Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en avbetalning slånefond för mindre jordbruk och småindustri.

1933-05-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:104, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en avbetalning slånefond för mindre jordbruk och småindustri.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

5

Nr 104.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande

av en avbetalning slånefond för mindre jordbruk och

småindustri.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr E. Åqvist m. fl. väckt motion, nr 123,

har hemställts, att riksdagen ville anslå ett belopp av 10 miljoner kronor att

utgå av lånemedel i och för upprättandet av en avbetalningslånefond för mindre

jordbruk och småindustri enligt i motionen angivna grunder.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:

Praktiskt taget varje näringsidkare torde i större eller mindre utsträckning

behöva anlita krediter i och för sin verksamhet. Av stor betydelse för verksamhetens

jämna uppehållande är att krediter kunna ordnas på ett planmässigt sätt

och utan alltför stora kostnader. Större välkända industriföretag med fastighetsinnehav

äro ofta i den ställningen, att de direkt kunna anlita lanemarknaden

genom uppläggandet av obligationslån, som förräntas och amorteras efter

en på förhand uppgjord plan. För mindre jordbrukare och smärre industriföretag

föreligger icke denna utväg, utan de måste anlita låneförmedlande

mellanhänder vid täckandet av sitt kreditbehov, varvid främst torde komma i

betraktande lån mot inteckning i fast egendom eller mot förlagsinteckning

genom hypoteksföreningar, sparbanker och affärsbanker. I övrigt äro de hänvisade

till kortfristiga revers- och växelkrediter hos affärsbankerna mot relativt

dyra räntor. Trots att ränteläget för närvarande officiellt är lågt, blir

emellertid räntan för dem, som ej hava de allra bästa säkerheter att erbjuda,

även under nuvarande förhållanden hög och torde i allmänhet överstiga 6 %.

Bland mindre och medelstora jordbrukare samt industriidkare finnes stort

behov av att på ett planmässigt och billigt sätt kunna ordna långfristiga krediter,

och för dylika mindre företagare skulle det vara av synnerlig betydelse

örn möjlighet kunde skapas att erhålla lån på liknande villkor som större obligationslåneuppläggande

industriföretag. I syfte att bereda en utväg härtill

tillåta vi oss föreslå uppläggandet av en ny avbetalningslånefond under riksbankens

förvaltning. Ur denna lånefond skulle till mindre jordbrukare och

industriidkare lån kunna utlämnas å högst 15,000 kronor. Lånen skulle löpa

med en ränta av 4Va, högst 5 %, och återbetalas inom förslagsvis 12 år, varav

de tvenne första dock skulle vara amorteringsfria. Lånen skulle utlämnas och

säkerheterna bedömas efter fullt bankmässiga grunder.

Den utlåningsverksamhet till enskilda personer, som riksbanken redan bedriver

genom sin under åtskilliga år hopsamlade avbetalningslånefond. har

varit till mycket stor och allmän nytta, och de förluster, riksbanken härvid

lidit, hava, enligt vad vi hava oss bekant, varit mycket små. Och då utlåningen

från den av oss föreslagna nya avbetalningslånefonden för mindre jordbruk

och industri endast skulle ske på fullt bankmässiga grunder, mot borgen

1040 83

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

eller annan säkerhet, som banken i varje särskilt fall kunde finna påkallad,

synes förlustrisken för denna fond icke bliva större än för den gamla.

Med det stora kreditbehov, som vi kunna vitsorda föreligger för det mindre

jordbruket likaväl som för småindustrien, skulle upprättandet av en avbetalningslånefond

av här ifrågasatt karaktär bliva av allra största betydelse. Genom

den planmässiga återbetalningen och den fasta låga räntesatsen skulle dessa

avbetalningslån för låntagarna medföra stora fördelar samtidigt som säkerheter

för dessa lån bleve lättare att anskaffa än för vanliga kortfristiga växelkrediter

eller reverslån.

Vi inse väl att den allra största återhållsamhet ifråga örn anslag till nya

ändamål och behov är en absolut nödvändighet under nu rådande svåra budgetläge.

Det torde likväl vara minst lika nödvändigt att med alla till buds

stående medel nu söka stimulera den privata företagsamheten, så att näringslivet

kan bereda nya sysselsättningsmöjligheter för de genom krisen arbetslösa

och det nuvarande krisläget därigenom så småningom övervinnas.

Såsom ett led i detta arbete hava vi tillåtit oss väcka förslaget örn upprättandet

av en avbetalningslånefond för mindre jordbruk och småindustri, vartill

till att börja med torde böra anvisas 10 miljoner kronor. I den mån fonden

tages i anspråk och visar sig bliva till avsedd nytta böra ytterligare medel

till densamma anvisas.

Vi vilja i detta sammanhang erinra örn, att riksgäldsfullmäktige lära hava

upptagit till utredning frågan örn att upplägga ett lån mot s. k. sparobligationer

å små belopp. Därest dylika obligationer av staten utgivas, skulle småsparare,

som eljest anlita postsparbanken eller de privata sparbankerna för hopsamlandet

av kapital, beredas en möjlighet att med bibehållen säkerhetsgrad

erhålla högre ränta än nu är fallet. Det synes oss som om erforderligt kapital

till den av oss föreslagna avbetalningslånefonden borde kunna erhållas just

med dylika s. k. sparobligationer, varigenom de små spararna så att säga bleve

långivare åt de små företagarna. Mot postsparbanken har ju riktats den anmärkningen,

att den drager pengar från de små insättarna landet runt och

placerar dem i Stockholm. Det skulle, synes det oss, därför bliva en gärd av

rättvisa om insättningarna i postsparbanken till en viss del överfördes till

sparobligationer och de härför inbetalda medlen användes till att befrukta och

uppmuntra den med stora kreditsvårigheter kämpande mindre företagsamheten

i olika delar av landet.

Med avseende å sättet för anskaffandet av de för fondens uppläggning erforderliga

lånemedlen torde det emellertid icke böra ankomma på motionärerna

att härom lämna anvisningar.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden från

lantbruksstyrelsen och kommerskollegium.

Lantbruksstyrelsen har i sitt den 29 mars 1933 dagtecknade yttrande beträffande

avbetalningslån av ifrågasatt slag till mindre jordbruk vitsordat betydelsen

av att möjlighet bereddes jordbruksnäringen, häri inbegripet jämväl det

mindre jordbruket, att erhålla billiga lån. Det syntes styrelsen emellertid lämpligt

att, innan nya former för låns beredande infördes, först undersöka möjligheten

att med anlitande av redan befintliga dylika — särskilt egnahemslåneverksamheten

och jordbrukskasserörelsen — i av motionärerna angiven riktning

ordna det mindre jordbrukets behov av billig kredit.

I sitt yttrande av den 12 april 1933 har kommerskollegium, som ej yttrat

sig över motionen i vad den avser mindre jordbruk, till en början redogjort för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

förefintliga lånefonder för småindustri m. m. samt erinrat, att den principiella

frågan örn anordnande av låneverksamhet av ifrågavarande slag genom riksbanken

varit föremål för behandling av 1932 års riksdag (se bankoutskottets

utlåtande nr 62). Därefter har kollegium för egen del anfört följande:

Obestridligen förefinnes, såsom i motionen framhållits, för närvarande ett

betydande lånebehov inom småindustrien och hantverket. Den rådande ekonomiska

krisen har också enligt verkställd utredning givit vid handen, att detta

lånebehov är så trängande särskilt på landsbygden, att statens mellankomst är

påkallad för att bereda ett stort antal dylika näringsutövare hjälp i uppkommet

nödläge. . .

Med anslutning till utlåtanden från kommerskollegium har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen dels utökning av hantverkslånefonden, dels inrättande av

en särskild lånefond för ackordslån och förlagslån åt hantverkare och idkare

av mindre industri å tillhopa 1,050,000 kronor. Det mest trängande lånebehovet

för ifrågavarande näringsgrupp lärer få antagas bliva någorlunda tillgodosett

i händelse av bifall till Kungl. Maj:ts nämnda förslag. Härtill kommer,

att riksbankens avbetalningslånefond lämnar möjlighet till erhållande av

ett betydligt antal lån.

De lån, som av motionärerna nu föreslagits, äro av en i viss mån annan typ

än de ovanberörda hantverkslånen och förlagslånen. Detta gäller saväl storleken

som framför allt säkerheten, vilken skulle bedömas enligt fullt bankmässiga

grunder. Ställandet av sådan säkerhet lärer emellertid för närvarande

vara för mången synnerligen svårt, måhända så svårt, att lånefonden ej skulle

kunna bliva i större omfattning åtkomlig i det avsedda syftet. Den förutnämnda

successiva ökningen av den nuvarande avbetalningslånefonden torde

även giva stöd för detta antagande. Önskar man genom statens medverkan ej

blott förhjälpa de av krisen hårdast drabbade småindustriidkarna att hålla sig

uppe, utan jämväl i syfte att bidraga till krisens övervinnande genom förlagskredit

bereda de något bättre ställda utövarna stimulans till ökad verksamhet i

vidare mån, än som kan tillgodoses genom nuvarande hantverkslån, lärer åtminstone

för närvarande en viss eftergift i fråga örn säkerhetens bankmässighet

böra tagas under övervägande. Det lärer då också vara anledning ifrågasätta,

huruvida icke även ett sådant lånebehov bör tillgodoses genom omläggning eller

utbyggnad av redan förefintliga lånefonder.

Vad slutligen angår frågan örn den föreslagna fondens förläggande under

riksbanken, lära i huvudsak samma betänkligheter föreligga, som anfördes av

bankoutskottet vid 1932 års riksdag.

Under åberopande av vad ovan anförts anser sig kommerskollegium ej äga

tillräckliga skäl förorda bifall till motionen i vad den avser lån till småindustri.

I avseende å föreliggande förslag om uppläggandet av en ny större avbetalningslånefond

för mindre jordbruk och småindustri må till en början framhållas,

att frågorna om vidgade kreditmöjligheter för hithörande yrkesutövare

under senare år varit föremål för statsmakternas alldeles särskilda uppmärksamhet

samt också föranlett vidsträckta statsingripanden i olika former.

Yad särskilt småindustrien beträffar har dess kreditbehov beaktats dels

genom inrättandet av en statlig hantverkslånefond och dels genom Kungl.

Maj:ts förslag till innevarande riksdag örn inrättande av en fond för ackordslån

och .förlagslån åt hantverkare samt idkare av mindre industri, vilket förslag

av statsutskottet tillstyrkts.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

I sitt förevarande förslag utgå motionärerna nu ifrån att den nya lånefonden

skulle stå under riksbankens förvaltning och att endast lån mot bankmässig

säkerhet skulle utlämnas. Under sådana förhållanden torde låneanspråken, vad

småindustriens utövare beträffar, i huvudsak allenast komma att inskränka sig

till sådana lånebehov, som kunna tillgodoses genom den redan inom riksbanken

befintliga avbetalningslånefonden.

I vad förslaget avser ännu mera vidgade lånemöjligheter för det mindre jordbruket,

vill utskottet erinra, att tanken på en jordbrukarnas avbetalningslånefond,

förvaltad av riksbanken, redan förut varit framförd. Detta uppslag var

under övervägande vid de undersökningar, som utfördes av jordbruksutredningen

och som ledde till ovannämnda aktion med ackords- och stödlån åt jordbrukarna;

tanken på en dylik fond avvisades dock med hänsyn bland annat

till de praktiska svårigheterna för dess genomförande. En i liknande syfte vid

1932 års riksdag framförd motion avslogs av riksdagen (bankoutskottets utlåtande

nr 62).

Under erinran härom och under hänvisning i övrigt till de avstyrkande utlåtanden,

som i ärendet avgivits av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen,

får utskottet hemställa,

att den av herr Åqvist m. fl. i ämnet väckta motionen II: 123

ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 103.

Reservationer:

1) av herrar Kvarnzelius och Jeppsson, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Att kreditväsendet för de i motionen avsedda yrkesgrupperna — utövarna

av mindre jordbruk och småindustri — ej för närvarande är tillfredsställande

ordnat, synes vara tämligen allmänt erkänt. Vad särskilt jordbrukarna beträffar,

har visserligen detta förhållande varit föremål för statsmakternas upprepade

uppmärksamhet, varvid vissa stödåtgärder såsom i fråga örn den kooperativa

jordbrukskasserörelsen tvingat sig fram. I stort sett måste dock örn

dessa statsåtgärder sägas, att de visat sig otillräckliga eller ock, såsom exempelvis

fallet var med den av 1932 års riksdag beslutade ackords- och stödlånsaktionen,

endast avsett att bringa en mera tillfällig och av nu rådande jordbrukskris

betingad lättnad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

9

Jordbrukskassorna fylla visserligen viktiga uppgifter, då det gäller deu

löpande drifts- oell affärskrediten. Deras kapitaltillgångar äro dock alltjämt

otillräckliga för att tillgodose denna kredit. Sparbankerna, som jämte hypoteksföreningarna

och egnahemslånefonden äro de kreditinrättningar, till vilka

jordbrukarna i huvudsak äro hänvisade för erhållande av fastighetslån och

annan långfristig kredit, hava i detta avseende endast mycket begränsade möjligheter,

desto mer som en stor del av deras medel placeras i obligationer eller

disponeras för kredit utanför jordbruket.

T själva verket torde för närvarande det mindre jordbrukets kreditbehov till

betydande del få fyllas genom växelkredit hos affärsbankerna eller ock genom

den kredit, som kan utverkas av leverantörer, i viss mån också genom erhållna

förskott från uppköpare.

Liknande växelkredit och även annan tillfällig kredit förekommer, såsom

tämligen känt är, i stor utsträckning jämväl bland utövarna av hantverk och

småindustri.

Det må fastslås att bland här avsedda mindre företagare inom jordbruk och

småindustri i minst lika hög grad som beträffande industriverk och storföretagare

finnes ett berättigat behov av drifts- och förlagskapital för den utövade

verksamheten och för dess vidare förkovran. Dessa mindre yrkesutövare hava

dock avsevärt svårare än storföretagarna att göra sina kreditanspråk gällande.

De förtjäna därför också statens alldeles särskilda stöd, då det gäller möjligheterna

att erhålla kreditbehoven tillgodosedda på ett sätt som kan vara

lämpligt och sunt.

Utskottet måste alltså finna de i motionen framförda kraven på ett särskilt

stöd i nu förevarande avseende till de mindre yrkesutövarna inom jordbruk och

industri berättigade. Frågan huruvida hithörande kreditbehov kunna lämpligast

tillgodoses genom en av riksbanken förvaltad lånefond eller på andra vägar

synes emellertid tarva ytterligare utredning, varom utskottet tillstyrker att

framställning nu göres hos Kungl. Majit.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av den av herr Åqvist m. fl. i ämnet

väckta motionen II: 123, måtte hos Kungl. Majit hemställa örn

utredning rörande möjligheterna för en vidgad medverkan från

statens sida för tillgodoseende av det mindre jordbrukets och

småindustriens kreditbehov antingen genom en av riksbanken förvaltad

avbetalningslånefoud eller ock pä andra vägar.

2) av herr Törnkvist i Karlskrona.

Bihang till riksdagens protokoll 1033. 6 sami. Nr 103—104.

10ö0 33 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.