Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till sjöfartsnäringens stödjande.

1933-05-30 · 48 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 45 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:113, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till sjöfartsnäringens stödjande.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

7

tfr 113.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder

till sjöfartsnäringens stödjande.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 162, inom första kammaren

av herr O. A. Nordborg oell den andra, nr 173, inom andra kammaren av

herr N. Christiernsson m. fl. har föreslagits, att riksdagen matte besluta örn

anvisande av medel till belopp av 2,800,000 kronor att användas i huvudsaklig

överensstämmelse med i motionerna antydda grunder.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat kommerskollegii yttrande

över ifrågavarande motioner, vilket yttrande såsom bilaga närslutes detta

utlåtande (Bil. I).

Såsom av förevarande motioner framgår, avse desamma anvisande av

medel för inköp under statens medverkan av äldre svenska fartyg i och för

deras nedskrotning vid svenska varv. I särskilda motioner, 1:218 och II: 380,

har härjämte] hemställts, att riksdagen måtte besluta dels örn importförbud

beträffande) fartyg av högre ålder än 25 år, dels att till Kungl. Majit avlåta

skrivelse med begäran att exportförbud å smidbart järnskrot icke måtte förnyas

för tid efter den 28 februari 1933, dels ock att hos Kungl. Majit anhålla

örn skyndsam utredning och förslag i syfte att genom lämpligt avvägd

tullsats eller eljest viss importreglering beträffande smidbart järnskrot åvägabringes.

Sistnämnda motioner hava remitterats till bevillningsutskottet för

förberedande behandling.

Enligt vad känt är samt motionärerna och kommerskollegium framhållit,

har den sedan flera år tillbaka rådande depressionen inom näringslivet samt

den med de handelspolitiska förhållandena sammanhängande nedgången i det

internationella varuutbytet för Sveriges och andra länders sjöfart medfört

ekonomiska verkningar av allvarligaste slag. Förhållandena synas utskottet,

såsom ock av kommerskollegium framhållits, vara av den art, att starka bekymmer

måste hysas i avseende å möjligheterna för vår svenska sjöfart att

uppehålla den ställning densamma under årens lopp tillvunnit sig. Då nästan

allra större industriländer tagit mått och steg för stödjande av sina sjöfartsoch

varvsintressen, torde frågan örn svenska statens ställning till dessa

spörsmål även kräva ett beaktande.

Trots förenämnda förhållanden, vilkas innebörd närmare utvecklats i

kommerskollegii yttrande, vartill utskottet tillåter sig hänvisa, har kollegium

ansett sig icke kunna utan vidare tillstyrka särskilda åtgärder i anslutning

till motionärernas förslag. Till detta resultat har kommerskollegium kommit

av två skilda skäl. Kollegium har sålunda framhållit, att det stöde för

Utskottet
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

kollegium klart, att en så omfattande och ingripande samt i förhållande till

Sveriges hittills förda sjöfartspolitik ny form av stödåtgärd som den föreslagna

icke lämpligen borde anlitas utan en väsentligt mera djupgående

undersökning ur räntabilitets- och andra synpunkter av sjöfartsnäringens

förhållanden än som kunnat av kollegium verkställas på den korta tid och

med de medel, som stått kollegium till buds. Det andra skälet till kollegii

ställningstagande är, att kollegium icke känt sig övertygat örn, att i den mån

särskilda, mera omfattande stödåtgärder beträffande sjöfarten vore påkallade,

den av motionärerna tänkta utvägen vore den ur olika synpunkter lämpligaste.

Det har synts kollegium kunna med fog ifrågasättas, huruvida i själva

verket, allmänt sett, någon mera betydande effekt av fartygsnedskrotning

kunde förväntas utan internationell samverkan. Att enstaka länder skrede

till isolerad nedskrotning i jämförelsevis ringa omfattning, har synts kollegium

sålunda icke kunna nämnvärt bidraga till förbättrande av fraktmarknadsläget.

Därtill krävdes enligt kollegii mening utan tvivel vida kraftigare

och mera ingripande åtgärder, vilka måste förutsätta en samverkan mellan

de olika sjöfartsidkande länderna på mycket bred bas.

Till kommerskollegii sålunda angivna ståndpunkt har utskottet funnit sig

böra giva sin anslutning. Utskottet, till vars kännedom kommit, att förevarande

spörsmål kommer att upptagas till behandling å den stundande

ekonomiska världskonferensen i London, förutsätter, att Kungl. Maj:t har

sin uppmärksamhet riktad på det område, varom fråga är, och vidtager de

åtgärder, som kunna befinnas erforderliga.

Utskottet får alltså hemställa,

att herrar Nordborgs och Christiernssons m. fl. förevarande

motioner, 1:162 och II: 173, icke må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 30 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 112 med undantag därav att i stället

för herr Olof Olsson inträtt herr Bergström.

Reservation:

av herrar Lindblad, Widell, Johansson i Fredrikslund, Aspland, Andersson

i Djursholm, Nordborg, Törnkvist i Karlskrona, Persson i Fritorp, Jeppsson,

Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna och Olsson i Blädinge, som ansett, att

utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte med anledning av herrar Nordborgs och

Christiernssons m. fl. motioner I: 162 och II: 173 i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes verkställa

skyndsam utredning av de i motionerna berörda frågorna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

9

Bil. I.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 24 februari 1933 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium

att direkt till riksdagens statsutskott inkomma med begärt yttrande

över två motioner, väckta den ena, nr 162, inom första kammaren av

herr O. A. Nordborg örn vissa åtgärder till sjöfartsnäringens stödjande och

den andra, nr 173, inom andra kammaren av herr N. Christiernsson m. fl.

angående anslag till inköp av äldre fartygstonnage för nedskrotning.

Sedan Kollegium inhämtat yttranden i ärendet från Jernkontoret, Sveriges

redareförening, Sveriges varvsindustriförening och Svenska järnskrothandlareförening

samt berett tillfälle för ett antal enskilda varv att inkomma

med dylika yttranden, får kollegium med överlämnande av inkomna yttranden

anföra följande.

De förevarande motionerna avse anvisande av medel till belopp av

2,800,000 kronor för inköp under statens medverkan av äldre svenska fartyg

i och för deras nedskrotning vid svenska varv, varjämte i särskilda motioner

hemställes örn föranstaltande av importförbud för fartyg av högre ålder än

25 år, skrivelse till Kungl. Majit med begäran, att exportförbud å smidbart

järnskrot icke måtte förnyas, samt anhållan hos Kungl. Majit örn utredning

och förslag rörande lämpligt avvägd tullsats eller eljest viss importreglering

beträffande smidbart järnskrot. Åtgärderna i fråga skulle närmast tjäna till

stöd för sjöfartsnäringen.

Det säger sig självt, att den långvariga, svårartade depressionen inom

näringslivet i Sverige och i andra delar av världen samt den bland annat

med de handelspolitiska förhållandena sammanhängande nedgången i det

internationella varuutbytet i längden måste för de skilda ländernas sjöfart

medföra ekonomiska återverkningar av allra allvarligaste slag. Att även den

svenska sjöfarten måste lida av dessa efter hand alltmer skärpta missförhållanden

ligger i öppen dag.

"Vad med de förevarande motionerna åsyftas bör emellertid ses mot bakgrunden

av sjöfartsläget internationellt och i Sverige. Förhållandena i stort

sett torde närmare belysas av följande jämförande statistisk data.

Svenska handelsflottans storlek (fartyg örn 20 nettoton och däröver.) vid

slutet av åren 1913 respektive 1929, 1931 och 1932 framgår av nedanstående

sammanställning:

1913 ........................

1929 ........................

1931 ......................

1932 (prel.) ...............

Hela handelsflottan

Därav sysselsatt i utrikes fart

Antal

Bruttoton

Mellan svenska och ut- ländska hamnar samt

mellan utländska hamnar

Därav mellan ut- ländska hamnar

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

2,826

2,485

2,496

2,458

1,204,294

1,646,581

1,798,847

1,759,124

1,703

1,404

1,355

1,082,819

1,515,361

1,596,520

[siffror härutinnan

58

64

61

ännu ej

129,558

213,625

265,908

kända)

Härmed bör till en början jämföras den kvantitativa omfattningen i ton

av Sveriges utrikes handel under motsvarande år, utgörande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Import

Export

(total)

Export

(exkl.

järnmalm)

Summa

(total)

Summa

(exkl.

järnmalm)

1913 ...........................

1929 ...........................

1930 ...........................

1931 ...........................

1932 (piel.) ..................

8.549.000

10,845,200

10,518,500

10,528,900

9.152.000

15.904.000

21,955,400

18,735,700

11.677.000

8,660,000

9.524.200

11,056,400

9.349.200

7,180,700

6,435,600

24.513.000

32.800,600

29,254,200

22,205,900

17.812.000

18,073,200

21.901.600

19,867,700

17.709.600

15.587.600

Utvecklingen, såvitt angår svenska handelsflottans sysselsättning i direkt

fart mellan Sverige och utlandet, belyses vidare av följande sammanställning.

(Då siffrorna för år 1932 endast äro preliminära, hava i sammanställningen

upptagits motsvarande uppgifter för de tidigare åren med undantag

för år 1913, vars siffror äro de definitiva).

I direkt fart mellan Sverige ock utlandet åren 1913 oell 1929—1932 ankomna och

avgångna fartyg.

Nett

o t o n

Svenska fartyg

Utländska fartyg

Summa

Lastförande

Ej lastförande

Lastförande

Ej lastförande

Ankomna fartyg:

1913 ...........................

5,686,271

1,145,200

4,947,006

1,982,900

13,761,377

1929 .............. ............

6,485,938

1,521,089

6,725,559

3,576,599

18,309,185

1930 ..........................

6,996,180

1,303.298

6,663,608

2,823,460

17,786,546

1931 ...........................

6,938,285

1,007,697

6,911,293

1,631,964

16,489,239

1932 ..........................

6,432,701

1,022,952

6,446,890

1,205,050

15,107,593

Avgångna fartyg:

1913 ..........................

6,002,140

833,008

6,375,673

556,440

13,767,261

1929 ..........................

6,792,619

1,207,326

8,707,253

1,651,855

18,359,053

1930 ...........................

6.744,817

1,611,764

7,917,232

1,717,930

17,991,743

1931 .........................

6,125,950

1,923,885

6,595,223

2,014.962

16,660,020

1932 ........................

5,568,917

1,902,951

5,887,141

1,869,486

15.228,495

Visserligen framgår ur sammanställningen, att de svenska fartygens andel

i vår utrikes sjöfart, som år 1913 var 49.6 % men år 1929 allenast 43.7

efter sistnämnda år steg för steg ökats, så att den utgjorde år 1930: 46.6 %,

år 1931: 48.3 % och år 1932:2 %. (De definitiva procenttalen för åren 1929

—1931 utgöra respektive 43.6; 46.2 och 47.9). Detta i och för sig tillfredsställande

förhållande torde huvudsakligen sammanhänga med minskningen i

malmexporten, vilken till vida övervägande del befordras med utländskt tonnage.

Emellertid framgår tillika, att medan summan av exporten och importen för

såväl år 1931 som år 1932 understiger motsvarande handelsutbyte år 1913,

det i utrikes fart använda tonnaget under de två förstnämnda åren högst

avsevärt överstiger motsvarande tonnage sistnämnda år. Under det att vidare

Sveriges utrikeshandel från år 1930 till år 1931 till kvantiteten minskat med

omkring 25 % och från år 1931 till år 1932 med omkring 17.5 %, har Sveriges

direkta utrikes sjöfart under motsvarande tid minskat med allenast 7.3 %

respektive 8.6 %. Det fraktade godsets har alltså efter hand minskats betydligt

starkare än fartygstrafiken, vadan fartygen gått med i genomsnitt

avsevärt mindre last under ett visst år jämfört med ett tidigare år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113. 11

Världshandelsflottans storlek (fartyg om 100 bruttoton och däröver) den

1 juli 1913 respektive 1929, 1931 och 1932 utgjorde:

Den 1 juli 1913 .................................. 30,591 fartyg om 46,970,118 bruttoton

» » » 1929 32,482 » » 68,074,312

» » » 1931 32,344 » » 70,131,040 »

» » » 1932 32,247 » » 69,734,310

Några exakta kvantitetssiffror för världshandeln finnas icke. Emellertid

hava vissa försök gjorts att approximativt beräkna storleken av denna.

Enligt beräkningar, verkställda i Nationernas Förbund och Statistisches

Keichsamt, skulle världshandelns kvantitativa förskjutningar under senare år

utvisas av följande indextal:

1913: ................................................. 100

1929:................................................... 130

1930:.................................................. 120

1931:................................................... 106

1932: (tredje kvartalet): .................. 80—85

På grundval av sistnämnda indextal och med ledning av i övrigt kända

förhållanden torde det vara berättigat att för hela år 1932 räkna med ett

genomsnittligt indextal av 85.

Enligt i fackpressen synlig uppgift har den till sjöss transporterade delen

av världshandeln för år 1929 approximativt uppskattats till omkring 500

miljoner ton. Med utgångspunkt från denna uppskattning giver en tillämpning

av nyssnämnda indextal för beräkning av kvantiteten av olika års sjötransporter

följande resultat:

1913 ...................................... 385 milj. ton

1929 ...................................... 500 »

1930 ....................................... 462 » »

1931 ....................................... 408 »

1932 ...................................... 327 »

Kollegium vill understryka, att med nu angivna uppskattning, som måste

anses vara i hög grad approximativ, givetvis icke avsetts annat än att antyda

storleksordningen av växlingarna i sjötransporternas kvantitativa omfattning.

Nedgången från år 1929 till år 1932 i världshandelssjöfartens årligen

transporterade varukvantiteter skulle sålunda kunna uppskattas till

omkring 175 miljoner ton eller över 33 %. Den relativa nedgången är numera

med säkerhet väsentligt större. Det nuvarande transportbehovet synes

vara högst avsevärt mindre än vad det var år 1913.

Förhållandet mellan transportbehov och tonnagetillgång kan givetvis icke

exakt bedömas enbart på grund av nu anförda faktorer. Transportbehovet

belyses nämligen icke enbart av lasttillgångens storlek utan röner även inflytande

exempelvis av förskjutningar i transportvägarnas längd för olika

slag av gods. En närmare analysering härav och av andra på bedömandet

av den förevarande frågan inverkande omständigheter förutsätter synnerligen

ingående undersökningar, vilka äro förbundna med stora svårigheter. Påtagligt

är emellertid, att ovan påvisade förändringar beträffande tonnagetillgång

och transportbehov medfört en betydande disproportion mellan tillgång

och efterfrågan på tonnage, som måste få svåra återverkningar på de

ekonomiska förutsättningarna för sjöfartens bedrivande. Den nämnda disproportionen

accentueras, vid en jiimförelse mellan år 1913 och senare tid,

genom det kända förhållandet, att hand i hand med tonnagets tillväxt dess

effektivitet genomsnittligt sett måste i hög grad hava ökats genom segel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

fiirtygsbeståndets starka tillbakagång samt genom tekniska framsteg i övrigt,

realiserade i stor omfattning genom fartygsnybyggnader och genom modernisering

av äldre fartyg.

Nu angivna förhållanden hava, som allmänt känt, lett till en efter hand

sänkt fraktnivå, vartill under de senare årens skärpta depressionsläge sällat

sig en undan för undan ökad uppläggning av fartyg såväl i Sverige som

annorstädes.

Vad först angår-den allmänna fraktnivån förtjänar framhållas, att enligt

svensk fraktindexberäkning (medelfrakterna 1913 = 100) generalindex (medeltalet

av index för in- och utfrakter), som år 1929 utgjorde 134, i genomsnitt för år

1932 sjunkit till 106 och i februari 1933, efter en tillfällig uppgång i januari 1933

till 108, ytterligare sjunkit till 104 (omräknat i nominellt guldvärde: 71). Economists

fraktindex, som år 1929 utgjorde 92 (medelfrakterna 1913 = 100), hade i

genomsnitt för år 1932 sjunkit till 72 men uppgick i januari 1933 till 79 och i

februari samma år till 74. Redan i detta sammanhang vill kollegium emellertid

icke underlåta att fästa uppmärksamheten på att nu nämnda fraktindex

avse trampfrakter i öppna marknaden, medan det svenska tonnaget till

stor del är sysselsatt i linjefart på utlandet, för vilken fart fraktsatserna i

allmänhet icke bruka förändras så mycket som vad fallet är med trampfarten.

Nyssnämnda fartygsuppläggningar i Sverige vid vissa tidpunkter framgå,

med beaktande av att i statistiken ingå endast fartyg örn 300 tons bruttodräktighet

och däröver men icke medtagits fartyg, upplagda för reparation,

klassning eller på grund av vintersäsong, av följande sammanställning:

Tidpunkt Antal

1930 d. 4 juni............... 24

1931 d. 1 januari ........ 96

d. 1 februari........ 158

d. 1 mars ............ 196

1932 d. 1 januari ......... 113

d. 1 februari........ 176

d. 1 mars ............ 197

1933 d. 1 januari ......... 129

d. 1 februari........ 182

d. 1 mars ............ 234

Bruttodräktighet Lastdryghet

31,564 42,908

131,055 188,526

225,210 325,804

291,551 428,474

180,688 252,109

262,515 384,407

284,468 425,033

197,042 286,221

286,182 418,875

341,820 omkr. 501,000

Den svenska handelsflottans fartyg örn 300 bruttoregisterton och däröver

uppgick vid årsskiftet 1931—1932 — motsvarande uppgift beträffande årsskiftet

1932—1933 föreligger icke — till 832 fartyg örn 1,634,466 tons bruttodräktighet.

Härav och av ifrågavarande uppläggningssiffror framgår, att av

hela fartygstonnaget örn 300 tons bruttodräktighet och däröver — sådant

detta förelåg vid 1931 års slut, varefter dock en mindre minskning av tonnaget

torde ha ägt rum — till antalet drygt 28 procent samt till bruttodräktigheten

i det närmaste 21 procent vid sistlidna februari månads utgång

var upplagt.

"Vidkommande fartygsuppläggningarna inom världshandelsflottan skulle

dessa enligt en i en officiell amerikansk publikation intagen uppgift den 1

juli 1932 hava omfattat ett tonnage örn 14,166,000 tons bruttodräktighet.

Enligt en i fackpressen synlig uppgift skulle desamma omkring årsskiftet

hava uppgått till omkring 14.5 miljoner bruttoton, d. v. s. till mellan 21 och

22 procent av det den 1 juli 1932 befintliga tonnaget.

Växlingarna i den svenska sjöfartens ekonomiska förhållanden belysas i

sin mån genom följande sammanställning rörande handelsflottans bruttoininkomster

under vissa år:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

År

Godsfrakter

Passagerareavgifter

Postbefordrings-

avgifter

Summa

brutto-

frakter

Tidsbofraktnings-

avgifter

Därav

bruttoin- komster i

fart uteslu- tande mellan

uti. hamnar

Utrikes

fart

Inrikes

fart

Utrikes

fart

Inrikes

fart

Utrikes

fart

Inrikes

fart

Utrikes

fart

Inrikes

fart

1913...

124,460,331

17,372,366

1,486,907

5,672,712

288,014

140,829

149,421,159

12,505,619

*)

48,007,593

1928...

230,332,170

34,937,969

20,507,580

6,626,325

348,309

168,394

292,920,747

13,062,011

116,452

103,261,238

1929...

259,241,325

35,520,983

21,741,010

6,574,342

626,269

167,631

323.871,570

14,989,065

150,343

121,237,522

1930...

231,643,069

35,965,566

20,486,039

7,224,845

661,250

176,432

296,157,201

17,152,197

110,837

105,960,228

1931...

206,234,848

31,419,215

15,646,818

6,441,797

681,287

202,373

260,626,338

16,457,927

89,405

98,318,148

*) Inkomst av tidsbefraktning i inrikes fart ej redovisad för år 1913.

Vill man komplettera bilden av den svenska sjöfartens läge, i den mån

detta kan, utan tillgång till direkta uppgifter från sjöfartsföretagens bokföring,

belysas av allmänna statistiska data, torde en granskning av olika i

sjöfartens utgifter ingående poster vara vägledande.

Med ledning av hyresavgiftsuppbörden (hyresavgiften utgör i genomsnitt

en procent av den invänta hyran) har totalsumman av de till de i utrikes

sjöfart under åren 1913 och 1931 å svenska fartyg anställda utbetalda hyrorna

beräknats (genomsnittliga hyresavgiftsuppbörden per år under åren

1911—1913 respektive 1929—1931, multiplicerad med 100) till omkring

13,271,100 respektive 38,750,600 kronor — härvid har icke tagits någon som

helst hänsyn till den ökning av avlöningskontot, som beträffande senare år

hänför sig till tillämpningen av den nytillkomna lagstiftningen rörande arbetstiden

till sjöss, varigenom alltså en viss, säkerligen ej obetydlig marginal i beräkningarna

föreligger. Bruttoinkomsterna för det i utrikes sjöfart nämnda år använda

tonnaget utgjorde 138,740,871 respektive 239,020,880 kronor. Avlöningarna

till de ombord anställda uppgingo alltså år 1913 till 9.6 procent och år 1931

till 16.2 procent av bruttoinkomsterna. Avlöningskontot utvisar följaktligen en

väsentlig stegring av sjöfartens utgifter i förhållande till tidigare år. Detta

förhållande bekräftas, örn man ställer de på nyssnämnda sätt beräknade avlöningarna

till de ombord anställda i relation till bruttotontalet av det under

åren 1911—1913 respektive 1929—1931 i genomsnitt per år i utrikes fart

använda tonnaget. Det befinnes då, att avlöningen per bruttoton utgjorde

under förstnämnda period kronor 13.4 och under den senare perioden

kronor 24.7.

Även i avseende å utgifterna för kost är att räkna med en icke obetydlig

kostnadsstegring. Indextalet för födo- och njutningsämnen (1913 = 100)

uppgick i januari 1933 till 123.

Däremot kan konstateras en minskning i driftsutgifterna för bränsle.

Under det att priset i svensk hamn för stora engelska ångkol (D. O. B.) år

1913 utgjorde kronor 18: 98 per ton, uppgick det i december 1929 till kronor

20: 89, i december 1931 till kronor 16: 76 och i december 1932 till kronor

17:09. Motsvarande fluktuationer företer priset i svensk hamn på motorbrännolja,

som per 100 kg. uppgick år 1913 till kronor 11: 15, i december

1929 till kronor 13:—, i december 1931 till kronor 8:75 och i december

1932 till kronor 10:75.

Beträffande skeppsumgälder, lastnings- och lossningskostnader, reparationer

och underhåll ävensom assuranspremie!- samt kontors- och övriga

kostnader gäller, att några exakta jämförelser mellan kostnaderna härutinnan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

under olika tider icke kunna utan ingående undersökningar göras, men att

kostnadsstegringar på hithörande punkter och ofta betydande sådana, särskilt

i fråga om lastnings- oah lossningskostnader samt kostnader för reparationer

och underhåll, föreligga, lärer kunna anses säkert.

Det torde föreligga starka skäl för att befara, att i varje fall inom vissa

grupper av rederier möjligheterna att verkställa tillräckliga avskrivningar på

de ofta med hänsyn till ålder och andra förhållanden jämförelsevis höga

bokföringsvärdena för fartygen äro särskilt på senare tid starkt försämrade.

I någon mån belysande för läget härutinnan är följande sammanställning:

År

1913

1929

1931

Överhuvud taget får vid bedömandet av sjöfartens läge ur räntabilitetssynpunkt

icke förbises, att denna näringsgren i måhända särskilt hög grad

ofta har jämförelsevis höga materialvärden att räkna med i fråga örn avskrivning

och förräntning.

En synnerligen viktig faktor att beakta, då det gäller att bedöma förevarande

spörsmål, särskilt med hänsyn till konkurrensen med andra länders

sjöfart, är slutligen tonnagets beskaffenhet. Kollegium är därmed inne på

den sida av den nu aktuella frågan, som särskilt berörts i de nu till behandling

föreliggande motionerna.

Det är fullt riktigt, som i motionerna framhålles, att det svenska tonnaget

är i förhållande till andra länders fartyg jämförelsevis gammalt. Av

äng- och motorfartygen örn 100 tons bruttodräktighet och däröver representerade

de fartyg, vilkas ålder var 25 ålder eller äldre, i de olika länderna

följande procenttal i förhållande till hela tonnaget av motsvarande slag:

Bruttoinkomster

i in- och utrikes

fart

162 milj.

339 »

277 »

Handelsflottans Bruttoinuppgivna

värde komster i

(i regel försäk- procent

ringsvärde) på värdet

194 milj.

454 »

493 »

83.5

74.7

56.2

England ..........................

U. S. A. (frånsett sjöarna)

Norge................................

Frankrike...........................

Tyskland ...........................

Juli

Juli

Juli

Juli

1931

1932

1931

1932

8.3

7.8

Danmark ..............

............. 19.4

20.1

7.i

7.9

Belgien.................

............. 21.6

22.i

12.3

13.o

Italien .................

............. 29.4

28.3

13.2

13.8

Grekland ...............

............. 57.4

57.8

15.4

16.3

Sverige .................

............. 31.2

33.8

Kollegium har i bifogade tabeller (A—D) på grundval av särskild bearbetning

sammanställt ett antal uppgifter rörande det svenska handelstonnagets

åldersfördelning inom olika fartygsgrupper. Vissa iakttagelser av

särskilt intresse för det här aktuella spörsmålet äro att här framhålla.

Av Sveriges totala ångfartygstonnage av 100 tons bruttodräktighet och

däröver, som vid slutet av år 1931 uppgick till 1,027 fartyg om sammanlagt

1.16 miljoner bruttoton, voro icke mindre än 577 fartyg örn tillhopa 515,000

bruttoton eller 56 % av antalet och 44 % av bruttotontalet 25 år och äldre.

Särskilt värt att i detta sammanhang uppmärksamma är härvid, att av denna

grupp äldre fartyg till antalet nära hälften och efter tontalet nära % eller

73 % kom på trampfart samt endast 18 % på linjefart, medan nära 9 %

bestod av upplagt tonnage samt isbrytare, bärgnings- och fiskefartyg m. m.

Av tramptonnaget bestod endast 12 % eller 45,000 bruttoton av fartyg mellan

100 och 1,000 tons bruttodräktighet, under det att av linjetonnaget icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

15

mindre än 59 % eller 56,000 bruttoton utgjordes av sådana mindre fartyg.

Av motortonnaget på 100 tons bruttodräktighet eller däröver, vilket uppgick

till sammanlagt 525,000 bruttoton, utgjordes endast omkring 1 2/3 % eller 3,200

bruttoton av fartyg på 25 år eller äldre. Antalet var bär 14 av 166 fartyg

och därav allenast ett på över 1,000 tons bruttodräktighet, vilket tillhörde

kategorien upplagt tonnage, isbrytare m. m.

Av visst intresse är även den jämförelse, som gjorts beträffande åldersfördelningen

inom äng- och motorfartygsflottan (fartyg örn 100 bruttoton och

däröver byggda av järn och stål) för åren 1913, 1923 och 1931. I fråga örn

ångfartygen iakttages, att medan procenten av fartyg med en ålder av 20

år eller mera i förhållande till hela motsvarande ångfartygstonnaget år 1913

utgjorde 44.1, häremot svarande procent år 1923 uppgick till 42.8 men år

1931 steg till 57. Inom motorfartygstonnaget utgjorde åren 1923 och 1931

motsvarande procenttal 2.5 respektive 1.6. Det är ju också allmänt känt,

att vårt motortonnage är mycket modernt. Äng- och motortonnaget måste

ju emellertid betraktas såsom ett, då det är fråga örn att bedöma handelsflottans

kapacitet, i den mån denna är beroende på moderniseringen. Verkställd

beräkning ger härutinnan vid handen, att trots motortonnagets starka

tillväxt under senare år motsvarande procenttal för nu ifrågavarande ångoch

motortonnage tillsammantaget åren 1923 och 1931 uppgingo till 36.7

respektive 39.9. Som jämförelse kan nämnas, att enligt Lloyds register den

del av hela det svenska äng- och motortonnaget i juli 1932, som bestod av

fartyg yngre än 10 år respektive 20 år, utgjorde 29 respektive 58.6 % av

nämnda tonnage, under det att motsvarande procenttal för världshandelsflottan

uppgingo till 30. i respektive 73.

Då det särskilt med hänsyn till de resultat, undersökningarna rörande

åldersfördelningen inom olika grupper av tonnaget framvisat, ansetts vara

av intresse att erfara motsvarande förhållanden i fråga örn det vid månadsskiftet

februari—mars 1933 upplagda tonnaget, har inom kollegium, efter

införskaffande av primärmaterialet och bearbetning härav, gjorts följande

sammanställning rörande nämnda tonnage:

L i n

j e f a r

t

Tram

p f a r t

Tankm otorf arty g

mellan svenska och

hamnar

utländska

endast mellan

svenska hamnar

uteslut, mellan

uti. hamnar

mellan svenska

och uti. hamnar

Antal

Bruttoton

o

i Alder

i

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

18

10,026

18

10,137

10

20.742

204

279,105

4

031,400

0- 9......

_

—

—

—

—

—

8

7,148

4

’)31,400

1 10-19......

5

6.569

—

—

2

3,589

42

56,374

—

—

20- ......

13

9,457

18

10,137

8

17,153

154

215,583

—

—

Därav

25— ......

11

8,550

17

9,348

7

15,126

144

204,037

—

—

Anmärkas bör, att i denna bearbetning icke, liksom i de här förut lämnade

uppgifterna rörande det upplagda tonnaget, frånskilts de 20 fartyg örn

15,590 tons bruttodräktighet, som den 1 mars vörö säsongmässigt upplagda.

Det framgår av denna undersökning, att den vida övervägande delen av

det upplagda tonnaget utgöres av tramptonnage och av fartyg med en ålder

av 25 år eller mera.

1) 1 fartyg i fart uteslutande mellan utländska hamnar, 2 i fart mellan svenska och ut
ländska

hamnar. Det fjärde fartyget har i omedelbart samband med leveransen från

byggnadsvarvet (Kockums i Malmö) gått till uppläggning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

Då varvsrörelsen står i intimt samband med förhållandena inom sjöfarten

och de förevarande motionerna avse åtgärder, som nära beröra den förstnämnda,

har kollegium ansett det önskvärt att erhålla en bild av läget inom

densamma. I sådant syfte har kollegium från samtliga större och ett stort

antal mindre varv i enlighet med bifogade förteckningar (Bil. E—H) införskaffat

uppgifter rörande där pågående nybyggnader för svenska respektive

utländska beställare, beträffande pågående nedskrotning av fartyg samt örn

antalet under ett vart av åren 1925 och 1929 samt för närvarande vid ifrågavarande

varv anställda arbetare.

Härav framgår, att vid varven för närvarande äro under byggnad för

svenska beställare 5 fartyg örn 16,550 tons d. w., därav för linjefart 4 motorfartyg

örn 14,300 tons d. w. och för trampfart ett ångfartyg örn 2,250 tons

d. w. Dessutom äro för svenska staten under byggnad en flygplankryssare,

2 undervattensbåtar, en tankbåt örn 700 tons d. w., 4 smärre motorbåtar,

därav en för tullverket och 3 för flottan, samt 2 motorslupar för Karlskrona

fästning. Härtill kommer slutligen 2 självlänsande mudderpråmar örn 70

m3 vardera. För utländska beställare äro under byggnad 11 motorfartyg om

97,500 tons d. w., därav 7 tankfartyg örn 73,500 tons d. w.

Till jämförelse härmed må nämnas, att, på sätt framgår av bifogade

sammanställning (Bil. I), i oktober 1928 nybyggnaderna vid vissa större

svenska varv uppgingo för svenska beställare till 14 fartyg örn 96,725 tons

d. w. och för utländska beställare till 18 fartyg om 152,600 tons d. w.

Under nedskrotning vid svenska varv äro för närvarande 4 fartyg örn

11,190 tons bruttodräktighet och 18,193 tons d. w., därav 2 stycken örn 7,648

bruttoton och 12,843 tons d. w. inköpta från utlandet för nedskrotning och

återstående 2 fartyg uppköpta i Sverige. Ett varv uppgiver sig för närvarande

undersöka möjligheterna för inköp av ett till tre fartyg för nedskrotning

och ligga i underhandlingar örn inköp för ändamålet av ett fartyg.

Det genomsnittliga arbetarantalet vid de tillfrågade varven utgjorde år

1925: 6,689 och år 1929: 10,651. För närvarande uppgår arbetarantalet till

allenast 5,581 och av flertalet varv uppgivas ytterligare inskränkningar av

antalet anställda vara att emotse, dock uppgiva sig 5 varv med nu sammanlagt

1,039 anställda arbetare icke inom den närmaste framtiden behöva

genomföra någon inskränkning i arbetarantalet, varjämte det största varvet,

nu med 2,365 arbetare (år 1929: 3,754 arbetare) finner sig möjligen framdeles

kunna något öka antalet anställda.

Det framgår av nu anförda förhållanden med full tydlighet, att den allmänna

depressionen med stor styrka nått även varvsindustrien.

Innan kollegium ingår på ett närmare bedömande av de föreliggande förslagen

till stödåtgärder för sjöfarten, vill kollegium, med hänsyn till att sjöfartens

betydelse för landet icke sällan underskattas, här söka, utöver vad

som kan anses hava skett genom de statistiska data, som här förut lämnats,

siffermässigt belysa ett par mera framträdande sidor härav.

Betydelsen för betalningsbalansen av den svenska handelsflottans verksamhet

har av motionärerna berörts. Kollegium har på grundval av de

undersökningar rörande Sveriges betalningsbalans, som nu sedan någon tid

verkställts inom kollegium för Nationernas förbunds räkning och publicerats

i Kommersiella Meddelanden (nr 18/1928, 13—14/1929, 16/1930, 15/1931 och

20/1932), för belysande av sjöfartens betydelse ur betalningsbalansens synpunkt

beträffande tioårsperioden 1922—1931 gjort följande sammanställning

(beloppen angivna i miljoner kronor):

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lis.

17

Därav

Överskott ( + ) eller

underskott (—)

Totala

ingående

bctal-

Totala

utgående

betal-

ningar

varu-

frakt- inkomster

efter avdrag

Därav

varu-

import

Totalt

I förhål- landet

mellan varu-

export

för vissa

utgifter i

utlandet

export och

varuimport

1922...........................

1,672

1,151

120

1,607

1,118

+ 65

+ 33

1923...........................

1,409

1,142

142

1,455

1.294

— 46

— 162

1924...........................

1,629

1,261

142

1.599

1,425

+ 30

— 114

1925.........................

1.652

1,359

149

1.609

1,446

+ 43

— 87

1926...........................

1,801

1,419

169

1.663

1,489

-1- 138

— 70

1927...........................

2,261

1,617

183

1.907

1,584

+ 354

+ 33

1928...........................

2,049

1.575

183

2,163

1,708

-114

— 133

1929...........................

2,424

1,813

205

2,187

1,772

+ 237

+ 41

1930..........................

2,113

1,550

189

2,358

1,664

— 245

-114

1931 ..........................

2,412

1,130

139

2,452

1,436

— 40

-306

1,621

+ 422

— 919

Härav framgår, att fraktinkomsterna efter avdrag för redarnas utgifter för

kol, oljor m. m. i främmande hamnar för hela tioårsperioden ej blott täcker

/wmdeZsbalansens underskott utan därutöver lämnar en ej långt ifrån lika

stor summa, vilken kommer landet till godo. Överskottet i betalningsbalansen

under perioden uppgår till allenast drygt en fjärdedel av det ifrågavarande

i förhållande till utlandet beräknade fraktnettot. En minskning i

detta fraktnetto av endast något mer än en fjärdedel skulle alltså medfört

underskott även i betalningsbalansen.

Antalet å handelsfartygen anställda är betydande ej blott absolut taget

utan även i jämförelse med motsvarande antal (alltså frånsett förvaltningspersonal)

inom annan verksamhet sysselsatta. Detta förhållande åskådliggöres

beträffande åren 1929 och 1931 här nedan, där grupperna i huvudsak

upptagits efter arbetarantalet:

Antal arbetare

1929 1931

Mek. verkstäder utom skeppsvarv (ej

vagn- el. karosserifabriker; ej rörled
ningsverkstäder).

.................................. 47,733 43,805

Sågverk och hyvlerier .......................... 43,873 37,297

Handelsflottan .......................................... 24,400 24,114

Skeppsvarv och båtbyggerier.................. 13,489 37^89 10.966 35 08O

Verk för framställning av järn och stål 21,070 19,854

Pappersmassefabrikör ............................. 19,947 18,711

Pappersbruk och pappfabriker (ej fiberfabriker)

................................................ 17,494 16,993

Verk för framställning av järn- och stålmanufaktur

(ej bleckvarufabr. och plåtslagerier).

.............................................. 14,171 13,514

Den svenska sjöfartens konkurrensläge försvåras, förutom genom den i

det föregående belysta, efter hand alltmer skärpta depressionen, av vissa

särskilda omständigheter. Kollegium syftar härvid på det kända förhållandet,

att runt örn i världen från statsmyndigheternas sida sedan lång tid till
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 112—116.

820 33

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

baka vidtagits och alltjämt vidtagas ofta mycket omfattande åtgärder av

olika slag för direkt ekonomiskt stödjande av den nationella sjöfarten. På

åtskilliga håll taga sig dessa åtgärder osunda former, vilkas verkningar icke

kunna undgå att visa sig på den internationella fraktmarknaden. Kollegium,

som tid efter annan får genom Sveriges diplomatiska eller konsulära representation

i utlandet mottaga rapporter oell i övrigt på förekommen anledning

självt från vissa länder införskaffat utredning i hithörande hänseenden,

bifogar här till åskådliggörande av nu antydda förhållanden dels tvenne förut

i sammanhang med skeppshypotekskassans inrättande åberopade sammanställningar

(Bil. K och L) rörande subventionsåtgärder till förmån för sjöfarten

i vissa länder eller andra sådana åtgärder för kapitalstöd i förevarande

syfte, som företagits på statens eller enskilt initiativ och varom notiser vid

skilda tillfällen intagits i Kommersiella Meddelanden eller varom kollegium

eljest förskaffat sig kännedom, dels ock en på grundval av nyligen inhämtade

uppgifter uppgjord promemoria (Bil. M) rörande på senaste tid i ett antal

länder vidtagna stödåtgärder i samma syfte.

Det lider icke något tvivel, att de förhållanden, som kollegium här ovan

sökt belysa, måste ingiva starka bekymmer med avseende å möjligheterna,

för den svenska sjöfarten att i fortsättningen hävda den ställning, densamma

under årens lopp tillvunnit sig. Av åtskilliga tecken att döma föreligger

åtminstone inom vissa grupper av sjöfarten fara för mera djupgående ekonomiska

svårigheter, därest icke en ändring till det bättre i det allmänna

läget inom en nära framtid inträder.

Av den förebragta utredningen synes framgå, att depressionssvårigheterna

såtillvida endast i mindre mån drabbat den egentliga linjesjöfarten, som

förhållandena på detta område blott i relativt ringa omfattning föranlett

uppläggning av tonnage. Detta sammanhänger emellertid givetvis till stor

del med det förhållandet, att ett linjerederi ogärna upphör att trafikera sin

linje, enär den då lätteligen måste uppgivas för alltid. Däremot hava uppläggningarna

för trampfartens vidkommande nått en skrämmande omfattning,

och bör härutinnan beaktas, hurusom därav till antalet nära tre fjärdedelar

och till bruttotontalet över två tredjedelar består av fartyg med en ålder över

25 år.

Kollegium vill visserligen rent allmänt sett varna för att enbart av ett

fartygs ålder draga bestämda slutsatser rörande räntabiliteten av fartygets

drift. Ett väl byggt och väl underhållet samt måhända moderniserat fartyg

av den nyssnämnda jämförelsevis höga åldern kan i drift ställa sig väsentligt

förmånligare än månget yngre fartyg. Förutom det allmänna tillståndet,

som för olika fartyg kan ställa sig ytterst olika, inverka på driftresultatet

ett flertal andra omständigheter, ej minst det anskaffningsvärde i redarens

hand, vilket skall förräntas och amorteras. Av naturliga skäl torde det emellertid

kunna sägas, att genomsnittligt sett driftförhållandena beträffande

fartyg av den ålder, varom här är fråga, ur räntabilitetssynpunkt ställa sig

mycket vanskliga, särskilt i nu rådande läge.

Hedan den stora omfattning, vari fartyg med denna ålder förefinnas inom

den svenska trampflottan, i förening med den stora uppläggningsprocenten

gör det sannolikt, att läget inom denna sjöfartsgren är allvarligt. Kollegium

har sökt förskaffa sig en mera ingående inblick i de ekonomiska förhållandena,

särskilt på detta område inom sjöfarten. Ehuru synnerligen otillräckligt

material till belysande av förhållandena stått kollegium till buds, kunna

dock vissa för kollegium under hand företedda uppgifter sägas hava bekräftat

de farhågor, som sålunda av olika skäl kunnat hysas. Sålunda giva

dessa uppgifter stöd för antagandet, att åtminstone i viss omfattning netto
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

19

bokföringsvärdena för bär ifrågavarande tonnage ligga alltför högt, samtidigt

som driftresultaten under de senaste åren icke medgivit ens tillnärmelsevis

tillräckliga avskrivningar, än mindre utdelning på investerat kapital. Aven

företagens likviditet torde hava undergått avsevärd försämring.

Det står för kollegium vidare klart, att trampfartygsföretagens motståndskraft

i ett krisläge som det nuvarande genomsnittligt sett är väsentligt

sämre än företagens inom linje sjöfarten. Denna motståndskraft bär givetvis

ock icke kunnat undgå att ogynnsamt påverkas av den särskilt efter kriget

i ökad grad framträdande tendensen till sjöfartens utveckling i riktning mot

linjefartens utvidgning på den irreguljära sjöfartens eller trampfartens bekostnad.

Men detta förhållande får såsom kollegium på sin tid i sitt utlåtande

rörande inrättande av en skeppsliypotekskassa framhöll, icke under några

omständigheter medföra, att tillgodoseendet av trampfartens speciella behov

eftersättes. Trampfarten har nämligen alltjämt sin stora uppgift att fylla

som komplement till linjefarten, särskilt med hänsyn till intresset av att

vår utrikeshandel i största möjliga utsträckning må kunna till stärkande av

vår betalningsbalans ombesörjas på svenska kolar. Det bör härutinnan beaktas,

att en stor del av vår export, särskilt trävaror, malm och sten, måste

anlita trampfartyg för sin transport liksom fallet är med en stor del av vår

import, såsom stenkol m. m.

Det måste i detta sammanhang konstateras, att trampfarten hittills endast

i jämförelsvis mindre omfattning kommit i åtnjutande av statsmakternas

stöd. Av från och med år 1928 från rederilånefonden beviljade lån på tillhopa

20,875,000 kronor hava icke mindre än 77 % eller omkring 16 miljoner

kronor kommit linjefarten och endast 9.4 % eller knappt 2 miljoner kronor

trampfarten till godo. Nära 3 miljoner kronor eller 13.3 % hava utlånats

för tankfartyg, vilka här alltså icke räknas till trampfartyg i egentlig bemärkelse.

Skeppsliypotekskassan, som emitterade sitt första obligationslån

på 20 miljoner kronor den 1 mars 1930, har därefter den 1 december 1931

emitterat ytterligare 3 miljoner kronor. Av den totala vid senaste årsskiftet

utlånade summan, vilken med avdrag av då gjorda amorteringar uppgick

till 21,783,500 kronor, kom icke mindre än 71.4 % eller 15,554,000 kronor

på tankfartyg, 13.3 % eller 2,898,000 kronor på linjefartyg och allenast 15.3 %

eller 3,331,500 kronor på trampfartyg i egentlig bemärkelse. Dessa förhållanden

bero emellertid i stort sett icke på att linjefarten lämnats speciellt

företräde vid lämnande av lån utan på att de lånemöjligheter, varom här

är fråga, av olika skäl icke av trampfarten i större utsträckning kunnat tagas

i anspråk.

Trots nu framhållna förhållanden kan kollegium likväl icke nu utan vidare

tillstyrka särskilda åtgärder i anslutning till motionärernas förslag. Det

resultat, vartill kollegii bedömande av den förevarande frågan sålunda lett,

hänför sig till två skilda skäl.

Kollegium vill härutinnan till en början framhålla, att det står för kollegium

klart, att en så omfattande och ingripande samt i förhållande till

Sveriges hittills förda sjöfartspolitik ny form av stödåtgärd som den föreslagna

icke lämpligen bör anlitas utan en väsentligt mera djupgående undersökning

ur räntabilitets- och andra synpunkter av sjöfartsnäringens förhållanden

än som kunnat av kollegium verkställas på den korta tid och med

de medel, som stått kollegium till buds. De omständigheter, som i motionerna

berörts och som i övrigt av kollegium närmare belysts, synas kollegium

emellertid vara av den allvarliga karaktär, att en dylik undersökning,

som synes kollegium böra anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga, är

synnerligen påkallad och bör med det snaraste igångsättas. Särskilt skulle

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr lill.

denna undersökning vara ägnad att ådagalägga den omfattning, vari ekonomiska

svårigheter inom sjöfarten nu föreligga, oell i anslutning härtill hava

till närmaste syftemål att ådagalägga i vad mån behov av särskilda stödåtgärder

från statens sida för sjöfarten under den nuvarande allmänna krisen

föreligger samt de lämpligaste formerna för eventuellt behövliga dylika åtgärder.

En undersökning av den karaktär, varom här är fråga, skulle även

såtillvida vara av framträdande värde, som det vid bedömandet av olika

spörsmål i lagstiftningsväg och eljest ofta befunnits vara en stor brist, att

en närmare analys av sjöfartens ekonomiska förhållanden saknas.

Det andra skälet till kollegii ställningstagande, på sätt nyss antytts, till

de förevarande motionerna är, att kollegium icke känt sig övertygad örn att,

i den mån särskilda, mera omfattande stödåtgärder beträffande sjöfarten

kunna vara påkallade, den av motionärerna tänkta utvägen är den ur olika

synpunkter lämpligaste.

Kollegium har härvid bland annat beaktat resultatet av de överväganden

i förevarande fråga, som förekommit i England. På sätt framgår av den

här ovan åberopade promemorian, har i juni månad 1932 en inom Chamber

of Shipping tillsatt kommitté avgivit ett betänkande, däri hemställts, bland

annat, att Chamber of Shipping såsom en omedelbar åtgärd i syfte att befrämja

en reduktion av överskottskapaciteten i handelstonnaget borde tillsätta

en kommitté med uppgift att i samråd med utländska redare, banker

och andra intressenter utarbeta en plan för uppläggning och nedskrotning

av överflödigt tonnage. Uppmärksammas bör, att därvid uttryckligen frarnhålles,

att planen, för att kunna realiseras, måste grundas på internationell

samverkan. Enligt meddelande från beskickningen i London den 11 februari

1933 har frågan örn nedskrotning av föråldrat tonnage redan år 1931

varit föremål för behandling av en kommitté, tillsatt av presidenten i Board

of Trade. Kommittén, som hade till uppgift att undersöka lämpligheten av

att utan bidrag av allmänna medel uppmuntra utbyte av gammalt tonnage

mot nytt, har i sitt i april 1931 avgivna betänkande som slutomdöme uttalat,

att det syntes omöjligt att framlägga ett praktiskt genomförbart och

för den enskilde rättvist program för nedskrotning vare sig självständigt

eller under förutsättning av förnyelse av tonnaget, vilket kunde vara ägnat

att erbjuda nödvändigt ekonomiskt stöd åt vederbörande. I beskickningens

skrivelse har därjämte upplysts, att Board of Trade på förfrågan förklarat,

att man där icke ägde kännedom örn att regeringen skulle hava för avsikt

att för parlamentet framlägga något lagförslag örn nedskrotning av fartyg.

Emellertid har nedskrotningstanken i viss omfattning realiserats i — förutom

Amerikas Förenta Stater, där dock särskilda förhållanden föreligga —

i Tyskland, Italien och Japan. Beträffande Japan meddelas, att den i förevarande

syfte vidtagna statsåtgärden hittills icke haft åsyftad verkan. I fråga

örn nedskrotningen i Tyskland och Italien tillåter sig kollegium hänvisa till

promemorian.

Det synes kollegium kunna med fog ifrågasättas, huruvida i själva verket

allmänt sett någon mera betydande effekt av fartygsnedskrotning kan förväntas

utan internationell samverkan. Att enstaka länder skrida till isolerad

nedskrotning i jämförelsevis ringa omfattning synes kollegium sålunda icke

kunna nämnvärt bidraga till förbättrande av fraktmarknadsläget. Därtill

krävas utan tvivel vida kraftigare och mera ingripande åtgärder, vilka måste

förutsätta en samverkan mellan de olika sjöfartsidkande länderna på mycket

bred bas.

Däremot skulle möjligen kunna göras gällande, att åtgärder för uppmuntrande

av nedskrotning av fartyg skulle kunna ifrågakomma ur synpunkten

av den nationella sjöfartens inre ekonomiska sanering. Yad som emellertid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

21

därvid möter synnerligen framträdande betänkligheter är frågan örn möjligheten

att överhuvud taget ur olika synpunkter rättvist samt på ett med

hänsyn till det allmännas intressen lämpligt sätt utforma och tillämpa eventuella

stödåtgärder i detta syfte. Det kan, synes det kollegium, dessutom

ifrågasättas, huruvida genom statliga åtgärder just för nedskrotning av fartyg

i själva verket med det ekonomiska stödet alltid eller ens i regel nås

särskilt dem, som äro mest värda ifrågavarande stöd. Då vidare, som kollegium

i det föregående antytt, ingalunda alla fartyg örn 25 år eller äldre

lämpa sig för nedskrotning, erbjuder även bedömandet av vilka fartyg, som

skola ifrågakomma för nedskrotning, vissa vanskligheter, vilka icke få underskattas.

Med hänsyn särskilt till nu anförda omständigheter måste kollegium

ställa sig synnerligen tveksamt inför frågan örn lämpligheten eller genomförbarheten

av den föreslagna statliga stödfonden. Denna tvekan får ökad

styrka vid beaktande, att kollegium, på sätt framgår av här i avskrift bifogade,

denna dag till riksdagens bevillningsutskott avgivna utlåtandeJ), icke

ansett sig kunna förorda av motionärerna samtidigt framfört förslag örn

upphävande av exportförbudet på smidbart järnskrot och införande av tull

å eller importreglering av dylikt järnskrot. De med ovan antydda förhållanden

sammanhängande spörsmålen tarva enligt kollega mening i varje fall

en närmare utredning. .

För det slutliga bedömandet av hithörande spörsmål kunde det givetvis

vara av visst värde örn jämsides med den av kollegium förordade allmänna

utredningen någon erfarenhet kunde vinnas beträffande verkningarna av stödåtgärder

av i huvudsak den innebörd, som av motionärerna, såvitt angår

själva fartygsnedskrotningen, föreslagits. Med hänsyn till den högst väsentligt

minskade arbetstillgången vid de svenska varven med därav följande

arbetslöshet inom detta verksamhetsområde kunde det möjligen ock ifrågakomma

att — en tankegång som även synes hava föresvävat motionärerna

— såsom ett led i åtgärderna till motverkande av arbetslösheten föranstalta

örn statlig medverkan i mera begränsad omfattning för nedskrotning av fartyg.

På grund av de starka betänkligheter som kollegium, enligt vad ovan

framgår, hyser rörande möjligheten och lämpligheten av statligt ingripande

i denna form har kollegium emellertid icke ansett sig kunna eller böra i

frågans nuvarande läge framföra förslag i ämnet ens i sålunda antydd omfattning.

_ .

Under hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker kollegium alitsa, att

riksdagen, i anledning av förevarande motioner, i skrivelse till Kungl. Majit

anhåller örn skyndsamt verkställande av utredning i vad mån behov av stödåtgärder

från statens sida för sjöfarten särskilt under den nuvarande allmänna

krisen föreligger samt rörande de lämpligaste formerna för eventuellt

behövliga dylika åtgärder.

I detta ärendes handläggning i kollegium hava deltagit generaldirektören

Fryxell, kommerserådet Landberg, föredragande, kommerserådet Jansson

och tj.-f. kommerserådet, byråingenjören Holmberger.

C. E. Ländberg

Iv. A. FRYXELL

Fritz von Schwerin.

) Detta utlåtande är liftr ej intaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Svenska äng- och motorfartyg om 100 bruttoton

Fartyg av stål eller järn Fartyg

Dräktighets-

grupper

25 år o. där- över

Linjefart

Tra

mpfart

Isbr., bärgn..

fiske, upp- lagda m. m.

i %

av s:a briton

25 år o. där- över

Linjefart

Linje-

fart

Tramp-

fart

Isbr.

m. m.

Breton

Ant.

Briton

Ant.

Briton

Ant.

Briton

Ant.

Br:ton

Ant.

Briton

Ant.

Briton

Ångfartyg:

100— 499

225

48,511

148

31,400

29

6,903

48

10,208

64.7

14.2

21.1

41

7,514

17

3,142

500— 999

85

62,198

32

20,970

43

34,352

10

6,876

33.7

55.2

ll.i

_

_

_

_

1.000—1,999

167

244,680

15

20,003

139

207,467

13

17,210

8.2

84.8

7.o

—

—

—

_

2,000—2,999

36

85,198

—

—

34

80,742

2

4,456

O.o

94.8

5.2

—

_

_

_

3,000-3,999

ii

37,681

1

3,422

10

34,259

—

—

9.1

90.9

O.o

_

_

_

_

4,000 o. där-

över.........

5

27,714

2

15,374

2

8,298

1

4,042

55.5

29.9

14.6

—

—

—

—

Totalsumma

529

505,982

198

91,169

257

372,021

74

42,792

18.0

73.5

8.5

41

7,514

17

3,142

Motorfartyg:

100- 499

5

772

1

129

3

489

1

154

16.7

63.3

20.o

3

500

_

_

1,000-1,999

1

1,161

—

—

—

—

1

1,161

O.o

O.o

100. o

—

—

—

—

Totalsumma

6

1,933

1

129

3

489

2

1,315

6.:

25.3

68.0

3

500

—

—

Svenska äng- och motorfartyg örn 100 bruttoton och

Dräktighetsgrupper

Fartyg av stål eller järn

Fartyg av trä

25 år och däröver

Därav

i linjefart

Därav

i trampfart

25 år och. däröver

Därav

i linjefart

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Ångfartyg:

100- 499.........

225

48,511

148

31,400

29

6,903

41

7.514

17

3,142

500— 999.....

85

62,198

32

20,970

43

34,352

—

_

—

_

1,000—1,999........

167

244,680

15

20,003

139

207,467

—

—

_

_

2,000-2.999........

36

85,198

—

—

34

80,742

—

_

_

_

3,000-3,999.........

11

37,681

1

3.422

10

34,259

—

—

—

__

4,000 och däröver

5

27,714

2

15,374

2

8,298

—

—

—

—

Totalsumma

529

505,982

198

91,169

257

372,021

41

7,514

17

3,142

Motor fartyg:

100- 499.........

5

772

1

129

3

489

3

500

_

_

500- 999.........

—

—

—

—

—

_

_

__

_

1,000—1.999....

1

1.161

—

—

—

_

_

_

_

_

2,000—2,999.........

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

3,000—3,999........

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

4,000 och däröver

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Totalsumma

6

1,933

1

129

o

O

489

3

500

—

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

23

Bil. A.

och däröver, 25 år gamla och äldre, år 1931.

av trä och järn

Fartyg av trä

Traropfart

Isbr.,bärgn„

fiske, upp- lagda m. m.

i %

av sia breton

25 år o. där- över

Linjefart

Tiampfart

Isbr.,bärgn.,

fiske, upp- lagda m. m.

i %

av s:a breton

Linje-

fart

Tramp-

fart

Isbr.

m. m.

Linje-

fart

Tramp-

fart

Isbr.

m. m.

Ant.

Br-.ton

Ant.

Breton

Ant.

Breton

Ant.

Breton

Ant.

Breton

Ant.

Breton

16

2,976

8

1,396

41.8

39.c

18.6

7

1,297

—

—

5

941

2

356

O.o

72.6

27.4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

j —

—

—

16

2,976

8

1.396

41.8

39.6

18.6

7

1,297

—

—

5

941

2

356

O.o

72.6

27.4

3

500

—

—

O.o

100. o

O.o

5

769

1

212

2

244

2

313

27.6

31.7

40.7

3

500

_

_

O.o

100. o

O.o

5

769

1

212

2

244

2

313

27.6

31.7

40:

Bil. B.

däröver, 25 år gamla och äldre, vid 1931 års slut.

och järn

Fartyg av trä

Summa

Därav i

trampfart

25 år och däröver

Därav

i linjefart

Därav

trampfart

Linjefart

Trampfart

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

16

2.976

7

1,297

5

941

165

34,542

50

10,820

_

_

_

—

32

20,970

43

34,352

_

_

15

20,003

139

207,467

_

_

_

—

—

34

80,742

_

_

_

1

3,422

10

34,259

_

_

—

—

—

—

—

2

15,374

2

8,298

16

2,976

7

1,297

—

—

5

941

215

94,311

278

375,938

3

500

5

769

i

212

2

244

2

341

8

1,233

3

500

5

769

i

212

2

244

2

341

8

1,233

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svenska äng- och motorfartyg av järn och stål om 100 bruttoton och däröver åren 1913, 1923 oell 1931.

Bil. C.

L 9

3

1 9 5

3

19 3 1

Dräktighets-

grupper

Hela

handelsflottan

Fartyg

20 år gamla

och däröver

Tonnage

20 år o.

däröver

i % av

motsva- rande

tonnage

för hela

äng- fartygs- flottan

Hela

handelsflottan

Fartyg

20 år gamla

och däröver

Tonnage

20 år o.

däröver

i % av

motsva- rande

tonnage

för hela

ång- fartygs- flottan

Hela

handelsflottan

Fartyg

20 år gamla

och däröver

Tonnage

20 år o.

däröver

i % av

motsva- rande

tonnage

för hela

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

äng-

fartygs-

flottan

Ångfartyg:

100— 499...

381

88,666

238

55,537

62.6

347

77,958

254

54,312

69.7

315

71,955

258

56,641

78.7

500- 999...

148

107,136

76

56,418

52.7

132

93,646

74

51,980

55.6

157

115,535

99

71,752

62.1

1,000-1,999...

269

383,362

181

263,505

68.7

255

366,975

137

199,628

54.4

352

509,159

196

282,127

55.4

2,000—2,999...

70

167,716

22

48,960

29.2

57

136,634

27

64,177

47.o

76

179,208

45

107,132

59.8

3,000—3,999...

29

100,208

1

3,148

3.1

23

79,571

6

19,839

24.9

24

84,021

19

66,604

79.3

4,000 och där-

över .........

27

131,262

1

4,028

3.1

36

195,448

2

17,056

8.7

38

191,981

14

72,802

37.9

Totalsumma

924

978,350

519

431,596

44 l

850

950,232

500

406,992

42.8

962

1,151,859

631

657,058

57.0

Motorfartyg:

100— 499.

2

708

—

—

O.o

27

5,942

5

997

16.8

25

4,192

9

1,430

34.1

500— 999...

—

—

—

—

—

3

2,351

—

—

O.o

3

2,351

O.o

1,000-1,999...

—

—

—

—

—

6

8,220

—

—

O.o

9

14,704

1

1,161

7.8

2,000-2,999 ..

—

—

—

—

—

3

7,742

—

—

O.o

11

30,357

_

O.o

3,000-3,999...

2

7,533

—

—

O.o

9

33,554

1

3,385

10.1

12

43,688

_

O.o

4,000 och där-

över .........

—

—

—

—

20

114,376

—

—

O.o

59

419,632

1

5,806

1.4

Totalsumma

4

8,241

—

O.o

68

172,185

6

4,382

2.5

119

514,924

11

8,397

1.0

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

25

Bil. I).

Svenska handelsflottans fartyg om 20 nettoton oell däröver, 25 år och äldre,

vid 1931 års slut, fördelade på byggnadsmaterial och tonnagegrupper.

Dräktighetsgrupper

Fart

18 av

Stål

eller järn

Trä

och järn

Trä

2 5

år och därö

ver

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Ångfartyg..................

633

512,710

48

8,032

8

1,376

- 49 .........

24

934

—

—

—

—

50- 99 .........

80

5,794

7

518

1

79

100— 199 .......

128

18,872

35

6,234

6

1,089

200- 299 .........

59

14,485

6

1,280

1

208

300— 499 .........

38

15,154

—

—

—

—

500— 999 .........

85

62,198

—

—

—

—

1,000— 1,499 .........

95

120,335

—

—

—

—

1,500— 1,999 .........

72

124,345

—

—

—

—

2,000— 2.999 .........

36

85,198

—

—

—

—

3,000— 3,999 .........

11

37,681

—

—

—

—

4,000— 4,999 .........

4

16,429

—

—

—

—

5,000— 5,999 .........

—

—

—

—

—

—

6,000— 7,999 .........

—

—

—

—

—

—

8,000— 9,999 .........

—

—

—

—

—

—

10,000-14,999 ........

1

11,285

—

—

—

—

Motorfartyg ...............

21

2,789

10

896

33

2,316

— 49 .........

6

229

2

93

12

488

50— 99 .........

9

627

5

303

16

1,059

100— 199 .........

5

772

3

500

4

557

200— 299 .........

—

—

—

—

1

212

300— 499 ........

—

—

—

—

—

—

500— 999 .........

—

—

—

—

—

—

1,000- 1,499 .........

1

1,161

—

—

—

—

1,500— 1,999 .........

—

—

—

—

—

—

2,000— 2,999 .........

—

—

—

—

—

—

3,000— 3,999 ........

—

—

—

—

—

—

4,000 - 4,999 .........

—

—

—

—

—

—

5,000— 5,999 .........

—

—

—

—

—

—

6,000— 7,999 .........

—

—

—

—

—

—

8,000— 9,999 .........

—

—

—

—

—

—

15,000 och däröver...

—

—

—

—

—

—

Segelfartyg m. hjälptn.

12

1,714

8

608

516

35,935

— 49..................

1

40

2

84

144

5,631

50- 99.................

6

505

5

376

313

22,300

100-199..................

1

109

1

148

57

7,555

200—299.................

3

720

—

—

2

449

300-499..................

1

340

—

—

—

—

Andra........................

3

6,591

1

78

106

12,384

- 49 ............

_

_

—

—

26

971

50- 99 ............

_

—

1

78

31

2,082

100- 199 ............

_

—

—

—

30

4,780

200 - 299 ............

—

—

—

—

17

3,847

300— 499 ............

—

—

—

—

2

704

500— 999 ............

—

—

—

—

—

—

1,500—1,999 ............

—

—

—

—

—

—

2,000—2,999 ............

3

6,591

—

—*

—

—

Samtliga fartyg .........

669

523,804

67

9,614

663

52,011

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil E.

Nybyggnader lii. m. vid vissa svenska varv. (Mars 1933.)

to

05

S v e

n s

k b

esta

11

are

Summa

svenska

Linjefart

Trampfart

Special fart

beställare

Skeppsvarv

motorfartyg

ängfartyg

motorfartyg

ångfartyg

tankfartyg)

An-

död-

An-

död-

An-

död-

An-

död-

An-

död-

An-

död-

tal

vikt

tal

vikt

tal

vikt

tal

vikt

tal

vikt

tal

vikt

1.

Eriksbergs Mele. Verkstads A/B, Göteborg

2

3,400

2

3,40

2.

A/B Götaverken, Göteborg.....................

2

10,900

—

—

—

—

—

—

—

—

2

10,90

3.

A/B Lindholmen-Motala, Göteborg .......

4.

A/B Lödöse Varf, Lödöse ....................

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

5.

Södra Garns Varvs A/B (Lödöse), Göteborg

—

—

6.

Helsingborgs Varfs A/B, Hälsingborg .....

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

7.

Nya Varvs A/B Öresund, Landskrona......

—

—

—

—

—

—

—

—

_

__

_

_

8.

Kockums Mek. Verkstads A/B, Malmö ...

—

—

--

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9.

Sölvesborgs Varvs- & Rederi A/B, Sölves-

borg ..........................................

—

—

—

—

—

—

i

2,250

—

_

1

2,25

10.

Karlshamns Skeppsvarv, Karlshamn ...

11.

Kalmar Varv, Kalmar .......................

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

12.

A/B Oscarshamn Varv, Oskarshamn...

13.

Västerviks Nya Varvs A/B, Västervik......

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

14.

Norrköpings slip & Mek. Verkstads A/B,

Norrköping1) ............... ......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

15.

A/B Norrköpings Varv & Verkstad, Norr-

köping ...................

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

16.

A/B Ekensbergs Varv, Stockholm.. .

—

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

17.

A/B Finnboda Varf, Stockholm...

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

_

18.

Gefle Varfs- och Verkstads Nya A/B, Gävle

19.

A/B Mohögs Mek. Verkstad, Skönsmon per

Sundsvall .................... .

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

20.

Hernösands Mek. Verkstad, Härnösand ...

Summa

4

14,300

—

—

—

—

i

2,250

—

—

5

16,55

Anmärkningar

| Flygplankryssaren »Gotj

land» samt 4 smärre

| motorbåtar.

j Skrov och ångpannan till

\ »Gotland».

I 2 u-båtar, 1 tankbåt örn

t 700 d. w.

2 själv] än sande mudderpråmar

å 70 kbm. vardera.

)2 motorslupar, 16.CO X

1 3.4C X 2.09 m.

?). Driften nedlagd. Varvet övertaget av nedanstående bolag (se 15).

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

27

Bil. F.

Nybyggnader m. m. rid vissa svenska varv. (Mars 1933.)

Utländska beställare.

Skeppsvarv

Tankfartyg

Andra

motorfartyg

Summa

summarum

Antal

Dödvikt

Antal

Dödvikt

Antal

Dödvikt

1. Eriksbergs Mek. Verkstads A/B .......................................

2

19,600

_

_

2

19,600

2. A/B Götaverken..............................................................

5

53,900

4

24,000

9

77,900

3. A/B Lindholmen, Motala...................................................

—

—

—

—

—

—

4. A/B Lödöse Varf, Lödöse .................................................

—

—

—

—

—

—

5. Södra Garns Varvs A/B ...................................................

—

—

—

—

—

—

6. Helsingborgs Varfs A/B ...................................................

—

—

—

—

—

—

7. Nya Varvs A/B Öresund, Landskrona..............................

—

—

—

—

—

8. Kockums Mek. Verkstads A/B, Malmö ..............................

—

—

—

—

—

—

9. Sölvesborgs Varvs- & Bederi A/B ....................................

—

—

—

—

—

—

10. Karlshamns Skeppsvarv ...................................................

—

—

—

—

—

—

11. Kalmar Varv ..................................................................

—

—

—

—

—

—

12. A/B Oscarshamns Varv ...................................................

—

—

—

—

—

—

13. Västerviks Nya Varvs A/B................................................

—

—

—

—

—

—

14. Norrköpings Slip & Mek. Verkstads A/B1)...........................

—

—

—

—

—

—

15. A/B Norrköpings Varv och Verkstad.................................

—

—

—

—

—

—

16. A/B Ekensbergs Varv, Stockholm......................................

—

—

—

—

—

—

17. A/B Finnboda Varv, Stockholm ......................................

—

—

—

—

—

—

18. Gefle Varvs- och Verkstads Nya A/B................................

—

—

—

—

—

—

19. A/B Mohögs Mek. Verkstad (Skönsmon per Sundsvall)......

—

—

—

—

—

—

20. Hernösands Mek. Verkstad................................................

—

—

—

—

—

Summa

7

73,500

4

24,000

11

97.500

Driften nedlagd (se nr 15).

Bil. G.

Fartyg under nedskrotning. (Mars 1933.)

Skeppsvarv

Nationalitet

Slag

Bruttoton

Dödvikt

Anmärkningar

i.

Eriksbergs Mek. Verkstads A/B ......

_

_

—

—

2.

A/B Götaverken ..........................

—

—

—

—

3.

A/B Lindholmen-Motala..................

( Belgisk

1 Tysk

Last

Last

4,141

3,507

7,343

5,500

s/s »Scheldedyk».

s/s »Alfheim».

s:a 7,648

s:al2,843

4.

A/B Lödöse Varf, Lödöse...............

—

—

—

3,350

5.

Södra Garns Varvs A/B..................

Svensk

Ångfart

2,346.io

6.

Helsingborgs Varfs A/B ...............

—

—

—

—

7.

Nya Varvs A/B Öresund, Landskrona

—

—

—

—

8.

Kockums Mek. Verkstads A/B, Malmö

—

—

— :

—

9.

Sölvesborgs Varvs- & Hederi A/B...

—

—

—

2.000

js/s »Start» (i det när- \ mäste nedskrotad).

10.

Karlshamns Skeppsvarv.................

Svensk

Tramp

1,196

11.

Kalmar Varv.................................

—

—

—

—

12.

A/B Oscarshamns Varv..................

—

—

—

—

13.

Västerviks Nya Varvs A/B ............

—

—

—

—

14.

Norrköpings Slip & Mele. Verkstads

A/B1) ......................................

—

—

—

—

j 15.

A/B Norrköpings Varv & Verkstad...

—

—

—

—

(Undersöka möligheternaj

16.

A/B Ekensbergs Varv, Stockholm ...

—

—

—

—

att under året inköpa''

17.

A/B Finnboda Varv, Stockholm ......

—

—

—

—

1 — 3 fartyg för ned-!

18.

Gefle Varvs- och Verkstads Nya A/B

—

—

—

—

skrotning och ligga f.n.l

19.

A/B Mohögs Mek. Verkstad (Sköns-

i underhandlingar örn

mon per Sundsvall) .....................

inköp av ett fartyg.

| »Icke rustade att utföra!

20.

Hernösands Mek. Verkstad ............

—

—

—

\ nedskrotning av fartyg».

Summa

4

2 last

11,190.10

18,193

lagfart

1 tramp

'') Driften nedlagd (so nr 15).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Bil. H.

Skeppsvarv:

Genomsnittligt

arbetarantal:

Antalet

anställda

arbetare:

Å förfrågan, om inskränkning i

antalet arbetare är att förvänta

för den närmaste framtiden och

i så fall i vilken utsträckning,

har svarats som följer:

1925

1929

18/a 1933

1.

Eriksbergs Mek. Verkstads

1,013

1.952

842

Fram emot sommaren ytterligare

2.

A/B, Göteborg

A/B Götaverken, Göteborg

2,098

3,754

2,365

inskränkningar.

Nej, snarare någon ökning.

3.

A/B Lindholmen—Motala,

727

548

293

Reducering 150 å 200 man denna

4.

Göteborg

A/B Lödöse Varf, Lödöse

74

107

34

sommar.

Endast en mindre del av arbetar-

5.

Södra Garns Varvs A/B,

30

driften

58

stammen får arbeta närmaste

tiden.

6.

(Lödöse) Göteborg

Helsingborgs Varvs A/B

275

inställd

329

153

Ingen väsentlig inskränkning de

7.

Nya Varvs A/B Öresund,

337

447

185

närmaste 1 å 2 månaderna.

Reducering till 100 man närmaste

8.

Landskrona

Kockums Mek. Verkstads

1,113

2,105

644

dagarna. Kan gå upp igen.

Nej.

9.

A/B, Malmö

Sölvesborgs Varvs &

120

150

203

Ja, med c:a 50 man.

10.

Hederi A/B

Karlshamns Skeppsvarv..

58

240

51

Inskränkning är att förvänta.

11.

Kalmar Varv..................

30

60

56

Nej.

12.

A/B Oscarshamns Varv...

299

382

62

Nej.

13.

Västerviks Nya Varvs A/B

32

18

4

(Kapacitet c:a 80 man.)

14.

15.

Norrköpings Slip & Mek.

Verkstads A/B l)

A/B Norrköpings Varv &

35

driften

75

När vissa klassningsarbeten äro

16.

Verkstad

A/B Ekensbergs Varv,

58

nedlagd

88

124

över, permitteras överflödigt man- skap.

Nej, icke detta år.

17.

Stockholm

A/B Finnboda Varv,

236

309

245

Örn c:a 2 månader reducering med

18.

Stockholm

Gefle Varvs- och Verk-

85

80

52

c:a 50 %.

Troligen permittering av c:a 20

19.

stads A/B

A/B Mohögs Mek. Verk-

69

82

65

man.

Nästkommande månad reducering

20.

stad, Skönsmon pr Sunds- vall

Hernösands Mek. Verkstad

oj

ej

70

med hälften (c:a 35 man).

Summa

’) Driften nedlagd (se nr 15).

svar

6,689

svar

10,651

5,581

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nybyggnader vid större svenska varv. (Oktober 1928.;

Bil. I.

Skeppsbyggeri

Sven

sk b

esta

1 a r

e

Summa svenska

beställare

Linjefart

Trampfart

Specialfart

Motorfartyg

Ångfartyg

Motorfartyg

Ångfartyg

(Tankfartyg)

Antal

Dödvikt

Antal

Dödvikt

Antal

Dödvikt

Antal

Dödyikt

Antal

Dödvikt

Antal

Dödvikt

A/B Götaverken*) ..............................

'') 4

36,100

_

_

_

_

_

s) 2

24,500

6

60,600

1 Eriksbergs Mek. Verkst. A/B ...............

s)5

21,200

4)i

175

—

—

—

—

—

—

6

21,375

Kockums Mek. Verkst. A/B .................

5)1

8,100

—

—

—

—

—

—

—

1

8,100

1 Oskarshamns Mek. Verkst, och Skepps-

dockas A/B.......................................

—

—

—

—

i

6,650

—

—

—

—

1

6,650

10

65,400

i

175

i

6,650

—

—

2

24,500

14

96,725

Utländska beställare:

Tankfartyg

Andra

motor farty g

Summa summarum

Antal

Dödvikt

Antal

Dödvikt

Antal

Dödvikt

A/B Götaverken *) ..................... -............

4

44,500

5

24,000

15

129,100

Eriksbergs Mek. Verkst. A/B......................

1

13,000

1

7,700

8

42,075

Kockums Mek. Verkst. A/B.......................

1

8,200

6

55,200

8

71,500

Oskarshamns Mek. Verkst, och Skeppsdockas

A. B....................................................

_

—

—

—

1

6,650

6

65,700

12

86,900

82

249,325

*) Skrovet till en av bolaget angiven nybyggnad är under byggande vid A/B Lindholmen—Motalas varv.

*) Därav 3 stycken lastfartyg om sammanlagt 27,000 ton d. w. och ett last- och passagerarfartyg örn 9,100 ton d. w.

2) Båda »Time-chartade» och synas avsedda för trampfart.

s) Lastfartyg.

4) Passagerarfartyg. ^

6) Lastfartyg för linjefart. so

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Bil. K.

P. M.

angående i vissa länder vidtagna åtgärder för rederinäringens

understödjande.

Uppgifterna äro till större delen hämtade ur

»Kommersiella Meddelanden».

Amerikas Förenta Stater.

Beder inär ing ens understödjande. Enligt vad svenska beskickningen i Washington

meddelat, har president Coolidge numera undertecknat en lag, som

avser att skapa förutsättningar för bildandet av en stark amerikansk handelsflotta.

Lagen ifråga, »tile Jones-White Act», utgör en kompromiss mellan den

tidigare av senaten antagna s. k. Jones-billen, vilken sökte skapa en amerikansk

handelsflotta under statlig äganderätt, och ett av representanternas

hus antaget förslag i ämnet, som avsåg att med statens hjälp uppmuntra

den privatdrivna rederinäringen. Den nya lagen utgår ifrån att staten fortfarande

skall tillsvidare handhava driften av sådana fartygslinjer, som ännu

gå med så stor förlust, att privata företag äro obenägna att övertaga dem,

men har som innersta syfte att så småningom skapa en amerikansk handelsflotta

under privat ägo och privat drift.

Genom den nya lagen ökas fonden för nybyggnadsändamål från 125 milj.

dollar till 250 milj., och lån från denna fond kunna erhållas till ett belopp

motsvarande 3/4 av kostnaderna för ett fartygs byggande eller rekonstruktion

till en relativt låg räntesats. Eör den tid fartyg ligger upplagt eller

användes i kustfart utgör räntan minst 574 % per år. För den tid åter

fartyg användes i utländsk trafik synes ränta beräknas efter den lägsta räntefot,

som tillämpas beträffande de efter den 6 april 1917 utfärdade statsobligationerna,

vilka vid tiden för respektive låns beviljande ännu äro utelöpande.

Lånen hava karaktär av avbetalningslån och beviljas för högst 20

år. Vidare innehåller lagen bestämmelser, varigenom synnerligen förmånliga

postkontrakt komma att beviljas de amerikanska fartygen, och det beräknas,

att omkring 7 72 milj. dollar komma att årligen utbetalas i subsidier

för postkontrakt.

Särskild uppmärksamhet förtjänar bestämmelsen, att det erfordras beslut

av fem av Shipping Boards sju medlemmar för att sälja något av statens

fartyg till privat ägo. Att den nuvarande administrationen ämnar låta denna

bestämmelse verka för uppmuntrande av privatdrift torde bevisas av det

faktum, att tvenne av Shipping Boards medlemmar, som motsatt sig försäljning

av statens fartyg, helt nyligen fått lämna sina befattningar och ersatts

av personer, som antagas gynna privatdriften.

Den nya lagen förväntas komma att möjliggöra en stark amerikansk handelsflotta,

som med fördel skall kunna stå sig i konkurrensen med andra

länder. Enligt uppgift i tidningspressen, bland annat i G. H. och Sj. T.

för den 24 oktober 1928, har första lånet ur ovan omförmälda fond numera

blivit beviljat. Det lärer sålunda vara Export Steam Corporation i New

York, som fått förskott å tre fjärdedelar av kostnaderna för byggande av

fyra kombinerade passagerar- och styckegodsfartyg för en linje New York—

Europa.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

31

Danmark.

Statsunderstöd till segelsjöfarten. Genom lag den 1 juli 1927 (Lovtidenden

nr 136) har ministern för industri, handel och sjöfart bemyndigats

att av statslånefondens medel använda ett belopp av högst 500,000 danska

kronor till lån åt danska redare för segelfartyg mot att staten som säkerhet

åtnjuter panträtt med bästa rätt i rederiet tillhöriga registreringspliktiga segelfartyg.

Med segelfartyg avses därvid jämväl segelfartyg med hjälpmaskin.

Lånen, som förräntas efter 5 % för år, skola vara amorteringsfria under de

3 första åren och därefter återbetalas med 10 % för år. Storleken fastställes

av förenämnda minister, vilken ock äger bestämma de övriga villkor

för lånets åtnjutande, som prövas erforderliga. Lånebeloppet för varje fartyg

får dock ej överstiga 60 % av fartygets värde och ej heller utgöra mera

än 30,000 danska kronor.

Därjämte har ministern bemyndigats att av statslånefondens medel använda

ett belopp av högst 45,000 kronor som driftslån åt registreringspliktiga

segelfartyg med eller utan hjälpmaskin. Därvid godtages som säkerhet

även näst bästa rätt i fartyget, örn denna faller inom 75 % av fartygets värde.

Sistnämnda lån, vilka ej må överstiga 10,000 kronor för fartyg, äro avsedda

att få upplagda fartyg åter i drift och förräntas likaledes efter 5 % för år.

De äro amorteringsfria under det första året men skola därefter återbetalas

med Va för vart och ett av de tre följande åren.

I händelse av fartygets förlisning eller försäljning till utlandet äro erhållna

lån omedelbart förfallna till betalning. För erhållande av lån fordras

en försäkran på tro och heder av låntagaren att lånet är nödvändigt för att

bevara fartyget i rederiets ägo. Dylik förklaring är dock ej erforderlig, när

lånet är avsett till anskaffande av framdrivningsmotor, men får lånet i så

fall ej överstiga 5,000 kr. (Observeras bör, att tidigare i danska utgiftsstaten

årligen reserverats 150,000 kr. för beviljande av lån örn högst 5,000 kr.

för anskaffande av motorer till mindre segelfartyg.)

Ändring i bestämmelserna för statsunderstöd åt segelsjöfarten. Genom lag

den 10 januari 1928 hava de den 1 juli 1927 meddelade bestämmelserna

rörande statsunderstöd åt segelsjöfarten (jfr Komm. Hedd. 27 nr 13—14 s.

601) ändrats, i det fonden för lån till danska redare för anskaffning m. m.

av segelfartyg höjts från 500,000 till 650,000 kr. Samtidigt har emellertid

det till driftslån avsedda beloppet, 450,000 kr., sänkts till 300,000 kr.

Norge.

Statsunderstöd åt norska varvsindustrien. I proposition den 11 maj hemställde

norska regeringen till stortinget bl. a., att den s. k. »Statens Skibsfond»

tills vidare måtte få användas till lån mot andra inteckning uti i Norge

nybyggda fartyg på villkor, som finansdepartementet närmare ägde bestämma.

Nämnda fond, vilken härrör från den genom försäljning av vissa

norska staten tillhöriga motorfartyg uppkomna behållningen, upplades 1920

i syfte att därmed finansiera inköp av tonnage för statens räkning och

uppgår nu till över 171/2 milj. kr., vilka äro placerade som lån till statskassan.

Vid beliandligen i stortinget hemställde, enligt vad svenska beskickningen

i Oslo meddelat, finanskommitténs majoritet efter överläggning med finansdepartementet

och intresserade kretsar, bl. a. att av »Statens Skibsfonds»

medel 10,942,000 kr. omedelbart måtte indragas i statskassan för att användas

till avskrivning å förskott vid införande av 1920 års konverteringslån,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

samt att återstoden av fondens medel, omkring 6,700,000 kr., tillsvidare måtte

användas till lån företrädesvis mot andra inteckning uti inom Norge nybyggda

fartyg på villkor, som finansdepartementet skulle äga närmare bestämma;

skolande sistnämnda belopp indragas i statskassan vid utgången

av år 1933, för då utestående belopp, dock först i den mån lånen återbetalas.

I sina premisser ansluter sig kommittémajoriteten till den i propositionen

antydda ordningen för utlåningsverksamheten, nämligen att lånen

skulle lämnas å färdigbyggda fartyg eller som byggnadslån å under byggnad

varande fartyg mot andra inteckning intill 20 % av fartygets värde och så

att lånet skulle ligga inom 70 % av sagda värde.

En minoritet, bestående av arbetarpartiets fyra representanter, anmälde

en i vissa delar avvikande mening. Enligt denna skulle lån få lämnas upp

till 75 % av fartygsvärdet och räntan sättas lägre än till i propositionen angivna

51/, %. Eraktionen förklarade sig vidare icke för närvarande kunna

gå med på fondens partiella indragning i statskassan utan ville för sitt

ståndpunkttagande avvakta den bebådade allmänna planen för täckning av

statskassans förskott.

Saken företogs av stortinget till avgörande den 14 juni, därvid kommitténs

hemställan bifölls. Från arbetarhåll framlagda förslag örn uppskov

med behandlingen av frågan örn fondens omedelbara partiella indragning i

statskassan och örn fastställande av en räntefot av 5 % förkastades med de

borgerliga partiernas röster mot arbetarpartiernas.

De senare av finansdepartementet utfärdade reglerna äro uppdragna efter de

linjer, vartill stortingets majoritet enligt ovanstående anslutit sig. Tilläggas

bör dock, att lånen skola amorteras halvårsvis under loppet av fem år.

Lånen skola företrädesvis komma de mest konkurrenskraftiga och bäst utrustade

verkstäderna tillgodo. Önskligt är vidare att lånen fördelas på olika

verkstäder runt landet. Norskt arbete och norskt materiel bör användas,

varest detta är möjligt. I Norge synes finnas tre särskilda skeppshypoteksbanker.

Allenast en av dem, Norges Skibshypotek Aktieselskap, synes intaga

en mera självständig ställning. Avskrift av »Vedtsekter» för nämnda

bolag bilägges.

Finland.

Förslag till åtgärder till befrämjande av rederinäringen. Enligt en från

svenska beskickningen i Helsingfors inkommen rapport har numera texten

publicerats till det av chefen för finska sjöfartsstyrelsens statistiska byrå på

uppdrag av handels- och industriministeriet utarbetade förslaget till bildande

av en rederilånefond för rederirörelsens befrämjande. Den verkställda utredningen,

vilken enligt uppgjord plan kommer att kompletteras med undersökningar

angående eventuellt statsunderstöd åt varvsindustrien samt rörande

behovet av subventionering av linjetrafiken, utmynnar i ett förslag örn avskaffande

av importtullen såväl å segelfartyg som å utomlands utförda fartygsreparationer,

sänkning av tullen å visst ångfartygstonnage, ävensom

upprättandet av en rederilånefond om 100 milj. fink, vartill staten skulle

tillskjuta kapitalet. Bildandet av fonden skulle försiggå successivt under

loppet av tre år. För dylikt ändamål skulle i 1927 års tilläggsbudget upptagas

40 milj. fmk, samma belopp år 1928 och resterande 2Ö milj. i 1929

års stat. Ur fonden skulle lån i främsta rummet beviljas rederier för anskaffande

av fartyg för oceantrafik ävensom för vintertrafik avsedda äng- och

motorfartyg. I den mån medel därefter funnes tillgängliga, skulle även

andra för linjetrafik avsedda fartyg kunna komma i åtanke samt i sista

rummet trampfartyg. För lån för segelfart3Tg skulle en särskild fond örn 8

milj. fmk avskiljas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

33

Den otvetydiga tillbakagång, som i så hög grad karakteriserat den finska

handelsflottans utveckling under senare decennier oell varpå allmänhetens

ögon kom att fästas genom en i början av året framlagd, av chefen för sjöfartsstyrelsens

statistiska avdelning verkställd undersökning föranledde statsmakterna

att under året ägna speciell uppmärksamhet åt frågan örn åtgärder

till upphjälpande av den inhemska rederinäringen. Som en väsentlig orsak

till de inhemska rederiföretagens i huvudsak bristande konkurrensförmåga

har därvid särskilt framhållits bristen på kapital i erforderlig omfattning och

till överkomliga räntesatser. Sålunda har påpekats, hurusom den utländska

rederirörelsen för närvarande torde arbeta nied främmande kapital, som

genomsnittligen blott drager ränta örn 4—(5 %, under det att motsvarande

räntefot i Finland uppgår till 8—9 %. Sedan yttrande över den nyssnämnda,

på initiativ av handelsministeriet föranstaltade utredningen infordrats från

vederbörliga myndigheter och organisationer, framlade den numera avgångna

socialdemokratiska regeringen en proposition till riksdagen angående inrättandet

av en statlig rederifond, örn förslagsvis 100 milj. mark. Beslut i saken

har sedermera fattats, varvid emellertid av budgethänsyn riksdagen underlät

att fixera lånefondens storlek, varförutom räntefoten samtidigt fastställdes

till en betydligt högre procentsats än vad som i den ursprungliga propositionen

föreslagits.

Ehuru man inom vissa rederikretsar utan tvivel torde vara av den åsikten,

att det vunna resultatet ingalunda motsvarade vad man haft skälig anledning

hoppas — särskilt på grund av vissa bestämmelser i lånevillkoren, som

omöjliggöra lån för avskaffande av billigt, överårigt utländskt tonnage, genom

vilket stadgande de större linjerederierna anses oskäligt komma att gynnas

på de smärres bekostnad — verkade blotta förhoppningen örn fondens uppläggande

dock redan under år 1927 märkbart livande beträffande inköp av

utländskt tonnage, en tendens som under innevarande år ytterligare accentuerats.

Det för passagerare- eller fraktfart under året nyinsatta finska tonnaget

uppskattas nämligen till sammanlagt 15,000—18,000 ton d. w., varav särskilt

må nämnas den av Finska Ångfartygs A/B i juni nästlidet år inköpta

passagerarångaren »Wellamo», som under de månader den varit i trafik

visat sig uppfylla högt ställda fordringar.

Bland andra under året å detta område framställda förslag märkas de å

Finlands andra sjöfartskongress fattade resolutioner — vilka dock närmast

hänföra sig till skeppsbyggerinäringen — nämligen yrkanden örn statligt

understöd i form av premier per bruttoregisterton för i Finland byggda

järn- och stålfartyg och per hästkraft av dylikas maskineri. Samtidigt rekommenderade

kongressen tullfrihet för alla från utlandet anskaffade fartyg

och för därstädes verkställda prestationer.

Som förut framhållits (Komm. Hedd. 28 nr 8 s. 435), har numera i Finland

beslutats inrättandet av en statens rederifond för befrämjande av inhemsk

rederiverksamhet, ehuru riksdagen av budgethänsyn ej fixerat lånefondens

storlek. Genom lag den 15 juni 1928 hava även utfärdats vissa

grundläggande bestämmelser rörande fonden. Av dess medel skall sålunda

åt finska redare, vilka kunna verksamt befrämja landets rederinäring, lämnas

lån för anskaffandet av för ändamålet dugliga fartyg. Lån utgives dock icke

för anskaffande av fartyg, som är äldre jin fem år och redan varit i finsk

redares ägo under ett års tid. Till jämförelse kail nämnas, att enligt bestämmelserna

för den svenska rederilånefonden denna är huvudsakligen avsedd

för befrämjande av den svenska skeppsfarten på utrikes orter och

särskilt i avlägsnare farvatten, samt att därest lån sökes för anskaffande av

fartyg företräde lämnas — under i övrigt lika förhållanden — åt den låne
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 0'' sami. Nr 112—lik.

820 23

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåtande Nr 113.

sökande, som låter tillverka fartyget vid svensk verkstad.

Vidare Ilar enligt nyssnämnda lag bestämts, att den längsta tid, för vilken

lån skall beviljas, är 8 år, samt att räntan å lån ur fonden skall utgå med

6 % örn året. Ar den faktiska räntan för statens långvariga lån lägre än

nyssnämnda räntefot, kan dock statsrådet fastställa räntan för lån ur fonden

i motsvarande grad lägre. Lån beviljas till belopp, motsvarande högst

hälften av fartygets värde, såvida ej fartyget prövas vara av synnerlig stor

nytta för landet, i vilket fall lån kan utgivas till två tredjedelar av fartygets

värde.

Överföring av medel till fonden är avsedd att ske i samband med den

årliga budgetregleringen, varvid statens finansiella tillstånd och den inhemska

rederinäringens behov vid varje tidpunkt skall beaktas. Enligt uppgift i

tidskriften Mercator har regeringen i sin budget icke upptagit något anslag,

men i en motion föreslås att riksdagen måtte besluta att i statförslaget

för nästa år skall upptagas ett anslag å 20 milj. mark, som skall överföras

till rederifonden.

Frankrike.

Lagbestämmelser om en rederilånefond. Enligt en nyligen av parlamentet

antagen lag skall kredit under statens garanti lämnas till franska redare,

som beställa tonnage vid varv inom landet. I en till lagen fogad överenskommelse

förbinder sig Credit Foncier att härför under fem års tid framåt

lämna i lån intill 200 milj. francs årligen. Lånen få sedan antingen utan

amortering återbetalas efter fem års förlopp eller också få de amorteras

under loppet av 20 år.

Lån kunna erhållas upp till 85 % av resp. fartygs byggnads- eller inköpsvärde.

Som säkerhet lämnas första panträtt i fartyget. Eäntespörsmålet,

som spelar en stor roll i dessa bestämmelser, är bl. a. ordnat så, att räntan

alltid skall motsvara räntesatsen för de obligationer, som Credit Eoncier

utsläpper i och för penninganskaffning för ändamålet, ökad med 1 % kommission

till banken. Hälften av ränteutgifterna skall bäras av staten, dock

skola redarna erlägga minst 4 %.

Lånen skola egentligen, som sagt, blott komma de redare till godo, som

göra fartygsbeställningar vid franska varv, men redarna kunna även efter

hänvändelse till regeringen få tillåtelse till beställningar vid utländska varv,

örn dessas pris med minst 15 % understiger de franska varvens.

Under debatten om lagförslaget i deputeradekammaren framhölls, att örn

penningmarknaden lättade, borde regeringen eventuellt få sänka redarnas

minimiräntesats örn 4 %.

Italien.

En fartyg shypotelcskassa med statligt understöd grundad. Enligt ett i Gazzetta

Ufficiale för den 13 augusti publicerat dekret av den 5 juli innevarande år,

vilket trätt i kraft omedelbart efter offentliggörandet, har i Born grundats

ett särskilt kreditinstitut under statlig kontroll, som skall lia till ändamål

att bidraga till den italienska sjöfartens tillväxt medelst beviljande av lån

åt inhemska rederiföretag. Lånen lämnas mot säkerhet med bästa rätt i

låntagarens fartyg till belopp ej överstigande 60 % av fartygens saluvärde.

Institutet, vars kapital skall utgöra 100 milj. lire, tecknade av 11 i lagen

närmare angivna banker och institutioner, äger rätt att i förhållande till

lämnade lån utsläppa obligationer, förfallna till betalning i den män lånen

gäldas. Obligationernas sammanlagda belopp får dock icke överstiga 10

gånger det tecknade kapitalet.

För lån, vilka avse byggande av fartyg i Italien eller förvärvande från

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

35

utlandet av fartyg, som äro högst 10 år gamla, lämnar staten till institutet

ett årligt räntebidrag, vilket i förra fallet utgår med 21/, % oell i senare fallet

med 1 %. För att berättiga till statsunderstöd måste fartygen vidare vara

klassade i italienska fartygsregistrets högsta klass. Låneoperationerna äro

under de första tre åren från lagens ikraftträdande begränsade, för att statsbidraget

skall kunna utgå, finansåret 1928—1929 till 400 milj. lire, finansåret

1929—1930 till 300 milj. lire och finansåret 1930—1931 till likaledes 300

milj. lire.

N eclerländenia •

Enligt vad framgår av en skrivelse från Svenska beskickningen i Haag

till kommerskollegium den 17 mars 1928 hava tidigare i Nederländerna

förekommit ingripande av stat eller kommun till sjöfartsnäringens ekonomiska

stödjande. Dessa hava emellertid varit begränsade till särskilda fall, där

speciella omständigheter ansetts föreligga. Några permanenta anordningar i

form av rederilånefond eller annat dylikt finnas icke i Nederländerna.

Beskickningen anför ytterligare, bland annat, följande. Yad angår åtgärder

från enskilt håll synas de holländska s. k. skeppshypoteksbankerna förtjäna

ett omnämnande. Som namnet angiver, utlåna de penningar mot säkerhet

i fartygsinteckningar. Härför erforderliga medel förskaffa de sig från allmänheten

mot utgivande av s. k. »pandbrieven» d. v. s. andelsbevis i lån,

som i mån av behov emitteras. Lånen torde i regel amorteras genom

utlottning av andelsbevisen.

Den första skeppsliypoteksbanken grundades år 1899. För närvarande

finnas 12 stycken, varav dock 2 äro under likvidation och endast 3—4 bedriva

en mera omfattande rörelse. Närmare uppgifter angående bankernas

namn, aktiekapital, omsättning och utdelning hava lämnats i en skrivelsen

närsluten här i avskrift bilagd tablå. Av densamma framgår att de inbetalda

aktiekapitalen äro tämligen små i förhållande till omsättningen ävensom att

vissa av ifrågavarande företag hava kunnat giva mycket höga utdelningar,

medan andra, och särskilt sådana som tillkommit under krigskonjunkturen,

uppvisa ogynnsamma resultat.

I ytterligare meddelande i ämnet från beskickningen av den 27 september

1928 framhålles hurusom av åberopade statuter rörande vissa skeppshypoteksbanker

framgår, att bankerna även kunna ägna sig åt annan verksamhet

än lån mot hypotek i fartyg, såsom inköp och befraktning av fartyg, men att

i praktiken någon annan verksamhet icke förekommer.

Storbri taiuiien.

Svenska generalkonsulatet i London meddelar, att brittiska regeringen

beslutit att efter utgången av mars månad 1927 icke vidare förnya lagstiftningen

örn Trade Facilities, vilken ägt bestånd sedan 1921. Den summa av

£ 75,000,000, som parlamentet beviljat för ifrågavarande ändamål, kommer

sålunda icke att ytterligare ökas. De hittills i anspråk tagna garantierna

torde uppgå till närmare £ 70,000,000.

Samtidigt lämnar generalkonsulatet en redogörelse för fördelningen av

de hittills beviljade krediterna på olika industrigrenar. Till grund hava

lagts officiella uppgifter, vilka varit tillgängliga för tiden intill utgången av

nästlidna mars månad. Den summa, som intill nämnda tid garanteras,

uppgick till närmare £ 65,000,000. Härav komma på följande huvudgrupper:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

£

Rederinäringen för inköp av fartyg.................................................. SJÖ,000,000

Företag för byggande av lokala järnvägar ..................................... 12,500,000

Företag för produktion av elektrisk kraft ...................................... 9,300,000

Företag för verkställande av allmännyttiga anläggningar såsom

hamnar, dockor, vattenanläggningar m. m............................... 4,200,000

Företag för anläggande av järnvägar (huvudsakligen i Afrika) ...... 3,300,000

Stenkolsindustrien............................................................................... 3,200,000

Pappersindustrien (huvudsakligen för anläggningar i New Found
land

och Canada)...................................................... 2,600,000

Aluminiumindustrien ........................................................................... 2,500,000

Kväveindustrien.................................................................................. 2’000’000

Sockerbetsindustrien ........................................................................ 1,''700^000

Järn- och stålindustrien .................................................................... 700^000

Tennindustrien ................................................................................... 380^000

Automobilindustrien ......................................................................... 350^000

Byggnadsindustrien ............................................................................. 300,000

Cementindustrien .............................................................................. 175,000

Tegelindustrien ................................................................................... 110,000

Kalkindustrien.................................................................................... 100^000

Diverse industrier................................................................................. 2,000^000

Såsom redan ovan meddelats (jfr Komm. Medd. 26 nr 13—14 s. 648) har

den. brittiska regeringen beslutat att icke förnya lagstiftningen örn Trade

Facilities Act. Dess giltighetstid utlöpte den 31 sistlidne mars, och några

ytterligare krediter enligt denna lag ha icke beviljats sedan sagda dag.

Enligt vad svenska generalkonsulatet i London inberättat, hade vid tiden

för lagens upphörande krediter beviljats till ett belopp av £ 74,251,780 och

sålunda den av parlamentet för ändamålet fastställda maximisumman av

£ 75 miljoner i det närmaste tagits i anspråk. Av de sedan lagens ikraftträdande

år 1921 garanterade lånen hade £ 2,045,157 återbetalats, varför

statens utestående förbindelser den 31 mars belöpte sig till £ 72,206,623.

Bil. L.

Denna bilaga utgöres av »Kommersiella Meddelanden utgivna av Kommerskollegium»

årg. XII nr 20, 31 oktober 1925.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

37

Bil M.

P. M.

Angående statliga åtgärder i nedan angivna länder tor

sjöfartens understödjande.

(Sammanställning av inom kommerskollegium

tillgängliga uppgifter i ämnet.)

Norge.

Enligt provisorisk lag av elen 21 juli 1916 må fartyg över 20 år gamla

icke inköpas från utlandet. Undantag gäller för fartyg örn 100 bruttoton

eller därunder samt för fartyg som äro byggda för fångst eller fiske på

havet, bärgning, bogsering, isbrytning eller liknande ändamål och alltjämt

skola användas till dylikt bruk, vilka fartyg, oavsett deras ålder, må inköpas,

så fram t de efter av vederbörande tillsynsmyndighet anordnad besiktning

befinnas i fullt betryggande skick.

Fartyg, avsett för nedskrotning (ophugning) eller avriggning till pråm,

får dock oavsett ålder eller klass införas till Norge blott det efter vederbörlig

besiktning befunnits sjödugligt för resan till Norge.

I lagen meddelas dessutom bestämmelser örn att utländskt fartyg, som

inköpes av norsk undersåte eller norskt bolag, icke får införas i norska

fartygsregistret eller tilldelas nationalitetsbevis med mindre det uppfyller

vissa närmare angivna klassificeringsfordringar.

Tyskland.

Tillgängliga uppgifter från Tyskland avse endast åtgärder för nedskrotning

av äldre tonnage. ...

I skrivelse från svenska generalkonsulatet i Hamburg den 15 februari

1933 meddelas, att enligt uppgift i därvarande tidningspress rederikoncernen

Hamburg—Amerika-Linie — Norddeutscher Lloyd (Hapag — Lloyd—Union)

till fullföljande av sitt nedskrotningsprogram under senare tid och intill

den 31 januari 1933 försålt Hamburg—Amerika linjen 13 ångfartyg örn

tillhopa 75,783 bruttoton och Norddeutscher Lloyd 15 fartyg örn 94,393

bruttoton. ... . .

Enligt skrivelse från svenska beskickningen i Berlin den 27 januari 1933

har tyska riksregeringen på grund av framställningar från redarekretsar för

stödjande av den betryckta sjöfartsnäringen inom ramen för det allmänna

arbetsanskaffningsprogrammet ställt till förfogande en kredit av 12 miljoner

BM. att användas som premiering för nedskrotning av äldre tonnage. Krediten

skulle användas på så sätt att ett tillskott av 30 BM. per bruttoton

skulle lämnas för nedskrotning av sammanlagt 400,000 ton. Tillskottet

lämnas i form av lån och icke som från redarehåll begärts i form av nedskrotningspremier.

lie lämnade lånen skulle förfalla till betalning i smärre

poster, av vilka den första skulle erläggas först då vederbörande rederi vore

i stånd att på däri insatt kapital lämna en utdelning av 4 % årligen.

Såsom villkor för erhållande av nedskrotningsbidrag gäller bland annat:

1) fartygen måste sedan don 1 januari 1930 utan avbrott lia varit införda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr lis.

i ett tyskt fartygsregister oell under denna tid lia tillhört den, som begär

tillskottet;

2) fartygen mäste lia löpt av stapel före den 1 januari 1913;

3) fartygen måste mäta brutto 500 ton eller mera;

4) _ nedskrotningen av fartygen måste äga rum på ett tyskt varv.

Rikstrafikmini stern kan dock bevilja undantag från villkoren under 2 och 3.

Begäran örn bidrag skall riktas till »Verband Hentschel'' Reeder» i Hamburg.

I detta sammanhang må tillika meddelas, att, enligt uppgift från beskickningen

i skrivelse den 31 augusti 1932, i vissa tyska tidningar framförts

betänkligheter mot en i svenska rederikretsar diskuterad idé, örn finansiering

av nedskrotning av fartyg genom av staten utdelade premier, vilka

sedermera skulle, täckas genom pålagor å skeppsfarten. Det har därvid

anmärkts på att jämväl utländska fartyg skulle komma att bidraga till nedskrotningskostnader,

som endast gagnade den svenska rederinäringen.

Nederländerna.

Enligt skrivelser från svenska beskickningen i Haag den 7 juni och den

1 september 1932 har i Nederländerna antagits en lag örn bildandet av ett

till hälften statligt aktiebolag för stödjande av rederinäringen. Bolaget har

till uppgift att .stärka den nederländska rederinäringens ställning å den

internationella sjöfartens område, för vilket ändamål bolaget bör befordra

ett närmande eller en sammanslagning av vederbörande rederier, en efter

föreliggande samfärdselbehov mera anpassad organisation av handelsflottan

samt en i största möjliga utsträckning produktiv fördelning av handelsflottan

å de internationella sjöfartslinjerna. Eör att lösa dessa uppgifter må bolaget

mot .betryggande säkerhet kunna lämna räntebärande lån till nederländska

rederier på villkor, som i varje särskilt fall bestämmas. Däremot får bolaget

icke självt bedriva rederirörelse och ej heller förvärva fartyg utom i fall av

realisation av lämnad säkerhet.

Bolaget skall äga bestånd till utgången av år 1940 därest ej bolagsstämma

— med samtycke av handelsministern — fattar beslut örn dess tidigare

upphörande eller dess fortsättande. Aktiekapitalet skall utgöra 5 miljoner

gulden, . varav regeringen skall teckna aktier å 2.6 miljoner eller således

aktiemajoriteten och återstående kapital uppbringas genom teckning av

nederländska rederier, som permanent bedriva sjöfart under holländsk flagg

mellan Nederländerna och dess kolonier eller med främmande länder. Rederier,

som erhålla understöd, skola vara skyldiga att teckna aktier i bolaget.

I den män bolagets aktiekapital ej förslår må kapitalbehovet tillgodoses

genom lån. ur . statskassan eller lån mot borgen av staten.

Av motiveringen till lagen framgår bland annat, att den rådande depressionen.

inom rederinäringen, vilken depression blivit särskilt kännbar i Holland,

framtvingat behov av statligt stöd åt sjöfartsnäringen för att bereda denna

tillfälle att anpassa sig efter de nya förhållandena. Av flera orsaker ansåges

emellertid icke direkt subvention böra ifrågakomma, utan borde stödåtgärderna

ordnas så att rederierna själva stimulerades till en snabb reorganisation,

vilket syfte temporära statskrediter ansågos bäst ägnade att befordra.

Yid beviljandet av dessa krediter kunde villkor uppställas, varigenom

man framtvingade en fusion eller en intensivare samverkan mellan

rederierna, varigenom de allmänna kostnaderna kunde nedbringas. Ändamålet

med dessa krediter vore således icke att finansiera rederinäringens

förluster utan att uppnå en rekonstruktion av rederiföretagen på sundare

bas. Därför komme i allmänhet understöd blott att beviljas sådana rederier,

som förebringade en acceptabel reorganisationsplan. Vid långivningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

39

borde också tillses, att budgeten icke onödigtvis belastades och att statskrediten

icke utsattes för fara genom lämnande av förskott utan täckning.

Krediterna borde därför endast lämnas mot sakhypotek och mot skälig ränta.

Storbritannien.

I skrivelse från svenska generalkonsulatet i London den 30 juli 1932

meddelas, att en av Chamber of Shipping tillsatt kommitté med uppgift att

undersöka sjöfartens läge under juni manad samma ar avgivit betänkande i

ämnet. I detta betänkande, varav 1 exemplar tillställts kollegium samtidigt

med avskrift av skrivelsen, hemställdes bland annat, att Chamber of Shipping

såsom en omedelbar åtgärd i syfte att befrämja en reduktion av överskottskapaciteten

i handelstonnaget borde tillsätta en kommitté med uppgift att

i samråd med utländska redare, banker och andra intressenter utarbeta en

plan för uppläggning och nedskrotning av överflödigt tonnage. Uttryckligen

framhålles, att planen, för att kunna realiseras, måste grundas på internationell

samverkan. I betänkandet förordas vidare en rationalisering av

trampfarten.

Enligt meddelande från beskickningen i London den 11 februari 1933

har frågan örn nedskrotning av föraldrat tonnage redan ar 1931 varit föremal

för behandling av en kommitté som tillsatts av presidenten i Board of Trade.

Kommittén, som hade till uppgift att undersöka lämpligheten av att utan

bidrag av allmänna medel uppmuntra utbyte av gammalt tonnage mot nytt,

har i sitt i april 1931 avgivna betänkande som slutomdöme uttalat, att det

syntes omöjligt att framlägga ett praktiskt genomförbart och för den enskilde

rättvist program för nedskrotning vare sig självständigt eller under

förutsättning av förnyelse av tonnaget, vilket kunde vara ägnat att erbjuda

nödvändigt ekonomiskt stöd åt vederbörande industrier. Därjämte fann

kommittén, att det ur nationell synpunkt icke vore önskvärt att lägga hinder

i vägen för skeppsredarnas frihet vid försäljning av sina fartyg.

I beskickningens skrivelse har därjämte upplysts, att Board of Trade på

förfrågan förklarat, att man där icke ägde kännedom örn att regeringen skulle

hava för avsikt att för parlamentet framlägga något lagförslag om nedskrotning

av fartyg.

Frankrike.

I skrivelse från beskickningen i Paris den 10 februari 1933 meddelas, att

under år 1932 fyra särskilda rederibolag erhållit understöd från franska

staten å tillhopa‘336,490,000 francs. Understöden lämnas på grund av särskilda

avtal mellan staten och bolagen, av vilka avtalen med tre av bolagen

bifogats beskickningens skrivelse. Av dessa framgår, att bolagen

för subventionerna förbundit sig att uppehålla vissa närmare angivna regelbundna

linjer samt medgivit staten en mycket vittgående kontroll och beslutanderätt

över bolagens hela rörelse, betydande andel i eventuellt uppkommande

vinst samt rätt att vid koncessionstidens utgång kostnadsfritt

få till sig överlåtna de å linjerna använda fartygen jämte vissa andra kapitaltillgångar.

Därjämte har under året franska staten lämnat ett antal rederier krediter

till sammanlagt 5,100,000 francs att användas för skepp sbyggnad.

Italien.

Svenska generalkonsulatet i Genua har i skrivelse den 15 januari 1932

meddelat, att italienska regeringen för att i någon mån underlätta de svå
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

righeter, vilka på grund av den allmänna depressionen uppstått för landets

sjöfart (särskilt de i frakttransporter gående fartygen), genom dekret den 13

november 1931 ingripit dels genom att utdela ett slags premier beräknade

per sjömil och tonnage, och dels genom att vid nedskrotning av mindre

sjödugliga fartyg restituera till ägarna ett visst belopp.

Sjöfartspremier kunna erhållas för alla på mekanisk väg framdrivna fartyg

och beräknas per tillryggalagd sjömil och respektive fartygs bruttodräktighet,

nämligen O.0025 lire per ton upptill 1,500 ton, därefter O.00125 lire per ton

till och med 2,500 ton, O.ooos lire till och med 4,000 ton samt O.0002 lire

för varje överskjutande ton. Vissa avvikelser gälla dock för äldre fartyg

samt för fartyg, som endast segla inom landets territorialvatten. Därjämte

ersättning endast för en begränsad sträcka, nämligen högst 18,000

sjömil för fartyg upp till 1,500 ton, 30,000 sjömil för fartyg upp till 2,500

ton samt 40,000 sjömil för större fartyg. Även för segelfartyg utgår viss

ersättning, beräknad efter 20 lire per bruttoton med hänsynstagande till antalet

besättningsmän.

Beträffande nedsJcrotningsbidraget har kommunikationsministern vid framläggande.

för riksdagen av lagförslag i ämnet uttalat, bland annat, att det,

för att i någon mån upphjälpa de svårigheter, som uppstått för landets

handelsflotta, beslutats att nedskrota de mindre sjödugliga fartygen (försedda

med järnskrov), då man därigenom dels undveke de utgifter, som ett

»upplagt» fartyg oundgängligen åsamkade sina ägare, och dels kunde ge

respektive ägare en visserligen blygsam men dock ersättning, vilket i sin tur

satte dessa i stånd till att något så när möta de genom krisen iråkade ekonomiska

svårigheterna. På grund av det tryckta läget även hos den inhemska

järnindustrien bleve givetvis ovan berörda nerskrotning av fartyg icke direkt

ekonomiskt bärkraftig, då kostnaderna för densammas utförande för ögonblicket

icke stöde i rimlig proportion till de priser, vilka eventuellt kunde

erhållas vid skrotets försäljande. Det vore av denna senare anledning som

den italienska staten sett sig föranlåten att ingripa genom att med s. k. premier

förmå rederier eller privata ägare att göra sig av med de mindre värdefulla

fartygen, vilkas användning av en eller annan anledning vore problematisk

och som endast tjänade elen billigare godstrafiken.

Den sammanlagda bruttodräktigheten hos de till nedskrotning föreslagna

fartygen, vilkas försvinnande från marknaden skulle anses både nödvändigt

och ekonomiskt önskvärt, är ej mindre än 200,000 ton. Ersättningen utgår

efter cirka 25 lire per ton, varför ett kapital på 5 miljoner skulle anslås av

staten för detta ändamål. Nedskrotningen skall påbörjas senast 31/,2 1932

och vara avslutad 30/4 1933. Genom dekret 22/7 1 932 har anslag under enahanda

villköl'''' beviljats för nedskrotning av ytterligare 200,000 ton, som påbörjas

senast sl/6 1933 och avslutas senast 3I/10 1933. (Skr. från besk. i Rom

14 /

3

1933.)

Portugal.

Enligt meddelande från svenska beskickningen i Madrid den 28 december

1932 har portugisiska regeringen den 19 i samma månad utfärdat nya bestämmelser

angående subsidier åt portugisiska rederinäringen för anskaffning

av fartygsbränsle. Subsidierna beräknas efter olika grunder för passagerare-

och lastfartyg samt utgå även olika med hänsyn till den fart, vari

fartygen gå m. m.

Amerikas Förenta Stater.

I skrivelser från svenska beskickningen i Washington den 16 december

1931 och den 12 januari 1932 upplyses, att statsbidraget till de amerikanska

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

41

rederierna utgår huvudsakligen under tvenne former, dels genom beviljande

av lån på synnerligen liberala villkor för nykonstruktioner och dels genom

tilldelande av fördelaktiga postkontrakt.

Yad beträffar kreditgivningen för nykonstruktioner upplyses, att till utgången

av fiskalåret 1930/1931 beviljats lån å sammanlagt cirka 145 miljoner

dollars, varav intill samma års utgång cirka 72 miljoner utbetalats. Av det

utbetalade beloppet belöper sig nära 29 miljoner på nämnda fiskalår. Genom

krediterna har lämnats lån för nybyggnad av sammanlagt 56 fartyg samt

ombyggnad av 19 fartyg.

I fråga örn postkontrakten meddelas, att sedan antagandet av 1928 års

Mercliant Marine Act 41 postkontrakt avslutats, vilka påfordra byggandet

av 61 fartyg med en beräknad kostnad av 283 miljoner dollars och rekonstruktion

av 35 fartyg för 8 miljoner dollars. Avsiutandet av ytterligare 3

kontrakt, varom underhandlingar påginge, skulle komma att öka antalet nya

fartyg till 69. Enbart under fiskalåret 1930/1931 hava 5 nya fartyg med en

sammanlagd kostnad av 16.7 miljoner dollars och med ett tonnage av 51,000

ton insatts på olika router och vid slutet av året befunno sig 19 fartyg med

ett tonnage av omkring 244,000 ton till en beräknad kostnad av cirka 102

miljoner dollars under byggnad. Det belopp, som den federala regeringen

beräknas få vidkännas på grund av de löpande postkontrakten, uppgår till

över 300 miljoner dollars.

I skrivelse den 7 september 1932 har beskickningen vidare meddelat, att

enligt tillkännagivande från Stopping Board 124 av dess gamla fartyg inom

den närmaste tiden skulle avföras från fartygsregistret och säljas som

skrot. Enligt därvid erhållna uppgifter omfattade Stopping Boards handelsflotta

för det dåvarande 366 fartyg (ursprungligen 2,546), varav 99 voro i

aktiv tjänst och 267 — därav de till nedskrotning avsedda 124 — voro

upplagda.

Japan.

I skrivelse från svenska beskickningen i Tokio meddelas följande:

»Under parlamentets höstsession förlidet år framlades av regeringen en

proposition, genom vilken avsågs att dels giva rederinäringen hjälp att föryngra

flottan och dels motarbeta den tilltagande arbetslösheten på skeppsvarven.

Planen gick ut på att 400,000 ton gamla fartyg skidle nedskrotas

och 200,000 ton nya fartyg byggas under en tid av tre år. Allt material i

de nya fartygen skulle vara japanskt, och de skulle icke få vara mindre än

4,000 bruttoton och göra mindre än 131 /2 knop. Subsidierna skulle vara

45 yen per ton för fartyg under 14 knops och 54 yen per ton för fartyg

över 18 knops fart. Som särskilt villkor stipulerades, att redarna skulle

nedskrota minst två ton fartyg över 25 års ålder för varje ton nya fartyg,

för vilka subsidier söktes. Propositionen vann parlamentets bifall. Totalkostnaden

för statsverket beräknades till cirka 10 miljoner yen.

Det visade sig emellertid snart, att det praktiska resultatet av åtgärden

blev obetydligt. Olikartade omständigheter medverkade härtill.

Först och främst drevs priset på sådant gammalt tonnage, som kom i fråga

för nedskrotning, genom spekulation avsevärt i höjden, och nedskrotningsföretagen

förlorade intresse därför. De funno det ännu mera förmånligt

än förr att köpa gamla utländska fartyg, vilka kunna nedskrotas under

frihamns-privilegier och på grund av i allmänhet högre klass och bättre

skick lämna värdefullare skrot, vilket är tullfritt vid den därpå följande

tullbehandlingen. De flesta av dessa gamla japanska fartyg äro dessutom

högt intecknade och ägarna hava funnit det svårt att förfoga över dem.

Nybyggnadsverksamheten har vidare hållits tillbaka av stålprisernas ökning

(mert omkring 100 %) och den omständigheten att till följd av de närmast

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

föregående årens lågkonjunktur inom varvsindustrien en del varv Lava i

icke ringa män lågt om sin verksamhet till tillverkning av broar, rör,

byggnadsjärn o. d. har gjort varven mindre angelägna att tavia om kontrakt

å nya skeppsbyggnader. Slutligen — och icke minst — har den japanska

valutans fall skaffat temporär lönande sysselsättning för ett icke ringa antal

av just sådana gamla fartyg, som dessförutan skulle hava kommit i fråga

till nedskrotning.

Den ifrågavarande statsåtgärden har därför icke haft åsyftad verkan. Vid

det sista årsskiftet voro sammanlagt — förutom ett fartyg för kommunikationsministeriets

räkning — endast 11 fartyg örn tillsammans cirka 36,500

ton under byggnad. Såsom bevis på det ringa intresse, som visas från

rederiernas sida, må nämnas, att Japans största rederi icke alls begagnat

sig av de förmåner, som erbjudas.

De intresserade synas vara ense örn att åtgärderna från statens sida

måste modifieras, örn de skola få något praktiskt resultat. Från rederiernas

sida göres gällande, att nedskrotning av gammalt utländskt tonnage måste

förhindras i Japan resp. att därvid vunnet skrot måste beläggas med hög

tull. (Nedskrotningsföretagen söka givetvis göra sitt inflytande gällande i

motsatt riktning). Det väntas, att frågan åter skall komma upp i form av

en ny regeringsproposition under parlamentets vårsession.

Det, som hittills skett, kan kort resumeras så, att regeringen erbjudit

rederi- och varvsnäringarna vissa subsidier men att villkoren icke visat sig

nog lockande. — Man kan nog utan överdrift säga, att efter det subsidierna

utbjudits kölen icke sträckts för någon nybyggnad, som icke även dessförutan

skulle hava kommit till stånd.

Kommerskollegii sjöfartsbyrå den 27 mars 1933.

Till kungl, kommerskollegium.

Sedan kungl, kollegium genom tvenne remisser den 27 nästlidna februari

anhållit örn fullmäktiges i Jernkontoret yttrande dels över motionerna nr

162 i första kammaren av herr Nordborg och nr 173 i andra kammaren av

herr Christiernsson m. fl. angående statsanslag till inköp av äldre fartygstonnage

för nedskrotning, dels över de av samma motionärer väckta motionerna

nr 218 i första och nr 380 i andra kammaren örn importförbud

beträffande äldre fartyg samt importreglering beträffande smidbart järnskrot

m. m., få fullmäktige anföra följande.

Motionernas huvudsyfte är, att den betryckta sjöfartsnäringen under nu

rådande ekonomiska depression skulle genom statens ingripande beredas

hjälp genom anvisande av ett belopp av 2,800,000 kronor att användas till

inköp för nedskrotning av c:a 73,000 bruttoton äldre och omoderna fartyg.

Beloppet skulle utbetalas till rederierna för att möjliggöra kostnadsfritt

överlämnande av nedskrotningstonnaget till varven. Samtidigt föreslå motionärerna

dels importförbud beträffande fartyg av högre ålder än 25 år, dels

att exportförbudet för smidbart järnskrot icke vidare förnyas, dels att det

genom lämpligt avvägd tullsats eller eljest åvägabringas viss importreglering

beträffande smidbart järnskrot.

En minskning i det förefintliga beståndet av äldre och omoderna fartyg

i vår handelsflotta genom nedskrotning synes fullmäktige vara en fullt

ändamålsenlig åtgärd. Det torde emellertid med fog kunna ifrågasättas,

huruvida detta bör ske på det allmännas bekostnad. Enligt det föreliggande

förslaget skulle rederierna få en sammanlagd ersättning av statsmedel örn

s. 43 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr lin. 43

c:a 2''8 milljoner kronor för i det närmaste icke användbara fartyg. Anledningen

till utrangeringen av det omskrivna tonnaget är ju den, att de äldre

fartygen på grund av de höga seglationskostnaderna icke kunna upptaga

konkurrensen med det moderna tonnaget. Fullmäktige ifrågasätta emellertid,

huruvida de av motionärerna föreslagna åtgärderna verkligen kunna

medföra en bestående förbättring i läget för rederinäringen, då det ju är

det moderna tonnaget, varav ej obetydlig del lärer vara upplagd i saknad

av sysselsättning, som bestämmer fraktsatsernas höjd. En utrangering av

äldre tonnage kan således knappast, åtminstone icke annat än rent tillfälligt,

bereda rederinäringen en lättnad i dess betryckta läge. Det ligger för övrigt

nära till hands att göra en jämförelse med förhållandena inom industrien.

Inom en industrigren, som har större kapacitet för en viss tillverkning än

som motsvarar efterfrågan, måste de anläggningar, vilka äro omoderna och

sålunda arbeta med höga tillverkningskostnader, i första hand nedlägga

driften under en lågkonjunktur, för så vitt man icke vill arbeta med förlust.

Borttagande av en viss del av överskottskapaciteten torde emellertid icke

under själva lågkonjunkturen kunna medföra någon stegring i de starkt

nedpressade priserna, då det är de modernaste fabrikerna, som bestämma

prisläget. För närvarande befinna sig många industrier i detta predikament.

Fullmäktige tro emellertid icke, att det skulle vara till det allmännas bästa,

örn staten genom understöd eiler premier medverkade till nedläggande av

vissa fabriker, utan det måste liksom hittills vara den enskilda företagsamheten,

som här verkar reglerande.

Örn det icke desto mindre skulle befinnas lämpligt att bevilja rederinäringen

en viss ekonomisk hjälp från det allmännas sida på grund av

t. ex. motsvarande åtgärder i andra länder, får detta dock ingalunda ske

på bekostnad av andra industriers berättigade intresse såsom föreliggande

förslag innebär. Innan fullmäktige övergå härtill, vilja fullmäktige emellertid

något beröra storleken av den ifrågasatta premieringen.

Under förutsättning att icke missuppfattning angående relationen mellan

bruttoton och därur erhållet järnskrot räder, lärer, enligt vad fullmäktige

inhämtat, i genomsnitt vid nedskrotning av lastfartyg (varom det här är

fråga) av varje bruttoton erhållas cirka 60 viktsprocent järnskrot. Ett lastfartyg

örn t. ex. 5,000 bruttoton skulle sålunda giva en järnskrotkvantitet av

cirka 3,000 ton. Då enligt motionen cirka 73,000 bruttoton äldre fartyg

representerande cirka 44,000 ton skrot skulle inlösas av staten för en kostnad

av cirka 2,800,000 kronor skulle detta betyda, att rederierna för järnskrotet

i fartygen skulle erhålla ett pris av cirka 64 kronor per ton. Då

man tager i beaktande, att prima chargerbart smidesjärnskrot, fritt levererat

järnverken i mellersta Sverige från nedskrotade fartyg för närvarande siljes

till ett pris av 37—45 kronor per ton, framgår, att det föreslagna inlösningspriset

per bruttoton är alltför högt. För att inlösningspriset skall bliva

jämförbart med det gällande dagspriset, skall till det förra läggas såväl

nedskrotnings- som fraktkostnader eller minst cirka 20 kronor per ton. En

direkt jämförelse mellan det av motionärerna föreslagna inköpspriset och

gällande priser å nedskrotningstonnage är även upplysande. Fullmäktige

hava inhämtat, att tonnage för nedskrotning för ungefär 6 månader sedan

betingade ett pris av 0 ä 10 kronor per bruttoton, men att detta pris stegrats

och för närvarande utgör 14 ä 15 kronor. För det alldeles övervägande

antalet fartyg skulle staten sålunda utan någon som helst motprestation

från rederinäringens sida erlägga ett pris av mer än cirka 2''/2 gånger det i

öppna marknaden gällande. Att representanter för rederinäringen själva

anse här ifrågavarande fartyg icke hava något egentligt värde framgår av

förslaget, att fartygen skulle kostnadsfritt överlämnas till varven.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr lis.

Fullmäktige förmoda med hänsyn till vad framgår av den ovan förebragta

utredningen, att motionärerna grundat sitt lösningspris för bruttotonnaget

på ett helt annat konjunkturläge än det nuvarande. Fullmäktige vilja

emellertid upplysningsvis meddela, att priset per ton skrot från gamla fartyg

åren närmast före världskriget utgjorde eirka 50 kronor vid bruk i mellersta

Sverige nied en fraktkostnad av cirka 8 kronor per ton. Under år 1929,

då skrotpriset på grund av den starka efterfrågan var avsevärt högre än för

närvarande, var motsvarande pris cirka 65 kronor, inbegripet fraktkostnaden.

Med stöd av det ovan anförda kunna fullmäktige för sin del icke tillstyrka,

att staten, örn understöd till en i sig själv berättigad nedskrotningsverksamhet

över huvud taget skall ifrågakomma, ens tillnärmelsevis betalar

det av motionärerna föreslaga priset. Icke heller kunna fullmäktige tillstyrka,

att för nedskrotning avsedda fartyg, örn statsinlösen kommer att

äga rum, utan vederlag överlämnas till varven, emedan detta endast komme

att bereda dem en oskälig fördel på det allmännas bekostnad och på samma

gång skulle hindra eller försvåra den enskilda företagsamhet, som bedrives

i branschen, och som helt visst kommer att utökas, därest den icke genom

de äskade åtgärderna lamslås. Den tredje parten, skrotkonsumenterna, d. v. s.

järnverken, bär i förslaget helt negligerats och skulle icke erhålla någon

som helst fördel genom den planerade nedskrotningsverksamheten utan

skulle tvärtom, såsom nedan kommer att visas, genom de i anslutning till

statsingripandet föreslagna åtgärderna bliva hotade till sin existens.

Nedskrotningsverksamheten förutsätter nämligen enligt motionärerna följande

åtgärder:

1) införande av importförbud för fartyg av högre ålder än 25 år;

2) att det gällande exportförbudet för smidbart järnskrot icke vidare förnyas

samt

3) att genom lämpligt avvägd tullsats eller eljest viss importreglering

åvägabringas för smidbart järnskrot.

Till förhindrande av otillbörlig spekulation föreslås, att endast fartyg,

som redan den 1 januari 1931 var infört i fartygsregistret, skulle kunna

åtnjuta premie av ifrågavarande slag. Införandet av importförbud för fartyg

av högre ålder än 25 år syftar därför uppenbarligen till att helt förhindra

anskaffandet av billigt utrangerat tonnage för nedskrotning åt den enskilda

företagsamheten och sålunda tillförsel till den inhemska skrotmarknaden av

en vara till billigare pris än den statspremierade verksamheten möjligen

komme att leverera, enär full frihet skulle finnas att även exportera det

härvid fallande skrotet.

Skulle ett sådant förbud förknippas med av motionärerna äskade åtgärder

för importreglering och samtidigt slopande av hittills varande exportförbud

i syfte att bereda mycket vinstgivande avsättningsmöjligheter för det vid

upphuggningen fallande, premierade skrotet, komme den svenska järnhanteringen

inom kort att råka i ett mycket prekärt läge på grund av alltför

höga skrotpris och svårigheten för att icke säga omöjligheten av att anskaffa

tillräckliga kvantiteter. Motionärerna hava uppenbarligen varit ovetande örn

det dråpslag, som de riktat mot den svenska järnhanteringen genom sina

yrkanden örn restriktioner, vilka, örn de vunne statsmakternas bifall, helt

enkelt komme att beröva järnhanteringen existensmöjligheter i nuvarande

läge. Fullmäktige vilja med några siffror belysa järnskrotets roll. Järnverkens

totala förbrukning av köpskrot utgjorde år 1928 cirka 158,000 ton, år

1929 cirka 185,000 ton, år 1930 cirka 172,000 ton och år 1931 cirka 176,000

ton. Betydande delar härav hava täckts genom import, enär tillräckliga

kvantiteter icke stått att uppbringa inom landet. Importen av smidbart

skrot utgjorde sålunda

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

45

år 1928

» 1929

» 1930

» 1931

19,558 ton '')

27,032 » ’)

27,793 »

69,211 »

Under år 1932 uppgick importen till 53,790 ton. Av de anförda siffrorna

framgår med full tydlighet, dels att det hittills alltid förelegat ett stort

importbehov av skrot, dels att den kvantitet skrot, som skulle stå till buds

genom nedskrotningsverksamheten, eller cirka 44,000 ton, är obetydlig i jämförelse

med den svenska förbrukningen, då den endast motsvarar cirka 3

månaders konsumtion. Även örn nu i utsikt ställda tonnagemängder komma

att bliva föremål för nedskrotning, och det härvid fallande skrotet komme

den svenska marknaden till godo genom lämpliga föreskrifter från myndigheternas

sida, har man för framtiden icke någon säkerhet för, att den inhemska

järnhanteringen kan tillgodose sitt behov av järnskrot, därest några

av de föreslagna åtgärderna skulle vinna statsmakternas bifall.

Det smidbara skrotet spelar för handelsjärnstillverkningen en mycket

avsevärd roll och är för de svenska järnverken rent av ett livsvillkor under

nuvarande lågkonjunktur, då man måste begagna varje till buds stående

möjlighet att förbilliga sin tillverkning. Handelsjärnet lider som känt sedan

flera år av en mycket stark utländsk konkurrens. Emellertid har handelsjärnet

under senare år kommit att få en alltmer ökad betydelse. Detta

framgår av att dess andel i den totala svenska järntillverkningen från att

år 1929 hava utgjort 53 % för år 1930 steg till 57 % och för år 1931 till

61 %. Under 1932 utgjorde handelsjärnets andel icke mindre än 64 % av

den totala tillverkningen, d. v. s. 338,100 ton. Denna utveckling har kunnat

äga rum tack vare exportförbud å svenskt skrot och fri import av utländskt

skrot. Skulle nu genom vidtagande av restriktiva åtgärder av i motionerna

ifrågasatt slag järnverkens möjligheter att anskaffa skrot omöjliggöras, skulle

detta betyda avsevärt minskad konkurrensförmåga och som följd härav

minskade möjligheter att sysselsätta de vid bruken anställda arbetarna.

Fullmäktige måste därför på det bestämdaste uttala sig mot varje åtgärd,

som syftar till ett fördyrande av denna för verken så viktiga råvara.

Fullmäktige hava i ett flertal yttranden till kollegium påvisat, att skrotpriset

i Sverige, i motsats till vad motionärerna göra gällande, icke rönt

något inflytande av skrotexportförbudet. Prisrörelserna i Sverige hava i

det stora hela följt de tendenser, som gjort sig gällande på kontinenten.

Svenska inköp av skrot från utlandet hava emellertid möjliggjorts tack vare

att ett lägre skrotpris varit rådande i Tyskland än i Sverige samt det förhållandet,

att Polen under lågkonjunkturen icke uppträtt som köpare i någon

nämnvärd omfattning. Situationen på skrotmarknaden har emellertid, såsom

fullmäktige anfört i sitt ovannämnda yttrande, under senaste tiden förändrats

till nackdel för de svenska verken, län prisstegring av betydande mått har

nämligen inträffat under de senaste månaderna å kontinenten, vilken varit

särskilt markerad i Tyskland. Under sådant förhållande och då man i utlandet

alltjämt bibehåller där införda restriktioner i fråga om skrothandeln,

vare sig de bestå i exportförbud eller i exporttullar, kunna fullmäktige forsin

del knappast tro, att motionärerna varit underkunniga örn innebörden

av de i importreglerande syfte föreslagna åtgärderna. Icke i något land hava

fullmäktige veterligt ifrågasatts sådana restriktiva åtgärder ifråga örn införseln

av skrot, som motionärerna föreslå, och detta trots att statligt subventionerad

nedskrotningsverksamhet bedrivits eller föreslagits i flera länder, och

>) Inkluderar även tackjärnsskrot, men torde importen härav hava varit obetydlig.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

trots att skrotpriset i ett av de kär ifrågavarande länderna, nämligen Tyskland,

varit avsevärt mycket lägre än i Sverige.

Beträffande fullmäktiges ställning till frågan örn upprätthållande av ett

exportförbud å skrot i Sverige få fullmäktige hänvisa dels till vad ovan

härom anförts, dels till fullmäktiges skrivelse i denna fråga den 27 januari

innevarande år till kollegium, vilken skrivelse här i avskrift bilägges.1)

Fullmäktige vilja för sin del visserligen icke avstyrka en subvention till

rederinäringen, därest statsmakterna skulle anse, att denna näring i jämförelse

med de flesta övriga näringsgrenar inom landet skulle vara i mera

trängande behov av att en så ovanlig åtgärd ifrågakomme på det allmännas

bekostnad, men få fullmäktige under åberopande av det ovan anförda hemställa,

att densamma endast måtte komma till stånd under följande förutsättningar

:

att den föreslagna subventionen nedsättes till rimligt belopp;

att varven erlägga betalning efter vissa grunder för det tonnage,

som överlämnas till dem för nedskrotning;

att det vid uppliugguingen fallande skrotet i möjligaste mån

reserveras för den inhemska järnindustriens behov, och att

varven sålunda icke, i enlighet med vad motionärernas förslag

innebär, skulle äga rätt att avyttra detsamma till järnverkens

utländska konkurrenter;

att icke några som helst åtgärder i importreglerande syfte

av ifrågasatt art vidtagas, enär dylika skulle leda till försvårade

möjligheter för järnverken att anskaffa erforderliga kvantiteter

skrot under nu rådande förhållanden å skrotmarknaden och

under normala förhållanden verka prisfördyrande på denna för

järnverken så utomordentligt viktiga råvara; sådana åtgärder

skulle beröva verken möjlighet att behålla den andel av den

svenska han dels]''ärnsförbrukningen, de tillkämpat sig, och sålunda

medföra ökad och permanent arbetslöshet vid bruken,

under det att desamma för varvens vidkommande endast skulle

innebära en tillfälligt minskad arbetslöshet.

Fullmäktige vilja slutligen, i anledning av motionärernas hemställan, att

riksdagen måtte besluta att till Kungl. Maji avlåta skrivelse med begäran,

att exportförbud å smidbart järnskrot icke måtte förnyas för tid efter den

28 februari 1933, med erinran örn att förbudet tills vidare förlängts att gälla

t. o. m. utgången av juni 1933, och i anledning av härom gjorda uttalanden

hemställa, att kollegium måtte på det kraftigaste förorda en förlängning

under minst ett år av exportförbudets giltighetstid.

Stockholm den 16 mars 1933.

JERNKONTORET.

C. V. Sjögren.

H. Dahlerus.

) Denna avskrift, som icke är här intagen, förvaras i statsutskottet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

47

Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.

Genom skrivelser den 27 februari 1933, d.-nr 1343 och 1344, Ilar kungl,

kommerskollegium anhållit örn Sveriges redareförenings yttrande över i riksdagens

båda kamrar väckta motioner angående vissa åtgärder till sjöfartsnäringens

stödjande samt anslag till inköp av äldre fartygstonnage för nedskrotning

ävensom importförbud beträffande äldre fartyg samt importreglering

beträffande smidbart järnskrot m. m. Kollegium har dessutom genom

skrivelse den 1 mars 1933 överlämnat vissa handlingar för att tagas i övervägande

vid nämnda yttrandes avgivande.

I anledning härav får föreningen meddela, att föreningen finner varje åtgärd

från statsmaktens sida, som är avsedd att åstadkomma lättnader i det

betryckta läge, vari den svenska sjöfartsnäringen sedan en tid tillbaka befinner

sig, vara av behovet påkallad. Då de ifrågavarande motionerna äro

väckta i sådant syfte, får föreningen, som i huvudsak ansluter sig till däri

åberopade motivering, hemställa, att kungl, kommerskollegium måtte för sin

del medverka till att motionerna av riksdagen antagas.

Göteborg den 28 mars 1933.

SVERIGES REDAREFÖRENING.

G. Carlsson.

U. F. Reuterskiöld.

Till Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.

D.-n:r 1344. I skrivelse av den 27 februari 1933 har kungl, kommerskollegium

begärt Sveriges varvsindustriförenings yttrande över tvenne motioner,

väckta av herrar Nordborg och N. Christiernsson örn anslag för underlättande

av nedskrotning av äldre fartyg och får Sveriges varvsindustriförening

med anledning härav anföra följande:

Av motionernas motivering framgår, att Sveriges handelsflotta jämfört

med övriga sjöfartsnationer med avseende på proportionen av i flottan

ingående äldre tonnage intar en mycket efterbliven ståndpunkt, långt efter

våra närmaste konkurrenter på detta område. Med den utveckling mot

snabbare och effektivare tonnage, som de senaste åren visat inom sjöfarten,

torde detta faktum inom kort komma att resultera i väsentligt förminskad

konkurrenskraft med därav följande ytterligare ökad uppläggning av tonnage

och ökad arbetslöshet för sjöfolket och av sjöfarten beroende näringsgrenar,

därest icke dessförinnan åtgärder till stöd för denna i hård utländsk konkurrens

arbetande näring vidtages från statens sida. I det nuvarande

finansiella läget torde nämligen icke utsikter föreligga för sjöfartsnäringen

att utan statens stöd själv genomföra den modernisering av tonnaget som

erfordras för att sätta vår sjöfartsnäring i stånd att hävda sig i konkurrensen

på den internationella marknaden, i all synnerhet som flera av de stora

sjöfartsländerna på olika sätt kraftigt subsidiera eller på annat sätt understödja

sin sjöfartsnäring.

Med tanke på sjöfartsnäringens stora betydelse för Sveriges handelsbalans

och med hänsyn till ovan anförda förhållande synes den föreslagna åtgärden

vara väl motiverad, desto mera som densammas realiserande torde komma

icke enbart sjöfartsnäringen till godo, utan även bringa en uppspirande nedskrotningsverksamhet

välbehövlig hjälp.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

I det nuvarande läget inom den internationella sjöfarten och med hänsyn

till världstonnagets storlek torde en omfattande nedskrotning av obehövligt

omodernt tonnage vara att förvänta under de närmaste åren.

Ett underlättande och stödjande av pågående strävande att för Sveriges

del tillvarataga de arbetstillfällen, som genom en planmässig nedskrotningsverksamhet

obestridligen skulle skapas, vore enligt vår mening väl motiverad

även med tanke på senaste årens betydande import av smidbart järnskrot

och denna imports skadliga inverkan på Sveriges handelsbalans.

En sådan premiering av nedskrotningsverksamheten torde dock enligt vår

mening med avseende på formen för medlens fördelning erfordra en noggrann

och sakkunnig utredning.

_ Ett bifall till motionärernas hemställan skulle emellertid otvivelaktigt

bidraga till den svenska handelsflottans modernisering och föryngring, ävensom

till en i hög grad önskvärd utveckling av nedskrotningsindustrien inom

landet, därigenom i sin mån motverkande arbetslösheten bland varvsindustriens

och denna närstående näringars arbetare, varför Sveriges varvsindustriförening

för sin del får varmt tillstyrka bifall till i motionerna framställda

yrkande.

Malmö den 17 mars 1933.

SVERIGES VARVSINDUSTRIFÖRENING.

G. Ahlrot.

Till Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.

D. N:r 1343. I skrivelse av den 27 februari 1933 har kungl, kommerskollegium

begärt Sveriges varvsindustriförenings yttrande över tvenne motioner,

väckta av herrar Nordborg och Christiernsson m. fl. örn importförbud

beträffande äldre fartyg samt importreglering beträffande smidbart järnskrot,

och får Sveriges -varvsindustriförening med anledning härav anföra

följande:

Under förutsättning att motionen örn nedskrotningspremier bifalles, torde

ett importförbud å fartyg med högre ålder än 25 år vara nödvändigt, enär

motiveringen för införande av nedskrotningspremier bl. a. bygger på den

bestämda önskan, att landet skall erhålla ett effektivare tonnage.

Emellertid torde enligt vår mening den svenska varvsindustriens intressen

i stort sett icke beröras av ett sådant importförbud, som väl kan tänkas

komma att främja nybyggnadstillgången, medan å andra sidan inköp av äldre

tonnage torde komma att bereda varvsindustrien ökade tillfällen till reparations-

och underhållsarbeten.

Då denna fråga dessutom närmast berör rederinäringen anser sig Sveriges

varvsindustriförening icke hava anledning att vare sig tillstyrka eller motsätta

sig en sådan åtgärd.

Det i motionen framställda yrkandet örn upphävande av gällande exportförbud

å smidbart järnskrot torde vara en av huvudbetingelserna för utvecklingen

av en inhemsk nedskrotningsverksamhet.

Såvitt Sveriges varvsindustriförening har sig bekant, torde heller icke en

sådan åtgärd, med hänsyn till skrotmarknadens läge, komma att medföra

någon olägenhet för den svenska järnhanteringen. En utveckling av nedskrotningsindustrien

i större skala, med därmed sammanhängande möjligheter

ur nationalekonomisk synpunkt till skapande av en ny^ exportindustri,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

49

avsevärt bidragande till vår handelsbalans förstärkning, och skapande arbetstillgång

inom ett nytt arbetsfält, torde vara otänkbar, utan att möjlighet

till fri och obunden avsättning tillförsäkras densamma.

Sveriges varvsindustriförening anser sig därför böra bestämt tillstyrka upphävandet

av gällande exportförbud på smidbart järnskrot.

Skulle genom statsmakternas stöd åt nedskrotningsverksamheten, enligt

herrar Nordborgs och Christiernssons i detta sammanhang väckta motion,

lämnas av staten, anser Sveriges varvsindustriförening den i den föreliggande

motionen påyrkade utredningen angående importtull eller importreglering

för järnskrot vara synnerligen önskvärd.

Visserligen torde en importtull med hänsyn till Sveriges järnhantering

icke vara tillrådlig, men torde en importreglering säkerställande försäljning

i första hand av inom landet producerat järnskrot enligt vår mening böra

tagas under noggrant övervägande.

Malmö den 17 mars 1933.

SVERIGES VARVSINDUSTRIEÖRENING

G. Ahlrot.

Särskilt yttrande från A .-IB. Lindholmen-Motala, Göteborg.

I skrivelse av den 27 februari 1933 har kungl, kommerskollegium begärt

Sveriges varvsindustriförenings yttrande över tvenne motioner, väckta av

herrar Nordborg och N. Christiernsson och innehållande förslag till visst

stöd åt rederinäringen, fartygsnedskrotningsverksamheten m. m., och få vi

med anledning härav anföra följande:

De i motionerna framställda önskemålen synas oss vara av stor allmän

och nationell betydelse och beröra även den svenska varvsindustriens intressen

i flera avseenden. Vi vilja på det livligaste instämma i Sveriges

varvsindustriförenings yttrande ifråga örn denna sak, men alldenstund vårt

bolag på ett mera speciellt sätt än varvsindustriföreningens övriga medlemmar

är intresserat för nedskrotningsverksamheten, därigenom att vi redan

förra året på försök igångsatt en fartygsnedskrotningsverksamhet i större

skala vid vårt varv i Göteborg, anhålla vi, att därutöver få framhålla en del

synpunkter på frågan.

De båda motionerna utmynna i fyra olika huvudyrkanden.

Motion nr 162:

a) dels örn statsanslag, att användas till inköp av äldre svenska fartyg i

och för nedskrotning, allt enligt vissa i motionen angivna riktlinjer;

Motion nr 218:

b) dels örn importförbud beträffande fartyg av högre ålder än 25 år;

c) dels om upphävande av gällande exportförbud å smidbart järnskrot; och

d) dels örn importtull eller importreglering beträffande smidbart järnskrot.

Av motionernas motivering framgår, att Sveriges handelsflotta jämfört

med övriga sjöfartsnationers ifråga örn fartygens ålder är synnerligen ogynnsamt

ställd, i det att proportionen av ingående äldre fartyg är betydligt högre än

hos våra närmaste konkurrenter på detta område. Med den utveckling mot

nyare, snabbare och effektivare tonnage, som de senaste åren visat inom

sjöfarten, torde detta faktum inom kort komma att resultera i väsentligt

förminskad konkurrenskraft med därav följande ytterligare uppläggning av

tonnage och ökad arbetslöshet för sjöfolket och övriga närstående yrkesgre
Dihang

till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 112—116 820 33 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

nar, därest icke dessförinnan lämpliga åtgärder till stöd för denna i hård

utländsk konkurrens arbetande näring vidtagas från statens sida. I nuvarande

finansiella läge torde nämligen utsikter icke föreligga för sjöfartsnäringen

att utan statens stöd själv genomföra den modernisering av tonnaget, som

erfordras för att sätta denna näring i stånd att hävda sig i konkurrensen

på den internationella marknaden, i all synnerhet som flera av de stora sjöfartsländerna

på olika sätt subsidiera eller på annat sätt kraftigt understödja

sin sjöfartsnäring.

Ett underlättande av en nedskrotning inom landet av de utrangerade fartygen

kommer emellertid icke att stödja enbart rederinäringen utan även

vår varvsrörelse, järnhantering m. fl. andra näringsgrenar.

På grund av minskad tillgång på såväl nybyggnads- som reparationsarbeten

har den svenska varvsindustrien nödgats avsevärt inskränka sin verksamhet

och lider av en betungande arbetsbrist och arbetslöshet. Genom en planmässig

och så småningom ökad nedskrotningsverksamhet vid varven skulle möjligheter

skapas för sysselsättning av ett icke obetydligt antal arbetare och

tjänstemän, vilka i annat fall till större delen måste gå arbetslösa och därigenom

på ett eller annat sätt falla samhället till last. Till följd av att bortskaffandet

av det omoderna tonnaget bereder plats för och behov av nytt, effektivt

tonnage, erhålla varven även indirekt fördelen av en ökad efterfrågan på

nybyggnadstonnage med ty åtföljande ytterligare möjligheter att sysselsätta

sin personal.

Bland sekundära fördelar må nämnas, att järnhanteringen erhåller möjligheter

att förskaffa sig tillräckliga kvantiteter av inom landet framställt skrot,

syrgas- och karbidfabriker erhålla större avsättning för sina produkter o. s. v.

En utveckling av fartygsnedskrotningsverksamheten i större skala erbjuder

dessutom ur nationalekonomisk synpunkt den möjligheten, att en nv exportindustri

kan skapas och bidraga till förbättrandet av vår handelsbalans.

Det torde sålunda enligt vår mening vara otvivelaktigt, att beviljandet av

ett statsanslag för ett samtidigt underlättande av handelsflottans föryngring

och nedskrotningsverksamhetens utveckling skulle medföra betydande fördelar

och lättnader för ett flertal näringar, icke minst den svenska varvsrörelsen,

och få vi därför på det livligaste tillstyrka ett bifall till huvudsyftet

i motion nr 162. Ifråga örn de i motionens motivering framlagda förslagen

tilli medlens användning och fördelning skola vi tillåta oss att längre

fram återkomma med några smärre erinringar i samband med våra synpunkter

på den andra av de båda motionerna.

Det i motion nr 218 framställda förslaget örn importförbud beträffande

fartyg av högre ålder än 25 år berör varvsindustriens intressen huvudsakligen

på två skilda och i stort sett helt motsatta sätt. Ett importförbud å

dylika fartyg skulle medverka till en föryngring av handelsflottan med ty åtföljande

större konkurrenskraft samt i någon mån bidraga till ökade möjligheter

för varven att få leverera nya fartyg till svenska redare. Å andra sidan

skulle måhända ett dylikt förbud hindra en eller annan redare att till billigt

pris anskaffa äldre tonnage, som dock skulle bereda en del sjöfolk anställning

och varvsrörelsen sysselsättning med erforderliga reparationer och

underhållsarbeten. I stort sett torde emellertid den svenska varvsindustrien

icke kunna påräkna vare sig avgjorda fördelar eller nackdelar av ett importförbud

å äldre fartyg. Närmast beröres ju de svenska redarna själva av ett

förbud mot import av äldre fartyg, och örn rederinäringen som sådan anser

sig behöva ett dylikt importförbud, anse vi oss icke hava anledning att vare

sig tillstyrka eller motsätta oss ett dylikt skydd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

51

Det andra yrkandet i motion nr 218, nämligen örn upphävande av gällande

exportförbud å smidbart järnskrot, torde vara ett livsvillkor för utvecklingen

av en inhemsk fartygsnedskrotningsverksamhet. Såvitt bekant, bär tillgången

och priset på inom landet framställt jämte delvis från utlandet importerat

skrot hittills tillfredsställt även högt ställda anspråk från järnhanteringens

sida, och förvägrandet av begärda exportlicenser har sällan ifrågakommit.

Något behov av fortsatt exportförbud torde därför under nuvarande förhållanden

icke vara tillfinnandes.

Skulle emellertid ett sådant förbud med licenstvång icke desto mindre

upprätthållas, torde möjligheterna för skapandet av en inhemsk fartygsnedskrotningsindustri

avsevärt försvåras för att icke säga omöjliggöras. Varven

kunna nämligen i regel icke på ren spekulation inköpa större fartyg för nedskrotning

utan måste samtidigt hava avsättningsmöjligheterna för skrotet

något så när klara och vara utan risk för eventuellt vägrad exportlicens.

Ofta äro de i utlandet uppnåeliga skrotpriserna bättre än de inhemska, och

en försäljning av skrot till utlandet kan i vissa fall möjliggöra utförandet

av nedskrotningsarbeten, vilka eljest icke skulle kunnat tillföras vårt land

utan skulle hava blivit utförda i utlandet med dess lägre arbetslöner och

för sådan verksamhet mera effektivt utrustade verkstäder. Fartygsnedskröfning

kan därför näppeligen bedrivas vid varven, såvida ett exportförbud

med licenstvång för det erhållna skrotet icke endast försvårar avsättningen

utan också oberäkneligt inverkar på prisläget.

Med anledning härav anse vi oss böra kraftigt tillstyrka, att gällande

exportförbud på smidbart järnskrot omedelbart upphäves, eller, örn detta icke

i sin helhet kan bifallas, att från exportförbudet undantages skrot från svenska

eller utländska fartyg, som nedskrotas vid svenska verkstäder, och detta oavsett

örn i motion nr 162 begärt statsanslag bifalles eller icke.

Det tredje yrkandet i motion nr 218, nämligen örn importtull eller importreglering

beträffande smidbart järnskrot, skulle givetvis innebära ett verksamt

stöd för upphjälpandet av en inhemsk nedskrotningsverksamhet. Införandet

av en importtull medför emellertid en konstlad stegring av skrotpriset,

som visserligen voro värdefull för vår varvsindustri men som samtidigt

kommer att ytterligare försvåra verksamheten för en annan näringsgren,

nämligen järnhanteringen. Av denna anledning anse vi oss därför icke kunna

tillstyrka förslaget örn importtull å smidbart järnskrot.

En importreglering beträffande smidbart järnskrot torde innebära möjligheter

för en smidigare anpassning efter behovet, men kan möjligen samtidigt

med fördelarna för vår egen näringsgren även komma att medföra olägenheter

för andra näringar. Yi önska därför endast uttala oss för en utredning

och ett övervägande av möjligheterna för en viss importreglering beträffande

smidbart järnskrot.

Slutligen tillåta vi oss göra några smärre erinringar, som delvis sammanhänga

med flera av motionernas yrkanden.

Det förefaller av motionernas motivering, som örn tanken vore att anslå

en viss summa för inköp av vissa fartyg från vissa redare till visst pris per

bruttoton, och att dessa fartyg omedelbart skulle kostnadsfritt överlämnas

till svenska varv för nedskrotning. Yi vilja icke underlåta påpeka, att vi anse

ett dylikt fastlåsande vid så snäva och stela villkor av en principiellt riktig

och för skilda näringar välgörande stödaktion lätt kan medföra vissa betydande

olägenheter. En premiering av nedskrotningsverksamheten bör enligt vår

mening på ett smidigt sätt anpassas till stödjande av rederinäringen men

även varvsrörelsen och eventuellt järnhanteringen samt medverka till minskandet

av arbetslösheten, framför allt Iliand varvens yrkesarbetare. Bland

omedelbart utförbara åtgärder föreslå vi, att en del av det ifrågasätta stats
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

understödet kanske lämpligen torde kunna utgå bland annat i form av en

avsevärd fraktlindring för vid svenska varv framställt skrot av olika slag,

vidare böra i svenska örlogsflottan befintliga utrangerade fartyg snarast överlåtas

åt svenska varv för nedskrotning, varjämte en noggrann och sakkunnig

utredning av de erforderliga detaljåtgärderna och bestämmelserna för åstadkommande

av erforderligt stöd måste anses nödvändig.

Göteborg den 16 mars 1933.

AKTIEBOLAGET LINDHOLMEN-MOTALA

E. Th. Christiansson.

Till Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån, Stockholm.

Med anledning av kungl, kommerskollegii skrivelse av den 27 förra månaden,

däri tillfälle beredes Svenska järnskrothandlareföreningen att avgiva yttrande

till kollegium beträffande tvenne motioner, den ena nr 162 i första kammaren

av herr C. A. Nordborg och den andra nr 173 i andra kammaren av herr

Christernsson m. fl., får Svenska järnskrothandlareföreningen härmed anföra

följande:

Det synes föreningen ur nationalekonomisk synpunkt givetvis att föredraga,

att importen av järnskrot helt eller delvis ersättes genom nedskrotning

av svenska fartyg eller andra därmed jämförliga inom landet befintliga föremål,

såsom broar, maskinerier och dylikt, varvid samtidigt arbetstillfällen

skapas. Beträffande lämpligheten av statsbidrag för möjliggörande av fartygsnedskrotningen

anser sig Svenska järnskrothandlareföreningen icke lia anledning

uttala sig.

Yad föreningen däremot måste framhålla är, att för den händelse motionerna

skulle vinna riksdagens bifall, denna med statsbidrag utövade skrothandel

icke sker till förfång för den ordinarie skrothandeln genom gynnande av

fartygsskrotet med fraktnedsättningar eller på annat sätt framför den ordinarie

skrothandeln.

Den ordinarie skrothandeln, som dock sitter inne med erfarenhet och

praktik, synes i fråga örn fartygsnedskrotningen hava blivit satt utanför, och

Svenska järnskrothandlareföreningen ifrågasätter, huruvida det icke skulle

vara fördelaktigt, örn det stöde öppet för svenska skrothandlare att få avgiva

anbud å fartygen på samma villkor som varven.

Stockholm den 14 mars 1933.

SVEN SKA JÄRN SKROTHANDLAREFÖRENINGEN

A. Pohl. .

Ombudsman.

Till Kungl. Kommerskollegium, Industrihy rån, Stockholm.

^Med anledning av kungl, kommerskollegii skrivelse av den 27 förra

månaden, däri tillfälle beredes Svenska Järnskrothandlareföreningen att avgiva

yttrande beträffande tvenne motioner, den ena nr 218 inom första kam
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

53

maren av herr C. A. Nordborg oell den andra nr 380 inom andra kammaren

av herr Christiernsson m. fl., får Svenska Järnskrotliandlareföreningen härmed

anföra följande:

Beträffande första momentet örn importförbud för fartyg av högre ålder

än 25 år saknar föreningen anledning häröver yttra sig, då ändamålet härmed

faller utom ramen för dess verksamhet.

Beträffande de två senare momenten, dels med begäran, att exportförbudet

å smidbart järnskrot icke måtte förlängas, dels med anhållan om

skyndsam utredning och förslag i syfte att genom lämpligt avvägd tullsats

eller eljest viss importreglering beträffande smidbart järnskrot åvägabringas,

får föreningen bringa i åtanke sina till Kungl. Kommerskollegium tidigare,

nämligen 17 juli 1930, 5 augusti 1931 och 31 januari 1932 ingivna skrivelser

i ärendet.

De i de två senare momenten av motionerna innehållna syftemålen äro

desamma, som i nämnda våra skrivelser, alltså på ett mycket tidigare stadium,

bragts till uttryck.

Ur motiveringen får Svenska järnskrotliandlareföreningen ur nämnda

skrivelser anföra följande utdrag:

17 juli 1930 — »Järnverken importera skrot från utlandet och till högre

priser än de vilja betala för svenskt skrot, och detta oaktat i Järnkontorets

inlaga framhålles, att det inom Sverge fallande skrotet är av sådan kvalitet,

som väl lämpar sig för den svenska järnhanteringen, som endast därigenom

även i fortsättningen torde kunna uppta konkurrensen på den inhemska

marknaden mot det utländska järnet. Järnbruken utnyttja sin genom exportförbudet

priviligierade ställning på ett sätt, som icke kan vara till båtnad

för landet — — —.»

5 augusti 1931 — »---, att det av Järnkontoret som så viktigt för

järnhanteringen inom landet betecknade svenska skrotet fått sig en andraliandsplats

tilldelad, då importen från utlandet högst väsentligt ökats, under

det att det inom landet befintliga skrotet fått stå tillbaka och betalats lägre.»

31 januari 1932 —- »— --, så ger den oinskränkta importen i gemen
skap

med exportförbudet järnbruken följande fördelar. När järnbruken finna

lämpligt att importera, så använda de den utvägen, dessvärre på bekostnad

av det inhemska skrotets tillvaratagande och nyttiggörande, när importen ej

är så framkomlig, så finns det det ju, tack vare exportförbudet, inhemskt

skrot, för vilket järnverken då hava förmånen diktera priserna, som givetvis

också bliva därefter. Den omständigheten, att exportlicenser kunna erhållas,

har av kända skäl hittills icke haft någon praktisk betydelse och får ej föras

fram såsom argument för vad som kan komma att ske under en eventuellt

framdeles förändrad situation. — — —»

I första och tredje skrivelsen framföres av föreningen även förslag om

importförbud eller licenserad import.

Samtliga synpunkter som ovan anförts äga fortfarande samma giltighet.

Importen pågår i stor skala, och det importerade slcrotet betalas väsentligt högre

än det inhemska. Örn denna favorisering av utländskt skrot icke skett i

uppenbar avsikt att pressa prisen för det inhemska, torde en hel del importerat

skrot kunnat ersättas med sådant, som för närvarande kvarligger i landet.

Det är betecknande och ett belägg för vår under hela tiden för exportförbudets

bestånd intagna ståndpunkt, att motionärerna ansett det som en

given förutsättning för möjligheten av fartygsnedskrotningen, att skrotprisen

bleve höjda, och ger anledning bringa i åtanke, att inom landet finnas en

hel del broar, maskinerier och andra föremål, vilka på samma sätt kunnat

komma till nytta som skrot och lämnat arbetstillfällen, vilket allt dock omöjliggjorts

av de låga prisen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Svenska Järnskrothandlareföreningen instämmer på ovan angivna

fullt i motionernas begäran örn exportförbudets upphörande och

för förhindrande av, att det inhemska skrotet skall behöva säljas

priser än som betalas för utländskt.

Stockholm den 14 mars 1933.

SVENSKA JÄRNSKROTHANDLAREFÖRENINGEN

A. Pohl.

Ombudsman.

Beträffande vissa av ett antal enskilda varv avgivna yttranden

hänvisas till de i statsutskottet förvarade originalhandlingarna.

i grunder

åtgärder

till lägre

ärendet

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.