Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en arbetarsmåbrukslånefond m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1933-05-24 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1933:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en arbetarsmåbrukslånefond m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1933 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande

av en arbetarsmåbrukslånefond m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

I den till riksdagen den 3 januari 1933 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1933/1934 har

Kungl. Majit under Utgifter för kapitalökning. IV. Fonden för förlag

till statsverket. Anslag till allmänna arbeten, att utgå av lånemedel med

kort amorteringstid, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, såsom kapital till

arbetarsmåbrukslånefonden beräkna för budgetåret 1933/1934 ett reservationsanslag

av 2,500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen avlåten, den 24 februari

1933 dagtecknad proposition, nr 181, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för sistnämnda

dag föreslagit riksdagen att

l:o) dels besluta, att en fond, benämnd arbetarsmåbrukslånefonden,

skall inrättas, från vilken lån må utlämnas i ändamål att giva skogsarbetare

eller därmed likställd arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet,

ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet

vid sidan av annan verksamhet,

dels medgiva, att lån ur arbetarsmåbrukslånefonden må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de bestämmelser, vilka finnas intagna

i ett vid ovanberörda statsrådsprotokoll fogat förslag till kungörelse angående

statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,

dels ock såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden anvisa för budgetåret

1933/1934 under Utgifter för kapitalökning, Fonden för förlag till

statsverket, ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor; samt

2:o) dels medgiva, att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning må

under år 1934 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap av statens

egnahemsstyrelse disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad som

utestår i beviljade jordanskaffningslån icke vid något tillfälle under sagda

år överstiger 1,500,000 kronor,

dels ock medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning

disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 11 sami. Nr 2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

lån, må under år 1934 av Kungl. Majit användas för utlämnande av förlagslån

åt aktiebolag, föreningar och kommuner.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till omförmälda statsrådsprotokoll.

Ovanberörda förslag till kungörelse angående statsunderstödd arbetar - småbruksverksamhet är av följande lydelse:

Härigenom förordnas som följer:

Om arbetarsmåbruksstatslån.

1 %.

I den ordning och under de villkor, nedan sägs, må landskommun kunna

tilldelas statslån från arbetarsmåbrukslånefonden (arbetarsmåbruksstatslån)

att användas för utlämnande av arbetarsmåbrukslån, varom i det följande

förmäles.

2 %.

1 mom. I denna kungörelse avsedd statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet

skall, under statens egnahemsstyrelses överinseende, inom kommun

handhavas av en särskild nämnd (arbetarsmåbruksnämnd) eller, där

verksamheten kan antagas bliva av mindre omfattning, av kommunalnämnden.

2 mom. Innan verksamhet, varom i 1 mom. sägs, må av kommun utövas,

skall kommunen hava antagit av statens egnahemsstyrelse godkänd

instruktion med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten. I instruktionen

skall finnas angivet huruvida verksamheten skall utövas av

arbetarsmåbruksnämnd eller av kommunalnämnden.

3 mom. Arbetarsmåbruksnämnd skall bestå av tre av kommunalfullmäktige

eller, där kommunalfullmäktige ej finnas, av kommunalstämma

utsedda ledamöter jämte lika antal suppleanter. Ledamöter och suppleanter

utses för en tid av fyra år.

Till ledamöter och suppleanter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga

personer inom kommunen, företrädande de lånesökandes och den

jordbrukande befolkningens intressen ävensom kommunala synpunkter. Därjämte

bör tillses, att någon av ledamöterna är förtrogen med den statsunderstödda

egn ahems verksamheten.

Arbetarsmåbruksnämnds ledamöter vare ansvariga för skada, som av dem

uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndas staten eller kommunen.

3 $.

Kommun, som önskar erhålla arbetarsmåbruksstatslån, skall före den 15

oktober året näst före det, för vilket lånet sökes, till statens egnahemsstyrelse

därom ingiva till Kungl. Majit ställd ansökning enligt av egnahemsstyrelsen

fastställt formulär. Det åligger egnahemsstyrelsen att så snart ske

kan med eget utlåtande överlämna ansökningen till Kungl. Majit.

4 §.

Av Kungl. Majit beviljat arbetarsmåbruksstatslån må efter ingången av

det år, för vilket lånet beviljats, dock sist före utgången av sjätte året efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

3

berörda tidpunkt, av vederbörande kommun i mån av behov lyftas i statskontoret

mot skuldförbindelse enligt formulär, som statskontoret fastställer.

Behovet skall styrkas på sätt statskontoret föreskriver. Vid behovets beräknande

skall hänsyn tagas till å ena sidan det belopp, som kan förväntas

bliva under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade

arbetarsmåbrukslån, samt å andra sidan den tillgång, som kommunen redan

innehar av lyftade men ej utbetalda statslånemedel.

t5 §.

Vad av beviljat arbetarsmåbruksstatslån icke vid utgången av det år, för

vilket lånet beviljats, blivit till arbetarsmåbrukslån disponerat, må ej därefter

av kommunen disponeras och skall, om det lyftats, återbetalas till

statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år, allt så framt

ej Kungl. Majit på ansökan, som före utgången av januari månad sistnämnda

år ingives av kommunen, medgiver rätt till dylik disposition under

ytterligare ett år.

6 §.

Kommun skall av utbekommet arbetarsmåbruksstatslån årligen före mars

månads utgång till statskontoret inbetala de belopp å från statslånet beviljade

arbetarsmåbrukslån, som under nästföregående år influtit till kommunen

eller till vilkas utbekommande rätten under sistnämnda år förfallit eller

förverkats.

Förlust, som å utlämnade arbetarsmåbrukslån uppkommer innan amorteringsskyldighet,

varom stadgas i 10 §, beträffande samma lån inträtt,

skall helt bäras av kommunen. Uppkommer förlust därefter, skall den bäras

till en fjärdedel av kommunen, till återstående del av staten. Vad kommunen

sålunda har att svara för skall inbetalas till statskontoret före mars

månads utgång året efter det, under vilket förlusten uppkommit.

Har kommun använt arbetarsmåbruksstatslån i strid mot gällande bestämmelser

eller brustit i kommunens skyldigheter rörande lånets tillgodonjutande,

vare kommunen pliktig att, örn Kungl. Majit så förordnar, återbetala

utestående lånebelopp eller del därav jämväl i annan ordning än

ovan sägs.

7 §.

Å till betalning förfallet statslånebelopp, som ej av kommunen inbetalas

till statskontoret inom därför stadgad tid, skall kommunen erlägga ränta

efter fem procent örn året från förfallodagen, till dess likvid sker. I övrigt

skall ränta å arbetarsmåbruksstatslån ej utgå.

8 §.

Kommun, som tilldelats arbetarsmåbruksstatslån, är skyldig att beträffande

här avsedd låneverksamhet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och

anvisningar, som statens egnahemsstyrelse meddelar, samt att lämna styrelsen

omedelbar tillgång till samtliga verksamheten berörande räkenskaper

och handlingar ävensom att till styrelsen avgiva de redogörelser över verksamheten,

som skola lämnas enligt instruktion eller av styrelsen meddelade

särskilda föreskrifter.

Det åligger egnahemsstyrelsen att med ledning av sålunda erhållna redogörelser

årligen senast den 1 mars meddela statskontoret erforderliga uppgifter

angående de belopp, en var .kommun, som tilldelats arbetarsmåbruksstatslån,

har att jämlikt 5 § samt 6 § första och andra styckena inbetala till

statskontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Om arbetarsmåbrukslån.

9 $.

Arbetarsmåbrukslån må utlämnas till skogsarbetare eller därmed likställd

arbetare för att giva honom tillfälle att förvärva mindre lägenhet, ägnad

att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan

verksamhet. Medelst lånet bör nytt jordbruk bildas.

Arbetarsmåbrukslån må utgå allenast under förutsättning, att sökanden

är svensk medborgare, minst 21 år gammal, känd för sparsamhet, nykterhet

och hederlig vandel, att han befinnes äga goda personliga förutsättningar

för drivande av mindre jordbruk samt att hans ekonomiska ställning är

sådan, att det bistånd, som enligt gällande bestämmelser angående den

statsunderstödda egnahemsverksamheten kan ifrågakomma, icke är tillfyllest

för att sätta honom i stånd att förvärva sådan lägenhet varom i första

stycket sägs.

10 %.

Arbetarsmåbrukslån må ej utgå med högre belopp än som motsvarar

kostnaderna för förvärv och färdigställande av den lägenhet, lånet avser;

och vare högsta lånebelopp 6,000 kronor.

Lånet skall med avseende å återbetalningen delas i en stående del och en

amorteringsdel. Den stående delen skall fastställas till belopp, motsvarande

kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, den beräknade kostnaden

för uppodling av så stort jordområde, att lägenhetens sammanlagda

åkerareal uppgår till en hektar, dock högst till en tredjedel av hela lånet.

Lånets stående del må icke uppsägas till betalning under annan förutsättning

än i 15 § omförmäles. Amorteringsdelen skall från och med sjätte

året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, återbetalas

med en trettiondedel årligen, låntagaren dock obetaget att, örn han så

önskar, verkställa inbetalningar härutöver.

11 §.

Å arbetarsmåbrukslån erlägges ej ränta. Örn till betalning förfallet belopp

ej inbetalas till kommunen inom härför stadgad tid, skall dock, örn kommunen

så påfordrar, å sådant belopp gäldas ränta efter fem procent örn året

från förfallodagen, tills likvid sker.

12 §.

Såsom säkerhet för arbetarsmåbrukslån skall lämnas första inteckning i

lägenheten, dock må sådana inteckningar, som avse annat än fordran oell

icke hava avsevärd betydelse för lägenhetens värde såsom säkerhet, kunna

få kvarstå med bättre förmånsrätt än som tillkommer inteckning, vilken

lämnas till säkerhet för arbetarsmåbrukslån.

Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må, sedan lånekontrakt upprättats,

såsom förskott å beviljat arbetarsmåbrukslån mot skuldförbindelse

och inteckningsmedgivande av låntagaren utbetalas större eller mindre del

därav i den mån så erfordras för att gälda utgifter, nödvändiga för att åstadkomma

arbetarsmåbruket, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som

ovan sagts, skall vara för hela arbetarsmåbrukslånet ställd senast före början

av det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äventyr att

arbetarsmåbrukslånet anses hava förverkats och vad i förskott utbetalts

genast skall återbetalas till kommunen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

5

13 §.

Den, som önskar erhålla arbetarsmåbrukslån, skall därom skriftligen ansöka,

enligt fastställt formulär, hos den kommun, inom vars område den

lägenhet är belägen, för vars förvärvande lånet sökes.

Kommunen skall låta verkställa besiktning av lägenheten samt lämna

lånesökanden råd och hjälp i frågor, vilka angå lägenhetens förvärvande,

uppodling och bebyggande.

Låneansökningar skola prövas och avgöras minst fyra gånger örn året på

fastställda tider, för såvitt särskilda hinder härför ej möta.

14 §.

Rörande varje arbetarsmåbrukslån skall, innan någon del därav må av

låntagaren uppbäras, mellan kommunen och låntagaren upprättas fullständigt

lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga

ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas intagna,

nämligen:

beträffande lägenhetens benämning och storlek;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga örn återbetalning

och ränta;

angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

beträffande de byggnader, som böra å lägenheten uppföras, deras beskaffenhet

och tiden, inom vilken de böra vara fullbordade, samt i förekommande

fall rörande lägenhetens odling;

rörande låntagarens skyldigheter att hävda och underhålla lägenheten

samt brandförsäkra byggnaderna;

angående den kontroll, som låntagaren skall vara skyldig underkasta sig,

samt

därom, att möjligen uppkommande tvister beträffande tillämpningen av

lånekontraktets bestämmelser skola, där icke ärendet ankommer på prövning

av överexekutor, avgöras av skiljemän i enlighet med därom gällande

lag.

I lånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets uttagande till fullo

eller i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande bestämmas senare än

till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten inträder.

15 §.

Kommun skall i lånekontrakt, varom i 14 § förmäles, förbehålla sig

och staten rätt att under nedan angivna förutsättningar uppsäga lånet till

inbetalning å tid, som kommunen eller staten bestämmer, nämligen:

a) örn låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga örn

lägenhetens bebyggande och odling; .

b) örn låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning;
c)

örn låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift for lagenheten

eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor;

d) om lägenheten vanvårdas till jord eller byggnad eller örn byggnad nedrives

eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom eller till följd av

skogsavverkning eller eljest så minskas, att säkerheten för lånet ej vidare

kan anses fullt betryggande;

e) örn äganderätten till lägenheten i dess helhet eller del därav genom köp

eller annat fång från låntagaren övergår till ny innehavare i andra fall,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make

eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka

behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig

till erhållande av arbetarsmåbrukslån;

f) örn låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande; eller

g) örn låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,

att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare ämnar

bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren,

med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre

bör få tillgodonjuta detsamma.

Den rätt, som enligt förbehåll, varom i första stycket sägs, tillkommer

staten, utövas av statskontoret. Finner statens egnahemsstyrelse sådant förhållande

hava inträffat, att uppsägning av arbetarsmåbrukslån bör ske, och

verkställes ej uppsägning av vederbörande kommun, skall styrelsen därom

underrätta statskontoret.

16 %.

Kommun skall genom sakkunnig person verkställa erforderlig inspektion

å lägenheter, för vilka arbetarsmåbrukslån beviljats.

Om jordförmedling och jordanskaffning.

17 §.

För att tillgodose jordsökandes önskan och behov att förvärva jord för

ändamål, som avses i denna kungörelse, bör kommun, som utövar arbetarsmåbrukslåneverksamhet,

vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för

att anskaffa och tillhandahålla jord, som med hänsyn till jordmån, läge,

pris och andra på frågan inverkande omständigheter antages kunna tjänligen

användas för ändamålet. Jord, som tillhandahålles, bör upplåtas till

sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för

förvärvet och vad därmed sammanhänger icke blir högre, än att företaget

bör av honom i fortsättningen kunna genomföras.

18 §.

Till främjande av sådan verksamhet, som i 17 § avses, må kommun

kunna av Kungl. Majit tilldelas förlagslån från jordförmedlingsfonden,

därvid i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse de bestämmelser,

vilka gälla för beviljande av dylikt lån åt aktiebolag eller förening enligt

kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksamheten, dock att säkerhet för lånet ej behöver

av kommun lämnas.

I samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag

har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herrar J. A. Larsson och E. von Heland (I: 282) och den andra inom

andra kammaren av herr A. Pettersson i Dahl m. fl. (11:459), i vilka motioner

hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition

måtte dels uttala sig för sådana bestämmelser rörande lån ur den

föreslagna fonden, att arbetarsmåbrukslån må kunna utlämnas till skogs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 7

och lantarbetare samt därmed likställda i hela landet, dels såsom kapital

för arbetarsmåbrukslånefonden anvisa för budgetåret 1933/1984 ett reservationsanslag

av 4,000,000 kronor;

dels en inom första kammaren av herr N. Gabrielsson väckt motion

(1:286), i vilken motion riksdagen föreslagits att vidtaga sådana ändringar

i Kungl. Martts förslag till kungörelse angående statsunderstödd

arbetarsmåbruksverksamhet, att låntagare ålägges att, sedan amorteringsdelen

av arbetarsmåbrukslån guldits, å stående delen erlägga ränta

efter samma procent, som då är gällande för egnahemslån;

dels en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion (I:

287), vari hemställts, ej mindre att riksdagen med anledning av propositionen

nr 181 ville i vissa i motionen angivna syften förorda.

1. att i kungörelsen 1 och 2 §§ skapas garantier för att i alla kommuner,

där framställning örn medverkan för bildandet av arbetarsmåbruk

göres, en organisation också kommer till stånd för en sådan medverkan;

2. att i kungörelsen vidare betonas, att arbetarsmåbruk skall anläggas

företrädesvis å odlingsmark;

3. att, i den mån odlad jord tages i bruk, detta ej må ske med äventyrande

av tillvaron och tillkomsten av självförsörjande jordbruk;

än även

1. att riksdagen ville besluta, att vid upplåtande av mark till arbetarsmåbruk

från bolags domäner (särskilt i avvittrade och storskiftade delar

av riket) samt från gods skall, eventuellt med vissa begränsningar,

mark avstås utan ersättning eller till reducerat värde;

2. att även jordbruksutskottet i den allmänna välfärdens intresse går in

för den i motion nr 195 i första kammaren 1933 förordade lagstiftningen

för bildande av nya jordbruk av olika slag och fullkomnande av ofullständiga

jordbruk;

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herrar C. Bengtsson och A. O. Frändén (I: 288) samt den andra

inom andra kammaren av herr B. Petersson i Lerbäcksbyn m. fl. (II:

461), i vilka motioner hemställts, att riksdagen, med anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 181 och med bifall till i propositionen framställt

förslag angående inrättande av en arbetarsmåbrukslånefond, måtte för

den med fonden avsedda verksamheten fastställa följande ändrade grunder:
1)

att verksamheten skall handhavas av de befintliga egnaliemsorganen

under överinseende av statens egnahemsstyrelse;

2) att det belopp som av låneförmedlare må beviljas i arbetarsmåbrukslån

må utgöra högst 4,000 kronor;

3) att härutöver premielån utan återbetalningsskyldighet må kunna

tilldelas arbetarsmåbrukslåntagare för nyodlings-, grundförbättrings- och

nybyggnadsföretag med belopp motsvarande högst 40 procent av material-

och arbetskostnader, dock i intet fall med mer än 2,000 kronor;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

4) att arbetarsmåbrukslån må vara räntefritt under de fem första åren

och därefter löpa med en ränta av 3.6 procent samt med avseende å återbetalningen

delas i en amorteringsdel, motsvarande 2/5, och en stående

del, motsvarande 3/5 av lånebeloppet, med en årlig annuitet å amorteringsdelen

av 5 procent; samt

att riksdagen vid bifall härtill ville anvisa dels såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden

för budgetåret 1933/1934 under Utgifter för kapitalökning,

Fonden för förlag till statsverket, ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor, dels ock till utlämnande av premielån åt arbetarsmåbrukslåntagare

för samma budgetår ett extra reservationsanslag av

800,000 kronor.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisas till motionerna I: 282, I: 286, I: 287 och I: 288.

På därom av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet med anledning

av ett flertal motioner gjord hemställan (uti. nr 2) anhöll 1928 års

riksdag (skr. nr 232) hos Kungl. Majit örn utredning och förslag rörande

beredande av ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-, arrendators-

och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade och obemedlade

härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk.

Sedan Kungl. Majit den 29 juni 1928 anbefallt statens egnahemsstyrelse

att verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredningen, avgav egnahemsstyrelsen

den 5 december 1928 förslag, avseende anskaffande av s. k. lantarbetarsmåbruk.

Förslaget innebar, att staten försöksvis skulle genom

byggnadslån och premielån söka främja, att lämpliga jordbrukare anlade

nya smärre arrendegårdar och behölle dem som »passerställen» för lantarbetare,

vilka ville arbeta sig upp till egna jordbrukare. Till hjälp åt

dem, som skulle övertaga lantarbetarsmåbruk, föreslog styrelsen lån till

inköp av jordbruksinventarier. Rörelsen skulle skötas av hushållningssällskapens

egnahemsnämnder.

I yttranden, som av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar avgåvos

över förslaget, framfördes ur olika synpunkter betänkligheter och

erinringar mot detsamma. Sedan dessa yttranden överlämnats till egnahemsstyrelsen,

avgav styrelsen den 2 oktober 1929 ett nytt förslag. Detta

förslag avsåg beredande av räntefria jordbrukslån, därvid övertagandet

av jordbruk under såväl äganderätt som arrende eller åborätt skulle främjas

jämsides. Rörelsen skulle som regel skötas av egnahemsnämnderna.

Lånen skulle utdelas till personer, som vore så obemedlade, att de ej kunde

erhålla jordbruk enbart genom egnahemslån. Vidare skulle lånen kunna

få i särskilda fall användas till hjälp åt behövande personer, vilka redan

innehade jordbruk men trots duglighet råkat i fara att få lämna detta.

De fastigheter, som skulle komma i fråga, borde ej vara större än som motsvarade

övre värdegränsen för erhållande av egnahemslån. Lån skulle

få utgå med högst 2,500 kronor eller, där synnerliga skäl föranledde höj
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

9

ning, 3,000 kronor. Lånen skulle efter en amorteringsfri tid av 3 år avbetalas

under 12 år.

Med anledning av vissa vid 1930 års riksdag väckta motioner anförde

sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet (uti. nr 1), bland annat,

att den fråga, som avsåges i 1928 års riksdagsskrivelse, borde upptagas

till fortsatt utredning. Utredningen borde, utöver vad som åsyftades med

sagda skrivelse, avse jämväl skogsarbetarnas jordfråga, icke minst inför

den situation, som kunde vara att vänta genom en för Norrlands del påräknelig

rationellare skogsvård.

Under åberopande av berörda utskottsutlåtande anhöll 1930 års riksdag

(skr. nr 276), att Kungl. Majit ville bland annat verkställa fortsatt utredning

rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-,

arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade

härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Enligt Kungl. Majits beslut den 4 december 1930 uppdrogs åt särskilda

utredningsmän att verkställa bland annat den av riksdagen sålunda ifrågasatta

utredningen. Utredningsmännen, som antogo benämningen sociala

jordutredningen, hava till fullgörande av uppdraget i förevarande del

den 5 december 1932 till Kungl. Majit inkommit med betänkande med förslag

till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade

personer att erhålla egna jordbruk (stat. off. utr. 1932i33). Vid betänkandet,

som är undertecknat av sociala jordutredningens samtliga nuvarande

ledamöter (ledamöterna av riksdagens första kammare professorn

K. G. Westman, lantbrukaren Elof B. Andersson i Fältenborg och jägmästaren

C. G. L. Hison Tamm, ledamoten av riksdagens andra kammare ombudsmannen

Helmer Molander samt sekreteraren hos svenska skogs- och

flottningsarbetareförbundet redaktören Hemming Sten i Gävle), är fogat

en av herrar Molander och Sten mot vissa delar av förslaget avgiven

reservation.

Över betänkandet hava efter remiss avgivits yttranden av vissa i statsrådsprotokollet

angivna myndigheter och sammanslutningar.

Sociala jordutredningens förslag innebär, att en statlig fond, benämnd

arbetarsmåbrukslånefonden, skulle inrättas, ur vilken lån på förmånliga

villkor kunde utlämnas för att främja bildandet av mindre lägenheter,

avsedda att bereda vederbörande innehavare utkomst genom jordbruk,

drivet vid sidan av annan verksamhet, arbetarsmåbruk.

De närmare bestämmelser, som borde gälla beträffande den sålunda

föreslagna formen av statlig hjälpverksamhet, hava av jordutredningen

sammanfattats i ett förslag till kungörelse med allmänna grunder för

statsunderstödd arbetarsmåbrukslåneverksamhet. Beträffande innehållet

i sagda förslag samt de till grund för de särskilda bestämmelserna an

förda motiven tillåter sig utskottet hänvisa till den redogörelse, som lämnats

å sid. 10—12 i statsrådsprotokollet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Sociala jordutredningens kungörelseförslag kar inom jordbruksdepartementet

varit föremål för omarbetning i anslutning till vissa från förslaget

avvikande synpunkter, vilka framhållits av departementschefen å sid.

22—26 i statsrådsprotokollet. Därvid har tillika, delvis till följd av erinringar

i de i ärendet avgivna utlåtandena, vidtagits vissa detaljändringar.

Det nya förslag, som sålunda tillkommit, framgår av det nyss återgivna

kungörelseförslaget.

Det för låneverksamketen erforderliga kapitalbehovet har av jordutredningen

för nästa budgetår beräknats till 2,000,000 kronor. Utredningen

har därvid förslagsvis räknat med att under första verksamhetsåret

komme att utlämnas lån till 1,250 arbetarsmåbrukslägenheter, vilket

skulle innebära, att staten förbunde sig att i mån av behov utbetala räntefria

lån till ett belopp av högst 5,000,000 kronor. Utredningen bar emellertid

anfört, att, då givetvis icke hela beloppet av beviljade lån komme

att utbetalas under första året utan beloppet komme att fördelas på två

eller flera år, för budgetåret 1933/1934 borde under nionde huvudtiteln

anvisas ett anslag av nyssberörda belopp, 2,000,000 kronor. Med hänsyn

särskilt därtill, att lånemaximum av departementschefen föreslagits

höjt från av jordutredningen förordade 4,000 kronor till 6,000 kronor, har

han ansett sig böra räkna med ett något högre belopp. Departementschefen

har därvid stannat för ett anslagskrav å 2,500,000 kronor. Beloppet

torde, anför departementschefen, böra beviljas såsom reservationsanslag

och anvisas såsom kapital till bildande av en särskild fond, benämnd arbetarsmåbrukslånefonden.

Anslaget borde under rubrik fonden för förlag

till statsverket i riksstaten upptagas bland utgifter för kapitalökning.

Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag avser att skapa tillfällen för

skogsarbetare och därmed jämförliga arbetare att förvärva mindre lägenheter,

ägnade att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet

vid sidan av annan verksamhet. Önskvärdheten av att åtgärder i nu

angivet syfte bliva vidtagna har vid upprepade tillfällen framhållits av

riksdagen. Enligt utskottets förmenande talar den förhandenvarande situationen

på arbetsmarknaden för att man med det snaraste söker förverkliga

de sålunda framkomna önskemålen, varigenom bestående värden

kunna skapas och arbetstillfällen för här ifrågavarande kategorier

av medborgare beredas för tider, då dessa annars måste gå sysslolösa.

Under rådande arbetslöshet är förslagets genomförande av betydelse jämväl

på grund av den ökade arbetstillgång, som beredes genom den med

bildandet av de nya jordbruken förenade nybyggnads- och nyodlingsverksamheten.

Det nu framlagda förslaget, som i allt väsentligt bygger på ett av den

s. k. sociala jordutredningen avgivet betänkande, har synts utskottet i

det stora hela väl avvägt. Utskottet — som tillika finner här förevarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 11

fråga vara av beskaffenhet att kunna behandlas fristående från övriga

till utskottet hänskjutna ärenden — har därför ansett sig böra i princip

ansluta sig till förslaget.

Utskottet utgår härvid från att vid förslagets förverkligande nödig försiktighet

iakttages, så att, såsom departementschefen framhållit, arbetar - småbruk ej bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna

kunna beräknas skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig

kontant arbetsinkomst. En viss garanti härför ligger enligt utskottets

uppfattning däri, att enligt det nu föreliggande förslaget ett relativt

begränsat antal småbruk skulle komma att spridas över stora områden.

Beträffande de särskilda punkterna i förslaget vill utskottet anföra

följande.

Enligt jordutredningens förslag skulle arbetarsmåbrukslån ej få utgå

till en och samma person med högre belopp än 4,000 kronor. Departementschefen

har, i anslutning till ett i betänkandet reservationsvis framfört

förslag, funnit en höjning av lånemaximum till 6,000 kronor väl motiverad,

då kostnaderna för inköp, uppodling och bebyggande av en med

hänsyn till belägenhet, storlek och övriga omständigheter lämplig fastighet

även med iakttagande av omsorg och sparsamhet ej alltid torde kunna

hållas inom det av jordutredningens majoritet föreslagna beloppet.

I motionerna 1:288 och 11:461 har föreslagits, att maximum för här

ifrågavarande lån skulle sättas till 4,000 kronor, varutöver emellertid premielån

utan återbetalningsskyldighet till högst 2,000 kronor skulle kunna

tilldelas arbetarsmåbrukslåntagarna.

Utskottet har av den förebragta utredningen erhållit den uppfattningen,

att det — för att den ifrågasatta verksamheten skall kunna bliva till

avsedd nytta för de befolkningslager, det här närmast gäller att hjälpa

— torde vara nödvändigt att ett belopp av upp till 6,000 kronor kan ställas

till en låntagares förfogande, och biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag

rörande det belopp, som högst må ställas till förfogande för varje

arbetarsmåbruk.

Frågan, huruvida hela detta belopp bör irtgå i form av lån på sätt i

propositionen föreslagits eller, enligt nyssnämnda motioner, delvis i form

av premielån utan återbetalningsskyldighet, sammanhänger med frågorna

rörande räntebetalning å lånen ävensom lånens återbetalning, till

vilka frågor utskottet nu torde få övergå.

Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende innebär i huvudsak följande.

Lån skall med avseende å återbetalningen delas i en stående del och

en amorteringsdel. Den stående delen skall fastställas till belopp, motsvarande

kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, den

beräknade kostnaden för uppodling av så stort jordområde, att lägenhetens

sammanlagda åkerareal uppgår till en hektar, dock högst till en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

toedjedel av hela lånet, d. v. s. högst 2,000 kronor. Lånets stående del

må endast under vissa närmare angivna förutsättningar av långivaren

uppsägas till betalning. Amorteringsdelen skall från och med sjätte året

efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, återbetalas med

en trettiondedel årligen, låntagaren dock obetaget att, örn han så önskar,

verkställa inbetalningar härutöver. Ränta skall icke erläggas vare sig på

den stående delen eller på amorteringsdelen. Under förutsättning att

amorteringsdelen uppgår till högsta möjliga belopp, d. v. s. 4,000 kronor,

uppgår således låntagarens årliga avgäld under den trettioåriga amorteringstiden

till 133 kronor 33 öre.

I motionen I: 286 har hemställts örn sådana ändringar i detta förslag,

att låntagare skulle åläggas att, sedan amorteringsdelen guldits, å den

stående delen erlägga ränta efter samma procentsats, som då är gällande

för egnahemslån.

Det i motionerna 1:288 och 11:461 framförda yrkandet innebär, som

nyss erinrats, att premielån å upp till 2,000 kronor skulle kunna beviljas,

under det att själva arbetarsmåbrukslånet icke skulle få överstiga 4,000

kronor. Detta lån skulle under de fem första åren lämnas räntefritt. Därefter

borde lånet löpa med ränta, förslagsvis 3.r> procent. Med avseende å

återbetalningen skulle arbetarsmåbrukslånen i likhet med egnahemslånen

uppdelas på en amorteringsdel, motsvarande 2/s, och en stående del, motsvarande

3/s av det totala lånebeloppet. Å amorteringsdelen borde från

och med sjätte året erläggas en annuitet av 5 procent, varav förslagsvis

1.4 procent amortering och 3.g procent ränta. Å stående delen skulle

endast ränta utgöras. De årliga avgifterna för ett lån av maximistorlek,

4,000 kronor, skulle under amorteringstiden uppgå till tillhopa 166 kronor

40 öre. Denna årsavgift skulle utgå under 36 år, varefter låneskulden

nedbringats till 2,400 kronor. Enär fastigheten efter denna tid borde äga

åtminstone samma värde som vid lånetidens början, torde det, framhålla

motionärerna, icke möta svårigheter att med tillhjälp av hypotekslån eller

sparbankslån utlösa återstående statslånemedel.

Vid vägande mot varandra av de skäl, som kunna anföras till förmån

för å ena sidan Kungl. Maj:ts förslag och å andra sidan det i motionerna

I: 288 och II: 461 framförda förslaget, har utskottet ansett en grundläggande

faktor i den ifrågasatta stödverksamheten böra vara kommunernas

medverkan och kontroll. Enligt utskottets förmenande skulle arbetet

härmed för de kommunala organen väsentligt ökas, därest dessa jämväl

skulle hava att handhava den av premielånens utlämnande föranledda

kontrollen. Härtill kommer vidare, att det för de medellösa låntagare,

som här kunna komma i fråga och för vilka även en ringa ökning av

den årliga betalningsskyldigheten medför betydande olägenheter, måste

bliva svårt att under amorteringstiden bestrida de något ökade årliga

kontantutlägg, som förutsatts i motionerna I: 288 och II: 461. Utskottet

tillstyrker alltså i denna del Kungl. Majlis förslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Beträffande räntebetalning biträder utskottet Kungl. Martts förslag om

räntefrihet såväl under de fem första åren som under amorteringstiden.

Vad tiden därefter beträffar finner utskottet skäl tala för att, såsom i

motionen I: 286 yrkats, låntagare ålägges att erlägga ränta å stående delen

av lånet i enlighet med de grunder, som i motionen föreslagits. Då

denna del enligt förslaget skulle uppgå till högst 2,000 kronor, torde en

sådan räntebetalning ej bliva betungande. Givetvis bör det stå vederbörande

låntagare fritt att, örn han så önskar, inbetala jämväl den stående

delen av lånet.

I anslutning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet alltså vad i

motionen I: 286 yrkats.

I fråga örn låneverksamhetens handhavande innebär Kungl. Maj:ts

förslag, att detta skall, under statens egnahemsstyrelses överinseende,

inom kommun ske genom en särskild nämnd (arbetarsmåbruksnämnd)

eller, där verksamheten kan antagas bliva av mindre omfattning, av kommunalnämnden.

I motionerna 1:288 och 11:461 har däremot föreslagits, att verksamheten

skulle handhavas av de befintliga egnahemsorganen under överinseende

av statens egnahemsstyrelse.

Ett starkt inflytande för de kommunala organen är enligt utskottets

uppfattning en nödvändig förutsättning för ett lyckligt genomförande av

den ifrågasatta stödverksamheten. Den ansvarighet för utlämnade lån,

som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle åvila kommunerna och vartill

utskottet i det följande kommer att giva sin anslutning, förutsätter enligt

utskottets uppfattning, att kommunerna erhålla ett avgörande inflytande

på lånens utdelande. Utskottet kan alltså icke biträda förslaget

örn att verksamhetens handhavande skulle överflyttas från kommunerna

till egnahemsnämnderna.

Å andra sidan håller utskottet före, att en medverkan från egnahemsnämndernas

sida måste vara av värde för kommunerna, liksom därigenom

ledningen av verksamheten underlättas för egnahemsstyrelsen. Genom

en sådan anordning hålles möjlighet öppen att för här ifrågavarande

verksamhet anlita nämndernas stora lokalkännedom och erfarenhet

på hithörande områden. För egnahemsstyrelsen måste det vara av särskild

betydelse att hava tillgång härtill. Vidare torde härigenom möjlighet

öppnas att i högre grad än annars skulle bliva fallet åstadkomma

en något så när likformig tillämpning inom större områden av bestämmelserna

för stödverksamhetens utövande.

Den sålunda av utskottet avsedda medverkan från egnahemsnämndernas

sida — vilka alltså närmast skulle hava att biträda egnahemsstyrelsen

och kommunerna med råd och anvisningar ävensom att i viss mån

kontrollera och övervaka kommunernas ifrågavarande verksamhet — synes

utskottet bäst kunna uppnås genom att föreskrift meddelas där
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

om, att egnahemsstyrelsen för genomförande av sin uppgift med avseende

å arbetarsmåbruksverksamheten skall äga att anlita hushållningssällskapens

egnahemsnämnder i den omfattning, styrelsen finner nödigt.

Med anledning av vad i motionerna 1:288 och 11:461 i här förevaran

de hänseende yrkats hemställer alltså utskottet, att vid utfärdandet av

bestämmelser för arhetarsmåbruksverksamhetens bedrivande vad utskottet

nu anfört må vinna beaktande.

Vad i statsrådsprotokollet föreslagits rörande ansvarsfördelningen mellan

stat och kommun för uppkommande förluster å utlämnade arbetar - småbrukslån har synts utskottet väl avvägt. Utskottet tillstyrker alltså

förslaget i denna del.

En förutsättning för att kommunerna, såsom föreslagits, skola kunna

åläggas svara för en del av de eventuellt uppkommande förlusterna är

emellertid enligt utskottets mening, att kommunerna erhålla ett avgörande

inflytande på utlämnandet av arbetarsmåbrukslån och vidare att, såsom

departementschefen framhållit, arbetarsmåbruk ej utan kommunens

vilja inrättas inom dess område.

Då det i anslutning härtill måste anses böra ankomma på kommun att

avgöra, huruvida överhuvudtaget låneverksamhet av ifrågavarande slag

bör upptagas inom dess område, avstyrker utskottet vad i motionen I: 287

yrkats därom, att garantier skulle skapas för att i alla kommuner, där

framställning örn medverkan för bildandet av arbetarsmåbruk göres, en

organisation också kommer till stånd för en sådan medverkan.

Vad härefter beträffar den föreslagna verksamhetens tillämpningsområde

har sociala jordutredningen uttalat, att rörelsen under de närmaste

åren företrädesvis borde inriktas på att tillgodose behovet inom de norrländska

kommunerna. Departementschefen har biträtt jordutredningens

mening, att Norrland i första hand borde hilva delaktigt av rörelsen, men

ansett, att med Norrland borde jämställas norra delarna av Dalarna och

Värmland. Möjlighet borde emellertid, framhåller departementschefen

vidare, finnas att, örn så ansåges erforderligt, utsträcka verksamheten

jämväl till andra delar av landet, varvid det borde ankomma på Kungl.

Majit att härutinnan besluta efter som med hänsyn till omständigheterna

prövades lämpligt.

I det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse har i förevarande

hänseende endast intagits den bestämmelsen, att arbetarsmåbrukslån

må utlämnas till skogsarbetare eller därmed likställd arbetare.

I motionerna I: 282 och II: 459 har hemställts, att riksdagen måtte uttala

sig för sådana bestämmelser rörande lån ur den föreslagna fonden,

att dylika lån måtte kunna utlämnas till skogs- och lantarbetare samt

därmed likställda i hela landet.

Departementschefens ovanberörda uttalande innebär, att den ifråga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 15

satta verksamheten, skall utsträckas till arbetarkategorier över hela landet

endast i den mån så kan anses av behovet påkallat.

Mot den av departementschefen sålunda för närvarande förordade begränsningen

har utskottet intet att erinra. Utskottet vill betona, att det

nu föreliggande förslaget närmast avser igångsättande i jämförelsevis

begränsad omfattning av en i det stora hela oprövad form av stödverksamhet.

I den mån omständigheterna framdeles så påkalla och medgiva,

synas de i motionerna 1:282 och 11:459 framförda synpunkterna kunna

vinna beaktande inom ramen av de nu föreslagna bestämmelserna; och

torde nämnda motioner därför få anses besvarade med vad utskottet sålunda

framhållit.

Det av Kungl. Maj:t för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål

beräknade kapitalbehovet — 2,500,000 kronor — har med den ståndpunkt,

utskottet i det föregående intagit å ena sidan till frågan örn

lånemaximum samt å andra sidan till yrkandet örn utsträckning av stödverksamhetens

tillämpningsområde, icke givit utskottet anledning till

erinran. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1:282 och II: 459 samt

I: 288 och II: 461 i vad desamma beträffande det för budgetåret 1933/1934

erforderliga beloppet skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag.

De av departementschefen förordade, i det vid statsrådsprotokollet fogade

förslaget till kungörelse intagna reglerna för ifrågavarande verksamhet

hava ej givit utskottet anledning till andra erinringar än vad

som framgår av vad utskottet i det föregående anfört.

I motionen I: 287 har yrkats, att särskilda föreskrifter måtte meddelas

dels därom, att arbetarsmåbruk företrädesvis skall anläggas å odlingsmark,

och dels därom, att, i den mån odlad jord tages i bruk, detta ej må

ske med äventyrande av tillvaron och tillkomsten av självförsörjande

jordbruk. Vidare har i samma motion hemställts, dels att riksdagen ville

besluta, att vid upplåtande av mark till arbetarsmåbruk från bolags domäner

samt från gods skall, eventuellt med vissa begränsningar, mark

avstås utan ersättning eller till reducerat värde, dels ock att vederbörande

riksdagsutskott måtte gå in för viss angiven lagstiftning för bildande

av nya jordbruk av olika slag och fullkomnande av ofullständiga jordbruk.

Vad de först omförmälda yrkandena beträffar finner sig utskottet —

med hänsyn till att det här gäller en ny och oprövad form av stödverksamhet,

där största möjliga frihet vid verksamhetens handhavande synes

böra lämnas kommunerna, vilka skola hava det närmaste ansvaret för

dess lyckliga genomförande — icke böra förorda några närmare bestämmelser

rörande arten och beskaffenheten av den jord, som bör anskaffas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

och tillhandahållas för här ifrågavarande verksamhet, än som i kungörelseförslaget

intagits.

Vad i övrigt i nu angivna delar i nämnda motion hemställts finner utskottet

vara av den vittgående beskaffenhet, att det icke synes höra i nu

förekommen ordning göras till föremål för prövning.

Utskottet hemställer alltså, att här förevarande motion, I: 287, i nu angivna

delar icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande jordförmedlingsfondens deponering

under år 1934 överensstämmer med ett av 1932 års riksdag för år

1933 lämnat medgivande med den ändring, att under år 1934 förlagslån

ur fonden skulle få utlämnas ej blott — som under år 1933 är fallet —

till aktiebolag och föreningar utan jämväl, för främjande av jordanskaffning

för arbetarsmåbruk, till kommuner.

Mot vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit något att erinra.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet — som senare

under riksdagen kommer att avgiva utlåtande beträffande sättet

för täckande av det utav utskottet för ändamålet tillstyrkta anslaget —

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och herrar Larssons och von Helands samt herr

Petterssons i Dahl m. fl. motioner (I: 282 och II: 459)

ävensom herrar Bengtssons och Frändéns samt herr

Peterssons i Lerbäcksbyn m. fl. motioner (1:288 och

II: 461) samt med bifall till herr Gabrielssons motion

(I: 286), må

a) besluta, att en fond, benämnd arbetarsmåbrukslånefonden,

skall inrättas, från vilken lån må utlämnas

i ändamål att giva skogsarbetare eller därmed likställd

arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet,

ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk,

drivet vid sidan av annan verksamhet,

b) medgiva, att lån ur arbetarsmåbrukslånefonden

må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de

bestämmelser, vilka finnas intagna i ett vid statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden den 24 februari 1933

fogat förslag till kungörelse angående statsunderstödd

arbetarsmåbruksverksamhet, dock med de ändringar

härutinnan, vilka föranledas av vad utskottet i det

föregående anfört och tillstyrkt,

c) såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden för

budgetåret 1933/1934 anvisa ett reservationsanslag av

2,500,000 kronor;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

17

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maurts

förslag,

a) medgiva, att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning

må under år 1934 till jordanskaffningslån

åt hushållningssällskap av statens egnahemsstyrelse

disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad som

utestår i beviljade jordanskaffningslån icke vid något

tillfälle under sagda år överstiger 1,500,000 kronor,

b) medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens

till ny utlåning disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas

såsom jordanskaffningslån, må under år 1934 av

Kungl. Maj:t användas för utlämnande av förlagslån

åt aktiebolag, föreningar och kommuner; samt

III. att herrar Larssons och von Helands samt herr

Petterssons i Dahl m. fl. motioner (I: 282 och II: 459),

herr Lindhagens motion (1:287) ävensom herrar

Bengtssons och Frändéns samt herr Peterssons i Lerbäcksbyn

m. fl. motioner (I: 288 och II: 461), i den mån

de icke kunna anses hesvarade genom utskottets hemställan

här ovan under I., icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 maj 1933.

På särskilda utskottets vägnar:

FELIX HAMRIN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Bärg, von Stockenström, Björnsson, Westman,

Sederholm, Wohlin, Sam Larsson, Lindström, Västberg och Frändén samt friherre

Lagerfelt, samt

från andra kammaren: herrar Hamrin, Lindqvist, Olsson i Kullenbergstorp, Fast, Johanson

i Stockholm, Olsson i Gävle, Linnér, Pehrsson i Bramstorp, Andersson i Tungelsta,

Anderson i Norrköping, Molander och Petersson i Lerbäcksbyn.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 11 samt. Nr 2.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Reservation

av herr Linnér, som med instämmande av herr Frändén, friherre Lagerfelt

samt herrar Anderson i Norrköping och Petersson i Lerbäcksbyn

anfört:

»I likhet med utskottets majoritet anse vi synnerligen önskvärt, att

åtgärder vidtagas för att bereda skogsarbetare och med dem likställda

arbetare möjlighet att förvärva småbruk, som kunna utgöra ett stöd för

dem i deras förvärvsverksamhet på arbetsmarknaden. I två avseenden

äro vi dock av annan mening än majoriteten. Yi hysa den uppfattningen,

att det icke är tillrådligt att inleda kommunerna i en ny form av

understödsverksamhet och ett ekonomiskt ansvar, som åtminstone för de

svagare ibland dem kan medföra betänkliga följder. Vi anse således att

kommunerna icke böra fungera som låneförmedlare eller på föreslaget

sätt ikläda sina medlemmar ekonomiska ansvarsförbindelser. Vi kunna

icke heller finna vare sig behövligt eller välbetänkt att för arbetarsmåbrukslåneverksamheten

införa en helt ny organisation vid sidan av egnahemsnämnderna.

Under mångårigt framgångsrikt sysslande med den

uärbesläktade egnahemslåneförmedlingen hava dessa förvärvat en erfarenhet

och rutin på här ifrågavarande område, som icke kan förutsättas

i allmänhet vara i samma mån tillfinnandes hos de kommunala organen

och som det torde vara angeläget att tillgodogöra sig för den nya verksamheten.

Genom sin sammansättning och genom sina lokala organ äga

egnahemsnämnderna tillika en kännedom örn förhållandena inom respektive

län, som borgar för att ortssynpunkterna skola bliva behörigen tillgodosedda.

Vi hava därför inom utskottet förordat bifall till motionerna

1:288 och 11:461 i vad de avse, att låneförmedlingen skall under överinseende

av statens egnahemsstyrelse handhavas av egnahemsnämnderna

i enlighet med för egnahemsverksamheten hittills tillämpade grunder.»

381681. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:280 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en arbetarsmåbrukslånefond m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten