsen, envar ifråga örn sin näringsgren. De tre
statskonsulenterna å husdjursskötselns område befunne sig under större
delen av sommarhalvåret på förrättningsresor ute i landet, huvudsakligen
i syfte att på lantbruksstyrelsens uppdrag leda och deltaga i arbetet med
premiering och stamboksföring av djur. De komme därvid i nära kontakt
med djurägarna, lärde känna dessas synpunkter och önskemål samt förvärva
en god kännedom örn det allmänna tillståndet beträffande vederbörande
näringsgren. Vad som sålunda under resorna inhämtades, kunde lantbruksstyrelsen
under statskonsulenternas efterföljande tjänstgöring inom
styrelsen direkt tillgodogöra sig. Med hänsyn till de begränsade möjligheter
till egna resor i landet, som till följd av arbetsbördans storlek stöde
chefen för lantbruksbyrån till buds, vore denna information via statskonsulenterna
för närvarande av stor betydelse. Vad sålunda sagts beträffande
statskonsulenterna på husdjursskötselns område gällde även ifråga örn
statskonsulenten i mejerihushållning, vilken likaledes hade att företaga
tjänsteresor till olika delar av landet, bland annat för inspektion av mejerianläggningar,
deltagande i ostlagerbedömningar och smörprovningar
m. m.
Med lantbruksstyrelsens nuvarande organisation syntes sålunda statskonsulenterna
med hänsyn till berörda verksamhet fylla en viktig uppgift.
Annorlunda syntes däremot förhållandena härutinnan komma att
gestalta sig, därest styrelsen erhöllo en sådan förändrad organisation, att
styrelsens chef och ledamöter själva bleve i tillfälle att i tillräcklig utsträckning
uppehålla direkt kontakt med jordbrukets utövare och deras
organisationer. Utredningens omorganisationsförslag hade tagit sikte på
nödvändigheten av ökado möjligheter för styrelsens ledamöter i detta
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
hänseende. Ej heller ur denna synpunkt skulle då ett bibehållande av
statskonsulenterna vara av behovet påkallat.
En av statskonsulenternas på husdjursområdet för närvarande viktigaste
uppgifter bestode i deras befattningstagande nied den riksstamboksföring,
som nu ombesörjdes av lantbruksstyrelsen. I och med tillkomsten av representativa
avelsföreningar, var och en beträffande sin ras omspännande
hela landet, hade emellertid enligt utredningens förmenande organ skapats.
som måste anses ägnade att kunna, givetvis under statens ledning
och kontroll, omhändertaga all stamboksföring beträffande respektive djurslag.
Utredningen hade också utrönt, att inom de olika ifrågakommande
avelsföreningarna starkt gjort sig gällande, att den genom lantbruksstyrelsens
försorg försiggående stamboksföringen lämpligen borde övertagas
av föreningarna själva.
Den utökade verksamhet från avelsföreningarnas sida, som skulle bliva
en följd av deras övertagande av stamboksföringen ävensom i övrigt av
statskonsulentinstitutionens avskrivning, komme givetvis att medföra ökade
kostnader för dem, en ökning som måste förutsätta, att organisationerna
ifråga i form av förstärkta statsanslag utrustades med bättre resurser till
fullföljande av sina viktiga uppgifter. Då det syntes kunna antagas, att
lantbruksstyrelsen, därest statskonsulenterna å husdjursskötsel^ område
indroges, understundom kunde bliva i behov av den sakkunskap å respektive
verksamhetsområden, som förefunnes inom de olika avelsföreningarna,
syntes det vara lämpligt, att Kungl. Majit såsom villkor för tillgodonjutande
av statsbidrag föreskreve, att respektive förening skulle vara
pliktig att på anmodan av lantbruksstyrelsen utan kostnad för statsverket
ställa sin sakkunskap till lantbruksstyrelsens förfogande.
Utredningen har sålunda räknat med att lantbruksstyrelsens befattning
med djurs intagande i riksstamböcker och med dessa böckers redigering
och utgivning skulle kunna avvecklas.
På grund av nu anförda omständigheter har jordbruksutredningen kommit
till den uppfattningen, att de motiv, som på sin tid föranledde inrättandet
av här ifrågavarande konsulentbefattningar, numera nästan helt och
hållet bortfallit. Och då utredningen ej heller funnit dessa befattningar
erforderliga för fullgörande av de övriga uppgifter, som senare tillagts
dem, finner utredningen för sin del tiden vara inne för en slutlig avveckling
av statskonsulentinstitutionen.
I fråga örn stipendiaterna har utredningen förutsatt att i avvaktan
på den högre lantbruksundervisningens fullständiga genomförande den
nuvarande stipendiatinstitutionen liksom hittills får stå under lantbruksstyrelsens
ledning, för att sedermera helt upphöra.
Lantbruksstyrelsen anser, att de uppgifter, som år 1918 tillädes statskonsulenterna,
måste anses vara mycket viktiga och mera betydelsefulla
för vederbörande näringsgren än den tidigare undervisningsverksamheten,
vilken givetvis förlorat i betydelse på grund av den konsulentverksamhet,
som numera utövades av hushållningssällskap och avelsföreningar.
Enligt styrelsens förmenande hade statskonsulenterna också minst lika
stort berättigande nu som tidigare, och ville styrelsen söka närmare motivera
denna sin uppfattning.
Den viktigaste uppgiften, som för närvarande tillkomme statskonsulen
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
31
terna, eller närmare bestämt husdjurskonsulenterna, ansåge styrelsen för
sin del utan tvekan vara den att utöva ledningen av vederbörande avel.
Fråga vore emellertid nu, huruvida statskonsulenterna också i verkligheten
hade möjlighet att utöva något inflytande uti angivna hänseenden.
Härtill ville styrelsen, svara, att så vore fallet. Statskonsulenterna
hade nämligen rika tillfällen att göra sitt inflytande gällande ifråga örn
avelsarbetet vid premieringen i de lokala distrikten och därmed förenad
stamboksföring ävensom vid de ständigt återkommande besiktningarna
utav avelscentra, de s. k. kontrollgårdarna, det vill säga kreatursbesättningar
med högt avelsvärde, över vilka särskild kontroll anordnats angående
avkastning, utfodring och härstamning m. m., samt vid svinavelstationer,
fåravelstationer och getavelstationer.
Beträffande särskilt statskonsulenternas medverkan vid premieringsarbetet
kunde framhållas, att dessa deltoge i arbetet inom ett flertal av de
särskilda distrikten dels såsom ordförande i vederbörande premieringsnämnd,
dels ock på grund av särskilt förordnande av lantbruksstyrelsen att
följa premieringen.
Vad särskilt beträffade statskonsulenten i boskapsskötsel, hade denne
ytterligare möjlighet att påverka utvecklingen av denna näringsgren genom
den tillsyn, han utövade över kontrollföreningsverksamheten.
Genom statskonsulentinstitutionens avveckling skulle de resultat, som
med mycket arbete uppnåtts ifråga örn enhetlig bedömning vid premiering
och stamboksföring, löpa fara att spolieras. Avelsföreningarnas konsulenter
kunde sannolikt aldrig få samma auktoritet gentemot de lokala intressena
som statskonsulenterna.
En annan mycket betydelsefull uppgift, som jämväl ålåge statskonsulenterna,
vore »att vaka över beviljade statsanslags ändamålsenliga användning».
Då staten ställde stora summor till förfogande för husdjursavelns
främjande, vore det givetvis av vikt, att en efffektiv kontroll övades däröver,
att dessa medel komme till avsedd nytta. Avskaffades statskonsulenterna,
vore det fara värt, att kontrollen jämväl inom förevarande förvaltningsområde,
i brist på annan möjlighet, komme att inskränkas till en
formell granskning å tjänsterummet.
Jämväl den i instruktionen statskonsulenterna tillagda ämbetsuppgiften
att inspektera med statsmedel anordnade utbildningskurser för särskilda
yrkesutövare inom respektive näringsgrenar måste enligt styrelsens
förmenande tillmätas värde. Med avseende härå ville styrelsen redan
nu uttala, att denna undervisning icke lämpligen helt borde inordnas
under en eventuell undervisningsbyrå eller avdelning inom styrelsen. Den
undervisning, varom här vore fråga — utbildningskurser för kontrollassistenter,
ladugårdsförmän, kvinnliga ladugårdsskötare, svinskötare samt
mejeriskolor och elevmejerier — intoge nämligen såtillvida en särställning
inom lantbruksundervisningen, som densamma bedreves huvudsakligen
praktiskt och vore så speciell, att man icke kunde förvänta tillräckligt
ingående sakkunskap på dessa områden inom en sådan byrå eller avdelning.
Inspektionen av ifrågavarande undervisningsgrenar syntes därför
jämväl i fortsättningen böra utövas av vederbörande statskonst enter.
Vad slutligen den i IDIS års instruktion fastslagna skyldigheten för statskonsulent
att tjänstgöra i lantbruksstyrelsen beträffade, vore att framhålla,
att det skulle uppstå stora svårigheter för styrelsen vid handläggningen
av de förvaltningsuppgifter, som folie inom respektive statskonsulenters
verksamhetsområde, därest styrelsen icke längre hade tillgång till
32
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
statskonsulenternas speciella sakkunskap oell ingående kännedom om förhållandena
på olika orter. Styrelsen ville i detta avseende anföra, att det
med hänsyn till denna sakkunskap och lokalkännedom vore till stor nytta
att vid granskning av från hushållningssällskap inkomna ansökningar örn
statsunderstöd för olika ändamål, fallande inom statskonsulenternas arbetsområde,
samt av sedermera inkomna berättelser angående statsmedlens
användning få nödig arbetshjälp utav dessa befattningshavare.
I nära samband med tjänstgöringsskyldigheten i lantbruksstyrelsen
stöde den jämväl av utredningen uppmärksammade, statskonsulenterna
åliggande uppgiften att vara rapportörer hos styrelsen, envar i fråga örn
sin näringsgren. Härigenom hade det varit möjligt för styrelsen att uppehålla
en mera omfattande förbindelse med de praktiska utövarna av ifrågavarande
näringsgrenar ävensom att få en ingående inblick i samma
näringsgrenars tillstånd och behov ute i landet, något som givetvis vore
av mycket stor betydelse för styrelsen vid fullgörande av sina uppgifter
uti här förevarande avseende.
Slutligen kunde här även erinras örn statskonsulenternas allmänna uppgift
att stå i förbindelse med hushållningssällskapen och deras tjänstemän,
speciellt husdjurs- och mejerikonsulenterna, ävensom att förmedla kontakten
dem emellan.
För statskonsulenten i mejerihushållning gällde, förutom vissa allmänna,
redan berörda uppgifter, jämväl vissa speciella tjänsteåligganden. Sistnämnda
statskonsulent hade sålunda till uppgift att främja osttillverkningens
utveckling och förbättrande. På detta område vore han den ende
speciellt sakkunnige, som stöde till styrelsens förfogande.
Vidare kunde erinras örn de arbetsuppgifter, som tillförts statskonsulenten
i mejerihushållning i anledning av 1930 års riksdags beslut örn inrättande
av en statens mejerilånefond, som handhades av lantbruksstyrelsen.
I samband med handläggningen av ansökningar örn lån hade det
visat sig erforderligt att i vissa fall låta statskonsulenten besöka platsen
för diskussion angående planläggningen, och vidare utförde statskonsulenten
ensam eller tillsammans med byggnadssakkunnig slutbesiktning av
mejerianläggningar, till vilkas utförande lån beviljats.
Enligt den nya förordningen angående kontroll å tillverkningen av
samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister
m. m., enligt vilken statskonsulenten i mejerihushållning hade att utöva
viss tillsyn å förordningens efterlevnad. Detta syntes förutsätta, att han
någon gång utan allt för stora mellanrum borde besöka respektive margarinfabriker.
Han hade även att granska rapporter, som skulle ingivas
till lantbruksstyrelsen av de särskilda tillsyningsmännen vid dylik tillverkning.
Statskonsulenternas arbete på tjänsterummet bestode till alldeles övervägande
del i granskning av hushållningssällskapens ansökningar örn
statsunderstöd till olika ändamål till befrämjande av liusdjursaveln samt
sällskapens berättelser över beviljade medels användande, vilken granskning
droge avsevärd tid. De sysselsattes vidare i icke obetydlig omfattning
med utredningar i förekommande ärenden angående bidrag av statsmedel
till speciella ändamål, angående undantag i olika avseenden från
gällande bestämmelser örn premiering och stamboksföring m. m., varförutom
de på uppdrag av byråchefen på lantbruksbyrån eller på eget initiativ
hade att verkställa specialutredningar av olika slag. Då statskonsulenterna
vidare enligt sin instruktion hade att hålla föreläsningar vid
lantbruksinstituten ävensom att hålla föredrag ute i landet på begäran
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
33
av hushållningssällskap och föreningar m. m., vore det givet, att även förberedelserna
härför toge icke ringa tid.
Vad slutligen beträffade deras befattning med riksstamböckerna, så vore
•denna knappast av den omfattning, som man skulle hava anledning att
antaga på grund av den uppmärksamhet, utredningen ägnat däråt. Även
i detta avseende föreläge emellertid stor olikhet de olika konsulenterna
•emellan.
Styrelsen ville icke helt förneka, att bestyret med riksstamböckerna möjligen
skulle, såsom jordbruksutredningen ifrågasatt, åtminstone i vissa
fall kunna övertagas av vederbörande avelsföreningar. Något som talade
mot en sådan anordning, vore emellertid, bland annat, att de hos avelsföreningarna
anställda konsulenterna, som skulle komma att handhava
.stamboksföringen, icke torde kunna gentemot de enskilda djurägarna, i
vilkas intresse det givetvis läge att få så många djur som möjligt införda
uti vederbörande stambok, i tillbörlig grad uppehålla villkoren för djurs
införande i stamboken.
Enligt styrelsens uppfattning måste det anses vara till fördel för riks.
stamboksföringen, att denna till viss grad vore lagd på statskonsulenterna
och skedde på deras ansvar. Det syntes därför styrelsen önskligt, att så
■även i fortsättningen kunde ske, i den män denna uppgift läte sig förena
med statskonsulenternas övriga arbetsuppgifter.
Enligt utredningens förslag skulle stamboksföringen överlåtas på respektive
avelsföreningar. Utredningen gjorde emellertid det betydelsefulla
tillägget, att avelsföreningarnas stamboksföring givetvis borde ske under
statens ledning och kontroll. Med avseende härå syntes i allt fall den
frågan hava berättigande, huru det skulle bliva möjligt för byråchefen
på jordbruksbyrån att med den personalutrustning, som utredningen föresloge
för byrån, och med de omfattande arbetsuppgifter, som eljest skulle
ankomma på honom, i nämnvärd grad kunna följa stamboksföringen över
alla dessa olika djurslag oell raser och däröver öva nödig ledning och
kontroll.
Utredningen hade räknat med ökade statsunderstöd till avelsföreningarna
såsom en nödvändig följd av deras övertagande av stamboksföringen
•och vissa andra uppgifter i anledning av statskonsulentbefattningarnas
indragning. Då utredningen uppskattade de nya anslagsbehov, som skulle
uppstå på grund av statskonsulentinstitutionens avveckling till 40,000 kronor,
vore det uppenbart, att någon besparing för staten icke kunde förväntas
uppkomma genom reformens genomförande. Tvärtom syntes en betydande
merutgift för staten därav bliva följden, åtminstone så länge statskonsulenterna
kvarstode på övergångsstat och uppbure avlöning.
En indragning av statskonsulenterna skulle medföra stora svårigheter
för styrelsen att på tillfredsställande sätt fullgöra sina förvaltningsuppgifter,
särskilt inom de förvaltningsområden, som därav bleve närmast
berörda. Den livliga kontakt, som styrelsen tack vare statskonsulenterna
hittills haft möjlighet att uppehålla med avelsarbetet beträffande husdjuren
ävensom med mejerihanteringen, skulle härigenom upphöra, säkerligen
till skada för vederbörande näringsgrenar. Det syntes icke vara möjligt
för en enda person — här närmast byråchefen ä lantbruksbyrå!! —
-att besitta en så ingående sakkunskap och förskaffa sig en så omfattande
erfarenhet i fråga örn hela det avelsarbete inom olika djurslag och raser,
att han utan stöd av specialutbildade medhjälpare skulle med framgång
kunna företräda dess intressen inom statsförvaltningen och utöva nödig
Bihang lill riksdagens protokoll 19X1. 10 sami. Sr lil. :{
34 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
kontroll över användningen av de till husdjursavelns främjande beviljade
statsmedel.
Lantbruksstyrelsen bar därför funnit sig böra bestämt avstyrka jordbruksutredningens
ifrågavarande förslag.
Skulle det emellertid anses påkallat att bålla frågan örn statskonsulentbefattningarnas
fortsatta behövlighet öppen, syntes detta styrelsen kunna
ske genom meddelande av en föreskrift till statbestämmelserna, att statskonsulentbefattning
icke finge vid inträffande vakans återbesättas med
ordinarie innehavare, förrän Kungl. Majit efter verkställd utredning —
eventuellt efter riksdagens hörande — därtill lämnat tillstånd. En dylik
anordning skulle med hänsyn till styrelsens uppfattning i föreliggandefråga
innebära den fördelen, att åtminstone de nuvarande statskonsulenterna
bibehölles i sina nuvarande funktioner.
Departementschefen har efter en sammanfattande redogörelse för jordbruksutredningens
uttalande rörande statskonsulenternas förändrade
uppgifter, anfört huvudsakligen följande:
»Jag delar denna utredningens uppfattning. Det behov från jordbrukarnas
sida av en med statens stöd anordnad konsulentverksamhet, som ina
göra sig gällande, torde lämpligen böra tillgodoses genom hos hushållningssällskapen
eller av jordbrukarnas egna organisationer anställda konsulenter,
varigenom den statligt organiserade konsulentverksamheten, i den
begränsade omfattning deli ännu bedrives, synes kunna upphöra. Lantbruksstyrelsen
har visserligen i sitt utlåtande Över utredningens betänkande
betonat betydelsen av det arbete, statskonsulenterna alltjämt utföra
genom sina förrättningsresor ute i landet ävensom under sin tjänstgöring i
lantbruksstyrelsen. Åtskilliga av de uppgifter, varmed statskonsulenterna
för närvarande hava att taga befattning, synas mig emellertid kunna med
fördel överlåtas på lokala organ. Vad särskilt angår den av jordbruksutredningen
berörda riksstamboksföring, vilken nu ombesörjes av statskonsulenterna
i husdjusskötsel under tjänstgöring i styrelsen och vid resor till
premieringsmöten o. dyl., torde denna kunna utan olägenhet anförtros åt
avelsföreningarna. Vidare synes det mig knappast nödvändigt för ledandet
och övervakandet från statens sida av avelsarbetet på husdjursskötsel^
område, att den centrala statsmyndighetens representanter aktivt deltaga i
premieringsnämndernas arbete, exempelvis såsom ordförande. För dylika
uppdrag torde tillgång på lämpliga personer förefinnas ute i orterna. Med
sådan begränsning i tjänsteåliggandena blir statskonsulenternas arbetsuppgift
huvudsakligen att vid sidan av det administrativa arbetet i lantbruksstyrelsen
å styrelsens vägnar utöva den inspekterande och kontrollerande
verksamheten på husdjursskötsel^ område. Det finnes då enligt
min mening icke längre anledning att bibehålla statskonsulentinstitutionen
såsom sådan. De på statskonsulenterna ankommande tjänsteuppgifterna
torde på ett mera ändamålsenligt sätt och med bättre utnyttjande av arbetskrafterna
kunna fullgöras, örn vederbörande byrå inom lantbruksstyrelsen
i samband med den ifrågasatta omorganisationen utrustas med härför er
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
35
forderliga arbetskrafter. Härtill återkommer jag i det följande. I förevarande
sammanhang vill jag förorda, att de tre statskonsulenterna i husdjursskötsel
indragas.
Vad härefter angår statskonsulenten i mejerihantering, torde jag få framhålla,
att lantbruksstyrelsen jämväl i fortsättningen lärer hava behov av
en på mejerihanteringens område sakkunnig befattningshavare. Även en
sådan tjänsteman torde emellertid lämpligen böra direkt inordnas i styrelsens
organisation. Jag får sålunda jämväl tillstyrka, att statskonsulenten
i mejerihushållning indrages.
De nuvarande innehavarna av de fyra statskonsulentbefattningarna synas
böra i samband med statskonsulentinstitutionens avveckling uppföras å
lantbruksstyrelsen övergångsstat med skyldighet för dem att tillsvidare
tjänstgöra å byrå inom styrelsen.
Genom statskonsulenternas indragning skulle även de två nuvarande stipendiaterna
i husdjursskötsel och mejerihantering bliva för sitt egentliga
ändamål såsom rekryteringspersonal till statskonsulentbefattningarna obehövliga.
Jordbruksutredningen har på anförda skäl ansett stipendiaterna
böra under en viss övergångstid bibehållas och därvid stå under lantbruksstyrelsen
ledning. Jag anser mig emellertid av finansiella skäl icke kunna
tillstyrka detta förslag.»
I de likalydande motionerna I: 306 och II: lii har i förevarande avseende
hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag örn indragning
av statskonsulentbefattningarna och avförande ur riksstaten av
det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till statskonsulenter
och deras biträden.
Till stöd härför har närmast åberopats vad lantbruksstyrelsen i sitt yttrande
i ärendet anfört samt särskilt pekats på statskonsulenternas alltjämt
betydelsefulla uppgift att utöva ledningen av vederbörande avel och
verka för att i möjligaste mån ensartade bedömningsgrunder tillämpas vid
premiering och stamboksföring inom olika distrikt och raser; i vilket syfte
de alltjämt toge en verksam del i det praktiska arbetet ute i orterna. Med
avseende å statskonsulenternas konsulterande verksamhet vore denna visserligen
icke av samma betydelse som förr. Statskonsulenterna i får- och
getskötsel samt i svinskötsel kunde dock alltjämt sägas ha en uppgift att
fylla genom att tillhandagå djurägarna med råd och upplysningar. Statskonsulenten
i boskapsskötsel toges i stor utsträckning i anspråk för ledningen
av den för en ekonomisk boskapsavel viktiga kontrollverksamheten.
Såsom i ärendet framhållits har beträffande statskonsulenternas uppgifter
en förskjutning så tillvida iigt rum att deras upplysnings- och rådgivande
verksamhet inom respektive näringsgrenars område, vilken ursprungligen
var den viktigaste, numera förlorat i betydelse i mån som
inom hushållningssällskapen eller andra organisationer anställda konsulenter
övertagit denna uppgift i allt större omfattning. Statskonst!-
Utskottet.
36
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
lanterna hava emellertid enligt utskottets mening fortfarande flera mycket
betydelsefulla uppgifter att fylla. Den ojämförligt viktigaste uppgiften,
som för närvarande åligger statskonsulenterna på liusdjursskötselns
område, torde vara att utöva ledningen av vederbörande avelsgrenar.
I motionerna I: 306 och II: 474 har särskilt framhållits denna statskonsulenternas
verksamhet ävensom deras uppgift att verka för att så långt som
möjligt och i den mån de lokala förhållandena det medgiva ensartade bedömningsgrunder
tillämpas vid premiering och stamboksföring inom olika
distrikt och raser. Härutinnan kunna enligt utskottets mening de lokala
konsulenterna icke göra statskonsulentinstitutionen överflödig. För att häru
t innan kunna utöva en gagnande verksamhet, kräves nämligen att äga
den överblick på området, som endast torde kunna förvärvas genom att, på
sätt statskonsulenterna äro i tillfälle till, följa förhållandena på området
i landets olika delar. Vidkommande de på respektive områden verksamma
riksföreningarna torde dessa i varje fall icke ännu vara så rustade,
att de lämpligen kunna övertaga statskonsulenternas ifrågavarande uppgifter.
I samband härmed torde för övrigt böra framhållas, att statskonsulenterna
i egenskap av statens befattningshavare lära kunna på ett
helt annat sätt än i enskilda organisationers tjänst anställda personer hävda
det allmännas intresse gent emot ortsintressena. Vidare bör icke
förbises statskonsulenternas uppgift att vaka över beviljade anslags ändamålsenliga
användning. Den statskonsulenterna åliggande skyldigheten
att i den mån de icke äro upptagna av tjänsteförrättningar ute i
landet tjänstgöra i lantbruksstyrelsen har av lantbruksstyrelsen tillmätts
synnerlig vikt. Styrelsen har framhållit, att stora svårigheter skulle
uppstå för styrelsen vid handläggningen av de förvaltningsuppgifter,
som folie inom respektive statskonsulenters verksamhetsområde, därest
styrelsen icke längre hade tillgång till statskonsulenternas speciella sakkunskap
och ingående kännedom örn förhållandena på olika orter. Lantbruksstyrelsen
har ock i ärendet betonat statskonsulenternas betydelse
såsom rapportörer hos styrelsen, varigenom möjliggjorts för styrelsen
att hålla en mera omfattande förbindelse med de praktiska utövarna
av ifrågavarande näringsgrenar, ävensom att få en ingående inblick i
samma näringsgrenars tillstånd och behov ute i landet.
Med hänsyn till anförda omständigheter kan utskottet icke dela departementschefens
uppfattning att några mera vägande skäl icke längre föreligga
för statskonsulentinstitutionens bibehållande, utan anser i likhet med
motionärerna, att de tre statskonsulenterna i husdjursskötsel böra tillsvidare
bibehållas, under alla förhållanden så länge de nuvarande befattningshavarna,
vilka i egenskap av ordinarie tjänstemän i allt fall äro tillförsäkrade
oavkortade löneförmåner, kvarstå i sina befattningar. I mån
av befattningshavarnas avgång synes utskottet lämpligt att på nytt till
prövning upptaga frågan örn vederbörande befattnings bibehållande eller
indragande. I anslutning härtill bör i anmärkning under staten angivas,
37
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
att ifrågavarande befattningar må först efter verkställd närmare utredning
och efter det riksdagens medgivande därtill erhållits besättas med
ordinarie innehavare. Härtill återkommer utskottet längre fram. Vad
utskottet nu anfört gäller sålunda statskonsulentbefattningarna i boskapsskötsel,
i svinskötsel och i får- och getskötsel. I den mån förändrade förhållanden
kunna anses böra därtill föranleda, lärer Kungl. Majit komma
att vidtaga erforderliga ändringar i gällande instruktion för dessa statskonsulenter.
Vad angår statskonsulenten i mejerihushållning torde i viss mån gälla
andra förhållanden. Den starka koncentration på mejerihushållningens
område, som ägt rum under senaste tiden, synes göra behovet av en
statskonsulentbefattning på ifrågavarande område mindre trängande.
Departementschefen liksom lantbruksstyrelsen har emellertid anfört,
att jämväl i fortsättningen behov föreligger för lantbruksstyrelsen av
en på mejerihanteringens område sakkunnig befattningshavare. Mot att
denne befattningshavare i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag direkt inordnas
i lantbruksstyrelsen har utskottet intet att erinra. Den nuvarande
innehavaren av statskonsulentbefattningen i mejerihushållning torde sålunda
böra uppföras på övergångsstat med skyldighet för honom att
tjänstgöra på byrå inom lantbruksstyrelsen. Jämväl till denna fråga
återkommer utskottet här nedan.
Vidkommande de två nuvarande stipendiaterna i husdjursskötsel och
mejerihushållning, vilka äro närmast avsedda för rekrytering av statskonsulentbefattningarna,
bliver den sistnämnda stipendiatbefattningen
obehövlig för sitt ändamål genom indragning av statskonsulentbefattningen
i mejerihushållning och bör sålunda avföras ur staten. Däremot
torde stipendiaten i husdjursskötsel i anslutning till att utskottet tillstyrkt
bibehållande av de tre statskonsulenterna i husdjursskötsel böra fortfarande
upptagas i staten.
Lantbruksstyrelsens organisation.
Å den nuvarande lantbruksbyrån i lantbruksstyrelsen tjänstgöra 1 byråchef
(B 30), 2 byrådirektörer (B 26), varav en föredragande i trädgårdsärenden
samt 1 förste amanuens och 1 amanuens ävensom statskonsulenterna.
Staten för stuteriöverstyrelsen upptager, förutom chefen, 1 byrådirektör
(B 26), 1 notarie (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 4).
Den föreslagna överflyttningen till lantbruksstyrelsen av stuteriärendena
har jordbruksutredningen funnit påkalla inrättandet därstädes av en särskild
byrå för dessa ärendens handläggning (stuteribyrån).
Jordbruksutredningens förslag örn starkare inriktning frän styrelsens
sida på ärenden, som röra den lägre lantbruksundervisningen samt jordbrukets
ekonomiska spörsmål, innebär en väsentlig ökning i den sty
-
38
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
reisen åvilande arbetsbördan. Å andra sidan beräknas ett genomförande
av förslaget om överflyttande till medicinalstyrelsen av handläggningen
av ärenden, som röra nötkreaturstuberkulos och kontroll å den s. k.
pastöriseringslagens efterlevnad, innebära viss minskning av lantbruksstyrelsen
arbetsområde. I sin helhet betraktade skulle, såsom utredningen
framhåller, de av utredningen framförda förslagen i avseende å lantbruksstyrelsen
framtida arbetsuppgifter ställa väsentligt ökade krav på styrelsen.
Då redan styrelsens nuvarande arbetsbörda ansetts vara av den storlek,
att en personalförstärkning vore erforderlig, har utredningen funnit
behovet för lantbruksstyrelsen av ytterligare arbetskraft framstå med
ökad tydlighet.
Jordbruksutredningens förslag innebär, att den nuvarande lantbruksbyrån
inom lantbruksstyrelsen uppdelas i tre byråer, jordbruksbyrån,
undervisning sbyrån och lantbruksekonomiska byrån.
Efter företagen undersökning av olika möjligheter har utredningen
till en början funnit undervisningsärendena vara av den relativt
självständiga beskaffenhet och tillika av den omfattning och vikt,
att de lämpligen kunde utgöra motiv för inrättande av en särskild byrå,
undervisning sbyrån. En särskild målsman i byråchefs ställning för handhavande
av ärenden rörande lantbruksundervisning ansåge utredningen
redan under nuvarande förhållanden motiverad, men behovet härav skulle
bliva ännu större, därest den tillökade och betydelsefulla uppgiften att inspektera
de lägre lantbruksundervisningsanstalterna skulle i huvudsak
fyllas av befattningshavare inom lantbruksstyrelsen.
Vad beträffar denna byrås arbetsområde, borde enligt jordbruksutredningens
förmenande dit lämpligen hänföras icke blott ärenden, som rörde
undervisningen i lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor samt inspektionen
över denna undervisning ävensom undervisningen vid lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp och vid lanthushållningsseminariet
i Rimforsa utan även ärenden angående specialundervisningen
å lantbrukets område, såsom trädgårdsskolor och mejeriskolor ävensom
olika slag av specialkurser, såsom utbildningskurser för ladugårdsförman
och svinskötare, fortbildningskurser för mejeripersonal, utbildningskurser
för mjölkbedömare, vandringsrättare, trädskötare och inträdessökande
i mejeriskolor för kvinnor samt undervisning för i mindre jordbruk
deltagande män och kvinnor ävensom av hushållningssällskapen anordnade
resor för lantbrukets studerande.
Med hänsyn till att de ekonomiska problemen på senare tid kommit att
intaga en alltmera framskjuten plats inom jordbruket har utredningen
ansett nödvändigt, att ifrågavarande problem jämväl från statens sida
ägnas uppmärksamhet. Enligt utredningens uppfattning äro de uppgifter,
som här vänta, av den vikt och krävande beskaffenhet, att för deras tillgodoseende
erfordras en särskild byrå i lantbruksstyrelsen. Denna byrå
borde lämpligen benämnas lantbruksekonomiska byrån.
Den huvudsakliga uppgiften för en lantbruksekonomisk byrå syntes böra
vara att handlägga sådana förvaltningsärenden, som avsåge jordbrukets
yttre omsättning, tagen i vidsträckt bemärkelse. Därvid borde särskilt
sådana frågor, som sammanhängde med avsättningen av lantbrukets produkter.
i betydande utsträckning komma att giva byrån sysselsättning.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
39
Hit vore att hänföra sådana ärenden, som avsåge standardisering oell märkning
av olika slags lantbruksprodukter ävensom kontrollen över att i samband!
därmed utfärdade kvalitetsbestämmelser efterlevdes. I nära anknytning
härtill stöde ärenden, som avsåge förädlingen utav lantbruksalster
— jordbrukets förädlingsindustrier — därvid mejerihanteringen särskilt
syntes förtjäna framhållas. Jämväl dessa ärenden syntes böra handläggas
å den lantbruksekonomiska byrån. Detta gällde alltså även frågor
rörande lån från statens mejerilånefond.
Byrån borde vidare hava sin uppmärksamhet riktad på åtgärder, som
kunde hava betydelse för utrikeshandeln med lantbruksprodukter. Det
kommersiella informationsväsendet på jordbrukets och fiskets område borde
sålunda sortera under lantbruksekonomiska byrån, som borde verka för
ej mindre att ett omfattande och tillförlitligt fortlöpande rapportmaterial
.anskaffades såväl beträffande de områden, där särskilda lantbruksattachéer
vore verksamma, som även från andra betydelsefulla länder, än
även att det sålunda insamlade informationsmaterialet snabbt och effektivt
ställdes till näringslivets förfogande. De uppgifter, som i fortsättningen
syntes böra åvila staten beträffande smörprovningar och annan
jämförlig kontroll över jordbrukets exportvaror, borde jämväl handhavas
av lantbruksekonomiska byrån.
Lantmannakooperationen borde av byrån följas med uppmärksamhet, och
byrån borde även handlägga ärenden rörande lån från tillgängliga statliga
fonder till andelsrörelsens främjande.
Den lantbruksekonomiska byrån syntes jämväl böra vara forum för den
kontroll, som stadgats beträffande den inrikes handeln med smör och ost,
liksom också för kontrollen å tillverkningen av och handeln med margarin
m. m.
Bland ytterligare ärenden, som synts böra i förekommande fall handläggas
av lantbruksekonomiska byrån, vore att nämna sådana, som avsåge
jordbrukets kapitalförsörjning ävensom jordbrukets transport- och fraktproblem.
Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke ärenden rörande bokföringsverksamhet
vid jordbruket och dettas driftsekonomiska problem i allmänhet
lämpligen borde falla under ifrågavarande byrås förvaltningsområde.
Vad nyss sagts beträffande handläggningen av ärenden rörande jordbrukets
yttre omsättning gällde i tillämpliga delar örn motsvarande ärenden
avseende fiskerinäringen och trädgårdsskötseln. Dock finge härvid
givetvis förutsättas samråd med respektive fiskeribyrån och byrådirektören
i trädgårdsskötsel, och det kunde naturligtvis därvid i vissa fall tänkas
befinnas lämpligt, att föredragning skedde genom tjänsteman vid annan
byrå än den lantbruksekonomiska.
Den avlastning från lantbruksbyrån, som skulle bli en följd av upprättandet
av två nya byråer, undervisningsbyrån och lantbruksekonomiska
byrån, vore att beteckna såsom synnerligen betydande, oell ytterligare
uppdelning av förstnämnda byrå syntes därför enligt .utredningens, förmenande
åtminstone för närvarande icke vara erforderlig. De uppgifter,
som därefter skulle återstå för lantbruksbyråns vidkommande, kunde i
huvudsak innefattas under följande huvudrubriker, nämligen:
växtodling och växtförädling,
trädgårdsskötsel i den mån ärenden, som röra denna näringsgren, icke
tillhöra annan byrå,
husdjursskötsel,
opaginerad Kontrollera mot PDF
-40 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
det mindre jordbruket, med undantag för däri ingående undervisning,
samt
hushållningssällskapens allmänna organisation.
Dessa ärendegrupper vore visserligen betydande men dock icke mera
omfattande, än att de syntes lämpligen kunna handläggas å en byrå. Denna
byrå syntes lämpligen böra benämnas jordbruksbyrån.
Jordbruksutredningen, som i sitt förslag till personaluppsättning på
sätt nämnts utgår fran en uppdelning av den nuvarande lantbruksbyrån
på tre byråer, en jordbruksbyrå, en undervisningsbyrå och en lantbruksekon
om i sk byrå, föreslår, att byrådirektören för trädgårdsärenden överflyttas
till undervisningsbyrån, till vars arbetsområde skulle hänföras, bland
annat, ärenden rörande trädgårdsundervisning, samt att den andra byrådirektörsbefattningen
indrages oell den nuvarande innehavaren uppföres
å övergångsstat med skyldighet för honom att under övergångstiden
tjänstgöra inom styrelsen, dock utan direkt anknytning till någon viss
byrå.
Enligt utredningens mening skulle den ifrågasatta organisationsförändringen
påfordra en ökning i de nuvarande arbetskrafterna med 2 byråchefer,
varjämte för undervisningsbyrån skulle erfordras 1 förste amanuens
samt för lantbruksekonomiska byrån 1 byråinspektör å extra stat för
mejeriärenden (B 24) ävensom 1 amanuens. Under övergångstiden förutsättes
statskonsulenten i mejerihushållning å övergångsstat bliva förordnad
å nyssnämnda byråinspektörsbefattning, varjämte en förste amanuenstjänst
ej heller skulle under övergångstiden behöva tillsättas.
I avseende å lantbruksstyrelsen a gr ikultur tekniska byrå, fiskeribyrå
och administrativa byrå har jordbruksutredningen icke funnit anledning
att föreslå någon ändring i hittillsvarande arbetsuppgifter och organisatoriska
ställning. Utredningen har allenast förordat, att benämningen
agrikultur tekniska byrån förkortas till kulturtekniska byrån.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Örn det ock förhölle sig så,
att såsom jordbruksutredningen kunnat konstatera den nuvarande organisationen
för lantbruksärendenas handläggning inom lantbruksstyrelsen
icke vore tillfredsställande och att därför en uppdelning av arbetet
på mer än en byrå hade fog för sig, hade lönenämnden å andra sidan icke
kunnat undgå att finna att — även örn hänsyn toges till behovet av en
starkare inriktning från styrelsens sida på ärenden, som rörde den lägre
lantbruksundervisningen samt jordbrukets ekonomiska spörsmål — ett
genomförande av jordbruksutredningens ifrågavarande förslag skulle
medföra, att ämbetsverket bleve i viss mån överorganiserat. Detta förhållande
syntes särskilt framträda därutinnan, att — frånsett tvenne
för speciella uppgifter avsedda befattningar, en byrådirektör för trädgårdsärenden
ävensom en byråinspektör för mejeriärenden — å dessa
byråer icke skulle finnas befattningshavare i mellangrads ställning, utan
det mera kvalificerade arbetet, däri föredragningsskyldigheten inbegripen,
uteslutande åvila byråcheferna. På detta sätt skulle organisationen
av dessa byråer komma att i avsevärd mån avvika från vad som eljest
i allmänhet kommit i tillämpning inom de centrala ämbetsverken och där
befunnits ändamålsenligt.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
41
För sin del ville nämnden ifrågasätta, huruvida icke förevarande organisationsfråga
skulle kunna erhålla en tillfyllestgörande lösning genom
att den nuvarande lantbruksbyrå!! uppdelades i två byråer med viss
personal även i mellangradsställning.
Lantbruksstyrelsen, som i sitt yttrande rörande jordbruksutredningens
förslag till byråindelning utgått från att bästavelsärendena icke komme
att överflyttas till lantbruksstyrelsen, bar anfört.
I likhet med jordbruksutredningen ansåge styrelsen, att ett bibehållande
i huvudsak på en band utav föredragningsskyldigbeten för bela
den nuvarande lantbruksbyråns arbetsområde, med den påbyggnad härpå
i fråga örn undervisningsärenden och lantbruksekonomiska ärenden,
som av jordbruksutredningen ifrågasatts och mot vilken styrelsen principiellt
icke bade något att erinra, icke längre vore möjlig, utan borde
en uppdelning av denna föredragningsskyldighet på lämpligt sätt komma
till stånd. Styrelsen ansåge sig också i stort sett kunna giva sin
anslutning till de synpunkter, som av utredningen anförts i fråga örn
en uppdelning av nämnda föredragningsskyldighet. Emellertid syntes
det styrelsen, som örn härvid även vissa andra synpunkter borde komma
i beaktande.
Såsom villkor för en uppdelning syntes sålunda böra uppställas fordran
på att arbetsområdet skulle kunna delas på sådant sätt, att klara
gränslinjer erhölles mellan de olika delarna. Vidare borde denna uppdelning
ske på sådant sätt, att förvaltningsuppgifter, som naturligen
hörde ihop, ej åtskildes, varigenom uppdelningen skulle verka konstruerad
och säkerligen medföra oreda vid det dagliga arbetet.
Vad först undervisningsärendena beträffade, syntes dessa kunna bstraktas
utgöra ett för sig avgränsat område, som utan större svårighet
skulle kunna åtskiljas från övriga ärendegrupper. Något hinder att låta
undervisningsärendena utgöra en särskild byrå för sig kunde sålunda
icke sägas föreligga. I likhet med utredningen ville därför även styrelsen
förorda, att en särskild undervisningsbyrå upprättades inom styrelsen
med föredragande i byråchefs ställning. Beträffande denna byråsarbetsuppgifter
kunde styrelsen även i huvudsak ansluta sig till utredningens
förslag.
Vidkommande de lantbruksekonomiska ärendena ansåge styrelsen för
sin del, att en klarare uppdelning skulle åstadkommas beträffande bär
ifrågavarande arbetsuppgifter, därest man, å ena sidan, till en grupp
hänförde ärenden, som avsåge själva jordbruksproduktionen, däruti inberäknade
jordbrukets förädlingsindustrier, och, å andra sidan, till eli
annan grupp alla ärenden, som avsåge jordbruksprodukternas avsättning
i mera vidsträckt bemärkelse.
Ehuru styrelsen ingalunda underskattade de lantbruksekonomiska
frågornas betydelse, ville det emellertid synas styrelsen, som örn genom
denna reducering av arbetsområdet tillräckligt underlag för upprättandet
av en särskild byrå för de lantbruksekonomiska ärendena knappast skulle
föreligga. Då, så vitt lantbruksstyrelsen kunde döma, avgörande hinder
knappast borde möta för att erhålla en flir föredragning av dessa ärenden
fullt kvalificerad person, även om härför erbjödes en tjänsteställning såsom
byrådirektör i 28:e lönegraden, syntes ej heller av denna anledning
en ny byråchefsbefattning behöva inrättas. Lantbruksstyrelsen ville därför
ifrågasätta, att man tillsvidare utginge från att, sedan undervisnings
-
42
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
•ärendena frånskiljts från den nuvarande lantbruksbyrå^ arbetsområde,
återstående ärendegrupper bibehölles å en enda byrå, givetvis dock med
särskild föredragande för de lantbruksekonomiska ärendena. Byrån, som
fortfarande borde behålla benämningen lantbruksbyrå!!, skulle sålunda
uppdelas i två avdelningar, av vilka den ena, som skulle omfatta de lantbruksekonomiska
ärendena, lämpligen borde benämnas ekonomiska avdelningen
och den andra, dit alla övriga ärenden skulle föras, gåves namnet
allmänna avdelningen.
För tillgodoseende av personalbehovet å ifrågavarande byråer ansåge
lantbruksstyrelsen böra inrättas följande nya befattningar, nämligen för
lantbruksbyrån 1 byrådirektör för lantbruksekonomiska ärenden (B 28),
1 byråinspektör för husdjursskötsel (B 24), 1 byråinspektör för mejeriärenden
(B 24), de båda sistnämnda under förutsättning att statskonsulenterna
indragas, samt 1 byråagronom (B 21). För undervisningsbyrån
avser styrelsen nyinrättande av 1 byråchefsbefattning, varjämte till denna
byrå skulle överflyttas den ena av byrådirektörsbefattningarna å den nuvarande
lantbruksbyrån. Denna sistnämnda tjänst skulle dock förändras
till byråinspektörstjänst vid den nuvarande tjänstinnehavarens avgång
från tjänsten.
Departementschefen har tillstyrkt inrättande av en särskild byrå inom
lantbruksstyrelsen för stuteriärendenas handläggning (stuteribyrån).
Vidkommande den nuvarande lantbruksbyrån har departementschefen
anfört i huvudsak följande.
»Uppenbart synes mig vara, att den av utredningen ifrågasatta uppdelningen
av lantbruksbyrån på icke mindre än tre byråer skulle, även örn
hänsyn tages till den av utredningen åsyftade, starkare inriktningen av
lantbruksstyrelsens ämbetsförvaltning på lantbruket berörande undervisnings-
och jordbruksekonomiska spörsmål, komma att innebära en viss
överorganisering. Den föreslagna organisationen kan befaras leda till
att byråchefernas å de tre byråerna förhållandevis dyrbara tid och arbetskraft
komme att i viss utsträckning ägnas åt arbetsuppgifter, som
mycket väl och med fördel kunde överlämnas åt kvalificerade befattningshavare
i lägre tjänsteställning än byråchefs. Avsaknaden av dylika
tjänstemän skulle säkerligen medföra vissa olägenheter i avseende
å byråarhetets ombesörjande under byråchefens semester, under hans
frånvaro från tjänsterummet på grund av tjänsteresor m. m. Härtill
kommer ock den påtalade svårigheten att finna en lämplig avgränsning
mellan de arbetsuppgifter, som skulle åvila den lantbruksekonomiska
byrån, å ena, och jordbrukshyrån, å den andra sidan.
Jag finner det därför nödigt och lämpligt, att den ifrågasatta byråuppdelningen
begränsas till två byråer. En sådan byråorganisation
skulle förutsätta anställande av för kvalificerat byråarbete kompetenta
befattningshavare i mellangrads ställning, varigenom vederbörande
byråchef skulle kunna helt ägna sig åt ärendenas föredragning ävensom
åt initiativrik verksamhet inom vederbörande byrås förvaltningsom
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
43
råde. Åt dylika biträdande tjänstemän skulle ock kunna vid behov anförtros
den på byråcheferna ankommande inspektionsverksamheten.»
Med avseende å framkomna förslag till uppdelning av lantbruksbyrån
har departementschefen funnit en bestämd fördel ligga i förslaget att
hänföra undervisningsärendena till en särskild byrå men i övrigt låta
jordbruksärendena i allmänhet, däri inbegripet jämväl de ekomoniska
frågorna, kvarbliva å den nuvarande lantbruksbyrån.
Därefter har departementschefen fortsatt sålunda:
»Sistnämnda förslag synes mig emellertid innebära en annan, icke
mindre framträdande olägenhet. Den ärendesgrupp, nämligen undervisningsärendena,
som vid en sådan anordning skulle avdelas från den nuvarande
lantbruksbyrån, är av relativt ringa omfattning. Såsom jag redan
antytt har en särskild byrå för undervisningsväsendet ansetts motiverad
framför allt med hänsyn till de nya förvaltningsuppgifter på
lantbruksundervisningens område, som vid en blivande organisationsförändring
skulle tillföras lantbruksstyrelsen. I stort sett skulle, såvitt jag
kan finna, ett genomförande av nu ifrågavarande förslag icke i önskvärd
grad åvägabringa välbehövlig lättnad i den arbetsbörda, som åvilar
den nuvarande lantbruksbyrån och som ansetts betinga en förändring i
denna byrås nuvarande organisation. Frågan örn en lämplig uppdelning
av byrån i fråga synes sålunda erbjuda betydande svårigheter.
Emellertid möta här två ärendesgrupper, som i sig innesluta betydande
förvaltningskomplex och som var för sig lämpligen synas kunna
bilda kärnan i förvaltningsuppgifterna vid en klyvning av den nuvarande
lantbruksbyrån i två byråer. Jag syftar härvid dels på ärendena
rörande husdjursskötsel^ främjande, dels på de nyss omhandlade
undervisningsärendena. Kring dessa båda ärendesgrupper såsom centrala
arbetskomplex — ärendena rörande husdjursskötsel å den ena och
ärendena rörande lantbruksundervisningen å den andra byrån — synes
en uppsortering av den nuvarande lantbruksbyråns övriga arbetsuppgifter
kunna ske i ändamål att ernå en möjligast jämn fördelning av arbetsbördan
å de båda byråerna. Det är givetvis icke min mening att i detta
sammanhang uppdraga några bestämda riktlinjer för en dylik fördelning
av ärendena. Frågan härom torde få undersökas och övervägas,
sedan riksdagen fattat sitt beslsut i anslagsfrågan. Jag torde dock här
antydningsvis få angiva, huru enligt mitt förmenande en sådan uppdelning
av ärendena på de två byråerna lämpligen skulle kunna ordnas.
Till en nyinrättad undervisningsbyrå torde sålunda böra i första hand
förläggas ärenden, som röra undervisningen i lantbruks-, lantmanna- och
lanthushållsskolor samt inspektionen över denna undervisning, ävensom
undervisningen vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet i Alnarp
och vid lanthusliållningsseminariet i Kimforsa. Vidare torde hit böra
hänföras ärenden angående specialundervisningen å lantbrukets område,
såsom mejeriskolor ävensom olika slag av specialkurser, såsom ut
-
44
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
bildningskurser för ladugårdsförman, svinskötare m. fl., fortbildningskurser
för mejeripersonal, undervisning för i mindre jordbruk deltagande
män och kvinnor ävensom av hushållningssällskapen anordnade resor för
lantbrukets studerande. Men därutöver synas å denna byrå kunna förslagsvis
handläggas ärenden rörande det mindre jordbruket, innefattande
överinseendet och kontrollen över de med statsmedel understödda åtgärderna
till höjande av sådant jordbruk, ärenden rörande tillsyn m. m. över
de med statsmedel understödda kemiska stationerna, ärenden rörande befrämjandet
av fröodlingen genom statens centrala frökontrollanstalt och
dess filial ävensom de lokala frökontrollanstalterna, ärenden rörande statsunderstödd
växtförädling genom Sveriges utsädesförening och den praktiskt
vetenskapliga verksamheten vid Weibullsholm samt slutligen ärenden
rörande mossodlingar och övrig försöksverksamhet.
Till lantbruksbyrå^ arbetsområde skulle efter den föreslagna utflyttningen
till den nya undervisningsbyrån av nuvarande arbetsuppgifter komma
att höra ärenden rörande främjande av nötboskapsavel, svinavel samt
får- och getavel ävensom av kontrollföreningsverksamheten, ärenden rörande
biskötselns och fjäderfäskötselns främjande, ärenden rörande växtodling,
i den mån dessa ej ankomma på annan byrå, ärenden angående mejerihanteringen,
provning av jordbruksmaskiner och redskap, hushållningssällskapens
organisation och verksamhet samt hos hushållningssällskapen
anställda, med bidrag av statsmedel avlönade sekreterare och konsulenter
m. fl. och deras verksamhet, ävensom ärenden rörande lantbrukets ekonomi,
såsom lantmannaprodukternas avsättning, jordpolitiken och jordbrukets
kreditförhållanden, statens utlåningsfonder, såvitt dessa avse jordbruket
och ej ankomma å annan byrå inom styrelsen, lantmannakooperation
samt jordbrukets förädlingsindustrier. Slutligen torde å denna byrå
ock böra handläggas sådana allmänna lantbruksärenden, som icke i instruktion
eller arbetsordning tilldelats viss byrås föredragning.
I detta sammanhang torde jag få framhålla, att den organisationsförändring,
som jag nu ifrågasätter, icke torde böra betraktas såsom definitiv,
utan fastmera anses såsom en provisorisk anordning i avvaktan
på vunnen närmare erfarenhet rörande de nya förvaltningsuppgifter,
som i samband med organisationsförändringarna skulle tillföras lantbruksstyrelsen.
Härav följer enligt min mening, att den nya undervisningsbyrån
tillsvidare icke bör uppföras å ordinarie stat.
I fråga örn lantbruksstyrelsens övriga byråer synes mig ingen annan
ändring i organisation eller förvaltningsuppgifter böra vidtagas än att i
enlighet med jordbruksutredningens förslag agrikulturtekniska byrån
erhåller den ändrade benämningen kulturtekniska byrån. Den på tal
förda frågan örn en uppdelning av den nuvarande fiskeribyrån på tvenne
byråer har jag sålunda icke ansett i förevarande sammanhang böra
upptagas till prövning.»
Enligt Kungl. Majlis förslag skulle alltså lantbruksstyrelsen organi
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
45
seras på följande sex byråer, nämligen lantbruksbyrå^ stuteribyrån,
kulturtekniska byrån, fiskeribyrån, administrativa byrån samt undervisningsbyrån.
Beträffande personalbehovet å de förevarande byråerna Ilar departementschefen
anfört följande:
»För undervisningsbyrån böra avses följande nya befattningar,
nämligen 1 byråchef samt 1 byråinspektör, den sistnämnde med placering
i lönegrad B 24. Jag finner mig sålunda icke böra understödja tanken
på att helt överlämna inspektionsverksamheten åt arbetskraft utom styrelsen.
Hinder bör dock icke föreligga, att, därest viss inspektionsuppgift
icke skulle medhinnas av byråns egen personal, sådant uppdrag
lämnas åt utanför styrelsen stående kvalificerad person. Enär undervisningsbyrån
icke skulle uppföras å ordinarie stat, torde ej heller nyssnämnda
två befattningar nu böra upptagas å lantbruksstyrelsen ordinarie
stat.
Jag har förut uttalat såsom min mening, att tillräcklig anledning icke
förefinnes att inom lantbruksstyrelsen bibehålla en särskild föredragande
för trädgårdsärenden. Byrådirektörsbefattningen för trädgårdsärenden
bör sålunda indragas och den nuvarande innehavaren uppföras å övergångsstat.
A Kungl. Majit torde få ankomma att, i samband med beslut
örn ärendenas fördelning å lantbruks- och undervisningsbyråerna, bestämma
den byrå, å vilken sagda befattningshavare skall tjänstgöra. Med den
slv mig föreslagna förstärkningen i arbetskrafterna å här ifrågavarande
byråer skulle enligt min mening ej heller den andre å den nuvarande lantbruksbyrån
anställde byrådirektören bliva behövlig, utan torde jämväl
denna befattning böra indragas och den nuvarande tjänstinnehavaren
uppföras å övergångsstat. Jag förutsätter emellertid, att denne tillsvidare
förordnas att uppehålla den icke-ordinarie byråinspektörsbefattningen
å undervisningsbyrån, vadan denna tjänst under övergångstiden icke
skulle behöva nytillsättas. Likaledes torde de båda byråinspektörsbefattningarna
å lantbruksbyrå icke böra tillsättas, så länge å övergångsstat
finnes uppförd befattning såsom statskonsulent i boskapsskötsel respektive
mejerihushållning. De å övergångsstat uppförda statskonsulenferna
böra enligt min mening i fortsättningen tjänstgöra å lantbruksbyrå.
På sätt lantbruksstyrelsen föreslagit bör enligt min mening å lantbruksbyrån
nyanställas en byrådirektör för lantbruksekonomiska ärenden
med föredragningsskyldighet. Jag kan dock icke ansluta mig till styrelsens
förslag i fråga örn denne befattningshavares lönegradsplacering,
utan vill jag förorda, att befattningen i fråga placeras i lönegraden B 26.
1 avvaktan på närmare erfarenhet rörande de på innehavaren ankommande
göromålen synes mig befattningen nu icke böra uppföras å ordinarie
stat.
Då jag vidare förordat, att statskonsulenterna indragas, torde å lant
-
46
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
bruksbyrån böra, likaledes i enlighet med lantbruksstyrelsen förslag,
nyinrättas 1 byråinspektörsbefattning för husdjursskötsel samt 1 sådan,
befattning för mejeriärenden, båda med placering i lönegrad B 24. Jag
finner mig ej kunna förorda ett tillmötesgående av lantbruksstyrelsen
förslag örn inrättande av en byråagronombefattning, utan torde i stället
byrån böra tilldelas ytterligare 1 amanuens.
Byrådirektör för lantbruksekonomiska ärenden å lantbruksbyrån ävensom
byråchef och byråinspektör å undervisningsbyrån böra äga åtnjuta
lön enligt bestämmelserna i 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356>
med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
(de s. k. extrastatsreglerna).»
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle personalen å stuteribyrån förutom
byråchefen utgöras av 1 notarie (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 4). Härjämte
skulle såsom nu avses 4,000 kronor för extra arbetskrafter å byrån.
Administrativa byråns arbetskrafter skulle förstärkas med en notarie
(B 21) i icke ordinarie ställning och en amanuens.
Beträffande arbetskrafterna i biträdesgrad innefattar Kungl. Maj:ts
förslag i huvudsaklig överensstämmelse med vad lantbruksstyrelsen hemställt
förändring av två kanslibiträdestjänster till kontorsbiträdesbefattningar
och uppförande av 3 nya icke-ordinarie biträdesbefattningar i
kontorsbiträdes grad. De nya biträdena äro avsedda ett för vardera av
lantbruks-, undervisnings- och administrativa byråerna. Härjämte skulle
såsom redan nämnts å styrelsens ordinarie stat upptagas kontorsbiträdestjänst,
avsedd för kontorsbiträdet hos stuteriöverstyrelsen.
Generaldirektörsbefattningen i lantbruksstyrelsen är enligt Kungl.
Majrts förslag avsedd att upptagas bland de i 5 § 1 mom. första stycket
av gällande avlöningsreglemente omförmälda chefsbefattningarna, innebärande
att denna befattning skulle omändras till förordnandetjänst.
Med befattningen skulle vara förenat ett årligt arvode av 19,000 kronor.
Även befattningen såsom byråchef för stuteribyrån skulle upptagas såsom
förordnandetjänst med ett årligt arvode av 12,000 kronor. Härvid förutsättes,
att, därest till befattningen skulle utses person, som åtnjuter lön
eller arvode av annan statstjänst, däri inbegripen lön å övergångsstat
för militär beställningshavare, han skall vara förpliktad att helt avstå
sistnämnda lön eller arvode. Skulle till befattningen utses exempelvis
en pensionerad beställningshavare vid armén, bör det föreslagna arvodet
av 12,000 kronor minskas med ett mot pensionen svarande belopp.
I pensionshänseende skulle för generaldirektören i lantbruksstyrelsen
komma att utan vidare gälla bestämmelserna i 2 § av kungörelsen den
29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i
fråga örn rätt till pension, sådan denna paragraf efter vidtagna ändringar
numera lyder (jfr 277/1925). Däremot skulle för chefen för stuteri
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
47
byrån erfordras införande i sagda kungörelse av en särskild föreskrift
rörande hans pensionsrätt. I sådant hänseende synes böra komma i till—
lämpning vad i kungörelsen i motsvarande hänseende är stadgat för byggnadschef
i byggnadsstyrelsen. Rörande denna fråga har förslag framlagts
på föredragning av chefen för finansdepartementet.
I de likalydande motionerna 1:305 och 11: 475 hemställes, att riksdagen
må besluta att inom lantbruksstyrelsen inrätta en särskild byrå för lantbruksekonomiska
ärenden i huvudsaklig överensstämmelse med vad jord•
bruksutredningen i sitt avgivna betänkande angående omorganisation av
lantbruksstyrelsen föreslagit.
Vidare hemställes i de likalydande motionerna 1: 308 och 11:478, att vid
beräkning av kostnaderna för extra ordinarie tjänstemän hos lantbruksstyrelsen
en byrådirektör i lönegrad B 26 utbytes mot en byråchef i lönegrad
B 30, varigenom det ordinarie förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen
ökas med 1,920 kronor.
Samtliga dessa fyra motioner avse inrättande av en särskild byrå inom
lantbruksstyrelsen för handläggning av lantbruksekonomiska frågor.
Till stöd härför har i huvudsak åberopats samma skäl, som anförts av
jordbruksutredningen.
I anslutning till utskottets tillstyrkande av stuteriärendenas överflyttande
till lantbruksstyrelsen biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag örn
att för handläggning av dessa ärenden inom lantbruksstyrelsen upprättas
en särskild byrå med den personal, som i propositionen angivits.
Likaså finner utskottet med hänsyn till de speciella kvalifikationer, som
böra vara förenade med innehavandet av byråchefsbefattningen för denna °
byrå, lämpligt, att, såsom Kungl. Majit föreslagit, denna befattning tillsättes
på förordnande enligt 5 § i avlöningsreglementet.
Vad därefter angår den nuvarande lantbruksbyråns blivande organisation,
synes den alltmer omfattande arbetsbördan å denpa byrå göra en
uppdelning av densamma ofrånkomlig. Jordbruksutredningens i motionerna
I: 308 och II: 478 upptagna förslag örn denna byrås omedelbara uppdelning
på icke mindre än tre byråer — en undervisningsbyrå, en lantbruksekonomisk
byrå och en jordbruksbyrå — har synts jämväl utskottet innebära
en viss överorganisation. Härtill kommer, såsom i ärendet uppvisats,
att betydande svårigheter möta, då det gäller att finna en rationell och
lämplig grund för den nuvarande lantbruksbyråns uppdelning. Denna uppdelning
bör, såsom lantbruksstyrelsen framhållit, ske på sådant sätt, att
dels klara gränslinjer erhållas mellan de olika delarna, dels ock förvaltningsuppgifter,
som naturligen höra ihop, ej åtskiljas. Såsom departementschefen
framhållit, kunna emellertid några klara gränser mellan de
lantbruksekonomiska ärendena och de egentliga jordbruksärendena knappast
uppdragas, då dylika ärenden ofta sammanhänga med och ingripa i
Utskottet.
48
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
■varandra. Det lärer därför vara lämpligast att tillsvidare stanna vid
Kungl. Majits förslag om uppdelning på två byråer, en lantbruksbyrå och
en undervisningsbyrå med en särskild föredragande i mellangradsställning
för lantbrnksekonomiska ärenden å lantbruksbyrån samt låta ytterligare
uppdelning bliva beroende av örn erfarenheten kommer att utvisa
något bestämt behov därav. Mot en uppdelning på tre byråer talar för
övrigt — förutom kostnadshänsyn — det av departementschefen anförda
skälet, att de tre byråernas arbetsuppgifter skulle bliva av alltför
liten omfattning för att motivera deras utrustande med några kvalificerade
befattningshavare i mellangradsställning. Härmed bomme ock
att följa den väsentliga olägenheten, att å vederbörande byrå icke skulle
finnas någon, som lämpligen vid behov kunde övertaga byråchefens arbetsuppgifter.
På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionerna
i nu förevarande del utan anser sig böra i huvudsak ansluta sig till propositionen,
varvid utskottet emellertid beträffande detaljerna vill framhålla
följande. I fråga örn personaluppsättningen å den blivande lantbruksbyrån
förfaller, därest utskottets förslag örn bibehållande av statskonsulenterna
i boskapsskötsel, svinskötsel samt får- och getskötsel godtages, frågan örn
inrättande av en byråinspektörsbefattning för husdjursskötsel. Däremot
bör, såsom Kungl. Majit föreslagit, nyinrättas en byrådirektörsbefattning
för lantbruksekonomiska ärenden (B 26) samt en byråinspektörsbefattning
för mejeriärenden (B 24), avsedd att tillsvidare upprätthållas
av den nuvarande statskonsulenten i mejeriärenden. Byrådirektörsbefattningen
torde såsom Kungl. Majit föreslagit lämpligen böra tillsvidare
uppföras såsom icke-ordinarie befattning. Lantbrukstyrelsen bär därjämte
ifrågasatt uppförande för den blivande lantbruksbyrå^ vidkommande
av en byråagronombefattning. I avvaktan på närmare erfarenhet,
örn och i vad män en ytterligare förstärkning av byråns organisation
erfordras, kan utskottet icke förorda upptagande av en ordinarie byråagronomtjänst.
Det är vidare att märka, att enligt utskottets förslag arbetskrafterna
å .lantbruks- och undervisningsbyråerna skulle erhålla ett
tillskott genom bibehållande av byrådirektörsbefattningen för trädgårdsärenden.
Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit att, i samband
med beslut örn ärendenas fördelning å de båda byråerna, närmare
bestämma rörande denne befattningshavares tjänstgöring. Såsom utskottet
redan förut här ovan uttalat torde emellertid denne befattningshavare
i första hand böra vara föredragande av trädgårdsärenden. Mot förslaget
örn indragning av den andra byrådirektörsbefattningen å den nuvarande
lantbruksbyrån har utskottet intet att invända. Utskottet har icke heller
någonting att erinra mot Kungl. Majits förslag att för undervisningsbyråns
vidkommande inrättas en byråchefs- och en byråinspektörsbefattning,
vilka emellertid båda torde på sätt Kungl. Majits förslag innebär böra
tillsvidare uppföras såsom icke-ordinarie tjänster. Å den icke-ordinarie
byråinspektörsbefattningen förutsättes i propositionen den av utskottet
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
49
till indragning förordade byrådirektören tillsvidare komma att förordnas,
vadan denna byråinspektörs tjänst under övergångstiden icke skulle behöva
tillsättas.
På grund av den ökning i arbetsuppgiterna för verket i dess helhet,
som den tillstyrkta omorganisationen innebär, vill utskottet även förorda
att arbetskrafterna å den administrativa byrån utökas på sätt i propositionen
angivits eller med en icke ordinäre tjänsteman i notariegraden
(B 21) och en amanuens.
Utskottet har icke heller något att erinra mot att agrikulturtekniska
byrån, såsom departementschefen förordat, erhåller den ändrade benämningen
kulturtekniska byrån.
Slutligen biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag örn generaldirektörsbefattningens
förändring till förordnandetjänst.
Avdelningen för bekämpande av tuberkulds hos nötkreatur.
Från och med år 1898 har riksdagen för varje år anvisat anslag till förekommande
och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreatur. För innevarande
budgetår är ifrågavarande anslag upptaget till ett belopp av
140,000 kronor. Med anslaget i fråga täckas de utgifter, som följa av det
lantbruksstyrelsen meddelade uppdraget att övervaka och leda undersökningarna
med tuberkulin och därav betingade åtgärder inom ladugårdarna
ävensom övriga därmed sammanhängande åtgärder
De på lantbruksstyrelsen ankommande åtgärderna i förevarande avseende
utföras inom en särskild, styrelsen underställd tuberkulosavdelning.
Den å avdelningen anställda personalen utgöres av 1 föredragande (B 29),
1 tuberkuloskonsulent (B 24), 1 kansliskrivare (arvode högst 3,888 kronor)
samt 1 expeditionsvakt (arvode högst 2,832 kronor). Avdelningen är uppförd
å extra stat.
Utskottet har här ovan förordat tuberkulosavdelningens överflyttande
till medicinalstyrelsen.
Departementschefen har under nu förevarande avdelning anfört huvudsakligen
följande:
>Vad angår löneställningen för chefen för avdelningen för tuberkulosbekämpandet
inom medicinalstyrelsen, anser jag, som härom samrått med
chefen för socialdepartementet, försiktigheten bjuda, att ifrågavarande befattningshavare
icke placeras i högre lönegrad, än som medicinalstyrelsen
föreslagit, d. v. s. i 28:e lönegraden. Då föreståndaren för tuberkulosavdelningen
inom lantbruksstyrelsen befinner sig i pensionsåldern, låter
sig denna ordning utan vidare genomföra.
''Enligt tuberkulossakkunnigas förslag skulle byråassistenten å en blivande
tuberkulosavdelning inom medicinalstyrelsen placeras i lönegrad
B 23. Då emellertid den nuvarande konsulenten å tuberkulosavdelningen
inom lantbruksstyrelsen tillhör 24:e lönegraden, synes det mig riktigast
vara, att sistnämnda lönegradsplacering bibehålies, till dess frågan örn
Bihang lill riksdagens protokoll 193,1. 10 sami. Sr lil
4
50
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Utskottet.
avdelningens framtida organisation hunnit prövas, särskilt som enligt
vad utredningen anfört befattningen i fråga nu icke skulle behöva nytillsättas.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat, skulle genom överflyttningen till
medicinalstyrelsen en beräknelig besparing i personalkostnaderna upp*
stå av omkring 4,000 kronor.
Tuberkulosavdelningen inom medicinalstyrelsen torde tillsvidare böra
bibehållas å extra stat samt utgifterna för avdelningen, åtminstone under
nästa budgetår, bestridas från det under nionde huvudtiteln uppförda
extra förslagsanslaget till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen, i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder i sådant hänseende som hittills tillämpats. Sedermera tordeböra
övervägas, huruvida icke utgifterna för avdelningen från och med
budgetåret 1934—1935 böra bestridas från anslag under femte huvudtiteln.»»
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Stuteriväsendet.
Till stuteriväsendet är i riksstaten uppfört ett ordinarie förslagsanslag..
Samtliga utgifter för stuteriväsendet bestridas från och med budgetåret
1930/1931 av de medel, som inflyta till statsverket på grund av kungörelsen
den 4 maj 1923 (nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst s. ktotalisator
(totalisatormedel). Dessa medel uppsamlas över förslagsanslaget
till stuteriväsendet i en fond, benämnd stuteriväsendets fond, från vilken
utgifterna i fråga skola direkt bestridas.
Med tillämpning från och med budgetåret 1931/1932 av den principen, att
förslagsanslaget till stuteriväsendet bör upptagas med samma belopp som
det, vartill totalisatormedlen beräknas komma att under budgetåret inflyta,
har anslaget för innevarande budgetår uppförts med 800,000 kronor.
Utgifterna för stuteriväsendet för budgetåret 1932/1933 beräknades (R.
skr. nr 54:1932 p. 7) sålunda:
Stuteriöverstyrelsen, förslagsvis ........................ kronor 42,100
Avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri,
förslagsvis.......................................... » 50,500!
Avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och stuteri,
förslagsvis ........................................ » 101,000
Hästavelns befrämjande, förslagsvis ...................... » 585,000
Summa förslagsvis kronor 778,600^
Under rubriken hästavelns befrämjande äro beräknade följande belopp:.
Hingstdepåernas och stuteriets verksamhet .............. kronor 201,000
Hästpremieringen, förslagsvis ............................ » 354,000
Understöd åt hästavelsföreningar och för stamboksföring
av hästar .......................... » 30,000
Förslagsvis kronor 585,000..
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
51
iled avseende å de i det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till stuteriväsendet
ingående posterna bör i anslutning till det av utskottet tillstyrkta
förslaget om hästavelsärendenas överflyttning till lantbruksstyrelsen
posten till stuteriöverstyrelsen utgå ur anslaget.
I anslagsposterna till dels avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer
och stuteri, dels avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och stuteri
har närmast genom sänkning av de för dyrtidstillägg beräknade beloppen
vunnits en besparing av sammanlagt 7,600 kronor. I fråga örn posten till
hingstdepåernas och stuteriets verksamhet avses i propositionen, att den
extra personalen för ridning och dressyr vid Flyinge hingstdepå och stuteri
skall äga åtnjuta ålderstillägg lika med den ordinarie stallpersonalen
eller 90 kronor efter respektive 3, 6 och 9 år motsvarande en utgiftsökning
med 420 kronor. Sammanlagt räknas med en minskning i statens
utgifter med i runt tal 20,000 kronor.
Anslagsposten till understöd åt hästavelsföreningar och för stamboksföring
av hästar är för närvarande upptagen till 30,000 kronor. Till understöd
åt hästavelsföreningar har emellertid utöver det nyssnämnda
särskilda anslaget å 30,000 kronor Kungl. Majit anvisat vissa ytterligare
belopp. Sålunda användes för ändamålet, efter beslut av riksdagen, viss del
av avkastningen av statens hästavelsfond (senast 49,000 kronor), varjämte
Kungl. Majit med anlitande av medel från stuteriväsendets fond
brukat bevilja ytterligare bidrag åt ifrågavarande föreningar. Sistberörda
direkt ur stuteriväsendets fond anvisade bidrag utgjorde under
1932 sammanlagt 24,000 kronor.
Kungl. Majits förslag avser, att det belopp, som för nästa budgetår
må användas till understöd åt hästavelsföreningar och för stamboksföring
av hästar, bestämmes av riksdagen med bortseende därvid dock
från de medel, som utgå av avkastningen från statens hästavelsfond och
varom riksdagen i annat sammanhang meddelar beslut, och att detsamma
uppföres med det belopp, vartill utgifterna för ändamålet — avkastningen
från hästavelsfonden dock ej medräknad — i verkligheten uppgå. Med
hänsyn till utgifterna för ändamålet under innevarande budgetår eller
54,000 kronor har anslagsbeloppet i propositionen för budgetåret 1933/1934
upptagits till sagda belopp, 54,000 kronor.
Skulle besparing uppstå å någon av de i utgiftsberäkningen för hingstdepåernas
och stuteriets verksamhet upptagna posterna förutsattes att
lantbruksstyrelsen — utom vad angår posten avseende avlöningsförmåner
— må äga använda sådan besparing till täckande av brist å annan,
för avlöning ej avsedd post. Utöver tillskott av statsmedel för hingstdepåerna
och stuteriet, tillhopa 145,135 kronor, har för budgetåret 1933/1934
ansetts böra upptagas dels 6,000 kronor för rese- och traktamentspenningar
för personal å lantbruksstyrelsens stuteribyrå samt depåcheferna
och dels 30,000 kronor till hingst- och fölinköp, vadan sammanlagda medelsbehovet
för hingstdepåernas och stuteriets verksamhet skulle uppgå
52 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
till (145,135 -f- 6,000 -f 30,000 = ) 181,135 kronor eller avjämnat till 181,000
kronor. Nyss nämnda belopp å 6,000 kronor för reseersättningar förutsattes
icke skola få iitan Kungl. Maj:ts tillstånd överskridas.
Vidkommande hästpremieringen har dels genom av Kungl. Majit vidtagna
ändringar å gällande hästpremieringsreglemente, dels genom vissa
förenklingar med avseende i hästpremieringsnämnds sammansättning och
dels genom indragning av det å arvodet till ordförande i sådan nämnd
nu utgående dyrtidstillägget beräknats uppkomma en besparing för
statsverket av 128,500 + 8,750 + 2,000 = 139,250 kronor. Det erforderliga
anslagsbeloppet utgör sålunda 354,000 — 139,250 = 214,750 kronor eller
i avrundat tal 214,700 kronor.
Såsom ny anslagspost i förevarande anslag till stuteriväsendet har i
beräkningen för budgetåret 1933/1934 upptagits ett belopp av 8,000 kronor
till demonstrationskurser i hovvård och hovbeslag avsedda att årligen
hållas i olika delar av landet, så ordnade att demonstrationerna kunna
upprepas på samma ort vart tredje år.
Körande medelsbehovet för budgetåret 1933/1934 för stuteriväsendet
har departementschefen först sammanfattat utgifterna för stuteriväsendet,
centralledningen oräknad, sålunda:
1) Avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri,
förslagsanslag .................................... kronor 47,500
2) Avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och
stuteri, förslagsanslag .................................. » 96,400
3) Hingstdepåernas och stuteriets verksamhet .......... » 181,000
4) Hästpremieringen, förslaganslag ...................... » 214,700
5) Understöd åt hästavelsföreningar och för stamboks
föring
................................................. » 54,000
6) Demonstration i hovvård och hovbeslag .............. » 8,000,
utgörande sammanlagt 601,600 kronor.
Därefter har departementschefen anfört följande:
»Under erinran att Kungl. Majit hitintills haft befogenhet att efter
prövning i vart fall disponera tillgängliga medel å stuteriväsendets fond
för tillgodoseende av diverse ändamål, som äro ägnade att främja hästaveln,
tillstyrker jag vidare, att ett belopp av 48,400 kronor måtte för
nästa budgetår ställas till Kungl. Maj:ts omedelbara förfogande för
tillgodoseende av dylika ändamål. De sammanlagda utgifterna för stuteriväsendet
för budgetåret 1933/1934 torde alltså böra begränsas till
(601,600 + 48,400 =) 650,000 kronor, vartill dock komma de i annat sammanhang
behandlade kostnaderna för stuteribyrån i lantbruksstyrelsen.
Vid övervägandet av frågan, huruvida utgifterna för stuteriväsendet
liksom hittills böra utgå ur stuteriväsendets fond eller bestridas direkt
å budgeten, har jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
33
funnit övervägande skäl tala för den sist nämnda anordningen. Härigenom
skulle vinnas ökad reda oell överskådlighet, och riksstaten bleve
befriad från en s. k. specialbudget. Jag anser därför, att man så snart
detta låter sig göra, exempelvis från oell med budgetåret 1934/1935, frångår
det nuvarande systemet med en specialbudget för stuteriväsendet.
Då en dylik omläggning näppeligen kan ske redan med ingången av
nästa budgetår, torde utgifterna för stuteriväsendet — begränsade till
650,000 kronor — även för budgetåret 1933/1934 böra bestridas direkt
från stuteriväsendets fond.
Så vitt nu kan bedömas torde stuteriväsendets fond den 1 juli 1933 hava
en behållning av i runt tal 100,000 kronor. Därest i enlighet med stuteriöverstyrelsens
beräkning under nästa budgetår i totalisatormedel inflyta
800,000 kronor, kommer fonden att under sagda budgetår hava en
tillgång av sammanlagt ungefär 900,000 kronor. Då utgifterna för stuteriväsendet,
såsom nyss föreslagits, skulle begränsas till 650,000 kronor
samt ett belopp av 200,000 kronor i enlighet med inkomstberäkningen i
årets statsverksproposition tages i anspråk för allmänna budgetändamål,
torde fondens behållning vid utgången av budgetåret 1933/1934 alltså
kunna under angivna förutsättningar beräknas till ungefär 50,000
kronor.
Vad angår finansieringen av förenämnda utgifter för stuteriväsendet
eller med andra ord medelstillförseln till stuteriväsendets fond, vill jag
erinra, att i inkomstberäkningen för budgetåret 1933/1934 titeln »totalisatormedel»
liksom för innevarande budgetår upptagits till belopp, motsvarande
vad som kan påräknas komma att under budgetåret verkligen
inflyta i form av dylika inkomster, eller 800,000 kronor. Med fortsatt
tillämpande av principen, att förslagsanslaget till stuteriväsendet bör
upptagas till samma belopp som det, vartill totalisatormedlen beräknas
komma att under budgetåret inflyta, torde sagda anslag jämväl för nästkommande
budgetår böra uppföras till belopp av 800,000 kronor.»
I vad Kungl. Majrts förslag under stuteriväsendet innefattar, att det
belopp, som bör få utgå till understöd åt hästavelsföreningar för nästa budgetår,
fastställes till 54,000 kronor samt att det till Kungl. Majlis fria
förfogande stående beloppet för samma tid begränsas till 48,400 kronor, anser
sig utskottet med hänsyn till nuvarande statsekonomiska svårigheter
böra biträda nämnda förslag. I övrigt föranleder förslaget icke någon erinran
från utskottets sida i annan mån än i vad angår sättet för bestridande
av utgifterna för stuteriväsendet. Skillén för den av departementschefen
ifrågasatta förändringen härutinnan synes utskottet icke vara av
den betydelse, att de motivera ett frångående av den jämlikt beslut av 1930
års riksdag genomförda ordningen. Utskottet anser sålunda i anslutning
till motionerna 1:310 och 11:476 i nu förevarande del, att samtliga
utgifter för stuteriväsendet fortfarande böra bestridas av inflytande to
-
Utakottet.
54
Utskottet.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
talisatormedel, vilka medel böra ingå till stuteriväsendets fond. Följaktligen
böra sålunda under budgetåret 1933/1934 jämväl utgifterna
för den tillstyrkta stuteribyrån i lantbruksstyrelsen bestridas av totalisatormedel.
Då dessa senare utgifter torde kunna beräknas till
i runt tal 35,000 kronor, kommer tillgodoseendet av stuteriväsendets
behov under nästa budgetår att kräva 650,000 + 35,000 = 685,000 kronor. Inbegripet
det belopp av 200,000 kronor av totalisatormedel, sorn i statsverkspropositionen
avsetts för allmänna budgetändamål under nästa budgetår
och varemot utskottet med hänsyn till det svåra statsfinansiella läget icke
anser sig böra göra någon erinran, skulle för samma år komma att av totalisatormedel
tagas i anspråk 885,000 kronor, vadan, då medelstillgången
beräknats för samma tid till 900,000 kronor, 15,000 kronor skulle utgöra behållningen
till budgetåret 1934/1935.
Kostnadsberäkningar och statförslag.
Utskottet har under nästföregående avdelning förordat, att utgifterna
för stuteriväsendet i dess helhet, sålunda även utgifterna för den tillstyrkta
stuteribyrån i lantbruksstyrelsen, skola finansieras av totalisatormedel.
För att undvika upprättande av en särskild stat för stuteribyrån bör så
ordnas, att jämväl kostnaderna för denna byrå, vilka på sätt ovan nämnts
i realiteten skola täckas av totalisatormedel, formellt komma att belasta
det ordinarie förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen. I sådant syfte bör
av till stuteriväsendets fond inflytande totalisatormedel ett mot de beräknade
kostnaderna för stuteribyrån svarande belopp tillgodoföras berörda
förslagsanslag till lantbruksstyrelsen. Det torde böra ankomma på Kungl.
Majit att härom närmare förordna. Till vad sålunda anförts torde hänsyn
böra tagas vid bestämmande av det belopp, varmed ordinarie förslagsanslaget
till lantbruksstyrelsen skall i riksstaten uppföras för nästa budgetår.
Härtill återkommer utskottet här nedan.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän inom den ordinarie staten för lantbruksstyrelsen
beräknas till 183,200 kronor, varjämte till avlöningar till tjänstemän å
övergångsstat avsetts ett beräknat belopp av 53,400 kronor. Härvid har
räknats med att å övergångsstat skulle uppföras två byrådirektörer och
fyra statskonsulenter. Då enligt utskottets förslag en av ifrågavarande
byrådirektörer skulle uppföras å lantbruksstyrelsen ordinarie stat, samt
avlöningar till statskonsulenter icke skulle utgå av anslaget till lantbruksstyrelsen,
torde den ordinarie staten kunna beräknas till 193,000 kronor
och övergångsstaten till 9,500 kronor eller tillhopa 202,500 kronor.
Beträffande den i propositionen upptagna anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m. ingår däri bland annat ett belopp
av 2,200 kronor för inkallande till överläggningar inom styrelsen av
sakkunniga personer i fråga örn såväl lantbruks- som hästavelsområdet.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91. 55
Utskottet anser för sin del det vara av stor vikt, att lantbruksstyrelsen i
erforderlig omfattning beredes möjlighet härtill. Då emellertid det av
Kungl. Majit för sådant ändamål beräknade beloppet synes utskottet väl
knappt, vill utskottet i viss ansliitning till det i motionerna I: 305 och
II: 475 framställda förslaget i förevarande avseende förorda en höjningav
ifrågavarande anslagsbelopp till 5,000 kronor. I övrigt har utskottet
icke någon erinran att framställa mot beräknande av förevarande anslagspost.
Det av Kungl. Majit för nu ifrågavarande ändamål beräknade anslaget
88,700 kronor torde därför böra bestämmas till (88,700 + 2,800 =)
"91,500 kronor.
I enlighet med vad utskottet här ovan anfört skulle för lantbruksstyrelsen
fastställas följande stater att tillämpas från och med budgetåret
1933/1934.
Ordinarie stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... kronor 193,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag .......................................... » 91,500
Summa kronor 284,500
Övergångsstat.
Avlöning, förslagsanslag.................................. kronor 9,500.
Utgifterna för lantbruksstyrelsen efter omorganisationen skulle sålunda
uppgå till (284,500 + 9,500 =) 294,000 kronor. I enlighet med vad utskottet
här ovan anfört bör emellertid ordinarie förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen
i riksstaten för budgetåret 1933/1934 upptagas till allenast
(294,000 — 35,000 =) 259,000 kronor.
I propositionen har äskats ett särskilt extra förslagsanslag å 15,000 kronor
till reseersättningar för befattningshavare vid lantbruksstyrelsen, vilket
förutsättes icke få utan Kungl. Majits tillstånd överskridas. Departementschefen
har i samband med uppdragande av huvudlinjerna för det
framlagda organisationsförslaget lagt särskilt vikt vid att lantbruksstyrelsen
tjänstemän borde beredas tillfälle att genom resor komma i kontakt
med det praktiska livet på jordbrukets område, en synpunkt som utskottet
också livligt behjärtar. Med hänsyn härtill och i betraktande av de belopp,
vartill resekostnaderna enligt lämnade uppgifter under den hittills
förflutna delen av innevarande budgetår uppgått, synes utskottet anslaget
ifråga knappt tillmätt. Därest anslaget visar sig otillräckligt för tillgodoseende
av det föreliggande behovet, står emellertid möjlighet öppen för
lantbruksstyrelsen att hos Kungl. Majit utverka att anslaget får överskridas.
Under nionde huvudtiteln är för budgetåret 1932/1933 uppfört ett ordinarie
förslagsanslag å 49,800 kronor till statskonsulenter och deras biträ
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ab Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
den. Häri ingå bland annat dels en anslagspost å 5,000 kronor till arvoden
åt två stipendiater i boskapsskötsel och mejerihushållning, vartdera
arvodet å 2,500 kronor, samt dels ett förslagsanslag å 10,000 kronor till
reseersättningar åt statskonsulenter och stipendiater. Då enligt utskottets
förslag statskonsulenten i mejerihushållning skulle uppföras å övergångsstat
och stipendiat i mejerihushållning därför ej vidare skulle behöva anställas,
kan anslagsposten å 5,000 kronor minskas till 2,500 kronor. Då
vidare anslagsposten till reseersättningar icke skulle tagas i anspråk för
bestridande av kostnader för resor för den å övergångsstat uppförde statskonsulenten,
lärer ifrågavarande anslagspost kunna minskas till 7 000
kronor.
I enlighet härmed och då särskilt anslag för vikariatsersättningar ej
torde böra uppföras i staten utan härför erforderligt belopp utgå ur anslaget
till avlöningar till ordinarie tjänstemän, torde för statskonsulenter
m. m. från och med budgetåret 1933/1934 böra gälla följande stater.
Ordinarie stat.
Avlöningar till statskonsulenter, förslagsanslag
Arvode till en stipendiat i boskapsskötsel ..................
Reseersättningar åt statskonsulenter och stipendiat, förslagsanslag
......................
kronor 25,900
» 2,500
» 7,000
Summa kronor 35,400.
Övergångsstat.
Avlöning, förslagsanslag .................................. kronor 8600_
Anni. Anslagsposten till reseersättningar åt statskonsulenter och stipendiat må icke
utan Kungl. Maj:ts tillstånd överskridas.
I anledning av att endast ett biträde skulle vara anställt hos statskonsulenterna,
torde beteckningen å det nuvarande anslaget »statskonsulenter
och deras biträden» böra ändras till »statskonsulenter m. m.».
I riksstaten för budgetåret 1933/1934 bör sålunda uppföras ett ordinarie
förslagsanslag till statskonsulenter m. m. å 44,000 kronor.
Enligt propositionen är den föreslagna organisationen avsedd att träda
i tillämpning från och med ingången av nästa budgetår. Med hänsyn till
den knappa tid, som på grund av den redan långt framskridna tiden torde
komma att stå Kungl. Maj:t till buds för omorganisationens genomförande,
anser utskottet ett bemyndigande böra lämnas Kungl. Majit att under
budgetårets lopp i den mån, som förhållandena sådant möjliggöra, successivt
genomföra omorganisationen och därvid med anlitande av förslagsanslaget
till lantbruksstyrelsen för samma budgetår bestrida uppkommande
kostnader för uppehållande under tiden i erforderliga delar av lantbruksstyrelsens
och stuteriöverstyrelsens nuvarande organisation.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
57
Vissa motionsvis framställda utredningsförslag.
Utskottet övergår slutligen till de i anledning av förevarande proposition
väckta motionerna II: 481 och II: 484, innefattande vissa utredningsförslag.
Vidkommande först motionen II: 481 hemställes däri, att riksdagen med
beaktande av i motionen anförda synpunkter ville besluta örn skrivelse till
Kungl. Majit örn skyndsam utredning angående statistiska centralbyråns
byrås för jordbruksstatistik införlivande med lantbruksstyrelsen.
Beträffande de skäl som anförts till stöd härför hänvisas till motionen.
Motionären åsyftar med den föreslagna överflyttningen till lantbruksstyrelsen
av statistiska centralbyråns jordbruksstatistiska byrå att till en
byrå sammanföra i lantbruksstyrelsen förekommande jordbruksekonomiska
ärenden med frågor rörande jordbruksstatistiken. Härigenom skulle enligt
motionärens mening vinnas, att man inom lantbruksstyrelsen kunde få
tillgång till en fortlöpande, förhållandena i varje läge avspeglande jordbruksstatistik,
som utgjorde en grundbetingelse för ett rätt bedömande
över huvud av lantbruksekonomiska spörsmål.
Onekligen synes utskottet åtskilligt beaktansvärt ligga i den i motionen
sålunda framförda tanken. Ä andra sidan torde de utredningar, på vilka
statsmakterna grundat sitt ställningstagande till sättet för den officiella
statistikens anordnande, närmast pekat på en centralisering i möjligaste
mån till ett ämbetsverk såsom den lämpligaste organisationsformen härutinnan,
med hänsyn bland annat till den tillgång dels till för ändamålet
kvalificerad personal, dels ock till erforderlig maskinell utrustning, som
inom en sådan organisation lättare kunde stå till förfogande för detta speciella
arbetes utförande. På grund av dessa förhållanden och då utskottet
i varje fall håller före att genom åvägabringande av en önskvärd samverkan
mellan vederbörande byråer i lantbruksstyrelsen och statistiska centralbyrån
motionens syfte torde kunna nås, bar utskottet icke ansett sig
böra ifrågasätta någon hänvändelse till Kungl. Maj:t med begäran örn den
i motionen avsedda utredningen.
Beträffande motionen II: 484 har däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit täcktes
verkställa ^^tredning angående inrättande av en särskild fiskeristyrelse
för fiskerinäringen och för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
Beträffande de skill, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.
I motionen hävdas att både lantbrukets och fiskerinäringens intressen
skulle i administrativt hänseende bliva bättre tillgodosedda, därest fiskeriväsendet
erhölle en särskild administration.
Utskottets
58
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Vtskottet.
Vissa skäl torde visserligen kunna anföras för att fiskeriväsendet utbrytes
från lantbruksstyrelsen för att såsom i motionen avses bilda en
fristående fiskeristyrelse. Härutinnan har motionären bland annat hänvisat
till de båda under senare år tillkomna under ledning av lantbruksstyrelsen
fiskeribyrå stående undersöknings- och försöksanstalterna på
saltvattnets och sötvattnets område, förhållanden som utvisade att fiskeribyrån
kommit att intaga en alltmer fristående ställning inom lantbruksstyrelsen.
Emellertid har med hänsyn till den korta tid, varunder dessa
försöksanstalter varit i verksamhet, någon erfarenhet ännu icke kunnat
vinnas rörande dessa anstalters inverkan på fiskeriväsendets ledning inom
lantbruksstyrelsen. I betraktande därtill av det nuvarande statsfinansiella
läget finner sig utskottet icke böra ifrågasätta en utredning, som
syftar till en utvidgad organisation på ifrågavarande område. Utskottet
kan sålunda icke biträda motionen.
Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må med bifall i så måtto till Kungl.
Maj:ts förevarande proposition och med avslag å motionen
I: 309
1) besluta, att antalet ordinarie befattningar i lantbruksstyrelsen
skall från och med den 1 juli 1933 vara
bestämt på följande sätt:
Befattning. Lönegrad.
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlö
ningsreglementet
—
1 chef för stuteribyrån, arvode enligt 5 § i
avlöningsreglementet -—
4 byråchefer ....................... B 30
1 byrådirektör .............................. B 28
1 byrådirektör ................................ B 26
2 förste byråingenjörer ...................... B 26
1 byråinspektör för mejeriärenden .......... B 24
1 sekreterare ................................ B 24
1 kassör och bokhållare ...................... B 21
2 notarier ................................... B 21
3 kansliskrivare ............................. B 11
1 förste expeditionsvakt .................... B 7
4 kanslibiträden ............................. B 7
2 expeditionsvakter ......................... B 5
4 kontorsbiträden ........................... B 4
1 skrivbiträde ............................... B 2;
Anin. Befattningen såsom byråinspektör för mejeriärenden
tillsättes ej, så länge statskonsulent i mejerihushållning finnes upptagen
å övergångsstat.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
59
2) besluta, med giltighet från och med den 1 juli
1933, sådan ändring av 5 § i avlöningsreglementet för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i
1 mom. första stycket av paragrafen bland där angivna
chefsbefattningar uppföres generaldirektören i
lantbruksstyrelsen med arvode av 19,000 kronor, att i
sagda moments andra stycke införes befattningen såsom
chef för stuteribyrån i lantbruksstyrelsen med
arvode av 12,000 kronor samt att i 2 mom. av paragrafen
befattningen såsom chef för stuteriöverstyrelsen
uteslutes;
3) besluta, att å övergångsstat för lantbruksstyrelsen
skall från och med den 1 juli 1933 vara upptagen
en byrådirektörsbefattning i lönegraden B 26;
4) fastställa ovan intagna ordinarie avlöningsstat
och övergångsstat för lantbruksstyrelsen att tillämpas
från och med budgetåret 1933/1934;
5) höja det ordinarie förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen,
nu 225,000 kronor, med 34,000 kronor till
259.000 kronor;
6) till reseersättningar åt befattningshavare vid
lantbruksstyrelsen anvisa för budgetåret 1933/1934 under
nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag av
15.000 kronor;
7) besluta, att antalet ordinarie statskonsulenter
skall från och med den 1 juli 1933 vara bestämt på
följande sätt:
Befattning. Lönegrad.
1 statskonsulent i boskapsskötsel.............. B 24
1 statskonsulent i svinskötsel.................. B 24
1 statskonsulent i får- och getskötsel ........ B 24;
Anni. Vid inträffande ledighet å någon av de å ordinarie stat
uppförda statskonsulentbefattningarna må sådan befattning ej återbesättas
med mindre Kungl. Maja efter riksdagens medgivande
därtill lämnar tillstånd.
8) besluta, att å övergångsstat skall från och med den
1 juli 1933 vara upptagen en statskonsulent i mejerihushållning
i lönegraden B 24;
9) fastställa ovan intagna ordinarie stat och övergångsstat
för statskonsulenter m. fl. att tillämpas från
och med budgetåret 1933/1934;
10) att — med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie
förslagsanslaget »statskonsulenter oell deras bi
-
60
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
träden» -— i riksstaten under nionde huvudtiteln upptaga
ett ordinarie förslagsanslag till statskonsulenter
tn. m. med 44,000 kronor;
11) besluta, att det under samma huvudtitel upptagna
ordinarie förslagsanslaget till inspektion över
de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, 8,000 kronor,
skall ur riksstaten utgå;
12) till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen anvisa för budgetåret
1933/1934 under nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag
av 140,000 kronor;
13) för budgetåret 1933/1934 uppföra ordinarie förslagsanslaget
till stuteriväsendet med oförändrat belopp
av 800,000 kronor;
14) bemyndiga Kungl. Maj: t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda
organisationsändringar må erfordras;
15) bemyndiga Kungl. Majit att under budgetåret
1933/1934, i mån som förhållandena sådant möjliggöra,
successivt genomföra den tillstyrkta omorganisationen
och med anlitande av ordinarie förslagsanslaget till
lantbruksstyrelsen för samma budgetår bestrida uppkommande
kostnader för uppehållande under tiden i
erforderliga delar av lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsens
nuvarande organisation;
B) att motionerna I: 305 och II: 475,1: 306 och II: 474,
1:307 och 11:477, 1:308 och 11:478 samt 1:310 och
II: 476, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, ej
må föranleda någon riksdagens åtgärd;
C) att motionen II: 481 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
D) att motionen II: 484 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 19 maj 1933.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
61
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från lörsta kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Carl E, Eriksson, Granath,
J, Fritiof Gustafson*, David Hjalmar Pettersson, Elof B. Andersson och Henriksson* samt
Irån andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby. Hedlund i Häste. Uddenberg*,
Andersson i Grimbo. Olsson i Itödningsberg, Björk*, Liedberg och Danielsson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Sederholm, J. Fritiof Gustafson, David Hjalmar Pettersson,
Elof B. Andersson, Hedlund i Häste och Danielsson, som ansett, att
utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
I den till riksdagen (sid. 1)---upptagas i staten (sid. 37).
Lantbruksstyrelsens organisation.
Å den nuvarande---anförts av jordhruksutredningen (sid. 47).
I anslutning till —--avlöningsreglementet.
Vad därefter angår den nuvarande lantbruksbyrån, är dess arbetsbörda
för närvarande alltför betungande och befinner sig därjämte i ständig
tillväxt på grund av att statsverksamheten inom jordbruksnäringen
alltjämt ökas i omfattning. En reform är därför av behovet påkallad
och bör enligt utskottets åsikt inriktas på omedelbart åstadkommande av
en organisation, som verkligen är ägnad att fylla de växande uppgifterna.
Kungl. Majit har i detta hänseende föreslagit en uppdelning på två
nya byråer av den nuvarande lantbruksbyrån. Utskottet anser emellertid,
att sistnämnda byrås arbetsbörda är så stor och dess uppgifter så
olikartade, att en uppdelning på tre nya byråer, i enlighet med vad jordbruksutredningen
föreslagit och i de i ämnet väckta motionerna påyrkats,
synes väl motiverad. Visserligen möta, såsom departementschefen
framhållit, vissa svårigheter vid gränsdragningen mellan de olika byråernas
arbetsområden, men undervisningsärendena utgöra dock i viss
mån ett för sig avgränsat område och en ytterligare uppdelning torde
naturligen kunna ske med utgångspunkt, å ena sidan, från själva jordbruksproduktionen
och, å andra sidan, från jordbruksproduktsavsättningen.
I varje fall torde några oöverkomliga hinder för en rationell
ärendesfördelning icke böra möta. Utskottet tillstyrker därför en uppdelning
av den nuvarande lantbruksbyrån å en jordbruksbyrå, en undervisningsbyrå
och en lantbruksekonomisk byrå. Hur den närmare fördelningen
av ärendena byråerna emellan slutligen bör verkställas, lärer
vara en sak, som det bör ankomma på Kungl. Majit att i samband med
Utskottet.
62
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
omorganisationens genomförande träffa avgörande örn. Detta utskottets
förslag medför ingen annan ökning av det personalbehov, Kungl. Majit
räknat med, än att den av Kungl. Majit föreslagna, i lönegraden B 26
placerade byrådirektörsbefattningen för lantbruksekonomiska ärenden å
lantbruksbyrån ersättes med en byråchef, placerad i lönegraden B 30, för
den lantbruksekonomiska byrån, alldenstund den amanuens- och biträdeshjälp,
som därutöver kan erfordras, torde kunna beredas från övriga till
lantbruksstyrelsens förfogande ställda arbetskrafter. Denna byråchefsbefattning
torde tillsvidare böra upptagas såsom icke-ordinarie befattning.
Den förordade ändringen i Kungl. Majits förslag, som medför en merkostnad
å allenast 1,920 kronor, är enligt utskottets åsikt påkallad för
att de lantbruksekonomiska spörsmålen skola vinna det självständiga
beaktande, som deras vitala betydelse för jordbruksnäringen motiverar.
I detta avseende vill utskottet särskilt hänvisa till vad i jordbruksutredningens
betänkande anförts. Vad angår personaluppsättningen i
övrigt å de tre nya byråerna, föreligger, därest utskottets förslag örn bibehållande
av statskonsulenterna i boskapsskötsel, svinskötsel samt fåroch
getskötsel antages, icke något behov att inrätta en byråinspektörsbefattning
för husdjursskötsel. Däremot bör, såsom Kungl. Majit föreslagit,
en byråinspektörsbefattning för mejeriärenden, avsedd att tillsvidare
upprätthållas av den nuvarande statskonsulenten i mejeriärenden,
inrättas och lämpligen förläggas till den lantbruksekonomiska byrån,
vilken därjämte bör tilldelas en amanuens. Av de båda byrådirektörsbefattningar,
som nu finnas, har utskottet tillstyrkt bibehållande av
den särskilda befattningen för trädgårdsärenden. Örn den närmare placeringen
av denne befattningshavare torde Kungl. Majit komma att
träffa avgörande i samband med omorganisationens genomförande. Å undervisningsbyrån
böra, såsom Kungl. Majit föreslagit, nyinrättas en
byråchefs- och en byråinspektörsbefattning, vilka båda torde böra uppföras
såsom icke-ordinarie befattningar. I övrigt synes den av Kungl.
Majit föreslagna personaluppsättningen kunna godtagas även vid en
uppdelning på tre byråer. Vad utskottet sålunda föreslagit innebär, att
arbetskrafterna i mellangraderna skulle bliva få i förhållande till antalet
byråchefer, en anordning, som departementschefen befarat skola verka
mindre lyckligt. Emellertid hava liknande system redan i viss utsträckning
tillämpats inom statsförvaltningen, till exempel i skolöverstyrelsen.
Utskottet har stannat vid att i huvudsak tillstyrka den av Kungl. Majit
föreslagna personaluppsättningen med hänsyn till att erfarenhet bör avvaktas,
örn och i vad mån ytterligare befattningar i mellanställning kunna
vara erforderliga.
På grund av (sid. 49)--— till budgetåret 1934/1935 (sid. 54).
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91. 63
Kostnadsberäkningar och statförslag.
Utskottet har--- -— 202,500 kronor.
Beträffande anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. innebär utskottets förslag först sådan ändring i Kungl.
Maj:ts förslag att en icke-ordinarie byrådirektör i lönegraden B 26 skulle
utbytas mot en icke-ordinarie byråchef i lönegraden B 30, motsvarande
en anslagsökning av i avrundat tal 2,000 kronor. I samma anslagspost
ingår ett belopp av 2,200 kronor för inkallande till överläggningar inom
styrelsen av sakkunniga personer i fråga örn såväl lantbruks- som häst*
avelsområdet. Utskottet anser för sin del det vara av stor vikt att lantbruksstyrelsen
i erforderlig omfattning beredes möjlighet härtill. Då
emellertid det av Kungl. Majit för sådant ändamål beräknade beloppet
synes utskottet väl knappt, vill utskottet i viss anslutning till det i motionerna
1:305 och 11:475 framställda förslaget i förevarande avseende
förorda en höjning av ifrågavarande anslagsbelopp till 5,000 kronor..
Det av Kungl. Majit för nu ifrågavarande ändamål beräknade beloppet
88,700 kronor torde därför böra ökas med 4,800 kronor till 93,500
kronor.
I enlighet med vad utskottet här ovan anfört skulle för lantbruksstyrelsen
fastställas följande stater att tillämpas från och med budgetåret
1933/1934.
Ordinarie stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 193,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag .......................................... » 93,500
Summa kronor 286,500.
Övergångsstat.
Avlöning, förslagsanslag .................................kronor 9,500..
Kostnaderna för lantbruksstyrelsen efter omorganisationen skulle sålunda
uppgå till sammanlagt 296,000 kronor. I enlighet med vad utskottet
bär ovan anfört bör emellertid ordinarie förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen
i riksstaten för nästa budgetår böra uppföras med allenast
(296,000 — 35,000 =) 261,000 kronor.
I propositionen har (sid. 55)--— biträda motionen (sid. 58).
Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört hemställer utskottet,
a) att riksdagen må, med anledning av Kungl..
Maj:ts förevarande proposition och med avslag å motionen
I: 309,
1)—4) besluta — — — budgetåret 1933/1934; = utskottet,
5) höja det ordinarie förslagsanslaget till lantbruks
-
Ut skottet.
64
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Utskottet.
styrelsen, nu 225,000 kronor, med 36,000 kronor till
261.000 kronor;
6)—15) till resersättningar — — — nuvarande organisation;
= utskottet,
B)—D) att motionerna — — — riksdagens åtgärd
= utskottet.
2) av herrar Andersson i Grimbo och Liedberg, som ansett, att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:
I den till riksdagen (sid. 1)---kostnadsberäkningar och statförslag
(sid. 9).
Hästavelns centrala ledning.
Ärendena rörande hästaveln--— den föreslagna överflyttningen
(sid. 18).
Utskottet delar departementschefens uppfattning örn vikten av hästavelns
förkovran och förbättring samt önskvärdheten av att tillvarataga
och än ytterligare utveckla den jordbrukande befolkningens intresse för
hästavelsfrågorna ävensom för hästavelsarbetets planmässighet och kontinuitet.
Utskottet anser emellertid, att detta arbetsområdes omfattning och dess
speciella karaktär, som av departementschefen vitsordas i samband med
förslaget örn upprättande av en särskild byrå för stuteriärendena, sammanställt
med vad nyss anförts örn hästavelns betydelse för jordbruket
framförallt med hänsyn till jordbrukets förseende med lämplig dragkraft, i
motsats mot vad departementschefen föreslår, utgöra tillräckligt starka
skäl för bibehållande av en egen central myndighet för hästaveln och hästärendena,
d. v. s. stuteriöverstyrelsens bibehållande. Önskvärdheten av
att vid de ärendens behandling, varom här är fråga, sammanföra praktisk
erfarenhet med administrativ förfarenhet, synes utskottet bättre tillgodoses
genom behållande av nuvarande organisation, som visat sig ändamålsenlig
och väl fyllt sin uppgift. Härav följer, att utskottet anser bättre
betingelser förefinnas att erhålla lämpligast möjliga person till chef för
stuteriöverstyrelsen —■ med dess nuvarande arbetsfördelning —- än att
till byråchef för stuteriärenden kunna förvärva en person, som i sig förenar
samtliga de egenskaper och kunskaper, som kunna fordras hos en chef
för stuteriöverstyrelsen och en byrådirektör var för sig. Utskottet delar
icke departementschefens uppfattning örn att detta uteslutande är en
lönefråga.
Beträffande den beräknade besparingen vid stuteriöverstyrelsens indragning
hyser utskottet samma mening som departementschefen därom,
att denna ej bleve av den betydenhet att i och för sig motivera den före
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
65
slagna omorganisationen. I vad departementschefen anfört beträffande
den förenkling, som vid stuteriöverstyrelsens indragning skulle inträda i
den statliga administrationen, kan utskottet icke instämma. Utskottet får
anledning återkomma till denna fråga i samband med totalisatormedlens
redovisning och disposition.
Utskottet har redan uttalat sin tillfredsställelse med departementschefens
uttalande, att väckt fråga örn decentralisering från lantbruksstyrelsen
av vissa förvaltningsuppgifter synts honom vara förtjänt av beaktande.
Utskottet finner detta utgöra ytterligare en anledning att icke nn gä
in för en omorganisation av hästavelns centrala ledning, och då utskottet
anser de av bland andra lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen anförda
betänkligheterna icke mindre än vad motionärerna i motionerna
1:310 och 11:476 anfört utgöra vägande skäl mot vad Kungl. Maj:t i
fråga örn hästavelns centrala ledning föreslagit, kan utskottet icke biträda
detta förslag.
Den centrala ledningen av ärenden angående nötkreaturstuberkulos
in. in.
Förvaltningen av de---upptagas i staten (sid. 37).
Lantbruksstyrelsens organisation.
Å den nuvarande (sid. 37)---anförts av jordbruksutredningen
(sid. 47).
Utskottet har här ovan förordat stuteriöverstyrelsens bibehållande. På
grund härav förfaller Kungl. Maj:ts förslag örn inrättande av en stuteribyrå
i lantbruksstyrelsen. Av de utav Kungl. Majit upptagna ordinarie
befattningarna i lantbruksstyrelsen böra sålunda uteslutas chefsbefattningen
å stuteribyrån, en notariebefattning (B 21) och en kontorsbiträdesbefattning
(B 4).
Vad därefter angår den nuvarande lantbruksbyrån, är dess arbetsbörda
för närvarande alltför betungande och befinner sig därjämte i ständig tillväxt
på grund av att statsverksamheten inom jordbruksnäringen alltjämt
ökas i omfattning. En reform är därför av behovet påkallad och bör enligt
utskottets åsikt inriktas på omedelbart åstadkommande av en organisation,
som verkligen är ägnad att fylla de växande uppgifterna. Kungl.
Majit har i detta hänseende föreslagit en uppdelning på två nya byråer
av den nuvarande lantbruksbyrån. Utskottet anser emellertid, att sistnämnda
byrås arbetsbörda är så stor och dess uppgifter så olikartade, att
en uppdelning på tre nya byråer, i enlighet med vad jordbruksutredningen
föreslagit och i de i ämnet väckta motionerna påyrkats, synes väl motiverad.
Visserligen möta, såsom departementschefen framhållit, vissa svårigheter
vid gränsdragningen mellan de olika byråernas arbetsområden,
men undervisningsärendena utgöra dock i viss mån ett för sig avgränsat
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 sand. Nr 91. 5
Utskottet.
66 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
område och en ytterligare uppdelning torde naturligen kunna ske med
utgångspunkt, å ena sidan, från själva jordbruksproduktionen och, å
andra sidan, från jordbruksproduktavsättningen. I varje fall torde några
oöverkomliga hinder för en rationell ärendesfördelning icke böra möta. Utskottet
tillstyrker därför en uppdelning av den nuvarande lantbruksbyrån
å en jordbruksbyrå, en undervisningsbyrå och en lantbruksekonomisk
byrå. Hur den närmare fördelningen av ärendena byråerna emellan
slutligen bör verkställas, lärer vara en sak, som det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att i samband med omorganisationens genomförande träffa
avgörande örn. Detta utskottets förslag medför ingen annan ökning av
det personalbehov, Kungl. Majit räknat med, än att den av Kungl. Majit
föreslagna i lönegraden B 26 placerade byrådirektörsbefattningen för lantbruksekonomiska
ärenden å lantbruksbyrån ersättes med en byråchef, placerad
i lönegraden B 30, för den lantbruksekonomiska byrån, alldenstund
den amanuens- och biträdeshjälp, som därutöver kan erfordras, torde kunna
beredas från övriga till lantbruksstyrelsens förfogande ställda arbetskrafter.
Denna byråcbefsbefattning torde tillsvidare böra upptagas såsom
icke-ordinarie befattning. Den förordade ändringen i Kungl. Majits
förslag, som medför en merkostnad å allenast 1,920 kronor, är enligt utskottets
åsikt påkallad för att de lantbruksekonomiska spörsmålen skola
vinna det självständiga beaktande, som deras vitala betydelse för jordbruksnäringen
motiverar. I detta avseende vill utskottet särskilt hänvisa
till vad i jordbruksutredningens betänkande anförts. Vad angår personaluppsättningen
i övrigt å de tre nya byråerna, föreligger, därest utskottets
förslag örn bibehållande av statskonsulenterna i boskapsskötsel, svinskötsel
samt får- och getskötsel antages, icke något behov att inrätta en byråinspektörsbefattning
för husdjursskötsel. Däremot bör, såsom Kungl.
Majit föreslagit, en byråinspektörsbefattning för mejeriärenden, avsedd
att tillsvidare upprätthållas av den nuvarande statskonsulenten i mejeriärenden.
inrättas och lämpligen förläggas till den lantbruksekonomiska
byrån, vilken därjämte bör tilldelas en amanuens. Av de båda byrådirektörsbefattningar,
som nu finnas, bar utskottet tillstyrkt bibehållande av
den särskilda befattningen för trädgårdsärenden. Örn den närmare placeringen
av denne befattningshavare torde Kungl. Majit komma att träffa
avgörande i samband med omorganisationens genomförande. Å undervisningsbyrån
böra, såsom Kungl. Majit föreslagit, nyinrättas en byråchefsoch
en byråinspektörsbefattning, vilka båda torde böra uppföras såsom
icke-ordinarie befattningar. I övrigt synes den av Kungl. Majit föreslagna
personaluppsättningen kunna godtagas även vid en uppdelning på tre
byråer. Vad utskottet sålunda föreslagit innebär, att arbetskrafterna i
mellangraderna skulle bliva få i förhållande till antalet byråchefer, en
anordning, som departementschefen befarat skola verka mindre lyckligt.
Emellertid hava liknande system redan i viss utsträckning tillämpats inom
statsförvaltningen, till exempel i skolöverstyrelsen. Utskottet bar stan
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
67
nät vid att i huvudsak tillstyrka den av Kungl. Majit föreslagna personaluppsättningen
nied hänsyn till att erfarenhet bör avvaktas, om och i vad
mån ytterligare befattningar i mellanställning kunna vara erforderliga.
På grund av (sid. 49)---i denna del (sid. 50).
Stuteriväsendet.
Till stu ter i väsendet är (sid. 50)---av 800.000 kronor» (sid. 53).
Då utskottet förordat ett bibehållande av stuteriöverstyrelsen, bör för
styrelsen beräknas motsvarande utgift som för innevarande budgetår, eller
42,100 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innefattar i övrigt bland annat, att det belopp,
som bör få utgå till understöd åt hästavelsföreningar för nästa budgetår,
fastställes till 54,000 kronor samt att det till Kungl. Maj:ts fria förfogande
stående beloppet för samma tid begränsas till 48,400 kronor. Härjämte har
departementschefen uttalat sig för att utgifterna för stuteriväsendet i dess
helhet från och med budgetåret 1934/1935 böra bestridas direkt å budgeten.
Utskottet håller för sin del före att — på sätt i motionerna I: 310 och II:
476 framhållits — någon begränsning ej bör ske i Kungl. Maj:ts för närvarande
fria dispositionsrätt i nu ifrågavarande avseende. Utskottet kan
icke heller finna att de av departementschefen anförda skälen för en förändring
med avseende å totalisatormedlens redovisning böra tillmätas
någon avgörande betydelse och anser sålunda, att kostnaderna för stuteriväsendet
i dess helhet allt fortfarande böra jämlikt den av 1930 års riksdag
genomförda ordningen utgå av totalisatormedel, vilka medel böra ingå
till stuteriväsendets fond. Tillgodoseendet av stuteriväsendets behov
under nästa budgetår kommer därför att kräva 650,000 + 42,100 = 692,100
kronor. Inbegripet det belopp av 200,000 kronor av totalisatormedel, som
i statsverkspropositionen avsetts för allmänna budgetändamål under
nästa budgetår och varemot utskottet med hänsyn till det svåra statsfinansiella
läget icke anser sig böra göra någon erinran, skulle för samma
år komma att av totalisatormedel tagas i anspråk i avrundat tal
892.000 kronor, vadan, då medelstillgången beräknats för samma tid till
900.000 kronor, 8,000 kronor skulle utgöra behållningen till budgetåret
1934/1935.
Kostnadsberäkningar och statförslag.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän inom den ordinarie staten för lantbruksstyrelsen beräknas
till 183,200 kronor, varjämte till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat
avsetts ett beräknat belopp av 53,400 kronor. Härvid har räknats
med att å ordinarie stat skulle uppföras följande till den föreslagna
stuteribyrån hörande befattningshavare, nämligen en byråchefsbefattning
(arvode 12,000 kronor), en notariebefattning (B 21) och en kontorsbiträdes
-
V ts kottet.
Utskottet.
68
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
befattning (B 4). Vidare skulle å övergångsstat upptagas två byrådirektörer
och fyra statskonsulenter. Då enligt utskottets förslag stuteriöverstyrelsen
skulle bibehållas samt vidare en av ifrågavarande byrådirektörer
skulle uppföras å lantbruksstyrelsen ordinarie stat, och avlöningar till
statskonsulenter icke skulle utgå av anslaget till lantbruksstyrelsen, torde
den ordinarie staten kunna beräknas till 170,000 kronor och övergångsstaten
till 9,500 eller tillhopa 179,500 kronor.
Beträffande den i propositionen upptagna anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m. innebär utskottets förslag först
sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag att en icke-ordinarie byrådirektör
i lönegraden B 26 skulle utbytas mot en icke-ordinarie byråchef i lönegraden
B 30, motsvarande en anslagsökning av i avrundat tal 2,000
kronor. I samma anslagspost ingår ett belopp av 2,200 kronor för inkallande
till överläggningar inom styrelsen av sakkunniga personer i fråga
örn såväl lantbruks- som hästavelsområdet. Utskottet anser för sin del
det vara av stor vikt, att lantbruksstyrelsen i erforderlig omfattning beredes
möjlighet härtill. Då emellertid det av Kungl. Majit för sådant
ändamål beräknade beloppet synes utskottet väl knappt, vill utskottet i
viss anslutning till det i motionerna I: 305 och II: 475 framställda förslaget
i förevarande avseende förorda en höjning av ifrågavarande anslagsbelopp
till 5,000 kronor. Då vidare i av Kungl. Maj:t för avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare beräknade erforderliga utgifter ingår ett belopp
å 4,000 kronor för extra biträdeshjälp å den av Kungl. Maj:t föreslagna
stuteribyrån, torde nu ifrågavarande anslagspost böra bestämmas
till (88,700 + 4,800 — 4,000=) 89,500 kronor.
I enlighet med vad utskottet här ovan anfört skulle för lantbruksstyrelsen
fastställas följande stater att tillämpas från och med budgetåret
1933/1934.
Ordinarie stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... kronor 170,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
............................................ » 89,500
Summa kronor 259,500
övergångsstat.
Avlöning, förslagsanslag.................................... kronor 9,500.
Utgifterna för lantbruksstyrelsen efter omorganisationen skulle sålunda
uppgå till (259,500 + 9,500 =) 269,000 kronor, med vilket belopp ordinarie
förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen sålunda torde böra uppföras.
I propositionen har (sid. 55)---å 44,000 kronor (sid. 56).
Enligt propositionen är---under tiden av lantbruksstyrelsens nu
varande
organisation.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
69
Vissa motionsvis framställda utredningsförslag.
Utskottet övergår slutligen (sid. 57)---biträda motionen (sid. 58).
Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med bifall till motionerna
I: 310 och II: 476 samt med avslag å motionen I: 309
1) besluta, att antalet ordinarie befattningar i lantbruksstyrelsen
skall från och med den 1 juli 1933 vara
bestämt på följande sätt:
Befattning
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlö
ningsreglementet
........................
4 byråchefer ..............................
1 byrådirektör ............................
1 byrådirektör ............................
2 förste byråingenjörer ....................
1 byråinspektör för mejeriärenden..........
1 sekreterare ..............................
1 kassör och bokhållare ....................
1 notarie ..................................
3 kansliskrivare ............................
1 förste expeditionsvakt ....................
4 kanslibiträden ..........................
2 expeditionsvakter ........................
3 kontorsbiträden ..........................
1 skrivbiträde ..............................
Lönegrad
B 30
B 28
B 26
B 26
B 24
B 24
B 21
B 21
B 11
B 7
B 7
B 5
B 4
B 2;
Anni. Befattningen såsom byråinspektör för mejeriärenden tillsättes
ej, så länge statskonsulent i mejerihushållning finnes upptagen
å övergångsstat.
2) besluta---med arvode av 19,000 kronor;
3) —4) besluta---budgetåret 1933/1934;
5) höja det ordinarie förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen,
nu 225,000 kronor, med 44,000 kronor till
269,000 kronor;
6) —14) till reseersättningar åt —---må erfordras;
15) bemyndiga Kungl. Maj:t--— under tiden av
lantbruksstyrelsens nuvarande organisation;
B) att motionerna 1:305 och 11:475, 1:306 och II:
474, I: 307 och II: 477 samt I: 308 och II: 478, i den mån
de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
här ovan anfört och hemställt, ej må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
C) —D) att motionen--— riksdagens åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 19.13. 10 sami. Nr 91.
6
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:281 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantbruksstyrelsen m. m. s. 6 i texten