Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet att insända besvär över riksdagsmannaval med posten.

1933-04-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1933:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet att insända besvär över riksdagsmannaval med posten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1933 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

beredande av möjlighet att insända besvär över riksdagsmannaval

med posten.

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,

nr 239, hemställer herr Anton Pettersson, »att riksdagen måtte för sin del

antaga som vilande sådan ändring av riksdagsordningen, att besvär över riksdagsmannaval

må kunna insändas till Konungens befallningshavande med

posten; samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

grundlagsändringar».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt §§11 och 22 riksdagsordningen skola besvär över riksdagsmannaval

»ingivas» till Konungens befallningshavande, som det åligger att till Konungen

»insända» besvärshandlingarna jämte inkomna förklaringar i och för ärendets

föredragning och avgörande i regeringsrätten. Stadgandena innebära, att den

klagande personligen eller genom ombud skall inlämna sin besvärsskrift till

Konungens befallningshavande, men att besvärens insändande med allmänna

posten icke får ske.

I fråga örn ordningen för fullföljande av besvär i mål och ärenden av olika

slag har tidigare allmänt tillämpats, att besvären skola »ingivas» till vederbörande

myndighet. På vissa områden har emellertid införts den lättnaden, att

besvären kunna med posten »insändas». Så har också skett beträffande besvär

över kommunala val. I fråga örn de politiska valen har emellertid på

sätt här ovan angivits den äldre ordningen bibehållits.

Då nu i motionen göres gällande, att även besvär över de politiska valen

böra kunna insändas, framhålles som motiv härför »den onödiga omgången»

och svårigheten för de klagande att skilja mellan »ingiva» och »insända». Utskottet

får i anledning härav erinra om de politiska valens större allmänna

betydelse vid jämförelse med de kommunala valen och om de vidsträckta

andrakainmarvalkretsarna. Dessa omständigheter motivera bibehållandet av nuvarande

bestämmelser, varigenom den, som vill överklaga ett politiskt val,

nödgas på ett mera betryggande sätt identifiera sig och sin behörighet än som

kan ske, när den klagande insänder besvären med posten. Kravet på personlig

inställelse vid ett överklagande eller att vederbörande genom ett ombud

är på ett särskilt sätt personligt engagerad i överklagandet gäller även vid

klagomål inför högre domstolsinstanser. Den tidigare allmänt rådande principen

att besvären skola ingivas upprätthålles alltså ännu alltjämt å bety
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 5 sami. Nr 17. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

dande områden. En ändring av gällande bestämmelser härutinnan synes ej

heller vara behövlig i avseende å riksdagsmannaval, varom nu är fråga. De

flesta överklaganden härutinnan torde komma till efter överläggning inom den

eller de politiska organisationer, som äro närmast intresserade av ett omval.

För dessa organisationer lärer det icke vara någon svårighet vare sig att taga

kännedom om gällande bestämmelser eller att tillämpa dem. Enskilda personer,

som anse sig kunna bedöma lagligheten av ett val, måste också antagas

vara kompetenta att taga reda på ordningen för besvärens fullföljande.

Det kan på grund härav icke med fog påstås, att nu gällande bestämmelser

stå hindrande eller besvärande i vägen i fråga örn kontrollen av lagligheten

vid de politiska valen. I varje fall torde den ifrågasatta lättnaden icke

vara av den betydelse, att den kan motivera en grundlagsändring.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 6 april 1933.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Strömberg, Oscar G. Karlsson*, greve Spens, Hellberg,

Sandegård, Sundberg, Larsén, Björkman, P. Sandström*, A. Pettersson, Borg,

Persson i Trången*, Gustafson i Kasenberg, Fast, Olsson i Mora, Vougt, Lindmark*,

Lundqvist i Rotebro och Johnsson i Norrahammar*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Hellberg, Sandegård, A. Pettersson, Persson i Trången och Olsson i

Mora, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

I likhet med motionären finner utskottet, att den nämnda bestämmelsen behöver

ändras.

En lång erfarenhet har visat, att en stor del av allmänheten inte förstår

skillnaden i betydelsen mellan »ingiva» och »insända». Alltjämt bliva besvär

oprövade därför, att de »insänts». Efter 1928 års val till andra kammaren

anfördes sålunda besvär i 8 fall och i 3 av dem blevo besvären aldrig upptagna

endast därför, att de »insänts», och efter 1932 års val blevo av 4 anförda besvär

av samma anledning 2 aldrig prövade. Detta må vara vittnesbörd nog.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

3

På flera områden, där förut ingivningsbestämmelsen gällt, har också av

hänsyn till allmänheten denna upphävts och tillstånd att insända besvären medgivits.

Men det finns uppenbart ingen hållbar grund för att göra en åtskillnad

mellan exempelvis politiska och kommunala val, så att besvär över de

förra endast få »ingivas», men över de senare »insändas». I verkligheten »insändas»

de nog så gott som alltid, fastän i det ena fallet direkt till den prövande

myndigheten, i det andra till en kommissionär som »ingiver» dem — i båda

fallen bliva risken och ansvaret ju helt den klagandes.

Det är för rättskänslan störande, att en sådan rent formell åtskillnad i fråga

örn befordringssättet skall vara sakligt avgörande, så att fullt berättigade besvär

lämnas därhän blott därför, att de gått raka vägen och icke en omväg

lill vederbörande prövningsinstans, denna må sedan heta Konungens befallningshavande,

hovrätten eller högsta domstolen. Den pedantiska, byråkratiska

ingivningsproceduren bör avlysas över hela linjen och insändningen tilllåtas

överallt. Utskottet anser en hemställan till regeringen i detta syfte vara

väl befogad. Det lärer därvid kunna förväntas, att örn Kungl. Majit beaktar

en sådan framställning ett blivande initiativ kommer att sträcka sig till alla

områden, där en förändring i här berörda hänseende erfordras.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn

förslag till sådan ändring av riksdagsordningen, att besvär

över riksdagsmannaval må kunna med posten insändas till

Konungens befallningshavande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.