Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för ernående av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter• m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1933-05-29 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SärU 1933:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för ernående av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter• m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Särskilda ritskottets utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 39 maj 1933 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för ernående av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter•
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I den till riksdagen den 3 januari 1933 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1933/1934 har
Kungl. Majit under utgifter för kapitalökning. IV. Fonden för förlag
till statsverket. Anslag till allmänna arbeten, att utgå av lånemedel med
kort amorteringstid, bil. 5, punkt 14, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till vissa
åtgärder på skogshushållningens område m. m. för budgetåret 1933/1934
beräkna ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 3 mars 1933 avlåten,
till särskilda utskottet i nedan angivna delar hänvisad proposition,
nr 189, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
1) under nionde huvudtiteln, avdelningen Skogsväsendet, för budgetåret
1933/1934 anvisa a) till bidrag till täckande av merkostnader vid användning
av inhemskt vedbränsle ett extra reservationsanslag av 170,000 kronor,
b) till rådgivande och kontrollerande verksamhet m. m. för vedeldningens
befrämjande ett extra anslag av 130,000 kronor;
2) för budgetåret 1933/1934 under Utgifter för kapitalökning, fonden för
förlag till statsverket, till vissa åtgärder på skogshushållningens område
m. m. anvisa ett reservationsanslag av 475,000 kronor, att utgå av lånemedel.
I övrigt har propositionen nr 189 hänvisats till jordbruksutskottet (se
jordbruksutskottets utlåtande nr 77).
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till sist omförmälda statsrådsprotokoll.
I detta sammanhang har utskottet till behandling föreliaft följande
inom riksdagen dels före avlämnandet av ovanberörda proposition nr 189,
dels ock med anledning av densamma väckta, i nedanstående delar till särskilda
utskottet hänvisade motioner, nämligen
dels en inom första kammaren av herrar A. O. Frändén och //. Halvars
-
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 11 sami. Nr 3.
I
2
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
sou väckt motion (1:19), vari föreslagits, att riksdagen måtte hos KunglMajit
anhålla, att Kungl. Majit måtte lämna domänstyrelsen direktiv att
omedelbart verkställa undersökning och skyndsammast under pågående
riksdag inkomma med uppgifter rörande ordnandet och behovet av tekniska
anordningar för en riksomfattande framställning av träkolsbriketter
som ersättning för kol- och koksbränslet samt för träkolsgasdrift av
motorer;
dels en inom första kammaren likaledes av herrar A. O. Frändén och
H. Halvarsson väckt motion (Ii 27), vari — u n d e ra b e r o p a 11 d e av motiveringen
i nyssberörda motion 1:19 — hemställts, att riksdagen måtte fatta,
beslut örn att av beviljade anslag till arbetslösheten avsätta vad som kunde
erfordras för undersökningar och igångsättandet av avverkningar, kolningar,
briketteringsanordningar och distribution för landets bränsleförsörjning
med träkolsbriketter;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr L. Tjällgren m. fl. (Ii 150) och den andra inom andra kammaren
av herr G. Nyblom m. fl. (lii 283), i vilka motioner —- under åberopande
av i motion 1:147 anförd motivering — hemställts, att vedeldning snarast
möjligt måtte införas vid samtliga statens egna värmeanläggningar av
stationär typ, samt att av arbetslöshetsmedel ett belopp av 300,000 kronor
måtte ställas till Kungl. Majits förfogande för att täcka eventuell
merkostnad vid vedeldning;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr L. Tjällgren m. fl. (Ii 154) och den andra inom andra kammaren
av herr G. Nyblom m. fl. (lii 198), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
i enlighet med motionernas syfte måtte upprätta en lånefond å 200,000
kronor för främjandet av vedeldning i hyreshus;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr E. Trygger m. fl. (Ii 155) och den andra inom andra kammaren av
herr A. Lindman m. fl. (lii 293), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta dels att vidtaga vissa i motionerna refererade, av 1931 års
skogssakkunniga föreslagna åtgärder, dels att hos Kungl. Majit anhålla
örn utfärdande av sådana föreskrifter, att för statens egna verk och inrättningar
anskaffas specialkonstruerade vedeldningspannor, dels ock att införa
statlig subvention av vedeldningen i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som härför blivit i motionerna förordade;
dels en inom första kammaren av herr N. Gabrielsson väckt motion (Ir
289) , vari hemställts, att riksdagen måtte, för täckande av genom vedeldning
vid statens värmeanläggningar uppkommande merkostnader, i överensstämmelse
med skogssakkunnigas förslag för budgetåret 1933/1934 anvisa
ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor;
dels en inom första kammaren av herr C. I. Asplund väckt motion (Ir
290) , vari hemställts, att riksdagen ville, i anledning av Kungl. Majits
proposition nr 189 angående anslag för ernående av ökad avsättning av
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
3
inhemska skogsprodukter m. m., till beredande av medel för ingenjörsvetenskapsakademien
till ett belopp av högst 100,000 kronor att eventuellt i
samarbete med domänstyrelsen utföra försök i större skala med utvinnande
av produkter ur töre, barkavfall oell andra lämpliga skogsprodukter
av vedbeck och av flytande bränslen m. m. genom kemisk omvandling av
ved, ävensom med intresserade enskilda företagare för framställning av
motorsprit m. m. ur sulfitlut och av sågavfall framställt träsocker, öka
det i propositionen begärda reservationsanslaget från 475,000 kronor till
575.000 kronor;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar P. Sandström och Karl A. Johanson (I: 293) och den andra inom
andra kammaren av herr A. Wikström m. fl. (II: 462), i vilka motioner
— under åberopande av nyssberörda motion I: 290 — likaledes hemställts,
att riksdagen ville, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 189 angående
anslag för ernående av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter
m. m., till beredande av medel för ingenjörsvetenskapsakademien till ett
belopp av högst 100,000 kronor att eventuellt i samarbete med domänstyrelsen
utföra försök i större skala med utvinnande av produkter ur töre,
barkavfall och andra lämpliga skogsprodukter av vedbeck oell av flytande
bränslen m. lii. genom kemisk omvandling av ved, ävensom med intresserade
enskilda företagare för framställning av motorsprit m. m. ur sulfitlut
och av sågavfall framställt träsocker, öka det i propositionen begärda
reservationsanslaget från 475,000 kronor till 575,000 kronor;
dels en inom första kammaren av herr A. Nylander väckt motion (I:
294), vari hemställts, att riksdagen vid bifall i övrigt till vad Kungl. Maj:t
i propositionen nr 189 föreslagit måtte på i motionen anförda skäl minska
det under punkt 1 b) i propositionen upptagna anslaget till rådgivande och
kontrollerande verksamhet m. m. för vedeldningens befrämjande från
130.000 kronor med 55,000 kronor till 75,000 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herrar G. Andersson i Leabo och
M. L. Petersson i Broaryd väckt motion (II: 370), vari, så vitt nu är i fråga,
under II: 1 hemställts, att riksdagen för budgetåret 1933/1934 i huvudsak
enligt i motionen angivna grunder måtte för beredande av varaktiga arbetstillfällen
genom åtgärder för ökad användning av inhemskt bränsle
såsom direkta anslag under utgifter för kapitalökning anvisa ett extra reservationsanslag
å 525,000 kronor.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisas till motionerna 1:19, 1:154, 1:155, 1:289, 1:290,
1:294 och 11:370 ävensom, beträffande det i motionerna 1:150 och 11:283
framförda yrkandet, till motionen 1:147.
Med anledning av inom riksdagen väckta motioner (I: 209 och II: 38)
anhöll riksdagen i skrivelse den 31 maj 1930, nr 328, om utredning rörande
frågan örn åvägabringande av en intensivare skogsvård å kronans och en
-
4
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
skildas skogar i Norrland, åsyftande såväl ökad avkastning som ock beredandet
av större arbetsmöjligheter för befolkningen därstädes ävensom
örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill en sådan utredning
kunde giva anledning.
Vid anmälan den 16 oktober 1931 av denna riksdagsskrivelse bemyndigade
Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst
sex utredningsmän att i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer
inom jordbruksdepartementet verkställa utredning samt avgiva förslag
rörande åtgärder för vinnande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter,
förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt intensivare
skogsvård. I enlighet med nämnda bemyndigande tillkallades den 28
oktober 1931 såsom utredningsmän verkställande direktören i svenska trävaruexportföreningen
J. L. Ekman, tillika ordförande, f. d. riksdagsmannen
K. K. Karlsson i Gasabäck, förtroendemannen hos svenska sågverksindustriarbetarförbundet
A. Lindberg, sekreteraren hos centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund docenten E. A. F. Lundh och skogschefen vid
Kramfors aktiebolag jägmästaren E. W. Ronge. Utredningsmännen antogo
benämningen 1931 års skogssakkunniga.
Skogssakkunniga hava den 4 januari 1933 avgivit betänkande nied förslag
angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar
(st. off. utr. 1933: 2).
I betänkandet hava de sakkunniga (sid. 159—161) lämnat följande sammanfattning
av sitt förslag:
Genom vissa grundläggande utredningar hava de sakkunniga visat, att
en betydande del av våra skogars avkastning för närvarande icke kan
utnyttjas. Detta överskottsvirke består huvudsakligen av klenare barrträdsdimensioner,
avfalls- och lövvirke. De verkställda beräkningarna
giva vid handen, att av sådant virke, utöver nuvarande konsumtion, kan
uthålligt ställas till förfogande en kvantitet av cirka 10 miljoner kubikfamnar.
Vidare har ådagalagts, att ett tillgodogörande av detta virke
skulle medföra en betydande arbetskraftåtgång. Man kan säga, att uttaget
av 1 kubikfamn virke med därav som genomsnitt för ett skogsbruk
föranledda skogsvårdsåtgärder kräver, i runt tal, 1 mansdagsverke.
Med nämnda utredningar som grundval hava de sakkunniga påvisat
önskvärdheten av vissa åtgärders vidtagande samt framlagt förslag till
sådana. Dessa äro utan undantag inriktade på att mobilisera skogsbrukets
resurser för försörjningsändamål. De möjligheter, som i detta avseende
erbjuda sig, äro mycket stora men låta sig givetvis utnyttjas med
större eller mindre fördel. De sakkunniga hava strävat efter att så avpassa
sina förslag, att därigenom med enkla medel skall kunna vinnas,
vad som nu synes uppnåeligt utan störande ingrepp i näringslivet. Giver
förhållandenas utveckling därtill anledning, kunna mera radikala åtgärder
tillgripas. De sakkunniga hava skisserat vissa riktlinjer, som därvid
kunna följas.
Det har framhållits, att det nuvarande behovet att skapa arbetstillfällen
varit avgörande för förslagens utformning. Samtidigt har emellertid
eftersträvats, att de föreslagna åtgärdernas genomförande skall
bliva till största möjliga båtnad för skogsvården och sålunda även tjäna
5
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
framtida försörjningsändamål till gagn. För de sakkunniga bär även den
synpunkten varit vägledande, att åtgärderna i fråga skola öva ett gynnsamt
inflytande på landets handelsbalans.
I överensstämmelse med nu nämnda synpunkter har föreslagits följande.
* .
För att skaffa användning för inhemskt träbränsle i stället för importerat
kolbränsle har i första hand föreslagits, att vedeldning skall införas
vid samtliga statens egna värmeanläggningar av stationär typ, under
förutsättning dock att detta utan svårighet låter sig tekniskt genomföra,
och att vedeldningen i värjo enskilt fall ej drager en merkostnad större
än 20 procent av kostnaden vid användning av utländskt bränsle. Merkostnaderna
hava beräknats för budgetåret 1933/1934 totalt komma att
uppgå till cirka 300,000 kronor, vilket belopp ansetts böra anvisas som ett
särskilt anslag för att till täckande av dessa kostnader fördelas mellan
respektive verk. Beträffande landstingens anläggningar har i samma
syfte föreslagits, att den bränslekontroll, som för flertalet av dessa nu utövas
genom socialstyrelsens värmetekniska avdelning, hädanefter skall
lämnas utan avgift. Därigenom bör kunna vinnas anslutning av samtliga
landstingens anläggningar till avdelningens kontrollverksamhet. Ett
stimulerande av enskilda förbrukare av kol eller koks att övergå till vedeldning
hava de sakkunniga ansett ännu så länge uteslutande böra ske
genom upplysnings- och rådgivande verksamhet samt organisationsarbete
från skogsägarnas sida. Till understödjande av denna verksamhet har
för nästa budgetår föreslagits ett anslag örn 50,000 kronor att för ändamålet
ställas till centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund förfogande.
Vidare har väckts förslag örn en avsevärd utökning av de uppgifter,
som nu tillkomma socialstyrelsens värmetekniska avdelning. De
sakkunniga hava nämligen tänkt sig, att denna avdelning dels skulle
handhava bränslekontrollen vid samtliga statens stationära värmeanläggningar,
dels, som ovan nämnts, avgiftsfritt utöva dylik kontroll beträffande
landstingen, dels ock slutligen stå enskilda bränsleförbrukare till
tjänst med råd och anvisningar, i vad gäller användning av vedbränsle.
För att avdelningen skall bliva i stånd att fylla dessa viktiga uppgifter
har föreslagits, att till dennas förfogande skall för budgetåret 1933/1934
ställas ett särskilt anslag av 80,000 kronor.
För ett gynnande av samma ändamål, att vinna ökat utnyttjande av
inhemskt träbränsle, hava de sakkunniga ansett önskvärt, att en eller
flera fabriker för brikettering av träkol bliva uppförda. De hava som
sin mening uttalat, att detta lättast skulle låta sig göra, örn domänstyrelsen
ville intressera sig för saken. Därest av riksdagen komme att beviljas
särskilda medel till beredskapsarbeten, syntes under vissa villkor dylika
böra kunna få tagas i anspråk för ändamålet.
Förslag hava även framlagts för att åvägabringa ett ökat utnyttjande
av inhemskt träbränsle som ersättning för importerat, flytande bränsle.
I sådant syfte har förordats fortsatt statsunderstöd åt generatorgasdriften.
För budgetåret 1933/1934 har som kapitalökning för lånefonden för
inköp av gasgeneratorer för motordrift föreslagits anvisandet av ett belopp
örn 500,000 kronor jämte erforderliga medel till täckande av den
räntebrist, som uppkommer till följd av föreslagen räntefrihet. Vidare
har föreslagits viss ändring av lånebestämmelserna av innebörd, att kommerskollegium,
som handhar låneverksamheten, skall utöva kontroll över
att de gasgeneratortyper, för vars inköp lån sökas, sirö av för sitt ändamål
tillfredsställande konstruktion. Ävenså Ilar uttalats, att tiden nu
6
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
borde vara inne för vidtagandet av en undersökning, lämpligen genom
järnvägsstyrelsens försorg, rörande möjligheterna att i trafik insätta motorvagnar,
drivna med inhemskt träbränsle, exempelvis träkolsgas.
Då genom den väntade utvecklingen av generatorgasdriften en ökad
efterfrågan på träkol kan komma att göra sig gällande även i de delar
av landet, där kolning tidigare icke ägt rum, vilket även i någon mån
kan bliva fallet genom uppförandet av fabriker för brikettering av träkol,
hava de sakkunniga velat understryka vikten av att kurser anordnas
för spridande av kunskaper i kolning. De hava ansett, att detta lämpligen
hör ske på det sätt, att skogsvårdsstyrelserna sända vissa tjänstemän
till kolareskolorna. Denna personal kan sedan genom instruktionskurser
utbilda kolare inom de olika länen. Slutligen har framhållits önskvärdheten
av att vid kolareskolorna fortsatta försök komma till stånd
med flyttbara träkolningsugnar.
Som ytterligare en åtgärd av stor vikt för ett befrämjande av möjligheterna
att i stiillet för importerat flytande bränsle använda inhemskt
träbränsle har föreslagits undanröjandet av skattehotet för motorspriten.
Som ett motiv härför har, bland andra, anförts, att detta skulle stärka
utsikterna för upptagandet inom landet av motorsprittillverkning genom
direkt försockring av trä.
Frågan örn ett bättre utnyttjande av våra skogsprodukter måste även
på längre sikt anses vara av synnerlig betydelse för landet. Den praktiskt-vetenskapliga
forskningen på området blir därför även av den största
vikt. De sakkunniga hava funnit sig böra framhålla, att enligt deras
uppfattning denna forskning hittills icke blivit av statsmakterna understödd
i en omfattning och på ett sätt, som svarar mot dess betydelse. Då
fullständig utredning i ämnet icke kunnat förebringas, hava de sakkunniga
inskränkt sig till att föreslå, att sådan utredning snarast måtte
verkställas.
I fråga örn åtgärder till skogsvårdens befrämjande hava de sakkunniga
framhållit vikten av att även under statsfinansiellt bekymmersamma
tider skogsvårdsstyrelsernas verksamhet upprätthålles i erforderlig
utsträckning. De hava vidare uttalat sig för att grundförbättrande åtgärder
inom skogsbruket (skogsodlingsarbeten och dikningar av engångskaraktär)
årligen böra komma till utförande i sådan omfattning, att behovet
av dylika åtgärder teoretiskt kan beräknas bliva fyllt inom en tidrymd
av 30 år. Detta innebär med nuvarande bidragsgrunder, att årligen
för ändamålet bör anvisas statsmedel örn 5,750,000 kronor, varav
1,750,000 kronor beräknas böra användas på statens egna skogar och
4,000,000 kronor såsom bidrag för utförande av dylika åtgärder a enskildas
skogar. För den händelse, genom anlitande av medel till arbetslöshetens
bekämpande, vägbyggandet skall komma att ytterligare forceras,
bär gjorts gällande, att därvid rättvisligen även skogsbrukets behov av
transportleder bör skänkas beaktande.
De sakkunniga hava slutligen även uppehållit sig vid jordlagstiftningens
inflytande på skogsbrukets produktionsförhållanden. De hava därvid
funnit sig böra framhålla, att stadgandet i jorddelningslagens 19 kap. 3 §
örn ovillkorlig skogstilldelning vid avstyckningar utgör ett hinder för
våra skogars rationella utnyttjande, samt att detta, örn än i mindre mån.
även kan sägas gälla lagen örn förbud mot bolags jordförvärv, vilken i
praktiken visat sig förhindra en ändamålsenlig arrondering av skogsfastigheterna.
En revision av nämnda bestämmelser måste därför anses
vara av behovet påkallad.
7
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
Å sid. 162—163 i betänkandet liava vidare de sakkunniga beträffande
lie av dem framlagda förslagens betydelse för arbetslöshetens bekämpande
anfört bland annat:
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag till åtgärder för befrämjande
av vedeldningen kan, under förutsättning att därav berörda parter
visa förståelse för saken, beräknas i sinom tid giva till resultat, att
av den årliga kolbränslekonsumtionen sammanlagt cirka 689,000 normalton.
varav 166,000 ton stenkol och 523,000 ton koks, skall kunna ersättas
med ved. Härför beräknas åtgå, i runt tal, 2.9 miljoner kubikfamnar ved
inklusive bark, vars avverkning och uttransport till konsumenterna kan
sägas kräva ungefär samma antal dagsverken. Statens härav direkt föranledda
utgifter hava under nu rådande förhållanden beräknats årligen
behöva uppgå till (300,000 + 50,000 + 80,000 =) 430,000 kronor. Örn man
räknar med, att under instundande budgetår hälften av ovannämnda kolbränslekvantitet
skall bliva ersatt med ved, motsvarar statens direkta utgifter
härför cirka 30 öre för varje genom den ökade vedeldningen tillskapat
mansdagsverke. Het är möjligt, exempelvis på grund av sänkta
kol- och kokspriser, att de sakkunnigas kalkyler skola visa sig vara för
optimistiska och att ett vidtagande av de föreslagna åtgärderna icke kommer
att föranleda, att vedeldningen vinner terräng i förutspådd omfattning.
Omförmälda låga kostnadsbelopp per dagsverke torde emellertid
visa, att ytterligare understöd från statens sida för ifrågavarande ändamål
är väl motiverat.
De föreslagna åtgärderna till generatorgasdriftens understödjande torde
även bliva av betydelse för arbetslöshetens motverkande. Enligt vad
från leveraiitörliåll inhämtats, kan man förvänta, att inom förhållandevis
kort tid ett tusental generatorer skola finnas i drift. Utgår man från
att milkolade träkol nyttjas vid förgasningen samt att för varje använd
generator åstadkommes i genomsnitt 65 mansdagsverken per år i form
av kolvedhuggning, kolning och kolutkörning, skulle sålunda med 1,000
generatorer i drift skapas 65,000 dagsverken.
Vilken omfattning generatorgasdriften i framtiden kan komma att erhålla,
är förvisso mycket svårt att uttala sig örn. Vårt lands bestånd av
lastautomobiler, bussar och traktorer utgör för närvarande omkring 50,000
stycken. Man torde minst kunna räkna med, att 5,000 av dessa lämpa
sig för generatorgasdrift och så småningom övergå till sådan. Med de
förutsättningar, vilka tillämpats i föregående beräkning, skulle detta innebära,
att 325,000 dagsverken skulle åstadkommas för tillverkning och
utkörning av träkol för gasgenerering. Träkolstillverkningen torde därvid
komma att röra sig omkring 100,000 läster, för vars producerande
torde åtgå nära 300,000 kubikfamnar virke inklusive bark.
Statens direkta utgifter för de dagsverken, som skapas genom användningen
av sådana gasgeneratorer, för vars inköp lån med under två år
medgiven räntefriket beviljats, äro mycket sina. Uppoffringarna komma
att i stiillet åvila vägväsendet, som går miste örn vissa skatteintäkter.
I vad mån ett bifall till förslaget örn skattehotets avlägsnande nied avseende
på motorspriten kan bidraga till arbetslöshetens lindrande är svårare
att bedöma. I)å det emellertid får anses öka förutsättningarna för
att inom landet skall komma att upptagas tillverkning av motorsprit genom
direkt försockring av trä, kan förslaget i angivna hänseende bliva
.av mycket stor betydelse.
Vad slutligen angår de skogsvårdsarbeten, som av de sakkunniga varit
Principiella
synpunkter.
Utskottet.
8 Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
föremål för behandling, må nämnas, att ett verkställande av erforderliga
grundförbättrande åtgärder inom en tidrymd av 30 år skulle i årligt
genomsnitt kräva 1,990,000 dagsverken. Med nuvarande bidragsgrunder
åtgår härför statsmedel örn sammanlagt 5.75 miljoner kronor per år. Per
dagsverke gör detta 2.88 kronor.
Övriga av de sakkunniga föreslagna åtgärder äro, örn än av betydelse
nu eller framdeles för ett utökande av våra försörjningsmöjligheter, dock
icke av sådan art, att denna låter sig med säkerhet beräknas eller siffermässigt
angivas.
Över skogssakkunnigas förslag hava utlåtanden avgivits av åtskilliga
myndigheter och enskilda sammanslutningar.
Utskottet har ansett sig böra behandla här förevarande proposition
Punktvis enligt samma uppdelning, som av departementschefen använtsi
statsrådsprotokollet. De i ämnet väckta motionerna har utskottet härvid
upptagit till behandling i vederbörligt sammanhang.
Departementschefen har till en början — efter en redogörelse för i ärendet
verkställda grundläggande utredningar (sid. 3—8 i statsrådsprotokollet)
uttalat sin principiella anslutning till de av de skogssakkunniga
framlagda förslagen och därvid anfört bland annat:
Såväl av sociala skäl som ur skogsbrukets egen synpunkt framstår det
som en angelägenhet av mycket stor vikt, att skogsarbetet i görligastemån
må kunna uppehållas. I avseende å skogsvårdande åtgärder hava
statsmakterna redan beaktat detta. Erinras må bland annat örn de anslag
till skogsutdikningar och skogsodlingar, som under senaste åren
anvisats, och för vilka ändamål Kungl. Maj:t av årets riksdag äskat anslag
till avsevärt förhöjda belopp. Däremot har hittills föga åtgjorts för
att inom landet vinna ökad avsättning av svenska skogsprodukter. Särskilt
på detta område torde en viktig uppgift nu föreligga för statsmakterna.
De förslag härutinnan, som framlagts av skogssakkunniga och i
stort sett vunnit anslutning från hörda myndigheter och sammanslutningar,
synas mig vara förtjänta av att i huvudsak förverkligas. Jag kommer
i anslutning till de sålunda framlagda förslagen att i det följande
förorda, att statsmedel anvisas för ett omedelbart igångsättande av skilda
åtgärder i här ifrågavarande syfte.
I likhet med skogssakkunniga och departementschefen är utskottet övertygat
örn nödvändigheten av att i större omfattning än hittills åtgärder
vidtagas för att inom landet vinna ökad avsättning av svenska skogsprodukter,
\ arigenom samtidigt ökade arbetstillfällen i stor utsträckning:
kunna beredas.
De förslag härutinnan, som framläggas i förevarande proposition, har
utskottet i det stora hela funnit väl motiverade, ej minst med hänsyn
till den förhandenvarande situationen på arbetsmarknadens område.
Utskottet som tillika ansett de föreslagna åtgärderna vara av den
art, att de synas kunna behandlas fristående från övriga till utskottet
hänskjutna ärenden — vill därför i princip tillstyrka de framlagda förslagen.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
9
Å sid. 8—12 i statsrådsprotokollet bär departementschefen behandlat
frågan om vedeldning vid statens stationära anläggningar.
Med avseende å frågan örn upphandling för det allmännas räkning av
skogsprodukter Ilar departementschefen erinrat, att 1932 års riksdag, i
anledning av motionerna I: 59 och II: 97, i skrivelse den 13 maj 1932, nr
225, anhållit, jämte annat, att Kungl. Majit ville låta verkställa sådan
komplettering av gällande bestämmelser rörande upphandling under
hand för statens och kommunala lii. fl. inrättningars behov, att jämväl
skogsprodukter bleve föremål för dylik upphandling. I anslutning till
denna riksdagsskrivelse samt skogssakkunnigas betänkande ävensom vissa
i ämnet från enskilt håll gjorda framställningar m. m. har Kungl.
Majit den 17 februari 1933 utfärdat dels ett cirkulär (nr 60) till de myndigheter,
vilka verkställa upphandling för statens behov, angående ökad
användning av inhemskt vedbränsle m. m., dels ock ett cirkulär (nr 61)
till samtliga länsstyrelser angående upphandling av inhemskt vedhränsle
för landstingens behov. Cirkuläret till de statliga upphandlingsmyndig
heter na är av följande lydelse:
1. I den mån ej annat följer av vad nedan sägs, bör bränslebehovet för
stationära anläggningar tillgodoses med inhemskt ved bränsle (ved, träkol,
träkol sbriketter eller dylikt).
2. Där så lämpligen kan ske, skall i första rummet infordras anbud under
hand från producenter eller försäljningsorganisationer, som äro bildade
av producenter; skolande såsom producent jämväl räknas domänverket
samt, enligt Kungl. Majits bestämmande, tillverkare av träkolsbriketter.
Sålunda erhållet anbud må antagas, därest kostnaden för det inhemska
vedbränslets inköp, hemtransportering och användning beräknas med
ej mer än 10 procent överstiga motsvarande kostnad för en med hänsyn
till den utnyttjningsbara värmemängden likvärdig myckenhet annat bränsle
av vanligast förekommande slag, samt under förutsättning tillika att
anbudet kan antagas ej överstiga priset i fria marknaden å den vara, anbudet
avser.
3. Erhålles ej vid förfarande enligt 2 mom. sådant anbud, att detsamma
kan antagas, eller kan i sagda moment angivet upphandlingssätt.ej lämpligen
komma till användning, skola anbud å inhemskt vedbränsle infordras
genom kungörelse eller därmed likställt förfarande. Det härvid erhållna,
för statsverket förmånligaste anbudet må antagas, såvitt merkostnaden,
beräknad såsom i 2 mom. sägs, ej utgör mer än 10 procent. Beräknas merkostnaden
överstiga 10 men ej 20 procent, skall ärendet underställas Kungl.
Majits prövning. Vid beräknad merkostnad över 20 procent har myndighet
att föranstalta örn upphandling av annat bränsle än här avses.
4. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må bestämmelserna i
2 oell 3 mom. så tillämpas, att beräkning rörande bränslekostnaderna verkställes
i avseende å eldning under dagen och eldning nattetid var för sig,
därvid cn tillämpning av sagda bestämmelser alltså må kunna leda till,
att vedeldning företages under dagen och eldning med annat bränsle under
natten.
5. Därest övergång till användning av inhemskt vedbränsle skulle medföra
avsevärda anläggnings- eller omändringskostnader och myndighet anser
denna omständighet böra utgöra hinder för användning av dylikt krän
-
Vedeldning
vid statens
stationära anläggningar.
10
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
file, skall utlåtande i frågan inhämtas från socialstyrelsens värmetekniska
avdelning. Framgår av utlåtandet, att övergång ej bör ske, äger myndighet
upphandla bränsle utan iakttagande av här ovan meddelade föreskrifter.
Så må jämväl ske, i den mån myndighet till följd av ingångna avtal
eller av annan grundad anledning finner sig vara ur stånd att tillämpa
i detta cirkulär meddelade föreskrifter. Såsom dylik anledning må räknas
den omständigheten, att regelmässig användning av svenska stenkol ägt
rum.
6. Samtliga för myndighet vid upphandling enligt detta cirkulär uppkommande
utgifter skola i vanlig ordning avföras å vederbörligt bränsleanslag;
men vill Kungl. Majit framdeles meddela bestämmelser i frågan,
huruvida efter den 30 juni 1933 till följd av föreskrift i cirkuläret uppkommande
merkostnader skola avföras å särskilt anslag.
T. Vid upphandling av inhemskt vedbränsle skall i övrigt noga tillses,
att statsverkets kostnader ej onödigt fördyras. I sådant syfte bör så vitt
möjligt upphandling ske i den form, att leverantör tillförhindes att mot
ersättning enligt bestämda grunder leverera vad som erfordras för täckande
av ett på visst sätt beräknat värmebehov. Därest på samma ort
finnas flera statsmyndigheter, böra dessa bedriva erforderligt samarbete
i syfte att möjliggöra gemensamhetsköp av inhemskt vedbränsle och gemensamhetsskötsel
av eldningen nattetid. Vidare bör iakttagas, att vid
upphandlingens verkställande redan från början uppgifter till leverantörernas
ledning lämnas rörande bland annat de längder, vari veden skall
levereras. Därjämte böra åtgärder för upphandling vidtagas i god tid,
i syfte att inverkan på skogsavverkningarna härigenom må kunna ernås.
8. Kåd och anvisningar i frågor, som avse tillämpningen av detta cirkulär,
lämnas av sakkunnig person, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
därtill förordnas. Jämväl erinras örn den socialstyrelsens värmetekniska
avdelning tillkommande uppgiften att anordna kontroll över bränsleförbrukningen
inom vissa byggnader och lokaler, som disponeras av statsverket.
För egen del har departementschefen anfört:
Genom det nyss återgivna cirkuläret, som utfärdats i sådan tid att däri
föreskrivna anordningar torde kunna påverka årets avverkningar, hava
statsmyndigheterna ålagts skyldighet att, såvitt angår stationära anläggningar,
under vissa förutsättningar tillgodose bränslebehovet med inhemskt
vedbränsle (ved, träkol, träkolsbriketter eller dylikt). Inhemskt
vedbränsle skall sålunda användas, även örn detta medför ökade kostnader
inom viss ram.
Av skogssakkunniga har föreslagits, att de för vedeldning vid statliga
värmeanläggningar uppkommande merkostnaderna under nästkommande
budgetår skola täckas av ett för ändamålet särskilt anvisat anslag. De
örliga merkostnaderna hava av nämnda sakkunniga beräknats till 300,000
kronor, medan vedeldningssakkunniga stannat vid ett belopp av 212,000
kronor. Ur budgettekniska synpunkter finner jag en dylik anordning
mindre lämplig. Efter samråd med chefen för finansdepartementet har
jag ansett mig böra förorda, att samtliga brärtsleutgifter även under
nästkommande budgetår — i likhet med vad för innevarande budgetår
föreskrivits — avföras å vederbörligt bränsleanslag. Detta hindrar icke,
-att noggranna anteckningar böra hos myndigheterna föras för vinnande
av upplysning rörande de uppkommande merkostnadernas art och storlek.
Härpå grundade rapporter böra insändas till det centrala organet
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
11
för kontrollen över bränsleanvändningen och där granskas oell sammanställas.
Närmare föreskrifter rörande ifrågavarande anteckningar oell
rapporter torde få meddelas av Kungl. Maj:t.
Såsom vedeldningssakkunniga oell socialstyrelsen framhållit, torde medel
böra göras tillgängliga för bestridande av kostnader för anordningar
vid eller omändringar av värmeanläggningar, som kunna vara nödvändiga
eller eljest lämpliga vid en övergång till vedeldning. I sådant hänseende
har föreslagits ett belopp av 75,000 kronor. Detta belopp synes mig
lämpligt avvägt.
I motionerna 1:155 oell II: 293 liava motionärerna — under uttalande
av sin anslutning till åtskilliga av skogssakkunniga föreslagna åtgärderna
— härutöver för ett befrämjande av vedeldningen vid statens egna
verk och inrättningar föreslagit, att föreskrifter utfärdas därom, att beträffande
sådana byggnader, som skola utföras för statliga ändamål, för
vedeldning specialkonstruerade värmepannor skola inmonteras. Ävenså
syntes i dessa föreskrifter böra inrymmas bestämmelser örn att vid utbyte
av värmepannor sådana skola anskaffas, som äro avsedda för vedeldning.
Beträffande bestridandet av merkostnaderna för införande i ökad utsträckning
av vedeldning vid statens egna värmeanläggningar av stationär
typ har i motionerna 1:150 och II: 198 samt I: 289 och II: 370 — i likhet
med vad skogssakkunniga föreslagit — hemställts örn ett särskilt anslag
av 300,000 kronor.
I motionen 1:289 har beträffande denna fråga anförts bland annat:
För den händelse Kungl. Maj:ts förslag örn merkostnadernas avförande
på vederbörligt bränsleanslag bifalles torde vedeldningen vid ett flertal
anläggningar ej bliva genomförbar. I vissa fall komma erforderliga
statsmedel för merkostnadernas täckande att saknas, i andra bliva de ekonomiska
förhållandena för många institutioner så menligt påverkade av
vedeldningen, att dennas införande försvåras.
I likhet med skogssakkunniga och departementschefen håller utskottet
före, att — med hänsyn till frågans betydelse ur såväl skogsvårds- som
arbetslöshetssynpunkt — vedeldning i ökad utsträckning bör införas vid
statens stationära anläggningar, även örn detta skulle medföra i viss mån
ökade bränslekostnader.
De bestämmelser, som i detta hänseende meddelats i det i statsrådsprotokollet
intagna cirkuläret den 17 februari 1933 till de statliga upphandlingsmyndigheterna,
liava ej givit utskottet anledning till annat uttalande,
än att cirkulärets anvisning i andra meningen i mom. 7 synes böra tolkas
så, att möjlighet bibehålies att å olika orter taga vederbörlig hänsyn till
där rådande särskilda förhållanden.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag örn beräknande av ett belopp
av 75,000 kronor flir bestridande av kostnader för sådana anordningar
vid eller omändringar av värmeanläggningar, som kunna vara nödvändiga
eller eljest lämpliga vid en övergång till vedeldning.
I fråga om bestridandet av de för vedeldning vid statliga värmeanlägg
-
Utskottet.
12
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
ningar uppkommande merkostnaderna innebär Kungl. Marits förslag, att
dessa i likhet med de ordinarie bränsleutgifterna skulle under nästkommande
budgetår avföras å vederbörligt bränsleanslag.
I motionen I: 289 har däremot — i anslutning till skogssakkunnigasförslag
-— yrkats, att för ändamålet skulle uppföras ett särskilt anslag å
300,000 kronor. Samma ståndpunkt har intagits i motionerna 1:150 oell
II: 283 samt II: 370.
De i motionen I: 289 till stöd för nämnda yrkande anförda skälen hava
synts utskottet övertygande. Därest ej särskilda medel för ändamålet stå
till förfogande, torde det — med hänsyn till att bränsleanslagen i många
fall ej äro av förslagsanslags natur — i ej ringa utsträckning uppkomma
binder ur budgetsynpunkt för statliga myndigheter att genomföra en annars
lämplig och önskvärd övergång till vedeldning. Genom uppförandet
av ett särskilt anslag för ändamålet, ur vilket skola bestridas samtliga
härav föranledda merutgifter, erhålles vidare en bättre överblick av statens
kostnader för ifrågavarande stöd åt det svenska skogsbruket. Utskottet
tillstyrker alltså vad i nämnda motioner i här förevarande hänseende
yrkats.
Mot det för ändamålet beräknade beloppet, 300,000 kronor, eller samma
belopp, som av skogssakkunniga föreslagits, Ilar utskottet intet att
erinra. Med hänsyn till att närmare hållpunkter saknas för bedömande
av anslagsbelastningen under nästkommande budgetår finner utskottet försiktigheten
bjuda, att det sålunda tillstyrkta anslaget — i överensstämmelse
med vad statskontoret föreslagit i yttrande över skogssakkunnigas
betänkande — erhåller förslagsanslags natur. Beträffande de närmare bestämmelser,
som böra gälla för anslagets användning, torde det få ankomma
på Kungl. Majit att meddela beslut. I samband därmed torde få
göras de jämkningar i de av departementschefen förutsatta bestämmelserna
i fråga örn förande av anteckningar och avgivande av rapporter rörande
bränsleförbrukningen, som må bliva en följd av den av utskottet
tillstyrkta omläggningen.
I motionerna 1:155 och 11:293 har yrkats, att föreskrifter måtte utfärdas
därom, att beträffande sådana byggnader, som skola utföras för statliga
ändamål, för vedeldning specialkonstruerade värmepannor skola inmonteras.
I anslutning till sin tidigare intagna ståndpunkt vill utskottet understryka,
att utskottet finner det i hög grad önskvärt, att åtgärder vidtagas
för möjliggörande av ett användande i ökad utsträckning av inhemskt
bränsle. Utskottet utgår från att denna synpunkt kommer att beaktas, när
det gäller att i statens byggnader inmontera nya värmepannor. Utskottet
saknar emellertid möjlighet att bedöma, huruvida tekniken på här förevarande
område ännu nått så långt, att från riksdagens sida bestämda
föreskrifter i ämnet lämpligen kunna meddelas. Emellertid förväntar utskottet,
att Kungl. Majit med uppmärksamhet kommer att följa här be
-
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3. 13
Torda spörsmål och vidtaga de åtgärder i antydd riktning, som kunna befinnas
möjliga.
Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna 1:133 och II: 293 i
nu förevarande del få anses besvarade.
Å sid. 13—17 i statsrådsprotokollet har departementschefen behandlat
frågan örn vedeldning rid landstingsanläggningar samt kommunala och
■enskilda anläggningar och därvid för egen del anfört huvudsakligen följande:
Jag
finnér det vara i hög grad önskvärt, att landsting, kommuner och
enskilda i största möjliga grad under nuvarande förhållanden övergå till
användande av inhemskt vedbränsle. Skogssakkunniga hava ansett, att
något statsbidrag för bestridande av uppkommande merkostnader vid vedeldning
i anläggningar, tillhöriga landsting, kommuner eller enskilda, ej
borde utgå. Beträffande landstingsanläggningarna är jag härutinnan av
samma mening som de sakkunniga. Inom de landstingsområden, där en
ökad vedeldning kan, utan alltför stora ekonomiska uppoffringar, i större
utsträckning genomföras, torde intresset härför vara så starkt, att erforderliga
medel för merkostnadernas bestridande kunna beräknas komma
att ställas till förfogande.
I viss mån annorlunda ställer det sig enligt min mening i fråga örn de
kommunala anläggningarna och särskilt städernas anläggningar. Med
avseende å dessa torde i det övervägande antalet fall den ved, som skulle
ersätta eljest använt kolbränsle, komma att tagas från skog, som är belägen
utanför vederbörande kommuns område. För kommunen skulle vedeldningen
i dessa fall sålunda endast innebära ökade kostnader, som ej
skulle komma, kommunen själv till godo genom förbättrade utkomstmöjligheter
för kommunens egna invånare. Jag finner det med hänsyn härtill
vara nödvändigt, att staten för att stinmlera till en ur allmänna synpunkter
önskvärd ökad vedeldning vid de kommunala anläggningarna
lämnar statsbidrag till bestridande av merkostnaderna härför. Statsbidrag
synes mig böra, med vissa inskränkningar, utgå till bestridande av
berörda merkostnader för nästa budgetår i samma omfattning, som vedeldning
enligt cirkuläret den 17 februari 1933 till de statliga upphandlingsmyndigheterna
föreskrivits i fråga örn statens stationära anläggningar.
Örn sålunda kostnaden för det inhemska vedbränslet, beräknad på sätt i
cirkuläret angives, med ej mer än 10 procent överstiger motsvarande kostnad
för en med hänsyn till den utnyttjningsbara värmemängden likvärdig
myckenhet annat bränsle av vanligast förekommande slag, skall kommunen
vara berättigad att erhålla statsbidrag med belopp, motsvarande merkostnaden.
Beräknas merkostnaden överstiga 10 procent, skall frågan örn
statsbidrag till täckande av den merkostnad, som överskjuter nämnda 10
procent, bero på Kungl. Maj:ts särskilda prövning. Statsbidrag bör ej i
något fall medgivas för merkostnad, som överstiger 20 procent. Statsbidrag
synes mig dessutom endast böra utgå, då fråga är örn viss större förbrukning
av vedbränsle, förslagsvis motsvarande 100 ton koks per år vid
minst en av kommunens anläggningar. Vid utbetalande av statsbidrag
till kommun bör slutligen även iakttagas, att statsbidrag ej må utgå för
högre procentuellt tillägg jin som motsvarar den merkostnad, vilken beräknas
uppkomma vid de statliga anläggningarna i orten. För ankigg
-
Vedeldningvid
landstings» ulägg
ni ilga r
samt kommunala
oell
enskilda anläggningar.
14 Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
niugs- eller omändringskostnaderna torde i förevarande fall statsbidrag:
ej böra utgå.
Även i fråga om vissa grupper av enskilda anläggningar kan det visa
sig önskvärt att, när förhållandena på orten därtill föranleda, genom någon
statlig subvention stimulera till ökad vedeldning. Jag bortser, liksom
skogssakkunniga, i detta sammanhang helt och hållet från industrien och
tänker sålunda endast på den enskilda förbrukningen i mera inskränkt
mening, centraluppvärmning av större enskilda inrättningar m. m. Emellertid
torde det icke för närvarande vara möjligt att angiva på vad sätt
eller i vilka former en dylik subventionering skall kunna ske. Denna
fråga synes mig därför, intill dess större erfarenhet vunnits, böra av
Kungl. Majit få bedömas från fall till fall. Jag föreslår därför, att Kungl.
Majit måtte av riksdagen bemyndigas att av under denna avdelning omnämnda
medel få lämna bidrag till genomförande av övergång till vedeldning
i fråga örn större enskilda bränsleförbrukare, varvid självfallet
förutsättes, att subventionen i detta fall ej göres förmånligare än som
gäller för kommuner.
För bestridande av statens kostnader för nu omhandlade subventionsförfarande
synes mig böra beräknas ett belopp av 170,000 kronor att användas
enligt de närmare bestämmelser i övrigt, som av Kungl. Majit
föreskrivas. De kommuner och enskilda, som önska ifrågakomma till erhållande
av subvention, torde härom böra ingiva anmälan till det i nästa
avdelning omförmälda organ samt i enlighet med givna föreskrifter avlämna
redogörelser, motsvarande dem som avlämnas av statsmyndigheterna.
I motionen lii 370 har upptagits frågan om ökad användning av inhemskt
bränsle vid landstingens värmeanläggningar och därvid framhållits,
att den härigenom uppkommande merkostnaden borde, i likhet med
vad för statens verk av skogssakkunniga föreslagits, ersättas från särskilt
statsanslag, därest ordinarie stat i viss utsträckning överskredes. Samma
grunder, som 1931 års skogssakkunniga föreslagit att gälla för merkostnadsersättning
till statens verk, borde härvid gälla även för landstingens.
Kostnaden för denna utökning enligt skogssakkunnigas förslag synteskunna
överslagsvis beräknas till cirka 50,000 kronor, vilket belopp motionärerna
sålunda ansågo böra ställas till förfogande utöver de 300,000 kronor,
som erfordrades för den statliga övergången till inhemskt bränsle.
I motionerna Ii 154 och 11:198 har föreslagits, att riksdagen av lånemedel
måtte ställa 200,000 kronor till förfogande för inrättandet av en lånefond.
Ur denna skulle ägare av hyreshus, som önskade omändra eller
utbyta sina värmepannor i och för införandet av vedeldning, kunna erhålla
tvååriga räntefria lån å högst 50 procent av totalkostnaden för omläggningen.
Dessa lån skulle i övrigt utlämnas på samma villkor som
gasgeneratorlånen.
I motionerna 1:155 och lii 293 har slutligen behandlats frågan örn möjligheterna
att stimulera enskildas intresse att övergå till vedeldning genom
en direkt statlig subventionering av vedeldningen eller träbränslekonsumtionen,
vilken även kunde utsträckas att avse industrien.
Motionärerna hava härom anfört bland annat:
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
15
Avsikten med ett subventionsförfarande i nu ifrågavarande avseendemåste
givetvis vara den, att staten skall träda emellan med vissa bidrag
till bränslekonsumenterna i de fall, då dessa äro villiga förbinda sig till
att i stället för kolbränsle använda vedbränsle emot att de som statsbidrag
erhålla därigenom uppkommen merkostnad. För att ett dylikt subventionsförfarande
ej skall bliva onödigt invecklat, måste givetvis vissa tilllämpningsområdet
begränsande villkor uppställas. I första hand synesi
sådant avseende nödvändigt föreskriva, att subvention endast skall utgå
för viss minimikvantitet bränsle. Vi vilja föreslå, att denna undre gräns
sättes till 300 lm3 ved. Vidare måste självfallet merkostnadernas storlek
begränsas uppåt. Utan att man därigenom torde undanröja möjligheterna
för en god effekt, synes böra stadgas, att subventionens storlek
skall begränsas till belopp, motsvarande högst 1 krona per konsumerad
lin3 ved av typ motsvarande ordinär sekunda barrved. Detta skulle
i ruut tal motsvara 1 krona 50 öre per fm3 och alltså betyda en kostnad
för staten av samma belopp per genom vedeldningen tillskapat mansdagsverke.
Det närmaste handhavandet av arbetet för att åstadkomma vedeldning
i vidgad utsträckning har, som tidigare angivits, av de sakkunniga föreslagits
skola åvila socialstyrelsens värmetekniska avdelning och centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund. Den nu föreslagna statliga
subventioneringen av vedeldningen torde lämpligen även kunna handhavas
av nämnda organ. Pa den värmetekniska avdelningen torde sålunda
böra ankomma att undersöka, hur de industriföretag eller andra
enskilda inrättningar, som nu använda kolbränsle och som med hänsyn
till i landets olika delar gällande bränslepriser närmast kunna komma
ifråga, i tekniskt hänseende anordnat eldningen. Sedan detta blivit utrönt
torde genom avdelningens försorg underhandlingar böra upptagas
med de företag, där de tekniska eldningsanordningarna ej lägga avgörande
hinder i vägen för användning av ved, rörande frågan örn övergång
till eldning med detta bränsle. Samtidigt torde i de fall, då vederbörande
företag ej själv äger möjlighet bedöma till''vilket pris ved i erforderliga
kvantiteter kan erhållas, uppgifter härom kunna lämnas av centralrådet
efter samråd med vederbörande skogsägareorganisationer. Giva för ett
visst företag underhandlingarna till resultat, att övergång till vedeldningkan
genomföras utan att merkostnaderna behöva överstiga det belopp,
som kan ställas till förfogande i statlig subvention, torde överenskommelse
kunna träffas mellan avdelningen och företaget örn införande av
vedeldning vid detsamma. Beträffande vad i dylik överenskommelse i
övrigt skall föreskrivas torde det böra ankomma på Kungl. Majit att därom
utfärda närmare bestämmelser.
I vilken omfattning en statlig subvention på nu angivna grunder kan
bliva tagen i anspråk erbjuder förvisso svårigheter att förhandsvis bedöma.
Vi hålla dock för sannolikt, att även med den jämförelsevis snäva
begränsning för densammas tillämpning, som ovan föreslagits, betydande
möjligheter skola åvägabringas för industriella företag att övergå från
kol- till vedeldning. Då syftet nied subventionen är att bereda ökade arbetstillfällen
inom skogsbruket, synas de medel, som för ändamålet kunna
komma att erfordras, böra utgå av till arbetslöshetens motverkande anvisade
anslag.
Även de organ, socialstyrelsens värmetekniska avdelning oell centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som närmast skulle handhava
verksamheten, mäste givetvis tillgodoses med anslag för täckande av där
-
16
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
ZJtekottet.
med förenade utgifter. Det synes oss svårt att här närmare angiva de
belopp, som för detta ändamål kunna krävas. För den händelse de anslag,
som av de sakkunniga föreslagits skulle ställas till nämnda institutioners
förfogande, ej skulle förslå vid nu ifrågasatta vidgning av deras
uppgifter, synes Kungl. Maj:t böra äga möjlighet tillgodose dem med erforderliga
fyllnadsbelopp från till arbetslöshetens bekämpande anvisade
medel.
I likhet med skogssakkunniga har departementschefen ej ansett sig böra
föreslå något statsbidrag för bestridande av uppkommande merkostnader
vid vedeldning i anläggningar, tillhörande landsting.
I motionen II: 370 har däremot hemställts örn ett anslag av 50,000 kronor
för detta ändamål.
Utskottet håller i likhet med departementschefen före, att inom de landstingsområden,
där en ökad vedeldning utan allt för stora ekonomiska uppoffringar
kan i större utsträckning genomföras, intresset härför torde
vara så starkt, att erforderliga medel för merkostnadernas bestridande
kunna beräknas komma att ställas till förfogande.
Härtill kommer vidare, att man synes böra avvakta effekten för landstingens
del av de åtgärder för en förbilligad rådgivning i förevarande
hänseenden, vilka efter av utskottet i det följande förordad utredning må
bliva av Kungl. Majit genomförda.
I anslutning till vad nu anförts avstyrker utskottet motionen II: 370 i
här förevarande del.
Vad härefter angår de i propositionen ävensom i motionerna 1:154 och
II: 198 samt 1:155 och II: 293 föreslagna åtgärderna för att stimulera vedeldningen
vid kommunala och enskilda inrättningar avser Kungl. Maj:ts
förslag beviljande av ett belopp av 170,000 kronor för nästa budgetår dels
för bestridande — under ungefär samma förutsättningar som vid statliga
anläggningar — av merkostnaderna för vedeldning vid kommunala inrättningar,
dels ock — enligt Kungl. Maj:ts bedömande från fall till fall —
till bidrag till genomförande av övergång till vedeldning i fråga om större
enskilda bränsleförbrukare.
Dessa förslag hava synts utskottet väl avvägda med hänsyn till att
det här närmast måste anses gälla en försöksanordning till dess att
större erfarenhet hunnit samlas. Utskottet tillstyrker alltså Kungl.
Maj:ts förslag i denna del vad angår kommunala inrättningar. Tilllika
tillstyrker utskottet, att riksdagen lämnar det av departementschefen
ifrågasatta bemyndigandet för Kungl. Majit att av nyssberörda medel
lämna bidrag till genomförande av övergång till vedeldning i fråga
örn större enskilda bränsleförbrukare.
Det i motionerna 1:154 och 11:198 framlagda förslaget innebär, att ett
belopp av 200,000 kronor skulle ställas till förfogande för inrättandet av
»en lånefond, ur vilken ägare av hyreshus, som önska omändra eller utbyta
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
17
sina värmepannor i och för införande av vedeldning, skulle kunna erhålla
räntefria lån.
Utskottet finner det sålunda framställda förslaget beaktansvärt. Emellertid
kan utskottet — som icke haft möjlighet att i här förevarande hänseende
verkställa den närmare utredning, som torde vara erforderlig innan
statsmakterna taga slutlig ståndpunkt till denna omfattande fråga — ej
tillstyrka, att riksdagen redan nu beslutar i enlighet med vad i motionerna
yrkats. Utskottet utgår emellertid från att Kungl. Majit kommer att
med uppmärksamhet följa ifrågavarande angelägenhet.
I motionerna 1:155 och II: 293 hava likaledes föreslagits åtgärder, som
avse att stimulera vedeldningen hos enskilda förbrukare ävensom inom
industrien.
Utskottet finner jämväl de synpunkter, som framlagts i dessa motioner,
beaktansvärda.
I viss utsträckning torde de i motionerna framkomna önskemålen —
vilka framförts före avlåtandet till riksdagen av Kungl. Maj:ts här förevarande
proposition — kunna anses tillgodosedda genom vad i propositionen
föreslagits. Utskottet vill erinra, att genom det av utskottet i det
föregående tillstyrkta anslaget å 170,000 kronor avsetts att — låt vara i
mindre utsträckning och icke inom industrien — tillgodose jämväl enskilda.
Under nuvarande förhållanden — då närmare erfarenhet på här förevarande
område ännu saknas — finner utskottet det icke tillrådligt att
gå längre än vad Kungl. Majit föreslagit. Utskottet vill emellertid uttala
den förhoppningen, att det med tillhjälp av det anslag, som av utskottet
tillstyrkts för budgetåret 1933/1934, skall bliva möjligt att vinna ökad
erfarenhet, så att — örn möjligt till 1934 års riksdag — förslag av Kungl.
Majit må kunna framläggas rörande understöd i vidsträcktare omfattning
åt enskilda värmeanläggningar.
Med vad sålunda anförts torde motionerna Ii 154 och lii 198 ävensom
motionerna Ii 155 och lii 293 i här förevarande delar få anses besvarade.
Härefter har departementschefen (sid. 17—24) behandlat frågan örn
organ för rådgivande och kontrollerande verksamhet i värmetekniskt avseende
och i detta hänseende anfört huvudsakligen följande!
För möjliggörande av ett snabbt och smidigt genomförande av den
ökade vedeldningen är det uppenbarligen nödvändigt, att sådana anordningar
vidtagas, att den värmetekniska sakkunskapen därvid får på ett
effektivt sätt medverka.
I avseende å statens stationära anläggningar synes det mig vara klart,
att härutinnan bör anlitas det organ — socialstyrelsens värmetekniska
avdelning — som redan finnes inrättat för kontroll över bränsleförbrukningen
inom vissa av statsverket disponerade byggnader och lokaler.
Det har ifrågasatts, att denna bränslekontrollverksamhet, såsom 1929 års
riksdag uttalat, borde överflyttas från socialstyrelsen till byggnadsstyrelsen.
Till denna fråga torde Kungl. Majit komma att taga slutlig ståndBihang
till riksdagens protokoll 1933. 11 sami. Nr 3. 2
Organ för
rådgivande och
kontrollerande
verksamhet i
värmetekniskt
avseende. Propaganda
för
vedeldning och
vedförsäljningarnas
organiserande
ute i bygderna.
18
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
punkt i annat sammanhang. I det följande utgår jag från att berörda
värmetekniska avdelning tillsvidare bibehålies underställd socialstyrelsen.
Därest sedermera ett överflyttande till äventyrs beslutas, torde vad i det
följande sägs örn socialstyrelsens värmetekniska avdelning få avse det
organ, som må komma att övertaga avdelningens uppgifter. Från den
av socialstyrelsen genom nämnda avdelning nu bedrivna bränslekontrollverksamheten
torde, i enlighet med vad socialstyrelsen förordat, alltjämt
böra undantagas de anläggningar, som disponeras av järnvägsstyrelsen
och marinförvaltningen, och någon utsträckning av bränslekontrollen till
arméförvaltningen och flygstyrelsen synes ej böra ske. I den mån vedeldning
vid de under järnvägsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen
och flygstyrelsen sorterande stationära anläggningarna visar sig
vara genomförbar, böra dessa myndigheter dock äga påkalla medverkan
från värmetekniska avdelningen, en form av samarbete som torde vara
lämplig. Såsom socialstyrelsen föreslagit torde även under riksdagen och
dess verk sorterande inrättningar böra medgivas rätt att konsultera avdelningen.
Socialstyrelsens bränslekontrollverksambet omfattar för närvarande
också åtskilliga landstingsanläggningar och har enligt vad svenska landstingsförbundet
vitsordat varit till stor nytta för de landsting, som varit
anslutna till densamma. För en allmän anslutning av landstingen hava
de föreskrivna avgifterna uppgivits verka hindrande, synnerligast under
nu rådande kristid. I enlighet med vad skogssakkunniga föreslagit finner
jag mig därför böra förorda, att landstingen tillsvidare medgivas
rätt till kostnadsfri anslutning till värmetekniska avdelningens verksamhet.
I anslutningen torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad socialstyrelsen
föreslagit, böra inbegripas rätt för landstingen att få förslag
till värmetekniska anordningar för nybyggnader eller större förändringar
vid landstingsanstalterna granskade och bedömda i principiellt
avseende. Samma rätt till kostnadsfri anslutning, som nu föreslagits
för landstingen, torde, i överensstämmelse med vad svenska landstingsförbundet
och svenska stadsförbundet föreslagit, även böra medgivas
de utom landstingen stående städerna. Med hänsyn till att ifrågavarande
städer i allmänhet redan torde hava vidtagit tillfyllestgörande
anordningar för bränslekontroll och då ett omedelbart övertagande av
därmed förenade uppgifter måhända skulle medföra alltför stark belastning
på den värmetekniska avdelningen, synes det emellertid böra ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkten för dessa städers anslutning.
Beträffande städer, som deltaga i landsting, och landskommuner samt
enskilda torde rätt till kostnadsfritt konsulterande av värmetekniska avdelningen
böra medgivas för sådana fall, då subvention av vedeldning
enligt vad förut sagts ifrågakommer. Sådan konsultation bör dock endast
få ske, såvitt angår övergång till vedeldning samt i fråga örn åtgärder för
det lämpligaste anordnandet av sådan eldning.
Värmetekniska avdelningen torde överhuvudtaget böra, enligt närmare
bestämmande av Kungl. Maj:t, medverka vid genomförandet av de
statliga åtgärderna för åstadkommande av ökad vedeldning. Det torde
böra åligga avdelningen att noggrant följa övergången till vedeldning
särskilt vid statens stationära anläggningar samt hålla Kungl. Maj:t
å jour med utvecklingen på detta område.
Under närmast följande aA^delning ämnar jag föreslå vidtagande av
vissa särskilda åtgärder för bedrivande av propaganda för vedeldning
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
19
liksom för vedförsäljningarnas organiserande ute i bygderna. Denna
verksamhet torde böra sortera under värmetekniska avdelningen. På
sätt jag i det följande närmare kommer att angiva skulle därigenom
avdelningen komma att hava tjänstemän ute i landet. Utöver denna utökning
av avdelningens personal torde för att värmetekniska avdelningen
skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de väsentligt ökade arbetsuppgifter,
som enligt vad nu föreslagits skulle komma att åvila densamma,
krävas förstärkning av avdelningens organisation och personal, därvid
hinder ej torde möta för Kungl. Majit att provisoriskt anpassa den
nuvarande personalens avlöning efter det ökade arbete och ansvar, som
de nya uppgifterna komma att medföra. I betraktande av att ökningen
av avdelningens arbetsuppgifter väsentligen sammanhänger med de föreslagna
särskilda åtgärderna för åstadkommande av en utsträckt vedeldning,
synas hinder ej böra möta mot att dessa medel anvisas i form av
ett särskilt anslag. Mot det av skogssakkunniga för budgetåret 19331934
beräknade sammanlagda beloppet för dels avdelningen och dels propagandan
av 130,000 kronor, vilket enligt socialstyrelsens beräkningar skulle,
tillsammans med de till avdelningens förfogande eljest ställda medlen,
vara för ändamålet tillfyllest, har jag icke något att erinra. Det torde
få tillkomma Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter rörande
anslagsbeloppets användning.
Beträffande propaganda för vedeldning och ved försäljningar nas organiserande
ute i bygderna (sid. 24—29) har departementschefen — efter en
redogörelse för skogssakkunnigas förslag samt de däröver avgivna utlåtandena
—• för egen del anfört:
De invändningar, som i vissa av de avgivna utlåtandena framställts
mot skogssakkunnigas förslag, att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund skulle anförtros ledningen av ifrågavarande upplysningsoch
organisationsverksamhet, torde icke kunna frånkännas berättigande.
Vid övervägandet av hithörande frågor har jag sökt utfinna en form för
statens medverkan i berörda hänseenden, som direkt tar sikte på den härutinnan
praktiskt sett viktigaste uppgiften, nämligen organiserandet av
vedleveranserna till de bränslekonsumenter, som kunna tänkas villiga att
övergå till vedeldning. I huvudsaklig anslutning till det av Sveriges skogsägareförbund
framlagda förslaget vill jag, såsom den enligt min mening
lämpligaste anordningen, föreslå anställande med anlitande av statsmedel
av ett antal vedeldningskonsulenter, med uppgift i främsta rummet att.
var inom sitt distrikt, verka för genomförandet av vedeldning och organiserandet
av vedleveranserna till sådana anläggningar, beträffande vilka
vedeldning beslutas. För att garantier skola skapas för en enhetlig ledning
av statens verksamhet för åstadkommande av ökad vedeldning synas
mig konsulenterna böra anställas hos och i administrativt hänseende
lyda under socialstyrelsens värmetekniska avdelning. Konsulenterna,
vilka torde böra förordnas tillsvidare under budgetåret 1933/1934, böra
åläggas att nära samarbeta med skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna
inom distrikten. Jag har tänkt mig, att vedeldningskonsulenterna
skulle vara till antalet förslagsvis fyra med förläggning
exempelvis i Sollefteå, Uppsala och Jönköping samt någon lämplig ort i
västra Sverige, såsom Mariestad, Karlstad, Vänersborg eller Borås. Möjligen
torde ytterligare två vedeldningskonsulenter böra anställas med stationsort
exempelvis i Falun och Umeå. Det slutliga bestämmandet röran
-
20
Utskottet.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
de konsulenternas antal oell stationering torde få bero på Kungl. Maurts
prövning. Biträde av vedeldningskonsulent torde böra lämnas kostnadsfritt.
Till v edeldningskonsulenter synas mig böra utses företrädesvis yngre
män, som besitta viss teknisk sakkunskap i fråga örn vedeldning samt kommersiell
förfarenhet. Personvalet synes mig överhuvudtaget böra synnerligen
noggrant övervägas, då det bär mer än i många andra fall torde
komma att bero på befattningshavarens rent personliga förutsättningar,
örn han skall kunna utföra ett fruktbärande arbete. Särskilt när det
galler införande av vedeldning vid enskilda anläggningar måste åtskilliga
inrotade fördomar mot vedbränslet övervinnas, och detta kan endast ske
genom en på samma gång målmedveten och försiktig propagandaverksamhet,
som uppbäres av i hithörande frågor väl insatta personer.
Rörande anslag för bestridande av kostnader för arvoden till vedeldningskonsulenter
och deras resor har jag framställt förslag under närmast
föregående avdelning.
I motionen I: 294 hava behandlats frågorna om propaganda för vedeldningen
och rådgivning vid densammas genomförande.
Motionären framhåller, att vid bifall till förslaget att utvidga socialst
yielsens värmetekniska avdelning skulle skapas ett organ av vanlig
statlig natur, som icke besitter nödvändiga förutsättningar att snabbt och
effektivt kunna fylla den föreliggande uppgiften, såsom jernkontoret anmärkt
i sitt utlåtande. Kommerskollegium hade i sitt yttrande funnit den
föreslagna utvidgningen av värmetekniska avdelningen till ett statligt
centralorgan för rådgivande- och propagandaverksamhet i fråga örn vedeldning
icke utgöra den mest lämpliga och effektiva lösningen. Kollegium
hänvisade till befintliga lokala organ och ansåge, att dessa borde träffa
uppgörelse med förefintlig speciell sakkunskap, varvid ångpanneförenin*
gärna med sina. vittutgrenade organisationer särskilt angivits. Kollegium
hade vidare anfört, att genom detta sätt att organisera ifrågavarande
verksamhet, som ju borde anses hava en mera tillfällig och övergående
karaktär, även torde vinnas, att en successiv avveckling av densamma, i
den mån anledning därtill kunde komma att föreligga, lättast kunde ske.
Kollegium ansåge vidare, att de ökade utgifterna för statsverket för
bränslekontroll, rådgivande- och upplysningsverksamhet borde kunna begränsas
till 75.000 kronor. De synpunkter, som här angivits, hava synts
motionären vara synnerligen beaktansvärda. Staten borde undvika, att
för en verksamhet av tillfällig karaktär skapa en statlig institution, vars
avveckling vid ändrade förhållanden på vedmarknaden kunde medföra
svårigheter.
I anslutning till vad kommerskollegium framhållit har i motionen hemställts
örn en minskning till 75.000 kronor av det till 130,000 kronor beräknade
anslaget till rådgivande och kontrollerande verksamhet m. m.
för vedeldningens befrämjande.
För möjliggörande av ett snabbt och smidigt genomförande av ökad
vedeldning äro givetvis särskilda åtgärder av nöden.
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har emellertid frågan örn det
lämpligaste sättet att organisera rådgivande och kontrollerande verk
-
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
21
samliet på det värmetekniska området ävensom propaganda för vedeldning
oell vedförsäljning varit föremål för skiftande meningar. Jämväl i
motionen 1:294 hava framförts vissa invändningar mot det av Kungl.
Majit framlagda förslaget.
Även utskottet har icke kunnat undgå att känna en viss tveksamhet
inför den stora och dyrbara organisation, som innefattas i det föreliggande
förslaget. De uttalade farhågorna för att den föreslagna organisationen
— som dock måste anses innebära en tillfällig, av den förhandenvarande
situationen på det ekonomiska området föranledd utvidgning
av den statliga verksamheten — skulle bliva svår att avveckla, när normala
förhållanden åter inträda, hava synts utskottet ej kunna frånkännas ett
visst berättigande.
Enligt utskottets mening torde det därför vara nödvändigt att före
verksamhetens igångsättande dessa frågor genom Kungl. Majits försorg
göras till föremål för en ny, grundlig utredning, varvid vad utskottet
nyss anfört torde böra vinna beaktande. Vid denna utredning bör jämväl
upptagas till förnyat övervägande, huruvida och i vilken omfattning
landsting och primärkommuner böra erhålla rätt till kostnadsfri anslutning
till statens bränslekontrollerande verksamhet. Vidare bör vid utredningen
särskilt uppmärksammas vad i motionen I: 294 framhållits rörande
önskvärdheten av att anknytning erliålles till befintliga lokala
organ, i vilket hänseende särskilt ångpanneföreningarna med sina vittutgrenade
organisationer angivits.
Den sålunda av utskottet begärda utredningen torde böra bedrivas nied
all möjlig skyndsamhet, så att ej därigenom onödigt uppskov vållas.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag hava de ökade kostnaderna för statsverket
för här ifrågavarande verksamhet beräknats till 130,000 kronor, under det
att de i motionen 1: 294 beräknats till 75,000 kronor.
Med hänsyn till att det ej med bestämdhet kan förutses, huruvida den
av utskottet förordade utredningen kan leda till minskning i medelsbehovet,
har utskottet funnit försiktigheten bjuda, att det större beloppet,
130,000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande under
nästa budgetår av de åtgärder i här förevarande syfte, vilka efter utredningens
genomförande kunna befinnas erforderliga.
Å sid. 29—34 i statsrådsprotokollet har behandlats frågan örn anlägg- Anläggning »v
ning av fabriker för brikettering av träkol. Härom anför departements- t> / t n g° a v
chefen: träkol.
För åstadkommande av ett ökat utnyttjande av landets skogstillgångar
skulle igångsättandet av en inhemsk tillverkning av träkolsbriketter i fabriksmässig
skala vara av viss betydelse. Härigenom skulle i första hand
nya förbrukningsområden skapas för träkolen, vilket utom annat skulle
medföra gynnsamma verkningar ur arbetslöshetssynpunkt, då träkolens
framställande kräver förhållandevis mycket arbete. En fabriksmässig
tillverkning av träkolsbriketter skulle vidare innebära ökade möjlighe
-
22
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
ter att ersätta koks med inhemskt bränsle. Tillgången till för ändamålet
lämpliga träkolsbriketter skulle slutligen befordra en utsträckt användning
av träkolsgasdrivna motorfordon, varigenom förbrukningen av
utländskt flytande bränsle för motordrift kunde ytterligare inskränkas.
Verkställda briketteringsförsök hava varit ägnade att belysa de tekniska
möjligheterna för en inhemsk tillverkning av träkolsbriketter.
Några tekniska hinder för igångsättandet av en sådan tillverkning i fabriksmässig
skala torde knappast föreligga, även örn tillverkningsmetoderna
ännu icke kunna anses vara fullt utexperimenterade. Mindre gynnsamma
hava försöken varit i ekonomiskt avseende. Att fördenskull nu
avstå från fullföljandet av arbetet på åstadkommandet av en inhemsk
fabriksmässig tillverkning av träkolsbriketter synes mig dock icke vara
riktigt i betraktande av de stora intressen, som därmed äro förbundna.
Det synes mig tvärtom vara angeläget att genom uppförande av en eller
flera anläggningar för tillverkning av träkolsbriketter i fabriksmässig
drift söka klargöra, i vad mån på gynnsamt belägna orter tillverkningskostnaderna
för briketterna kunna nedbringas och avsättning för dessa
till förhållandevis bättre pris kunna erhållas. Detta torde framför allt
kunna antagas bliva möjligt å sådana orter, där dels god tillgång till
lämpligt virke finnes och dels priset å konkurrerande utländskt bränsle
på grund av större fraktkostnader ställer sig något högre än eljest.
Uppförandet och drivandet av en anläggning för tillverkning av träkolsbriketter
i fabriksmässig drift synes mig, i överensstämmelse med
vad skogssakkunniga framhållit, lämpligen böra i första rummet ske genom
domänstyrelsen. Då anläggningen får anses delvis hava försökskaraktär,
tillstyrker jag, att särskilda medel för anläggningens uppförande
ställas till domänstyrelsens förfogande. Med hänsyn till de på grundvalen
av briketteringsförsöken vid Morgårdshammar uppgjorda beräkningarna
torde ett belopp av 50,000 kronor kunna anses vara för ändamålet
erforderligt. För driftens uppehållande synes mig däremot ej några
särskilda medel böra anvisas. Vid försäljningen av briketterna bör eftersträvas,
att sådana pris erhållas, som åtminstone frånsett ränta och amortering
av anläggningskapitalet ej understiga tillverkningskostnaderna.
Skulle detta ej vara möjligt, torde bristen få fyllas av för domänverkets
affärsdrift tillgängliga medel.
Med hänsyn till det stora intresse för igångsättandet av fabriksmässig
tillverkning av träkolsbriketter, som otvivelaktigt finnes på enskilt håll.
synas mig statsmakterna även böra vidtaga vissa åtgärder för understödjande
av det enskilda initiativet på ifrågavarande område. I likhet
med skogssakkunniga finner jag mig ej kunna tillstyrka en direkt statlig
subvention av brikettförsäljningen. Såsom lämplig form för statsunderstödet
har jag i stället tänkt mig att av statsmedel skulle lämnas lån på
förmånliga villkor till bestridande av viss del av kostnaderna för uppförande
av briketteringsanläggningar enligt i huvudsak följande grunder.
Lån torde få utlämnas till enskild person, ekonomisk förening eller
bolag, som visar sig äga förutsättningar för fabriksmässig tillverkningav
en ändamålsenlig brikett samt möjlighet att på tillfredsställande sätt
saluföra densamma. Lån bör kunna erhållas upp till 2/3 av anläggningskostnaderna.
Återstående del av anläggningskostnaden bör lånesökanden
själv hava insatt i företaget. För lånen torde få åtnjutas ränte- och
amorteringsfrihet under fem år från lånens beviljande, och därefter böra
lånen löpa nied en årlig ränta av 4 1/s procent samt amorteras under 10
år med en tiondedel årligen. Uppläggandet av en särskild fond för låne
-
Säl''skilda utskottets utlåtande Nr 3.
23
verksamheten synes mig icke vara påkallat, då det icke torde kunna bliva
fråga örn understödjande på angivna sätt av mer än antagligen tre anläggningar.
Av samma orsak torde medelsbehovet för ändamålet, i enlighet
nied förut angivna beräkningsgrunder, kunna inskränkas till (I 2/s
av 150,000==) 100,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela närmare föreskrifter rörande låneverksamhetens bedrivande. Då
det möjligen kan beträffande visst fall befinnas mera lämpligt att i stället
för lån lämna bidrag utan återbetalningsskyldighet till mindre del
av anläggningskostnaderna, torde det böra vara Kungl. Majit obetaget
att i mån av behov disponera nyssberörda anslagsbelopp även för utlämnande
av bidrag för igångsättande av tillverkning av träkolsbriketter.
I motionerna 1:19 och 1:27, vilka väckts före framläggandet av Kungl.
Maj:ts här förevarande proposition, har hemställts dels örn verkställande
under pågående riksdag av utredning rörande ordnandet och behovet av
tekniska anordningar för en riksomfattande framställning av träkolsbriketter
som ersättning för kol- och koksbränslet samt för träkolsgasdrift av
motorer, dels ock att av beviljade anslag till arbetslösheten måtte avsättas
vad som kunde erfordras för undersökningar och igångsättandet av avverkningar,
kolningar, briketteringsanordningar och distribution för landets
bränsleförsörjning med träkolsbriketter.
I likhet med departementschefen finner utskottet igångsättandet av en
inhemsk tillverkning av träkolsbriketter i fabriksmässig skala vara av
betydelse för åstadkommande av ett ökat utnyttjande av landets skogstillgångar.
De av Kungl. Majit i sådant syfte föreslagna försöksåtgärderna hava
synts utskottet väl avvägda och ägnade att — utan att för framtiden
binda statsmakterna för fortsatta utgifter för ändamålet — kunna lämna
värdefulla rön, särskilt beträffande frågans ekonomiska sida. Vad angår
den försöksdrift, som skulle uppehållas av domänstyrelsen, ansluter sig
utskottet till vad departementschefen anfört såväl därom, att vid försäljningen
av briketterna sådana pris böra eftersträvas, som åtminstone frånsett
ränta och amortering av anläggningskapitalet ej understiga tillverkningskostnaderna,
som ock därom, att eventuellt uppkommande brist torde
få fyllas av för domänverkets affärsdrift tillgängliga medel.
Mot det för budgetåret 1933/1934 beräknade beloppet, 150,000 kronor,
har utskottet icke funnit något att erinra, liksom icke heller mot de grunder,
enligt vilka understödjandet av det enskilda initiativet på här ifrågavarande
område föreslagits skola äga rum.
De i motionerna 1:19 och 1:27 framställda yrkandena synas utskottet
i det stora hela tillgodosedda genom detta förslag och torde därför få
anses besvarade med vad utskottet nyss anfört.
I statsrådsprotokollet har härefter å sid. 34—38 upptagits frågan om
u nderstöd ja tide av gasgener ator sdrif ten.
Utskottet.
Understödjande
av gaBgeneratorsdriften.
24
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
Utskottet.
Förslag eller
önskemål i
(råga om skogsvården
och
skogsbrukets
avsättnings(örhållanden.
Kungl. Marits i här förevarande hänseende framställda förslag har tidigare
i annat sammanhang behandlats av riksdagen.
I det i motionen II: 370 under II: 1 äskade beloppet av 525,000 kronor —
beträffande vilket utskottet i här förevarande sammanhang har att avgiva
utlåtande — ingår emellertid en anslagspost av 45,000 kronor, avseende
täckande av viss räntebrist, som skulle uppkomma vid bifall till ett
i motionen framlagt förslag örn räntefrihet för lån från lånefonden för
inköp av gasgeneratorer för motordrift.
Även denna fråga har tidigare varit föremål för riksdagens prövning.
Med hänsyn härtill torde motionen 11:370 i nu angivna del ej böra till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Härefter har departementschefen (sid. 38—47) behandlat vissa av de
skogssakkunniga framförda förslag eller önskemål i fråga örn skogsvården
och skogsbrukets avsättningsförhållanden. Departementschefen hällmi1
vidlag för egen del anfört:
Beträffande vissa i redogörelsen under förevarande avdelning omförmälda
förslag torde omedelbara åtgärder kunna vidtagas, försåvitt medel
för ändamålen bliva anvisade. Jag åsyftar härvid skogssakkunnigas förslag
rörande utbildning vid kolarskola av vissa skogsvårdsstyrelsernas
tjänstemän, vilka därefter skulle genom instruktionskurser utbilda kolare
inom respektive län, samt förslaget örn fortsatta försök med flyttbara träkolsugnar.
Efter närmare förslag från domänstyrelsen torde härför erforderliga
medel böra anvisas till styrelsens förfogande att användas enligt
av Kungl. Maj:t godkända riktlinjer. Jag tillstyrker jämväl det av
centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund med anledning av framställningar
från skogsvårdsstyrelserna i Gotlands och Blekinge län framförda
förslaget örn anvisande av visst belopp att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av centralrådet förordade grunder, utdelas såsom statsbidrag
till understödjande av skyndsamma åtgärder för återväxtens betryggande
inom de delar av nämnda skogsvårdsstyrelseområden, varå skogen
stormfällts, samt användas för täckande av skogsvårdsstyrelsernas
därmed förenade förvaltningskostnader. Jämväl förslaget örn anvisande
av medel för anordnande av kurser för utbildning av chaufförer för träkolsgasdrivna
fordon torde vara förtjänt av att komma till genomförande.
Förutom för de nu särskilt nämnda ändamålen torde visst belopp
böra stå till förfogande för tillgodoseende av sådana särskilda behov på
skogshushållningens område, som ej omfattas av de av mig i det föregående
tillstyrkta förslagen eller av statsmakterna redan beslutade understödsanordningar.
Det synes mig nämligen vara sannolikt, att belijärtansvärda
framställningar under årets lopp komma att göras i fråga örn
erhållande av statsbidrag, för särskilda åtgärder på skogsvårdens och
skogshushållningens områden. Med hänsyn till vad sålunda av mig nu
ifrågasatts vill jag förorda, att ett anslagsbelopp av 250,000 kronor måtte
av riksdagen äskas för tillgodoseende av sådana ändamål, varom här är
fråga.
Vad angår skogssakkunnigas förslag örn understödjande av grundförbättrande
åtgärder inom skogsbruket vill jag först beträffande produk
-
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
25
tionsbefrämjande arbeten a domänverkets skogar erinra örn att Kungl.
Majit den 23 december 1932, i samband med fastställande av generalförslag
angående driftkostnader för domänverket under 1933, bemyndigat
domänstyrelsen att ur förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m. disponera
— utöver av styrelsen ifrågasatt belopp av 3,063,100 kronor förvissa
av styrelsen angivna skogsvårdande arbeten — ytterligare 1,000,000
kronor, i den mån lämpliga sådana arbeten utöver de redan inventerade
kunde uppbringas. Jag erinrar vidare örn att riksdagen sedan några år
tillbaka för utförande av grundförbättrande åtgärder å enskildas skogar
anvisat betydande belopp i särskilda anslag, nämligen statens skogsutdikningsanslag,
anvisat första gången för budgetåret 1927/1928, statens
skogsodlingsanslag, anvisat första gången för budgetåret 1930/1931, samt
anslaget till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas
skogar, hittills anvisat allenast för budgetåret 1932/1933. I årets
statsverksproposition har föreslagits anvisande för budgetåret 1933/1934
av för statens skogsutdikningsanslag 750,000 kronor, för statens skogsodlingsanslag
350,000 kronor och för anslaget till understödjande av vissa
tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar 3,500,00(1 kronor, eller
sålunda för angivna ändamål tillhopa 4,600,000 kronor.
De av Kungl. Majit för skogsvårdande åtgärder å enskildas skogar för
nästa budgetar salunda föreslagna beloppen, vilka för övrigt överstiga
vad skogssakkunniga i sådant hänseende ifrågasatt, synas mig vara fullt
tillräckliga för att tillgodose uppkommande behov av statsunderstöd för
ändamålet. Det torde enligt vad jag inhämtat knappast vara sannolikt,
att ytterligare anvisade medel skulle kunna tagas i bruk.
Beträffande den av de sakkunniga framlagda 30-årsplanen för vidtagande
av grundförbättrande åtgärder vill jag endast uttala, att det synes
mig vara lämpligast, att anslagsfrågan, såsom hittills, prövas särskilt för
varje budgetår.
Det av skogssakkunniga framförda förslaget örn sammanslagning av
de olika anslagen för nu ifrågavarande ändamål samt de framkomna förslagen
örn vissa ändringar i bidragsvillkoren torde ej lämpligen böra nu
upptagas till avgörande. Beträffande anslaget till understödjande av
vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar har i årets statsverksproposition
föreslagits sådan jämkning av de för bidrag från detta
anslag för närvarande gällande bestämmelserna, att de särskilt från norrlandshåll
nu framställda önskemålen därigenom i viss mån torde tillgodoses.
I sammanhang med centralrådets framställningar i fråga örn medelsbehovet
för budgetåret 1934/1935 böra emellertid berörda önskemål göras
till föremål för övervägande.
Den av skogssakkunniga väckta frågan örn understöd till förbättringar
av skogsbrukets transportleder torde, såsom centralrådet förordat, böra
göras till föremål för närmare utredning. Jag kommer senare att härom
framställa förslag liksom örn igångsättande av utredningen angående anordnandet
av vidgad statlig forskningsverksamhet för ett bättre tillgodogörande
av skogsprodukterna.
Vad skogssakkunniga anfört i fråga örn vissa i jorddelningslagen och
lagen örn bolags fastighetsförvärv upptagna bestämmelser synes mig ej
påkalla någon åtgärds vidtagande.
Det i motionerna 1:290, 1:293 och 11:462 framställda yrkandet avser,
att ett belopp av högst 100,000 kronor måtte ställas til! förfogande av ingenjörsvetenskapsakademien
för att, eventuellt i samarbete med domän
Uihnng
till riksdagens protokoll 193,1. 11 sami. Nr 3. a
26
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
Utskottet.
Medels
behovet.
styrelsen, utföra försök i större skala med utvinnande av produkter ur töre,
barkavfall oell andra lämpliga skogsprodukter av vedbeck och av flytande
bränslen m. m. genom kemisk omvandling av ved, ävensom med intresserade
enskilda företagare för framställning av motorsprit m. m. ur sulfitlut
och av sågavfall framställt träsocker.
Utskottet bär icke funnit något att erinra mot de förslag rörande åtgärder
i fråga örn skogsvården och skogsbrukets avsättningsförhållanden,
som av departementschefen i här förevarande sammanhang framlagts.
Vidare finner utskottet det rimligt, att ett belopp ställes till Kungl.
Maj:ts förfogande för tillgodoseende av sådana särskilda behov på skogshushållningens
område, som ej innefattas i de av departementschefen tillstyrkta
förslagen eller av statsmakterna redan beslutade understödsanordningar.
Inalles har för tillgodoseende av förevarande åtgärder äskats ett belopp
av 250,000 kronor.
Utskottet har icke kunnat undgå att hysa en viss betänksamhet inför
den relativt höga summa, som enligt detta förslag skulle ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande utan att — beträffande största delen av beloppet —
några som helst riktlinjer uppdragits för anslagets användning. Utskottet
—- som givetvis förutsätter, att vid anslagets användning största möjliga
varsamhet iakttages — har dock med hänsyn till rådande exceptionella
förhållanden icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Utskottet förutsätter, att en redogörelse för användningen av de sålunda
till Kungl. Maj:ts förfogande ställda medlen ävensom för de resultat, som
med dessas tillhjälp uppnåtts, i sinom tid förelägges riksdagen.
De i motionerna I: 290, I: 293 och II: 462 framställda önskemålen örn anvisande
av medel för anställande av vissa vetenskapliga undersökningar
torde — i den mån förslagen efter närmare prövning av Kungl. Maj:t
befinnas vara ägnade att komma till utförande — kunna tillgodoses inom
ramen för det nu av utskottet tillstyrkta beloppet av 250,000 kronor; och
torde nämnda motioner få anses besvarade med vad utskottet sålunda anfört.
Slutligen har departementschefen (sid. 47—48) beträffande medelsbelio
-
vet för ifrågavarande åtgärder anfört bland annat:
I det föregående Ilar jag beräknat medelsbehovet för här avsedda ändamål
på följande sätt:
a) vissa omändringsarbeten å värmeanläggningar m. m. kronor
b) bidrag till täckande av merkostnader vid användning
av inhemskt vedbränsle .................................. »
c) rådgivande och kontrollerande verksamhet m. m. för
vedeldningens befrämjande .............................. »
d) anläggning av fabriker för brikettering av träkol .. »
e) diverse åtgärder på skogshushållningens område .. »
75,000
170.000
130.000
150.000
250,000.
27
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
Det synes mig lämpligt, att de under a), d) och e) angivna beloppen,
tillhopa 475,000 kronor, äskas såsom ett gemensamt anslag att användas
i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder för ernående
av ökad användning av inhemska skogsprodukter och vidtagande i
övrigt av åtgärder på skogshushållningens område. ^
De under b) och c) upptagna beloppen å respektive 170,000 och 130,000
kronor torde böra anvisas av skattemedel och uppföras såsom särskilda
anslag under nionde huvudtiteln, avdelningen Skogsväsendet. ^ Under
nämnda huvudtitel har i statsverkspropositionen icke beräknats något anslagsbelopp
för ändamålet. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
föreslår jag, att täckning för dessa anslag beredes sålunda, att erforderligt
belopp tages i anspråk av norrländska nyodlingsfonden och tillföres
den i riksstatsförslaget uppförda titeln för i anspråk tagna kapitaltillgångar
av statens produktiva fonder. Förslag härutinnan torde komma
att framdeles anmälas av chefen för finansdepartementet.
Vad departementschefen sålunda sammanfattningsvis anfört beträffande utskottet.
medelsbehovet har ej givit utskottet anledning till annan erinran än att
— i enlighet med vad utskottet tidigare tillstyrkt — ett särskilt förslagsanslag
å 300,000 kronor synes böra uppföras för täckande av merkostnader
vid användning av inhemskt vedbränsle vid statens stationära värmeanläggningar.
I anslutning till vad utskottet i det föregående anfört hemställer ut- Hemställan,
skottet — som senare under riksdagen kommer att avgiva förslag beträffande
sättet för täckande av de nu utav utskottet tillstyrkta anslagen —
I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majtts
förslag och herr Tjällgrens m. fl. och herr Nybloms
m. fl. motioner (1:150 och 11:283), herr Gabrielssons
motion (1:289), herr Nylanders motion (1:294) ävensom
herrar Anderssons i Leabo och Peterssons i Broaryd
motion (II: 370), för budgetåret 1933/1934 anvisa
a) till täckande av merkostnader vid användning av
inhemskt vedbränsle vid statens stationära värmeanläggningar
ett förslagsanslag av 300,000 kronor.
b) till bidrag till täckande av merkostnader vid användning
av inhemskt vedbränsle vid vissa kommunala
och enskilda anläggningar ett reservationsanslag
av 170,000 kronor,
c) till rådgivande och kontrollerande verksamhet m.
m. för vedeldningens främjande ett anslag av 130,000
kronor, att utgå efter de närmare grunder, Kungl.
Majit efter förnyad utredning bestämmer,
d) till vissa åtgärder på skogshushållningens område
m. m. ett reservationsanslag av 475,000 kronor;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda utskottets utlåtande Nr 3.
II. att herrar Frändéns och Halvarssons motioner
(1:19 och I: 27), herr Tjällgren m. fl. och herr Nybloms
m. fl. motioner (1:154 och 11:198), herr Tryggers
m. fl. och herr Lindmans m. fl. motioner (1:155
och II: 293), herr Asplunds motion (1:290) ävensom
herrar Sandströms och Karl A. Johansons samt herr
Wikströms m. fl. motioner (I: 293 och II: 462) må anses
besvarade med vad utskottet i det föregående anfört;
III.
att herrar Anderssons i Leabo och Peterssons i
Broaryd ovanberörda motion (II: 370), i vad densamma
avser anvisande av ej mindre ett belopp av 50,000 kronor
för bestridande av uppkommande merkostnader
vid vedeldning i anläggningar, tillhörande landsting,
än även ett belopp av 45,000 kronor för täckande av
viss räntebrist, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 29 maj 1933.
På särskilda utskottets vägnar:
FELIX H AMRIN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet liava närvarit:
trän lörsta kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Bärg, Hagman, Wohlin, Sam Larsson,
Lindström, Västberg, Pauli, Nilsson i Gränebo, Frändén och Nylander, samt
irån andra kammaren: herrar Hamrin, Jansson i Falun, Lindman, Lindqvist, Olsson i
Kullenbergstorp, Fast, Nilsson i Landeryd, Johanson i Stockholm, Olsson i Gävle, Linnér,
Andersson i Tungelsta och Persson i Trången.
331557. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:283 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande av avkastningen av statens hästavelsfond. s. 8 i texten