Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna åldersgränser. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna, nr 5 och 6, i första kammaren av herr Nerman.
1933-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1933:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna åldersgränser. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna, nr 5 och 6, i första kammaren av herr Nerman.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1933 kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna
åldersgränser.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna,
nr 5 och 6, i första kammaren av herr Nerman.
I motionen I: 5 hemställes, att riksdagen, såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling, måtte besluta, att §§ 6 och 16 riksdagsordningen erhölle
nedanstående ändrade lydelse:
§ 6.
9) Valrätt vid elektorsval tillkommer envar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad.
§ 16.
Valrätt tillkommer envar man och kvinna, som är svensk undersåte och senast
under näst föregående kalenderår uppnått tjugu års ålder.
I motionen I: 6 hemställes, att riksdagen måtte besluta »att sådana ändringar
vidtagas i nu gällande lagar och förordningar, att åldersgränsen för
kommunal rösträtt medges man och kvinna som är svensk undersåte och senast
under näst föregående kalenderår uppnått tjugu års ålder».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Nu gällande bestämmelser i fråga örn rösträttsåldern vid politiska och kommunala
val tillkommo såsom ett led i författningsreformen åren 1918—1921.
Rösträttsåldern var dessförinnan fyllda 21 år för kommunala val men fyllda
24 år för val till andra kammaren. I och med att ett väsentligt närmande genom
författningsreformen åstadkoms mellan grunderna för kommunal och politisk
rösträtt befanns enhetligheten böra utsträckas att gälla jämväl dessa åldersbestämmelser,
vilka härvid jämkades till fyllda 23 år för båda fallen. Då
det likvisst gjordes gällande, att denna ålder vore alltför låg för att vid tilllämpning
av principen örn allmän rösträtt böra stadgas i fråga örn val av de
korporationer, som utsåge ledamöter i första kammaren, tillmötesgick man i
viss mån denna uppfattning genom införandet av bestämmelsen, att valrätt och
valbarhet till dessa korporationer skulle inträda först vid fyllda 27 år. En
följd härav blev dock, att i de större städer, som icke deltogo i landsting, ut
Bihang
till riksdagens protokoll 1988. 5 sami. Nr 18—1 4. 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
övandet av valrätt till första kammaren fråntogs stadsfullmäktige för att i
stället överlämnas till särskilda utsedda elektorer.
Utskottet håller före, att frågan om åldersgränsen vid politisk och kommunal
rösträtt väsentligen är en lämplighetsfråga. Med hänsyn till den mognad
och erfarenhet, som tarvas för aktivt deltagande i det offentliga livet, kan
utskottet dock icke tillstyrka ett sänkande av rösträttsåldern på sätt i motionerna
föreslagits till fyllda 20 år, alltså t. o. m. under myndighetsåldern.
Vad bestämmelserna örn den högre åldern för valrätt vid val av landstingsman
och särskilda elektorer för utseende av förstakammarledamöter beträffar,
kunde dessa vid sin tillkomst möjligen rättfärdigas med hänsyn till de ovissa
politiska verkningarna av den allmänna och lika rösträtten. Den nu vunna erfarenheten
har emellertid knappast bekräftat de skäl, som legat till grund för
dessa föreskrifter. Snarare synes erfarenheten giva vid handen, att årsklasserna
närmast under 27 år fördela sig på de olika politiska riktningarna i ungefär
samma proportion som de äldre årsklasserna inom väljarkåren. Den högre
rösträttsåldern för urväljarna till första kammaren torde därför föga motsvara
sitt syfte att tjäna såsom en konservativ garanti och att bidraga till artskillnad
mellan riksdagens första och andra kammare. Denna skillnad vinnes väsentligen
genom stadganden örn längre mandattid för första än för andra kammarens
ledamöter, första kammarens successiva förnyelse, den högre valbarhetsåldern
till första kammaren samt framför allt genom föreskriften örn
medelbara val, varigenom en särskilt kvalificerad väljarkår skapas till denna
kammare. Sistnämnda förhållande innebär en vida bättre garanti för en artskillnad
mellan kamrarna än en ur andra synpunkter olämplig högre valrättsålder
för urväljarna.
Härtill kommer att den förhöjda valrättsåldern för urväljarna till första
kammaren, med hänsyn till att landstingsvalen förrättas endast vart fjärde
år, i realiteten innebär, att valrätten i genomsnitt faktiskt först kan komma
till utövning vid omkring 30 år. En så hög rösträttsålder för urväljarna till
första kammaren kan icke anses erforderlig. Vid den genomsnittsålder på omkring
26 år som gäller vid valen till andra kammaren ävensom till de kommunala
primärförsamlingarna torde den nutida ungdomen med hänsyn bland annat
till de ökade svårigheter av varjehanda slag, den efter världskriget haft att
kämpa med, i det stora flertalet fall hava uppnått den grad av politisk mognad,
som kan göra den skickad att utöva rösträtt.
Genom borttagandet av den särskilda och förhöjda valrättsåldern vid val
av landstingsmän upphäves också den inkonsekvens, som ligger däri, att en
person äger deltaga i val av andrakammarledamöter vid en lägre ålder än i
val av landstingsmän, ehuru riksdagen dock fullföljer mera betydelsefulla
samt mera omfattande och skiftande uppgifter än landstingen. En enhetlig
kommunal valrättsålder medgiver även ett fullständigt återförande av förstakammarvalen
till kommunallivets grund och därmed avskaffandet av den vid
författningsreformen åren 1918—1921 införda särskilda elektorsinstitutionen
för de städers del, som icke deltaga i landsting. Härigenom försvinna även
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
3
de särskilda elektorsvalen, varigenom vinnes en även eljest önskvärd minskning
av valförrättningarnas antal. I och för tillgodoseendet av den proportionella
rättvisan vid mandatfördelningen böra valen av förstakammarledamöter
ske på så sätt, att stadsfullmäktige i de städer, som icke deltaga i landsting,
med undantag för Stockholm och Göteborg, inom sig utse särskilda elektorer
att tillsammans med landstinget för det landstingsområde, vari staden förut
ingått, förrätta valet av förstakammarledamöter.
I samband med upphävandet av stadgandet örn den särskilda och högre
valrättsåldern vid val av landstingsmän torde även bestämmelsen örn den högre
åldern för valbarhet till landstingsman än till kommunala förtroendeuppdrag
i övrigt böra borttagas, så att en enhetlig kommunal valbarhetsålder på fyllda
25 år blir gällande. En motsvarande jämkning av åldern för valbarhet till
ledamot av riksdagens andra kammare bör i samband härmed lämpligen äga
rum, något som innebär en höjning av denna ålder med omkring ett år.
Den närmare utredningen i ämnet ävensom utarbetandet av erforderlig lagtext
för de berörda författningsändringarna torde böra verkställas genom
Kungl. Maj:ts försorg.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla,
att Kungl. Maj :t täcktes låta företaga utredning samt före nu
löpande fyraårsperiods utgång för riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring i grundlag, kommunallag och övriga
författningar, att åldern för deltagande i val av landstingsmän
sänkes till överensstämmelse med den för kommunala val
i övrigt ävensom för val av ledamöter till riksdagens andra
kammare nu gällande rösträttsåldern, att i samband härmed
den nuvarande elektorsinstitutionen för val av förstakammarledamöter
för de städers del, som icke deltaga i landsting, avskaffas,
samt att den för kommunal- och stadsfullmäktigeval
gällande valbarhetsåldern på fyllda 25 år utsträckes att jämväl
gälla för landstingsval och val till riksdagens andra kammare;
2)
att motionerna I: 5 och 6 måtte anses besvarade genom
vad utskottet ovan under 1) hemställt.
Stockholm den 16 mars 1933.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
Närvarande: Herrar Hallén, Strömberg, Oscar G. Karlsson, greve Spens, Hellberg,
Sandegård, Sundberg, Björkman, Källman, P. Sandström*, A. Pettersson,
Borg, Andersson i Igelboda, Gustafson i Kasenberg*, Fast*, Vougt*, Lindmark*,
Petersson i Broaryd, Lundén och Lundquist i Rotebro.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) av herrar greve Spens, Sundberg, Björkman, P. Sandström, Gustafson i
Kasenberg, Lindmark, Lundén och Lundquist i Rotebro.
Konstitutionsutskottet har under framhallande av den mognad, som tarvas
tor aktivt deltagande i det offentliga livet, avstyrkt det i motionerna framförda
förslaget örn en generell sänkning av rösträttsåldern. Däremot har utskottet
i anledning av motionärens förslag hemställt örn utredning och förslag,
asyftande främst en sänkning av den nu för valrätt till landstingsmän och
särskilda förstakammarelektorer gällande högre valrättsåldern på fyllda 27
år till den för politiska och kommunala val i övrigt gällande åldern på endast
fyllda 23 år.
Bestämmelserna örn förhöjd valrättsålder vid val till de korporationer, som
utse ledamöter i riksdagens första kammare, tillkommo såsom ett led i författningsreformen
år 1918—1921. Den uppgörelse, som då träffades i ämnet, bör
icke ryggas utan att särskilt starka skäl härför förebringas.
De genom denna kompromiss givna bestämmelserna, bland annat örn högre
valrättsålder vid nyssnämnda val, hava till ändamål att bidraga till upprätthållandet
av en viss karaktärsskillnad mellan kamrarna. Detta syftemål
hava de även visat sig fylla. En sänkning av den för valrätt till de korporationer,
som skola utse första kammarens ledamöter, stadgade högre åldern
.skulle därför innebära ett sönderbrytande till en del av den nuvarande förstakammarorganisationens
system. Frågan om en enhetlig rösträttsålder bör med
hänsyn härtill icke upptagas till närmare prövning annat än i samband med
en behandling av spörsmålet om grunderna för första kammarens bildande
överhuvud taget och någon anledning att nu åter upptaga detta spörsmål,
anse vi icke föreligga.
Detsamma gäller även den av utskottet förordade sänkningen av åldern för
valbarhet till landstingsman från nuvarande 27 till 25 år och upphävandet av
elektorsinstitutionen.
I avseende å valrättsåldern kan erinras, att åldern som skiljemärke mellan
urväljarna till första och andra kammaren helt faller inom det demokratiska
tvåkammarsystemets ram. Åldersstrecket hänför sig icke till ekonomiska
förhållanden och verkar icke till danandet av en social åtskillnad mellan kam
-
rarna.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
5
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
1) att riksdagen måtte avslå konstitutionsutskottets hemställan
under punkten 1) i dess utlåtande nr 13;
2) att motionerna 1:5 och 6 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
2) av herrar A. Pettersson och Petersson i Broaryd, som anfört:
Enligt vår mening ligger huvudvikten i denna fråga därpå, att med rösträtt
och valbarhet förbindes villkor örn fullgjorda medborgerliga skyldigheter.
Då de riktlinjer, som skulle ha varit nödiga för en dylik utredning, icke
kunnat diskuteras i frågans nuvarande läge, ha vi, som sålunda icke kunnat
biträda utskottets förslag, ansett att utskottet icke bort begagna sin initiativrätt
och hemställa,
att förevarande motioner icke matte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.