Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående visst villkor att föreskriva vid beviljandet av tillstånd att vid kapplöpning använda totalisator.

1933-05-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:93, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående visst villkor att föreskriva vid beviljandet av tillstånd att vid kapplöpning använda totalisator.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

3

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående visst villkor att

föreskriva vid beviljandet av tillstånd att vid kapplöpning

använda totalisator.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen 1:135 av herr Andersson, Per, m. fl. och II: 285

av herr Nyblom m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit måtte begära utfärdandet av sådana villkor vid beviljandet av tillstånd

till totalisator, att våra inhemska kallblodshästar erhålla huvudparten

av de vid en tävling anordnade loppen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande

av stuteriöverstyrelsen.

1923 års riksdag anhöll — i anledning av två likalydande motioner 1:119

och II: 48 samt under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända

utlåtande nr 8 — i skrivelse nr 31, att Kungl. Maj:t i viss utsträckning

måtte meddela tillstånd till anordnande av vadhållning medelst så

kallad totalisator. I anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t genom

kungörelse den 4 maj 1923 (S. F. S. nr 87), att dylikt tillstånd kan meddelas

förening eller annan sammanslutning, som har till ändamål att för

hästavelns befrämjande hålla offentliga kapplöpningar eller travtävlingar,

glimt under villkor ej mindre att vinsten av totalisatorn, med av Kungl.

Maj:t bestämt, skäligt avdrag för omkostnaderna, inbetalas till statsverket

för att användas till understöd av landets hästavel än även att sökanden

ställer sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, Kungl. Maj:t kan

finna erforderligt att för tillståndets åtnjutande meddela.

I nu förevarande motioner hava motionärerna framhållit, att enligt jordbruksutskottets

ovannämnda utlåtande till 1923 års riksdag den kallblodiga

hästaveln i främsta rummet borde komma i åtanke vid fördelningen

av totalisatormedlen men att enligt en bland företrädarna för den inhemska

hästaveln utbredd uppfattning importerade varmblodshästar gynnades

å travbanor, där totalisator förekomme, på vårt eget inhemska kallblods

bekostnad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Svenska travsportens centralförbund, som av stuteriöverstyrelsen anmodats

att yttra sig i ärendet, har därvid till en början påpekat, att motionärernas

motivering tydde på en förväxling mellan staten tillkommande

vinstmedel av totalisatorn, å ena, samt tävlingsarrangörernas omkostnader,

å andra sidan. Emellertid har centralförbundet utgått från att motionerna

icke åsyftade statens totalisatormedel utan allenast tävlingsarrangörernas

andel samt alltså innebure, att de medel, som föreningar med totalisatortillstånd

utdelade i pris, skulle komma huvudsakligen den inhemska

kallblodsaveln till godo. I detta hänseende har centralförbundet

anfört, bland annat, följande.

»Att helt utestänga den importerade varmblodshästen från svenska travbanor

skulle tvivelsutan vara synnerligen olyckligt för svensk travsport.

Dels står den svenska varmblodsuppfödningen ännu på en jämförelsevis

låg ståndpunkt, jämförd med utlandets, och kräver ovillkorligen, örn den

skall nå önskad utveckling, tillskott av utländskt förstklassigt travarmaterial,

som ej hör beskäras möjligheten att prövas på travbanan, dels får

ej förglömmas, att tävlingarna skola bjuda på sport och god sådan för att

vidmakthålla intresset hos den hittills stora travpublik, som Sverige runt

finansierar travtävlingsmaskineriet och därigenom årligen tillför statsverket

och hästaveln väldiga belopp. Intet land i Europa, där travsport bedrives,

har heller fallit på den idén att utestänga utländsk konkurrens, ty

de s. k. internationella loppen äro publikattraktioner av högsta klass och

kunna helt enkelt icke undvaras. Publikens fordringar på spännande och

varierande sport får ej negligeras och tävlingsarrangörerna måste hava

möjlighet bjuda på sådan, vilket ej är möjligt, örn de skola vara bundna

av restriktiva förordningar av sådan art, som föreslagits av motionärerna.»

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har centralförbundet slutligen

gjort följande uttalande.

»Ett bifall till motionärernas hemställan örn bindande av föreningarnas

rörelsefrihet i avseende på utskrivande av lopp skulle med största sannolikhet

medföra motsatt effekt till den av motionärerna avsedda. Det lider

nämligen intet tvivel örn, att de föreslagna restriktionerna, ur publiksynpunkt

sett, innebära ett beskärande av tävlingarnas sportsliga karaktär,

och det skulle säkert ej dröja länge, förrän resultatet visade sig i form av

minskade intäkter och minskad totalisatoromsättning vid tävlingarna med

ty åtföljande minskning av statens andel av vinstmedlen från totalisatorn

och nedsättning av tävlingspriser, konsekvenser som tydligen varit

främmande för motionärerna.

Under hänvisning till vad här anförts, får centralförbundet som sin bestämda

mening uttala, att motionärernas förslag ej kan vara till någon

fördel för landets hästavel.»

Stuteriöverstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna framhållit, att

av de hästslag, som omfattades av den statligt understödda hästaveln, uteslutande

hästar av varmblodigt slag förekomme å kapplöpningsbanorna

men att till tävlingar å travbanorna användes såväl varmblodiga hästar

som hästar av nordsvensk och gudbrandsdalsk ras. På grund härav har

stuteriöverstyrelsen funnit motionerna avse, att propositionerna för trav
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

5

tävlingarna borde uppgöras så, att av de ifrågakommande löpningarna ett

flertal förbehölles uteslutande hästar av nordsvensk ras.

Av stuteriöverstyrelsen åberopade utredningar utvisa, att av de å travbanorna

Solvalla vid Stockholm och Bergsåker vid Sundsvall under år 1932

till prisutdelning tillgängliga medlen — tillhopa 554,767 kronor 50 öre —

utdelats i penningpris för kallblodiga hästar:

å Solvalla ........................ kronor 196,300: —

å Bergsåker ...................... .» 57,772:50

eller tillhopa kronor 254,072: 50,

motsvarande 45.8 procent av den totala prissumman. Därtill komma de

penningpris, som utdelats å de mindre, huvudsakligen av nordsvenska

hästar frekventerade travbanorna i landsorten, varest 21 travdagar med

totalisator förekommit under 1932, vilka penningpris uppgingo till omkring

62,000 kronor, därav ungefär 47,000 kronor uteslutande för kallblodiga

hästar. Travbanan å Jägersro har icke tagits med i beräkningen,

enär något nämnvärt intresse för sådana kallblodiga hästar (nordsvenska),

som kunna ifrågakomma vid travtävlingar, ej förefinnes i Skåne.

Stuteriöverstyrelsen har funnit av den sålunda föreliggande utredningen

framgå, att vårt lands kallhlodiga hästar icke kunde anses hava blivit

missgynnade med avseende å desammas deltagande i de med totalisator

förenade travtävlingarna inom landet. Stuteriöverstyrelsen har vidare

anfört.

»Slutligen får stuteriöverstyrelsen instämma med Svenska travsportens

centralförbund därutinnan, att det för vidmakthållande av allmänhetens

intresse för travtävlingar över huvud taget och för att därigenom möjliggöra

att de tävlingsanordnande sammanslutningarna samt statsverket

tillföras för hästavelns befrämjande erforderliga penningmedel, är nödvändigt,

att varmblodiga hästar — även importerade sådana — få deltaga

i travtävlingarna. Liksom hittills kommer det emellertid allt framgent

att vara synnerligen angeläget för stuteriöverstyrelsen att hava uppmärksamheten

riktad på att vid uppgörandet av propositionerna för de travtävlingar,

där totalisatorspel får förekomma, inhemska hästar gynnas framför

importerade varmblodshästar. Yad beträffar särskilt den nordsvenska

hästaveln, torde emellertid, med den jämförelsevis ringa omfattning

denna avel ännu har, en ökning av antalet tävlingar för kallblodiga hästar

kunna bliva mera till skada än till gagn för densamma, enär det kan

befaras att denna avel i så fall komme att i för stor utsträckning inrikta

sig på produktion av tävlingshästar i stället för att huvudsakligen ägna

sig åt frambringandet av brukshästar med sådana egenskaper, som äro

mest värdefulla hos den nordsvenska hästen.»

I sitt yttrande över motionerna har stuteriöverstyrelsen tillika för att

visa att de kallblodiga hästarna icke blivit missgynnade vid fördelningen

av totalisatormedlen lämnat följande upplysningar och uppgifter:

»Under år 1932 hava i statsanslag till hästavelsföreningar och sammanslutningar,

med syfte att befrämja hästaveln, utgått:

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 92—93. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Utskottet.

till den varmblodiga hästaveln ............................ kronor 31,500

till den nordsvenska hästaveln ..............kronor 58,500

till ardenneraveln .......................... » 5,500 » 64,000

Summa kronor 95,500.

För underlättande av inköp av avelshingstar av kallblodigt slag bar

som bekant beretts möjlighet till erhållande av räntefria statslån. Sålunda

må av statens hästavelsfond användas ett belopp av högst 250,000 kronor

för utlämnande av lån för förvärvande av avelshingstar av nordsvensk

eller gudbrandsdalsk ras, och för enahanda lån beträffande ardennerhingstar

har inrättats lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras,

vars kapitalbehållning för närvarande uppgår till 350,000 kronor. Avsikten

hade ursprungligen varit, att den senare fonden skulle t. o. m. budgetåret

1932/1933 bringats upp till ett kapital av 400,000 kronor och framdeles

till 600,000 kronor, vilket emellertid i brist på medel icke låtit sig göra.

Dessutom bör framhållas, att den nordsvenska hästaveln i premieringshänseende

i viss mån gynnats genom för densamma gällande undantagsbestämmelser

i premieringsreglementet. Sålunda utgå för fölston av nordsvensk

och gudbrandsdalsk ras penningpris utan hänsyn till viss maximiålder

(för sto av ardenner- och clydesdaleras utgå penningpris endast t.

o. m. det år, stoet fyller 10 år); för med värdebokstav B premierade beskällare

av nordsvensk och gudbrandsdalsk ras utgår inom 4. och 5. premieringsdistrikten

penningpris å 100 kronor. För med samma värdebokstav

premierade hingstar av andra raser utgå icke penningpris.»

Utskottet delar, såsom dess utlåtande nr 92 utvisar, motionärernas

åsikt örn angelägenheten av att befrämja den inhemska kallblodiga

hästaveln. Att, på sätt motionärerna föreslagit, såsom villkor för beviljande

av totalisatorstillstånd förbehålla våra inhemska kallblodshästar

huvudparten av de förekommande loppen, synes emellertid, med hänsyn till

vad svenska travsportens centralförbund och stuteriöverstyrelsen i ärendet

anfört, icke vara lämpligt.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna 1:135 och II: 285 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 92.

Reservation

av herrar Hedlund i Häste och Andersson i Grimbo.

831468. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.