Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 213 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1933-06-13 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1933:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 213 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.''

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 213

med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition, nr 213, bär Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att

dels till offentlig arbetsförmedling för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra

förslagsanslag av 300,000 kronor,

dels ock antaga följande förslag till

Lag

om offentlig arbetsförmedling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Offentlig förmedling av arbetsanställning skall, i enlighet med bestämmelserna

i denna lag, vara anordnad inom varje landstingsområde och i varje stad,

som icke deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting och

stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna en arbetsförmedlingsanstalt

med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga platser förlagda

avdelningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen bestämmer må för

landstingsområde och stad, som här avses, kunna anordnas gemensam anstalt.

De olika arbetsförmedlingsanstalterna skola, på sätt Konungen bestämmer,

samverka med varandra.

2 §•

över den offentliga arbetsförmedlingen har socialstyrelsen att, på sätt i

denna lag föreskrives, utöva tillsyn.

3 §.

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse, bestående

av, förutom ordförande jämte suppleant för honom, minst fyra ledamöter jämte

suppleanter till lika antal.

Styrelsens ordförande och suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter

samråd med socialstyrelsen för en tid av fyra år i sänder utses bland per
Bihang

till riksdagens protokoll 1983. 11 sami. Nr 21.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Särskilda utskottets utlåtande. Nr 21.

söner, vilka icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas

intressen; och skall underrättelse om deras fullständiga namn och bostad,

så fort ske kan, meddelas socialstyrelsen.

övriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dem utses för en tid av

fyra år i sänder av landstinget eller stadsfullmäktige. Därvid bör iakttagas:

att ett jämnt antal ledamöter utses;

att halva antalet av de sålunda utsedda jämte suppleanter kan anses företräda

arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen; samt

att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Styrelsen utser en av sina ledamöter att vara kassaförvaltare.

4 §■

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i

överläggningar och beslut.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller

tjänsteman, vilken av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, eller

den, vilken under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som ledamot, eller den,

vilken eljest uppgiver förhinder, som godkännes, i fråga örn ordförande av

länsstyrelsen och i fråga örn annan ledamot av vederbörande valkorporation.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit vald, ej gått

till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår någon före utgången av den tid, uppdraget omfattar, utses i hans

ställe ny ledamot eller suppleant för den återstående tiden.

5 §•

Länsstyrelsen utser årligen lämplig person att såsom revisor å statens vägnar

deltaga i granskningen av styrelsens för arbetsförmedlingsanstalt förvaltning.

6 §•

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt antages av landstinget eller, i

fråga örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige och skall för

att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Ändring i reglemente skall

jämväl godkännas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalts reglemente skall angiva:

1) anstaltens benämning;

2) den ort, där huvudkontoret skall vara beläget och styrelsen skall hava

sitt säte;

3) styrelseledamöternas antal och grunderna för styrelsens beslutförhet;

4) tid för styrelsens sammanträden;

5) det sätt, på vilket kallelse till styrelsesammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till styrelseledamöternas kännedom, ävensom den tid före

sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

6) huru protokoll vid styrelsesammanträde skall föras;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

3

7) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras

fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

8) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; samt

9) huru den för anstaltens verksamhet erforderliga personalen skall antagas

och entledigas.

7 §•

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor

må icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes

såsom lämplig för befattningen.

8 §.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.

Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att, om anstalt efter anmodan

genom annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför

må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande

arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag

till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den

därom äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å

arbetsplats, dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala

understödsorgan samt, örn arbetaren är medlem av erkänd arbetslöshetskassa,

till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten över de erkända

arbetslöshetskassorna.

9 §•

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa sig

denna lag och för anstalterna gällande reglementen till efterrättelse samt att

deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. På socialstyrelsen ankommer att

fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,

ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som av socialstyrelsen bemyndigats

granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar

tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter

rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

10 §.

1 mom. Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta

ersättning för nödvändiga utgifter för tryckning av sådana formulär och blan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr SI.

kettel1, som fastställts av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma,

samt för post-, telegraf- och telefonavgifter.

2 mom. Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit

för tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning,

är anstalten berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre

fjärdedelar av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris, under villkor:

a) att vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad

eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;

b) att kontanta medel icke, med mindre särskilt förhållande påkallat det,

för ändamålet tilldelats den arbetssökande, utan biljett tillhandahållits honom

genom anstaltens försorg; samt

c) att resekostnaden icke understigit en krona.

Ersättning för återresa, då anställning icke kommit till stånd, må utgå allenast,

då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits

för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden,

bör ersättning av statsmedel icke utgå.

3 mom. För andra utgifter än sådana, som i 1 och 2 mom. avses, äger arbetsförmedlingsanstalt,

i den mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade,

av statsmedel åtnjuta ersättning med hälften av det utgivna beloppet.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas

skäligt, förordna, att de med anordningen förenade kostnaderna skola till mer

än hälften ersättas av statsmedel. Lag samma vare beträffande kostnader,

som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av särskilda

anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.

11 §•

Statsbidrag utbetalas av socialstyrelsen på tid och sätt, som av Konungen

bestämmes.

12 §.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i denna lag eller i anstaltens

reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning,

har socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages

ej sådan, äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först

vända sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande

helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma

anstalten till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt

till sådan ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis

förverkad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934, dock att, i den man så erfordras

för lagens ikraftträdande nämnda dag, 3 och 6 §§ jämväl före nämnda dag

skola lända till efterrättelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

5

Genom denna lag upphävas kungörelsen den 30 juni 1916 (nr 319) angående

bidrag av statsmedel till täckande av viss del av resekostnader för medellösa

arbetssökande ävensom kungörelsen samma dag (nr 320) angående understöd

av statsmedel till befrämjande och organiserande av den offentliga

arbetsförmedlingen i riket.

I samband med propositionen nr 213 har utskottet till behandling förehaft

följande med anledning av propositionen väckta likalydande motioner nämligen
inom,

första kammaren

nr 317 av fröken Hesselgren och herr Bergström samt

inom andra kammaren

nr 490 av fru Nordgren m. fl.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande. I fråga örn de skäl

motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen II: 490.

I propositionen lämnas följande redogörelse för den offentliga arbetsför- Nuvarande

medlingens nuvarande organisation och för gällande bestämmelser örn stats- ^^gällande

bidrag till sagda förmedling. beståmmel
»Den

svenska offentliga arbetsförmedlingen har framvuxit ur och upprätthålles

alltjämt genom rent frivilliga åtgöranden från olika kommunalsamfunds

sida, närmast landsting och vissa större städer.

I samtliga län med undantag för Malmöhus län finnas länsanstalter för

ändamålet, till vilka äro knutna avdelningskontor och ombud. I Malmöhus

län hava på kommunalt initiativ upprättats självständiga anstalter dels i städerna

Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trälleberg och Eslöv,

dels ock i Skurups köping och Vellinge municipalsamhälle. Särskilda kommunala

anstalter finnas dessutom i Stockholm, Göteborg och Norrköping.

För närvarande finnas sammanlagt 36 huvudkontor och 100 avdelningskontor.

Antalet ombud, som är i hög grad växlande, kan för närvarande uppskattas

till omkring 580. Ombuden hava till uppgift att å orter, där förmedlingsverksamheten

är mindre omfattande, fullgöra de uppgifter, som eljest

åligga arbetsförmedlingskontoren.

De senaste årens utveckling har kännetecknats av en strävan mot specialisering

av verksamheten. Särskilt har denna strävan gjort sig gällande med

avseende å förmedlingen inom sjömansyrket. För denna finnas sålunda för

närvarande upprättade specialkontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg;

särskilda sjömansförmedlingsombud finnas dessutom å andra orter,

varjämte å ytterligare platser sjömansförmedling är anordnad i direkt samband

med den övriga förmedlingen.

I Stockholm och åtskilliga andra orter är härutöver anordnad särskild ungdomsförmedling.

Varje arbetsförmedlingsanstalt, filialkontor och ombud har i första hand

och huvudsakligen att ombesörja den lokala arbetsförmedlingen. För sådant

ändamål upprättas förteckningar över anmälda lediga platser och arbetssö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda utskottets utlåtande Nr SI.

kande inom olika yrken, vilka förteckningar vanligen anslås å förmedlingskontoren

och å närmast belägna orter eller publiceras i ortspressen. Korrespondensen

mellan länskontoren å ena sidan samt filialkontoren och ombuden å

den andra sker i allmänhet per telefon.

För underlättande av platsförmedlingen länen emellan hava närbelägna län

sammanförts till s. k. arbetsförmedlingsdistrikt.

Finansiellt uppbäres den offentliga arbetsförmedlingen huvudsakligen genom

anslag från respektive landsting och kommuner. Till dessa anslag komma

emellertid statsbidrag enligt särskilt fastställda grunder samt i vissa fall

bidrag från hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser örn statsbidrag återfinnas huvudsakligen i kungörelsen

den 30 juni 1916 (nr 320) angående understöd av statsmedel till befrämjande

och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket med

däri genom kungörelser den 16 maj 1918 (nr 278) och den 15 maj 1931

(nr 99) gjorda ändringar. Nämnda kungörelse innehåller i huvudsak följande

bestämmelser.

Statsbidrag må tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som anordnats av landsting,

hushållningssällskap och kommuner samt andra institutioner, var för

sig eller i förening, under förutsättning att arbetsförmedlingen avser allt

slags arbete för såväl män som kvinnor samt i regel icke medför några särskilda

kostnader för arbetsgivare och arbetare, som anlita densamma, att vid

arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att arbetsgivare erhåller

den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete, vartill han bäst

ägnar sig, att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse bestående

av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant och

dels ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal utses bland

arbetsgivare och arbetare, att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen

godkänt arbetssätt och expeditionssystem samt att statistiska uppgifter

rörande verksamheten, i den mån så lämpligen kan ske, ställas till

socialstyrelsens förfogande.

Statsbidrag må erhållas till bestridande av samtliga för arbetsförmedlingen

nödvändiga utgifter för postporto, abonnemang å rikstelefon, telegram

och interurbana telefonsamtal samt tryckning av formulär och blanketter.

Efter prövning i varje särskilt fall kan därjämte erhållas understöd till bestridande

av kostnaderna dels för avlöning av sådan personal, som särskilt

anställts för förmedling av arbete inom vissa yrkesspecialiteter, dels ock

för de särskilda anordningar, som vidtagits för arbetsförmedling för landsbygdens

behov, för samarbetet mellan anstalterna, för anställande i arbete av

värnpliktiga och fast anställt manskap i armén och marinen efter avslutad

militärtjänstgöring samt för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning

at ungdom. Möjligheten till erhållande av statsbidrag för anordningar

till underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom infördes

först ar 1928, därvid emellertid föreskrevs, att för nämnda ändamål finge i

statsbidrag utgå sammanlagt högst 10,000 kronor för budgetår. Denna begränsning

upphävdes genom 1931 års kungörelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

7

Statsbidrag kari vidare erhållas till bestridande av kostnader för rese- och

traktamentsersättning, som i anledning av företagen tjänsteresa utbetalats

till tjänsteman vid arbetsförmedlingsanstalt. Storleken av dylikt bidrag bör

bestämmas med ledning av den ersättning, som av vederbörande tjänsteman

uppburits, dock under iakttagande att gottgörelse icke må lämnas med högre

belopp än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle i motsvarande

fall hava utgått vid resa för förrättning i statens ärenden och icke heller

må utgå enligt förmånligare grunder än dem, vilka gälla för tjänsteman,

som hänförts till rese- och traktamentsklass II C i nämnda reglemente.

Statsbidrag för här avsedda ändamål må sammanlagt utgå med högst 3,000

kronor för budgetår. Möjligheten till statsbidrag för sagda ändamål infördes

först år 1930. Då stadgades att högsta statsbidraget för budgetår skulle

utgöra 2,000 kronor. Genom 1931 års kungörelse höjdes detta belopp till

3,000 kronor.

Statsbidrag beviljas och utbetalas årsvis i efterskott. Medan enligt 11916

års kungörelse i dess ursprungliga lydelse statsbidrag skulle beviljas av

Kungl. Majit men utbetalas av socialstyrelsen, ankommer det efter den år

1918 vidtagna kungörelseändringen på socialstyrelsen såväl att bevilja statsbidragen

som att utbetala dem. Ansökan örn statsbidrag skall vara ingiven till

socialstyrelsen före den 1 april och vara åtföljd av de handlingar, som erfordras

för prövning av ansökningen.

Socialstyrelsen har att tillse, att de för statsbidrags åtnjutande föreskrivna

villkoren fullgöras.

Vissa bestämmelser örn statsbidrag äro jämväl meddelade i kungörelsen den

30 juni 1916 (nr 319) angående bidrag av statsmedel till täckande av viss del

av resekostnader för medellösa arbetssökande med däri genom kungörelser

den 16 maj 1918 (nr 279) och 23 maj 1919 (nr 239) gjorda ändringar. Enligt

denna kungörelse må offentlig arbetsförmedlingsanstalt, som helt eller

delvis förskotterat eller bekostat medellös arbetssökandes resa å järnväg för

tillträdande av honom genom anstalten å annan ort inom riket anvisad anställning

åtnjuta bidrag av statsmedel till täckande av hälften av berörda

resekostnad under förutsättning att vid resans anträdande överenskommelse

om anställningen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd,

att kontanta medel icke för ändamålet utbetalats till den arbetssökande utan

järnvägsbiljett (3:dje klassen) för resan tillhandahållits honom genom anstaltens

försorg, att priset för biljetten icke understigit en krona samt under

iakttagande att, därest biljettkostnaden överstigit trettio kronor, överskjutande

del icke må tagas i betraktande vid beräknande av statsbidragets storlek.»

Förslag till lagstadgad reglering av den offentliga arbetsförmedlingen hava Förslagets

under senare tid vid flera tillfällen avgivits i samband med framläggande av

förslag till införande av arbetslöshetsförsäkring. En sådan försäkring förutsätter

nämligen vid sitt genomförande en väl ordnad offentlig arbetsförmedling.

Sålunda avgav socialförsäkringskommittén år 1922 betänkande med

förslag till lag om offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshets
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

kassor. Ar 1925 utarbetades inom socialdepartementet förslag i ämnet i anledning

av ifrågasatt lagstiftning angående frivillig arbetslöshetsförsäkring.

1926 års arbetslöshetssakkunniga avgåvo år 1928 betänkande angående arbetslöshetsförsäkring,

arbetsförmedling och reservarbeten. Betänkandet innehöll

två olika förslag till lag om offentlig arbetsförmedling. Det ena av dessa

förslag var avsett att tillämpas under förutsättning att obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

skulle genomföras och att den offentliga arbetsförmedlingen

skulle bliva bärare av hela den lokala organisationen, medan det andra förslaget

var avsett för det fall, att en frivillig arbetslöshetsförsäkring skulle

komma till stånd och att arbetsförmedlingens uppgifter skulle bliva mera begränsade.

1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avlämnade i januari

1933 en »P. M. rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring m. m.», innehållande

bland annat ett förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Förslaget

anslöt sig nära till det av 1926 års sakkunniga framlagda förslaget, som anknöt

sig till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Nyssnämnda promemoria

finnes i sin helhet intagen såsom bilaga G i propositionen nr 209 med förslag

till förordning örn erkända arbetslöshetskassor m. m.

Över promemorian avgåvos yttranden av därav berörda myndigheter och

sammanslutningar, varefter förslaget ytterligare överarbetats inom departementet.

Förslagets Utskottet övergår härefter till att lämna en redogörelse för det av Kungl.

innehåll. jjaj framlägga förslagets innehåll.

Enligt förslaget skall offentlig arbetsförmedling äga rum inom varje landstingsområde

och i varje stad, som ej deltager i landsting. För sådant ändamål

åligger det landsting respektive stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts,

att anordna arbetsförmedlingsanstalt med ett huvudkontor och erforderligt antal

på lämpliga platser placerade avdelningskontor eller ombud. Under de

villkor Konungen bestämmer må för landstingsområde och stad, som ej deltager

i landsting, kunna anordnas gemensam anstalt.

Tillsyn över den offentliga arbetsförmedlingen utövas av socialstyrelsen.

. Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse bestående

av ordförande och minst fyra ledamöter. Styrelsens ordförande ävensom en

suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen

för en tid av fyra år i sänder utses bland personer, vilka icke kunna anses företräda

vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas intressen, övriga ledamöter i

styrelsen jämte suppleanter för dem skola jämväl för en tid av fyra år i sänder

utses av landsting eller stadsfullmäktige, därvid bör iakttagas, att jämnt

antal ledamöter och suppleanter utses, att halva antalet av de sålunda utsedda

kommer att företräda arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen

samt att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i

överläggningar och beslut. Särskilda bestämmelser lämnas i fråga örn rätten

att avsäga sig uppdrag, som nu nämnts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

9

Länsstyrelsen skall årligen utse en revisor att deltaga i granskningen av

styrelsens förvaltning.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt skall utfärdas av landstinget eller

i fråga om stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige. Reglemente

skall för att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Även ändring

i reglemente skall godkännas av nämnda ämbetsverk. Arbetsförmedlingsanstalts

reglemente skall innehålla vissa uppgifter bland annat örn anstaltens

benämning, örn den ort där huvudkontoret skall vara beläget och där styrelsen

skall hava sitt säte, örn styrelseledamöternas antal och grunderna för

styrelsens beslutförhet, örn tiden för styrelsens sammanträden, örn huru revision

av styrelsens förvaltning skall ske och huru den för anstaltens verksamhet

erforderliga personalen skall antagas och entledigas.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor

får icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes

såsom lämplig för befattningen.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet skall avse förmedling av alla slag av

arbete. Förmedlingen sker kostnadsfritt. Örn anstalt efter anmodan genom

annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd må emellertid kostnaden

härför uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare, men anstalten må, i den mån den därom

äger kännedom, lämna upplysning, huruvida ar betskonflikt råder å arbetsplats,

dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla detta till styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa,

varav arbetaren må vara medlem, ävensom till vederbörande kommunala

understödsorgan samt tillsynsmyndigheten över de erkända arbetslöshetskassorna.

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa

sig lagen och de för anstalterna gällande reglementena till efterrättelse samt

att deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. Det ankommer på socialstyrelsen

att fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,

ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas

räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt är skyldig att för den, som av socialstyrelsen

bemyndigats att granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar

och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning

för utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter, som fastställts

av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma, samt för

post-, telegraf- och telefonavgifter.

Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda utslcottets utlåtande Nr 21.

Organisationens

omfattning.

tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning, är anstalten

berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre fjärdedelar

av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris under villkor att

vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad eller

med skäl kunde förväntas komma till stånd, att kontanta medel icke, med

mindre särskilt förhållande påkallat det, för ändamålet tilldelats den arbetssökande

utan biljett tillhandahållits honom genom anstaltens försorg samt att

resekostnaden icke understigit en krona.

Ersättning för återresa, då anställning icke kommer till stånd, må utgå

allenast, där särskilda omständigheter därtill föranleda.

Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits

för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden,

bör ersättning av statsmedel icke utgivas.

För andra utgifter än de nu nämnda äger arbetsförmedlingsanstalt, i den

mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade, av statsmedel åtnjuta

ersättning med hälften av det utgivna beloppet.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas

skäligt, förordna, att med anordningen förenade kostnader skola till mer än

hälften ersättas av statsmedel. Detsamma skall gälla beträffande kostnader,

som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av särskilda

anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.

Statsbidrag till arbetsförmedlingsanstalt utbetalas av socialstyrelsen på tid

och sätt, som av Konungen bestämmes.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i lagen eller i anstaltens

reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning, har

socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,

äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända

sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande,

helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma anstalten

till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till

sådan ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis

förverkad.

Enligt direktiven för 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring skulle

det blivande förslaget om arbetslöshetsförsäkring göras sådant, att man kunde

räkna med att det även i praktiken komme att omfatta en betydande del av rikets

lant- och skogsarbetare. Då alltså den blivande försäkringen kunde väntas

få sin verksamhet spridd över landets alla delar och då det för de sakkunniga

stod klart, att den offentliga arbetsförmedlingen för att kunna fullgöra

sina uppgifter som kontrollorgan i försäkringen måste utbyggas till ett på effektivt

sätt hela riket omspännande nät, riktade de sakkunniga i skrivelse den

22 november 1932 en anmodan till socialstyrelsen örn verkställande av utredning

och lämnande av uppgifter rörande utbyggandet av den offentliga arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr SI.

11

förmedlingen vid en försäkring omfattande lant- och skogsarbetare och affärsanställda

på sådant sätt, att arbetsförmedlingen komme att omspänna hela

landet och möjliggöra prövning av arbetsvilligheten, varhelst en försäkrad

uppehälle sig. Den sålunda begärda utredningen lämnades av socialstyrelsen

i en den 28 december 1932 dagtecknad promemoria, vilken finnes såsom bilaga

D fogad vid de sakkunnigas förenämnda i januari 1933 avgivna promemoria

(proposition nr 209 bilaga G, sid. 220). I sagda promemoria anförde

socialstyrelsen bland annat följande.

Den offentliga arbetsförmedlingens samtliga utgifter hade under år 1931

uppgått till omkring 1,103,800 kronor. Den effektivisering av de redan befintliga

arbetsförmedlingskontoren, som komme att erfordras vid genomförd

arbetslöshetsförsäkring, syntes föranleda ett väsentligt överskridande av denna

kostnadsram. Några exakta beräkningar läte sig icke genomföra, men

styrelsen föreställde sig, att man hade att räkna med ungefär 75 procent ökning.

Kostnaderna för nuvarande kontor kunde därför uppskattas till 1,800,000

kronor för år.

Antalet nya avdelningskontor, som komme att bliva behövliga, syntes tills

vidare kunna beräknas till 103. De årliga utgifterna för dessa kontor kunde i

avrundat tal beräknas till 500,000 kronor. Antalet ombud kunde uppskattas

till omkring 1,300. Kostnaderna för ombuden kunde icke med säkerhet beräknas,

men syntes kunna i genomsnitt upptagas till 300 kronor per år. Utgifterna

för samtliga ombud kunde därför beräknas till ungefär 400,000 kronor

per år.

De sammanlagda kostnaderna för arbetsförmedlingen har socialstyrelsen i

enlighet härmed uppskattat till (1,800,000 + 500,000 + 400,000) 2,700,000

kronor för år. Styrelsen anförde emellertid, att man under den första tiden

härutöver hade att räkna med extraordinära kostnader för den nya organisationens

uppbyggande, vilka kostnader uppskattats till 100,000 kronor för år.

Departementschefen har beträffande det i propositionen framlagda förslaget

anfört bland annat följande.

»Enligt det av Kungl. Majit denna dag för riksdagen framlagda förslaget

örn arbetslöshetsförsäkring skall den offentliga arbetsförmedlingen fylla en

viktig uppgift i försäkringssystemet, i det att arbetslös, som vill åtnjuta daghjälp

från försäkringen, skall vara skyldig att i regel varje dag hos arbetsförmedlingen

anmäla sig som arbetssökande och örn fullgjord anmälningsskyldighet

förete intyg. Dessa bestämmelser, som avse kontroll å att arbetslösheten

är oförvållad, förutsätta emellertid, att den offentliga arbetsförmedlingen

till sitt förfogande har ett så betydande antal över hela landet fördelade

organ, att den arbetslöse oberoende av uppehållsorten skall utan alltför

stor svårighet kunna stå i kontakt med förmedlingen. För detta ändamål

dräves ett förmedlingsnät, vida rikare förgrenat än det, som för närvarande

står den svenska offentliga arbetsförmedlingen till buds. En avsevärd utbyggnad

av denna förmedlingsorganisation måste därför komma till stånd

genom tillskapande av stadigvarande organ för förmedlingen å många orter,

där sådana organ nu icke finnas. Det är även uppenbart, att de ökade arbetsuppgifter,

som genom försäkringen komma att tillföras förmedlingen, komma

Departe
ments
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

att ställa ökade krav på den personal, vilken skall handhava förmedlingsverksamheten.

Vidare är det att förutse att, i den mån försäkringen vinner

anslutning, den offentliga arbetsförmedlingens organ komma att i högre grad

än hittills anlitas av arbetarna samt såsom konsekvens härav jämväl av arbetsgivarna,

ävensom att förmedlingen härigenom skall få en alltmer ökad

betydelse och omfattning, detta även inom yrkesgrupper, som nu alls icke eller

blott i ringa grad begagna sig av densamma.

Av dessa skäl är det även enligt min mening angeläget att i samband med

arbetslöshetsförsäkringen företaga en nyorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen.

Den omständigheten att, som socialstyrelsen påpekat, frågan kan

örn några år behöva upptagas i ett större sammanhang, bör icke få undanskjuta

genomförandet av den redan nu erforderliga reformen.

Angående det sätt, varpå förmedlingen i fortsättningen bör bedrivas, ansluter

jag mig till det av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring

framlagda förslaget. Jag är alltså i likhet med de sakkunniga av den uppfattningen,

att tillräcklig anledning icke föreligger att helt förstatliga förmedlingsverksamheten.

I huvudsaklig överensstämmelse med hittills rådande förhållanden

bör enligt min mening verksamheten organiseras av landsting och

de städer, som ej deltaga i landsting, därvid emellertid dessa nu böra lagligen

förpliktas att handhava förmedlingen.

Här torde jag även få påpeka, att åtskilliga framställningar föreligga beträffande

särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, i vilka

bland annat föreslagits vissa åtgärder sammanhängande med spörsmålet örn

arbetsförmedlingens organisation, såsom inrättande av s. k. ungdomsråd, antingen

vid alla arbetsförmedlingsanstalter eller länsvis, eller anordnande av

arbetslokaler i samband med arbetsförmedlingskontor för ungdom m. m. Till

dessa framställningar är det min avsikt att senare denna dag återkomma. Såsom

jag därvid torde få tillfälle att närmare utveckla, är det min uppfattning,

att det icke nu är möjligt att taga ståndpunkt till de sålunda och i övrigt

i olika hänseenden framkomna uppslagen, utan att desamma böra göras

till föremål för övervägande i ett sammanhang, i syfte att framställning i ämnet

må kunna göras till nästa års riksdag. Detta utesluter icke att, enligt

min mening, man bör på allt sätt eftersträva, att de anordningar, för vilka

linjerna redan finnas utstakade, göras effektiva. Jag syftar härvid i detta

sammanhang på det system med särskild arbetsförmedling för ungdom, som

redan fungerar på sina håll och till vilket bidrag enligt särskilt förmånliga

grunder lämnas av statsmedel.

För att den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna i erforderlig mån och

på tillfredsställande sätt utvecklas är det, såsom de sakkunniga föreslagit,

givetvis nödvändigt såväl att statens bidrag till kostnaderna för förmedlingen

blir avsevärt större än som nu är fallet, som ock att statens myndigheter

erhålla ökat inflytande över arbetsförmedlingsanstalterna. Mot de sakkunnigas

förslag att sammanfatta de viktigaste bestämmelserna rörande den offentliga

arbetsförmedlingen i en särskild lag synes mig icke vara något att erinra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

13

Denna lag lärer i allt väsentligt böra avfattas i överensstämmelse med sakkunnigförslaget.

Att exakt bedöma, i vilken utsträckning den offentliga arbetsförmedlingen

i samband med genomförandet av den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen

behöver utbyggas och förstärkas, är av naturliga skäl i närvarande stund icke

möjligt. Emellertid synes det mig sannolikt, att de av socialstyrelsen gjorda

kalkylerna rörande den erforderliga organisationen skola visa sig hållbara.

Jag anser mig därför kunna utgå från att organisationen skall efter hand

erhålla ungefärligen den omfattning socialstyrelsen beräknat. Jag vill understryka,

att utbyggnad av förmedlingsorganisationen givetvis bör ske endast

i den mån så påkallas med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens utveckling

eller eljest.

Mot socialstyrelsens beräkningar rörande de årliga totalkostnaderna för

arbetsförmedlingen i dess fullt utbyggda skick har jag icke något att erinra,

ehuru jag anser mig böra framhålla dels att även dessa beräkningar böra betraktas

såsom ganska approximativa, dels att ifrågavarande kostnader med

hänsyn till skiftande förhållanden på arbetsmarknaden alltid måste komma

att i viss mån växla från det ena året till det andra. I likhet med socialstyrelsen

och de sakkunniga utgår jag alltså från att de sammanlagda utgifterna för

den offentliga arbetsförmedlingen skola komma att, då den nya organisationen

blivit fullt genomförd, belöpa sig till omkring 2,700,000 kronor för år.

Beträffande fördelningen av dessa utgifter hava de sakkunniga i sin promemoria

räknat med att de sammanlagda kommunala kostnaderna för förmedlingen

skulle bliva omkring 900,000 kronor, d. v. s. av ungefär samma storleksordning

som för närvarande, medan den återstående årskostnaden, omkring

1,800,000 kronor, skulle gäldas av statsmedel, dock att av sistnämnda belopp

blott ena hälften skulle stanna å statsverket, under det att den andra hälften

skulle bestridas med avgifter från arbetsgivarna.

Med avseende å kommunernas andel i kostnaderna ifrågasätter jag icke någon

ändring i sakkunnigas förslag. Jag förutsätter alltså, att landstingens

och i landsting icke deltagande städers sammanlagda kostnader för den offentliga

arbetsförmedlingen skola bliva i stort sett desamma som hittills. Att

dock på något håll, där förmedlingen hittills varit mindre utvecklad, kan

uppkomma viss merkostnad, lärer icke kunna undvikas. Vad angår övriga

kostnader framgår däremot av propositionen nr 209, att Kungl. Maj:t

på min hemställan framlagt förslag till lag angående bidrag från arbetsgivare

till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna

och den offentliga arbetsförmedlingen, vilket förslag i vissa avseenden

skiljer sig från de sakkunnigas förslag i ämnet. Enligt det av

mig förordade lagförslaget skola de större arbetsgivarna förpliktas att årligen

i efterskott erlägga en avgift av 3 kronor per arbetare, varav så stor del, som

erfordras för bestridande av statens omkostnader för den offentliga arbetsförmedlingen,

dock högst två tredjedelar, skall användas till ersättande av dessa

omkostnader. Då statens årliga utgifter för arbetsförmedlingen uppskattats

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

till 1,800,000 kronor samt i arbetsgivarbidrag beräknats komma att inflyta

sammanlagt 2,700,000 kronor, innebär detta, att genom de inflytande arbetsgivaravgifterna

staten skulle erhålla ersättning för alla sina kostnader för den

offentliga arbetsförmedlingen. Beträffande motiveringen till nämnda förslag

får jag hänvisa till propositionen (sid. 146). Här vill jag blott ytterligare

framhålla, att enligt förslaget lagen skall träda i kraft först den 1 januari

1934 och att förty arbetsgivarna första gången skola erlägga avgifter under

år 1935.

Vad härefter angår anslagsbehovet för nästa budgetår får jag till en början

erinra, att från det nuvarande anslaget till offentliga arbetsförmedlingen

i riket m. m. utgår —- förutom statsbidrag till arbetsförmedlingen — jämväl

avlöning till två befattningshavare hos socialstyrelsen, nämligen till en byråassistent

för handläggning av arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor

i allmänhet med en lön av 6,660 kronor för år samt till en med praktiska

arbetsförhållanden förtrogen biträdande tjänsteman med ett årsarvode av 4,000

kronor. Jag kommer att i annat sammanhang framlägga förslag rörande kostnaderna

för avlöning av den ökade personal, som inom socialstyrelsen erfordras

i anledning av styrelsens befattning med arbetsförmedlingen, därvid jag å

andra sidan kommer att föreslå indragning av befattningen såsom byråassistent

samt utbyte av den biträdande tjänstemannabefattningen mot en vanlig amanuenstjänst

hos styrelsen, avlönad från anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

På grund härav behöver alltså icke för nästa budgetår under nu förevarande

anslag något belopp beräknas till avlönande av sagda två tjänstemän.

Med hänsyn till i ämnet gällande bestämmelser är det vidare tydligt, att statsbidrag

till arbetsförmedlingen måste under budgetåret 1933/1934 utbetalas för

hela kalenderåret 1933. Då under sistförflutna budgetår belastningen å ifrågavarande

anslag — efter frånräknande av avlöningen till nyssnämnda två befattningshavare

— utgjorde omkring 265,000 kronor, torde, med hänsyn jämväl

tagen till uteslutandet av sagda befattningshavare, för nämnda ändamål

kunna beräknas ett belopp av 260,000 kronor.

Huruvida för statsbidrag till verksamhet efter den 1 januari 1934, alltså

efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, nu behöver beräknas något belopp,

sammanhänger med frågan angående det sätt, varpå statsbidrag framdeles

bör utbetalas till vederbörande arbetsförmedlingsanstalter. Bestämmmelser

i detta ämne skola enligt lagförslaget utfärdas av Konungen. Enligt mitt

förmenande bör dylik utbetalning lämpligen äga runi halvårsvis i efterskott.

Vid sådant förhållande kommer den första utbetalningen enligt de nya bestämmelserna

att ske i början av budgetåret 1934/1935 och alltså att icke belasta anslaget

för nästkommande budgetår.

Socialstyrelsen har vidare räknat med vissa engångskostnader i anledning av

den nya organisationen. Dylika kostnader torde bliva ofrånkomliga. För ändamålet

synes dock ett belopp av omkring 40,000 kronor kunna vara tillräckligt.

Någon anledning att, såsom socialstyrelsen ifrågasatt, härför upptaga

ett särskilt anslag lärer icke förefinnas, utan torde dessa kostnader kunna bestridas

från anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen. Med hänsyn till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 21.

15

organisationskostnaderna torde nämnda anslag böra för nästa budgetår upptagas

till (260,000 -f* 40,000) 300,000 kronor eller 40,000 kronor utöver vad i

statsverkspropositionen beräknats. Anslaget synes lämpligen böra erhålla

rubriken offentlig arbetsförmedling.»

I de likalydande motionerna I: 317 och 11:490 yrkas, att i 3 § i lagen örn

offentlig arbetsförmedling måtte intagas en bestämmelse örn att bland såväl

arbetsgivarnas som arbetarnas ledamöter respektive suppleanter i arbetsförmedlingsanstalts

styrelse bör finnas en kvinna.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört angående behovet

av en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen, så att densamma

blir i stånd att fylla sina viktiga uppgifter med hänsyn till den av utskottet

tillstyrkta arbetslöshetsförsäkringen. Även örn en arbetslöshetsförsäkring icke

skulle komma att nu genomföras, torde vissa förbättringar i förmedlingens

organisation böra eftersträvas, men utskottet är i sådant fall ej berett att med

stöd av den nu föreliggande utredningen taga ståndpunkt till frågan örn innehållet

av de för en sådan eventualitet erforderliga åtgärderna, utan torde för

nu nämnt fall Kungl. Maj:ts förslag i sådant hänseende böra avvaktas.

Enligt utskottets uppfattning måste det anses värdefullt att bibehålla och

befästa landstingens befattning med arbetsförmedlingen. Utskottet kan alltså

för sin del under angiven förutsättning tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag örn att

det göres till en skyldighet för landstingen och de städer, som ej deltaga i

landsting, att på anfört sätt organisera den offentliga arbetsförmedlingen.

Utskottet anser sålunda tillräcklig anledning ej föreligga att helt förstatliga

verksamheten. Mot förslagets utformning eller den omfattning, som är avsedd

att givas åt den blivande organisationen, har utskottet icke något att

erinra. Med undantag av dels skyldigheten för landstingen att ordna förmedlingsverksamheten

och dels statsbidragsgrunderna är lagförslaget helt uppbyggt

med stöd av gällande bestämmelser.

Frågan örn den privata förmedlingsverksamheten är för närvarande upptagen

till behandling av den internationella arbetsorganisationen. Vid sådant

förhållande torde tillfälle i en nära framtid erbjuda sig att till avgörande

upptaga denna betydelsefulla fråga.

De av Kungl. Majit föreslagna statsbidragsgrunderna hava bestämts med

utgångspunkt från att någon ökad ekonomisk belastning ej bör läggas å landstingen

såsom en helhet. Denna synpunkt finner utskottet berättigad. Enligt

propositionen skulle statens andel av kostnaderna helt ersättas genom bidrag

från vissa arbetsgivare. Utskottet erinrar örn att utskottet i sitt utlåtande denna

dag nr 18 avstyrkt bifall till de sålunda föreslagna arbetsgivarebidragen.

Vid bifall härtill komma statens kostnader för arbetsförmedlingen, som av departementschefen

beräknas stiga till omkring 1,800,000 kronor vid fullt genomförd

nyorganisation, att slutgiltigt stanna å statsverket.

Beträffande de med ungdomsarbetslöshetens motverkande sammanhängande

åtgärder, som föreslagits med avseende å arbetsförmedlingens organisation,

Motioner.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

iSärskilda utskottets utlåtande Nr 21.

hänvisar utskottet till vad utskottet därom anfört i sitt utlåtande nr 17 i anledning

av bland annat propositionen nr 216.

Det i motionerna 1:317 och 11:490 gjorda yrkandet örn att i lagen skall

intagas bestämmelse, att bland de styrelseledamöter och suppleanter, som skola

företräda arbetsgivarnas och arbetarnas intressen, böra finnas kvinnor, avstyrkes

av utskottet. Det skulle säkerligen i många fall visa sig vara förenat

med svårigheter att finna kvinnliga arbetsgivarrepresentanter. Ett dylikt val

torde ej heller vara föranlett av nödvändiga praktiska behov. Utskottet anser

det därför ej vara lämpligt, att föreskrift om val av kvinna meddelas i lagen,

men vill samtidigt uttala, att det i många fall torde vara fördelaktigt, att i

styrelsen för arbetsförmedlingsanstalt inväljes en eller flera kvinnor.

Vad beträffar anslagsbehovet för nästa budgetår kan utskottet biträda vad

departementschefen därom anfört. Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen,

att utbetalning av statsbidrag lämpligen bör ske halvårsvis

i efterskott. Vid sådant förhållande kommer budgetåret 1933/1934 ej att

belastas med utbetalning av statsbidrag enligt de nya grunderna. Utöver det

förut utgående anslaget, som i enlighet med vad departementschefen anfört

nu föreslås till 260,000 kronor, skulle alltså endast komma ett på sätt departementschefen

anfört till 40,000 kronor beräknat engångsanslag för organisationskostnaderna.

Utskottets Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet i anledning av

hemställan. Kungl. Maj :ts proposition nr 213 hemställa,

att riksdagen må

A) med avslag å ovanberörda motioner av fröken Hesselgren

och herr Bergström samt fru Nordgren m. fl. (I: 317 och

11:490) bifalla Kungl. Maj:ts i proposition nr 213 framlagda

förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling,

B) under femte huvudtiteln till den offentliga arbetsförmedlingen

för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag

av 300,000 kronor.

Stockholm den 13 juni 1933.

På särskilda utskottets vägnar:

FELIX HAMRIN.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 18.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr SI.

17

Reservation

av herrar Trygger, Johansson i Fredrikslund, von Stochenström, Westman,

Bagge, Lindman, Olsson i Kullenbergstorp, Linnér, Pehrsson i Bramstorp och

Petersson i Lerbäcksbyn, vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort

hava följande lydelse:

»I tidigare utlåtande denna dag, nr 18, har utskottet avstyrkt Kungl. Maj :ts

förslag om införande av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring. Vid

sådant förhållande är utskottet ej nu berett att med stöd av den föreliggande

utredningen taga ståndpunkt till frågan örn innehållet av de för ernående av

förbättringar i förmedlingens organisation erforderliga åtgärderna.

För budgetåret 1932/1933 är till den offentliga arbetsförmedlingen anvisat ett

extra förslagsanslag örn 260,000 kronor. Samma anslag torde böra anvisas för

budgetåret 1933/1934.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I) att riksdagen må avslå Kungl. Maj:ts i förevarande proposition

nr 213 framlagda förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling,

II) att riksdagen må under femte huvudtiteln till den offentliga

arbetsförmedlingen för budgetåret 1933/1934 anvisa ett

extra förslagsanslag av 260,000 kronor, samt

III) att de i anledning av förevarande proposition nr 213

väckta motionerna I: 317 av fröken Hesselgren och herr Bergström

och II: 490 av fru Nordgren m. fl. icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.»

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 11 sami. Nr SI.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.