Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

1933-05-23 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:111, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

1

Nr lil.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn förstatligande av

hela det svenska järnvägsnätet.

(4:e avel.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 261, inom första kammaren

av herrar A. C. Lindblad oell A. Forslund och den andra, nr 438,

inom andra kammaren av herrar F. Severin och E. Eriksson i Stockholm,

har hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maurts propositioner

nr 166 örn avskrivning av fordran hos Uddevalla—Lelångens

järnväg samt nr 142 örn anslag för beviljande av lån till enskilda järnvägar

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning

och förslag till förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

Beträffande de till stöd för denna framställning åberopade skälen får

utskottet hänvisa till motionen I: 261.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

från fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, järnvägsstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varjämte utskottet erhållit

yttrande i ämnet från Svenska järnvägsföreningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande av den 20 april

1933 anfört, bland annat, att fullmäktige holle före, att en omfattande

utredning rörande hela det enskilda järnvägsnätet borde komma till

stånd i avsikt att i möjligaste mån söka råda hot för de påtagliga organisatoriska

och andra brister, som nu vidlåda dessa järnvägar. En sådan

utredning borde enligt fullmäktiges mening vara förutsättningslös

och ej, såsom motionärerna tänkt sig, redan från början vara inriktad

på framläggande av förslag till hela det enskilda järnvägsnätets förstatligande.

Härefter fortsätta fullmäktige:

Fullmäktige vilja emellertid ifrågasätta, om den nuvarande tidpunkten

är lämplig för igångsättande av en dylik omfattande utredning med

hänsyn till de utredningar på järnvägsväsendets område, som för närvarande

redan pågå.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1932 verkställes för närvarande

inom kommunikationsdepartementet en allsidig utredning genom

tillkallade utredningsmän av frågan örn åtgärder för ernående av en ur

olika synpunkter sund reglering av förhållandet mellan biltrafik, järnvägar

och sjöfart jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Bihang lill riksdagens prolnkoll 1933. Ii sami. Nr lil.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Kr lil.

Vidare hava jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1932 tillkallats

tre personer för att inom kommunikationsdepartementet biträda

med verkställande av en allsidig och förutsättningslös utredning angående

vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge samt avgiva de förslag,

vartill utredningen i de särskilda fallen må föranleda.

Det synes fullmäktige, att man bör avvakta närmare resultat av förstnämnda

utredning, innan åtgärder vidtagas för igångsättande av en

allmän utredning örn lämpligheten av de enskilda järnvägarnas förstatligande.

Under tiden får man även tillfälle att se till vilka resultat den

senare utredningen kommit i de fall, som hänskjutits till densamma, vilket

jämväl bör kunna vara av värde för planläggande av en allmän undersökning

av det enskilda järnvägsproblemet i landet i det syfte, fullmäktige

ovan angivit.»

Statskontoret har i sitt den 13 april 1933 avgivna yttrande, under erinran

örn de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni och 23 december 1932

igångsatta utredningarna, anfört bland annat:

»Föreliggande motioner gå nu närmast ut på att åstadkomma en dylik

rationalisering genom förstatligande av hela det svenska järn vägsväsendet.

Statskontoret kan emellertid icke ansluta sig härtill. Från

statsverkets sida hava vid upprepade tillfällen vidtagits långt gående

åtgärder för stödjande av privatbanorna. Staten har sålunda tid efter

annan nied avsevärda belopp nedskrivit sina fordringar hos olika järnvägar,

varjämte nya statslån utlämnats för att möjliggöra uppehållande

av driften. Härtill kommer att staten lidit betydande kapitalförluster

genom att nödgas på exekutiv väg övertaga flera enskilda järnvägar.

Med hänsyn till vad sålunda från statsverkets sida åtgjorts för

upphjälpande av de enskilda järnvägarnas ekonomi, synes det statskontoret

med skäl kunna fordras, att, innan fråga uppstår örn statens övertagande

av ytterligare ett antal enskilda järnvägar, klarhet vunnits angående

möjligheten att genom fusionsbildning och nedläggande av vissa

järnvägar åstadkomma förbättring i det nuvarande tillståndet. Åt de

genom Kungl. Majda ovanberörda beslut den 30 juni och den 23 december

1932 tillsatta utredningsorganen synes kunna uppdragas att förebringa

erforderlig utredning i nu ifrågavarande hänseenden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt yttrande den 20 april 1933

yttrat bland annat följande:

Det är väl möjligt, att själva finansoperationen vid en statsinlösen

av de enskilda järnvägarna skulle kunna tänkas genomförd utan för stor

svårighet. Styrelsen avser därmed, att en inlösen icke skulle ske genom

upptagande av direkta lån, varmed järnvägarna skulle inlösas, utan att

staten skulle betala järnvägarnas ägare med statsobligationer eller

andra skuldförbindelser. Även genom ett dylikt tillvägagångssätt

skulle dock landets skattebetalare åsamkas avsevärda ränteutgifter under

dåliga tider, enär i händelse av järnvägarnas kvarblivande hos de

enskilda ägarna järnvägarna ej skulle under sådana perioder lämna

någon förräntning alls.

Motionerna syfta emellertid tydligen längre än till vinnande av sådana

direkta fördelar, som det enskilda järnvägsnätets förstatligande

kanske skulle medföra från järnvägsekonomisk synpunkt, oell tala bland

annat örn ''transportväsendets enhetliga organisation’, utan att dock närmare

beröra möjligheten därav och de vinster, som därigenom skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

kunna erhållas. Möjligen vore från ekonomisk synpunkt mycket att

vinna i den nian enhetlighet och rationalisering inom landets hela

transportväsende kunde ernås — de av Kungl. Majit den 13 juni 1932

tillkallade utredningsmännen liava också att verkställa en allsidig utredning

av frågan örn åtgärder för ernående av en ur olika synpunkt! i

sund reglering av förhållandet mellan de olika transportmedlen men

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställer sig tveksam, huruvida de enskilda

järnvägarnas förstatligande skulle i av motionärerna avsedd omfattning

kunna bidraga till en allmän reglering av transportväsendet.

Frågan örn de enskilda järnvågarnas framtida ställning torde böra bedömas

efter sådana riktlinjer, som syfta till sund ekonomisering och

rationalisering med bibehållande av järnvägarnas karaktär av enskilda

järnvägsföretag. Dessa riktlinjer skulle innebära dels nedläggande av

sådana bandelar, vilka med hänsyn till de genom motortrafiken inträdda

nya transportförhållandena eller av andra skäl icke längre böra äga bestånd,

såvida ej ortens trafikförhållanden påkalla trafikledens upprätthållande,

dels statens övertagande av sådana banor, vilkas införlivande

med statsbanenätet vore ur statlig synpunkt till fördel, samt dels slutligen

fusionsbilduingar inom det enskilda järnvägsnätet i all deli utsträckning,

som vore ur ekonomisk synpunkt påkallad.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får sålunda under åberopande av

det anförda avstyrka verkställande av den i motionerna föreslagna utredningen

örn förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

Järnvägsstyrelsen har i sitt den 4 april 1933 avgivna yttrande anfält

bland annat följande:

Ett beslut örn företagande av en utredning med ett så vittgående syfte

som förebringande av förslag till ett allmänt förstatligande av de enskilda

järnvägarna synes ej heller böra fattas, utan att genom förberedande undersökningar

åtminstone någon klarhet vunnits i fråga örn några av dess

huvudförutsättningar och motiv.

I första hand synes det järnvägsstyrelsen därför härvidlag bora fordras,

att föreliggande allmänna uttalanden bliva kompletterade nied vissa silfersammanställningar,

vilka kunna giva ett närmare begrepp örn stolle

keil av cle samhällsekonomiska vinster, som kunna beräknas uppnådda gc

norn det ifrågasatta enhetliggörandet av landets järnvägsst stein.

Örn järnvägsstyrelsen alltså anser sig böra avstyrka de väckta motionerna

i föreliggande form, skulle styrelsen däremot anse mycket vara vunnet

i deras syfte örn statsmakterna ville föranstalta örn en förberedande

utredning angående behov av — givetvis vid en antagen mera normal

trafikkonjunktur — och kostnader för förvaltnings- och duftspeisoiia!

samt rullande materiel och vissa hjälpanläggningar, främst verkstäder,

vid det tänkta fall att i första hand alla landets normalspåriga järnvägar

av någon betydelse för den allmänna samfärdseln vore inlemmade i sta

tens järnvägars system. — Det vill nämligen beträffande utredningens

omfattning synas styrelsen, sorn borde nian till att börja nied kunna halla

ilo smalspåriga enskilda järnvägarna på sidan örn frågan. — Denna förberedande

utredning skulle så omfatta även en ungefärlig uppgift på den

samlade personal- och materieluppsättningen med ty åtföljande kostnader

vid den nuvarande uppdelningen på en mångfald av järnvägsenheter i en

skild ägo, och skulle sedan jämförelser göras, av vilka kunde framgå ira

■rans samhällsekonomiska storleksordning. Därmed skulle ett bättre un

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

(ledas skapas för eventuella bedömanden vid en kommande riksdag, huruvida

den nuvarande ordningen inom järnvägsväsendet verkligen är förenad

med olägenheter av den nationalekonomiska och landsviktiga innebörd,

att av denna anledning kan påkallas en sådan utredning om ändring

som motionärerna avse.

Förefintligheten av ett dylikt bedömningsmaterial lär ock kunna medverka,

till att skapa klarhet i frågan, huruvida det i det hela taget kan

vara möjligt att, på sätt motionärerna önska, förutsätta en planmässig avveckling

inom rimlig tid av de genom en omfattande sammanslagning av

järnvägsföretagen uppträdande — även vid utredningsvis antagna mora

normala trafikkonjunkturer än de nuvarande — sannolikt mycket stora

personalöverskotten.

Under åberopande av vad sålunda anförts anser sig järnvägsstyrelsen

böra hemställa, att utskottet måtte finna sig icke böra tillstyrka bifall till

de ifrågavarande motionerna i föreliggande form, men att utskottet måtte

i deras syfte föreslå företagandet av en sådan förberedande undersökning

till vinnande av bättre bedömningsunderlag, som järnvägsstyrelsen ovan

skisserat.

Svenska järnvägs föreningen har i sitt yttrande av den 27 mars 1933 framhållit,

bland annat, att vid bedömandet av frågan örn ett allmänt förstatligande

av de enskilda järnvägarna icke borde lämnas ur sikte den historiska

utvecklingen beträffande statsbanor och privatbanor här i landet

liksom ej heller den administrativa sidan av frågan. Den grundläggande

synpunkten i fråga örn byggandet av järnvägar i vårt land hade fastslagits

vid 1853 18o4 års riksdag samt innebure, att alla järnvägsstamlinjer

i riket skulle anläggas och utföras genom statens omedelbara försorg och

på dess bekostnad, under det att utförandet av andra banor än stamlinjerna

skulle bero av den enskilda företagsamheten. Denna allmänna riktlinje

hade i stort sett följts alltsedan dess, varvid staten visat sitt intresse

lör det enskilda järnvägsbyggandet genom beviljande av lån i stor utsträckning.

Erfarenheten från den gångna tiden bestyrkte, att denna

uppdelning mellan statliga och enskilt drivna järnvägslinjer varit såväl

ur ekonomisk som andra synpunkter lycklig.

Efter att hava erinrat om de utredningar, som påginge genom särskilda

utredningsmän, tillkallade dels jämlikt Kungl. Majlis beslut den 30 juni

1932 och dels jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1932, uttalar

föreningen, att det ville synas under alla förhållanden lämpligt att avvakta,

vad sistnämnda utredningsmän kunde komma till för resultat beträffande

järnvägsdrift i enskild regi, innan en ny utredning, avseende

endast lämpligheten av ett allmänt förstatligande, igångsattes. Därefter

fortsätter föreningen:

Det torde vara att förutse, att sistnämnda utredningsmän skola beträffande

vissa järnvägar komma till att förutsättningar för deras fortsatta

bestånd saknas, i vilket fall de då torde böra nedläggas. Likaså torde väl

få förutses, att dessa utredningsmän komma att pröva, huruvida de en

skilda järnvägar, som bliva föremål för undersökning, med större fördel

anses böra drivas som statsbana än under enskild ledning. Vid sådana

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

5

förhållanden vinnes ju, vad motionärerna i första rummet syfta till, nämligen

prövning i varje särskilt fall av de enskilda järnvägarnas eventuella

förstatligande. Vad åter angår sådana järnvägar, som äga förutsättningar

att fortleva såsom självständiga ekonomiska företag, vill det synas föreningen

icke finnas anledning att icke låta dem fortbestå såsom sådana.

Föreningen vill i detta sammanhang uttala, att föreningen icke kan dela

den framkomna uppfattningen, att järnvägarna icke längre skulle kunna

vara ekonomiska företag utan komme att förändras till sociala hjälporgan.

Motionärerna lia såsom motiv för sitt förslag örn utredning anfört det

nuvarande prekära ekonomiska läget vid järnvägarna samt därvid framhållit

det kända förhållandet, att statens medverkan kräves för upprätthållande

av de enskilda järnvägarna dels i form av anstånd nied betalning

eller efterskänkande av statslån, dels i form av direkta anslag till lån för

besparingsåtgärder. Det av motionärerna sålunda anförda motivet kan

föreningen icke godtaga. Det förefaller föreningen icke riktigt att taga

den anförda situationen till utgångspunkt för en utredning. Den nuvarande

ekonomiska misären för järnvägarna har ju sill grund dels i bilkonkurrensen

och dels i den allmänna depressionen. Man torde emellertid

från järnvägarnas sida lia rätt att räkna nied att statsmakterna skola

finna anledning utfärda sådana för konkurrensen mellan järnvägarna och

kilarna reglerande bestämmelser, att järnvägarnas intressen bliva tillgodo

sedda, liksom järnvägarna givetvis även räkna nied förbättring av de nuvarande

förhållandena i och med att depressionen viker. I mån av att på

sådant sätt lättnad beredes, bör också järnvägarnas ekonomi komma att

bliva förbättrad.

Jämsides härmed böra givetvis alla krafter insättas på ett nedskärande

av järnvägarnas driftkostnader. På sa sätt böra järnvägarna åter bliva

ekonomiskt bärkraftiga företag och den för nuvarande förhållanden alltför

stora transportapparaten torde kunna beräknas komma att bliva tagen

i bruk i vidgad omfattning. Först vid en återinträdande dylik normal

situation blir det möjligt vinna klarhet därom, huruvida järnvägarna, i

detta fall särskilt de enskilda, tagit lärdom av den svåra tiden och förmått

att anpassa sig med hänsyn till förhållandena under densamma; först da

blir man också i stånd att på ett opartiskt sätt bedöma, huruvida det större

företaget, statens järnvägar, verkligen arbetar effektivare än de små enskilda

företagen. En jämförelse nu beträffande antal personal och driftkostnader

vid å ena sidan en privat bana, som pä grund av personalhänsyn

m. m. ännu icke medhunnit att avveckla befintligt personalöverskott och

som icke har möjlighet att skaffa kapital till motorisering och andra

driftbesparande åtgärder, och å andra sidan samma bana, införlivad med

statens järnvägar, som i och nied övertagandet förbehåller sig full frihet

ntt avskeda övertalig personal och sorn till ersättning för de avskedade

kunna återfalla på eget personalöverskott och som dessutom viii lärer erhålla

önskade anslagsmedel lill vidtagande av åtgärder till förbilligande

av driften, kan enligt föreningens åsikt icke bliva rättvisande. En sådan

jämförelse mäste sikta längre jin över de nuvarande förhållandena. Den

bör utgå från normala förhållanden å ömse sidor, ävensom - och del bör

särskilt understrykas -..... pä förhållandena vid vederbörande enskild järn
väg

efter lämplig fusionering med andra enskilda banor oell efter vidtagande

av de rationaliseringsåtgärder i övrigt, som liro eller i samband

med en fusionering bliva möjliga.

Föreningen vill här begagna tillfället att i anledning av i motionen uttalade

tvivel om de enskilda järnvägarnas vilja till effektivare organisa
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Ar lil.

Utskottet.

tion meddela, att föreningen är starkt medveten om fördelarna av fusionering

av därför lämpliga järnvägsenheter och är villig medverka till åstadkommande

därav i alla de fall, där sådan är möjlig ur teknisk och ekonomisk

synpunkt. Att påstå, att de av fusionssakkunniges förslag berörda

järnvägarna vägra medverka till samverkan mellan företagen, är icke riktigt.

I verkligheten förhåller det sig tvärtom så, att vid dessa järnvägar

pågå utredningar och förhandlingar angående de förutsättningar, under

vilka fusionssakkunniges förslag må kunna leda till uppgörelse örn fusion.

I anslutning till det nu anförda anser föreningen sig höra hemställa, att

utskottet-måtte finna sig icke böra tillstyrka bifall till de ifrågavarande

motionerna.

Alltifrån de första svenska järnvägslinjernas tillkomst på 1850-talet

har såsom en allmän riktlinje för den svenska järnvägspolitiken gällt,

att stambanornas byggnad ankommit på staten, medan anläggningen av

det övriga järnvägsnätet i huvudsak, och med undantag för de norrländska

tvärbanorna, varit en kommunal eller enskild angelägenhet.

Efter denna grundplan har det svenska hannätet efterhand utformats i

ett stort genomgående statligt järnvägssystem och en mångfald enskilda

banlinjer av växlande längd och spårvidd; det förtjänar antecknas, att

mot statens till cirka 700 mil uppgående bredspårsnät står ett enskilt

järnvägsnät med en utsträckning av över 900 mil (varav cirka 600 mil

normalspåriga linjer).

Det torde ligga i öppen dag, att ett förstatligande av alla dessa enskilda

järnvägar måste bliva förknippat med stora vanskligheter. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen har i detta avseende framhållit som sannolikt,

att den stora mängden småbanor med sina olika lokala betingelser skulle

verka tyngande på den mera på stordrift inriktade statsbaneförvaltningen,

och av svenska järnvä gsföreningen har erinrats örn nödvändigheten

att i en alltjämt stegrad grad kunna smidigt anpassa trafik och tariffer

efter rent lokala förhållanden, varvid också biltrafiken funnits böra i

en för statens järnvägar okänd omfattning inordnas i järnvägstrafikens

organisation.

Vid frågans bedömande bör dock ej förbises, att i ett stort antal utländska

stater järnvägsväsendets förstatligande är i stort sett genomfört;

i ett flertal länder har statsbanesystemet därvid uppkommit på så sätt,

att staten under förekommande kriser nödgats understödja de privata

företagen därhän, att deras banor slutligen tillfallit staten. I vissa andra

länder såsom England, Frankrike och Amerika, där järnvägarna i huvudsak

äro i enskilda företagares hand, kännetecknas den senaste tidens

utveckling aAr en delvis genom statliga tvångsåtgärder genomförd koncentration.

Även vad Sverige beträffar, utgör tvivelsutan en sådan driftkoncentration

ett bland de verksammaste medlen för att bringa järnvägarna

lättnad i deras nuvarande, av automobilväsendets kraftiga utveckling i

förening med den allmänna depressionen förorsakade ekonomiska be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lii.

t

tryck. Genom redan tidigare verkställda utredningar Ilar sålunda klarlagts,

att stora järnvägsekonomiska oell därmed också samhällsekonomiska

besparingar stå att vinna på denna väg, ej endast i form av bättre

utnyttjande av materiel och trafikpersonal utan ock genom centralisering

av det speciellt inom järnvägsdriften tyngande arbetet nied kassarörelse,

redovisning och statistik samt också genom bortfallandet av en

del överflödig förvaltningsledning..

Vissa förväntningar borde kunna hysas, att de enskilda svenska järnvägsföretagen

i medvetande örn fusionens fördelar skola frivilligt

medverka härtill. I anslutning till Svenska järnvägsföreningens härutinnan

gjorda uttalanden må en förhoppning uttalas, att de utredningar

och förhandlingar, som av föreningen uppgivits pågå, skola leda till resultat.

Att det sålunda inom svenska järnvägsväsendet pågående arbetet —

och utskottet avser då ej endast fusionssträvandena utan också andra

rationaliseringsåtgärder — bedrives med skyndsamhet och kraft synes

utskottet vara en angelägenhet av vikt; i detta avseende må erinras örn

de uppoffringar, som det allmänna i en alltjämt stegrad grad har att

ikläda sig för järnvägsdriftens upprätthållande. I den mån detta ekonomiseringsarbete

kräver ett beträdande av förstatligandets väg, lära statsmakterna

ej underlåta att härvid lämna sin medverkan.

Mot motionärernas yrkande att man nu skulle igångsätta en utredning

örn »förstatligande av hela det svenska järnvägsväsendet» hava emellertid

av de i ärendet hörda myndigheterna vissa skäl anförts; härvid halldam!

annat erinrats örn de båda just nu pågående kommittéutredningarna

angående dels en sund reglering av förhållandet mellan biltrafik, järnvägar

och sjöfart, dels och vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge.

Också på grund av utredningens vittutseende karaktär måste enligt utskottets

mening en dylik utrednings igångsättande väcka vissa betänkligheter.

Även med denna uppfattning finner dock utskottet fog föreligga för att

jämsides med de övriga ansträngningar, som nu göras att främja järnvägarnas

fortbestånd, en förberedande och förutsättningslös utredning

igängsättes i den begränsade omfattning järnvägsstyrelsen förordat. Den

na utredning skulle alltså avse att utröna förvaltnings- och driftkostnaderna

för ett sammanslaget svenskt bredspårsnät under enhetlig ledning

i jämförelse med kostnaderna vid motsvarande järnvägssystems nuvarande

uppdelning på statens järnvägar och ett flertal andra större och mindrer

enheter. Härigenom skulle, såsom järnvägsstyrelsen ock antytt, kunna

skapas ett värdefullt förhandsmaterial för ett bedömande av ett förstatligandes

konsekvenser nr driftsynpunkt och i varje fall erhållas ett

fastare underlag för att avgöra i vad mån undersökningarna härom höra

fullföljas. Ifrågavarande utredning lärer kunna av järnvägsstyrelsen

företagas utan några mera nämnvärda extra kostnader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

,8 Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet henlställa,

att riksdagen, i anledning av de av herrar Lindblad

och Forslund samt Severin oell Eriksson i

Stockholm väckta motionerna 1:261 och 11:438, må

hos Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande förvaltnings-

och driftkostnaderna för ett sammanslaget

svenskt bredspårsnät under enhetlig ledning i jämförelse

med motsvarande kostnader vid järnvägssystemets

nuvarande uppdelning på statens järnvägar

och ett flertal andra enheter.

Stockholm den 23 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. BRENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson, Nilsson i

Malmö, Svensson i Kompersmåla, Carlsson i Gävle, Bergström, friherre Lagerfelt, Nilsson i

Fredriksfält och Thelin; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Törnkvist i Karlskrona,

/''ersson i Fritorp, Eriksson i Stockholm, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Olsson

i Blädinge, Nilsson i Hörby, Högström, Olofsson i Digernäs och Andersson i Ofvanmyra.

1502. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 190,1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.