Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statlig exportkreditgaranti jämte två i ämnet väckta motioner.

1933-06-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1933:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statlig exportkreditgaranti jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1933 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statlig

exportkreditgaranti jämte två i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten, den 17 mars 1933 dagtecknad proposition,

nr 245, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

att dels medgiva, att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad av

departementschefen i statsrådsprotokollet anförts samt enligt de närmare

bestämmelser, som kunna bliva av Kungl. Majit meddelade, svenska staten

må till belopp av högst 100 miljoner kronor iklädas betalningsansvar

för exportkrediter för till utlandet levererade inhemska alster av industri,

jordbruk och fiske, dels besluta, att de premier, som erläggas för beviljad

exportkreditgaranti, skola överföras till en av riksgäldskontoret förvaltad

fond, från vilken skola täckas såväl de förluster, som kunna uppkomma å

ifrågavarande verksamhet, som ock administrationskostnader för det

organ, som jämlikt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande kan komma att

inrättas för verksamhetens handhavande, dels ock besluta, att fullmäktige

i riksgäldskontoret skola, i den mån omförmälda fond icke därtill förslår,

förskottera medel för infriande av ifrågavarande garantiförbindelser samt

för täckande av nämnda administrationskostnader.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till omförmälda statsrådsprotokoll.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förebaft två inom

riksdagen före avlåtandet av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

väckta motioner, nämligen

dels en inom andra kammaren av herr K. Kilbom m. fl. väckt motion

(II: 139), vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga regeringen att för

exportkredit till Sovjet-Unionen och andra köpare, som kunde lämna betryggande

garantier för betalning, av i Sverige tillverkade industriprodukter

teckna statens garanti intill ett belopp av 80 miljoner kronor samt

att bemyndiga regeringen att fastställa de närmare villkoren och formerna

för garantin ifråga,

dels ock en inom andra kammaren likaledes av herr K. Kilbom m. fl.

väckt motion (II: 140), vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga

Bihang till riksdagens protokoll 193.3. 11 sami. Nr i.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

regel ingen att för exportkredit till Sovjet-TTnionen och. andra köpare, som

kunde lämna betryggande garantier för betalning, av i Sverige frambringade

lantbruksprodukter teckna statens garanti intill ett belopp av

20 miljoner kronor samt att bemyndiga regeringen att fastställa de närmare

villkoren och formerna för garantin ifråga.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisas till motionen II: 139.

I skrivelse den 17 december 1932 har styrelsen för Sveriges allmänna

exportförening hemställt örn vidtagande av åtgärder för införande i Sverige

av statlig exportkredit i form av s. k. exportkreditgaranti.

Över denna framställning hava yttranden avgivits av kommerskollegium,

statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret och fullmäktige i riksbanken.

Kommerskollegium, som ansett grundad anledning föreligga att förorda

en statlig exportkreditgaranti, har i huvudsaklig överensstämmelse med av

exportföreningen uppdragna riktlinjer utarbete! preliminärt förslag till

kungörelse angående statsgaranti för exportkredit jämte motivering. Sedan

exportföreningen, som beretts tillfälle att yttra sig över förslaget med

tillhörande motivering, i huvudsak anslutit sig till detsamma, har förslaget

i anledning av vissa av exportföreningen framställda erinringar

överarbetets inom kollegium.

Kommerskollegii sålunda överarbetade förslag innehåller huvudsakligen

följande:

I 1 § stadgas, att för befrämjande av den svenska exporten till utlandet

statsgaranti skall kunna beviljas för exportkredit.

I 2 meddelas föreskrift, att prövning av frågan örn beviljande av statsgaranti

för exportkredit skall ankomma på statens exportkreditnämnd,

vars ledamöter skola förordnas av Konungen.

Enligt 3 § har näringsidkare, som vill komma i åtnjutande av statsgaranti

för exportkredit, att därom till nämnden ingiva framställning.

I 4 § bestämmes, att statsgaranti för exportkredit må allenast beviljas

den, som gjort sig känd för redbarhet och i övrigt prövas lämplig för erhållande

av ifrågavarande förmån.

I 5 § föreskrives, dels att statsgaranti för exportkredit skall kunna beviljas

för högst 60 procent av a) ogulden köpeskilling för inhemska alster

av industri, jordbruk eller fiske, som försäljas till utlandet, eller b) ersättning

för utförande av arbete i utlandet (entreprenad), varigenom i

avsevärd omfattning sysselsättning beredes åt svensk arbetskraft, dels

ock att sammanlagda beloppet av samtidigt gällande garantier ej må

överstiga etthundra miljoner kronor.

Enligt 6 § skall betalningsskyldighet på grund av beviljad statsgaranti

för exportkredit inträda, när den, som erhållit krediten, på grund av obestånd

ej gäldat till betalning förfallet belopp. Är överenskommelse träffad,

att garantin jämväl skall omfatta annan anledning till utebliven betalning

än nu sagts, skall vad sålunda avtalats gälla.

I 7 § stadgas, att för bestridande av exportkreditnämndens förvaltningskostnader

ävensom för täckande av de förluster, som genom statsgarantin

må uppstå, skall av den, som erhåller garantin, erläggas en premie, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr i
-

3

fastställes av nämnden med hänsyn till kredittidens längd samt övriga på

kreditrisken inverkande omständigheter.

Enligt 8 § skall Kungl. Maj:t meddela närmare anvisningar för exportkreditnämndens

verksamhet ävensom de ytterligare föreskrifter, som, för

tillämpning av vad i kungörelsen är stadgat, må finnas erforderliga.

Statskontoret har anfört, att statskontoret funne de till förmån för de

föreslagna åtgärderna förebragta skälen värda synnerligt beaktande. Med

hänsyn härtill funne sig statskontoret icke böra motsätta sig förslaget.

Beträffande den närmare utformningen av förslaget ville statskontoret

ifrågasätta lämpligheten av att åt en nämnd, vars medlemmar icke handlade

under tjänstemannaansvar, gåves rätt att ikläda statsverket ansvarsförbindelser

till så stora belopp, som här vore i fråga. Enligt statskontorets

uppfattning skulle lämpligen någon statlig myndighet, förslagsvis

kommerskollegium, kunna anförtros de uppgifter, som skulle ankomma på

exportkreditnämnden. För tillgodoseende av denna verksamhet borde

kommerskollegium erhålla förstärkning av sakkunniga på industriens,

bankväsendets och handelns områden.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ansett sig böra tillstyrka vissa begränsningar

såväl beträffande det totala garantibeloppet som i fråga örn

statsgarantins procentuella andel av köpeskillingen för exportvarorna.

Fullmäktige i riksbanken hava — trots betänkligheter, åt vilka de givit

uttryck — dock ej velat avstyrka, att ett statligt garantisystem till stöd

för exporten kommer till stånd. Avgörande för fullmäktiges ståndpunkt

vore, anföra fullmäktige, därvid hänsyn till de ökade arbetsmöjligheter,

som genom en dylik anordning möjligen kunde beredas. Fullmäktige förutsatte

dock, att det toges under allvarligt övervägande, huruvida ej en

nedsättning av maximibeloppet för den statliga garantin borde ske. Därjämte

ville fullmäktige understryka exportföreningens uttalande, att ett

dylikt statligt ingripande borde betraktas såsom en på grund av den svåra

depressionen framtvingad exceptionell åtgärd, vilken borde avvecklas så

snart förhållandena det medgåve.

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

»Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening har väckt förslag örn införande

i vårt land av ett statligt exportkreditsystem. Samtidigt som styrelsen

framhållit, att vissa betänkligheter av principiell och annan art kunna

anföras mot förslaget, har styrelsen till stöd för framställningen bland

annat åberopat, att utländska konkurrenter med hjälp av statliga kreditåtgärder

i stor utsträckning vunne insteg på olika avsättningsfält på den

svenska exportens bekostnad, vilket bidroge till ökad arbetslöshet och innebure

allvarliga vådor för framtiden. Kommerskollegium har tillstyrkt

exportföreningens framställning och utarbetat närmare förslag i ämnet.

Övriga myndigheter, vilka yttrat sig i frågan, hava uttalat sig i tillstyrkande

riktning eller förklarat sig icke vilja avstyrka den föreslagna anordningen.

För ogen del finner jag mig ock böra förorda, att i nuvarande brydsamina

tidsläge statliga åtgärder till stödjande av exporten vidtagas. De

skäl, som från skilda håll anförts till förmån härför, synas mig så beaktansvärda,

att de betänkligheter, som otvivelaktigt kunna framföras,

böra få vika. Snart sagt alla mod Sverige konkurrerande länder i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

Europa hava ock infört statliga exportkreditsystem i syfte att stödja

sina exportnäringar och underlätta avsättningen på utlandet. Jag finner

mig därför böra tillstyrka, att förslag i ämnet förelägges riksdagen, varvid

jag emellertid förutsätter, att dessa åtgärder, som sålunda vidtagas på

grund av nu föreliggande särskilda förhållanden, komma att avvecklas,

så snart läget det medger.

Såsom exportföreningen erinrat, kan ett statligt exportkreditsystem

anordnas antingen som ren exportkredit, som exportkreditförsäkring

eller som statlig exportkreditgaranti. Av föreningen och kommerskollegium

har det sistnämnda alternativet förordats såsom det för vårt land

lämpligaste. Fullmäktige i riksbanken hava emellertid irttalat, att det borde

undersökas, huruvida ej statens understöd kunde lämnas i form av återförsäkring,

varvid kreditrisken i första hand skulle övertagas av ett enskilt

försäkringsbolag. I anledning härav har inom handelsdepartementet utredning

verkställts rörande detta spörsmål. Det har därvid befunnits,

att försäkringslinjen för närvarande icke torde vara framkomlig. Vid

sådant förhållande och då av de återstående möjligheterna garantisystemet

synes vara att föredraga, tillstyrker jag, att statens medverkan

lämnas i denna form.

I anslutning till exportföreningens förslag har kommerskollegium förordat,

att sammanlagda beloppet av samtidigt gällande exportkreditgarantier

ej må överstiga etthundra miljoner kronor. Fullmäktige i riksgäldskontoret

hava föreslagit en avsevärd sänkning av detta belopp. Jämväl

fullmäktige i riksbanken hava uttalat sig för en begränsning av totalbeloppet.

För egen del biträder jag kommerskollegii förslag.

För behandling och prövning av ärenden rörande statlig exportkreditgaranti

har kommerskollegium på förslag av exportföreningen förordat

tillskapande av ett särskilt organ, förslagsvis benämnt exportkreditnämnden.

Till denna mening ansluter jag mig. Nämnden bör förordnas

av Kungl. Majit. Jag förutsätter, att det slutliga avgörandet i frågor,

som tillhöra nämndens handläggning, skall ligga hos nämnden. Med

hänsyn härtill och till de betydande ansvarsbelopp för statsverket, varom

här blir fråga, böra de statliga och allmänna intressena i första hand

representeras inom nämnden. Dessutom bör nämnden innesluta sakkunskap

å olika områden av näringslivet. Antalet ledamöter synes böra bestämmas

till fem eller högst sju.

Av vikt är, att exportkreditnämnden ordnar sin organisation och sin

verksamhet på det mest praktiska sätt, möjliggörande effektivitet i arbetet

och snabbhet i expeditionen av fattade beslut. Befogenhet bör tillkomma

nämnden att av verk och myndigheter infordra de uppgifter,

som kunna visa sig erforderliga, ävensom att tillkalla personer med speciell

sakkunskap å de områden, som beröras av nämndens verksamhet.

Nämnden bör äga antaga för arbetets utförande nödig personal. Kungl.

Majit bör utfärda instruktion för nämnden, liksom de bestämmelser i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

5

övrigt, som kunna finnas av behovet påkallade. Härvid bör behörigt

beaktande givas åt de synpunkter, som framkommit i de av mig i det

föregående återgivna remissyttrandena i ifrågavarande ärende.

Såsom allmän förutsättning för att kunna komma i åtnjutande av exportkreditgaranti

torde i anslutning till vad kommerskollegium föreslagit

böra gälla, att vederbörande skall hava gjort sig känd för redbarhet

och i övrigt besitta erforderliga kvalifikationer.

På sätt kommerskollegium föreslagit, bör statsgaranti kunna medgivas

för inhemska, till utlandet försålda alster av såväl industri som jordbruk

och fiske. I likhet med fullmäktige i riksbanken finner jag däremot tillräcklig

anledning icke föreligga att förorda garantins utsträckande jämväl

till entreprenadarbeten, som utföras i utlandet.

Statsgarantin synes mig böra omfatta högst 60 procent av den kredit,

som av exportören lämnas. Exportörens självrisk bör sålunda avse minst

40 procent därav. Det närmare avvägandet av garantins omfattning i de

särskilda fallen bör överlämnas åt exportkreditnämnden, liksom ock frågan

örn den tid, exportkreditgarantin må omfatta, vilken tid bör bliva

beroende av olika föreliggande omständigheter såsom varuslag, land och

rådande konkurrensförhållanden. Jag förutsätter, att exportkreditnämnden

vid dessa frågors bedömande iakttager all nödig varsamhet.

I anslutning till vad kommerskollegium föreslagit bör statens betalningsskyldighet

på grund av beviljad statsgaranti för exportkredit kunna inträda

icke blott, när den, som erhållit krediten, på grund av obestånd

underlåtit att fullgöra likvid, utan även vid utebliven betalning av sådana

orsaker som allmänt moratorium i köparens land, valutaspärr o. dyl.

För beviljad exportkreditgaranti bör i enlighet med kommerskollegii förslag

erläggas en lämpligt avvägd premie. Vid dess beräknande bör hänsyn

tagas till olika inverkande omständigheter såsom kredittidens längd,

det exportland, varom fråga är, andra förefintliga riskmoment och varans

art, liksom ock därtill att premien jämväl bör innefatta bidrag till

täckande av nämndens administrationskostnader.

De premier, som erläggas för beviljad exportkreditgaranti, torde böra

överföras till en fond, från vilken böra täckas såväl de förluster, som

kunna uppkomma å ifrågavarande verksamhet, som ock administrationskostnaderna

för exportkreditnämnden. Nämnda fond synes, såsom fullmäktige

i riksgäldskontoret framhållit, böra enligt närmare bestämmelser

av Kungl. Majit förvaltas av riksgäldskontoret. I den mån fonden

icke förslår för infriande av ifrågavarande garantiförbindelser samt för

täckande av nämnda administrationskostnader, torde medel böra förskotteras

genom riksgäldskontorets försorg.»

Det förslag, som i här förevarande proposition förelagts riksdagen, innebär

att vårt land genom införande av ett statligt exportkreditsystem skulle

stödja sina exportnäringar och underlätta avsättningen på utlandet. Här
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

igenom skulle också — vilket enligt utskottets förmenande är av betydelse

ej blott för stunden utan även och kanske främst med tanke på framtiden

— möjliggöras ett bibehållande av marknader, vilka äro av värde för den

svenska exporten, på samma gång som det ej synes vara uteslutet, att nya

marknader skulle kunna förvärvas.

Utskottet har ansett den föreslagna åtgärden vara av den art, att den

synes kunna behandlas fristående från övriga till utskottet hänskjutna

ärenden.

Ehuru utskottet ingalunda förbiser de olägenheter och risker, som, på

sätt anförts i flera av de i ärendet avgivna utlåtandena, äro förbundna

med upptagandet av en statlig verksamhet av förevarande art, har utskottet

likväl ansett sig böra förorda en sådan åtgärd. I likhet med departementschefen

utgår utskottet härvid från att denna verksamhet, som

motiveras av nu föreliggande särskilda förhållanden, kommer att avvecklas

så snart läget det medger.

Med hänsyn till den tillfälliga karaktär, som sålunda måste anses utmärka

den föreslagna anordningen, finner sig utskottet böra förorda, att

medgivandet att ikläda staten betalningsansvar av nu ifrågasatt art begränsas

till tiden till och med utgången av nästkommande budgetår. Därest

en fortsättning av denna statliga stödverksamhet finnes av behovet

påkallad — givetvis utöver avvecklandet av redan beviljade garantier —

lärer alltså frågan böra underställas riksdagens förnyade prövning.

Det förslag till ett statligt exportkreditsystem genom exportkreditgaranti,

som här framlagts, har i fråga örn sina huvuddrag synts utskottet

innebära en med hänsyn till föreliggande omständigheter godtagbar lösning,

och utskottet vill därför i princip uttala sin anslutning därtill.

I fråga örn det framlagda förslagets närmare utformning har utskottet

ansett sig böra göra följande erinringar.

Vad till en början beträffar det sammanlagda belopp, vartill samtidigt

gällande exportkreditgarantier högst böra få uppgå, innebär Kungl. Maj:ts

förslag, att detta belopp skall bestämmas till etthundra miljoner kronor.

Fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret hava i sina i ärendet avgivna

utlåtanden uttalat sig för en sänkning — fullmäktige i riksgäldskontoret

för en avsevärd sådan — av det föreslagna beloppet. De skäl,

som härför anförts, kunna enligt utskottets förmenande icke frånkännas

berättigande. Utskottet vill framhålla, att det här gäller en för svenska

förhållanden i stort sett oprövad verksamhet. Erfarenhet saknas såväl

om den utsträckning, i vilken framställningar örn statens kreditgaranti

komma att göras, som örn statens sannolika förlustrisk. Med hänsyn härtill

och till det förhållandet, att enligt vad utskottet nyss föreslagit medgivandet

till statlig exportkreditgaranti bör avse allenast tiden till och med

utgången av budgetåret 1933/1934, har utskottet ansett sig böra förorda en

nedsättning till sjuttiofem miljoner kronor av det belopp, vartill samti
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

7

digt gällande exportkreditgarantier högst böra få uppgå. Uppenbarligen

skall i det högsta belopp, för vilket staten sålunda må på en gång stå i

ansvar, inräknas vad staten kan hava fått utgiva på grund av åtaganden

av här ifrågavarande slag.

För att de syften, vilkas förverkligande avses med förslaget, skola kunna

effektivt tillgodoses, bar det synts utskottet av vikt, att prövningen av

hithörande frågor äger rum under fria former och under anlitande i möjligaste

mån av praktisk erfarenhet, dock utan att statens intressen härigenom

bliva åsidosatta. I likhet med departementschefen finner utskottet

de starkaste skälen tala för att behandlingen och prövningen av ärenden

rörande statlig exportkreditgaranti handhavas av en särskild nämnd, i

statsrådsprotokollet förslagsvis benämnd exportkreditnämnden, inom vilken,

såsom departementschefen framhållit, de statliga och allmänna intressena

böra vara i första hand representerade. De närmare bestämmelser

rörande nämndens sammansättning och verksamhet, som av departementschefen

angivits, hava ej givit utskottet anledning till erinran.

En viktig faktor vid prövningen av ansökningar örn exportkreditgaranti

är givetvis sökandens ekonomiska förutsättningar och övriga kvalifikationer.

Härvid bör — med hänsyn till att, såsom i det föregående framhållits,

syftet med den ifrågasatta statsverksamheten är icke blott bibehållandet

av gamla utan även örn möjligt förvärvandet av nya exportmarknader

— beaktas, att garanti bör kunna komma ifråga, förutom för

äldre exportfirmor, även för sådana företag, som söka upptaga en ny export.

Däremot vill utskottet understryka vikten av att vid beviljande av

exportkreditgaranti i möjligaste mån förebygges, att osund priskonkurrens

med stöd av denna garanti kan komma att utövas. I detta sammanhang

vill utskottet vidare framhålla, att garanti stundom bör kunna meddelas

även i sådana fall, där köparen är en svensk person eller en svensk

ekonomisk sammanslutning, som utövar verksamhet i det land, dit varan

avsetts att exporteras.

Departementschefen har icke funnit tillräcklig anledning föreligga att

förorda garantins utsträckande jämväl till entreprenadarbeten, som utföras

i utlandet. I huvudsak ansluter sig utskottet till denna uppfattning.

Emellertid torde möjlighet böra hållas öppen för att garanti i särskilda

fall skall kunna erhållas för entreprenader i förening med industrileveranser.

Enahanda torde förhållandet böra vara i fråga om garanti för till

utlandet levererade alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet,

såsom undersökningar, utlåtanden, ritningar och kontrollantskap av svenska

ingenjörer, särskilt i sådana fall, då dylik verksamhet kan bliva av

indirekt betydelse för svenska exportindustrier, exempelvis inom de elektrotekniska

och mekaniska branscherna.

En fråga, som inom utskottet varit föremål för ingående överväganden,

har varit omfattningen av statens förlustrisk. Departementschefens yttrande

i denna del innehåller, att statsgarantin skall omfatta högst 60 pro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

cent av den kredit, som av exportören lämnas, vadan exportörens självrisk

sålunda komme att avse minst 40 procent därav. Utskottet har funnit

vad sålunda föreslagits kunna tolkas på två sätt. Antingen skulle statens

garanti som regel omfatta 60 procent av den vid varje särskilt tillfälle

utestående krediten, så att, när exempelvis av en lämnad kredit hälften

inbetalats, statens garanti vid den tidpunkten skulle omfatta 60 procent

av den återstående hälften, d. v. s. 30 procent av det ursprungligen

lämnade kreditbeloppet, o. s. v. Eller också skulle statens garanti avse

60 procent av det ursprungliga kreditbeloppet, så att, när denna andel av

kreditbeloppet inbetalats, statsgarantin icke skulle kunna ytterligare tagas

i anspråk.

Utskottet har vid övervägande av frågan, åt vilketdera beräkningssättet

bör givas företräde, funnit det sistnämnda vara att föredraga ur synpunkten

av statens intresse att begränsa sin förlustrisk. Det måste tydligen

vara en fördel för staten, att dess ansvar för en lämnad kredit avlyftes

redan när 60 procent av kreditbeloppet influtit i stället för

att i större eller mindre omfattning kvarstå ända till dess den slutliga

likviden äger rum. Det torde ej heller med fog kunna göras gällande, att

med en sådan anordning av statens deltagande i förlustrisken den enskilde

exportörens intresse icke skulle bliva efter omständigheterna vederbörligen

tillgodosett. Utskottet anser sig således böra förorda, att statens

garanti högst skall avse, att ett belopp, uppgående till 60 procent av den

av exportören lämnade krediten, kommer att inflyta.

Emellertid har utskottet funnit sig böra föreslå ett undantag från den

nu angivna normen för statens deltagande i förlustrisken. Detta undantag

hänför sig till export av vissa av jordbrukets och fiskerinäringens

produkter.

Erfarenheterna från den i statsrådsprotokollet omförmälda verksamheten

med s. k. hjälpkrediter hava nämligen givit vid handen, att i fråga

örn export av dylika alster behov av ett mera omfattande statsunderstöd

gör sig gällande. Man har här att göra med en mängd små producenter,

för vilka det ofta är uteslutet att själva lämna någon som helst kredit och

som endast i ringa utsträckning kunna beräknas få diskontera de växlar,

som av köparen lämnas, därest statens garanti omfattar endast nyssberörda

60 procent.

Under sådana förhållanden har utskottet, med hänsyn till angelägenheten

av att det svenska jordbruket och fisket jämväl i här förevarande

hänseende må erhålla ett välbehövligt stöd, ansett sig böra förorda, att

av den av utskottet tillstyrkta garantisumman av 75 miljoner kronor —

vilken givetvis i sin helhet skall avse alster av såväl industri som jordbruk

och fiske — ett belopp av högst 6 miljoner kronor skall kunna tagas

i anspråk för att i större utsträckning än som i andra fall är medgivet

användas för att understödja exporten av vissa alster av jordbruk och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

9

fiske. Detta understöd bör kunna erhålla formen av en garanti, som omfattar

mer än 60 procent av kreditbeloppet upp till, där så befinnes erforderligt,

hela detta belopp, dock att, när omständigheterna därtill giva anledning,

exporten bör kunna helt eller delvis av exportkreditnämnden finansieras

genom att köpesumman omedelbart utbetalas till säljaren.

De alster av jordbruk och fiske, utskottet i detta sammanhang närmast

avsett, äro levande hästar, nötkreatur, får och svin ävensom utsädesvaror

samt fisk och fiskprodukter. Emellertid torde det höra ankomma på exportkreditnämnden

att avgöra, i vilka fall exportkreditgaranti av nu angiven

art bör ifrågakomma.

Vad beträffar omfånget av garantin finner utskottet värdet av den

ifrågasatta anordningen bliva problematiskt, örn ej — såsom jämväl departementschefen

förutsatt — statens betalningsskyldighet skall kunna

inträda icke blott när den, som erhållit krediten, på grund av obestånd

underlåtit att fullgöra likvid, utan även vid utebliven betalning av sådana

orsaker som allmänt moratorium i köparens land, valutaspärr och

dylikt. Däremot anser utskottet, att de kursrisker, som uppstå vid kreditavtal,

träffade i utländsk valuta, icke falla inom ramen av de riskmoment,

som motivera ett statens ingripande av ifrågavarande slag, och

att de följaktligen icke böra kunna täckas av statens garanti.

Frågorna rörande garantins omfång torde böra av exportkreditnämnden

prövas från fall till fall. Härvid torde exempelvis böra observeras,

att i de fall, då prövningen av köparens solvens ej för exportören medför

större svårigheter än vad som kan anses normalt vara fallet, säljaren

ej bör kunna påräkna statsgaranti för bristande solvens.

Utskottet biträder förslaget örn att för beviljad exportkreditgaranti en

lämpligt avvägd premie bör erläggas. Vid premiens beräknande bör, såsom

departementschefen framhållit, hänsyn tagas till olika inverkande

omständigheter, såsom kredittidens längd, förhållandena inom det exportland,

varom fråga är, andra förefintliga riskxnoment och varans art. Jämväl

i de fall av export, där enligt vad ovan anförts köpesumman kan komma

att av exportkreditnämnden omedelbart förskotteras, synes premie böra

erläggas, avvägd med hänsyn till statens förlustrisk. Premie bör så beräknas,

att den innefattar jämväl bidrag till täckande av exportkreditnämndens

administrationskostnader.

Vad särskilt kredittidens längd beträffar bör denna bliva föremål fölen

omsorgsfull prövning av nämnden i värjo särskilt fall. En lång kredittid

ökar helt naturligt statens risk och måste alltså inverka på premiens

bestämmande.

De bestämmelser, som förutsättas komma att av Kungl. Majit meddelas

för verksamhetens handhavande, torde böra innefatta föreskrifter avseende

att trygga rätt för staten att hålla sig till köparen för återfående

av vad staten på grund av ingången garantiförbindelse eller såsom ome
Bihang

till riksdagens protokoll 19,1.1. II sami. Nr i. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

delbart förskott kan hava till exportören utgivit ävensom angående de åtgärder,

som böra vidtagas för dylika fordringars indrivande.

Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit bar ej givit utskottet anledning

till erinran.

Såsom utskottet redan inledningsvis framhållit, förbiser utskottet

ingalunda de olägenheter och risker, som äro förbundna med upptagandet

av en statlig verksamhet av ifrågavarande art. Kär utskottet ändock

ansett sig kunna i den utsträckning, som nu skett, förorda Kungl.

Maj:ts förslag, har detta skett under den bestämda förutsättningen, att

den lämnade fullmakten kommer att begagnas med iakttagande av stor

försiktighet när det gäller att ikläda staten ekonomiska risker. De angivna

riktlinjerna för statens ifrågavarande medverkan till exportens

stödjande ställa tydligen betydande krav på exportkreditnämndens insikter

och omdömesgillhet. Oavsett dessa riktlinjer kommer det ytterst

att bero av det sätt, varpå nämnden fullgör sina åligganden, huruvida

å ena sidan det med förslaget avsedda syftet skall kunna tillgodoses och

å andra sidan staten icke tillskyndas några mera allvarliga förluster.

Vad slutligen beträffar de i motionerna 11:139 och 11:140 framförda

yrkandena, i vad dessa avse längre gående åtgärder än vad utskottet i

det föregående tillstyrkt, hemställer utskottet, att desamma icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet hemställer alltså,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag,

a) medgiva, att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet

över handelsärenden för den 17 mars 1933 anförts

och med iakttagande av de synpunkter, vilka av utskottet

i det föregående framhållits, samt enligt de

närmare bestämmelser, som kunna bliva av Kungl.

Majit meddelade, svenska staten må under tiden till

och med utgången av budgetåret 1933/1934 till belopp

av högst 75 miljoner kronor iklädas betalningsansvar

för exportkrediter för till utlandet levererade inhemska

alster av industri, jordbruk och fiske,

b) medgiva, att av nyssberörda belopp av 75 miljoner

kronor högst 6 miljoner kronor må tagas i anspråk

för finansiering av export av inhemska alster

av jordbruk och fiske i enlighet med de särskilda

riktlinjer, vilka av utskottet i det föregående härutinnan

angivits,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

11

c) besluta, att de premier, som enligt vad ovan anförts

böra erläggas, skola överföras till en av riksgäldskontoret

förvaltad fond, från vilken skola täckas

såväl de förluster, som kunna uppkomma å ifrågavarande

verksamhet, som ock administrationskostnader

för det organ, som jämlikt Kungl. Maj:ts närmare

bestämmande kan komma att inrättas för verksamhetens

handhavande,

d) besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola,

i den mån omförmälda fond icke därtill förslår, förskottera

medel för bestridande av utgifterna för statens

ifrågavarande verksamhet;

II. att motionerna 11:139 och 11:140 av herr Kilbom

m. fl., i den mån de icke kunna anses besvarade

med vad utskottet under I. hemställt, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 juni 1933.

På särskilda utskottets vägnar:

FELIX HAMRIN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Johansson i Fredrikslund, von Stockenström,

Björnsson, Westman, Sederholm, Wohlin, Lindström, Bagge, Pauli, Forslund och

Löfgren samt

från andra kammaren: herrar Hamrin, Jansson i Falun, Lindman, Lindqvist, Olsson i

Kullenbergstorp, Fast, Nilsson i Landeryd, Olsson i Gävle, Linnér, Pehrsson i Bramstorp,

Andersson i Tungelsta och Andersson i Malmö.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda utskottets utlåtande Nr 4.

Reservationer:

1) av herr Björnsson, som ansett, att utskottets utlåtande i nedan angivna

del bort hava följande lydelse:

»Vad beträffar---(sid. 9)---valutaspärr och dylikt. I lik
het

med fullmäktige i riksbanken håller utskottet före, att det måste anses

principiellt riktigt, att statens garanti även bör kunna omfatta det

riskmoment av allmän natur, som kursrisken utgör. De svårigheter,

som kunna uppkomma för säljaren vid stora kursfluktuationer, äro av

den allvarliga beskaffenhet, att ett förbud mot att garanti lämnas för

kursförluster måste väsentligt minska värdet av den ifrågasatta statliga

stödverksamheten. Givetvis bör å andra sidan vid framställnings prövande

särskild hänsyn tagas till den ökade risk, som en garanti även i

nu avsett hänseende innebär för staten.

Frågorna rörande etc.»

2) av herr Lindqvist.

831648. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statlig exportkreditgaranti. s. 1 i texten