Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd för ernående av förlikning i det s. k. Hornborg amålet.

1933-06-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:99, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd för ernående av förlikning i det s. k. Hornborg amålet.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

5

Nr 99.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsunderstöd för ernående av förlikning i det s. k. Hornborg

amålet.

I en till riksdagen den 12 maj 1933 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition nr 252 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för ernående

av förlikning i tvisterna mellan Hornborgasjöns sänkningsföretag

och fallägare i ån Filan anvisa för budgetåret 1933/1934 dels under nionde

huvudtiteln ett extra reservationsanslag av 550,000 kronor; dels ock till

kapitalökning å fonden för låneunderstöd ett reservationsanslag av 125,000

kronor, att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet, i den mån därför ej nedan redogöres, hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet.

Sedan länsstyrelsen i Skaraborgs län på grund av en den 28 december

1898 dagtecknad ansökan av tre jordägare vid den inom länet belägna

Hornborgasjön förordnat t. f. lantbruksingenjören Gustaf Sjöberg att i

enlighet med lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan avledning av

vatten förrätta syn beträffande sänkning eller fullständig uttappning av

nämnda sjö samt avdikning av närbelägna marker inom Bjärka, Bjurums,

Sätuna, Hornborga, Broddetorps, Bolums, Norra Lundbys, Norra Vings

och Stenums socknar av Gudhems och Valle härader, blev synen förrättad

åren 1900—1902.

Enligt synemännens utlåtande 1902 avsåg förrättningen att genom

reglering av Fliaån — d. v. s. uppgrävning av Hornborgasjöns utlopp

— sänka vattenståndet i sjön, så att de då ofta förekommande översvämningarna

å de kringliggande markerna förhindrades, samt att genom

uppgrävning av tillflödena möjliggöra en ändamålsenlig torrläggning

av de kring sjön belägna vattensjuka ägoområdena, så att de bleve

tjänliga till rationell åkerkultur. — Avsikten med sjösänkningen var således

icke att vinna ny mark utan att skydda redan odlad jord från skadliga

översvämningar. Arealen av den mark, som skulle vinna båtnad av

sjösänkningen, beräknade synemännen till i avrundat tal 3,690 hektar,

därav åker 1,565 hektar, äng omkring 400 hektar samt annan mark, landvinningar

häri inberäknade, omkring 1,725 hektar. Denna mark hör till

omkring 200 fastigheter. Sammanlagda kostnaderna beräknades till 355,766

kronor och båtnaden uppskattades till 602,789 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

Arbetet med sjösänkningen igångsattes 1903 och hade i början

av 1912 fortskridit så långt, att slutlig sänkning av sjöytan då kunde

äga rum. Härmed nåddes det tekniska målet, som enligt syneutlåtandet

var att nedbringa högvattenytan cirka 1 meter och medelvattenståndet

i ungefär samma proportion. Sedan en del efterarbeten utförts, anmäldes

1916 sänkningsarbetet vara avslutat, men på grund av att vissa anmärkningar

mot det utförda arbetet framställdes av lantbruksstyrelsens

avsyningsförrättare blev arbetet icke förr än den 31 december 1919 godkänt

av lantbruksstyrelsen.

Lån från odlingslånefonden beviljades år 1903 åt vissa delägare

i sänkningsföretaget jämlikt kungörelsen i ämnet den 14 juni 1901.

Odlingslånet blev senare slutligen fastställt till 269,930 kronor och fördelat

På två lån, ett å 255,040 kronor, som skall vara till fullo inbetalt 1937, och

ett å 14,890 kronor, som skall vara till fullo inbetalt 1944. Sina skyldigheter

på grund av odlingslånen hava låntagarna hittills fullgjort.

Ifrågavarande sänkning av Hornborgasjön har för delägarna i företaget

blivit synnerligen förlustbringande. Enligt en av ordföranden i

sänkningsföretagets styrelse ryttmästaren Bertil Ekberg per den 31 december

1932 uppgjord tablå uppgingo företagets havda utgifter nämnda

dag till ett belopp av 1,283,176 kronor 74 öre. Å andra sidan har den påräknade

båtnaden av företaget icke tillnärmelsevis kunnat vinnas. Enligt

en av lantbruksingenjören Hallin på uppdrag av länsstyrelsen i Skaraborgs

län år 1927 verkställd beräkning uppgick förbättringsvärdet då

till allenast 275,000 kronor.

För att lindra de uppkomna ekonomiska svårigheterna bär dels efter

medgivande av 1930 års riksdag till företaget beviljats bidrag från statens

avdikningsanslag å 350,000 kronor (prop. nr 191 och Eski-, nr 230), dels.

efter medgivande av 1931 års riksdag från undsättningsfonden beviljats

företaget ett räntefritt lån å 50,000 kronor (prop. nr 141 och E. skr. nr 191).

Orsakerna till den sålunda inträffade ekonomiska situationen, för vilken

närmare redogjorts i propositionen, äro flera och hänföra sig dels till omständigheter

i samband med arbetets utförande, dels till omständigheter

i samband med skötseln av företagets ekonomi, dels ock till omständigheter,

som legat helt och hållet utanför företagets, dess styrelses och delägares

rådighet.

I sist nämnt avseende må särskilt framhållas följande:

Trots föreskrift i sådant hänseende i 31 § av 1879 års dikningslag försummade

förrättningsmannen Sjöberg att till synen kalla ägarna av vattenfall

och vattenverk i Flian, Horgborgasjöns utlopp. Emedan sjösänkningen

lände de sistnämnda till skada, hava rättstvister uppstått mellan

dem och sänkningsföretaget. Sedan år 1910 instämde de flesta av fallägarna

företaget till Gudhems häradsrätt med yrkande, att syneförrättningen

skulle förklaras vara utan verkan mot dem. Deras talan, som

fullföljdes till högsta domstolen, bifölls av alla instanser. Högsta dom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99. 7

stolens dom meddelades den 3 december 1920. Elter misslyckade försök

till förlikning instämde åtskilliga fallägare i november 1921 företaget

till Västerbygdens vattendomstol med yrkande örn åläggande för sjösänkningsföretaget

att antingen återställa sjöns avlopp i dess skick före

sänkningen eller ock vidtaga andra åtgärder till reglering av vattenavrinningen

så att fallägarna ej tede skada. Denna rättegång kai delvis

avgjorts genom Kungl. Maj:ts dom den 22 februari 1932. I denna dom

fann högsta domstolen, att genom sänkningen av sjön vattenföringen i

Flian i olika hänseenden ändrats till skada för vattenverken och att företaget

vore pliktigt att avhjälpa denna skada. Högsta domstolen fann

vidare, att skada kunde förebyggas, örn vissa kanaler upptoges i sjöbottnen

och örn det byggdes en damm i Flian, med vilken vattnet i sjön kunde

regleras inom vissa vattenståndsgränser. På grund av vad sålunda anförts

prövade högsta domstolen skäligt förklara, att företaget gent emot

vattenverksägarna vore skyldigt dels att bygga en damm å plats

och av beskaffenhet, som vattendomstolen ägde föreskriva, samt att lindel - hålla och sköta dammen, dels att tåla vattenreglering vid denna damm inom

vissa gränser och efter en tappningsplan, som vattendomstolen ägde bestämma,

dels ock att upptaga och underhålla vissa kanaler i sjöbottnen.

___ Vid vattendomstolen har någon handläggning av målet i återstående

delar ännu icke förekommit, men fallägarna hava upprepade gånger anhållit

om målets återupptagande därstädes.

De nu skildrade mer än 20-åriga rättegångarna hava föranlett, att utnyttjandet

av sjösänkningsresultatet så att säga stannat på halva vägen.

Inför ovissheten huruvida sjön skulle få förbli sänkt eller ånyo dämmas

lipp har lantbrukaren helt naturligt dragit sig för att vidtaga detaljdikning

och andra kostsamma kulturåtgärder. Företagsamheten har också

hämmats av de långvariga rättegångarna och av gång efter annan

inom företaget återkommande tyngande uttaxeringar. Härtill kommer, såsom

i ärendet framhållits, att företaget under alla omständigheter torde

stå i ansvar för deli skada fallägarna hava lidit av sjösänkningen allt sedan

1912. I den år 1921 instämda rättegången förbehöllo sig fallägarna att fä

föra särskild talan örn sådan skada. Av hämmande inflytande pa joidbiuksnäringen

i trakten har även den omständigheten varit, att de i företaget ingående

fastigheterna på grund av det stora skadeståndsansvar, som hotar

företaget och dess delägare, så att säga kommit ur den fria marknaden. Det

är uppenbart, att sådana fastigheter, som pålägga sin ägare ekonomiskt

ansvar av nästan oöverskådlig räckvidd, skola hava mycket svårt att

finna köpare.

Den 30 augusti 1932 uppdrog Kungl. Hajd åt tre utredningsmän (revisionssekreteraren

S. Turén, f. d. lantbruksingenjören A. V. Nordin och

ledamoten av riksdagens första kammare godsägaren J. F. Gustafson i

Domö) att, efter erforderliga utredningar och förhandlingar nied vederbörande

sakägare, upprätta förslag för ernående av förlikning i de till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

följd av Hornborgas jöns sänkning mellan vattenverksägarna oell sänkningsföretaget

uppkomna tvistefrågor.

Utredningsmännen, som antogo benämningen Hornborgaförlikningen,

hava den 25 april 1933 avlämnat betänkande och förslag i ämnet.

Utredningsmännens förlikningsförslag, som går ut på att sjön skulle

förbliva i sitt avsänkta läge, innefattar i huvudsak att sänkningsföretaget

skall vara skyldigt att utföra en dammbyggnad till skydd mot häftiga

flöden jämte vissa kanaler i sjöns botten ävensom att till fallägarna utgiva

kontant ersättning. Förslaget, som godtagits av parterna, har i siri

helhet följande innehåll:

Fallägarna avstå från alla vidare anspråk mot företaget under villkor:

1) att företaget förbinder sig att till skydd mot häftiga flöden i Flian

uppföra och underhålla en dammbyggnad i vattendraget vid Trestena bro

samt att med denna damm reglera avrinningen ur Hornborgasjön så att.

mer än tjugu kubikmeter i sekunden icke kommer att framgå i vattendraget

nedom dammen,

2) att företaget förbinder sig att i och för förbättrande av lågvattenföringen

i Flian dels upptaga kanaler i Hornborgasjöns botten så att vattnet

från tillflödena Tranumsbäcken och Uddagårdsbäcken kan framkomma

till utloppet ur sjön, dels ock för all framtid vidmakthålla såväl dessa kanaler

som de redan förut befintliga kanalerna i sjöbottnen från Hornborgaån,

Bredgårds mossar, Bjurumsdiket samt dikena söder och norr örn Dagsnäs,

3) att företaget i ersättning för fallägarnas rättegångskostnader vid

Västerbygdens vattendomstol i det vid denna domstol anhängiga stämningsmålet

mellan ägare av vattenfall i Flian, å ena, och företaget, å

andra sidan, till motparterna erlägger 50,000 kronor, samt

4) att till en var av de ersättningsberättigade fallägarna respektive f. d.

fallägare utbetalas ett kontant belopp.

I föilikningsförslaget är vidare intaget en utfästelse av fallägarna att,

örn förestående villkor uppfyllas, dels anmäla till Västerbygdens vattendomstol,

att förlikning träffats i förenämnda rättegång, dels ock att hos

domstolen anhålla, att förlikningen måtte fastställas av domstolen.

Utredningsmännen hava framhållit, att av skriftväxlingen i vattendomstolen

angående detta ärende framginge, att det enda intresse, som kunde

bliva förnärmat av dessa åtgärder, vore intresset att bevara sjöns egenskap

av att vara uppehållsort för vissa fågelarter. Det syntes emellertid

uppenbart, att naturskyddsintresset i detta fall ej vore av sådan valör, att

det kunde utgöra hinder för ifrågavarande åtgärder.

Utredningsmännen hava beräknat det för förlikningens genomförande

erforderliga beloppet till 700,000 kronor, nämligen 25,000 kronor till

skyddsdamm och kanaler, 50,000 kronor till rättegångskostnader samt

625,000 kronor till ersättningar åt fallägarna enligt punkt 4 i förlikningsförslaget.

I sistnämnda hänseende hava fallägarnas anspråk hittills

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

9

nedbringats till sammanlagt 680,800 kronor, men utredningsmännen haval

ansett summan kunna nedbringas till 625,000 kronor. För den händelse

godvillig överenskommelse härvidlag icke skulle kunna ernås med en

eller annan fallägare hänvisa utredningsmännen till möjligheten att

lämna denne utanför förlikningen och låta hans anspråk prövas av vattendomstolen.

Av de medel, som åtgå till förlikningens genomförande, har företaget

iklätt sig betalningsansvar för 125,000 kronor under förutsättning att företaget

beredes ett under vissa år ränte- och amorteringsfritt lån å samma

belopp. Vidare hava 25,000 kronor ställts till förfogande från enskilt,

förre lantbruksingenjören Sjöberg närstående håll. Återstående 550,000

kronor hava utredningsmännen funnit nödvändigt att begära av statsmedel.

Såsom skäl för statshjälpen hava utredningsmännen åberopat — utom

det att utsikter icke funnes för att förlikningsvis nedbringa fallägarnas

ersättningssumma så lågt, att den rymdes inom ramen för sänkningsföretagets

betalningsförmåga — att förrättningsmannens försummelser och

även andra på statsmyndigheterna ankommande omständigheter, såsom

rättsskipningens långsamhet, medverkat till skadan.

Utredningsmännen hava därför tillstyrkt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att dels anvisa för budgetåret 1933/1934 under nionde huvudtiteln

ett extra reservationsanslag av 550,000 kronor att enligt Kungl.

Majits närmare bestämmande användas för ernående av förlikning i de

tvister, som till följd av Ilornborgasjöns sänkning uppkommit mellan

Hornborgasjöns sänkningsföretag och fallägare i ån Flian, dels ock medgiva,

att Kungl. Majit må ur undsättningsfonden för nyss sagda ändamål

bevilja sänkningsföretaget ett lån å 125,000 kronor att av företaget

åtnjutas räntefritt och på de villkor i övrigt, Kungl. Majit föreskriver.

Över utredningsmännens betänkande hava utlåtanden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

»Av den förebragta utredningen synes framgå, att en sänkning av Hornborgasjön

vid tiden omkring sekelskiftet varit nödvändig för att skydda

odlad jord för skada av översvämningar, och sakkunniga uttalanden berättiga

till den slutsatsen, att den under åren 1900—1902 utarbetade torrläggningsplanen

jordbrukstekniskt sett varit väl avvägd. Hade alltså

sänkningsföretagets verksamhet fått fortlöpa normalt, är det antagligt, att

sjösänkningen även ekonomiskt blivit ett för bygden gagnande företag.

Genom en serie olyckliga och säregna omständigheter har emellertid sjösänkningen

— oaktat att syftet med densamma vunnits — utvecklat sig

till ett såväl för delägarna i företaget som för andra personer synnerligen

förlustbringande företag. Härtill har framför allt bidragit de rättegångar,

som ägare av vattenfall och vattenverk i sjöns avloppså Flian kort

före sänkningens fullbordan anhängiggjorde mot sjösänkningsföretaget,

vilka rättegångar gått ut på att få sänkningsförrättningen ogiltigförkla
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

xad gent emot fallägarna samt att antingen få sjöns avlopp återställt i

dess skick före sänkningen eller att få till stånd andra åtgärder till reglering

av vattenavrinningen. Rättegångarnas hittillsvarande resultat är,

att det förrättningsutlåtande, på grund av vilket sänkningen kom till

stånd, genom högsta domstolens dom den 3 december 1920 förklarades vara

utan verkan mot vattenverksägarna, varjämte sjösänkningsföretaget, genom

samma domstols dom den 22 februari 1932, gent emot vattenverksägarna

förpliktats att vid sjöns utlopp uppföra en regleringsdamm och

att tåla viss vattenreglering i sjön. Dessa rättegångar, av vilka en ännu

•ej är slutförd, hava, förutom att de för sänkningsföretaget medfört stora

direkta utgifter, verkat hindrande och återhållande på tillgodogörandet

av sänkningsresultatet. Inför utsikten att företaget av domstol ålades att

åter dämma upp sjön har den enskilde delägaren i företaget icke vågat

fullfölja avdikningen av sin marker i enlighet med den ursprungliga

planen. Enär det genom rättegångarna blivit klarlagt, att fallägarna genom

sjösänkningen åsamkats försämrad vattenförsörjning, har företaget

att räkna med att bliva förpliktat att utgiva skadestånd till fallägarna för

de förluster, dessa genom den försämrade vattenförsörjningen lidit allt

sedan 1912, då sänkningen genomfördes.

Av företagets senaste balansräkning framgår, att dess skulder överstiga

dess tillgångar med nära 100,000 kronor, och utredningen i övrigt giver

vid handen, att större delen av de enskilda delägarna äro synnerligen hårt

gäldbundna. Läggas till företagets förenämnda skuldsumma dels det belopp,

som åtgår för att bygga och underhålla den i högsta domstolens

dom den 22 februari 1932 föreskrivna regleringsdammen, dels de rättegångskostnader,

företaget kan komma att ådömas i den ännu pågående

rättegången, dels det skadestånd, företaget kan bliva ålagt att utgiva till

fallägarna för förlorad vattenföring, dels den skada och förlust, som kan

åsamkas företaget och dess delägare genom ett återuppdämmande av sjön,

dels ock den oguldna delen av odlingslånen, är det uppenbart, att skulderna

komma att uppgå till sådana belopp, att deras utkrävande av delägarna

skulle för de allra flesta av dem medföra ekonomisk undergång. Att den

ekonomiska situation, i vilken delägarna sedan flera år levat och som de för

närvarande leva i, skall vara ägnad att hos dem framkalla missmod och oro

för framtiden är uppenbart, och det är givet, att det nuvarande tillståndet

verkar hämmande på jordbruksnäringen i trakten. I samma riktning

måste den omständigheten verka, att de i företaget ingående fastigheterna,

på grund av det gäldansvar, som delägarskapet i företaget medför, äro

svåra eller omöjliga att avyttra. Detta måste i sin tur inverka på fastiglietskrediten.

Lämnas företaget och fallägarna att på egen hand i rättegångsväg

göra upp sina mellanhavanden, lärer ett avsevärt antal år komma

att förflyta, innan rättegångarna slutförts och delägarna i företaget

vunnit klarhet örn vad som på en var av dem slutligen belöper av företagets

skulder. Det beträngda läge, i vilket flertalet sänkningsdelägare re
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

11

dan nu befinner sig, kommer givetvis i väntan på slutförandet av nämnda

rättegångar att förvärras oell måhända leda till ekonomiskt sammanbrott

för hela företaget.

Av det nu anförda framgår, att det är av synnerligen stort intresse såväl

för bygden som för det allmänna, att företagets mellanhavanden med fallagarna

utan uppskov regleras.

Det av utredningsmännen för sådant ändamål framlagda och av parterna

i princip godtagna förlikningsförslaget förutsätter, att sjön skall förbli i

sitt sänkta skick. Anledningen till att förlikningsförslaget bygger på

denna grund är, att parterna själva begärt ett förlikningsförslag efter

sådan linje, att ett sådant förslag medger den snabbaste lösningen,

samt att utredningsmännen själva funnit en dylik anordning ändamålsenlig

även ur övriga synpunkter. En lösning, som bygger på denna grund, torde

väl också vara den enda, till vars realiserande staten numera bör bidraga.

Det är givet, att sjöns bibehållande i avsänkt läge medför större nytta för

jordbruket än en större eller mindre återuppdämning av sjön, som för

övrigt icke kan åstadkommas annat än efter så lång tidsiitdräkt, att åtgärden

blir onyttig såsom botemedel mot det nuvarande betryckta läget

i orten. Även örn — såsom vattenöverdomstolen yttrat i sin dom i målet

angående regleringsdammen — »väsentliga delar av torrläggningsvinsten

kunna räddas», örn en sådan reglering, som den av högsta domstolen sedermera

föreskrivna, kommer till stånd, är dock att märka, att en sådan

reglering enligt utredningsmännens beräkningar skulle förstöra jordvärden

till ett belopp av omkring 250,000 kronor. Vilka ekonomiska konsekvenser

en sådan reglering i övrigt skulle medföra kan ej på förhand

avgöras, men anledning saknas till antagande, att anspråken på statens

bistånd i sådant fall skulle bliva mindre. För sjöns bibehållande

i avsänkt läge talar även den omständigheten, att sjöns lämplighet såsom

reservoar för nedanförliggande vattenverk kan starkt ifrågasättas, under

det att en kanalisering i sjöbottnen i enlighet med utredningsmännens

förslag synes vara ägnad att i avsevärd grad förbättra vattenverkens

vattenförsörjning. Att nu utan tvingande skäl rubba på ett tillstånd, som

varat mer än tjugu år och efter vilket ett stort antal människor inrättat

sig, kan ej heller vara lyckligt.

Utredningsmännen hava funnit, att ett avvecklande genast av företagets

och fallägarnas mellanhavanden icke kan åstadkommas med mindre

staten lämnar bidrag därtill. På grund av det synnerligen beträngda

läge, i vilket företaget och största delen av delägarna befinna sig,

och med hänsyn till de i samband med syneförrättningen förekomna särskilda

omständigheter, som i detta fall medverkat till den uppkomna situationen,

finner jag det billigt, att staten träder hjälpande emellan. Kan

en uppgörelse nu åstadkommas, medför det även den fördelen, att vidlyftiga

rättegångar komma att avlastas från domstolarna.

I avseende å statsunderstödets storlek tillstyrker jag, att staten, utöver

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

Utskottet.

det belopp å 25,000 kronor som kan påräknas från enskilt håll, tillskjuter

675,000 kronor att utgå med 550,000 kronor i form av bidrag åt företaget

utan återbetalningsskyldighet och med 125,000 kronor såsom räntefritt

lån till företaget.

Väl är slutligt förlikningsavtal ännu icke åstadkommet, i det att summan

av de ersättningsanspråk, som rests från vattenverksägarnas sida,

överstiger det belopp, som skulle bliva tillgängligt för fallägarnas förnöjande,

därest staten lämnar bidrag i den utsträckning jag nyss föreslagit,

men, såsom av utredningsmännens betänkande framgår, torde det finnas

utsikter att åstadkomma en ändamålsenlig uppgörelse av parternas mellanhavande,

blott de av utredningsmännen såsom nödiga ansedda medlen

bliva disponibla.

Vad slutligen angår sättet för nämnda statsunderstöds anvisande får

jag, efter att härom hava samrått med chefen för finansdepartementet,

föreslå, att berörda belopp, 675.000 kronor, i sin helhet anvisas såsom anslag

å riksstaten. Av beloppet torde lämpligen 550,000 kronor böra uppföras

såsom extra reservationsanslag å nionde huvudtiteln, medan 125,000

kronor torde böra upptagas under utgifter för kapitalökning såsom kapitalökning

å fonden för låneunderstöd samt med hänsyn till räntefriheten

utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Rörande anslagens närmare

användning torde Kungl. Majit få meddela erforderliga föreskrifter,

därvid torde böra iakttagas, att den tid, inom vilken det räntefria

lånet skall vara återbetalat, ej må bestämmas senare än till 1945.»

Såsom i ärendet erinrats hava statsmakterna tidigare vid ett par tillfällen

lämnat sin medverkan till lindrande av vissa i samband med

Hornborgasjöns sänkningsföretag uppkomna ekonomiska svårigheter.

Det torde enligt utredningen i ärendet framstå som uppenbart att ett

uppfyllande av de förpliktelser av synnerligen betydande ekonomisk

räckvidd, som dels genom Kungl. Maj:ts dom den 22 februari 1932

ålagts ifrågavarande sänkningsföretag gent emot vissa av företaget berörda

fallägare i Hornborgasjöns avlopp Flian dels ock kunna bliva en

följd av samma dom, med stor sannolikhet komme att, örn bistånd till

förpliktelsernas fullgörande ej beredes, för flertalet delägare i samma

företag medföra oöverkomliga ekonomiska svårigheter med därav följande

ödesdigra verkningar för en hel jordbruksbygd. Det synes utskottet

därför vara en angelägenhet av synnerlig vikt jämväl ur allmän synpunkt,

att en definitiv reglering sker av sänkningsföretagets och ifrågavarande

fallägares mellanhavande. Staten synes så mycket mindre böra

tveka att lämna sin ytterligare medverkan härtill, som grunden till de

ekonomiska svårigheter, varom nu närmast är fråga, föranletts av förhållanden,

som bland annat sammanhänga med vissa åtgöranden från

statsmyndigheternas sida. Kungl. Majrts förslag avser, att denna statens

medverkan skulle ske genom beredande av erforderliga medel för genom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9''-).

13

förande av ett av särskilda utredningsmän framlagt förlikningsförslag

mellan sjösänkningsföretaget oell fallägarna i fråga. Den tanken bär

emellertid jämväl framförts, att Kungl. Maj:ts dom i stället borde tagas

till utgångspunkt för stödaktionen.

Beträffande frågan huruvida stödaktionen bör grunda sig på Kungl.

Maj:ts dom eller på det framlagda förlikningsförslaget vill utskottet anföra

följande.

Kungl. Maj:ts dom innefattar utom annat utförande av en dammbyggnad

för reglering av vattenståndet i sjön, varigenom redan torrlagda

marker skulle komma att spolieras till ett beräknat värde av

icke mindre än 250,000 kronor. Förlikningsförslaget, som utgår från att

Hornborgasjön bibehålies i sitt avsänkta läge, avser att vattenverksägarna

skola utbyta sin rätt till regleringsdamm och vattenreglering i sjön

mot vederlag genom upptagande i sjöns botten av kanaler i syfte att underlätta

framkomsten till sjöns utlopp Flian av vattnet från vissa tillflöden

ävensom genom kontant ersättning. Den i förlikningsförslaget

ingående dammbyggnaden åsyftar sålunda endast att under exceptionellt

starkt vattenflöde möjliggöra, att avrinningen ur Hornborgasjön hålles

inom viss angiven gräns. Härav följer ock att någon olägenhet ur jordbrukssynpunkt,

såsom från vissa håll befarats, icke torde komma att föranledas

av sistnämnda damm. Enligt vad utskottet inhämtat lärer det

för övrigt endast vara vid den i samband med snösmältningen och islossningen

hastigt påkommande starka vårfloden som dammbyggnaden kan

komma att behöva anlitas för att avvärja översvämningar vid vattenverken.

Någon fara för de redan torrlagda markerna synes så mycket

mindre vara att räkna med som grödan vid denna tidpunkt på året icke

torde hava nått sådan utveckling att någon större skada därå torde uppstå

av ett rent tillfälligt högre vattenstånd. Beträffande de i förlikningsförslaget

ingående bottenkanalerna, vilka närmast ifrågasatts med

hänsyn till fallägarnas intresse, torde emellertid dessa kanaler även

komma att öva en fördelaktig inverkan ur torrläggningssynpunkt på vissa

invidliggande markområden.

Från naturskyddsintresserat håll har uttalats betänkligheter mot det

framlagda förlikningsförslaget, vilket ansetts skola helt tillspillogiva

Hornborgasjön och därmed spoliera stora värden ur naturskyddssynpunkt,

under det att däremot verkställande av Kungl. Maj:ts dom, varigenom

vattenståndet beräknades bliva höjt en halv meter, skulle bland

annat hava ett synnerligen gynnsamt inflytande på fågellivet. Utskottet

vill med anledning härav först erinra, att frågan örn de i förlikningsförslaget

upptagna anordningarnas inverkan på naturförhållandena varit

föremål för prövning av Västerbygdens vattendomstol, som i lagakraftvunnen

dom den 11 maj 1933 lämnat tillstånd till anordningarnas

utförande. Tillika vill utskottet framhålla, att verkningarna i förevarande

avsende av förlikningsförslaget torde komma att bliva i stort sett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

desamma som för den händelse att Kungl. Maj:ts dom går i verkställighet.

För sistnämnda fall har man visserligen att räkna med temporära,

höjningar av vattenytan. Men å andra sidan är att märka, att enligt

domen något hinder för fallägarna icke föreligger att i obegränsad grad

utnyttja vattenmagasinet. Särskilt under torra somrar lärer man få

räkna med att det magasinerade vattnet inom kort blir förbrukat med

åtföljande sänkning av vattenståndet i sjön. Sålunda tilläventyrs uppkommande

hastiga förändringar i vattenytans höjd torde icke heller

kunna undgå att i sin mån ofördelaktigt påverka djurlivet i sjön och på

dess stränder. Vidare hör icke bortses ifrån att även med ett högre vattenstånd

ett successivt igenväxande av sjön näppeligen lärer i längden

kunna undvikas, därest icke -— vilket torde vara helt uteslutet — åtgärder

vidtagas för en fullständig uppmuddring av Hornborgasjöns botten.

Utskottet har genom besök på platsen liksom också av tillgängliga

handlingar i ärendet bibragts den uppfattningen, att de övervägande sakskälen

tala för ett uppordnande av förevarande i samband med Hornborgasjöns

sänkning uppkomna förhållanden enligt det framlagda förlikningsförslaget.

Härtill kommer såsom en tungt vägande omständighet

att förlikningsförslaget — som därest det kommer till stånd är avsett att

fastställas av vattendomstolen — avser åstadkommande av slutgiltig

uppgörelse beträffande fallägarnas rättsanspråk gent emot Hornborgasjöns

sänkningsföretag. Genom ett realiserande åter av Kungl.

Maj:ts dom — vars slutliga verkställande för övrigt är beroende av

beslut av vattendomstolen i vissa genom domen dit till närmare prövning

överlämnade frågor — skulle spörsmålet örn eventuell förpliktelse för

sänkningsföretaget att till fallägarna utgiva skadestånd för de förluster

dessa genom den försämrade vattenförsörjningen lidit alltsedan 1912, då

sänkningen genomfördes, vilken skada uppskattats till flera hundratusen

kronor, för en obestämd framtid lämnas öppen med därav följande fortsatt

osäkerlietstillstånd för delägarna i sänkningsföretaget, något som

hittills visat sig hava haft en ödeläggande inverkan på hela deras ekonomi.

Då slutligen enligt vad departementschefen i ärendet anfört anledning

saknas för antagande att anspråken på statens bistånd skulle

bliva mindre, därest Kungl. Maj:ts dom tages till utgångspunkt för stödaktionen,

än örn denna grundar sig på det framlagda förlikningsförslaget,

anser sig utskottet böra förorda, att medel ställas till förfogande för förlikningsförslagets

genomförande. Det är visserligen mycket betydande

belopp, som sålunda äskas av Kungl. Majit, men med hänsyn till den

vikt utskottet på sätt ovan nämnts tillmäter, att ett uppordnande av de i

samband med Hornborgasjöns sänkning uppkomna förhållandena sker,

vill utskottet förorda de begärda beloppen. Utskottet tillstyrker sålunda

Kungl. Majits förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 99.

15

att riksdagen må för ernående av förlikning i tvisterna

mellan Hornborgasjöns sänkningsföretag och

fallägare i ån Flian anvisa för budgetåret 1933/1934:

dels under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag

av 550,000 kronor;

dels ock till kapitalökning å fonden för låneunderstöd

ett reservationsanslag av 125,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av det för kapitalökning tillstyrkta;

anslaget torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag..

Stockholm den 8 juni 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson*, Gabrielsson, von Stockenström*,

Granath*, J Fritiof Gustafson och Dalberg; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby. Uddenberg*, Olsson i Röd—

ningsberg, Andersson i Löbbo, Carlström, Hagman och Gustafson i Vimmerby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.