Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande jämte i ämnet väckta motioner.

1933-05-23 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:95, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

1

Nr 95.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa

åtgärder till spannmålsodlingens stödjande jämte i ämnet

väckta motioner.

I en till riksdagen den 28 april 1933 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 247, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att godkänna ett såsom bilaga A till nämnda statsrådsprotokoll

fogat förslag till ändringar i gällande kontrakt mellan staten

och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., därvid dock 4 § mom. 2 skall,

såvitt angår inköpen 1934, hava den av departementschefen i statsrådsprotokollet

tillstyrkta lydelsen.

Det såsom bilaga A betecknade förslaget lyder sålunda:

Förslag till ändringar

i kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överenskommes

härigenom, att det mellan staten och föreningen ingångna, uti

Kungl. Majits brev till generaltullstyrelsen den 29 maj 1931 (Sv. förf. sami.

nr 120) omförmälda kontrakt, sådant detsamma lyder efter däri vidtagna,

i Kungl. Majits brev till statens spannmålsnämnd den 20 maj 1932 (Sv.

förf. sami. nr 147) angivna ändringar, skall i nedan intagna delar erhålla

ändrad lydelse samt i sålunda ändrat skick hava förlängd giltighet, allt på

sätt av det följande framgår.

2 $.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas, varje

år, detta kontrakt gäller, under tiden från och med den 1 juni till och med

den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och

råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig samt, vid normal

skötsel, lagringsduglig beskaffenhet, och som hembjudes föreningen före

den 1 juni det år, inköpet skall äga rum.

Leveransterminen — — — leveranstiden.

De partier spannmål, föreningen enligt det ovan sagda är skyldig inköpa,

skola levereras till uppsamlingsställen, som av föreningens styrelse anvisas.

Bihang lill riksdagens protokoll 19113. 10 sami. Nr 95. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

Föreningen skall söka fördela leveranserna så rättvist som möjligt samt

med hänsyn till att fraktkostnaderna i görligaste mån inskränkas. Vid fördelningen

skall gälla, att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen

inom det av följande elva områden, som ur fraktsynpunkt är för honom

gynnsammast, nämligen: 1) Stockholms stad och län, 2) Östergötlands län,

3) Kalmar län, 4) Gotlands län, 5) Blekinge län, 6) Kristianstads och Malmöhus

län, 7) Hallands län, 8) Göteborgs och Bohus län, 9) Skaraborgs

län, 10) örebro län samt 11) Västmanlands län. Föreningen äger dock

kräva leveransens fullgörande varhelst föreningen så önskar, därest föreningen

gäldar den härav föranledda merfrakten, därvid såsom merfrakt

skall räknas den ökning i transportkostnaden, som uppkommer vid fortsatt

transport i hela fartyg, pråmar eller järnvägsvagnar från den inom vederbörande

uppsamlingsområde belägna hamnplats eller gränsjärnvägsstation,

över vilken varan på billigaste sätt kan fraktas till bestämmelseorten.

3 §.

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd så påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni det år, detta kontrakt upphör

att gälla, även under andra tider än de i 2 § omförmälda vidtaga inköp

av svenskt vete och svensk råg av den i sagda paragraf angivna beskaffenhet,

örn och i den] mån de till föreningen anslutna kvarnarna enligt

7 § b) av föreningens stadgar äro skyldiga att mottaga och lagra sålunda

inköpt spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till förfogande.

4 §.

Mom. 1. Vid föreningens inköp under tiden 1 juni—31 juli skall för

fullgod (torr, frisk och oskadad) svensk spannmål med en kvalitetsvikt av

77 kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund) för vete och 72.2 kilogram

per hektoliter (121 holländska skålpund) för råg betalas fritt anvisat

uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Majit för vete

respektive råg av nämnda kvaliteter finner skäligt bestämma.

Till ovan angivna pris skall göras ett tillägg av ett öre för varje fulla

100 kilogram för var dag, leveransen i enlighet med köpeavtalet äger rum

senare än den 1 juni.

Mom. 2. Vid leverans till kustkvarn eller till annat uppsamlingsställe

å ort, där kvarn, som av spannmålsnämnden förklarats hänförlig till kustkvarn,

finnes, skall utöver de i mom. 1 stadgade pris betalas 50 öre för

varje 100 kilogram.

Mom. 3. Beträffande — — — prisregleringsskalor.

Mom. 4. Från de — — — ursäktlig.

Mom. 5. Vid inköp — — — tillämpas.

Mom. 6. Uppkommer — — — besluta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

7 $.

Föreningens — — — marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall därvid under juni, juli och augusti

månader, intill dess ny skörd kommer i marknaden, anses utgöra minst det

pris, som föreningen jämlikt 4 § skulle haft att erlägga vid inköp av samma

spannmål för leverans vid den tid, föreningens leverans enligt försäljningsavtalet

sker.

Vid försäljning — — — skörden.

Statens spannmålsnämnd — — — foderämneshandeln.

Föreningen — — — bestämmelser.

8 §.

Till täckande — — — stadgas.

Beloppet — — — förlänges.

Beträffande---godkännes av Kungl. Maj:t.

För fastställande — — — beslutet.

Gottgörelse, varom i denna paragraf stadgas, skall bestämmas för en tid

av minst två månader i sänder. Förändring i gottgörelsens belopp skall,

när fråga är örn sänkning av detsamma, tillkännagivas minst 14 dagar

innan beslutet skall tillämpas.

Vid gottgörelsens--- — blandningen.

9 §•

Den, som till riket infört vete, råg eller spannmålsblandning, vari vete

eller råg ingår, eller vetemjöl, rågmjöl eller gryn av vete och visar, att

ban ur riket utfört samma spannmål, mjöl eller gryn, äger rätt att av

föreningen återbekomma den gottgörelse ban för samma varor erlagt och

icke redan vid sänkning av gottgörelsens belopp erhållit åter.

Likaledes äger den, som till riket infört förutnämnda varuslag, rätt att,

örn han visar, att ban ur riket utfört av de införda produkterna framställt

mjöl eller gryn eller spis- eller knäckebröd, återfå den gottgörelse, han erlagt

till föreningen för motsvarande myckenheter spannmål eller mjöl, och

som han icke vid sänkning av gottgörelsens belopp erhållit åter.

I anledning av bestämmelserna i denna paragraf erforderliga tillämpningsföreskrifter

fastställas av statens spannmålsnämnd efter förslag av

föreningens styrelse.

13 §.

Detta kontrakt gäller för tiden till och med den 31 december 1934.

14 $.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1934 icke förslå till

återgäldande av medlemmarnas insatser i föreningen jämte ogulden utdelning,

skall föreningen fortfarande för tiden intill dess så kan ske, på de i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

5 §, 6 § första stycket, 8, 9 och 12 §§ av detta kontrakt stadgade villkor

äga åtnjuta den i 1 § av kontraktet omförmälda ensamrätt till införsel av

spannmål, mjöl och gryn.

De av — — — upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt

efter den 31 december 1934, efter tillsägelse därom minst två månader

förut, föreningens importrätt skall upphöra. Staten skall därvid övertaga

föreningens möjligen kvarstående förlust och dess ekonomiska förpliktelser

och föreningen, där ej annat avtalas, upphöra med sin verksamhet

och träda i likvidation. Har föreningen obehörigen gynnat enskild medlem

eller eljest uppenbart åsidosatt föreningens intressen, och har därigenom

förlust för föreningen uppkommit, skall vid övertagandet, varom ovan sägs,

sådan förlust bäras av föreningen. Uppkommen tvist härom skall avgöras

av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning äger jämväl föreningens

styrelse besluta, att, efter anmälan till Kungl. Majit minst två månader

förut, sagda rätt skall upphöra från och med den 1 april 1935 eller den

senare tidpunkt, styrelsen bestämmer. Vad ovan sägs örn statens övertagande

av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser samt föreningens

trädande i likvidation skall även för sådant fall gälla.

15 §.

Skulle tvist — — — överrätt.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer,

dock senast den 1 juni 1933. överenskommelsen är för kontrahenterna

bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att den godkännes

av 1933 års riksdag.

I fråga örn 4 § mom. 2 i kontraktet har departementschefen, såvitt angår

inköpen av 1933 års skörd, tillstyrkt följande ändrade lydelse i

»Efter förslag av statens spannmålsnämnd äger Kungl. Majit förordna,

att utöver det enligt mom. 1 bestämda pris vid leverans till kustkvarn

eller till annat uppsamlingsställe å ort, där kvarn, som av spannmålsnämnden

förklarats hänförlig till kustkvarn, finnes, skall betalas

ytterligare ett belopp, ej överstigande 50 öre för 100 kilogram.

Innan spannmålsnämnden framlägger förslag i sådant hänseende,

skall nämnden hava berett ledamöter i föreningen, företrädande såväl

kust- som inlandskvarnar, tillfälle att uttala sig i frågan.

Till grund för dylikt förslag skall ligga en undersökning angående

spannmålens kvantitet och kvalitet, varav den antagliga genomsnittliga

inmalningsprocenten för ifrågavarande spannmålsslag under konsumtionsåret

låter sig beräknas, och förutsättes för att förslag skall kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

5

av spannmålsnämnden framställas, beträffande vete, att sagda procent

ej överstiger 70, och, beträffande råg, att procenten ej överstiger 60.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Majits förslag,

får utskottet, i den mån därför ej nedan redogöres, hänvisa till det vid

propositionen fogade statsrådsprotokollet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) de före propositionens avlåtande väckta likalydande motionerna

1:142 av herr Trygger m. fl. och II: 67 av herr huldman m. fl., vari hemställts,

att riksdagen ville dels för sin del godkänna en förlängning av

avtalet med svenska spannmålsföreningen för ytterligare ett år med i

huvudsak samma bestämmelser, som gälla för innevarande år; dels i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa att Kungl. Majit skyndsamt föranstaltar

örn förlängning av samma avtal; dels ock uttala, att en viss utjämning

mellan inlösningspriserna för råg och vete bör vidtagas, dock med

iakttagande utav att genomsnittet av de inlösningspriser, som fastställts

för 1932 års skörd, icke sänkas;

2) de likaledes före propositionens avlåtande väckta likalydande motionerna

1:143 av herrar Löfvander och Nilsson, Alexander, samt 11:290 av

herr Nilsson i Hörby m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att stöd skall lämnas spannmålsodlingen under konsumtionsåret 1933/1934

efter samma grunder, som gälla för innevarande år;

3) den i anledning av propositionen väckta motionen lii 524 av herr

Herou m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Majits

proposition nr 247;

4) den i anledning av propositionen väckta motionen lii 525 av herrar

Aronson och Andersson i Busjön, vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av Kungl. Majits proposition nr 247 måtte besluta sådan ändring

av andra paragrafen i förslaget till kontrakt mellan staten och

Svenska spannmålsföreningen, att spannmålsleverantör berättigas att

fullgöra leverans förutom inom i kontraktsförslaget nämnda områden

jämväl inom Kopparbergs län;

5) den i anledning av propositionen väckta motionen 11:526 av herr

Heiding, vari hemställts, 1) att riksdagen måtte uttala sig för att skillnaden

mellan inlösningspriserna för vete och råg utjämnas genom höjning

av rågpriset samt 2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

måtte anhålla, att Kungl. Majit ville utfärda bestämmelser örn inmalningstvång

för havre vid gryntillverkning i huvudsaklig överensstämmelse

med jordbruksutredningens förslag.

Som skäl för framläggandet av motionerna 1:142 och lii 67 har i desamma

angivits, att av årets trontal icke med visshet framginge, huruvida

Kungl. Majit komme att till årets riksdag framlägga förslag till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

åtgärder för fortsatt stödjande av spannmålsodlingen och ej heller vad

eventuella förslag kunde komma att innehålla.

Liknande skäl hava angivits för framläggandet av motionerna 1:143

och II: 290.

Över nyssnämnda fyra motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttrande av statens spannmålsnämnd, som därvid hänvisat till

innehållet i sin här nedan vidare omförmälda skrivelse av den 25 januari

1933.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandena i motionerna

11:524, 11:525 och 11:526, hänvisas till motionerna. Utskottet återkommer

emellertid i det följande till innehållet i sistnämnda motion, i vad

densamma rör inmalningstvång för havre.

Utskottet vill till en början i korthet redogöra för de åtgärder, som

under de senare åren blivit av statsmakterna vidtagna i syfte att stödja

råg- och veteodlingen.

Sedan vid 1930 års riksdag (prop. nr 108; E. skr. nr 376) beslutats

vissa åtgärder i syfte att genom inmalnings- och inblandningstvång

befordra avsättningen av svenskt vete och svensk råg, utfärdade Kungl.

Majit, i anslutning till riksdagens beslut, den 13 juni 1930 förordning

(nr 249) örn användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning

av mjöl m. m., i det följande benämnd inmalningsförordningen.

Enligt denna förordning åligger det envar, som driver kvarn och därvid

använder utländskt vete eller utländsk råg, att tillika vid framställning

av vetemjöl och rågmjöl använda svenskt vete och svensk råg i sådan

omfattning, att det svenska vetet respektive den svenska rågen i

genomsnitt under varje fastställd förmalningsperiod uppgår till viss

procent av allt det vete respektive den råg, som under perioden förmales

vid kvarnen (inmalningsprocent). Vid framställning av vetemjöl

skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet uppgår till viss procent

av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent). Vidare stadgas i

förordningen såsom allmän regel, att den, som till riket inför vetemjöl,

skall vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av svenskt vete så att det

svenska mjölet kommer att i genomsnitt svara mot gällande inmalningsprocent

och ej för någon del av partiet understiger stadgad minimiprocent,

samt att vad sålunda föreskrivits skall, såvitt angår inblandning intill gällande

inmalningsprocent, äga motsvarande tillämpning i fråga örn rågmjöl.

Fastställande av förmalningsperiod samt av inmalnings- och minimiprocent

ankommer enligt förordningen på Kungl. Majit.

Inmalningsförordningen trädde enligt kungörelse den 14 augusti 1930

(nr 330) i kraft den 1 september samma år. Den 14 augusti 1930 utfärdades

tillika kungörelse (nr 331) med tillämpningsföreskrifter till inmalningsförordningen.

Genom en den 15 augusti 1930 utfärdad förbindelse

förbundo sig därefter samtliga större handelskvarnar i riket att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95. 7

under konsumtionsåret 1 september 1930—31 augusti 1931 vid inköp av

svenskt vete och svensk råg tillämpa betalning efter en successivt stigande

skala,, så att under september 1930 skulle betalas för vete minst

18 kronor och för råg minst 15 kronor, allt för 100 kilogram, samt under

maj—augusti 1931 skulle erläggas för vete minst 20 kronor och för råg

minst 17 kronor. Priserna skulle gälla kvarnar, belägna inne i landet

(inlandskvarnar). Av kvarnar som läge vid kusten (kustkvarnar) skulle

betalas priser, som med minst 50 öre för 100 kilogram överstege de nyss

angivna.

Vid 1931 års riksdag (prop. nr 216; K. skr. nr 288) beslötos vissa åtgärder

till tryggande av att de vid slutet av konsumtionsåret 1930—1931 av

odlare och spannmålshandlare icke avyttrade förråden av svensk brödspannmål

skulle vinna avsättning till de enligt förenämnda kvarnförbindelse

för samma konsumtionsårs sista månader utfästa priserna. I samband

därmed fattades beslut örn åtgärder för spannmålsodlingens stödjande

under konsumtionsåret 1931—1932. Besluten, vilka förutsatte, att

inmalningsförordningen fortfarande skulle gälla, inneburo i huvudsak

följande.

Enligt ett mellan staten och en för ändamålet bildad ekonomisk förening

av kvarnar, Svenska spannmålsföreningen u. p. a., ingånget, den 24

april 1931 dagtecknat kontrakt (intaget i Sv. förf.-saml. nr 120/1931) tillförsäkrade

staten föreningen för tiden till och med den 31 december 1932,

att annan än föreningen ej skulle äga laglig rätt att, utan föreningens

medgivande, till riket införa vete eller råg eller spannmålsblandning,

vari vete eller råg inginge, eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller

gryn av vete. Tillika berättigades de till föreningen anslutna kvarnarna

att vid sin förmälning under sagda tid tillämpa en inmalnings- och minimiproroent

för vete, som understege den enligt inmalningsförordningen

fastställda med 10 enheter. I gengäld förband sig föreningen att under

tiden juni—juli vartdera året 1931 och 1932 inköpa all inom landet odlad,

salubjuden spannmål av vete och råg, som var av fullgod (torr, frisk och

oskadad) kvarnduglig beskaffenhet och hembjöds föreningen före den 1

juni det år, inköpet skulle ske. Inköpet skulle äga rum, vad beträffar spannmål

av 1930 års skörd, till de priser, som fastställts i kvarnförbindelsen,

samt i fråga örn 1931 års skörd till det för hela riket enhetliga pris, som

för spannmål av normalkvalitet bestämdes av Kungl. Majit. Priset för

spannmål av annan kvalitet skulle, med utgångspunkt från det av Kungl.

Majit bestämda priset, regleras enligt grunder, som fminos angivna i

kontraktet bilagda efter förslag av delegationen för svensk spannmålsnotering

uppgjorda kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor. Då

statens spannmålsniimnd så påfordrade, skulle det åligga 1 öreningen att

efter anvisningar av nämnden även under andra tider än de förut omförmälda

vidtaga inköp av svenskt vete och svensk råg, örn och i den

mån de till föreningen anslutna kvarnarna enligt föreningens stadgar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

voro skyldiga att mottaga och lagra sålunda inköpt spannmål. Föreningens

försäljning av svensk brödspannmål skulle ske till pris, icke understigande

marknadspriset. Till täckande av sina kostnader samt förluster

vid utövandet av verksamheten skulle föreningen äga att av importörer

av brödspannmål samt mjöl och gryn därav uppbära gottgörelse med belopp

ställt i relation till kvantiteten av den spannmål, det mjöl eller det

gryn, som infördes. Vid export skulle den erlagda gottgörelsen under

vissa förutsättningar restitueras. — Enligt föreningens stadgar, vilka ej

fingo ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd, skulle medlemskap i föreningen

tillkomma varje enskild eller juridisk person, som drev handelskvarn,

och som inom viss tid gjorde ansökan örn inträde. Medlems delaktighet

i föreningen skulle bestämmas efter storleken av medlemmens förmälning

av vete och råg. Med medlemskap följde skyldighet att, efter vissa med

hänsyn till medlemmarnas lagringsutrymmen bestämda grunder, för föreningens

räkning mottaga och lagra ävensom att av föreningen övertaga

den svenska hrödspannmål, föreningen inköpte. Sist berörda skyldighet

skulle åvila medlemmarna i förhållande till deras insatser. Medlem, som

uppfyllde honom enligt stadgarna åvilande förpliktelser, skulle äga att

genom föreningen införa vete och råg till riket samt att i för varje fall

angiven myckenhet få på sig överlåten rätt till införsel av sådan spannmål.

Föreningens styrelse skulle bestå av åtta ledamöter med samma

antal suppleanter. Ordförande och två ytterligare ledamöter jämte suppleanter

för dem skulle utses av Kungl. Majit.

Omförmälda kontrakt trädde, enligt förordnande av Kungl. Majit den

29 maj 1931 (se Sv. förf.-saml. nr 120/1931), i kraft den 1 juni samma år.

Frågan örn införseln av de varor, kontraktet omfattade, reglerades närmare

genom en av Kungl. Maj it den 29 maj 1931 i anslutning till riksdagens

beslut utfärdad förordning (nr 119) angående reglering av införseln

av vissa slag av omalen och malen spannmål. Beträffande föreningens

inköp av spannmål av 1931 års skörd under tiden juni—juli 1932 förordnade

Kungl. Majit den 19 augusti 1931 (Sv. förf.-saml. nr 314/1931), att

priset skulle vara för vete 18 kronor 50 öre och för råg 16 kronor 50 öre,

räknat per 100 kilogram.

Enligt beslut av 1932 års riksdag (prop. nr 138; R. skr. nr 241) har avtalet

mellan staten och föreningen blivit, efter vissa ändringar i såväl

kontrakt som stadgar, förlängt att gälla till och med den 31 december

1933 och att således avse även 1932 års skörd. Den mellan staten och föreningen

träffade nya överenskommelsen, dagtecknad den 20 maj 1932,

trädde i kraft den 1 juni 1932 (se Sv. förf.-saml. nr 147/1932). Följande

mera betydelsefulla detaljändringar i det ursprungliga avtalet hava härigenom

skett.

Spannmålsleverantör har förklarats berättigad att vid försäljning

till föreningen under månaderna juni—juli fullgöra leveransen inom det

av följande sju uppsamlingsområden, som ur fraktsynpunkt är för ho
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

9

nom gynnsammast, nämligen: 1) Stockholms stad och län; 2) Östergötlands

län; 3) Kalmar län; 4) Malmöhus län och Kristianstads län; 5) Hallands

län; 6) Göteborgs och Bohus län samt 7) Skaraborgs län, föreningen

likväl obetaget att kräva leveransens fullgörande varhelst föreningen så

önskar, därest föreningen gäldar den härav föranledda merfrakten. Föreningens

skyldighet att verkställa inköp av svensk hrödspannmål under

annan tid än juni—juli, s. k. stödköp, har utvidgats dels därigenom att

föreningsmedlemmarnas skyldighet att mottaga och lagra sålunda inköpt

spannmål genom ändring i stadgarna ökats, så att numera för dylik

spannmål kunna disponeras intill hälften av medlemmarnas lagringsutrymmen,

dels ock därigenom att även andra lagringsutrymmen, som kunna

stå till föreningens förfogande, skola tagas i anspråk för ändamålet.

För föreningens inköp under sommaren 1933 har upptagits den enligt

kvarnförbindelsen den 15 augusti 1930 gällande bestämmelsen, att priset

vid kustkvarn skall för 100 kilogram vara 50 öre högre än vid inlandskvarn.

De vid kontraktet i dess ursprungliga lydelse fogade kvalitetsbestämmelserna

och prisregleringsskalorna hava uteslutits och ersatts med

en hänvisning till särskilda mellan statens spannmålsnämnd och föreningens

styrelse härutinnan överenskomna bestämmelser.

Stadgeändringarna heslötos å föreningsstämma den 18 december 1931

och den 20 januari 1932 samt godkändes av Kungl. Majit den 20 maj sistnämnda

år. Kontrakt och stadgar sådana dessa handlingar lyda efter de

vidtagna ändringarna finnas såsom bilaga C och bilaga D fogade vid

propositionen.

Genom beslut den 28 juli 1932 (Sv. förf.-saml. nr 377/1932) har Kungl.

Majit bestämt inlösningspriset under juni—juli 1933 för vete till 19 kronor

och för råg till 17 kronor 50 öre, allt räknat per 100 kilogram och leverans

fritt anvisat uppsamlingsställe. Vid leverans till kustkvarn eller till

annat uppsamlingsställe å ort, där kvarn, som av spannmålsnämnden

förklarats hänförlig till kustkvarn, finnes, tillkommer enligt kontraktet

50 öre för varje fulla 100 kilogram.

I anslutning till kontraktets bestämmelse härutinnan har statens

spannmålsnämnd den 10 augusti 1932 utfärdat kungörelse (Sv. förf.-saml.

nr 399/1932) örn kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor vid föreningens

inköp av vete och råg. Denna kungörelse har i vissa delar ändrats

genom spannmålsnämndens kungörelse den 17 november 1932 (Sv.

förf.-saml. nr 525/1932). Vidare må nämnas, att föreningens styrelse den

29 augusti 1932 beslutat (se Sv. förf.-saml. nr 471/1932), att Gotlands, Blekinge,

Örebro och Västmanlands län skulle vara att likställa med de i

kontraktet angivna sju uppsamlingsområdena, därvid, när föreningen i

förekommande fall hade att gälda merfrakt, som sådan skulle räknas den

ökning i transportkostnaden, som hänförde sig till den fortsatta transporten

från inom länet belägen hamnplats respektive järnvägsstation för

transport i hela fartyg eller pråmar respektive hela järnvägsvagnar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

Den 7 oktober 1932 anbefallde Kungl. Maj:t statens spannmålsnämnd

att verkställa allsidig utredning av frågan, huruvida och i vilken ordning

åtgärder för brödspannmålsodlingens stödjande borde vidtagas för

konsumtionsåret 1933—1934, samt att därmed och med det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda, inkomma till Kungl. Majit, varvid nämnden

särskilt borde överväga, på vad sätt de med nuvarande prisregleringssystem

förenade svårigheter för återgång till friare marknadsförhållanden

kunde avlägsnas.

Statens spannmålsnämnd har i skrivelse den 25 januari 1933 inkommit

med den anbefallda utredningen ävensom med därå grundade förslag.

Vidkommande frågan örn behovet av fortsatta stödåtgärder och vilken

form dessa lämpligen borde givas, har spannmålsnämnden förklarat sig

anse något annat näppeligen kunna ifrågasättas, än att inmalningsförordningen

borde äga gällande kraft jämväl under konsumtionsåret 1933—

1934. Till stöd härför har nämnden åberopat dels att det med hänsyn till

handelsbalansen torde få anses önskvärt att kunna begränsa importen av

utländskt vete och utländsk råg till det minsta möjliga, dels att under år

1932 de i de europeiska importländerna för brödspannmål vidtagna

skyddsåtgärderna för den egna brödsädesodlingen icke mildrats utan snarare

skärpts, dels ock att inmalningsförordningens bestämmelser icke med

större fog kunde betecknas såsom särskilt menliga vare sig för konsumenterna

eller för den fria handeln.

Nämnden har vidare framhållit, att de skäl, vilka föregående år ansetts

tala för statsmakternas beslut att vid sidan av inmalningstvånget

vidtaga särskilda stödåtgärder för spannmålsodlingen, alltjämt förelåge

med oförminskad tyngd. Det vore enligt nämndens mening uppenbart,

att sedan sådana stödåtgärder, varom här vore fråga, varit i tillämpning

under en avsevärd tid, de icke kunde utan vidare indragas. Ansåges en

avveckling böra komma till stånd, måste denna ske så småningom under

ett flertal år. Nämnden ansåge en förlängning på ytterligare ett år efter

i huvudsak oförändrade grunder av kontraktet mellan staten och Svenska

spannmålsföreningen vara den form för fortsatt stöd åt spannmålsodlingen,

som nu närmast borde ifrågakomma. I skrivelse till Kungl. Majit

den 21 april 1931 med framläggande av förslag till det första kontraktet

mellan staten och föreningen hade nämnden uttalat, att nämnden sökt

finna en form, som samtidigt med att jordbruket skänktes den erforderliga

hjälpen innebure en möjlighet till successiv avveckling. Vad nämnden

härvid närmast haft för ögonen hade varit den åt Kungl. Majit enligt

kontraktet tillerkända befogenheten att bestämma storleken av de

priser, vartill spannmålen av föreningen skulle inlösas. Örn dessa priser

undan för undan sänktes ned mot världsmarknadspriserna, inträdde tydligen

en småningom skeende avveckling av föreningens verksamhet, som

det läge i Kungl. Majits hand att leda.

Beträffande storleken av inlösningspriserna har spannmålsnämnden

ifrågasatt en reglering av prisläget mellan vete och råg.

Till utrönande av huruvida kvarnindustrien för sin del vore villig att

med vissa av spannmålsnämnden föreslagna jämkningar i kontrakt och

stadgar för ett år förlänga kontraktet har nämnden, enligt vad den i sin

skrivelse anför, utan att då ännu hava tagit ståndpunkt till frågan örn

förlängning av spannmålsföreningens verksamhet, fört underhandlingar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

11

med föreningens styrelse. Sedan kvarnrepresentanterna i styrelsen tillstyrkt

såväl förlängningen av kontraktet som, i huvudsak, de ändringar,

nämnden föreslagit, har föreningen å ordinarie sammanträde den 16 december

1932 godkänt vad styrelsen tillstyrkt. Stadgeändringarna hava

sedermera bekräftats å extra föreningssammanträde den 30 mars 1933.

Spannmålsnämnden har på grund av vad nämnden sålunda anfört hemställt,

att Kungl. Majit måtte dels under förutsättning av riksdagens godkännande

träffa avtal med Svenska spannmålsföreningen u. p. a. örn förlängning

av kontraktet mellan staten och föreningen i överensstämmelse

med omförmälda förslag till kontraktsändringar, dels ock lämna föreningen

tillstånd att företaga ändringar av föreningens stadgar i enlighet med av

nämnden härutinnan överlämnat förslag.

De föreslagna kontraktsändringarna, som återgivits här ovan, äro delvis

uteslutande beroende på kontraktets förlängning samt innebära i övrigt

huvudsakligen förtydliganden eller stadfästande av redan tillämppad

praxis. Sålunda har spannmålsföreningens beslut att anse Gotlands,

Blekinge, Örebro och Västmanlands län som uppsamlingsområden intagits

som en kontraktsenlig bestämmelse. Angående innebörden av och

motiven till de föreslagna ändringarna hänvisar utskottet i övrigt till

spannmålsnämndens å sidan 9 i propositionen återgivna redogörelse.

Förslaget till stadgeändringar är såsom bilaga B fogat vid propositionen,

och spannmålsnämndens redogörelse för förslagets innebörd återfinnes

å sidan 10 i propositionen.

Spannmålsnämnden har sedermera i skrivelse den 20 april 1933 för departementschefen

anmält, att spannmålsföreningen å extra sammanträde

den 10 april 1933 beslutit i fråga örn inköpen av 1933 års skörd godkänna

ovan återgivna ändrade lydelse av 4 § mom. 2 i kontraktet. Beslutet innebär

en kompromiss mellan, å ena sidan, den för närvarande gällande

principen, att vid föreningens spannmålsköp under juni—juli skall vid

leverans till kustkvarn betalas ett pris, som med 50 öre för 100 kilogram

överstiger priset vid inlandskvarn, samt, å andra sidan, den av vissa föreningsmedlemmar

hävdade åsikten, att priserna borde vara lika vare sig

leveransen skedde vid kustkvarn eller vid inlandskvarn. Enligt bestämmelsens

nya lydelse har det lagts i Kungl. Majlis hand att på förslag av

spannmålsnämnden fastställa, örn och i så fall huru stor skillnad skall

finnas mellan priserna vid kust- och inlandskvarn, dock att prisskillnaden

ej får överstiga 50 öre för 100 kilogram.

Departementschef en har anfört i huvudsak följande.

»Genom de åtgärder, som av statsmakterna vidtagits för den svenska

brödsädesodlingens stödjande, har å ifrågavarande område åstadkommits

en prisbildning, väsentligt förmånligare för odlarna än den som därförutan,

med hänsyn till världsmarknadspriset, skulle kunnat upprätthållas.

Detta har otvivelaktigt varit av stor betydelse för den del av vårt jordbruk,

för vilken nämnda odling spelar en mera framträdande roll. Det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

torde emellertid endast råda en mening därom, att förevarande åtgärder

få betraktas såsom ett av krisen påkallat tillfälligt ingripande i prisbildningen,

vilket bör bortfalla, så snart omständigheterna det medgiva.

Ju längre spannmålsregleringen bibehålies, desto större svårigheter komma

att föreligga för en avveckling därav, enär allt flera förhållanden på

såväl det ekonomiska som det sociala området anpassa sig efter och bliva

beroende av densamma.

Ehuru vägande skäl sålunda kunna andragas för en omedelbar avveckling

av de av statsmakterna vidtagna åtgärderna till brödsädesodlingens

stödjande, torde likväl en sådan icke kunna genomföras. Dels

skulle härigenom ske en alltför stark rubbning av det ekonomiska underlaget

för ett stort antal jordbruk, med åtföljande svårigheter för näringslivet

i dess helhet. Dels bomme på grund av den stora kvantitet brödsäd

av 1932 års skörd, beträffande vilken inlösningsskyldighet föreligger, i

förening med ett till följd av regleringens upphörande påräkneligt kraftigt

prisfall, en avsevärd förlust att uppstå å den inlösta spannmålen.

Detta förhållande kan medföra ekonomiska uppoffringar från statsverkets

sida av den storlek, att de under nuvarande statsfinansiella situation

så vitt möjligt måste undvikas.

Den svenska skörden av vete och råg var nämligen under föregående år

såväl kvantitativt som kvalitativt synnerligen god. Inmalningsprocenterna

hava på grund härav, alltsedan skörderesultatet kunde tillförlitligen

bedömas, hållits höga. För närvarande utgör inmalningsprocenten beträffande

vete 95 och beträffande råg 97, därvid dock är att märka, att

i fråga örn vete de till spannmålsföreningen anslutna kvarnarna äga tilllämpa

en inmalningsprocent, som understiger den fastställda med 10 enheter.

Oaktat de höga inmalningsprocenterna torde, då föreningens inlösningsskyldighet

den 1 juni inträder, betydande spannmålspartier vara

oförbrukade. Ju större myckenheter spannmål föreningen måste övertaga

till de för inlösningen bestämda priserna, dess större kunna föreningens

förluster vid försäljningen av samma spannmål under höstmånaderna

väntas bliva. Ehuru den gottgörelse, föreningen enligt kontraktet

äger uppbära för till riket införd brödspannmål, för närvarande i

fråga örn vete utgår med ett så högt belopp som 5 kronor för 100 kilogram,

torde det, till följd av införselns förhållandevis ringa omfattning, vara

tvivelaktigt, huruvida vid kontraktstidens utgång den 31 december 1933

nyssnämnda förluster hunnit täckas. Jag erinrar, att staten ytterst är

ansvarig för förlust, som föreningen tillskyndas vid ett behörigt fullgörande

av kontraktets förpliktelser.

En avveckling torde följaktligen endast kunna ske så småningom. I

likhet med spannmålsnämnden håller jag före, att en dylik avveckling

lämpligen bör ske därigenom, att såvida ej å världsmarknaden en prisstegring

å spannmål inträder, inlösningspriserna steg för steg sänkas, till

dess priserna å vete och råg bringats att korrespondera med såväl mot
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

13

svarande priser å världsmarknaden som priserna å andra jordbruksprodukter.

Det torde ligga i sakens natur, att nyssnämnda anpassning bör

ske så varsamt som möjligt och utsträckas över en tillräckligt lång tid.

Sådan situationen för närvarande är, torde det nuvarande regleringssystemet

alltså få givas fortsatt tillämpning. Spannmålsnämndens förslag,

innebärande dels bibehållande av inmalningsbestämmelserna enligt 1930

års författningar, dels ock förlängning av kontraktet mellan staten och

spannmålsföreningen, synes sålunda böra godtagas.

Sedan då nyssberörda kontrakt underställdes 1931 års riksdag, framkomma

farhågor, att systemet skulle leda till en olämpligt stor produktion

av brödsäd inom landet. Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet

(uti. nr 3) ansåg sig också böra uttala en mot jordbrukarna riktad

varning i sådant hänseende. Framhållas må, att en av förutsättningarna

för att ifrågavarande regleringssystem skall kunna ■upprätthållas är,

att produktionen icke överstiger konsumtionen. Å denna grund är hela

systemet byggt. Att döma av uppgifterna från årets brödsädesinventering

synas emellertid omförmälda farhågor vara på väg att besannas.

Fisken för överproduktion torde nu vara överhängande, och den är så

mycket mer allvarlig, som man ingår i nästa konsumtionsår med ett

högst betydande lager av äldre skörd. Även örn man måste medgiva, att

det stora saluöverskottet av 1932 års skörd i främsta rummet uppkommit

på grund av rekordartad hektarskörd, är det av stor vikt att noga uppmärksamma

frågan örn brödsädesarealens utveckling.

Med hänsyn till vad nyss sagts rörande spannmålsregleringens avveckling

torde man icke kunna räkna med, att prissänkning utgör tillräcklig

garanti för att icke en permanent överproduktion å brödsäd uppkommer

inom landet. Det synes mig därför föreligga starka skäl för att överväga

ytterligare garantier i detta avseende. Spannmålsnämnden kar

trott sig finna en dylik i utjämning av skillnaden mellan priserna å vete

och råg. Såsom framgår av resultatet av nyss nämnda inventering, synes

emellertid även den med råg besådda arealen hava undergått ökning

under innevarande år. Huruvida det här är fråga örn en tillfällig företeelse

eller en mera bestående, undandrager sig givetvis ännu bedömande.

Visserligen är jag benägen att i sinom tid för Kungl. Majit förorda

ett närmande till varandra av inlösningspriserna å vete och råg, men jag

är icke övertygad örn att därigenom vinnes, att våra brödsädesskördar

hållas inom ramen för landets behov. Ytterligare åtgärder i detta syfte

torde därför vara erforderliga.

Från skilda håll hava uppslag framkommit örn åtgärder till brödsädesodlingens

begränsning. Sålunda har den tanken framförts, att inlösningspriset

skulle hänföra sig till en viss maximal brödsädesskörd. Konstaterades

vid skördetiden, att avkastningen överstege berörda maximum,

skulle inlösningspriserna reduceras i någon proportion till skördeökningen.

Detta förfaringssätt skulle följaktligen påverka jordbrukarna till att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

begränsa brödsädesarealen för att undgå en prissänkning. Förutom att

detta förslag synes svårt att tekniskt genomföra, lider det av den olägenheten,

att prissänkningen kunde framkallas av orsaker, varöver jordbrukarna

själva icke hava makt att råda. En annan väg vore i så fall mera

framkomlig, nämligen att låta inlösningspriserna hänföra sig till en på

förhand bestämd maximiareal samt att dessa priser efter någon proportion

reducerades, örn det vid arealinventering befunnes, att odlingen utsträckts

utöver den sålunda bestämda arealen. Ett tredje system vore,

att allenast inmalningsbestämmelserna samt en importreglering i förening

med hållandet av vissa lägsta priser å importspannmål uppehölles,

medan inlösningsskyldigheten bortfölle. En förutsättning för gynnsamt

resultat av ett tillämpande av någon av nyssnämnda metoder torde dock

vara, att spannmålsodlarna så intimt samverkade, att ökningen av brödsädesarealen

verkligen upphörde. Skulle detta visa sig omöjligt, återstode

väl knappast någon annan utväg, än att från statens sida föreskreves

en reglering tvångsvis av brödsädesodlingen. Av vad nu anförts

torde framgå, att risken för en överproduktion av brödspannmål vid fortsatt

spannmålsreglering väl uppmärksammats men att det icke torde

vara möjligt att för årets riksdag framlägga förslag till lösning av detta

spörsmål. I stället torde en mera ingående utredning i saken böra företagas

i syfte att möjliggöra framställning till 1934 års riksdag. Det förefaller

sannolikt, att redan ett igångsättande av denna utredning och ett

tillkännagivande härom skall verka återhållande på jordbrukarna vid

sådden av brödsäd hösten 1933. I samband med nyssnämnda utredning

torde jämväl vissa andra spannmålsfrågan berörande spörsmål böra bliva

föremål för övervägande.»

Departementschefen har tillstyrkt de föreslagna kontrakts- och stadgeändringarna.

Vidare har departementschefen i fråga örn avsättningen av den gamla

skörden uttalat, att det torde, därest riksdagen intet har att häremot erinra,

få ankomma på Kungl. Maj:t att, örn förhållandena skulle finnas

därtill föranleda, lämna tillstånd till åtgärder av sådan art som export

av viss spannmålsmängd, spannmålens försäljning till foder eller dess

utdelande efter förmälning till nödlidande.

Slutligen har departementschefen redogjort för bestämmelserna örn utförselbevis.

Departementschefen har emellertid icke ansett sig böra föreslå,

att dessa bestämmelser gåves förlängd giltighet efter den nuvarande

giltighetstidens utgång den 31 juli 1933.

Utskottet övergår till den i motionen II: 526 behandlade frågan om införande

av inmalningstvång för havre vid gryntillverkning.

Jordbruksutredningen har i ett den 19 december 1930 dagtecknat betänkande

beträffande åtgärder för ökad användning av svensk havre vid

tillverkning av havregryn föreslagit i huvudsak, att landets grynkvarnar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

15

måtte åläggas skyldighet att vid tillverkning av havregryn förmala

svensk havre i viss periodvis bestämd omfattning eller att motsvarande

åtgärder måtte vidtagas genom frivillig överenskommelse med grynkvarnarna,

samt att Kungl. Majit måtte bemyndigas att, örn så skulle visa

sig erforderligt, föreskriva viss skyldighet för importör av havregryn att

inköpa gryn, framställda av svensk råvara. Angående det närmare innehållet

i jordhruksutredningens förslag hänvisas till betänkandet, vilket

med tillhörande bilagor finnes fogat vid sammansatta hevillnings- och

jordbruksutskottets utlåtande nr 3 till 1931 års riksdag.

Under åberopande av nyssnämnda utlåtande har 1931 års riksdag i anledning

av två likalydande motioner (1:183 och II: 304) i skrivelse till

Kungl. Majit (nr 288) anhållit, att Kungl. Majit, därest förhållandena

därtill gåve anledning, ville vidtaga åtgärder till den svenska havreodlingens

stödjande i huvudsaklig överensstämmelse med de av jordbruksutredningen

i dess betänkande den 19 december 1930 angivna riktlinjer.

I motionen 11: 526 har i detta hänseende anförts.

»Ifrågavarande riksdagsskrivelse synes icke lia föranlett någon Kungl.

Majits åtgärd, örn man undantar att en frivillig överenskommelse åstadkoms

sistlidna höst angående vissa inmalningsbestämmelser. Enligt denna

överenskommelse förbundo sig rikets havregrynskvarnar att under

tiden 1 december 1932—31 maj 1933 vid sin förmälning använda svensk

havre till minst 50 procent under första hälften av perioden och till minst

60 procent under den senare delen av perioden.

Frånsett att inmalningsprocenten sattes alltför lågt, varför den avsedda

verkan icke torde ha uppnåtts, upphör denna överenskommelse att

gälla i och med maj månads utgång, och ingenting har försports angående

möjligheterna att få till stånd en ny frivillig överenskommelse. Med

nuvarande produktionsöverskott av havre och med hänsyn till önskvärdheten

av att havreodlingen uppmuntras, vilket skulle medföra en viss

begränsning av brödsädesproduktionen, torde tiden vara inne att realisera

det av 1931 års riksdag förordade inmalningssystemet för havre.»

Rådande förhållanden påkalla otvivelaktigt fortsatta åtgärder till spannmålsodlingens

stödjande. I sådant avseende anser utskottet, i likhet

med departementschefen, att inmalningsbestämmelserna för vete och

råg böra bibehållas. Något förslag i annan riktning har icke heller blivit

framställt. Däremot hava mot systemet med inlösningsskyldighet

för brödsäd i motionen lii 524 framställts vissa erinringar. Emellertid

lärer av skäl, som departementschefen angivit, en omedelbar avveckling

av det rådande systemet överhuvudtaget icke kunna ifrågakomma. Utskottet

kan alltså icke biträda motionen lii 524 utan tillstyrker Kungl.

Majits förslag örn förlängning av kontraktet mellan staten och Svenska

spannmålsföreningen u. p. a.

Mot de av Kungl. Majit föreslagna ändringarna i kontraktet har ut
-

rt skottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

skottet intet att erinra. Vad beträffar det i motionen II: 525 framställda

yrkandet örn en ytterligere ändring i kontraktets 2 § av innebörd, att

spannmålsleverantör berättigas fullgöra leverans jämväl inom Kopparbergs

län, synes utskottet vissa skäl tala för att även nämnda län bör

upptagas såsom uppsamlingsområde under förutsättning att inom länet

möjligheter beredas till uppsamling och lagring av brödsäd i någon större

utsträckning. Utskottet utgår därför från att spannmålsföreningen, som

tidigare respekterat de av statsmakterna uttryckta önskemålen i fråga

örn uppsamlingsområdena, jämväl kommer att under nyssnämnda förutsättning

beakta det i förevarande motion framförda önskemålet.

I ärendet anförda omständigheter finner utskottet böra påkalla en utjämning

av inlösningspriserna för vete och råg. Departementschefen

har ock förklarat sig benägen att för Kungl. Maj:t förorda åtgärder i

sådant syfte. Då det nuvarande inlösningspriset för vete icke torde vara

högre än som motsvarar en skälig ersättning för odlingskostnaden, anser

utskottet denna utjämning böra, i anslutning till vad motionsvis förordats,

ske genom en höjning av rågpriset.

Genom vad utskottet här ovan anfört torde jämväl motionerna 1:142

och II: 67 samt 1:143 och II: 290 få anses besvarade.

Vad departementschefen anfört angående avsättningen av det skördeöverskott,

som förefinnes, föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet vill emellertid påpeka, att en inom andra kammaren väckt motion,

nr 34, örn anslag för utdelning av brödspannmål till fattiga jordbrukare

hänvisats till särskilda utskottet.

Beträffande utförselbevisen har i propositionen icke framställts något

förslag örn förlängd giltighet av gällande bestämmelser. Förslag i sådant

hänseende har däremot upptagits i tre inom riksdagen väckta motioner

(1:115 och II: 66 samt II: 193). Då dessa hänvisats till bevillningsutskottet,

saknar jordbruksutskottet anledning att nu ingå på denna

fråga.

Vad slutligen angår det i motionen II: 526 framställda förslaget örn

införande av inmalningstvång för havre vid gryntillverkning i huvudsaklig

överensstämmelse med jordbruksutredningens förslag, har riksdagen

redan år 1931 hos Kungl. Majit anhållit örn vidtagande, därest förhållandena

därtill gåve anledning, av åtgärder till den svenska havreodlingens

stödjande i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jordbruksutredningen

angivit. Bevillningsutskottet vid 1932 års riksdag erinrade

i sitt betänkande nr 41 härom och fann sig kunna utgå ifrån, att

Kungl. Maj :t ägnade uppmärksamhet åt dessa spörsmål, i händelse skördeförhållandena

och tillgången på havre av årets skörd därtill skulle giva

anledning. På föranstaltande av Kungl. Majit har också tillkommit

en överenskommelse, varigenom rikets havregrynskvarnar förbundit sig

att under tiden den 1 december 1932—den 31 maj 1933 vid sin förmälning

använda svensk havre till minst 50 procent under första hälften

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

17

av perioden och till minst 60 procent under den senare delen av perioden.

Utskottet anser sig icke böra förorda någon ny direkt hänvändelse

i ämnet till Kungl. Majit. Då emellertid inom landet förefinnas

avsevärda kvantiteter svensk havre av hög kvalitet, för vilkas avsättning

till skäligt pris betydande svårigheter möta, vill utskottet understryka

önskvärdheten av att Kungl. Majit vidtager de ytterligare åtgärder,

vartill Kungl. Majit för underlättande av den svenska havreskördens

avsättning kan finna anledning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, med avslag å motionen lii 524,

bifalla Kungl. Majits förevarande proposition; samt

2) att motionerna Ii 142 och lii 67, 1:143 och II>

290, lii 525 och lii 526, i den mån de icke kunna anses

besvarade genom vad utskottet här ovan anfört

och hemställt, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 maj 1933.

På jordbruksutskottets vägnar i

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm*, N. August Nilsson*, Carl E. Eriksson, Granath,

Tjällgren*, J. Fritiof Gustafson, David Hjalmar Pettersson* och Elof B. Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Andersson i

Grimbo, Andersson i Löbbo, Carlström, Liedberg, Karlsson i Munkedal och Lundbom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 19.13. 10 sami. Nr .95.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.