Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930
1933-03-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1933:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1933 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
om församlingsstyreise.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 1 mars
år 1933 hänvisat en av Kungl. Majit till riksdagen avlåten proposition, nr
162, däri Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930
(nr 259) om församlingsstyrelse.
Härigenom förordnas, att 40 § lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
40 §.
I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd.
Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, skola de, ändå att de icke
utgöra en kyrklig samfällighet, hava ett gemensamt kyrkoråd eller ock,
med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd
för vården örn pastoratets och församlingarnas gemensamma angelägenheter.
Att pastorat må uppdraga åt särskild boställsstyrelse att i
avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra de åligganden,
som eljest tillhöra kyrkorådet, är särskilt stadgat.
Två eller flera församlingar må ock, ändå att de icke utgöra en kyrklig
samfällighet eller bilda ett pastorat, förena sig örn ett gemensamt kyrkoråd
eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett
gemensamt kyrkoråd för vård om viss eller vissa angelägenheter.
Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling vad
i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall skolråd ej utses
i församlingen.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 5 sami. Nr 15—16. 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
För förvaltningen------ för församlingarna.
Där församling — —---särskild biblioteksstyrelse.
Beträffande fortsättningsskolestyrelse — —--• — angående skolråd.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Där i pastorat bestående av två eller flera församlingar vid tiden för
ikraftträdandet av denna lag icke finnes gemensamt kyrkoråd för vården
örn pastoratets angelägenheter, skall val av ledamöter och suppleanter i
sådant kyrkoråd äga rum före den 1 maj 1933; och skall tjänstgöringstiden
för de sålunda valda utgå den 31 december 1935.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 24 februari
1933.
Enligt 40 § i 1930 års lag örn församlingsstyrelse skall i varje församling
finnas ett kyrkoråd. Två eller flera församlingar må dock, ändå att de
icke bilda kyrklig samfällighet, förena sig om gemensamt kyrkoråd eller
ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt
kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.
I propositionen föreslås, främst med hänsyn till de nya och krävande förvaltningsuppgifter,
som tillagts pastoraten genom den nya ecklesiastika bostadslagstiftningen
och som anses motivera ett obligatoriskt inrättande av
särskilda organ för pastoratsärendenas beredning och beslutens verkställande,
sådan ändrad lydelse av 40 § lagen örn församlingsstyrelse, att gemensamt
kyrkoråd (pastoratskyrkoråd) alltid göres obligatoriskt för två eller flera församlingar,
som bilda ett pastorat.
Frågan om obligatoriskt inrättande av pastoratskyrkoråd för beredning
och verkställighet av pastoratsärenden har tidigare bland annat berörts av
kammarkollegiet i ett år 1921 till Kungl. Maj:t avgivet yttrande. Kollegiet
föreslog härvid, att församlingarna inom samma pastorat, vilka redan enligt
1862 års kyrkstämmoförordning genom samstämmigt beslut ägde förena sig
om gemensamt kyrkoråd — i vilket fall särskilda församlingskyrkoiåd dock
ansågos uteslutna — obligatoriskt skulle hava ett gemensamt kyrkoråd med
särskilda uppgifter av ekonomisk natur. Detta borde emellertid icke för
framtiden utesluta möjligheten av särskilda församlingskyrkoråd.
Enligt ett inom ecklesiastikdepartementet år 1929 uppgjort utkast till lag
örn församlingsstyrelse skulle pastorat, bestående av två eller flera försam
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15. •’
lingar, alltid utgöra en kyrklig samfällighet, såvitt anginge pastoratets gemensamma
angelägenheter. Detta hade till följd, att för församlingar, som
bildade ett pastorat, alltid skulle finnas ett samfällt kyrkoråd för pastoratsangelägenheterna.
Det för 1930 års riksdag (proposition nr 100) framlagda förslaget till lag
om församlingsstyrelse m. m. var byggt på uppfattningen att den i utkastet
föreslagna anordningen skulle leda till en betänklig överorganisation,
eftersom det i många pastorat endast sällan förekom gemensamma ärenden.
Därför ansågs det icke påkallat att obligatoriskt föreskriva, att församlingarna
i ett pastorat alltid skulle bilda en kyrklig samfällighet. Det
viktigaste vore, enligt vederbörande departementschefs uttalande, att möjlighet
bereddes pastoratet att tillsätta ett gemensamt verkställande organ framför
allt för förvaltning, utbetalning och redovisning av medel, avsedda för
prästerskapets avlöning. Församlingarna ansågos därför, ändå att de icke
utgjorde en kyrklig samfällighet, böra beredas möjlighet att utse ett för
pastoratet gemensamt kyrkoråd, vilket skulle kunna finnas till vid sidan av
de särskilda församlingskyrkoråden. Emellertid ansågs anordningen icke böra
begränsas till dylika församlingar enbart utan former för samverkan böra
skapas jämväl för församlingar tillhörande olika pastorat. Gällande bestämmelser
örn gemensamt kyrkoråd i 1930 års lag örn församlingsstyrelse
äro utformade i enlighet härmed.
Enligt 40 § lagen om församlingsstyrelse är, utom för det fall att två
eller flera församlingar bilda en kyrklig samfällighet, tillsättandet av gemensamt
kyrkoråd för församlingarna fakultativt. Frågan härom är en kyrkligt-kommunal
självstyrelseangelägenhet. Kungl. Majit saknar alltså behörighet
att med stöd av G § i lagen — som bemyndigar Kungl. Majit
att utfärda särskilda tillämpningsföreskrifter, bland annat beträffande ärenden,
som äro gemensamma för två eller flera församlingar, vilka icke
utgöra kyrklig samfällighet -— förordna örn bildande av dylikt gemensamt
kyrkoråd för två eller flera församlingar. Något trängande behov av en
regel om obligatoriskt kyrkoråd i alla pastorat torde ej heller tidigare
varit förhanden. Man hade nämligen haft anledning antaga, att församlingarna
inom ett pastorat, i den mån ett verkligt behov av ett pastoratskyrkoråd
visade sig uppstå, på frivillighetens väg och i enlighet med de
möjligheter, som lagen om församlingsstyrelse öppnade, skulle förena sig
om gemensamt kyrkoråd. Så har emellertid, enligt vad som upplysts av
vissa i förevarande ärende hörda myndigheter, ingalunda alltid visat sig vara
fallet. Men med hänsyn härtill och till de nya krävande förvaltningsuppgifter,
som genom den föregående år antagna ecklesiastika boställslagstiftningen
tillagts pastoraten och som tarva fasta, enhetliga berednings- och verkställighetsorgan,
är en lagbestämmelse, som gör ett gemensamt kyrkoråd obligatoriskt
för två eller flera församlingar, vilka bilda ett pastorat, erforderlig.
4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
Regeln härom lärer enligt numera vunnen erfarenhet vara motiverad även
för det fall, att pastorat med stöd av 3 § i ecklesiastika boställsordningen
uppdrager förvaltningen av prästgård och löneboställe åt särskild boställsstyrelse.
Aven örn dylikt uppdrag lämnas, kommer likvisst för pastoratet
att finnas vissa gemensamma angelägenheter, för vilkas behandling ett pastoratskyrkoråd
bör finnas. De s. k. 1932 års ecklesiastika boställssakkunniga
hava också erinrat örn behovet av att för varje pastorat finnes ett städse
funktionerande förvaltningsorgan, till vilket myndigheter och enskilda kunna
hän vända sig i ärenden, som beröra pastoratet såsom sådant. Utskottet
tillstyrker alltså en lagändring i propositionens syfte.
Utskottet har dock funnit sig böra uppgöra nytt förslag till ändrad lydelse
av 40 § lagen om församlingsstyrelse, främst med hänsyn till att det
bör klart angivas i lagtexten, att de enskilda församlingarnas hittillsvarande
rätt att utse särskilda kyrkoråd icke berövas dem genom lagändringen. En
hänvisning i 40 § i lagen till bestämmelsen om särskild boställsstyrelse i
ecklesiastika boställsordningen är enligt utskottets mening icke erforderlig.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick bifallas, måtte i anledning av sagda proposition för
sin del antaga följande
Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930
(nr 259) om församlingsstyrelse.
(Nuvarande lydelse.)
I varje församling skall finnas ett
kyrkoråd och ett skolråd. Två eller
flera församlingar må dock, ändå att
de icke utgöra en kyrklig samfällighet,
förena sig om gemensamt kyrkoråd
eller ock, med bibehållande av
de särskilda kyrkoråden, utse ett
gemensamt kyrkoråd för vård örn
viss eller vissa angelägenheter. Gäller
beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet
i församling vad i
lagen om skolstyrelse i vissa kommuner
är stadgat, skall skolråd ej utses
i församlingen.
(Utskottets förslag.)
I varje församling skall finnas ett
kyrkoråd och ett skolråd.
Två eller flera församlingar må,
ända att de icke utgöra en kyrklig
samfällighet, förena sig om gemensamt
kyrkoråd eller ock, med bibehållande
av de särskilda kyrkoråden,
utse ett gemensamt kyrkoråd för
vård örn viss eller vissa angelägenheter.
Bilda församlingarna ett pastorat,
skola de dock, med bibehållande
av rätten att utse särskilda kyrkoråd,
hava ett gemensamt kyrkoråd för vård
örn pastoratets angelägenheter.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15. 5
(Nuvarande lydelse.) (Utskottets förslag.)
Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet
i församling
vad i lagen om skolstyrelse i vissa
kommuner är stadgat, skall skolråd
ej utses i församlingen.
För förvaltningen----— för församlingarna.
Där församling---särskild biblioteksstyrelse.
Beträffande fortsättningsskolestyrelse---angående skolråd.
Benna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit
i Svensk författningssamling.
Bär i pastorat bestående av två
eller flera församlingar vid tiden för
ikraftträdandet av denna lag icke
finnes gemensamt kyrkoråd, skäll val
av ledamöter och suppleanter i sådant
kyrkoråd äga rum före den 1 maj
1933; och skall tjänstgöringstiden för
de sålunda välda utgå den 31 december
1935.
Stockholm den 23 mars 1933.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: herrar Reuterskiöld, Hallén, Oscar G. Karlsson, greve Spens, Hellberg,
Sandegård, Sundberg*, Björkman, Källman, Karl A. Johanson*, Karl Wilhelm Bodin*,
Persson i Trången*, Andersson i Igelboda*, Gustafson i Kasenberg, Fast*, Olsson i Mora,
Brännberg*, Pehrsson i Göteborg, Lindmark* och Johnsson i Norrahammar.
Ej närvarande vid justeringen.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
Reservationer:
1) av herr Reuterskiöld och greve Spens, som ansett utskottets yttrande
böra lyda sålunda:
»Handlingarna i detta ärende, vilka varit för utskottet tillgängliga, visa
att domkapitlen i allmänhet vitsorda förhandenvaron av ett större behov
numera än förr av gemensamt kyrkoråd. Av handlingarna framgår däremot
icke, att detta behov skulle ha sin grund i något annat förhållande
än den ecklesiastika boställsordningens tillkomst. För de behov, som eljes
föreligga, synes nuvarande ordning alltjämt tillfredsställande, enligt vilken
det beror av församlingarna själva att förena sig örn gemensamt kyrkoråd,
om och när de själva finna behov härav föreligga. Och det stämmer föga
överens med hela den princip örn församlingarnas självständighet, varpå
1930 års lagstiftning vilar, att obligatoriskt påtvinga församlingar, som icke
bildat en kyrklig samfällighet, ett gemensamt kyrkoråd. Ur de synpunkter
utskottet, som väl har att pröva förslag rörande församlingsstyrelselagen,
men icke rörande boställsordningen — de senare höra under lagutskott —
måste anlägga, är därför den av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringen i
församlingsstyrelselagen obehövlig och i huvudsak oförenlig med lagens
egna principer.
Örn åter garanti för erhållandet av ett gemensamt organ för boställsärenden
inom pastorat, som ej utgör kyrklig samfällighet, anses nödig, emedan
den nya ecklesiastika boställsordningen även i denna del möjligen är bristfällig
och ofullständig, vore det riktigare att göra ändringen i sagda författning
själv. Emellertid synes det utskottet, i den mån utskottet kan bedöma
denna fråga, som skulle icke ens en sådan ändring vara nödvändig, i det
att pastoratet enligt boställsordningen måste hava ett organ för boställsärendena
och därvid enligt samma boställsordning fått möjlighet att välja mellan
gemensamt kyrkoråd och boställsstyrelse: den omständigheten, att boställsordningen
ej ålägger pastoratet att göra detta val, innebär ingalunda,
att pastoratet skulle kunna välja att helt låta bli att utse det nödvändiga
organet — skulle pastoratet i detta stycke visa sig omedgörligt, lärer genom
biskopens lämpliga ingripande rättelse alltid kunna vinnas eller ock får pastoratet
dragas med de obekväma följderna av att dess särskilda kyrkoråd
nödgas skapa en inbördes samverkan, som lagen ej förutsett. Men, även
örn svårigheter här kunna, åtminstone teoretiskt, tänkas, lärer ej kunna med
fog påstås, att för deras övervinnande skulle tillskapas ett legalt så orimligt
förhållande som det, att gemensamt kyrkoråd bleve obligatoriskt utan att
alltid erhålla någon uppgift att fylla: örn pastoratet föredrager boställsstyrelse,
blir nämligen kyrkorådet överflödigt, men skulle dock enligt lagförslaget finnas.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
7
Det är uppenbart, att ett sådant kyrkoråd visserligen kan erhålla även andra
uppgifter än enligt boställsordningen, men detta måste i så fall ske med
begagnande av den redan nu stadgade rätten för pastoratets församlingar
att förena sig om en dylik anordning — och på annan väg kunna dessa
uppgifter ej erhållas, eftersom boställsordningen är den enda författning,
som ålägger det gemensamma kyrkorådet, i brist på boställsstyrelse, vissa
uppgifter.
Härtill kommer, att lagförslaget uttryckligen utsträcker rätten för församlingar
att, oberoende av boställsordningen, förena sig örn gemensamt kyrkoråd,
till fall, som med nuvarande lydelse av § 40 i lagen om församlingsstyrelse
icke direkt beaktats, ehuru i andra paragrafer i viss mån så skett,
t. ex. då församlingar, som varken bildat kyrklig samfällighet eller utgöra
ett pastorat, dock vilja förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Rent kyrkorättsligt
synes det knappast vara riktigt att söka främja en sådan anordning,
även örn den kommunalrättsligt medgivits. Och under inga omständigheter
lärer det vara befogat eller ens lämpligt att på detta område i detta
sammanhang företaga lagändringar, vilkas räckvidd ej kan nu överskådas
och för vilka tarvas en vida grundligare utredning än den som föreligger
och än den, som utskottet, vilket icke har att behandla kyrkorättsliga frågor,
är i stånd att verkställa.
Då därjämte den föreslagna texten i olika avseenden är otillfredsställande,
men utskottet, som icke finner den föreslagna ändringen av församlingsstyrelselagen
över huvud tillrådlig oberoende av ändringar i boställsordningens
bestämmelser, saknar anledning vidare ingå på en textgranskning, hemställer
utskottet,
att riksdagen måtte förklara sig icke kunna bifalla Kungl.
Maj:ts proposition nr 162.»
2) av herr Olsson i Mora.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 s. 10 i texten