Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 213 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1933-06-13 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SärU 1933:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 213 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.''
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1933 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 213
med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition, nr 213, bär Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att
dels till offentlig arbetsförmedling för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
förslagsanslag av 300,000 kronor,
dels ock antaga följande förslag till
Lag
om offentlig arbetsförmedling.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Offentlig förmedling av arbetsanställning skall, i enlighet med bestämmelserna
i denna lag, vara anordnad inom varje landstingsområde och i varje stad,
som icke deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting och
stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna en arbetsförmedlingsanstalt
med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga platser förlagda
avdelningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen bestämmer må för
landstingsområde och stad, som här avses, kunna anordnas gemensam anstalt.
De olika arbetsförmedlingsanstalterna skola, på sätt Konungen bestämmer,
samverka med varandra.
2 §•
över den offentliga arbetsförmedlingen har socialstyrelsen att, på sätt i
denna lag föreskrives, utöva tillsyn.
3 §.
Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse, bestående
av, förutom ordförande jämte suppleant för honom, minst fyra ledamöter jämte
suppleanter till lika antal.
Styrelsens ordförande och suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter
samråd med socialstyrelsen för en tid av fyra år i sänder utses bland per
Bihang
till riksdagens protokoll 1983. 11 sami. Nr 21.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Särskilda utskottets utlåtande. Nr 21.
söner, vilka icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas
intressen; och skall underrättelse om deras fullständiga namn och bostad,
så fort ske kan, meddelas socialstyrelsen.
övriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dem utses för en tid av
fyra år i sänder av landstinget eller stadsfullmäktige. Därvid bör iakttagas:
att ett jämnt antal ledamöter utses;
att halva antalet av de sålunda utsedda jämte suppleanter kan anses företräda
arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen; samt
att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.
Styrelsen utser en av sina ledamöter att vara kassaförvaltare.
4 §■
Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast
den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i
överläggningar och beslut.
Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller
tjänsteman, vilken av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, eller
den, vilken under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som ledamot, eller den,
vilken eljest uppgiver förhinder, som godkännes, i fråga örn ordförande av
länsstyrelsen och i fråga örn annan ledamot av vederbörande valkorporation.
Ändå att tid, för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit vald, ej gått
till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.
Avgår någon före utgången av den tid, uppdraget omfattar, utses i hans
ställe ny ledamot eller suppleant för den återstående tiden.
5 §•
Länsstyrelsen utser årligen lämplig person att såsom revisor å statens vägnar
deltaga i granskningen av styrelsens för arbetsförmedlingsanstalt förvaltning.
6 §•
Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt antages av landstinget eller, i
fråga örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige och skall för
att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Ändring i reglemente skall
jämväl godkännas av socialstyrelsen.
Arbetsförmedlingsanstalts reglemente skall angiva:
1) anstaltens benämning;
2) den ort, där huvudkontoret skall vara beläget och styrelsen skall hava
sitt säte;
3) styrelseledamöternas antal och grunderna för styrelsens beslutförhet;
4) tid för styrelsens sammanträden;
5) det sätt, på vilket kallelse till styrelsesammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till styrelseledamöternas kännedom, ävensom den tid före
sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;
6) huru protokoll vid styrelsesammanträde skall föras;
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
3
7) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras
fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;
8) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; samt
9) huru den för anstaltens verksamhet erforderliga personalen skall antagas
och entledigas.
7 §•
Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor
må icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes
såsom lämplig för befattningen.
8 §.
Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.
Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att, om anstalt efter anmodan
genom annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför
må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.
Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga
arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande
arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag
till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt stadgat.
Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt
mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den
därom äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å
arbetsplats, dit arbetsanvisning sker.
Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten
omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala
understödsorgan samt, örn arbetaren är medlem av erkänd arbetslöshetskassa,
till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten över de erkända
arbetslöshetskassorna.
9 §•
Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa sig
denna lag och för anstalterna gällande reglementen till efterrättelse samt att
deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. På socialstyrelsen ankommer att
fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,
ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas räkenskaper.
Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som av socialstyrelsen bemyndigats
granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar
tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter
rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.
10 §.
1 mom. Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta
ersättning för nödvändiga utgifter för tryckning av sådana formulär och blan
-
4
Särskilda utskottets utlåtande Nr SI.
kettel1, som fastställts av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma,
samt för post-, telegraf- och telefonavgifter.
2 mom. Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit
för tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning,
är anstalten berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre
fjärdedelar av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris, under villkor:
a) att vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad
eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;
b) att kontanta medel icke, med mindre särskilt förhållande påkallat det,
för ändamålet tilldelats den arbetssökande, utan biljett tillhandahållits honom
genom anstaltens försorg; samt
c) att resekostnaden icke understigit en krona.
Ersättning för återresa, då anställning icke kommit till stånd, må utgå allenast,
då särskilda omständigheter därtill föranleda.
Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits
för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden,
bör ersättning av statsmedel icke utgå.
3 mom. För andra utgifter än sådana, som i 1 och 2 mom. avses, äger arbetsförmedlingsanstalt,
i den mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade,
av statsmedel åtnjuta ersättning med hälften av det utgivna beloppet.
Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst
slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,
må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas
skäligt, förordna, att de med anordningen förenade kostnaderna skola till mer
än hälften ersättas av statsmedel. Lag samma vare beträffande kostnader,
som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av särskilda
anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.
11 §•
Statsbidrag utbetalas av socialstyrelsen på tid och sätt, som av Konungen
bestämmes.
12 §.
Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i denna lag eller i anstaltens
reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning,
har socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages
ej sådan, äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först
vända sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande
helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma
anstalten till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt
till sådan ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis
förverkad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934, dock att, i den man så erfordras
för lagens ikraftträdande nämnda dag, 3 och 6 §§ jämväl före nämnda dag
skola lända till efterrättelse.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
5
Genom denna lag upphävas kungörelsen den 30 juni 1916 (nr 319) angående
bidrag av statsmedel till täckande av viss del av resekostnader för medellösa
arbetssökande ävensom kungörelsen samma dag (nr 320) angående understöd
av statsmedel till befrämjande och organiserande av den offentliga
arbetsförmedlingen i riket.
I samband med propositionen nr 213 har utskottet till behandling förehaft
följande med anledning av propositionen väckta likalydande motioner nämligen
inom,
första kammaren
nr 317 av fröken Hesselgren och herr Bergström samt
inom andra kammaren
nr 490 av fru Nordgren m. fl.
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande. I fråga örn de skäl
motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen II: 490.
I propositionen lämnas följande redogörelse för den offentliga arbetsför- Nuvarande
medlingens nuvarande organisation och för gällande bestämmelser örn stats- ^^gällande
bidrag till sagda förmedling. beståmmel
»Den
svenska offentliga arbetsförmedlingen har framvuxit ur och upprätthålles
alltjämt genom rent frivilliga åtgöranden från olika kommunalsamfunds
sida, närmast landsting och vissa större städer.
I samtliga län med undantag för Malmöhus län finnas länsanstalter för
ändamålet, till vilka äro knutna avdelningskontor och ombud. I Malmöhus
län hava på kommunalt initiativ upprättats självständiga anstalter dels i städerna
Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trälleberg och Eslöv,
dels ock i Skurups köping och Vellinge municipalsamhälle. Särskilda kommunala
anstalter finnas dessutom i Stockholm, Göteborg och Norrköping.
För närvarande finnas sammanlagt 36 huvudkontor och 100 avdelningskontor.
Antalet ombud, som är i hög grad växlande, kan för närvarande uppskattas
till omkring 580. Ombuden hava till uppgift att å orter, där förmedlingsverksamheten
är mindre omfattande, fullgöra de uppgifter, som eljest
åligga arbetsförmedlingskontoren.
De senaste årens utveckling har kännetecknats av en strävan mot specialisering
av verksamheten. Särskilt har denna strävan gjort sig gällande med
avseende å förmedlingen inom sjömansyrket. För denna finnas sålunda för
närvarande upprättade specialkontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg;
särskilda sjömansförmedlingsombud finnas dessutom å andra orter,
varjämte å ytterligare platser sjömansförmedling är anordnad i direkt samband
med den övriga förmedlingen.
I Stockholm och åtskilliga andra orter är härutöver anordnad särskild ungdomsförmedling.
Varje arbetsförmedlingsanstalt, filialkontor och ombud har i första hand
och huvudsakligen att ombesörja den lokala arbetsförmedlingen. För sådant
ändamål upprättas förteckningar över anmälda lediga platser och arbetssö
-
6
Särskilda utskottets utlåtande Nr SI.
kande inom olika yrken, vilka förteckningar vanligen anslås å förmedlingskontoren
och å närmast belägna orter eller publiceras i ortspressen. Korrespondensen
mellan länskontoren å ena sidan samt filialkontoren och ombuden å
den andra sker i allmänhet per telefon.
För underlättande av platsförmedlingen länen emellan hava närbelägna län
sammanförts till s. k. arbetsförmedlingsdistrikt.
Finansiellt uppbäres den offentliga arbetsförmedlingen huvudsakligen genom
anslag från respektive landsting och kommuner. Till dessa anslag komma
emellertid statsbidrag enligt särskilt fastställda grunder samt i vissa fall
bidrag från hushållningssällskapen.
Gällande bestämmelser örn statsbidrag återfinnas huvudsakligen i kungörelsen
den 30 juni 1916 (nr 320) angående understöd av statsmedel till befrämjande
och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket med
däri genom kungörelser den 16 maj 1918 (nr 278) och den 15 maj 1931
(nr 99) gjorda ändringar. Nämnda kungörelse innehåller i huvudsak följande
bestämmelser.
Statsbidrag må tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som anordnats av landsting,
hushållningssällskap och kommuner samt andra institutioner, var för
sig eller i förening, under förutsättning att arbetsförmedlingen avser allt
slags arbete för såväl män som kvinnor samt i regel icke medför några särskilda
kostnader för arbetsgivare och arbetare, som anlita densamma, att vid
arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att arbetsgivare erhåller
den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete, vartill han bäst
ägnar sig, att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse bestående
av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant och
dels ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal utses bland
arbetsgivare och arbetare, att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen
godkänt arbetssätt och expeditionssystem samt att statistiska uppgifter
rörande verksamheten, i den mån så lämpligen kan ske, ställas till
socialstyrelsens förfogande.
Statsbidrag må erhållas till bestridande av samtliga för arbetsförmedlingen
nödvändiga utgifter för postporto, abonnemang å rikstelefon, telegram
och interurbana telefonsamtal samt tryckning av formulär och blanketter.
Efter prövning i varje särskilt fall kan därjämte erhållas understöd till bestridande
av kostnaderna dels för avlöning av sådan personal, som särskilt
anställts för förmedling av arbete inom vissa yrkesspecialiteter, dels ock
för de särskilda anordningar, som vidtagits för arbetsförmedling för landsbygdens
behov, för samarbetet mellan anstalterna, för anställande i arbete av
värnpliktiga och fast anställt manskap i armén och marinen efter avslutad
militärtjänstgöring samt för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning
at ungdom. Möjligheten till erhållande av statsbidrag för anordningar
till underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom infördes
först ar 1928, därvid emellertid föreskrevs, att för nämnda ändamål finge i
statsbidrag utgå sammanlagt högst 10,000 kronor för budgetår. Denna begränsning
upphävdes genom 1931 års kungörelse.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
7
Statsbidrag kari vidare erhållas till bestridande av kostnader för rese- och
traktamentsersättning, som i anledning av företagen tjänsteresa utbetalats
till tjänsteman vid arbetsförmedlingsanstalt. Storleken av dylikt bidrag bör
bestämmas med ledning av den ersättning, som av vederbörande tjänsteman
uppburits, dock under iakttagande att gottgörelse icke må lämnas med högre
belopp än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle i motsvarande
fall hava utgått vid resa för förrättning i statens ärenden och icke heller
må utgå enligt förmånligare grunder än dem, vilka gälla för tjänsteman,
som hänförts till rese- och traktamentsklass II C i nämnda reglemente.
Statsbidrag för här avsedda ändamål må sammanlagt utgå med högst 3,000
kronor för budgetår. Möjligheten till statsbidrag för sagda ändamål infördes
först år 1930. Då stadgades att högsta statsbidraget för budgetår skulle
utgöra 2,000 kronor. Genom 1931 års kungörelse höjdes detta belopp till
3,000 kronor.
Statsbidrag beviljas och utbetalas årsvis i efterskott. Medan enligt 11916
års kungörelse i dess ursprungliga lydelse statsbidrag skulle beviljas av
Kungl. Majit men utbetalas av socialstyrelsen, ankommer det efter den år
1918 vidtagna kungörelseändringen på socialstyrelsen såväl att bevilja statsbidragen
som att utbetala dem. Ansökan örn statsbidrag skall vara ingiven till
socialstyrelsen före den 1 april och vara åtföljd av de handlingar, som erfordras
för prövning av ansökningen.
Socialstyrelsen har att tillse, att de för statsbidrags åtnjutande föreskrivna
villkoren fullgöras.
Vissa bestämmelser örn statsbidrag äro jämväl meddelade i kungörelsen den
30 juni 1916 (nr 319) angående bidrag av statsmedel till täckande av viss del
av resekostnader för medellösa arbetssökande med däri genom kungörelser
den 16 maj 1918 (nr 279) och 23 maj 1919 (nr 239) gjorda ändringar. Enligt
denna kungörelse må offentlig arbetsförmedlingsanstalt, som helt eller
delvis förskotterat eller bekostat medellös arbetssökandes resa å järnväg för
tillträdande av honom genom anstalten å annan ort inom riket anvisad anställning
åtnjuta bidrag av statsmedel till täckande av hälften av berörda
resekostnad under förutsättning att vid resans anträdande överenskommelse
om anställningen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd,
att kontanta medel icke för ändamålet utbetalats till den arbetssökande utan
järnvägsbiljett (3:dje klassen) för resan tillhandahållits honom genom anstaltens
försorg, att priset för biljetten icke understigit en krona samt under
iakttagande att, därest biljettkostnaden överstigit trettio kronor, överskjutande
del icke må tagas i betraktande vid beräknande av statsbidragets storlek.»
Förslag till lagstadgad reglering av den offentliga arbetsförmedlingen hava Förslagets
under senare tid vid flera tillfällen avgivits i samband med framläggande av
förslag till införande av arbetslöshetsförsäkring. En sådan försäkring förutsätter
nämligen vid sitt genomförande en väl ordnad offentlig arbetsförmedling.
Sålunda avgav socialförsäkringskommittén år 1922 betänkande med
förslag till lag om offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshets
-
8
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
kassor. Ar 1925 utarbetades inom socialdepartementet förslag i ämnet i anledning
av ifrågasatt lagstiftning angående frivillig arbetslöshetsförsäkring.
1926 års arbetslöshetssakkunniga avgåvo år 1928 betänkande angående arbetslöshetsförsäkring,
arbetsförmedling och reservarbeten. Betänkandet innehöll
två olika förslag till lag om offentlig arbetsförmedling. Det ena av dessa
förslag var avsett att tillämpas under förutsättning att obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
skulle genomföras och att den offentliga arbetsförmedlingen
skulle bliva bärare av hela den lokala organisationen, medan det andra förslaget
var avsett för det fall, att en frivillig arbetslöshetsförsäkring skulle
komma till stånd och att arbetsförmedlingens uppgifter skulle bliva mera begränsade.
1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avlämnade i januari
1933 en »P. M. rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring m. m.», innehållande
bland annat ett förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Förslaget
anslöt sig nära till det av 1926 års sakkunniga framlagda förslaget, som anknöt
sig till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Nyssnämnda promemoria
finnes i sin helhet intagen såsom bilaga G i propositionen nr 209 med förslag
till förordning örn erkända arbetslöshetskassor m. m.
Över promemorian avgåvos yttranden av därav berörda myndigheter och
sammanslutningar, varefter förslaget ytterligare överarbetats inom departementet.
Förslagets Utskottet övergår härefter till att lämna en redogörelse för det av Kungl.
innehåll. jjaj framlägga förslagets innehåll.
Enligt förslaget skall offentlig arbetsförmedling äga rum inom varje landstingsområde
och i varje stad, som ej deltager i landsting. För sådant ändamål
åligger det landsting respektive stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts,
att anordna arbetsförmedlingsanstalt med ett huvudkontor och erforderligt antal
på lämpliga platser placerade avdelningskontor eller ombud. Under de
villkor Konungen bestämmer må för landstingsområde och stad, som ej deltager
i landsting, kunna anordnas gemensam anstalt.
Tillsyn över den offentliga arbetsförmedlingen utövas av socialstyrelsen.
. Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse bestående
av ordförande och minst fyra ledamöter. Styrelsens ordförande ävensom en
suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen
för en tid av fyra år i sänder utses bland personer, vilka icke kunna anses företräda
vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas intressen, övriga ledamöter i
styrelsen jämte suppleanter för dem skola jämväl för en tid av fyra år i sänder
utses av landsting eller stadsfullmäktige, därvid bör iakttagas, att jämnt
antal ledamöter och suppleanter utses, att halva antalet av de sålunda utsedda
kommer att företräda arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen
samt att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.
Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast
den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i
överläggningar och beslut. Särskilda bestämmelser lämnas i fråga örn rätten
att avsäga sig uppdrag, som nu nämnts.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
9
Länsstyrelsen skall årligen utse en revisor att deltaga i granskningen av
styrelsens förvaltning.
Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt skall utfärdas av landstinget eller
i fråga om stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige. Reglemente
skall för att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Även ändring
i reglemente skall godkännas av nämnda ämbetsverk. Arbetsförmedlingsanstalts
reglemente skall innehålla vissa uppgifter bland annat örn anstaltens
benämning, örn den ort där huvudkontoret skall vara beläget och där styrelsen
skall hava sitt säte, örn styrelseledamöternas antal och grunderna för
styrelsens beslutförhet, örn tiden för styrelsens sammanträden, örn huru revision
av styrelsens förvaltning skall ske och huru den för anstaltens verksamhet
erforderliga personalen skall antagas och entledigas.
Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor
får icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes
såsom lämplig för befattningen.
Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet skall avse förmedling av alla slag av
arbete. Förmedlingen sker kostnadsfritt. Örn anstalt efter anmodan genom
annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd må emellertid kostnaden
härför uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.
Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga
arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.
Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt
mellan arbetsgivare och arbetare, men anstalten må, i den mån den därom
äger kännedom, lämna upplysning, huruvida ar betskonflikt råder å arbetsplats,
dit arbetsanvisning sker.
Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten
omedelbart anmäla detta till styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa,
varav arbetaren må vara medlem, ävensom till vederbörande kommunala
understödsorgan samt tillsynsmyndigheten över de erkända arbetslöshetskassorna.
Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa
sig lagen och de för anstalterna gällande reglementena till efterrättelse samt
att deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. Det ankommer på socialstyrelsen
att fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,
ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas
räkenskaper.
Arbetsförmedlingsanstalt är skyldig att för den, som av socialstyrelsen
bemyndigats att granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar
och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.
Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning
för utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter, som fastställts
av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma, samt för
post-, telegraf- och telefonavgifter.
Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit för
10
Särskilda utslcottets utlåtande Nr 21.
Organisationens
omfattning.
tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning, är anstalten
berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre fjärdedelar
av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris under villkor att
vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad eller
med skäl kunde förväntas komma till stånd, att kontanta medel icke, med
mindre särskilt förhållande påkallat det, för ändamålet tilldelats den arbetssökande
utan biljett tillhandahållits honom genom anstaltens försorg samt att
resekostnaden icke understigit en krona.
Ersättning för återresa, då anställning icke kommer till stånd, må utgå
allenast, där särskilda omständigheter därtill föranleda.
Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits
för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden,
bör ersättning av statsmedel icke utgivas.
För andra utgifter än de nu nämnda äger arbetsförmedlingsanstalt, i den
mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade, av statsmedel åtnjuta
ersättning med hälften av det utgivna beloppet.
Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst
slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,
må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas
skäligt, förordna, att med anordningen förenade kostnader skola till mer än
hälften ersättas av statsmedel. Detsamma skall gälla beträffande kostnader,
som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av särskilda
anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.
Statsbidrag till arbetsförmedlingsanstalt utbetalas av socialstyrelsen på tid
och sätt, som av Konungen bestämmes.
Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i lagen eller i anstaltens
reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning, har
socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,
äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända
sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande,
helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma anstalten
till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till
sådan ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis
förverkad.
Enligt direktiven för 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring skulle
det blivande förslaget om arbetslöshetsförsäkring göras sådant, att man kunde
räkna med att det även i praktiken komme att omfatta en betydande del av rikets
lant- och skogsarbetare. Då alltså den blivande försäkringen kunde väntas
få sin verksamhet spridd över landets alla delar och då det för de sakkunniga
stod klart, att den offentliga arbetsförmedlingen för att kunna fullgöra
sina uppgifter som kontrollorgan i försäkringen måste utbyggas till ett på effektivt
sätt hela riket omspännande nät, riktade de sakkunniga i skrivelse den
22 november 1932 en anmodan till socialstyrelsen örn verkställande av utredning
och lämnande av uppgifter rörande utbyggandet av den offentliga arbets
-
Särskilda utskottets utlåtande Nr SI.
11
förmedlingen vid en försäkring omfattande lant- och skogsarbetare och affärsanställda
på sådant sätt, att arbetsförmedlingen komme att omspänna hela
landet och möjliggöra prövning av arbetsvilligheten, varhelst en försäkrad
uppehälle sig. Den sålunda begärda utredningen lämnades av socialstyrelsen
i en den 28 december 1932 dagtecknad promemoria, vilken finnes såsom bilaga
D fogad vid de sakkunnigas förenämnda i januari 1933 avgivna promemoria
(proposition nr 209 bilaga G, sid. 220). I sagda promemoria anförde
socialstyrelsen bland annat följande.
Den offentliga arbetsförmedlingens samtliga utgifter hade under år 1931
uppgått till omkring 1,103,800 kronor. Den effektivisering av de redan befintliga
arbetsförmedlingskontoren, som komme att erfordras vid genomförd
arbetslöshetsförsäkring, syntes föranleda ett väsentligt överskridande av denna
kostnadsram. Några exakta beräkningar läte sig icke genomföra, men
styrelsen föreställde sig, att man hade att räkna med ungefär 75 procent ökning.
Kostnaderna för nuvarande kontor kunde därför uppskattas till 1,800,000
kronor för år.
Antalet nya avdelningskontor, som komme att bliva behövliga, syntes tills
vidare kunna beräknas till 103. De årliga utgifterna för dessa kontor kunde i
avrundat tal beräknas till 500,000 kronor. Antalet ombud kunde uppskattas
till omkring 1,300. Kostnaderna för ombuden kunde icke med säkerhet beräknas,
men syntes kunna i genomsnitt upptagas till 300 kronor per år. Utgifterna
för samtliga ombud kunde därför beräknas till ungefär 400,000 kronor
per år.
De sammanlagda kostnaderna för arbetsförmedlingen har socialstyrelsen i
enlighet härmed uppskattat till (1,800,000 + 500,000 + 400,000) 2,700,000
kronor för år. Styrelsen anförde emellertid, att man under den första tiden
härutöver hade att räkna med extraordinära kostnader för den nya organisationens
uppbyggande, vilka kostnader uppskattats till 100,000 kronor för år.
Departementschefen har beträffande det i propositionen framlagda förslaget
anfört bland annat följande.
»Enligt det av Kungl. Majit denna dag för riksdagen framlagda förslaget
örn arbetslöshetsförsäkring skall den offentliga arbetsförmedlingen fylla en
viktig uppgift i försäkringssystemet, i det att arbetslös, som vill åtnjuta daghjälp
från försäkringen, skall vara skyldig att i regel varje dag hos arbetsförmedlingen
anmäla sig som arbetssökande och örn fullgjord anmälningsskyldighet
förete intyg. Dessa bestämmelser, som avse kontroll å att arbetslösheten
är oförvållad, förutsätta emellertid, att den offentliga arbetsförmedlingen
till sitt förfogande har ett så betydande antal över hela landet fördelade
organ, att den arbetslöse oberoende av uppehållsorten skall utan alltför
stor svårighet kunna stå i kontakt med förmedlingen. För detta ändamål
dräves ett förmedlingsnät, vida rikare förgrenat än det, som för närvarande
står den svenska offentliga arbetsförmedlingen till buds. En avsevärd utbyggnad
av denna förmedlingsorganisation måste därför komma till stånd
genom tillskapande av stadigvarande organ för förmedlingen å många orter,
där sådana organ nu icke finnas. Det är även uppenbart, att de ökade arbetsuppgifter,
som genom försäkringen komma att tillföras förmedlingen, komma
Departe
ments
chefen.
12
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
att ställa ökade krav på den personal, vilken skall handhava förmedlingsverksamheten.
Vidare är det att förutse att, i den mån försäkringen vinner
anslutning, den offentliga arbetsförmedlingens organ komma att i högre grad
än hittills anlitas av arbetarna samt såsom konsekvens härav jämväl av arbetsgivarna,
ävensom att förmedlingen härigenom skall få en alltmer ökad
betydelse och omfattning, detta även inom yrkesgrupper, som nu alls icke eller
blott i ringa grad begagna sig av densamma.
Av dessa skäl är det även enligt min mening angeläget att i samband med
arbetslöshetsförsäkringen företaga en nyorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen.
Den omständigheten att, som socialstyrelsen påpekat, frågan kan
örn några år behöva upptagas i ett större sammanhang, bör icke få undanskjuta
genomförandet av den redan nu erforderliga reformen.
Angående det sätt, varpå förmedlingen i fortsättningen bör bedrivas, ansluter
jag mig till det av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring
framlagda förslaget. Jag är alltså i likhet med de sakkunniga av den uppfattningen,
att tillräcklig anledning icke föreligger att helt förstatliga förmedlingsverksamheten.
I huvudsaklig överensstämmelse med hittills rådande förhållanden
bör enligt min mening verksamheten organiseras av landsting och
de städer, som ej deltaga i landsting, därvid emellertid dessa nu böra lagligen
förpliktas att handhava förmedlingen.
Här torde jag även få påpeka, att åtskilliga framställningar föreligga beträffande
särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, i vilka
bland annat föreslagits vissa åtgärder sammanhängande med spörsmålet örn
arbetsförmedlingens organisation, såsom inrättande av s. k. ungdomsråd, antingen
vid alla arbetsförmedlingsanstalter eller länsvis, eller anordnande av
arbetslokaler i samband med arbetsförmedlingskontor för ungdom m. m. Till
dessa framställningar är det min avsikt att senare denna dag återkomma. Såsom
jag därvid torde få tillfälle att närmare utveckla, är det min uppfattning,
att det icke nu är möjligt att taga ståndpunkt till de sålunda och i övrigt
i olika hänseenden framkomna uppslagen, utan att desamma böra göras
till föremål för övervägande i ett sammanhang, i syfte att framställning i ämnet
må kunna göras till nästa års riksdag. Detta utesluter icke att, enligt
min mening, man bör på allt sätt eftersträva, att de anordningar, för vilka
linjerna redan finnas utstakade, göras effektiva. Jag syftar härvid i detta
sammanhang på det system med särskild arbetsförmedling för ungdom, som
redan fungerar på sina håll och till vilket bidrag enligt särskilt förmånliga
grunder lämnas av statsmedel.
För att den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna i erforderlig mån och
på tillfredsställande sätt utvecklas är det, såsom de sakkunniga föreslagit,
givetvis nödvändigt såväl att statens bidrag till kostnaderna för förmedlingen
blir avsevärt större än som nu är fallet, som ock att statens myndigheter
erhålla ökat inflytande över arbetsförmedlingsanstalterna. Mot de sakkunnigas
förslag att sammanfatta de viktigaste bestämmelserna rörande den offentliga
arbetsförmedlingen i en särskild lag synes mig icke vara något att erinra.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
13
Denna lag lärer i allt väsentligt böra avfattas i överensstämmelse med sakkunnigförslaget.
Att exakt bedöma, i vilken utsträckning den offentliga arbetsförmedlingen
i samband med genomförandet av den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen
behöver utbyggas och förstärkas, är av naturliga skäl i närvarande stund icke
möjligt. Emellertid synes det mig sannolikt, att de av socialstyrelsen gjorda
kalkylerna rörande den erforderliga organisationen skola visa sig hållbara.
Jag anser mig därför kunna utgå från att organisationen skall efter hand
erhålla ungefärligen den omfattning socialstyrelsen beräknat. Jag vill understryka,
att utbyggnad av förmedlingsorganisationen givetvis bör ske endast
i den mån så påkallas med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens utveckling
eller eljest.
Mot socialstyrelsens beräkningar rörande de årliga totalkostnaderna för
arbetsförmedlingen i dess fullt utbyggda skick har jag icke något att erinra,
ehuru jag anser mig böra framhålla dels att även dessa beräkningar böra betraktas
såsom ganska approximativa, dels att ifrågavarande kostnader med
hänsyn till skiftande förhållanden på arbetsmarknaden alltid måste komma
att i viss mån växla från det ena året till det andra. I likhet med socialstyrelsen
och de sakkunniga utgår jag alltså från att de sammanlagda utgifterna för
den offentliga arbetsförmedlingen skola komma att, då den nya organisationen
blivit fullt genomförd, belöpa sig till omkring 2,700,000 kronor för år.
Beträffande fördelningen av dessa utgifter hava de sakkunniga i sin promemoria
räknat med att de sammanlagda kommunala kostnaderna för förmedlingen
skulle bliva omkring 900,000 kronor, d. v. s. av ungefär samma storleksordning
som för närvarande, medan den återstående årskostnaden, omkring
1,800,000 kronor, skulle gäldas av statsmedel, dock att av sistnämnda belopp
blott ena hälften skulle stanna å statsverket, under det att den andra hälften
skulle bestridas med avgifter från arbetsgivarna.
Med avseende å kommunernas andel i kostnaderna ifrågasätter jag icke någon
ändring i sakkunnigas förslag. Jag förutsätter alltså, att landstingens
och i landsting icke deltagande städers sammanlagda kostnader för den offentliga
arbetsförmedlingen skola bliva i stort sett desamma som hittills. Att
dock på något håll, där förmedlingen hittills varit mindre utvecklad, kan
uppkomma viss merkostnad, lärer icke kunna undvikas. Vad angår övriga
kostnader framgår däremot av propositionen nr 209, att Kungl. Maj:t
på min hemställan framlagt förslag till lag angående bidrag från arbetsgivare
till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna
och den offentliga arbetsförmedlingen, vilket förslag i vissa avseenden
skiljer sig från de sakkunnigas förslag i ämnet. Enligt det av
mig förordade lagförslaget skola de större arbetsgivarna förpliktas att årligen
i efterskott erlägga en avgift av 3 kronor per arbetare, varav så stor del, som
erfordras för bestridande av statens omkostnader för den offentliga arbetsförmedlingen,
dock högst två tredjedelar, skall användas till ersättande av dessa
omkostnader. Då statens årliga utgifter för arbetsförmedlingen uppskattats
14
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
till 1,800,000 kronor samt i arbetsgivarbidrag beräknats komma att inflyta
sammanlagt 2,700,000 kronor, innebär detta, att genom de inflytande arbetsgivaravgifterna
staten skulle erhålla ersättning för alla sina kostnader för den
offentliga arbetsförmedlingen. Beträffande motiveringen till nämnda förslag
får jag hänvisa till propositionen (sid. 146). Här vill jag blott ytterligare
framhålla, att enligt förslaget lagen skall träda i kraft först den 1 januari
1934 och att förty arbetsgivarna första gången skola erlägga avgifter under
år 1935.
Vad härefter angår anslagsbehovet för nästa budgetår får jag till en början
erinra, att från det nuvarande anslaget till offentliga arbetsförmedlingen
i riket m. m. utgår —- förutom statsbidrag till arbetsförmedlingen — jämväl
avlöning till två befattningshavare hos socialstyrelsen, nämligen till en byråassistent
för handläggning av arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor
i allmänhet med en lön av 6,660 kronor för år samt till en med praktiska
arbetsförhållanden förtrogen biträdande tjänsteman med ett årsarvode av 4,000
kronor. Jag kommer att i annat sammanhang framlägga förslag rörande kostnaderna
för avlöning av den ökade personal, som inom socialstyrelsen erfordras
i anledning av styrelsens befattning med arbetsförmedlingen, därvid jag å
andra sidan kommer att föreslå indragning av befattningen såsom byråassistent
samt utbyte av den biträdande tjänstemannabefattningen mot en vanlig amanuenstjänst
hos styrelsen, avlönad från anslaget till socialstyrelsens verksamhet.
På grund härav behöver alltså icke för nästa budgetår under nu förevarande
anslag något belopp beräknas till avlönande av sagda två tjänstemän.
Med hänsyn till i ämnet gällande bestämmelser är det vidare tydligt, att statsbidrag
till arbetsförmedlingen måste under budgetåret 1933/1934 utbetalas för
hela kalenderåret 1933. Då under sistförflutna budgetår belastningen å ifrågavarande
anslag — efter frånräknande av avlöningen till nyssnämnda två befattningshavare
— utgjorde omkring 265,000 kronor, torde, med hänsyn jämväl
tagen till uteslutandet av sagda befattningshavare, för nämnda ändamål
kunna beräknas ett belopp av 260,000 kronor.
Huruvida för statsbidrag till verksamhet efter den 1 januari 1934, alltså
efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, nu behöver beräknas något belopp,
sammanhänger med frågan angående det sätt, varpå statsbidrag framdeles
bör utbetalas till vederbörande arbetsförmedlingsanstalter. Bestämmmelser
i detta ämne skola enligt lagförslaget utfärdas av Konungen. Enligt mitt
förmenande bör dylik utbetalning lämpligen äga runi halvårsvis i efterskott.
Vid sådant förhållande kommer den första utbetalningen enligt de nya bestämmelserna
att ske i början av budgetåret 1934/1935 och alltså att icke belasta anslaget
för nästkommande budgetår.
Socialstyrelsen har vidare räknat med vissa engångskostnader i anledning av
den nya organisationen. Dylika kostnader torde bliva ofrånkomliga. För ändamålet
synes dock ett belopp av omkring 40,000 kronor kunna vara tillräckligt.
Någon anledning att, såsom socialstyrelsen ifrågasatt, härför upptaga
ett särskilt anslag lärer icke förefinnas, utan torde dessa kostnader kunna bestridas
från anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen. Med hänsyn till
Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.
15
organisationskostnaderna torde nämnda anslag böra för nästa budgetår upptagas
till (260,000 -f* 40,000) 300,000 kronor eller 40,000 kronor utöver vad i
statsverkspropositionen beräknats. Anslaget synes lämpligen böra erhålla
rubriken offentlig arbetsförmedling.»
I de likalydande motionerna I: 317 och 11:490 yrkas, att i 3 § i lagen örn
offentlig arbetsförmedling måtte intagas en bestämmelse örn att bland såväl
arbetsgivarnas som arbetarnas ledamöter respektive suppleanter i arbetsförmedlingsanstalts
styrelse bör finnas en kvinna.
Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört angående behovet
av en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen, så att densamma
blir i stånd att fylla sina viktiga uppgifter med hänsyn till den av utskottet
tillstyrkta arbetslöshetsförsäkringen. Även örn en arbetslöshetsförsäkring icke
skulle komma att nu genomföras, torde vissa förbättringar i förmedlingens
organisation böra eftersträvas, men utskottet är i sådant fall ej berett att med
stöd av den nu föreliggande utredningen taga ståndpunkt till frågan örn innehållet
av de för en sådan eventualitet erforderliga åtgärderna, utan torde för
nu nämnt fall Kungl. Maj:ts förslag i sådant hänseende böra avvaktas.
Enligt utskottets uppfattning måste det anses värdefullt att bibehålla och
befästa landstingens befattning med arbetsförmedlingen. Utskottet kan alltså
för sin del under angiven förutsättning tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag örn att
det göres till en skyldighet för landstingen och de städer, som ej deltaga i
landsting, att på anfört sätt organisera den offentliga arbetsförmedlingen.
Utskottet anser sålunda tillräcklig anledning ej föreligga att helt förstatliga
verksamheten. Mot förslagets utformning eller den omfattning, som är avsedd
att givas åt den blivande organisationen, har utskottet icke något att
erinra. Med undantag av dels skyldigheten för landstingen att ordna förmedlingsverksamheten
och dels statsbidragsgrunderna är lagförslaget helt uppbyggt
med stöd av gällande bestämmelser.
Frågan örn den privata förmedlingsverksamheten är för närvarande upptagen
till behandling av den internationella arbetsorganisationen. Vid sådant
förhållande torde tillfälle i en nära framtid erbjuda sig att till avgörande
upptaga denna betydelsefulla fråga.
De av Kungl. Majit föreslagna statsbidragsgrunderna hava bestämts med
utgångspunkt från att någon ökad ekonomisk belastning ej bör läggas å landstingen
såsom en helhet. Denna synpunkt finner utskottet berättigad. Enligt
propositionen skulle statens andel av kostnaderna helt ersättas genom bidrag
från vissa arbetsgivare. Utskottet erinrar örn att utskottet i sitt utlåtande denna
dag nr 18 avstyrkt bifall till de sålunda föreslagna arbetsgivarebidragen.
Vid bifall härtill komma statens kostnader för arbetsförmedlingen, som av departementschefen
beräknas stiga till omkring 1,800,000 kronor vid fullt genomförd
nyorganisation, att slutgiltigt stanna å statsverket.
Beträffande de med ungdomsarbetslöshetens motverkande sammanhängande
åtgärder, som föreslagits med avseende å arbetsförmedlingens organisation,
Motioner.
Utskottet.
16
iSärskilda utskottets utlåtande Nr 21.
hänvisar utskottet till vad utskottet därom anfört i sitt utlåtande nr 17 i anledning
av bland annat propositionen nr 216.
Det i motionerna 1:317 och 11:490 gjorda yrkandet örn att i lagen skall
intagas bestämmelse, att bland de styrelseledamöter och suppleanter, som skola
företräda arbetsgivarnas och arbetarnas intressen, böra finnas kvinnor, avstyrkes
av utskottet. Det skulle säkerligen i många fall visa sig vara förenat
med svårigheter att finna kvinnliga arbetsgivarrepresentanter. Ett dylikt val
torde ej heller vara föranlett av nödvändiga praktiska behov. Utskottet anser
det därför ej vara lämpligt, att föreskrift om val av kvinna meddelas i lagen,
men vill samtidigt uttala, att det i många fall torde vara fördelaktigt, att i
styrelsen för arbetsförmedlingsanstalt inväljes en eller flera kvinnor.
Vad beträffar anslagsbehovet för nästa budgetår kan utskottet biträda vad
departementschefen därom anfört. Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen,
att utbetalning av statsbidrag lämpligen bör ske halvårsvis
i efterskott. Vid sådant förhållande kommer budgetåret 1933/1934 ej att
belastas med utbetalning av statsbidrag enligt de nya grunderna. Utöver det
förut utgående anslaget, som i enlighet med vad departementschefen anfört
nu föreslås till 260,000 kronor, skulle alltså endast komma ett på sätt departementschefen
anfört till 40,000 kronor beräknat engångsanslag för organisationskostnaderna.
Utskottets Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet i anledning av
hemställan. Kungl. Maj :ts proposition nr 213 hemställa,
att riksdagen må
A) med avslag å ovanberörda motioner av fröken Hesselgren
och herr Bergström samt fru Nordgren m. fl. (I: 317 och
11:490) bifalla Kungl. Maj:ts i proposition nr 213 framlagda
förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling,
B) under femte huvudtiteln till den offentliga arbetsförmedlingen
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag
av 300,000 kronor.
Stockholm den 13 juni 1933.
På särskilda utskottets vägnar:
FELIX HAMRIN.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 18.
Särskilda utskottets utlåtande Nr SI.
17
Reservation
av herrar Trygger, Johansson i Fredrikslund, von Stochenström, Westman,
Bagge, Lindman, Olsson i Kullenbergstorp, Linnér, Pehrsson i Bramstorp och
Petersson i Lerbäcksbyn, vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort
hava följande lydelse:
»I tidigare utlåtande denna dag, nr 18, har utskottet avstyrkt Kungl. Maj :ts
förslag om införande av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring. Vid
sådant förhållande är utskottet ej nu berett att med stöd av den föreliggande
utredningen taga ståndpunkt till frågan örn innehållet av de för ernående av
förbättringar i förmedlingens organisation erforderliga åtgärderna.
För budgetåret 1932/1933 är till den offentliga arbetsförmedlingen anvisat ett
extra förslagsanslag örn 260,000 kronor. Samma anslag torde böra anvisas för
budgetåret 1933/1934.
Med stöd av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I) att riksdagen må avslå Kungl. Maj:ts i förevarande proposition
nr 213 framlagda förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling,
II) att riksdagen må under femte huvudtiteln till den offentliga
arbetsförmedlingen för budgetåret 1933/1934 anvisa ett
extra förslagsanslag av 260,000 kronor, samt
III) att de i anledning av förevarande proposition nr 213
väckta motionerna I: 317 av fröken Hesselgren och herr Bergström
och II: 490 av fru Nordgren m. fl. icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»
Bihang till riksdagens protokoll 1983. 11 sami. Nr SI.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.