Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930

1933-03-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1933:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1933 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyreise.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 1 mars

år 1933 hänvisat en av Kungl. Majit till riksdagen avlåten proposition, nr

162, däri Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 40 § lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

40 §.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd.

Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, skola de, ändå att de icke

utgöra en kyrklig samfällighet, hava ett gemensamt kyrkoråd eller ock,

med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd

för vården örn pastoratets och församlingarnas gemensamma angelägenheter.

Att pastorat må uppdraga åt särskild boställsstyrelse att i

avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra de åligganden,

som eljest tillhöra kyrkorådet, är särskilt stadgat.

Två eller flera församlingar må ock, ändå att de icke utgöra en kyrklig

samfällighet eller bilda ett pastorat, förena sig örn ett gemensamt kyrkoråd

eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett

gemensamt kyrkoråd för vård om viss eller vissa angelägenheter.

Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling vad

i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall skolråd ej utses

i församlingen.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 5 sami. Nr 15—16. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

För förvaltningen------ för församlingarna.

Där församling — —---särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse — —--• — angående skolråd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Där i pastorat bestående av två eller flera församlingar vid tiden för

ikraftträdandet av denna lag icke finnes gemensamt kyrkoråd för vården

örn pastoratets angelägenheter, skall val av ledamöter och suppleanter i

sådant kyrkoråd äga rum före den 1 maj 1933; och skall tjänstgöringstiden

för de sålunda valda utgå den 31 december 1935.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 24 februari

1933.

Enligt 40 § i 1930 års lag örn församlingsstyrelse skall i varje församling

finnas ett kyrkoråd. Två eller flera församlingar må dock, ändå att de

icke bilda kyrklig samfällighet, förena sig om gemensamt kyrkoråd eller

ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt

kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.

I propositionen föreslås, främst med hänsyn till de nya och krävande förvaltningsuppgifter,

som tillagts pastoraten genom den nya ecklesiastika bostadslagstiftningen

och som anses motivera ett obligatoriskt inrättande av

särskilda organ för pastoratsärendenas beredning och beslutens verkställande,

sådan ändrad lydelse av 40 § lagen örn församlingsstyrelse, att gemensamt

kyrkoråd (pastoratskyrkoråd) alltid göres obligatoriskt för två eller flera församlingar,

som bilda ett pastorat.

Frågan om obligatoriskt inrättande av pastoratskyrkoråd för beredning

och verkställighet av pastoratsärenden har tidigare bland annat berörts av

kammarkollegiet i ett år 1921 till Kungl. Maj:t avgivet yttrande. Kollegiet

föreslog härvid, att församlingarna inom samma pastorat, vilka redan enligt

1862 års kyrkstämmoförordning genom samstämmigt beslut ägde förena sig

om gemensamt kyrkoråd — i vilket fall särskilda församlingskyrkoiåd dock

ansågos uteslutna — obligatoriskt skulle hava ett gemensamt kyrkoråd med

särskilda uppgifter av ekonomisk natur. Detta borde emellertid icke för

framtiden utesluta möjligheten av särskilda församlingskyrkoråd.

Enligt ett inom ecklesiastikdepartementet år 1929 uppgjort utkast till lag

örn församlingsstyrelse skulle pastorat, bestående av två eller flera försam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15. •’

lingar, alltid utgöra en kyrklig samfällighet, såvitt anginge pastoratets gemensamma

angelägenheter. Detta hade till följd, att för församlingar, som

bildade ett pastorat, alltid skulle finnas ett samfällt kyrkoråd för pastoratsangelägenheterna.

Det för 1930 års riksdag (proposition nr 100) framlagda förslaget till lag

om församlingsstyrelse m. m. var byggt på uppfattningen att den i utkastet

föreslagna anordningen skulle leda till en betänklig överorganisation,

eftersom det i många pastorat endast sällan förekom gemensamma ärenden.

Därför ansågs det icke påkallat att obligatoriskt föreskriva, att församlingarna

i ett pastorat alltid skulle bilda en kyrklig samfällighet. Det

viktigaste vore, enligt vederbörande departementschefs uttalande, att möjlighet

bereddes pastoratet att tillsätta ett gemensamt verkställande organ framför

allt för förvaltning, utbetalning och redovisning av medel, avsedda för

prästerskapets avlöning. Församlingarna ansågos därför, ändå att de icke

utgjorde en kyrklig samfällighet, böra beredas möjlighet att utse ett för

pastoratet gemensamt kyrkoråd, vilket skulle kunna finnas till vid sidan av

de särskilda församlingskyrkoråden. Emellertid ansågs anordningen icke böra

begränsas till dylika församlingar enbart utan former för samverkan böra

skapas jämväl för församlingar tillhörande olika pastorat. Gällande bestämmelser

örn gemensamt kyrkoråd i 1930 års lag örn församlingsstyrelse

äro utformade i enlighet härmed.

Enligt 40 § lagen om församlingsstyrelse är, utom för det fall att två

eller flera församlingar bilda en kyrklig samfällighet, tillsättandet av gemensamt

kyrkoråd för församlingarna fakultativt. Frågan härom är en kyrkligt-kommunal

självstyrelseangelägenhet. Kungl. Majit saknar alltså behörighet

att med stöd av G § i lagen — som bemyndigar Kungl. Majit

att utfärda särskilda tillämpningsföreskrifter, bland annat beträffande ärenden,

som äro gemensamma för två eller flera församlingar, vilka icke

utgöra kyrklig samfällighet -— förordna örn bildande av dylikt gemensamt

kyrkoråd för två eller flera församlingar. Något trängande behov av en

regel om obligatoriskt kyrkoråd i alla pastorat torde ej heller tidigare

varit förhanden. Man hade nämligen haft anledning antaga, att församlingarna

inom ett pastorat, i den mån ett verkligt behov av ett pastoratskyrkoråd

visade sig uppstå, på frivillighetens väg och i enlighet med de

möjligheter, som lagen om församlingsstyrelse öppnade, skulle förena sig

om gemensamt kyrkoråd. Så har emellertid, enligt vad som upplysts av

vissa i förevarande ärende hörda myndigheter, ingalunda alltid visat sig vara

fallet. Men med hänsyn härtill och till de nya krävande förvaltningsuppgifter,

som genom den föregående år antagna ecklesiastika boställslagstiftningen

tillagts pastoraten och som tarva fasta, enhetliga berednings- och verkställighetsorgan,

är en lagbestämmelse, som gör ett gemensamt kyrkoråd obligatoriskt

för två eller flera församlingar, vilka bilda ett pastorat, erforderlig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

Regeln härom lärer enligt numera vunnen erfarenhet vara motiverad även

för det fall, att pastorat med stöd av 3 § i ecklesiastika boställsordningen

uppdrager förvaltningen av prästgård och löneboställe åt särskild boställsstyrelse.

Aven örn dylikt uppdrag lämnas, kommer likvisst för pastoratet

att finnas vissa gemensamma angelägenheter, för vilkas behandling ett pastoratskyrkoråd

bör finnas. De s. k. 1932 års ecklesiastika boställssakkunniga

hava också erinrat örn behovet av att för varje pastorat finnes ett städse

funktionerande förvaltningsorgan, till vilket myndigheter och enskilda kunna

hän vända sig i ärenden, som beröra pastoratet såsom sådant. Utskottet

tillstyrker alltså en lagändring i propositionens syfte.

Utskottet har dock funnit sig böra uppgöra nytt förslag till ändrad lydelse

av 40 § lagen om församlingsstyrelse, främst med hänsyn till att det

bör klart angivas i lagtexten, att de enskilda församlingarnas hittillsvarande

rätt att utse särskilda kyrkoråd icke berövas dem genom lagändringen. En

hänvisning i 40 § i lagen till bestämmelsen om särskild boställsstyrelse i

ecklesiastika boställsordningen är enligt utskottets mening icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick bifallas, måtte i anledning av sagda proposition för

sin del antaga följande

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse.

(Nuvarande lydelse.)

I varje församling skall finnas ett

kyrkoråd och ett skolråd. Två eller

flera församlingar må dock, ändå att

de icke utgöra en kyrklig samfällighet,

förena sig om gemensamt kyrkoråd

eller ock, med bibehållande av

de särskilda kyrkoråden, utse ett

gemensamt kyrkoråd för vård örn

viss eller vissa angelägenheter. Gäller

beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet

i församling vad i

lagen om skolstyrelse i vissa kommuner

är stadgat, skall skolråd ej utses

i församlingen.

(Utskottets förslag.)

I varje församling skall finnas ett

kyrkoråd och ett skolråd.

Två eller flera församlingar må,

ända att de icke utgöra en kyrklig

samfällighet, förena sig om gemensamt

kyrkoråd eller ock, med bibehållande

av de särskilda kyrkoråden,

utse ett gemensamt kyrkoråd för

vård örn viss eller vissa angelägenheter.

Bilda församlingarna ett pastorat,

skola de dock, med bibehållande

av rätten att utse särskilda kyrkoråd,

hava ett gemensamt kyrkoråd för vård

örn pastoratets angelägenheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15. 5

(Nuvarande lydelse.) (Utskottets förslag.)

Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet

i församling

vad i lagen om skolstyrelse i vissa

kommuner är stadgat, skall skolråd

ej utses i församlingen.

För förvaltningen----— för församlingarna.

Där församling---särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse---angående skolråd.

Benna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit

i Svensk författningssamling.

Bär i pastorat bestående av två

eller flera församlingar vid tiden för

ikraftträdandet av denna lag icke

finnes gemensamt kyrkoråd, skäll val

av ledamöter och suppleanter i sådant

kyrkoråd äga rum före den 1 maj

1933; och skall tjänstgöringstiden för

de sålunda välda utgå den 31 december

1935.

Stockholm den 23 mars 1933.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Hallén, Oscar G. Karlsson, greve Spens, Hellberg,

Sandegård, Sundberg*, Björkman, Källman, Karl A. Johanson*, Karl Wilhelm Bodin*,

Persson i Trången*, Andersson i Igelboda*, Gustafson i Kasenberg, Fast*, Olsson i Mora,

Brännberg*, Pehrsson i Göteborg, Lindmark* och Johnsson i Norrahammar.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld och greve Spens, som ansett utskottets yttrande

böra lyda sålunda:

»Handlingarna i detta ärende, vilka varit för utskottet tillgängliga, visa

att domkapitlen i allmänhet vitsorda förhandenvaron av ett större behov

numera än förr av gemensamt kyrkoråd. Av handlingarna framgår däremot

icke, att detta behov skulle ha sin grund i något annat förhållande

än den ecklesiastika boställsordningens tillkomst. För de behov, som eljes

föreligga, synes nuvarande ordning alltjämt tillfredsställande, enligt vilken

det beror av församlingarna själva att förena sig örn gemensamt kyrkoråd,

om och när de själva finna behov härav föreligga. Och det stämmer föga

överens med hela den princip örn församlingarnas självständighet, varpå

1930 års lagstiftning vilar, att obligatoriskt påtvinga församlingar, som icke

bildat en kyrklig samfällighet, ett gemensamt kyrkoråd. Ur de synpunkter

utskottet, som väl har att pröva förslag rörande församlingsstyrelselagen,

men icke rörande boställsordningen — de senare höra under lagutskott —

måste anlägga, är därför den av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringen i

församlingsstyrelselagen obehövlig och i huvudsak oförenlig med lagens

egna principer.

Örn åter garanti för erhållandet av ett gemensamt organ för boställsärenden

inom pastorat, som ej utgör kyrklig samfällighet, anses nödig, emedan

den nya ecklesiastika boställsordningen även i denna del möjligen är bristfällig

och ofullständig, vore det riktigare att göra ändringen i sagda författning

själv. Emellertid synes det utskottet, i den mån utskottet kan bedöma

denna fråga, som skulle icke ens en sådan ändring vara nödvändig, i det

att pastoratet enligt boställsordningen måste hava ett organ för boställsärendena

och därvid enligt samma boställsordning fått möjlighet att välja mellan

gemensamt kyrkoråd och boställsstyrelse: den omständigheten, att boställsordningen

ej ålägger pastoratet att göra detta val, innebär ingalunda,

att pastoratet skulle kunna välja att helt låta bli att utse det nödvändiga

organet — skulle pastoratet i detta stycke visa sig omedgörligt, lärer genom

biskopens lämpliga ingripande rättelse alltid kunna vinnas eller ock får pastoratet

dragas med de obekväma följderna av att dess särskilda kyrkoråd

nödgas skapa en inbördes samverkan, som lagen ej förutsett. Men, även

örn svårigheter här kunna, åtminstone teoretiskt, tänkas, lärer ej kunna med

fog påstås, att för deras övervinnande skulle tillskapas ett legalt så orimligt

förhållande som det, att gemensamt kyrkoråd bleve obligatoriskt utan att

alltid erhålla någon uppgift att fylla: örn pastoratet föredrager boställsstyrelse,

blir nämligen kyrkorådet överflödigt, men skulle dock enligt lagförslaget finnas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

7

Det är uppenbart, att ett sådant kyrkoråd visserligen kan erhålla även andra

uppgifter än enligt boställsordningen, men detta måste i så fall ske med

begagnande av den redan nu stadgade rätten för pastoratets församlingar

att förena sig om en dylik anordning — och på annan väg kunna dessa

uppgifter ej erhållas, eftersom boställsordningen är den enda författning,

som ålägger det gemensamma kyrkorådet, i brist på boställsstyrelse, vissa

uppgifter.

Härtill kommer, att lagförslaget uttryckligen utsträcker rätten för församlingar

att, oberoende av boställsordningen, förena sig örn gemensamt kyrkoråd,

till fall, som med nuvarande lydelse av § 40 i lagen om församlingsstyrelse

icke direkt beaktats, ehuru i andra paragrafer i viss mån så skett,

t. ex. då församlingar, som varken bildat kyrklig samfällighet eller utgöra

ett pastorat, dock vilja förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Rent kyrkorättsligt

synes det knappast vara riktigt att söka främja en sådan anordning,

även örn den kommunalrättsligt medgivits. Och under inga omständigheter

lärer det vara befogat eller ens lämpligt att på detta område i detta

sammanhang företaga lagändringar, vilkas räckvidd ej kan nu överskådas

och för vilka tarvas en vida grundligare utredning än den som föreligger

och än den, som utskottet, vilket icke har att behandla kyrkorättsliga frågor,

är i stånd att verkställa.

Då därjämte den föreslagna texten i olika avseenden är otillfredsställande,

men utskottet, som icke finner den föreslagna ändringen av församlingsstyrelselagen

över huvud tillrådlig oberoende av ändringar i boställsordningens

bestämmelser, saknar anledning vidare ingå på en textgranskning, hemställer

utskottet,

att riksdagen måtte förklara sig icke kunna bifalla Kungl.

Maj:ts proposition nr 162.»

2) av herr Olsson i Mora.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 s. 10 i texten