Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till sjöfartsnäringens stödjande.
1933-05-30 · 48 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 45 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1933:113, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till sjöfartsnäringens stödjande.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
7
tfr 113.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder
till sjöfartsnäringens stödjande.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 162, inom första kammaren
av herr O. A. Nordborg oell den andra, nr 173, inom andra kammaren av
herr N. Christiernsson m. fl. har föreslagits, att riksdagen matte besluta örn
anvisande av medel till belopp av 2,800,000 kronor att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med i motionerna antydda grunder.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat kommerskollegii yttrande
över ifrågavarande motioner, vilket yttrande såsom bilaga närslutes detta
utlåtande (Bil. I).
Såsom av förevarande motioner framgår, avse desamma anvisande av
medel för inköp under statens medverkan av äldre svenska fartyg i och för
deras nedskrotning vid svenska varv. I särskilda motioner, 1:218 och II: 380,
har härjämte] hemställts, att riksdagen måtte besluta dels örn importförbud
beträffande) fartyg av högre ålder än 25 år, dels att till Kungl. Majit avlåta
skrivelse med begäran att exportförbud å smidbart järnskrot icke måtte förnyas
för tid efter den 28 februari 1933, dels ock att hos Kungl. Majit anhålla
örn skyndsam utredning och förslag i syfte att genom lämpligt avvägd
tullsats eller eljest viss importreglering beträffande smidbart järnskrot åvägabringes.
Sistnämnda motioner hava remitterats till bevillningsutskottet för
förberedande behandling.
Enligt vad känt är samt motionärerna och kommerskollegium framhållit,
har den sedan flera år tillbaka rådande depressionen inom näringslivet samt
den med de handelspolitiska förhållandena sammanhängande nedgången i det
internationella varuutbytet för Sveriges och andra länders sjöfart medfört
ekonomiska verkningar av allvarligaste slag. Förhållandena synas utskottet,
såsom ock av kommerskollegium framhållits, vara av den art, att starka bekymmer
måste hysas i avseende å möjligheterna för vår svenska sjöfart att
uppehålla den ställning densamma under årens lopp tillvunnit sig. Då nästan
allra större industriländer tagit mått och steg för stödjande av sina sjöfartsoch
varvsintressen, torde frågan örn svenska statens ställning till dessa
spörsmål även kräva ett beaktande.
Trots förenämnda förhållanden, vilkas innebörd närmare utvecklats i
kommerskollegii yttrande, vartill utskottet tillåter sig hänvisa, har kollegium
ansett sig icke kunna utan vidare tillstyrka särskilda åtgärder i anslutning
till motionärernas förslag. Till detta resultat har kommerskollegium kommit
av två skilda skäl. Kollegium har sålunda framhållit, att det stöde för
Utskottet
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
kollegium klart, att en så omfattande och ingripande samt i förhållande till
Sveriges hittills förda sjöfartspolitik ny form av stödåtgärd som den föreslagna
icke lämpligen borde anlitas utan en väsentligt mera djupgående
undersökning ur räntabilitets- och andra synpunkter av sjöfartsnäringens
förhållanden än som kunnat av kollegium verkställas på den korta tid och
med de medel, som stått kollegium till buds. Det andra skälet till kollegii
ställningstagande är, att kollegium icke känt sig övertygat örn, att i den mån
särskilda, mera omfattande stödåtgärder beträffande sjöfarten vore påkallade,
den av motionärerna tänkta utvägen vore den ur olika synpunkter lämpligaste.
Det har synts kollegium kunna med fog ifrågasättas, huruvida i själva
verket, allmänt sett, någon mera betydande effekt av fartygsnedskrotning
kunde förväntas utan internationell samverkan. Att enstaka länder skrede
till isolerad nedskrotning i jämförelsevis ringa omfattning, har synts kollegium
sålunda icke kunna nämnvärt bidraga till förbättrande av fraktmarknadsläget.
Därtill krävdes enligt kollegii mening utan tvivel vida kraftigare
och mera ingripande åtgärder, vilka måste förutsätta en samverkan mellan
de olika sjöfartsidkande länderna på mycket bred bas.
Till kommerskollegii sålunda angivna ståndpunkt har utskottet funnit sig
böra giva sin anslutning. Utskottet, till vars kännedom kommit, att förevarande
spörsmål kommer att upptagas till behandling å den stundande
ekonomiska världskonferensen i London, förutsätter, att Kungl. Maj:t har
sin uppmärksamhet riktad på det område, varom fråga är, och vidtager de
åtgärder, som kunna befinnas erforderliga.
Utskottet får alltså hemställa,
att herrar Nordborgs och Christiernssons m. fl. förevarande
motioner, 1:162 och II: 173, icke må vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 30 maj 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 112 med undantag därav att i stället
för herr Olof Olsson inträtt herr Bergström.
Reservation:
av herrar Lindblad, Widell, Johansson i Fredrikslund, Aspland, Andersson
i Djursholm, Nordborg, Törnkvist i Karlskrona, Persson i Fritorp, Jeppsson,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna och Olsson i Blädinge, som ansett, att
utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte med anledning av herrar Nordborgs och
Christiernssons m. fl. motioner I: 162 och II: 173 i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes verkställa
skyndsam utredning av de i motionerna berörda frågorna.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
9
Bil. I.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 24 februari 1933 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium
att direkt till riksdagens statsutskott inkomma med begärt yttrande
över två motioner, väckta den ena, nr 162, inom första kammaren av
herr O. A. Nordborg örn vissa åtgärder till sjöfartsnäringens stödjande och
den andra, nr 173, inom andra kammaren av herr N. Christiernsson m. fl.
angående anslag till inköp av äldre fartygstonnage för nedskrotning.
Sedan Kollegium inhämtat yttranden i ärendet från Jernkontoret, Sveriges
redareförening, Sveriges varvsindustriförening och Svenska järnskrothandlareförening
samt berett tillfälle för ett antal enskilda varv att inkomma
med dylika yttranden, får kollegium med överlämnande av inkomna yttranden
anföra följande.
De förevarande motionerna avse anvisande av medel till belopp av
2,800,000 kronor för inköp under statens medverkan av äldre svenska fartyg
i och för deras nedskrotning vid svenska varv, varjämte i särskilda motioner
hemställes örn föranstaltande av importförbud för fartyg av högre ålder än
25 år, skrivelse till Kungl. Majit med begäran, att exportförbud å smidbart
järnskrot icke måtte förnyas, samt anhållan hos Kungl. Majit örn utredning
och förslag rörande lämpligt avvägd tullsats eller eljest viss importreglering
beträffande smidbart järnskrot. Åtgärderna i fråga skulle närmast tjäna till
stöd för sjöfartsnäringen.
Det säger sig självt, att den långvariga, svårartade depressionen inom
näringslivet i Sverige och i andra delar av världen samt den bland annat
med de handelspolitiska förhållandena sammanhängande nedgången i det
internationella varuutbytet i längden måste för de skilda ländernas sjöfart
medföra ekonomiska återverkningar av allra allvarligaste slag. Att även den
svenska sjöfarten måste lida av dessa efter hand alltmer skärpta missförhållanden
ligger i öppen dag.
"Vad med de förevarande motionerna åsyftas bör emellertid ses mot bakgrunden
av sjöfartsläget internationellt och i Sverige. Förhållandena i stort
sett torde närmare belysas av följande jämförande statistisk data.
Svenska handelsflottans storlek (fartyg örn 20 nettoton och däröver.) vid
slutet av åren 1913 respektive 1929, 1931 och 1932 framgår av nedanstående
sammanställning:
1913 ........................
1929 ........................
1931 ......................
1932 (prel.) ...............
Hela handelsflottan
Därav sysselsatt i utrikes fart
Antal
Bruttoton
Mellan svenska och ut- ländska hamnar samt
mellan utländska hamnar
Därav mellan ut- ländska hamnar
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
2,826
2,485
2,496
2,458
1,204,294
1,646,581
1,798,847
1,759,124
1,703
1,404
1,355
1,082,819
1,515,361
1,596,520
[siffror härutinnan
58
64
61
ännu ej
129,558
213,625
265,908
kända)
Härmed bör till en början jämföras den kvantitativa omfattningen i ton
av Sveriges utrikes handel under motsvarande år, utgörande
10
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Import
Export
(total)
Export
(exkl.
järnmalm)
Summa
(total)
Summa
(exkl.
järnmalm)
1913 ...........................
1929 ...........................
1930 ...........................
1931 ...........................
1932 (piel.) ..................
8.549.000
10,845,200
10,518,500
10,528,900
9.152.000
15.904.000
21,955,400
18,735,700
11.677.000
8,660,000
9.524.200
11,056,400
9.349.200
7,180,700
6,435,600
24.513.000
32.800,600
29,254,200
22,205,900
17.812.000
18,073,200
21.901.600
19,867,700
17.709.600
15.587.600
Utvecklingen, såvitt angår svenska handelsflottans sysselsättning i direkt
fart mellan Sverige och utlandet, belyses vidare av följande sammanställning.
(Då siffrorna för år 1932 endast äro preliminära, hava i sammanställningen
upptagits motsvarande uppgifter för de tidigare åren med undantag
för år 1913, vars siffror äro de definitiva).
I direkt fart mellan Sverige ock utlandet åren 1913 oell 1929—1932 ankomna och
avgångna fartyg.
Nett
o t o n
Svenska fartyg
Utländska fartyg
Summa
Lastförande
Ej lastförande
Lastförande
Ej lastförande
Ankomna fartyg:
1913 ...........................
5,686,271
1,145,200
4,947,006
1,982,900
13,761,377
1929 .............. ............
6,485,938
1,521,089
6,725,559
3,576,599
18,309,185
1930 ..........................
6,996,180
1,303.298
6,663,608
2,823,460
17,786,546
1931 ...........................
6,938,285
1,007,697
6,911,293
1,631,964
16,489,239
1932 ..........................
6,432,701
1,022,952
6,446,890
1,205,050
15,107,593
Avgångna fartyg:
1913 ..........................
6,002,140
833,008
6,375,673
556,440
13,767,261
1929 ..........................
6,792,619
1,207,326
8,707,253
1,651,855
18,359,053
1930 ...........................
6.744,817
1,611,764
7,917,232
1,717,930
17,991,743
1931 .........................
6,125,950
1,923,885
6,595,223
2,014.962
16,660,020
1932 ........................
5,568,917
1,902,951
5,887,141
1,869,486
15.228,495
Visserligen framgår ur sammanställningen, att de svenska fartygens andel
i vår utrikes sjöfart, som år 1913 var 49.6 % men år 1929 allenast 43.7
efter sistnämnda år steg för steg ökats, så att den utgjorde år 1930: 46.6 %,
år 1931: 48.3 % och år 1932:2 %. (De definitiva procenttalen för åren 1929
—1931 utgöra respektive 43.6; 46.2 och 47.9). Detta i och för sig tillfredsställande
förhållande torde huvudsakligen sammanhänga med minskningen i
malmexporten, vilken till vida övervägande del befordras med utländskt tonnage.
Emellertid framgår tillika, att medan summan av exporten och importen för
såväl år 1931 som år 1932 understiger motsvarande handelsutbyte år 1913,
det i utrikes fart använda tonnaget under de två förstnämnda åren högst
avsevärt överstiger motsvarande tonnage sistnämnda år. Under det att vidare
Sveriges utrikeshandel från år 1930 till år 1931 till kvantiteten minskat med
omkring 25 % och från år 1931 till år 1932 med omkring 17.5 %, har Sveriges
direkta utrikes sjöfart under motsvarande tid minskat med allenast 7.3 %
respektive 8.6 %. Det fraktade godsets har alltså efter hand minskats betydligt
starkare än fartygstrafiken, vadan fartygen gått med i genomsnitt
avsevärt mindre last under ett visst år jämfört med ett tidigare år.
Statsutskottets utlåtande Nr 113. 11
Världshandelsflottans storlek (fartyg om 100 bruttoton och däröver) den
1 juli 1913 respektive 1929, 1931 och 1932 utgjorde:
Den 1 juli 1913 .................................. 30,591 fartyg om 46,970,118 bruttoton
» » » 1929 32,482 » » 68,074,312
» » » 1931 32,344 » » 70,131,040 »
» » » 1932 32,247 » » 69,734,310
Några exakta kvantitetssiffror för världshandeln finnas icke. Emellertid
hava vissa försök gjorts att approximativt beräkna storleken av denna.
Enligt beräkningar, verkställda i Nationernas Förbund och Statistisches
Keichsamt, skulle världshandelns kvantitativa förskjutningar under senare år
utvisas av följande indextal:
1913: ................................................. 100
1929:................................................... 130
1930:.................................................. 120
1931:................................................... 106
1932: (tredje kvartalet): .................. 80—85
På grundval av sistnämnda indextal och med ledning av i övrigt kända
förhållanden torde det vara berättigat att för hela år 1932 räkna med ett
genomsnittligt indextal av 85.
Enligt i fackpressen synlig uppgift har den till sjöss transporterade delen
av världshandeln för år 1929 approximativt uppskattats till omkring 500
miljoner ton. Med utgångspunkt från denna uppskattning giver en tillämpning
av nyssnämnda indextal för beräkning av kvantiteten av olika års sjötransporter
följande resultat:
1913 ...................................... 385 milj. ton
1929 ...................................... 500 »
1930 ....................................... 462 » »
1931 ....................................... 408 »
1932 ...................................... 327 »
Kollegium vill understryka, att med nu angivna uppskattning, som måste
anses vara i hög grad approximativ, givetvis icke avsetts annat än att antyda
storleksordningen av växlingarna i sjötransporternas kvantitativa omfattning.
Nedgången från år 1929 till år 1932 i världshandelssjöfartens årligen
transporterade varukvantiteter skulle sålunda kunna uppskattas till
omkring 175 miljoner ton eller över 33 %. Den relativa nedgången är numera
med säkerhet väsentligt större. Det nuvarande transportbehovet synes
vara högst avsevärt mindre än vad det var år 1913.
Förhållandet mellan transportbehov och tonnagetillgång kan givetvis icke
exakt bedömas enbart på grund av nu anförda faktorer. Transportbehovet
belyses nämligen icke enbart av lasttillgångens storlek utan röner även inflytande
exempelvis av förskjutningar i transportvägarnas längd för olika
slag av gods. En närmare analysering härav och av andra på bedömandet
av den förevarande frågan inverkande omständigheter förutsätter synnerligen
ingående undersökningar, vilka äro förbundna med stora svårigheter. Påtagligt
är emellertid, att ovan påvisade förändringar beträffande tonnagetillgång
och transportbehov medfört en betydande disproportion mellan tillgång
och efterfrågan på tonnage, som måste få svåra återverkningar på de
ekonomiska förutsättningarna för sjöfartens bedrivande. Den nämnda disproportionen
accentueras, vid en jiimförelse mellan år 1913 och senare tid,
genom det kända förhållandet, att hand i hand med tonnagets tillväxt dess
effektivitet genomsnittligt sett måste i hög grad hava ökats genom segel
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
fiirtygsbeståndets starka tillbakagång samt genom tekniska framsteg i övrigt,
realiserade i stor omfattning genom fartygsnybyggnader och genom modernisering
av äldre fartyg.
Nu angivna förhållanden hava, som allmänt känt, lett till en efter hand
sänkt fraktnivå, vartill under de senare årens skärpta depressionsläge sällat
sig en undan för undan ökad uppläggning av fartyg såväl i Sverige som
annorstädes.
Vad först angår-den allmänna fraktnivån förtjänar framhållas, att enligt
svensk fraktindexberäkning (medelfrakterna 1913 = 100) generalindex (medeltalet
av index för in- och utfrakter), som år 1929 utgjorde 134, i genomsnitt för år
1932 sjunkit till 106 och i februari 1933, efter en tillfällig uppgång i januari 1933
till 108, ytterligare sjunkit till 104 (omräknat i nominellt guldvärde: 71). Economists
fraktindex, som år 1929 utgjorde 92 (medelfrakterna 1913 = 100), hade i
genomsnitt för år 1932 sjunkit till 72 men uppgick i januari 1933 till 79 och i
februari samma år till 74. Redan i detta sammanhang vill kollegium emellertid
icke underlåta att fästa uppmärksamheten på att nu nämnda fraktindex
avse trampfrakter i öppna marknaden, medan det svenska tonnaget till
stor del är sysselsatt i linjefart på utlandet, för vilken fart fraktsatserna i
allmänhet icke bruka förändras så mycket som vad fallet är med trampfarten.
Nyssnämnda fartygsuppläggningar i Sverige vid vissa tidpunkter framgå,
med beaktande av att i statistiken ingå endast fartyg örn 300 tons bruttodräktighet
och däröver men icke medtagits fartyg, upplagda för reparation,
klassning eller på grund av vintersäsong, av följande sammanställning:
Tidpunkt Antal
1930 d. 4 juni............... 24
1931 d. 1 januari ........ 96
d. 1 februari........ 158
d. 1 mars ............ 196
1932 d. 1 januari ......... 113
d. 1 februari........ 176
d. 1 mars ............ 197
1933 d. 1 januari ......... 129
d. 1 februari........ 182
d. 1 mars ............ 234
Bruttodräktighet Lastdryghet
31,564 42,908
131,055 188,526
225,210 325,804
291,551 428,474
180,688 252,109
262,515 384,407
284,468 425,033
197,042 286,221
286,182 418,875
341,820 omkr. 501,000
Den svenska handelsflottans fartyg örn 300 bruttoregisterton och däröver
uppgick vid årsskiftet 1931—1932 — motsvarande uppgift beträffande årsskiftet
1932—1933 föreligger icke — till 832 fartyg örn 1,634,466 tons bruttodräktighet.
Härav och av ifrågavarande uppläggningssiffror framgår, att av
hela fartygstonnaget örn 300 tons bruttodräktighet och däröver — sådant
detta förelåg vid 1931 års slut, varefter dock en mindre minskning av tonnaget
torde ha ägt rum — till antalet drygt 28 procent samt till bruttodräktigheten
i det närmaste 21 procent vid sistlidna februari månads utgång
var upplagt.
"Vidkommande fartygsuppläggningarna inom världshandelsflottan skulle
dessa enligt en i en officiell amerikansk publikation intagen uppgift den 1
juli 1932 hava omfattat ett tonnage örn 14,166,000 tons bruttodräktighet.
Enligt en i fackpressen synlig uppgift skulle desamma omkring årsskiftet
hava uppgått till omkring 14.5 miljoner bruttoton, d. v. s. till mellan 21 och
22 procent av det den 1 juli 1932 befintliga tonnaget.
Växlingarna i den svenska sjöfartens ekonomiska förhållanden belysas i
sin mån genom följande sammanställning rörande handelsflottans bruttoininkomster
under vissa år:
13
Statsutskottets utlåtande Nr 118.
År
Godsfrakter
Passagerareavgifter
Postbefordrings-
avgifter
Summa
brutto-
frakter
Tidsbofraktnings-
avgifter
Därav
bruttoin- komster i
fart uteslu- tande mellan
uti. hamnar
Utrikes
fart
Inrikes
fart
Utrikes
fart
Inrikes
fart
Utrikes
fart
Inrikes
fart
Utrikes
fart
Inrikes
fart
1913...
124,460,331
17,372,366
1,486,907
5,672,712
288,014
140,829
149,421,159
12,505,619
*)
48,007,593
1928...
230,332,170
34,937,969
20,507,580
6,626,325
348,309
168,394
292,920,747
13,062,011
116,452
103,261,238
1929...
259,241,325
35,520,983
21,741,010
6,574,342
626,269
167,631
323.871,570
14,989,065
150,343
121,237,522
1930...
231,643,069
35,965,566
20,486,039
7,224,845
661,250
176,432
296,157,201
17,152,197
110,837
105,960,228
1931...
206,234,848
31,419,215
15,646,818
6,441,797
681,287
202,373
260,626,338
16,457,927
89,405
98,318,148
*) Inkomst av tidsbefraktning i inrikes fart ej redovisad för år 1913.
Vill man komplettera bilden av den svenska sjöfartens läge, i den mån
detta kan, utan tillgång till direkta uppgifter från sjöfartsföretagens bokföring,
belysas av allmänna statistiska data, torde en granskning av olika i
sjöfartens utgifter ingående poster vara vägledande.
Med ledning av hyresavgiftsuppbörden (hyresavgiften utgör i genomsnitt
en procent av den invänta hyran) har totalsumman av de till de i utrikes
sjöfart under åren 1913 och 1931 å svenska fartyg anställda utbetalda hyrorna
beräknats (genomsnittliga hyresavgiftsuppbörden per år under åren
1911—1913 respektive 1929—1931, multiplicerad med 100) till omkring
13,271,100 respektive 38,750,600 kronor — härvid har icke tagits någon som
helst hänsyn till den ökning av avlöningskontot, som beträffande senare år
hänför sig till tillämpningen av den nytillkomna lagstiftningen rörande arbetstiden
till sjöss, varigenom alltså en viss, säkerligen ej obetydlig marginal i beräkningarna
föreligger. Bruttoinkomsterna för det i utrikes sjöfart nämnda år använda
tonnaget utgjorde 138,740,871 respektive 239,020,880 kronor. Avlöningarna
till de ombord anställda uppgingo alltså år 1913 till 9.6 procent och år 1931
till 16.2 procent av bruttoinkomsterna. Avlöningskontot utvisar följaktligen en
väsentlig stegring av sjöfartens utgifter i förhållande till tidigare år. Detta
förhållande bekräftas, örn man ställer de på nyssnämnda sätt beräknade avlöningarna
till de ombord anställda i relation till bruttotontalet av det under
åren 1911—1913 respektive 1929—1931 i genomsnitt per år i utrikes fart
använda tonnaget. Det befinnes då, att avlöningen per bruttoton utgjorde
under förstnämnda period kronor 13.4 och under den senare perioden
kronor 24.7.
Även i avseende å utgifterna för kost är att räkna med en icke obetydlig
kostnadsstegring. Indextalet för födo- och njutningsämnen (1913 = 100)
uppgick i januari 1933 till 123.
Däremot kan konstateras en minskning i driftsutgifterna för bränsle.
Under det att priset i svensk hamn för stora engelska ångkol (D. O. B.) år
1913 utgjorde kronor 18: 98 per ton, uppgick det i december 1929 till kronor
20: 89, i december 1931 till kronor 16: 76 och i december 1932 till kronor
17:09. Motsvarande fluktuationer företer priset i svensk hamn på motorbrännolja,
som per 100 kg. uppgick år 1913 till kronor 11: 15, i december
1929 till kronor 13:—, i december 1931 till kronor 8:75 och i december
1932 till kronor 10:75.
Beträffande skeppsumgälder, lastnings- och lossningskostnader, reparationer
och underhåll ävensom assuranspremie!- samt kontors- och övriga
kostnader gäller, att några exakta jämförelser mellan kostnaderna härutinnan
14
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
under olika tider icke kunna utan ingående undersökningar göras, men att
kostnadsstegringar på hithörande punkter och ofta betydande sådana, särskilt
i fråga om lastnings- oah lossningskostnader samt kostnader för reparationer
och underhåll, föreligga, lärer kunna anses säkert.
Det torde föreligga starka skäl för att befara, att i varje fall inom vissa
grupper av rederier möjligheterna att verkställa tillräckliga avskrivningar på
de ofta med hänsyn till ålder och andra förhållanden jämförelsevis höga
bokföringsvärdena för fartygen äro särskilt på senare tid starkt försämrade.
I någon mån belysande för läget härutinnan är följande sammanställning:
År
1913
1929
1931
Överhuvud taget får vid bedömandet av sjöfartens läge ur räntabilitetssynpunkt
icke förbises, att denna näringsgren i måhända särskilt hög grad
ofta har jämförelsevis höga materialvärden att räkna med i fråga örn avskrivning
och förräntning.
En synnerligen viktig faktor att beakta, då det gäller att bedöma förevarande
spörsmål, särskilt med hänsyn till konkurrensen med andra länders
sjöfart, är slutligen tonnagets beskaffenhet. Kollegium är därmed inne på
den sida av den nu aktuella frågan, som särskilt berörts i de nu till behandling
föreliggande motionerna.
Det är fullt riktigt, som i motionerna framhålles, att det svenska tonnaget
är i förhållande till andra länders fartyg jämförelsevis gammalt. Av
äng- och motorfartygen örn 100 tons bruttodräktighet och däröver representerade
de fartyg, vilkas ålder var 25 ålder eller äldre, i de olika länderna
följande procenttal i förhållande till hela tonnaget av motsvarande slag:
Bruttoinkomster
i in- och utrikes
fart
162 milj.
339 »
277 »
Handelsflottans Bruttoinuppgivna
värde komster i
(i regel försäk- procent
ringsvärde) på värdet
194 milj.
454 »
493 »
83.5
74.7
56.2
England ..........................
U. S. A. (frånsett sjöarna)
Norge................................
Frankrike...........................
Tyskland ...........................
Juli
Juli
Juli
Juli
1931
1932
1931
1932
8.3
7.8
Danmark ..............
............. 19.4
20.1
7.i
7.9
Belgien.................
............. 21.6
22.i
12.3
13.o
Italien .................
............. 29.4
28.3
13.2
13.8
Grekland ...............
............. 57.4
57.8
15.4
16.3
Sverige .................
............. 31.2
33.8
Kollegium har i bifogade tabeller (A—D) på grundval av särskild bearbetning
sammanställt ett antal uppgifter rörande det svenska handelstonnagets
åldersfördelning inom olika fartygsgrupper. Vissa iakttagelser av
särskilt intresse för det här aktuella spörsmålet äro att här framhålla.
Av Sveriges totala ångfartygstonnage av 100 tons bruttodräktighet och
däröver, som vid slutet av år 1931 uppgick till 1,027 fartyg om sammanlagt
1.16 miljoner bruttoton, voro icke mindre än 577 fartyg örn tillhopa 515,000
bruttoton eller 56 % av antalet och 44 % av bruttotontalet 25 år och äldre.
Särskilt värt att i detta sammanhang uppmärksamma är härvid, att av denna
grupp äldre fartyg till antalet nära hälften och efter tontalet nära % eller
73 % kom på trampfart samt endast 18 % på linjefart, medan nära 9 %
bestod av upplagt tonnage samt isbrytare, bärgnings- och fiskefartyg m. m.
Av tramptonnaget bestod endast 12 % eller 45,000 bruttoton av fartyg mellan
100 och 1,000 tons bruttodräktighet, under det att av linjetonnaget icke
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
15
mindre än 59 % eller 56,000 bruttoton utgjordes av sådana mindre fartyg.
Av motortonnaget på 100 tons bruttodräktighet eller däröver, vilket uppgick
till sammanlagt 525,000 bruttoton, utgjordes endast omkring 1 2/3 % eller 3,200
bruttoton av fartyg på 25 år eller äldre. Antalet var bär 14 av 166 fartyg
och därav allenast ett på över 1,000 tons bruttodräktighet, vilket tillhörde
kategorien upplagt tonnage, isbrytare m. m.
Av visst intresse är även den jämförelse, som gjorts beträffande åldersfördelningen
inom äng- och motorfartygsflottan (fartyg örn 100 bruttoton och
däröver byggda av järn och stål) för åren 1913, 1923 och 1931. I fråga örn
ångfartygen iakttages, att medan procenten av fartyg med en ålder av 20
år eller mera i förhållande till hela motsvarande ångfartygstonnaget år 1913
utgjorde 44.1, häremot svarande procent år 1923 uppgick till 42.8 men år
1931 steg till 57. Inom motorfartygstonnaget utgjorde åren 1923 och 1931
motsvarande procenttal 2.5 respektive 1.6. Det är ju också allmänt känt,
att vårt motortonnage är mycket modernt. Äng- och motortonnaget måste
ju emellertid betraktas såsom ett, då det är fråga örn att bedöma handelsflottans
kapacitet, i den mån denna är beroende på moderniseringen. Verkställd
beräkning ger härutinnan vid handen, att trots motortonnagets starka
tillväxt under senare år motsvarande procenttal för nu ifrågavarande ångoch
motortonnage tillsammantaget åren 1923 och 1931 uppgingo till 36.7
respektive 39.9. Som jämförelse kan nämnas, att enligt Lloyds register den
del av hela det svenska äng- och motortonnaget i juli 1932, som bestod av
fartyg yngre än 10 år respektive 20 år, utgjorde 29 respektive 58.6 % av
nämnda tonnage, under det att motsvarande procenttal för världshandelsflottan
uppgingo till 30. i respektive 73.
Då det särskilt med hänsyn till de resultat, undersökningarna rörande
åldersfördelningen inom olika grupper av tonnaget framvisat, ansetts vara
av intresse att erfara motsvarande förhållanden i fråga örn det vid månadsskiftet
februari—mars 1933 upplagda tonnaget, har inom kollegium, efter
införskaffande av primärmaterialet och bearbetning härav, gjorts följande
sammanställning rörande nämnda tonnage:
L i n
j e f a r
t
Tram
p f a r t
Tankm otorf arty g
mellan svenska och
hamnar
utländska
endast mellan
svenska hamnar
uteslut, mellan
uti. hamnar
mellan svenska
och uti. hamnar
Antal
Bruttoton
o
i Alder
i
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
18
10,026
18
10,137
10
20.742
204
279,105
4
031,400
0- 9......
_
—
—
—
—
—
8
7,148
4
’)31,400
1 10-19......
5
6.569
—
—
2
3,589
42
56,374
—
—
20- ......
13
9,457
18
10,137
8
17,153
154
215,583
—
—
Därav
25— ......
11
8,550
17
9,348
7
15,126
144
204,037
—
—
Anmärkas bör, att i denna bearbetning icke, liksom i de här förut lämnade
uppgifterna rörande det upplagda tonnaget, frånskilts de 20 fartyg örn
15,590 tons bruttodräktighet, som den 1 mars vörö säsongmässigt upplagda.
Det framgår av denna undersökning, att den vida övervägande delen av
det upplagda tonnaget utgöres av tramptonnage och av fartyg med en ålder
av 25 år eller mera.
1) 1 fartyg i fart uteslutande mellan utländska hamnar, 2 i fart mellan svenska och ut
ländska
hamnar. Det fjärde fartyget har i omedelbart samband med leveransen från
byggnadsvarvet (Kockums i Malmö) gått till uppläggning.
16
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
Då varvsrörelsen står i intimt samband med förhållandena inom sjöfarten
och de förevarande motionerna avse åtgärder, som nära beröra den förstnämnda,
har kollegium ansett det önskvärt att erhålla en bild av läget inom
densamma. I sådant syfte har kollegium från samtliga större och ett stort
antal mindre varv i enlighet med bifogade förteckningar (Bil. E—H) införskaffat
uppgifter rörande där pågående nybyggnader för svenska respektive
utländska beställare, beträffande pågående nedskrotning av fartyg samt örn
antalet under ett vart av åren 1925 och 1929 samt för närvarande vid ifrågavarande
varv anställda arbetare.
Härav framgår, att vid varven för närvarande äro under byggnad för
svenska beställare 5 fartyg örn 16,550 tons d. w., därav för linjefart 4 motorfartyg
örn 14,300 tons d. w. och för trampfart ett ångfartyg örn 2,250 tons
d. w. Dessutom äro för svenska staten under byggnad en flygplankryssare,
2 undervattensbåtar, en tankbåt örn 700 tons d. w., 4 smärre motorbåtar,
därav en för tullverket och 3 för flottan, samt 2 motorslupar för Karlskrona
fästning. Härtill kommer slutligen 2 självlänsande mudderpråmar örn 70
m3 vardera. För utländska beställare äro under byggnad 11 motorfartyg om
97,500 tons d. w., därav 7 tankfartyg örn 73,500 tons d. w.
Till jämförelse härmed må nämnas, att, på sätt framgår av bifogade
sammanställning (Bil. I), i oktober 1928 nybyggnaderna vid vissa större
svenska varv uppgingo för svenska beställare till 14 fartyg örn 96,725 tons
d. w. och för utländska beställare till 18 fartyg om 152,600 tons d. w.
Under nedskrotning vid svenska varv äro för närvarande 4 fartyg örn
11,190 tons bruttodräktighet och 18,193 tons d. w., därav 2 stycken örn 7,648
bruttoton och 12,843 tons d. w. inköpta från utlandet för nedskrotning och
återstående 2 fartyg uppköpta i Sverige. Ett varv uppgiver sig för närvarande
undersöka möjligheterna för inköp av ett till tre fartyg för nedskrotning
och ligga i underhandlingar örn inköp för ändamålet av ett fartyg.
Det genomsnittliga arbetarantalet vid de tillfrågade varven utgjorde år
1925: 6,689 och år 1929: 10,651. För närvarande uppgår arbetarantalet till
allenast 5,581 och av flertalet varv uppgivas ytterligare inskränkningar av
antalet anställda vara att emotse, dock uppgiva sig 5 varv med nu sammanlagt
1,039 anställda arbetare icke inom den närmaste framtiden behöva
genomföra någon inskränkning i arbetarantalet, varjämte det största varvet,
nu med 2,365 arbetare (år 1929: 3,754 arbetare) finner sig möjligen framdeles
kunna något öka antalet anställda.
Det framgår av nu anförda förhållanden med full tydlighet, att den allmänna
depressionen med stor styrka nått även varvsindustrien.
Innan kollegium ingår på ett närmare bedömande av de föreliggande förslagen
till stödåtgärder för sjöfarten, vill kollegium, med hänsyn till att sjöfartens
betydelse för landet icke sällan underskattas, här söka, utöver vad
som kan anses hava skett genom de statistiska data, som här förut lämnats,
siffermässigt belysa ett par mera framträdande sidor härav.
Betydelsen för betalningsbalansen av den svenska handelsflottans verksamhet
har av motionärerna berörts. Kollegium har på grundval av de
undersökningar rörande Sveriges betalningsbalans, som nu sedan någon tid
verkställts inom kollegium för Nationernas förbunds räkning och publicerats
i Kommersiella Meddelanden (nr 18/1928, 13—14/1929, 16/1930, 15/1931 och
20/1932), för belysande av sjöfartens betydelse ur betalningsbalansens synpunkt
beträffande tioårsperioden 1922—1931 gjort följande sammanställning
(beloppen angivna i miljoner kronor):
Statsutskottets utlåtande Nr lis.
17
Därav
Överskott ( + ) eller
underskott (—)
Totala
ingående
bctal-
Totala
utgående
betal-
ningar
varu-
frakt- inkomster
efter avdrag
Därav
varu-
import
Totalt
I förhål- landet
mellan varu-
export
för vissa
utgifter i
utlandet
export och
varuimport
1922...........................
1,672
1,151
120
1,607
1,118
+ 65
+ 33
1923...........................
1,409
1,142
142
1,455
1.294
— 46
— 162
1924...........................
1,629
1,261
142
1.599
1,425
+ 30
— 114
1925.........................
1.652
1,359
149
1.609
1,446
+ 43
— 87
1926...........................
1,801
1,419
169
1.663
1,489
-1- 138
— 70
1927...........................
2,261
1,617
183
1.907
1,584
+ 354
+ 33
1928...........................
2,049
1.575
183
2,163
1,708
-114
— 133
1929...........................
2,424
1,813
205
2,187
1,772
+ 237
+ 41
1930..........................
2,113
1,550
189
2,358
1,664
— 245
-114
1931 ..........................
2,412
1,130
139
2,452
1,436
— 40
-306
1,621
+ 422
— 919
Härav framgår, att fraktinkomsterna efter avdrag för redarnas utgifter för
kol, oljor m. m. i främmande hamnar för hela tioårsperioden ej blott täcker
/wmdeZsbalansens underskott utan därutöver lämnar en ej långt ifrån lika
stor summa, vilken kommer landet till godo. Överskottet i betalningsbalansen
under perioden uppgår till allenast drygt en fjärdedel av det ifrågavarande
i förhållande till utlandet beräknade fraktnettot. En minskning i
detta fraktnetto av endast något mer än en fjärdedel skulle alltså medfört
underskott även i betalningsbalansen.
Antalet å handelsfartygen anställda är betydande ej blott absolut taget
utan även i jämförelse med motsvarande antal (alltså frånsett förvaltningspersonal)
inom annan verksamhet sysselsatta. Detta förhållande åskådliggöres
beträffande åren 1929 och 1931 här nedan, där grupperna i huvudsak
upptagits efter arbetarantalet:
Antal arbetare
1929 1931
Mek. verkstäder utom skeppsvarv (ej
vagn- el. karosserifabriker; ej rörled
ningsverkstäder).
.................................. 47,733 43,805
Sågverk och hyvlerier .......................... 43,873 37,297
Handelsflottan .......................................... 24,400 24,114
Skeppsvarv och båtbyggerier.................. 13,489 37^89 10.966 35 08O
Verk för framställning av järn och stål 21,070 19,854
Pappersmassefabrikör ............................. 19,947 18,711
Pappersbruk och pappfabriker (ej fiberfabriker)
................................................ 17,494 16,993
Verk för framställning av järn- och stålmanufaktur
(ej bleckvarufabr. och plåtslagerier).
.............................................. 14,171 13,514
Den svenska sjöfartens konkurrensläge försvåras, förutom genom den i
det föregående belysta, efter hand alltmer skärpta depressionen, av vissa
särskilda omständigheter. Kollegium syftar härvid på det kända förhållandet,
att runt örn i världen från statsmyndigheternas sida sedan lång tid till
Bihang
till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 112—116.
820 33
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
baka vidtagits och alltjämt vidtagas ofta mycket omfattande åtgärder av
olika slag för direkt ekonomiskt stödjande av den nationella sjöfarten. På
åtskilliga håll taga sig dessa åtgärder osunda former, vilkas verkningar icke
kunna undgå att visa sig på den internationella fraktmarknaden. Kollegium,
som tid efter annan får genom Sveriges diplomatiska eller konsulära representation
i utlandet mottaga rapporter oell i övrigt på förekommen anledning
självt från vissa länder införskaffat utredning i hithörande hänseenden,
bifogar här till åskådliggörande av nu antydda förhållanden dels tvenne förut
i sammanhang med skeppshypotekskassans inrättande åberopade sammanställningar
(Bil. K och L) rörande subventionsåtgärder till förmån för sjöfarten
i vissa länder eller andra sådana åtgärder för kapitalstöd i förevarande
syfte, som företagits på statens eller enskilt initiativ och varom notiser vid
skilda tillfällen intagits i Kommersiella Meddelanden eller varom kollegium
eljest förskaffat sig kännedom, dels ock en på grundval av nyligen inhämtade
uppgifter uppgjord promemoria (Bil. M) rörande på senaste tid i ett antal
länder vidtagna stödåtgärder i samma syfte.
Det lider icke något tvivel, att de förhållanden, som kollegium här ovan
sökt belysa, måste ingiva starka bekymmer med avseende å möjligheterna,
för den svenska sjöfarten att i fortsättningen hävda den ställning, densamma
under årens lopp tillvunnit sig. Av åtskilliga tecken att döma föreligger
åtminstone inom vissa grupper av sjöfarten fara för mera djupgående ekonomiska
svårigheter, därest icke en ändring till det bättre i det allmänna
läget inom en nära framtid inträder.
Av den förebragta utredningen synes framgå, att depressionssvårigheterna
såtillvida endast i mindre mån drabbat den egentliga linjesjöfarten, som
förhållandena på detta område blott i relativt ringa omfattning föranlett
uppläggning av tonnage. Detta sammanhänger emellertid givetvis till stor
del med det förhållandet, att ett linjerederi ogärna upphör att trafikera sin
linje, enär den då lätteligen måste uppgivas för alltid. Däremot hava uppläggningarna
för trampfartens vidkommande nått en skrämmande omfattning,
och bör härutinnan beaktas, hurusom därav till antalet nära tre fjärdedelar
och till bruttotontalet över två tredjedelar består av fartyg med en ålder över
25 år.
Kollegium vill visserligen rent allmänt sett varna för att enbart av ett
fartygs ålder draga bestämda slutsatser rörande räntabiliteten av fartygets
drift. Ett väl byggt och väl underhållet samt måhända moderniserat fartyg
av den nyssnämnda jämförelsevis höga åldern kan i drift ställa sig väsentligt
förmånligare än månget yngre fartyg. Förutom det allmänna tillståndet,
som för olika fartyg kan ställa sig ytterst olika, inverka på driftresultatet
ett flertal andra omständigheter, ej minst det anskaffningsvärde i redarens
hand, vilket skall förräntas och amorteras. Av naturliga skäl torde det emellertid
kunna sägas, att genomsnittligt sett driftförhållandena beträffande
fartyg av den ålder, varom här är fråga, ur räntabilitetssynpunkt ställa sig
mycket vanskliga, särskilt i nu rådande läge.
Hedan den stora omfattning, vari fartyg med denna ålder förefinnas inom
den svenska trampflottan, i förening med den stora uppläggningsprocenten
gör det sannolikt, att läget inom denna sjöfartsgren är allvarligt. Kollegium
har sökt förskaffa sig en mera ingående inblick i de ekonomiska förhållandena,
särskilt på detta område inom sjöfarten. Ehuru synnerligen otillräckligt
material till belysande av förhållandena stått kollegium till buds, kunna
dock vissa för kollegium under hand företedda uppgifter sägas hava bekräftat
de farhågor, som sålunda av olika skäl kunnat hysas. Sålunda giva
dessa uppgifter stöd för antagandet, att åtminstone i viss omfattning netto
-
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
19
bokföringsvärdena för bär ifrågavarande tonnage ligga alltför högt, samtidigt
som driftresultaten under de senaste åren icke medgivit ens tillnärmelsevis
tillräckliga avskrivningar, än mindre utdelning på investerat kapital. Aven
företagens likviditet torde hava undergått avsevärd försämring.
Det står för kollegium vidare klart, att trampfartygsföretagens motståndskraft
i ett krisläge som det nuvarande genomsnittligt sett är väsentligt
sämre än företagens inom linje sjöfarten. Denna motståndskraft bär givetvis
ock icke kunnat undgå att ogynnsamt påverkas av den särskilt efter kriget
i ökad grad framträdande tendensen till sjöfartens utveckling i riktning mot
linjefartens utvidgning på den irreguljära sjöfartens eller trampfartens bekostnad.
Men detta förhållande får såsom kollegium på sin tid i sitt utlåtande
rörande inrättande av en skeppsliypotekskassa framhöll, icke under några
omständigheter medföra, att tillgodoseendet av trampfartens speciella behov
eftersättes. Trampfarten har nämligen alltjämt sin stora uppgift att fylla
som komplement till linjefarten, särskilt med hänsyn till intresset av att
vår utrikeshandel i största möjliga utsträckning må kunna till stärkande av
vår betalningsbalans ombesörjas på svenska kolar. Det bör härutinnan beaktas,
att en stor del av vår export, särskilt trävaror, malm och sten, måste
anlita trampfartyg för sin transport liksom fallet är med en stor del av vår
import, såsom stenkol m. m.
Det måste i detta sammanhang konstateras, att trampfarten hittills endast
i jämförelsvis mindre omfattning kommit i åtnjutande av statsmakternas
stöd. Av från och med år 1928 från rederilånefonden beviljade lån på tillhopa
20,875,000 kronor hava icke mindre än 77 % eller omkring 16 miljoner
kronor kommit linjefarten och endast 9.4 % eller knappt 2 miljoner kronor
trampfarten till godo. Nära 3 miljoner kronor eller 13.3 % hava utlånats
för tankfartyg, vilka här alltså icke räknas till trampfartyg i egentlig bemärkelse.
Skeppsliypotekskassan, som emitterade sitt första obligationslån
på 20 miljoner kronor den 1 mars 1930, har därefter den 1 december 1931
emitterat ytterligare 3 miljoner kronor. Av den totala vid senaste årsskiftet
utlånade summan, vilken med avdrag av då gjorda amorteringar uppgick
till 21,783,500 kronor, kom icke mindre än 71.4 % eller 15,554,000 kronor
på tankfartyg, 13.3 % eller 2,898,000 kronor på linjefartyg och allenast 15.3 %
eller 3,331,500 kronor på trampfartyg i egentlig bemärkelse. Dessa förhållanden
bero emellertid i stort sett icke på att linjefarten lämnats speciellt
företräde vid lämnande av lån utan på att de lånemöjligheter, varom här
är fråga, av olika skäl icke av trampfarten i större utsträckning kunnat tagas
i anspråk.
Trots nu framhållna förhållanden kan kollegium likväl icke nu utan vidare
tillstyrka särskilda åtgärder i anslutning till motionärernas förslag. Det
resultat, vartill kollegii bedömande av den förevarande frågan sålunda lett,
hänför sig till två skilda skäl.
Kollegium vill härutinnan till en början framhålla, att det står för kollegium
klart, att en så omfattande och ingripande samt i förhållande till
Sveriges hittills förda sjöfartspolitik ny form av stödåtgärd som den föreslagna
icke lämpligen bör anlitas utan en väsentligt mera djupgående undersökning
ur räntabilitets- och andra synpunkter av sjöfartsnäringens förhållanden
än som kunnat av kollegium verkställas på den korta tid och med
de medel, som stått kollegium till buds. De omständigheter, som i motionerna
berörts och som i övrigt av kollegium närmare belysts, synas kollegium
emellertid vara av den allvarliga karaktär, att en dylik undersökning,
som synes kollegium böra anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga, är
synnerligen påkallad och bör med det snaraste igångsättas. Särskilt skulle
20
Statsutskottets utlåtande Nr lill.
denna undersökning vara ägnad att ådagalägga den omfattning, vari ekonomiska
svårigheter inom sjöfarten nu föreligga, oell i anslutning härtill hava
till närmaste syftemål att ådagalägga i vad mån behov av särskilda stödåtgärder
från statens sida för sjöfarten under den nuvarande allmänna krisen
föreligger samt de lämpligaste formerna för eventuellt behövliga dylika åtgärder.
En undersökning av den karaktär, varom här är fråga, skulle även
såtillvida vara av framträdande värde, som det vid bedömandet av olika
spörsmål i lagstiftningsväg och eljest ofta befunnits vara en stor brist, att
en närmare analys av sjöfartens ekonomiska förhållanden saknas.
Det andra skälet till kollegii ställningstagande, på sätt nyss antytts, till
de förevarande motionerna är, att kollegium icke känt sig övertygad örn att,
i den mån särskilda, mera omfattande stödåtgärder beträffande sjöfarten
kunna vara påkallade, den av motionärerna tänkta utvägen är den ur olika
synpunkter lämpligaste.
Kollegium har härvid bland annat beaktat resultatet av de överväganden
i förevarande fråga, som förekommit i England. På sätt framgår av den
här ovan åberopade promemorian, har i juni månad 1932 en inom Chamber
of Shipping tillsatt kommitté avgivit ett betänkande, däri hemställts, bland
annat, att Chamber of Shipping såsom en omedelbar åtgärd i syfte att befrämja
en reduktion av överskottskapaciteten i handelstonnaget borde tillsätta
en kommitté med uppgift att i samråd med utländska redare, banker
och andra intressenter utarbeta en plan för uppläggning och nedskrotning
av överflödigt tonnage. Uppmärksammas bör, att därvid uttryckligen frarnhålles,
att planen, för att kunna realiseras, måste grundas på internationell
samverkan. Enligt meddelande från beskickningen i London den 11 februari
1933 har frågan örn nedskrotning av föråldrat tonnage redan år 1931
varit föremål för behandling av en kommitté, tillsatt av presidenten i Board
of Trade. Kommittén, som hade till uppgift att undersöka lämpligheten av
att utan bidrag av allmänna medel uppmuntra utbyte av gammalt tonnage
mot nytt, har i sitt i april 1931 avgivna betänkande som slutomdöme uttalat,
att det syntes omöjligt att framlägga ett praktiskt genomförbart och
för den enskilde rättvist program för nedskrotning vare sig självständigt
eller under förutsättning av förnyelse av tonnaget, vilket kunde vara ägnat
att erbjuda nödvändigt ekonomiskt stöd åt vederbörande. I beskickningens
skrivelse har därjämte upplysts, att Board of Trade på förfrågan förklarat,
att man där icke ägde kännedom örn att regeringen skulle hava för avsikt
att för parlamentet framlägga något lagförslag örn nedskrotning av fartyg.
Emellertid har nedskrotningstanken i viss omfattning realiserats i — förutom
Amerikas Förenta Stater, där dock särskilda förhållanden föreligga —
i Tyskland, Italien och Japan. Beträffande Japan meddelas, att den i förevarande
syfte vidtagna statsåtgärden hittills icke haft åsyftad verkan. I fråga
örn nedskrotningen i Tyskland och Italien tillåter sig kollegium hänvisa till
promemorian.
Det synes kollegium kunna med fog ifrågasättas, huruvida i själva verket
allmänt sett någon mera betydande effekt av fartygsnedskrotning kan förväntas
utan internationell samverkan. Att enstaka länder skrida till isolerad
nedskrotning i jämförelsevis ringa omfattning synes kollegium sålunda icke
kunna nämnvärt bidraga till förbättrande av fraktmarknadsläget. Därtill
krävas utan tvivel vida kraftigare och mera ingripande åtgärder, vilka måste
förutsätta en samverkan mellan de olika sjöfartsidkande länderna på mycket
bred bas.
Däremot skulle möjligen kunna göras gällande, att åtgärder för uppmuntrande
av nedskrotning av fartyg skulle kunna ifrågakomma ur synpunkten
av den nationella sjöfartens inre ekonomiska sanering. Yad som emellertid
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
21
därvid möter synnerligen framträdande betänkligheter är frågan örn möjligheten
att överhuvud taget ur olika synpunkter rättvist samt på ett med
hänsyn till det allmännas intressen lämpligt sätt utforma och tillämpa eventuella
stödåtgärder i detta syfte. Det kan, synes det kollegium, dessutom
ifrågasättas, huruvida genom statliga åtgärder just för nedskrotning av fartyg
i själva verket med det ekonomiska stödet alltid eller ens i regel nås
särskilt dem, som äro mest värda ifrågavarande stöd. Då vidare, som kollegium
i det föregående antytt, ingalunda alla fartyg örn 25 år eller äldre
lämpa sig för nedskrotning, erbjuder även bedömandet av vilka fartyg, som
skola ifrågakomma för nedskrotning, vissa vanskligheter, vilka icke få underskattas.
Med hänsyn särskilt till nu anförda omständigheter måste kollegium
ställa sig synnerligen tveksamt inför frågan örn lämpligheten eller genomförbarheten
av den föreslagna statliga stödfonden. Denna tvekan får ökad
styrka vid beaktande, att kollegium, på sätt framgår av här i avskrift bifogade,
denna dag till riksdagens bevillningsutskott avgivna utlåtandeJ), icke
ansett sig kunna förorda av motionärerna samtidigt framfört förslag örn
upphävande av exportförbudet på smidbart järnskrot och införande av tull
å eller importreglering av dylikt järnskrot. De med ovan antydda förhållanden
sammanhängande spörsmålen tarva enligt kollega mening i varje fall
en närmare utredning. .
För det slutliga bedömandet av hithörande spörsmål kunde det givetvis
vara av visst värde örn jämsides med den av kollegium förordade allmänna
utredningen någon erfarenhet kunde vinnas beträffande verkningarna av stödåtgärder
av i huvudsak den innebörd, som av motionärerna, såvitt angår
själva fartygsnedskrotningen, föreslagits. Med hänsyn till den högst väsentligt
minskade arbetstillgången vid de svenska varven med därav följande
arbetslöshet inom detta verksamhetsområde kunde det möjligen ock ifrågakomma
att — en tankegång som även synes hava föresvävat motionärerna
— såsom ett led i åtgärderna till motverkande av arbetslösheten föranstalta
örn statlig medverkan i mera begränsad omfattning för nedskrotning av fartyg.
På grund av de starka betänkligheter som kollegium, enligt vad ovan
framgår, hyser rörande möjligheten och lämpligheten av statligt ingripande
i denna form har kollegium emellertid icke ansett sig kunna eller böra i
frågans nuvarande läge framföra förslag i ämnet ens i sålunda antydd omfattning.
_ .
Under hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker kollegium alitsa, att
riksdagen, i anledning av förevarande motioner, i skrivelse till Kungl. Majit
anhåller örn skyndsamt verkställande av utredning i vad mån behov av stödåtgärder
från statens sida för sjöfarten särskilt under den nuvarande allmänna
krisen föreligger samt rörande de lämpligaste formerna för eventuellt
behövliga dylika åtgärder.
I detta ärendes handläggning i kollegium hava deltagit generaldirektören
Fryxell, kommerserådet Landberg, föredragande, kommerserådet Jansson
och tj.-f. kommerserådet, byråingenjören Holmberger.
C. E. Ländberg
Iv. A. FRYXELL
Fritz von Schwerin.
) Detta utlåtande är liftr ej intaget.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Svenska äng- och motorfartyg om 100 bruttoton
Fartyg av stål eller järn Fartyg
Dräktighets-
grupper
25 år o. där- över
Linjefart
Tra
mpfart
Isbr., bärgn..
fiske, upp- lagda m. m.
i %
av s:a briton
25 år o. där- över
Linjefart
Linje-
fart
Tramp-
fart
Isbr.
m. m.
Breton
Ant.
Briton
Ant.
Briton
Ant.
Briton
Ant.
Br:ton
Ant.
Briton
Ant.
Briton
Ångfartyg:
100— 499
225
48,511
148
31,400
29
6,903
48
10,208
64.7
14.2
21.1
41
7,514
17
3,142
500— 999
85
62,198
32
20,970
43
34,352
10
6,876
33.7
55.2
ll.i
_
_
_
_
1.000—1,999
167
244,680
15
20,003
139
207,467
13
17,210
8.2
84.8
7.o
—
—
—
_
2,000—2,999
36
85,198
—
—
34
80,742
2
4,456
O.o
94.8
5.2
—
_
_
_
3,000-3,999
ii
37,681
1
3,422
10
34,259
—
—
9.1
90.9
O.o
_
_
_
_
4,000 o. där-
över.........
5
27,714
2
15,374
2
8,298
1
4,042
55.5
29.9
14.6
—
—
—
—
Totalsumma
529
505,982
198
91,169
257
372,021
74
42,792
18.0
73.5
8.5
41
7,514
17
3,142
Motorfartyg:
100- 499
5
772
1
129
3
489
1
154
16.7
63.3
20.o
3
500
_
_
1,000-1,999
1
1,161
—
—
—
—
1
1,161
O.o
O.o
100. o
—
—
—
—
Totalsumma
6
1,933
1
129
3
489
2
1,315
6.:
25.3
68.0
3
500
—
—
Svenska äng- och motorfartyg örn 100 bruttoton och
Dräktighetsgrupper
Fartyg av stål eller järn
Fartyg av trä
25 år och däröver
Därav
i linjefart
Därav
i trampfart
25 år och. däröver
Därav
i linjefart
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Ångfartyg:
100- 499.........
225
48,511
148
31,400
29
6,903
41
7.514
17
3,142
500— 999.....
85
62,198
32
20,970
43
34,352
—
_
—
_
1,000—1,999........
167
244,680
15
20,003
139
207,467
—
—
_
_
2,000-2.999........
36
85,198
—
—
34
80,742
—
_
_
_
3,000-3,999.........
11
37,681
1
3.422
10
34,259
—
—
—
__
4,000 och däröver
5
27,714
2
15,374
2
8,298
—
—
—
—
Totalsumma
529
505,982
198
91,169
257
372,021
41
7,514
17
3,142
Motor fartyg:
100- 499.........
5
772
1
129
3
489
3
500
_
_
500- 999.........
—
—
—
—
—
_
_
__
_
1,000—1.999....
1
1.161
—
—
—
_
_
_
_
_
2,000—2,999.........
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
3,000—3,999........
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
4,000 och däröver
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Totalsumma
6
1,933
1
129
o
O
489
3
500
—
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
23
Bil. A.
och däröver, 25 år gamla och äldre, år 1931.
av trä och järn
Fartyg av trä
Traropfart
Isbr.,bärgn„
fiske, upp- lagda m. m.
i %
av sia breton
25 år o. där- över
Linjefart
Tiampfart
Isbr.,bärgn.,
fiske, upp- lagda m. m.
i %
av s:a breton
Linje-
fart
Tramp-
fart
Isbr.
m. m.
Linje-
fart
Tramp-
fart
Isbr.
m. m.
Ant.
Br-.ton
Ant.
Breton
Ant.
Breton
Ant.
Breton
Ant.
Breton
Ant.
Breton
16
2,976
8
1,396
41.8
39.c
18.6
7
1,297
—
—
5
941
2
356
O.o
72.6
27.4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
j —
—
—
16
2,976
8
1.396
41.8
39.6
18.6
7
1,297
—
—
5
941
2
356
O.o
72.6
27.4
3
500
—
—
O.o
100. o
O.o
5
769
1
212
2
244
2
313
27.6
31.7
40.7
3
500
_
_
O.o
100. o
O.o
5
769
1
212
2
244
2
313
27.6
31.7
40:
Bil. B.
däröver, 25 år gamla och äldre, vid 1931 års slut.
och järn
Fartyg av trä
Summa
Därav i
trampfart
25 år och däröver
Därav
i linjefart
Därav
trampfart
Linjefart
Trampfart
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
16
2.976
7
1,297
5
941
165
34,542
50
10,820
_
_
_
—
32
20,970
43
34,352
_
_
15
20,003
139
207,467
_
_
_
—
—
34
80,742
_
_
_
1
3,422
10
34,259
_
_
—
—
—
—
—
2
15,374
2
8,298
16
2,976
7
1,297
—
—
5
941
215
94,311
278
375,938
3
500
5
769
i
212
2
244
2
341
8
1,233
3
500
5
769
i
212
2
244
2
341
8
1,233
opaginerad Kontrollera mot PDF
Svenska äng- och motorfartyg av järn och stål om 100 bruttoton och däröver åren 1913, 1923 oell 1931.
Bil. C.
L 9
3
1 9 5
3
19 3 1
Dräktighets-
grupper
Hela
handelsflottan
Fartyg
20 år gamla
och däröver
Tonnage
20 år o.
däröver
i % av
motsva- rande
tonnage
för hela
äng- fartygs- flottan
Hela
handelsflottan
Fartyg
20 år gamla
och däröver
Tonnage
20 år o.
däröver
i % av
motsva- rande
tonnage
för hela
ång- fartygs- flottan
Hela
handelsflottan
Fartyg
20 år gamla
och däröver
Tonnage
20 år o.
däröver
i % av
motsva- rande
tonnage
för hela
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
äng-
fartygs-
flottan
Ångfartyg:
100— 499...
381
88,666
238
55,537
62.6
347
77,958
254
54,312
69.7
315
71,955
258
56,641
78.7
500- 999...
148
107,136
76
56,418
52.7
132
93,646
74
51,980
55.6
157
115,535
99
71,752
62.1
1,000-1,999...
269
383,362
181
263,505
68.7
255
366,975
137
199,628
54.4
352
509,159
196
282,127
55.4
2,000—2,999...
70
167,716
22
48,960
29.2
57
136,634
27
64,177
47.o
76
179,208
45
107,132
59.8
3,000—3,999...
29
100,208
1
3,148
3.1
23
79,571
6
19,839
24.9
24
84,021
19
66,604
79.3
4,000 och där-
över .........
27
131,262
1
4,028
3.1
36
195,448
2
17,056
8.7
38
191,981
14
72,802
37.9
Totalsumma
924
978,350
519
431,596
44 l
850
950,232
500
406,992
42.8
962
1,151,859
631
657,058
57.0
Motorfartyg:
100— 499.
2
708
—
—
O.o
27
5,942
5
997
16.8
25
4,192
9
1,430
34.1
500— 999...
—
—
—
—
—
3
2,351
—
—
O.o
3
2,351
O.o
1,000-1,999...
—
—
—
—
—
6
8,220
—
—
O.o
9
14,704
1
1,161
7.8
2,000-2,999 ..
—
—
—
—
—
3
7,742
—
—
O.o
11
30,357
_
O.o
3,000-3,999...
2
7,533
—
—
O.o
9
33,554
1
3,385
10.1
12
43,688
_
O.o
4,000 och där-
över .........
—
—
—
—
20
114,376
—
—
O.o
59
419,632
1
5,806
1.4
Totalsumma
4
8,241
—
O.o
68
172,185
6
4,382
2.5
119
514,924
11
8,397
1.0
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
25
Bil. I).
Svenska handelsflottans fartyg om 20 nettoton oell däröver, 25 år och äldre,
vid 1931 års slut, fördelade på byggnadsmaterial och tonnagegrupper.
Dräktighetsgrupper
Fart
18 av
Stål
eller järn
Trä
och järn
Trä
2 5
år och därö
ver
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Antal
Bruttoton
Ångfartyg..................
633
512,710
48
8,032
8
1,376
- 49 .........
24
934
—
—
—
—
50- 99 .........
80
5,794
7
518
1
79
100— 199 .......
128
18,872
35
6,234
6
1,089
200- 299 .........
59
14,485
6
1,280
1
208
300— 499 .........
38
15,154
—
—
—
—
500— 999 .........
85
62,198
—
—
—
—
1,000— 1,499 .........
95
120,335
—
—
—
—
1,500— 1,999 .........
72
124,345
—
—
—
—
2,000— 2.999 .........
36
85,198
—
—
—
—
3,000— 3,999 .........
11
37,681
—
—
—
—
4,000— 4,999 .........
4
16,429
—
—
—
—
5,000— 5,999 .........
—
—
—
—
—
—
6,000— 7,999 .........
—
—
—
—
—
—
8,000— 9,999 .........
—
—
—
—
—
—
10,000-14,999 ........
1
11,285
—
—
—
—
Motorfartyg ...............
21
2,789
10
896
33
2,316
— 49 .........
6
229
2
93
12
488
50— 99 .........
9
627
5
303
16
1,059
100— 199 .........
5
772
3
500
4
557
200— 299 .........
—
—
—
—
1
212
300— 499 ........
—
—
—
—
—
—
500— 999 .........
—
—
—
—
—
—
1,000- 1,499 .........
1
1,161
—
—
—
—
1,500— 1,999 .........
—
—
—
—
—
—
2,000— 2,999 .........
—
—
—
—
—
—
3,000— 3,999 ........
—
—
—
—
—
—
4,000 - 4,999 .........
—
—
—
—
—
—
5,000— 5,999 .........
—
—
—
—
—
—
6,000— 7,999 .........
—
—
—
—
—
—
8,000— 9,999 .........
—
—
—
—
—
—
15,000 och däröver...
—
—
—
—
—
—
Segelfartyg m. hjälptn.
12
1,714
8
608
516
35,935
— 49..................
1
40
2
84
144
5,631
50- 99.................
6
505
5
376
313
22,300
100-199..................
1
109
1
148
57
7,555
200—299.................
3
720
—
—
2
449
300-499..................
1
340
—
—
—
—
Andra........................
3
6,591
1
78
106
12,384
- 49 ............
_
_
—
—
26
971
50- 99 ............
_
—
1
78
31
2,082
100- 199 ............
_
—
—
—
30
4,780
200 - 299 ............
—
—
—
—
17
3,847
300— 499 ............
—
—
—
—
2
704
500— 999 ............
—
—
—
—
—
—
1,500—1,999 ............
—
—
—
—
—
—
2,000—2,999 ............
3
6,591
—
—*
—
—
Samtliga fartyg .........
669
523,804
67
9,614
663
52,011
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil E.
Nybyggnader lii. m. vid vissa svenska varv. (Mars 1933.)
to
05
S v e
n s
k b
esta
11
are
Summa
svenska
Linjefart
Trampfart
Special fart
beställare
Skeppsvarv
motorfartyg
ängfartyg
motorfartyg
ångfartyg
tankfartyg)
An-
död-
An-
död-
An-
död-
An-
död-
An-
död-
An-
död-
tal
vikt
tal
vikt
tal
vikt
tal
vikt
tal
vikt
tal
vikt
1.
Eriksbergs Mele. Verkstads A/B, Göteborg
2
3,400
2
3,40
2.
A/B Götaverken, Göteborg.....................
2
10,900
—
—
—
—
—
—
—
—
2
10,90
3.
A/B Lindholmen-Motala, Göteborg .......
4.
A/B Lödöse Varf, Lödöse ....................
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
5.
Södra Garns Varvs A/B (Lödöse), Göteborg
—
—
6.
Helsingborgs Varfs A/B, Hälsingborg .....
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
7.
Nya Varvs A/B Öresund, Landskrona......
—
—
—
—
—
—
—
—
_
__
_
_
8.
Kockums Mek. Verkstads A/B, Malmö ...
—
—
--
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9.
Sölvesborgs Varvs- & Rederi A/B, Sölves-
borg ..........................................
—
—
—
—
—
—
i
2,250
—
_
1
2,25
10.
Karlshamns Skeppsvarv, Karlshamn ...
11.
Kalmar Varv, Kalmar .......................
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
12.
A/B Oscarshamn Varv, Oskarshamn...
13.
Västerviks Nya Varvs A/B, Västervik......
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
14.
Norrköpings slip & Mek. Verkstads A/B,
Norrköping1) ............... ......
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
15.
A/B Norrköpings Varv & Verkstad, Norr-
köping ...................
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
16.
A/B Ekensbergs Varv, Stockholm.. .
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
17.
A/B Finnboda Varf, Stockholm...
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
_
18.
Gefle Varfs- och Verkstads Nya A/B, Gävle
19.
A/B Mohögs Mek. Verkstad, Skönsmon per
Sundsvall .................... .
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
20.
Hernösands Mek. Verkstad, Härnösand ...
Summa
4
14,300
—
—
—
—
i
2,250
—
—
5
16,55
Anmärkningar
| Flygplankryssaren »Gotj
land» samt 4 smärre
| motorbåtar.
j Skrov och ångpannan till
\ »Gotland».
I 2 u-båtar, 1 tankbåt örn
t 700 d. w.
2 själv] än sande mudderpråmar
å 70 kbm. vardera.
)2 motorslupar, 16.CO X
1 3.4C X 2.09 m.
?). Driften nedlagd. Varvet övertaget av nedanstående bolag (se 15).
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
27
Bil. F.
Nybyggnader m. m. rid vissa svenska varv. (Mars 1933.)
Utländska beställare.
Skeppsvarv
Tankfartyg
Andra
motorfartyg
Summa
summarum
Antal
Dödvikt
Antal
Dödvikt
Antal
Dödvikt
1. Eriksbergs Mek. Verkstads A/B .......................................
2
19,600
_
_
2
19,600
2. A/B Götaverken..............................................................
5
53,900
4
24,000
9
77,900
3. A/B Lindholmen, Motala...................................................
—
—
—
—
—
—
4. A/B Lödöse Varf, Lödöse .................................................
—
—
—
—
—
—
5. Södra Garns Varvs A/B ...................................................
—
—
—
—
—
—
6. Helsingborgs Varfs A/B ...................................................
—
—
—
—
—
—
7. Nya Varvs A/B Öresund, Landskrona..............................
—
—
—
—
—
8. Kockums Mek. Verkstads A/B, Malmö ..............................
—
—
—
—
—
—
9. Sölvesborgs Varvs- & Bederi A/B ....................................
—
—
—
—
—
—
10. Karlshamns Skeppsvarv ...................................................
—
—
—
—
—
—
11. Kalmar Varv ..................................................................
—
—
—
—
—
—
12. A/B Oscarshamns Varv ...................................................
—
—
—
—
—
—
13. Västerviks Nya Varvs A/B................................................
—
—
—
—
—
—
14. Norrköpings Slip & Mek. Verkstads A/B1)...........................
—
—
—
—
—
—
15. A/B Norrköpings Varv och Verkstad.................................
—
—
—
—
—
—
16. A/B Ekensbergs Varv, Stockholm......................................
—
—
—
—
—
—
17. A/B Finnboda Varv, Stockholm ......................................
—
—
—
—
—
—
18. Gefle Varvs- och Verkstads Nya A/B................................
—
—
—
—
—
—
19. A/B Mohögs Mek. Verkstad (Skönsmon per Sundsvall)......
—
—
—
—
—
—
20. Hernösands Mek. Verkstad................................................
—
—
—
—
—
Summa
7
73,500
4
24,000
11
97.500
Driften nedlagd (se nr 15).
Bil. G.
Fartyg under nedskrotning. (Mars 1933.)
Skeppsvarv
Nationalitet
Slag
Bruttoton
Dödvikt
Anmärkningar
i.
Eriksbergs Mek. Verkstads A/B ......
_
_
—
—
2.
A/B Götaverken ..........................
—
—
—
—
3.
A/B Lindholmen-Motala..................
( Belgisk
1 Tysk
Last
Last
4,141
3,507
7,343
5,500
s/s »Scheldedyk».
s/s »Alfheim».
s:a 7,648
s:al2,843
4.
A/B Lödöse Varf, Lödöse...............
—
—
—
3,350
5.
Södra Garns Varvs A/B..................
Svensk
Ångfart
2,346.io
6.
Helsingborgs Varfs A/B ...............
—
—
—
—
7.
Nya Varvs A/B Öresund, Landskrona
—
—
—
—
8.
Kockums Mek. Verkstads A/B, Malmö
—
—
— :
—
9.
Sölvesborgs Varvs- & Hederi A/B...
—
—
—
2.000
js/s »Start» (i det när- \ mäste nedskrotad).
10.
Karlshamns Skeppsvarv.................
Svensk
Tramp
1,196
11.
Kalmar Varv.................................
—
—
—
—
12.
A/B Oscarshamns Varv..................
—
—
—
—
13.
Västerviks Nya Varvs A/B ............
—
—
—
—
14.
Norrköpings Slip & Mele. Verkstads
A/B1) ......................................
—
—
—
—
j 15.
A/B Norrköpings Varv & Verkstad...
—
—
—
—
(Undersöka möligheternaj
16.
A/B Ekensbergs Varv, Stockholm ...
—
—
—
—
att under året inköpa''
17.
A/B Finnboda Varv, Stockholm ......
—
—
—
—
1 — 3 fartyg för ned-!
18.
Gefle Varvs- och Verkstads Nya A/B
—
—
—
—
skrotning och ligga f.n.l
19.
A/B Mohögs Mek. Verkstad (Sköns-
i underhandlingar örn
mon per Sundsvall) .....................
inköp av ett fartyg.
| »Icke rustade att utföra!
20.
Hernösands Mek. Verkstad ............
—
—
—
\ nedskrotning av fartyg».
Summa
4
2 last
11,190.10
18,193
lagfart
1 tramp
'') Driften nedlagd (so nr 15).
28
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Bil. H.
Skeppsvarv:
Genomsnittligt
arbetarantal:
Antalet
anställda
arbetare:
Å förfrågan, om inskränkning i
antalet arbetare är att förvänta
för den närmaste framtiden och
i så fall i vilken utsträckning,
har svarats som följer:
1925
1929
18/a 1933
1.
Eriksbergs Mek. Verkstads
1,013
1.952
842
Fram emot sommaren ytterligare
2.
A/B, Göteborg
A/B Götaverken, Göteborg
2,098
3,754
2,365
inskränkningar.
Nej, snarare någon ökning.
3.
A/B Lindholmen—Motala,
727
548
293
Reducering 150 å 200 man denna
4.
Göteborg
A/B Lödöse Varf, Lödöse
74
107
34
sommar.
Endast en mindre del av arbetar-
5.
Södra Garns Varvs A/B,
30
driften
58
stammen får arbeta närmaste
tiden.
6.
(Lödöse) Göteborg
Helsingborgs Varvs A/B
275
inställd
329
153
Ingen väsentlig inskränkning de
7.
Nya Varvs A/B Öresund,
337
447
185
närmaste 1 å 2 månaderna.
Reducering till 100 man närmaste
8.
Landskrona
Kockums Mek. Verkstads
1,113
2,105
644
dagarna. Kan gå upp igen.
Nej.
9.
A/B, Malmö
Sölvesborgs Varvs &
120
150
203
Ja, med c:a 50 man.
10.
Hederi A/B
Karlshamns Skeppsvarv..
58
240
51
Inskränkning är att förvänta.
11.
Kalmar Varv..................
30
60
56
Nej.
12.
A/B Oscarshamns Varv...
299
382
62
Nej.
13.
Västerviks Nya Varvs A/B
32
18
4
(Kapacitet c:a 80 man.)
14.
15.
Norrköpings Slip & Mek.
Verkstads A/B l)
A/B Norrköpings Varv &
35
driften
75
När vissa klassningsarbeten äro
16.
Verkstad
A/B Ekensbergs Varv,
58
nedlagd
88
124
över, permitteras överflödigt man- skap.
Nej, icke detta år.
17.
Stockholm
A/B Finnboda Varv,
236
309
245
Örn c:a 2 månader reducering med
18.
Stockholm
Gefle Varvs- och Verk-
85
80
52
c:a 50 %.
Troligen permittering av c:a 20
19.
stads A/B
A/B Mohögs Mek. Verk-
69
82
65
man.
Nästkommande månad reducering
20.
stad, Skönsmon pr Sunds- vall
Hernösands Mek. Verkstad
oj
ej
70
med hälften (c:a 35 man).
Summa
’) Driften nedlagd (se nr 15).
svar
6,689
svar
10,651
5,581
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nybyggnader vid större svenska varv. (Oktober 1928.;
Bil. I.
Skeppsbyggeri
Sven
sk b
esta
1 a r
e
Summa svenska
beställare
Linjefart
Trampfart
Specialfart
Motorfartyg
Ångfartyg
Motorfartyg
Ångfartyg
(Tankfartyg)
Antal
Dödvikt
Antal
Dödvikt
Antal
Dödvikt
Antal
Dödyikt
Antal
Dödvikt
Antal
Dödvikt
A/B Götaverken*) ..............................
'') 4
36,100
_
_
_
_
_
s) 2
24,500
6
60,600
1 Eriksbergs Mek. Verkst. A/B ...............
s)5
21,200
4)i
175
—
—
—
—
—
—
6
21,375
Kockums Mek. Verkst. A/B .................
5)1
8,100
—
—
—
—
—
—
—
1
8,100
1 Oskarshamns Mek. Verkst, och Skepps-
dockas A/B.......................................
—
—
—
—
i
6,650
—
—
—
—
1
6,650
10
65,400
i
175
i
6,650
—
—
2
24,500
14
96,725
Utländska beställare:
Tankfartyg
Andra
motor farty g
Summa summarum
Antal
Dödvikt
Antal
Dödvikt
Antal
Dödvikt
A/B Götaverken *) ..................... -............
4
44,500
5
24,000
15
129,100
Eriksbergs Mek. Verkst. A/B......................
1
13,000
1
7,700
8
42,075
Kockums Mek. Verkst. A/B.......................
1
8,200
6
55,200
8
71,500
Oskarshamns Mek. Verkst, och Skeppsdockas
A. B....................................................
_
—
—
—
1
6,650
6
65,700
12
86,900
82
249,325
*) Skrovet till en av bolaget angiven nybyggnad är under byggande vid A/B Lindholmen—Motalas varv.
*) Därav 3 stycken lastfartyg om sammanlagt 27,000 ton d. w. och ett last- och passagerarfartyg örn 9,100 ton d. w.
2) Båda »Time-chartade» och synas avsedda för trampfart.
s) Lastfartyg.
4) Passagerarfartyg. ^
6) Lastfartyg för linjefart. so
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Bil. K.
P. M.
angående i vissa länder vidtagna åtgärder för rederinäringens
understödjande.
Uppgifterna äro till större delen hämtade ur
»Kommersiella Meddelanden».
Amerikas Förenta Stater.
Beder inär ing ens understödjande. Enligt vad svenska beskickningen i Washington
meddelat, har president Coolidge numera undertecknat en lag, som
avser att skapa förutsättningar för bildandet av en stark amerikansk handelsflotta.
Lagen ifråga, »tile Jones-White Act», utgör en kompromiss mellan den
tidigare av senaten antagna s. k. Jones-billen, vilken sökte skapa en amerikansk
handelsflotta under statlig äganderätt, och ett av representanternas
hus antaget förslag i ämnet, som avsåg att med statens hjälp uppmuntra
den privatdrivna rederinäringen. Den nya lagen utgår ifrån att staten fortfarande
skall tillsvidare handhava driften av sådana fartygslinjer, som ännu
gå med så stor förlust, att privata företag äro obenägna att övertaga dem,
men har som innersta syfte att så småningom skapa en amerikansk handelsflotta
under privat ägo och privat drift.
Genom den nya lagen ökas fonden för nybyggnadsändamål från 125 milj.
dollar till 250 milj., och lån från denna fond kunna erhållas till ett belopp
motsvarande 3/4 av kostnaderna för ett fartygs byggande eller rekonstruktion
till en relativt låg räntesats. Eör den tid fartyg ligger upplagt eller
användes i kustfart utgör räntan minst 574 % per år. För den tid åter
fartyg användes i utländsk trafik synes ränta beräknas efter den lägsta räntefot,
som tillämpas beträffande de efter den 6 april 1917 utfärdade statsobligationerna,
vilka vid tiden för respektive låns beviljande ännu äro utelöpande.
Lånen hava karaktär av avbetalningslån och beviljas för högst 20
år. Vidare innehåller lagen bestämmelser, varigenom synnerligen förmånliga
postkontrakt komma att beviljas de amerikanska fartygen, och det beräknas,
att omkring 7 72 milj. dollar komma att årligen utbetalas i subsidier
för postkontrakt.
Särskild uppmärksamhet förtjänar bestämmelsen, att det erfordras beslut
av fem av Shipping Boards sju medlemmar för att sälja något av statens
fartyg till privat ägo. Att den nuvarande administrationen ämnar låta denna
bestämmelse verka för uppmuntrande av privatdrift torde bevisas av det
faktum, att tvenne av Shipping Boards medlemmar, som motsatt sig försäljning
av statens fartyg, helt nyligen fått lämna sina befattningar och ersatts
av personer, som antagas gynna privatdriften.
Den nya lagen förväntas komma att möjliggöra en stark amerikansk handelsflotta,
som med fördel skall kunna stå sig i konkurrensen med andra
länder. Enligt uppgift i tidningspressen, bland annat i G. H. och Sj. T.
för den 24 oktober 1928, har första lånet ur ovan omförmälda fond numera
blivit beviljat. Det lärer sålunda vara Export Steam Corporation i New
York, som fått förskott å tre fjärdedelar av kostnaderna för byggande av
fyra kombinerade passagerar- och styckegodsfartyg för en linje New York—
Europa.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
31
Danmark.
Statsunderstöd till segelsjöfarten. Genom lag den 1 juli 1927 (Lovtidenden
nr 136) har ministern för industri, handel och sjöfart bemyndigats
att av statslånefondens medel använda ett belopp av högst 500,000 danska
kronor till lån åt danska redare för segelfartyg mot att staten som säkerhet
åtnjuter panträtt med bästa rätt i rederiet tillhöriga registreringspliktiga segelfartyg.
Med segelfartyg avses därvid jämväl segelfartyg med hjälpmaskin.
Lånen, som förräntas efter 5 % för år, skola vara amorteringsfria under de
3 första åren och därefter återbetalas med 10 % för år. Storleken fastställes
av förenämnda minister, vilken ock äger bestämma de övriga villkor
för lånets åtnjutande, som prövas erforderliga. Lånebeloppet för varje fartyg
får dock ej överstiga 60 % av fartygets värde och ej heller utgöra mera
än 30,000 danska kronor.
Därjämte har ministern bemyndigats att av statslånefondens medel använda
ett belopp av högst 45,000 kronor som driftslån åt registreringspliktiga
segelfartyg med eller utan hjälpmaskin. Därvid godtages som säkerhet
även näst bästa rätt i fartyget, örn denna faller inom 75 % av fartygets värde.
Sistnämnda lån, vilka ej må överstiga 10,000 kronor för fartyg, äro avsedda
att få upplagda fartyg åter i drift och förräntas likaledes efter 5 % för år.
De äro amorteringsfria under det första året men skola därefter återbetalas
med Va för vart och ett av de tre följande åren.
I händelse av fartygets förlisning eller försäljning till utlandet äro erhållna
lån omedelbart förfallna till betalning. För erhållande av lån fordras
en försäkran på tro och heder av låntagaren att lånet är nödvändigt för att
bevara fartyget i rederiets ägo. Dylik förklaring är dock ej erforderlig, när
lånet är avsett till anskaffande av framdrivningsmotor, men får lånet i så
fall ej överstiga 5,000 kr. (Observeras bör, att tidigare i danska utgiftsstaten
årligen reserverats 150,000 kr. för beviljande av lån örn högst 5,000 kr.
för anskaffande av motorer till mindre segelfartyg.)
Ändring i bestämmelserna för statsunderstöd åt segelsjöfarten. Genom lag
den 10 januari 1928 hava de den 1 juli 1927 meddelade bestämmelserna
rörande statsunderstöd åt segelsjöfarten (jfr Komm. Hedd. 27 nr 13—14 s.
601) ändrats, i det fonden för lån till danska redare för anskaffning m. m.
av segelfartyg höjts från 500,000 till 650,000 kr. Samtidigt har emellertid
det till driftslån avsedda beloppet, 450,000 kr., sänkts till 300,000 kr.
Norge.
Statsunderstöd åt norska varvsindustrien. I proposition den 11 maj hemställde
norska regeringen till stortinget bl. a., att den s. k. »Statens Skibsfond»
tills vidare måtte få användas till lån mot andra inteckning uti i Norge
nybyggda fartyg på villkor, som finansdepartementet närmare ägde bestämma.
Nämnda fond, vilken härrör från den genom försäljning av vissa
norska staten tillhöriga motorfartyg uppkomna behållningen, upplades 1920
i syfte att därmed finansiera inköp av tonnage för statens räkning och
uppgår nu till över 171/2 milj. kr., vilka äro placerade som lån till statskassan.
Vid beliandligen i stortinget hemställde, enligt vad svenska beskickningen
i Oslo meddelat, finanskommitténs majoritet efter överläggning med finansdepartementet
och intresserade kretsar, bl. a. att av »Statens Skibsfonds»
medel 10,942,000 kr. omedelbart måtte indragas i statskassan för att användas
till avskrivning å förskott vid införande av 1920 års konverteringslån,
32
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
samt att återstoden av fondens medel, omkring 6,700,000 kr., tillsvidare måtte
användas till lån företrädesvis mot andra inteckning uti inom Norge nybyggda
fartyg på villkor, som finansdepartementet skulle äga närmare bestämma;
skolande sistnämnda belopp indragas i statskassan vid utgången
av år 1933, för då utestående belopp, dock först i den mån lånen återbetalas.
I sina premisser ansluter sig kommittémajoriteten till den i propositionen
antydda ordningen för utlåningsverksamheten, nämligen att lånen
skulle lämnas å färdigbyggda fartyg eller som byggnadslån å under byggnad
varande fartyg mot andra inteckning intill 20 % av fartygets värde och så
att lånet skulle ligga inom 70 % av sagda värde.
En minoritet, bestående av arbetarpartiets fyra representanter, anmälde
en i vissa delar avvikande mening. Enligt denna skulle lån få lämnas upp
till 75 % av fartygsvärdet och räntan sättas lägre än till i propositionen angivna
51/, %. Eraktionen förklarade sig vidare icke för närvarande kunna
gå med på fondens partiella indragning i statskassan utan ville för sitt
ståndpunkttagande avvakta den bebådade allmänna planen för täckning av
statskassans förskott.
Saken företogs av stortinget till avgörande den 14 juni, därvid kommitténs
hemställan bifölls. Från arbetarhåll framlagda förslag örn uppskov
med behandlingen av frågan örn fondens omedelbara partiella indragning i
statskassan och örn fastställande av en räntefot av 5 % förkastades med de
borgerliga partiernas röster mot arbetarpartiernas.
De senare av finansdepartementet utfärdade reglerna äro uppdragna efter de
linjer, vartill stortingets majoritet enligt ovanstående anslutit sig. Tilläggas
bör dock, att lånen skola amorteras halvårsvis under loppet av fem år.
Lånen skola företrädesvis komma de mest konkurrenskraftiga och bäst utrustade
verkstäderna tillgodo. Önskligt är vidare att lånen fördelas på olika
verkstäder runt landet. Norskt arbete och norskt materiel bör användas,
varest detta är möjligt. I Norge synes finnas tre särskilda skeppshypoteksbanker.
Allenast en av dem, Norges Skibshypotek Aktieselskap, synes intaga
en mera självständig ställning. Avskrift av »Vedtsekter» för nämnda
bolag bilägges.
Finland.
Förslag till åtgärder till befrämjande av rederinäringen. Enligt en från
svenska beskickningen i Helsingfors inkommen rapport har numera texten
publicerats till det av chefen för finska sjöfartsstyrelsens statistiska byrå på
uppdrag av handels- och industriministeriet utarbetade förslaget till bildande
av en rederilånefond för rederirörelsens befrämjande. Den verkställda utredningen,
vilken enligt uppgjord plan kommer att kompletteras med undersökningar
angående eventuellt statsunderstöd åt varvsindustrien samt rörande
behovet av subventionering av linjetrafiken, utmynnar i ett förslag örn avskaffande
av importtullen såväl å segelfartyg som å utomlands utförda fartygsreparationer,
sänkning av tullen å visst ångfartygstonnage, ävensom
upprättandet av en rederilånefond om 100 milj. fink, vartill staten skulle
tillskjuta kapitalet. Bildandet av fonden skulle försiggå successivt under
loppet av tre år. För dylikt ändamål skulle i 1927 års tilläggsbudget upptagas
40 milj. fmk, samma belopp år 1928 och resterande 2Ö milj. i 1929
års stat. Ur fonden skulle lån i främsta rummet beviljas rederier för anskaffande
av fartyg för oceantrafik ävensom för vintertrafik avsedda äng- och
motorfartyg. I den mån medel därefter funnes tillgängliga, skulle även
andra för linjetrafik avsedda fartyg kunna komma i åtanke samt i sista
rummet trampfartyg. För lån för segelfart3Tg skulle en särskild fond örn 8
milj. fmk avskiljas.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
33
Den otvetydiga tillbakagång, som i så hög grad karakteriserat den finska
handelsflottans utveckling under senare decennier oell varpå allmänhetens
ögon kom att fästas genom en i början av året framlagd, av chefen för sjöfartsstyrelsens
statistiska avdelning verkställd undersökning föranledde statsmakterna
att under året ägna speciell uppmärksamhet åt frågan örn åtgärder
till upphjälpande av den inhemska rederinäringen. Som en väsentlig orsak
till de inhemska rederiföretagens i huvudsak bristande konkurrensförmåga
har därvid särskilt framhållits bristen på kapital i erforderlig omfattning och
till överkomliga räntesatser. Sålunda har påpekats, hurusom den utländska
rederirörelsen för närvarande torde arbeta nied främmande kapital, som
genomsnittligen blott drager ränta örn 4—(5 %, under det att motsvarande
räntefot i Finland uppgår till 8—9 %. Sedan yttrande över den nyssnämnda,
på initiativ av handelsministeriet föranstaltade utredningen infordrats från
vederbörliga myndigheter och organisationer, framlade den numera avgångna
socialdemokratiska regeringen en proposition till riksdagen angående inrättandet
av en statlig rederifond, örn förslagsvis 100 milj. mark. Beslut i saken
har sedermera fattats, varvid emellertid av budgethänsyn riksdagen underlät
att fixera lånefondens storlek, varförutom räntefoten samtidigt fastställdes
till en betydligt högre procentsats än vad som i den ursprungliga propositionen
föreslagits.
Ehuru man inom vissa rederikretsar utan tvivel torde vara av den åsikten,
att det vunna resultatet ingalunda motsvarade vad man haft skälig anledning
hoppas — särskilt på grund av vissa bestämmelser i lånevillkoren, som
omöjliggöra lån för avskaffande av billigt, överårigt utländskt tonnage, genom
vilket stadgande de större linjerederierna anses oskäligt komma att gynnas
på de smärres bekostnad — verkade blotta förhoppningen örn fondens uppläggande
dock redan under år 1927 märkbart livande beträffande inköp av
utländskt tonnage, en tendens som under innevarande år ytterligare accentuerats.
Det för passagerare- eller fraktfart under året nyinsatta finska tonnaget
uppskattas nämligen till sammanlagt 15,000—18,000 ton d. w., varav särskilt
må nämnas den av Finska Ångfartygs A/B i juni nästlidet år inköpta
passagerarångaren »Wellamo», som under de månader den varit i trafik
visat sig uppfylla högt ställda fordringar.
Bland andra under året å detta område framställda förslag märkas de å
Finlands andra sjöfartskongress fattade resolutioner — vilka dock närmast
hänföra sig till skeppsbyggerinäringen — nämligen yrkanden örn statligt
understöd i form av premier per bruttoregisterton för i Finland byggda
järn- och stålfartyg och per hästkraft av dylikas maskineri. Samtidigt rekommenderade
kongressen tullfrihet för alla från utlandet anskaffade fartyg
och för därstädes verkställda prestationer.
Som förut framhållits (Komm. Hedd. 28 nr 8 s. 435), har numera i Finland
beslutats inrättandet av en statens rederifond för befrämjande av inhemsk
rederiverksamhet, ehuru riksdagen av budgethänsyn ej fixerat lånefondens
storlek. Genom lag den 15 juni 1928 hava även utfärdats vissa
grundläggande bestämmelser rörande fonden. Av dess medel skall sålunda
åt finska redare, vilka kunna verksamt befrämja landets rederinäring, lämnas
lån för anskaffandet av för ändamålet dugliga fartyg. Lån utgives dock icke
för anskaffande av fartyg, som är äldre jin fem år och redan varit i finsk
redares ägo under ett års tid. Till jämförelse kail nämnas, att enligt bestämmelserna
för den svenska rederilånefonden denna är huvudsakligen avsedd
för befrämjande av den svenska skeppsfarten på utrikes orter och
särskilt i avlägsnare farvatten, samt att därest lån sökes för anskaffande av
fartyg företräde lämnas — under i övrigt lika förhållanden — åt den låne
Bihang
till riksdagens protokoll 1933. 0'' sami. Nr 112—lik.
820 23
34 Statsutskottets utlåtande Nr 113.
sökande, som låter tillverka fartyget vid svensk verkstad.
Vidare Ilar enligt nyssnämnda lag bestämts, att den längsta tid, för vilken
lån skall beviljas, är 8 år, samt att räntan å lån ur fonden skall utgå med
6 % örn året. Ar den faktiska räntan för statens långvariga lån lägre än
nyssnämnda räntefot, kan dock statsrådet fastställa räntan för lån ur fonden
i motsvarande grad lägre. Lån beviljas till belopp, motsvarande högst
hälften av fartygets värde, såvida ej fartyget prövas vara av synnerlig stor
nytta för landet, i vilket fall lån kan utgivas till två tredjedelar av fartygets
värde.
Överföring av medel till fonden är avsedd att ske i samband med den
årliga budgetregleringen, varvid statens finansiella tillstånd och den inhemska
rederinäringens behov vid varje tidpunkt skall beaktas. Enligt uppgift i
tidskriften Mercator har regeringen i sin budget icke upptagit något anslag,
men i en motion föreslås att riksdagen måtte besluta att i statförslaget
för nästa år skall upptagas ett anslag å 20 milj. mark, som skall överföras
till rederifonden.
Frankrike.
Lagbestämmelser om en rederilånefond. Enligt en nyligen av parlamentet
antagen lag skall kredit under statens garanti lämnas till franska redare,
som beställa tonnage vid varv inom landet. I en till lagen fogad överenskommelse
förbinder sig Credit Foncier att härför under fem års tid framåt
lämna i lån intill 200 milj. francs årligen. Lånen få sedan antingen utan
amortering återbetalas efter fem års förlopp eller också få de amorteras
under loppet av 20 år.
Lån kunna erhållas upp till 85 % av resp. fartygs byggnads- eller inköpsvärde.
Som säkerhet lämnas första panträtt i fartyget. Eäntespörsmålet,
som spelar en stor roll i dessa bestämmelser, är bl. a. ordnat så, att räntan
alltid skall motsvara räntesatsen för de obligationer, som Credit Eoncier
utsläpper i och för penninganskaffning för ändamålet, ökad med 1 % kommission
till banken. Hälften av ränteutgifterna skall bäras av staten, dock
skola redarna erlägga minst 4 %.
Lånen skola egentligen, som sagt, blott komma de redare till godo, som
göra fartygsbeställningar vid franska varv, men redarna kunna även efter
hänvändelse till regeringen få tillåtelse till beställningar vid utländska varv,
örn dessas pris med minst 15 % understiger de franska varvens.
Under debatten om lagförslaget i deputeradekammaren framhölls, att örn
penningmarknaden lättade, borde regeringen eventuellt få sänka redarnas
minimiräntesats örn 4 %.
Italien.
En fartyg shypotelcskassa med statligt understöd grundad. Enligt ett i Gazzetta
Ufficiale för den 13 augusti publicerat dekret av den 5 juli innevarande år,
vilket trätt i kraft omedelbart efter offentliggörandet, har i Born grundats
ett särskilt kreditinstitut under statlig kontroll, som skall lia till ändamål
att bidraga till den italienska sjöfartens tillväxt medelst beviljande av lån
åt inhemska rederiföretag. Lånen lämnas mot säkerhet med bästa rätt i
låntagarens fartyg till belopp ej överstigande 60 % av fartygens saluvärde.
Institutet, vars kapital skall utgöra 100 milj. lire, tecknade av 11 i lagen
närmare angivna banker och institutioner, äger rätt att i förhållande till
lämnade lån utsläppa obligationer, förfallna till betalning i den män lånen
gäldas. Obligationernas sammanlagda belopp får dock icke överstiga 10
gånger det tecknade kapitalet.
För lån, vilka avse byggande av fartyg i Italien eller förvärvande från
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
35
utlandet av fartyg, som äro högst 10 år gamla, lämnar staten till institutet
ett årligt räntebidrag, vilket i förra fallet utgår med 21/, % oell i senare fallet
med 1 %. För att berättiga till statsunderstöd måste fartygen vidare vara
klassade i italienska fartygsregistrets högsta klass. Låneoperationerna äro
under de första tre åren från lagens ikraftträdande begränsade, för att statsbidraget
skall kunna utgå, finansåret 1928—1929 till 400 milj. lire, finansåret
1929—1930 till 300 milj. lire och finansåret 1930—1931 till likaledes 300
milj. lire.
N eclerländenia •
Enligt vad framgår av en skrivelse från Svenska beskickningen i Haag
till kommerskollegium den 17 mars 1928 hava tidigare i Nederländerna
förekommit ingripande av stat eller kommun till sjöfartsnäringens ekonomiska
stödjande. Dessa hava emellertid varit begränsade till särskilda fall, där
speciella omständigheter ansetts föreligga. Några permanenta anordningar i
form av rederilånefond eller annat dylikt finnas icke i Nederländerna.
Beskickningen anför ytterligare, bland annat, följande. Yad angår åtgärder
från enskilt håll synas de holländska s. k. skeppshypoteksbankerna förtjäna
ett omnämnande. Som namnet angiver, utlåna de penningar mot säkerhet
i fartygsinteckningar. Härför erforderliga medel förskaffa de sig från allmänheten
mot utgivande av s. k. »pandbrieven» d. v. s. andelsbevis i lån,
som i mån av behov emitteras. Lånen torde i regel amorteras genom
utlottning av andelsbevisen.
Den första skeppsliypoteksbanken grundades år 1899. För närvarande
finnas 12 stycken, varav dock 2 äro under likvidation och endast 3—4 bedriva
en mera omfattande rörelse. Närmare uppgifter angående bankernas
namn, aktiekapital, omsättning och utdelning hava lämnats i en skrivelsen
närsluten här i avskrift bilagd tablå. Av densamma framgår att de inbetalda
aktiekapitalen äro tämligen små i förhållande till omsättningen ävensom att
vissa av ifrågavarande företag hava kunnat giva mycket höga utdelningar,
medan andra, och särskilt sådana som tillkommit under krigskonjunkturen,
uppvisa ogynnsamma resultat.
I ytterligare meddelande i ämnet från beskickningen av den 27 september
1928 framhålles hurusom av åberopade statuter rörande vissa skeppshypoteksbanker
framgår, att bankerna även kunna ägna sig åt annan verksamhet
än lån mot hypotek i fartyg, såsom inköp och befraktning av fartyg, men att
i praktiken någon annan verksamhet icke förekommer.
Storbri taiuiien.
Svenska generalkonsulatet i London meddelar, att brittiska regeringen
beslutit att efter utgången av mars månad 1927 icke vidare förnya lagstiftningen
örn Trade Facilities, vilken ägt bestånd sedan 1921. Den summa av
£ 75,000,000, som parlamentet beviljat för ifrågavarande ändamål, kommer
sålunda icke att ytterligare ökas. De hittills i anspråk tagna garantierna
torde uppgå till närmare £ 70,000,000.
Samtidigt lämnar generalkonsulatet en redogörelse för fördelningen av
de hittills beviljade krediterna på olika industrigrenar. Till grund hava
lagts officiella uppgifter, vilka varit tillgängliga för tiden intill utgången av
nästlidna mars månad. Den summa, som intill nämnda tid garanteras,
uppgick till närmare £ 65,000,000. Härav komma på följande huvudgrupper:
36
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
£
Rederinäringen för inköp av fartyg.................................................. SJÖ,000,000
Företag för byggande av lokala järnvägar ..................................... 12,500,000
Företag för produktion av elektrisk kraft ...................................... 9,300,000
Företag för verkställande av allmännyttiga anläggningar såsom
hamnar, dockor, vattenanläggningar m. m............................... 4,200,000
Företag för anläggande av järnvägar (huvudsakligen i Afrika) ...... 3,300,000
Stenkolsindustrien............................................................................... 3,200,000
Pappersindustrien (huvudsakligen för anläggningar i New Found
land
och Canada)...................................................... 2,600,000
Aluminiumindustrien ........................................................................... 2,500,000
Kväveindustrien.................................................................................. 2’000’000
Sockerbetsindustrien ........................................................................ 1,''700^000
Järn- och stålindustrien .................................................................... 700^000
Tennindustrien ................................................................................... 380^000
Automobilindustrien ......................................................................... 350^000
Byggnadsindustrien ............................................................................. 300,000
Cementindustrien .............................................................................. 175,000
Tegelindustrien ................................................................................... 110,000
Kalkindustrien.................................................................................... 100^000
Diverse industrier................................................................................. 2,000^000
Såsom redan ovan meddelats (jfr Komm. Medd. 26 nr 13—14 s. 648) har
den. brittiska regeringen beslutat att icke förnya lagstiftningen örn Trade
Facilities Act. Dess giltighetstid utlöpte den 31 sistlidne mars, och några
ytterligare krediter enligt denna lag ha icke beviljats sedan sagda dag.
Enligt vad svenska generalkonsulatet i London inberättat, hade vid tiden
för lagens upphörande krediter beviljats till ett belopp av £ 74,251,780 och
sålunda den av parlamentet för ändamålet fastställda maximisumman av
£ 75 miljoner i det närmaste tagits i anspråk. Av de sedan lagens ikraftträdande
år 1921 garanterade lånen hade £ 2,045,157 återbetalats, varför
statens utestående förbindelser den 31 mars belöpte sig till £ 72,206,623.
Bil. L.
Denna bilaga utgöres av »Kommersiella Meddelanden utgivna av Kommerskollegium»
årg. XII nr 20, 31 oktober 1925.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
37
Bil M.
P. M.
Angående statliga åtgärder i nedan angivna länder tor
sjöfartens understödjande.
(Sammanställning av inom kommerskollegium
tillgängliga uppgifter i ämnet.)
Norge.
Enligt provisorisk lag av elen 21 juli 1916 må fartyg över 20 år gamla
icke inköpas från utlandet. Undantag gäller för fartyg örn 100 bruttoton
eller därunder samt för fartyg som äro byggda för fångst eller fiske på
havet, bärgning, bogsering, isbrytning eller liknande ändamål och alltjämt
skola användas till dylikt bruk, vilka fartyg, oavsett deras ålder, må inköpas,
så fram t de efter av vederbörande tillsynsmyndighet anordnad besiktning
befinnas i fullt betryggande skick.
Fartyg, avsett för nedskrotning (ophugning) eller avriggning till pråm,
får dock oavsett ålder eller klass införas till Norge blott det efter vederbörlig
besiktning befunnits sjödugligt för resan till Norge.
I lagen meddelas dessutom bestämmelser örn att utländskt fartyg, som
inköpes av norsk undersåte eller norskt bolag, icke får införas i norska
fartygsregistret eller tilldelas nationalitetsbevis med mindre det uppfyller
vissa närmare angivna klassificeringsfordringar.
Tyskland.
Tillgängliga uppgifter från Tyskland avse endast åtgärder för nedskrotning
av äldre tonnage. ...
I skrivelse från svenska generalkonsulatet i Hamburg den 15 februari
1933 meddelas, att enligt uppgift i därvarande tidningspress rederikoncernen
Hamburg—Amerika-Linie — Norddeutscher Lloyd (Hapag — Lloyd—Union)
till fullföljande av sitt nedskrotningsprogram under senare tid och intill
den 31 januari 1933 försålt Hamburg—Amerika linjen 13 ångfartyg örn
tillhopa 75,783 bruttoton och Norddeutscher Lloyd 15 fartyg örn 94,393
bruttoton. ... . .
Enligt skrivelse från svenska beskickningen i Berlin den 27 januari 1933
har tyska riksregeringen på grund av framställningar från redarekretsar för
stödjande av den betryckta sjöfartsnäringen inom ramen för det allmänna
arbetsanskaffningsprogrammet ställt till förfogande en kredit av 12 miljoner
BM. att användas som premiering för nedskrotning av äldre tonnage. Krediten
skulle användas på så sätt att ett tillskott av 30 BM. per bruttoton
skulle lämnas för nedskrotning av sammanlagt 400,000 ton. Tillskottet
lämnas i form av lån och icke som från redarehåll begärts i form av nedskrotningspremier.
lie lämnade lånen skulle förfalla till betalning i smärre
poster, av vilka den första skulle erläggas först då vederbörande rederi vore
i stånd att på däri insatt kapital lämna en utdelning av 4 % årligen.
Såsom villkor för erhållande av nedskrotningsbidrag gäller bland annat:
1) fartygen måste sedan don 1 januari 1930 utan avbrott lia varit införda
38
Statsutskottets utlåtande Nr lis.
i ett tyskt fartygsregister oell under denna tid lia tillhört den, som begär
tillskottet;
2) fartygen mäste lia löpt av stapel före den 1 januari 1913;
3) fartygen måste mäta brutto 500 ton eller mera;
4) _ nedskrotningen av fartygen måste äga rum på ett tyskt varv.
Rikstrafikmini stern kan dock bevilja undantag från villkoren under 2 och 3.
Begäran örn bidrag skall riktas till »Verband Hentschel'' Reeder» i Hamburg.
I detta sammanhang må tillika meddelas, att, enligt uppgift från beskickningen
i skrivelse den 31 augusti 1932, i vissa tyska tidningar framförts
betänkligheter mot en i svenska rederikretsar diskuterad idé, örn finansiering
av nedskrotning av fartyg genom av staten utdelade premier, vilka
sedermera skulle, täckas genom pålagor å skeppsfarten. Det har därvid
anmärkts på att jämväl utländska fartyg skulle komma att bidraga till nedskrotningskostnader,
som endast gagnade den svenska rederinäringen.
Nederländerna.
Enligt skrivelser från svenska beskickningen i Haag den 7 juni och den
1 september 1932 har i Nederländerna antagits en lag örn bildandet av ett
till hälften statligt aktiebolag för stödjande av rederinäringen. Bolaget har
till uppgift att .stärka den nederländska rederinäringens ställning å den
internationella sjöfartens område, för vilket ändamål bolaget bör befordra
ett närmande eller en sammanslagning av vederbörande rederier, en efter
föreliggande samfärdselbehov mera anpassad organisation av handelsflottan
samt en i största möjliga utsträckning produktiv fördelning av handelsflottan
å de internationella sjöfartslinjerna. Eör att lösa dessa uppgifter må bolaget
mot .betryggande säkerhet kunna lämna räntebärande lån till nederländska
rederier på villkor, som i varje särskilt fall bestämmas. Däremot får bolaget
icke självt bedriva rederirörelse och ej heller förvärva fartyg utom i fall av
realisation av lämnad säkerhet.
Bolaget skall äga bestånd till utgången av år 1940 därest ej bolagsstämma
— med samtycke av handelsministern — fattar beslut örn dess tidigare
upphörande eller dess fortsättande. Aktiekapitalet skall utgöra 5 miljoner
gulden, . varav regeringen skall teckna aktier å 2.6 miljoner eller således
aktiemajoriteten och återstående kapital uppbringas genom teckning av
nederländska rederier, som permanent bedriva sjöfart under holländsk flagg
mellan Nederländerna och dess kolonier eller med främmande länder. Rederier,
som erhålla understöd, skola vara skyldiga att teckna aktier i bolaget.
I den män bolagets aktiekapital ej förslår må kapitalbehovet tillgodoses
genom lån. ur . statskassan eller lån mot borgen av staten.
Av motiveringen till lagen framgår bland annat, att den rådande depressionen.
inom rederinäringen, vilken depression blivit särskilt kännbar i Holland,
framtvingat behov av statligt stöd åt sjöfartsnäringen för att bereda denna
tillfälle att anpassa sig efter de nya förhållandena. Av flera orsaker ansåges
emellertid icke direkt subvention böra ifrågakomma, utan borde stödåtgärderna
ordnas så att rederierna själva stimulerades till en snabb reorganisation,
vilket syfte temporära statskrediter ansågos bäst ägnade att befordra.
Yid beviljandet av dessa krediter kunde villkor uppställas, varigenom
man framtvingade en fusion eller en intensivare samverkan mellan
rederierna, varigenom de allmänna kostnaderna kunde nedbringas. Ändamålet
med dessa krediter vore således icke att finansiera rederinäringens
förluster utan att uppnå en rekonstruktion av rederiföretagen på sundare
bas. Därför komme i allmänhet understöd blott att beviljas sådana rederier,
som förebringade en acceptabel reorganisationsplan. Vid långivningen
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
39
borde också tillses, att budgeten icke onödigtvis belastades och att statskrediten
icke utsattes för fara genom lämnande av förskott utan täckning.
Krediterna borde därför endast lämnas mot sakhypotek och mot skälig ränta.
Storbritannien.
I skrivelse från svenska generalkonsulatet i London den 30 juli 1932
meddelas, att en av Chamber of Shipping tillsatt kommitté med uppgift att
undersöka sjöfartens läge under juni manad samma ar avgivit betänkande i
ämnet. I detta betänkande, varav 1 exemplar tillställts kollegium samtidigt
med avskrift av skrivelsen, hemställdes bland annat, att Chamber of Shipping
såsom en omedelbar åtgärd i syfte att befrämja en reduktion av överskottskapaciteten
i handelstonnaget borde tillsätta en kommitté med uppgift att
i samråd med utländska redare, banker och andra intressenter utarbeta en
plan för uppläggning och nedskrotning av överflödigt tonnage. Uttryckligen
framhålles, att planen, för att kunna realiseras, måste grundas på internationell
samverkan. I betänkandet förordas vidare en rationalisering av
trampfarten.
Enligt meddelande från beskickningen i London den 11 februari 1933
har frågan örn nedskrotning av föraldrat tonnage redan ar 1931 varit föremal
för behandling av en kommitté som tillsatts av presidenten i Board of Trade.
Kommittén, som hade till uppgift att undersöka lämpligheten av att utan
bidrag av allmänna medel uppmuntra utbyte av gammalt tonnage mot nytt,
har i sitt i april 1931 avgivna betänkande som slutomdöme uttalat, att det
syntes omöjligt att framlägga ett praktiskt genomförbart och för den enskilde
rättvist program för nedskrotning vare sig självständigt eller under
förutsättning av förnyelse av tonnaget, vilket kunde vara ägnat att erbjuda
nödvändigt ekonomiskt stöd åt vederbörande industrier. Därjämte fann
kommittén, att det ur nationell synpunkt icke vore önskvärt att lägga hinder
i vägen för skeppsredarnas frihet vid försäljning av sina fartyg.
I beskickningens skrivelse har därjämte upplysts, att Board of Trade på
förfrågan förklarat, att man där icke ägde kännedom örn att regeringen skulle
hava för avsikt att för parlamentet framlägga något lagförslag om nedskrotning
av fartyg.
Frankrike.
I skrivelse från beskickningen i Paris den 10 februari 1933 meddelas, att
under år 1932 fyra särskilda rederibolag erhållit understöd från franska
staten å tillhopa‘336,490,000 francs. Understöden lämnas på grund av särskilda
avtal mellan staten och bolagen, av vilka avtalen med tre av bolagen
bifogats beskickningens skrivelse. Av dessa framgår, att bolagen
för subventionerna förbundit sig att uppehålla vissa närmare angivna regelbundna
linjer samt medgivit staten en mycket vittgående kontroll och beslutanderätt
över bolagens hela rörelse, betydande andel i eventuellt uppkommande
vinst samt rätt att vid koncessionstidens utgång kostnadsfritt
få till sig överlåtna de å linjerna använda fartygen jämte vissa andra kapitaltillgångar.
Därjämte har under året franska staten lämnat ett antal rederier krediter
till sammanlagt 5,100,000 francs att användas för skepp sbyggnad.
Italien.
Svenska generalkonsulatet i Genua har i skrivelse den 15 januari 1932
meddelat, att italienska regeringen för att i någon mån underlätta de svå
-
40
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
righeter, vilka på grund av den allmänna depressionen uppstått för landets
sjöfart (särskilt de i frakttransporter gående fartygen), genom dekret den 13
november 1931 ingripit dels genom att utdela ett slags premier beräknade
per sjömil och tonnage, och dels genom att vid nedskrotning av mindre
sjödugliga fartyg restituera till ägarna ett visst belopp.
Sjöfartspremier kunna erhållas för alla på mekanisk väg framdrivna fartyg
och beräknas per tillryggalagd sjömil och respektive fartygs bruttodräktighet,
nämligen O.0025 lire per ton upptill 1,500 ton, därefter O.00125 lire per ton
till och med 2,500 ton, O.ooos lire till och med 4,000 ton samt O.0002 lire
för varje överskjutande ton. Vissa avvikelser gälla dock för äldre fartyg
samt för fartyg, som endast segla inom landets territorialvatten. Därjämte
ersättning endast för en begränsad sträcka, nämligen högst 18,000
sjömil för fartyg upp till 1,500 ton, 30,000 sjömil för fartyg upp till 2,500
ton samt 40,000 sjömil för större fartyg. Även för segelfartyg utgår viss
ersättning, beräknad efter 20 lire per bruttoton med hänsynstagande till antalet
besättningsmän.
Beträffande nedsJcrotningsbidraget har kommunikationsministern vid framläggande.
för riksdagen av lagförslag i ämnet uttalat, bland annat, att det,
för att i någon mån upphjälpa de svårigheter, som uppstått för landets
handelsflotta, beslutats att nedskrota de mindre sjödugliga fartygen (försedda
med järnskrov), då man därigenom dels undveke de utgifter, som ett
»upplagt» fartyg oundgängligen åsamkade sina ägare, och dels kunde ge
respektive ägare en visserligen blygsam men dock ersättning, vilket i sin tur
satte dessa i stånd till att något så när möta de genom krisen iråkade ekonomiska
svårigheterna. På grund av det tryckta läget även hos den inhemska
järnindustrien bleve givetvis ovan berörda nerskrotning av fartyg icke direkt
ekonomiskt bärkraftig, då kostnaderna för densammas utförande för ögonblicket
icke stöde i rimlig proportion till de priser, vilka eventuellt kunde
erhållas vid skrotets försäljande. Det vore av denna senare anledning som
den italienska staten sett sig föranlåten att ingripa genom att med s. k. premier
förmå rederier eller privata ägare att göra sig av med de mindre värdefulla
fartygen, vilkas användning av en eller annan anledning vore problematisk
och som endast tjänade elen billigare godstrafiken.
Den sammanlagda bruttodräktigheten hos de till nedskrotning föreslagna
fartygen, vilkas försvinnande från marknaden skulle anses både nödvändigt
och ekonomiskt önskvärt, är ej mindre än 200,000 ton. Ersättningen utgår
efter cirka 25 lire per ton, varför ett kapital på 5 miljoner skulle anslås av
staten för detta ändamål. Nedskrotningen skall påbörjas senast 31/,2 1932
och vara avslutad 30/4 1933. Genom dekret 22/7 1 932 har anslag under enahanda
villköl'''' beviljats för nedskrotning av ytterligare 200,000 ton, som påbörjas
senast sl/6 1933 och avslutas senast 3I/10 1933. (Skr. från besk. i Rom
14 /
3
1933.)
Portugal.
Enligt meddelande från svenska beskickningen i Madrid den 28 december
1932 har portugisiska regeringen den 19 i samma månad utfärdat nya bestämmelser
angående subsidier åt portugisiska rederinäringen för anskaffning
av fartygsbränsle. Subsidierna beräknas efter olika grunder för passagerare-
och lastfartyg samt utgå även olika med hänsyn till den fart, vari
fartygen gå m. m.
Amerikas Förenta Stater.
I skrivelser från svenska beskickningen i Washington den 16 december
1931 och den 12 januari 1932 upplyses, att statsbidraget till de amerikanska
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
41
rederierna utgår huvudsakligen under tvenne former, dels genom beviljande
av lån på synnerligen liberala villkor för nykonstruktioner och dels genom
tilldelande av fördelaktiga postkontrakt.
Yad beträffar kreditgivningen för nykonstruktioner upplyses, att till utgången
av fiskalåret 1930/1931 beviljats lån å sammanlagt cirka 145 miljoner
dollars, varav intill samma års utgång cirka 72 miljoner utbetalats. Av det
utbetalade beloppet belöper sig nära 29 miljoner på nämnda fiskalår. Genom
krediterna har lämnats lån för nybyggnad av sammanlagt 56 fartyg samt
ombyggnad av 19 fartyg.
I fråga örn postkontrakten meddelas, att sedan antagandet av 1928 års
Mercliant Marine Act 41 postkontrakt avslutats, vilka påfordra byggandet
av 61 fartyg med en beräknad kostnad av 283 miljoner dollars och rekonstruktion
av 35 fartyg för 8 miljoner dollars. Avsiutandet av ytterligare 3
kontrakt, varom underhandlingar påginge, skulle komma att öka antalet nya
fartyg till 69. Enbart under fiskalåret 1930/1931 hava 5 nya fartyg med en
sammanlagd kostnad av 16.7 miljoner dollars och med ett tonnage av 51,000
ton insatts på olika router och vid slutet av året befunno sig 19 fartyg med
ett tonnage av omkring 244,000 ton till en beräknad kostnad av cirka 102
miljoner dollars under byggnad. Det belopp, som den federala regeringen
beräknas få vidkännas på grund av de löpande postkontrakten, uppgår till
över 300 miljoner dollars.
I skrivelse den 7 september 1932 har beskickningen vidare meddelat, att
enligt tillkännagivande från Stopping Board 124 av dess gamla fartyg inom
den närmaste tiden skulle avföras från fartygsregistret och säljas som
skrot. Enligt därvid erhållna uppgifter omfattade Stopping Boards handelsflotta
för det dåvarande 366 fartyg (ursprungligen 2,546), varav 99 voro i
aktiv tjänst och 267 — därav de till nedskrotning avsedda 124 — voro
upplagda.
Japan.
I skrivelse från svenska beskickningen i Tokio meddelas följande:
»Under parlamentets höstsession förlidet år framlades av regeringen en
proposition, genom vilken avsågs att dels giva rederinäringen hjälp att föryngra
flottan och dels motarbeta den tilltagande arbetslösheten på skeppsvarven.
Planen gick ut på att 400,000 ton gamla fartyg skidle nedskrotas
och 200,000 ton nya fartyg byggas under en tid av tre år. Allt material i
de nya fartygen skulle vara japanskt, och de skulle icke få vara mindre än
4,000 bruttoton och göra mindre än 131 /2 knop. Subsidierna skulle vara
45 yen per ton för fartyg under 14 knops och 54 yen per ton för fartyg
över 18 knops fart. Som särskilt villkor stipulerades, att redarna skulle
nedskrota minst två ton fartyg över 25 års ålder för varje ton nya fartyg,
för vilka subsidier söktes. Propositionen vann parlamentets bifall. Totalkostnaden
för statsverket beräknades till cirka 10 miljoner yen.
Det visade sig emellertid snart, att det praktiska resultatet av åtgärden
blev obetydligt. Olikartade omständigheter medverkade härtill.
Först och främst drevs priset på sådant gammalt tonnage, som kom i fråga
för nedskrotning, genom spekulation avsevärt i höjden, och nedskrotningsföretagen
förlorade intresse därför. De funno det ännu mera förmånligt
än förr att köpa gamla utländska fartyg, vilka kunna nedskrotas under
frihamns-privilegier och på grund av i allmänhet högre klass och bättre
skick lämna värdefullare skrot, vilket är tullfritt vid den därpå följande
tullbehandlingen. De flesta av dessa gamla japanska fartyg äro dessutom
högt intecknade och ägarna hava funnit det svårt att förfoga över dem.
Nybyggnadsverksamheten har vidare hållits tillbaka av stålprisernas ökning
(mert omkring 100 %) och den omständigheten att till följd av de närmast
42
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
föregående årens lågkonjunktur inom varvsindustrien en del varv Lava i
icke ringa män lågt om sin verksamhet till tillverkning av broar, rör,
byggnadsjärn o. d. har gjort varven mindre angelägna att tavia om kontrakt
å nya skeppsbyggnader. Slutligen — och icke minst — har den japanska
valutans fall skaffat temporär lönande sysselsättning för ett icke ringa antal
av just sådana gamla fartyg, som dessförutan skulle hava kommit i fråga
till nedskrotning.
Den ifrågavarande statsåtgärden har därför icke haft åsyftad verkan. Vid
det sista årsskiftet voro sammanlagt — förutom ett fartyg för kommunikationsministeriets
räkning — endast 11 fartyg örn tillsammans cirka 36,500
ton under byggnad. Såsom bevis på det ringa intresse, som visas från
rederiernas sida, må nämnas, att Japans största rederi icke alls begagnat
sig av de förmåner, som erbjudas.
De intresserade synas vara ense örn att åtgärderna från statens sida
måste modifieras, örn de skola få något praktiskt resultat. Från rederiernas
sida göres gällande, att nedskrotning av gammalt utländskt tonnage måste
förhindras i Japan resp. att därvid vunnet skrot måste beläggas med hög
tull. (Nedskrotningsföretagen söka givetvis göra sitt inflytande gällande i
motsatt riktning). Det väntas, att frågan åter skall komma upp i form av
en ny regeringsproposition under parlamentets vårsession.
Det, som hittills skett, kan kort resumeras så, att regeringen erbjudit
rederi- och varvsnäringarna vissa subsidier men att villkoren icke visat sig
nog lockande. — Man kan nog utan överdrift säga, att efter det subsidierna
utbjudits kölen icke sträckts för någon nybyggnad, som icke även dessförutan
skulle hava kommit till stånd.
Kommerskollegii sjöfartsbyrå den 27 mars 1933.
Till kungl, kommerskollegium.
Sedan kungl, kollegium genom tvenne remisser den 27 nästlidna februari
anhållit örn fullmäktiges i Jernkontoret yttrande dels över motionerna nr
162 i första kammaren av herr Nordborg och nr 173 i andra kammaren av
herr Christiernsson m. fl. angående statsanslag till inköp av äldre fartygstonnage
för nedskrotning, dels över de av samma motionärer väckta motionerna
nr 218 i första och nr 380 i andra kammaren örn importförbud
beträffande äldre fartyg samt importreglering beträffande smidbart järnskrot
m. m., få fullmäktige anföra följande.
Motionernas huvudsyfte är, att den betryckta sjöfartsnäringen under nu
rådande ekonomiska depression skulle genom statens ingripande beredas
hjälp genom anvisande av ett belopp av 2,800,000 kronor att användas till
inköp för nedskrotning av c:a 73,000 bruttoton äldre och omoderna fartyg.
Beloppet skulle utbetalas till rederierna för att möjliggöra kostnadsfritt
överlämnande av nedskrotningstonnaget till varven. Samtidigt föreslå motionärerna
dels importförbud beträffande fartyg av högre ålder än 25 år, dels
att exportförbudet för smidbart järnskrot icke vidare förnyas, dels att det
genom lämpligt avvägd tullsats eller eljest åvägabringas viss importreglering
beträffande smidbart järnskrot.
En minskning i det förefintliga beståndet av äldre och omoderna fartyg
i vår handelsflotta genom nedskrotning synes fullmäktige vara en fullt
ändamålsenlig åtgärd. Det torde emellertid med fog kunna ifrågasättas,
huruvida detta bör ske på det allmännas bekostnad. Enligt det föreliggande
förslaget skulle rederierna få en sammanlagd ersättning av statsmedel örn
iStatsutskottets utlåtande Nr lin. 43
c:a 2''8 milljoner kronor för i det närmaste icke användbara fartyg. Anledningen
till utrangeringen av det omskrivna tonnaget är ju den, att de äldre
fartygen på grund av de höga seglationskostnaderna icke kunna upptaga
konkurrensen med det moderna tonnaget. Fullmäktige ifrågasätta emellertid,
huruvida de av motionärerna föreslagna åtgärderna verkligen kunna
medföra en bestående förbättring i läget för rederinäringen, då det ju är
det moderna tonnaget, varav ej obetydlig del lärer vara upplagd i saknad
av sysselsättning, som bestämmer fraktsatsernas höjd. En utrangering av
äldre tonnage kan således knappast, åtminstone icke annat än rent tillfälligt,
bereda rederinäringen en lättnad i dess betryckta läge. Det ligger för övrigt
nära till hands att göra en jämförelse med förhållandena inom industrien.
Inom en industrigren, som har större kapacitet för en viss tillverkning än
som motsvarar efterfrågan, måste de anläggningar, vilka äro omoderna och
sålunda arbeta med höga tillverkningskostnader, i första hand nedlägga
driften under en lågkonjunktur, för så vitt man icke vill arbeta med förlust.
Borttagande av en viss del av överskottskapaciteten torde emellertid icke
under själva lågkonjunkturen kunna medföra någon stegring i de starkt
nedpressade priserna, då det är de modernaste fabrikerna, som bestämma
prisläget. För närvarande befinna sig många industrier i detta predikament.
Fullmäktige tro emellertid icke, att det skulle vara till det allmännas bästa,
örn staten genom understöd eiler premier medverkade till nedläggande av
vissa fabriker, utan det måste liksom hittills vara den enskilda företagsamheten,
som här verkar reglerande.
Örn det icke desto mindre skulle befinnas lämpligt att bevilja rederinäringen
en viss ekonomisk hjälp från det allmännas sida på grund av
t. ex. motsvarande åtgärder i andra länder, får detta dock ingalunda ske
på bekostnad av andra industriers berättigade intresse såsom föreliggande
förslag innebär. Innan fullmäktige övergå härtill, vilja fullmäktige emellertid
något beröra storleken av den ifrågasatta premieringen.
Under förutsättning att icke missuppfattning angående relationen mellan
bruttoton och därur erhållet järnskrot räder, lärer, enligt vad fullmäktige
inhämtat, i genomsnitt vid nedskrotning av lastfartyg (varom det här är
fråga) av varje bruttoton erhållas cirka 60 viktsprocent järnskrot. Ett lastfartyg
örn t. ex. 5,000 bruttoton skulle sålunda giva en järnskrotkvantitet av
cirka 3,000 ton. Då enligt motionen cirka 73,000 bruttoton äldre fartyg
representerande cirka 44,000 ton skrot skulle inlösas av staten för en kostnad
av cirka 2,800,000 kronor skulle detta betyda, att rederierna för järnskrotet
i fartygen skulle erhålla ett pris av cirka 64 kronor per ton. Då
man tager i beaktande, att prima chargerbart smidesjärnskrot, fritt levererat
järnverken i mellersta Sverige från nedskrotade fartyg för närvarande siljes
till ett pris av 37—45 kronor per ton, framgår, att det föreslagna inlösningspriset
per bruttoton är alltför högt. För att inlösningspriset skall bliva
jämförbart med det gällande dagspriset, skall till det förra läggas såväl
nedskrotnings- som fraktkostnader eller minst cirka 20 kronor per ton. En
direkt jämförelse mellan det av motionärerna föreslagna inköpspriset och
gällande priser å nedskrotningstonnage är även upplysande. Fullmäktige
hava inhämtat, att tonnage för nedskrotning för ungefär 6 månader sedan
betingade ett pris av 0 ä 10 kronor per bruttoton, men att detta pris stegrats
och för närvarande utgör 14 ä 15 kronor. För det alldeles övervägande
antalet fartyg skulle staten sålunda utan någon som helst motprestation
från rederinäringens sida erlägga ett pris av mer än cirka 2''/2 gånger det i
öppna marknaden gällande. Att representanter för rederinäringen själva
anse här ifrågavarande fartyg icke hava något egentligt värde framgår av
förslaget, att fartygen skulle kostnadsfritt överlämnas till varven.
44
Statsutskottets utlåtande Nr lis.
Fullmäktige förmoda med hänsyn till vad framgår av den ovan förebragta
utredningen, att motionärerna grundat sitt lösningspris för bruttotonnaget
på ett helt annat konjunkturläge än det nuvarande. Fullmäktige vilja
emellertid upplysningsvis meddela, att priset per ton skrot från gamla fartyg
åren närmast före världskriget utgjorde eirka 50 kronor vid bruk i mellersta
Sverige nied en fraktkostnad av cirka 8 kronor per ton. Under år 1929,
då skrotpriset på grund av den starka efterfrågan var avsevärt högre än för
närvarande, var motsvarande pris cirka 65 kronor, inbegripet fraktkostnaden.
Med stöd av det ovan anförda kunna fullmäktige för sin del icke tillstyrka,
att staten, örn understöd till en i sig själv berättigad nedskrotningsverksamhet
över huvud taget skall ifrågakomma, ens tillnärmelsevis betalar
det av motionärerna föreslaga priset. Icke heller kunna fullmäktige tillstyrka,
att för nedskrotning avsedda fartyg, örn statsinlösen kommer att
äga rum, utan vederlag överlämnas till varven, emedan detta endast komme
att bereda dem en oskälig fördel på det allmännas bekostnad och på samma
gång skulle hindra eller försvåra den enskilda företagsamhet, som bedrives
i branschen, och som helt visst kommer att utökas, därest den icke genom
de äskade åtgärderna lamslås. Den tredje parten, skrotkonsumenterna, d. v. s.
järnverken, bär i förslaget helt negligerats och skulle icke erhålla någon
som helst fördel genom den planerade nedskrotningsverksamheten utan
skulle tvärtom, såsom nedan kommer att visas, genom de i anslutning till
statsingripandet föreslagna åtgärderna bliva hotade till sin existens.
Nedskrotningsverksamheten förutsätter nämligen enligt motionärerna följande
åtgärder:
1) införande av importförbud för fartyg av högre ålder än 25 år;
2) att det gällande exportförbudet för smidbart järnskrot icke vidare förnyas
samt
3) att genom lämpligt avvägd tullsats eller eljest viss importreglering
åvägabringas för smidbart järnskrot.
Till förhindrande av otillbörlig spekulation föreslås, att endast fartyg,
som redan den 1 januari 1931 var infört i fartygsregistret, skulle kunna
åtnjuta premie av ifrågavarande slag. Införandet av importförbud för fartyg
av högre ålder än 25 år syftar därför uppenbarligen till att helt förhindra
anskaffandet av billigt utrangerat tonnage för nedskrotning åt den enskilda
företagsamheten och sålunda tillförsel till den inhemska skrotmarknaden av
en vara till billigare pris än den statspremierade verksamheten möjligen
komme att leverera, enär full frihet skulle finnas att även exportera det
härvid fallande skrotet.
Skulle ett sådant förbud förknippas med av motionärerna äskade åtgärder
för importreglering och samtidigt slopande av hittills varande exportförbud
i syfte att bereda mycket vinstgivande avsättningsmöjligheter för det vid
upphuggningen fallande, premierade skrotet, komme den svenska järnhanteringen
inom kort att råka i ett mycket prekärt läge på grund av alltför
höga skrotpris och svårigheten för att icke säga omöjligheten av att anskaffa
tillräckliga kvantiteter. Motionärerna hava uppenbarligen varit ovetande örn
det dråpslag, som de riktat mot den svenska järnhanteringen genom sina
yrkanden örn restriktioner, vilka, örn de vunne statsmakternas bifall, helt
enkelt komme att beröva järnhanteringen existensmöjligheter i nuvarande
läge. Fullmäktige vilja med några siffror belysa järnskrotets roll. Järnverkens
totala förbrukning av köpskrot utgjorde år 1928 cirka 158,000 ton, år
1929 cirka 185,000 ton, år 1930 cirka 172,000 ton och år 1931 cirka 176,000
ton. Betydande delar härav hava täckts genom import, enär tillräckliga
kvantiteter icke stått att uppbringa inom landet. Importen av smidbart
skrot utgjorde sålunda
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
45
år 1928
» 1929
» 1930
» 1931
19,558 ton '')
27,032 » ’)
27,793 »
69,211 »
Under år 1932 uppgick importen till 53,790 ton. Av de anförda siffrorna
framgår med full tydlighet, dels att det hittills alltid förelegat ett stort
importbehov av skrot, dels att den kvantitet skrot, som skulle stå till buds
genom nedskrotningsverksamheten, eller cirka 44,000 ton, är obetydlig i jämförelse
med den svenska förbrukningen, då den endast motsvarar cirka 3
månaders konsumtion. Även örn nu i utsikt ställda tonnagemängder komma
att bliva föremål för nedskrotning, och det härvid fallande skrotet komme
den svenska marknaden till godo genom lämpliga föreskrifter från myndigheternas
sida, har man för framtiden icke någon säkerhet för, att den inhemska
järnhanteringen kan tillgodose sitt behov av järnskrot, därest några
av de föreslagna åtgärderna skulle vinna statsmakternas bifall.
Det smidbara skrotet spelar för handelsjärnstillverkningen en mycket
avsevärd roll och är för de svenska järnverken rent av ett livsvillkor under
nuvarande lågkonjunktur, då man måste begagna varje till buds stående
möjlighet att förbilliga sin tillverkning. Handelsjärnet lider som känt sedan
flera år av en mycket stark utländsk konkurrens. Emellertid har handelsjärnet
under senare år kommit att få en alltmer ökad betydelse. Detta
framgår av att dess andel i den totala svenska järntillverkningen från att
år 1929 hava utgjort 53 % för år 1930 steg till 57 % och för år 1931 till
61 %. Under 1932 utgjorde handelsjärnets andel icke mindre än 64 % av
den totala tillverkningen, d. v. s. 338,100 ton. Denna utveckling har kunnat
äga rum tack vare exportförbud å svenskt skrot och fri import av utländskt
skrot. Skulle nu genom vidtagande av restriktiva åtgärder av i motionerna
ifrågasatt slag järnverkens möjligheter att anskaffa skrot omöjliggöras, skulle
detta betyda avsevärt minskad konkurrensförmåga och som följd härav
minskade möjligheter att sysselsätta de vid bruken anställda arbetarna.
Fullmäktige måste därför på det bestämdaste uttala sig mot varje åtgärd,
som syftar till ett fördyrande av denna för verken så viktiga råvara.
Fullmäktige hava i ett flertal yttranden till kollegium påvisat, att skrotpriset
i Sverige, i motsats till vad motionärerna göra gällande, icke rönt
något inflytande av skrotexportförbudet. Prisrörelserna i Sverige hava i
det stora hela följt de tendenser, som gjort sig gällande på kontinenten.
Svenska inköp av skrot från utlandet hava emellertid möjliggjorts tack vare
att ett lägre skrotpris varit rådande i Tyskland än i Sverige samt det förhållandet,
att Polen under lågkonjunkturen icke uppträtt som köpare i någon
nämnvärd omfattning. Situationen på skrotmarknaden har emellertid, såsom
fullmäktige anfört i sitt ovannämnda yttrande, under senaste tiden förändrats
till nackdel för de svenska verken, län prisstegring av betydande mått har
nämligen inträffat under de senaste månaderna å kontinenten, vilken varit
särskilt markerad i Tyskland. Under sådant förhållande och då man i utlandet
alltjämt bibehåller där införda restriktioner i fråga om skrothandeln,
vare sig de bestå i exportförbud eller i exporttullar, kunna fullmäktige forsin
del knappast tro, att motionärerna varit underkunniga örn innebörden
av de i importreglerande syfte föreslagna åtgärderna. Icke i något land hava
fullmäktige veterligt ifrågasatts sådana restriktiva åtgärder ifråga örn införseln
av skrot, som motionärerna föreslå, och detta trots att statligt subventionerad
nedskrotningsverksamhet bedrivits eller föreslagits i flera länder, och
>) Inkluderar även tackjärnsskrot, men torde importen härav hava varit obetydlig.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
trots att skrotpriset i ett av de kär ifrågavarande länderna, nämligen Tyskland,
varit avsevärt mycket lägre än i Sverige.
Beträffande fullmäktiges ställning till frågan örn upprätthållande av ett
exportförbud å skrot i Sverige få fullmäktige hänvisa dels till vad ovan
härom anförts, dels till fullmäktiges skrivelse i denna fråga den 27 januari
innevarande år till kollegium, vilken skrivelse här i avskrift bilägges.1)
Fullmäktige vilja för sin del visserligen icke avstyrka en subvention till
rederinäringen, därest statsmakterna skulle anse, att denna näring i jämförelse
med de flesta övriga näringsgrenar inom landet skulle vara i mera
trängande behov av att en så ovanlig åtgärd ifrågakomme på det allmännas
bekostnad, men få fullmäktige under åberopande av det ovan anförda hemställa,
att densamma endast måtte komma till stånd under följande förutsättningar
:
att den föreslagna subventionen nedsättes till rimligt belopp;
att varven erlägga betalning efter vissa grunder för det tonnage,
som överlämnas till dem för nedskrotning;
att det vid uppliugguingen fallande skrotet i möjligaste mån
reserveras för den inhemska järnindustriens behov, och att
varven sålunda icke, i enlighet med vad motionärernas förslag
innebär, skulle äga rätt att avyttra detsamma till järnverkens
utländska konkurrenter;
att icke några som helst åtgärder i importreglerande syfte
av ifrågasatt art vidtagas, enär dylika skulle leda till försvårade
möjligheter för järnverken att anskaffa erforderliga kvantiteter
skrot under nu rådande förhållanden å skrotmarknaden och
under normala förhållanden verka prisfördyrande på denna för
järnverken så utomordentligt viktiga råvara; sådana åtgärder
skulle beröva verken möjlighet att behålla den andel av den
svenska han dels]''ärnsförbrukningen, de tillkämpat sig, och sålunda
medföra ökad och permanent arbetslöshet vid bruken,
under det att desamma för varvens vidkommande endast skulle
innebära en tillfälligt minskad arbetslöshet.
Fullmäktige vilja slutligen, i anledning av motionärernas hemställan, att
riksdagen måtte besluta att till Kungl. Maji avlåta skrivelse med begäran,
att exportförbud å smidbart järnskrot icke måtte förnyas för tid efter den
28 februari 1933, med erinran örn att förbudet tills vidare förlängts att gälla
t. o. m. utgången av juni 1933, och i anledning av härom gjorda uttalanden
hemställa, att kollegium måtte på det kraftigaste förorda en förlängning
under minst ett år av exportförbudets giltighetstid.
Stockholm den 16 mars 1933.
JERNKONTORET.
C. V. Sjögren.
H. Dahlerus.
) Denna avskrift, som icke är här intagen, förvaras i statsutskottet.
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
47
Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.
Genom skrivelser den 27 februari 1933, d.-nr 1343 och 1344, Ilar kungl,
kommerskollegium anhållit örn Sveriges redareförenings yttrande över i riksdagens
båda kamrar väckta motioner angående vissa åtgärder till sjöfartsnäringens
stödjande samt anslag till inköp av äldre fartygstonnage för nedskrotning
ävensom importförbud beträffande äldre fartyg samt importreglering
beträffande smidbart järnskrot m. m. Kollegium har dessutom genom
skrivelse den 1 mars 1933 överlämnat vissa handlingar för att tagas i övervägande
vid nämnda yttrandes avgivande.
I anledning härav får föreningen meddela, att föreningen finner varje åtgärd
från statsmaktens sida, som är avsedd att åstadkomma lättnader i det
betryckta läge, vari den svenska sjöfartsnäringen sedan en tid tillbaka befinner
sig, vara av behovet påkallad. Då de ifrågavarande motionerna äro
väckta i sådant syfte, får föreningen, som i huvudsak ansluter sig till däri
åberopade motivering, hemställa, att kungl, kommerskollegium måtte för sin
del medverka till att motionerna av riksdagen antagas.
Göteborg den 28 mars 1933.
SVERIGES REDAREFÖRENING.
G. Carlsson.
U. F. Reuterskiöld.
Till Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.
D.-n:r 1344. I skrivelse av den 27 februari 1933 har kungl, kommerskollegium
begärt Sveriges varvsindustriförenings yttrande över tvenne motioner,
väckta av herrar Nordborg och N. Christiernsson örn anslag för underlättande
av nedskrotning av äldre fartyg och får Sveriges varvsindustriförening
med anledning härav anföra följande:
Av motionernas motivering framgår, att Sveriges handelsflotta jämfört
med övriga sjöfartsnationer med avseende på proportionen av i flottan
ingående äldre tonnage intar en mycket efterbliven ståndpunkt, långt efter
våra närmaste konkurrenter på detta område. Med den utveckling mot
snabbare och effektivare tonnage, som de senaste åren visat inom sjöfarten,
torde detta faktum inom kort komma att resultera i väsentligt förminskad
konkurrenskraft med därav följande ytterligare ökad uppläggning av tonnage
och ökad arbetslöshet för sjöfolket och av sjöfarten beroende näringsgrenar,
därest icke dessförinnan åtgärder till stöd för denna i hård utländsk konkurrens
arbetande näring vidtages från statens sida. I det nuvarande
finansiella läget torde nämligen icke utsikter föreligga för sjöfartsnäringen
att utan statens stöd själv genomföra den modernisering av tonnaget som
erfordras för att sätta vår sjöfartsnäring i stånd att hävda sig i konkurrensen
på den internationella marknaden, i all synnerhet som flera av de stora
sjöfartsländerna på olika sätt kraftigt subsidiera eller på annat sätt understödja
sin sjöfartsnäring.
Med tanke på sjöfartsnäringens stora betydelse för Sveriges handelsbalans
och med hänsyn till ovan anförda förhållande synes den föreslagna åtgärden
vara väl motiverad, desto mera som densammas realiserande torde komma
icke enbart sjöfartsnäringen till godo, utan även bringa en uppspirande nedskrotningsverksamhet
välbehövlig hjälp.
48
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
I det nuvarande läget inom den internationella sjöfarten och med hänsyn
till världstonnagets storlek torde en omfattande nedskrotning av obehövligt
omodernt tonnage vara att förvänta under de närmaste åren.
Ett underlättande och stödjande av pågående strävande att för Sveriges
del tillvarataga de arbetstillfällen, som genom en planmässig nedskrotningsverksamhet
obestridligen skulle skapas, vore enligt vår mening väl motiverad
även med tanke på senaste årens betydande import av smidbart järnskrot
och denna imports skadliga inverkan på Sveriges handelsbalans.
En sådan premiering av nedskrotningsverksamheten torde dock enligt vår
mening med avseende på formen för medlens fördelning erfordra en noggrann
och sakkunnig utredning.
_ Ett bifall till motionärernas hemställan skulle emellertid otvivelaktigt
bidraga till den svenska handelsflottans modernisering och föryngring, ävensom
till en i hög grad önskvärd utveckling av nedskrotningsindustrien inom
landet, därigenom i sin mån motverkande arbetslösheten bland varvsindustriens
och denna närstående näringars arbetare, varför Sveriges varvsindustriförening
för sin del får varmt tillstyrka bifall till i motionerna framställda
yrkande.
Malmö den 17 mars 1933.
SVERIGES VARVSINDUSTRIFÖRENING.
G. Ahlrot.
Till Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.
D. N:r 1343. I skrivelse av den 27 februari 1933 har kungl, kommerskollegium
begärt Sveriges varvsindustriförenings yttrande över tvenne motioner,
väckta av herrar Nordborg och Christiernsson m. fl. örn importförbud
beträffande äldre fartyg samt importreglering beträffande smidbart järnskrot,
och får Sveriges -varvsindustriförening med anledning härav anföra
följande:
Under förutsättning att motionen örn nedskrotningspremier bifalles, torde
ett importförbud å fartyg med högre ålder än 25 år vara nödvändigt, enär
motiveringen för införande av nedskrotningspremier bl. a. bygger på den
bestämda önskan, att landet skall erhålla ett effektivare tonnage.
Emellertid torde enligt vår mening den svenska varvsindustriens intressen
i stort sett icke beröras av ett sådant importförbud, som väl kan tänkas
komma att främja nybyggnadstillgången, medan å andra sidan inköp av äldre
tonnage torde komma att bereda varvsindustrien ökade tillfällen till reparations-
och underhållsarbeten.
Då denna fråga dessutom närmast berör rederinäringen anser sig Sveriges
varvsindustriförening icke hava anledning att vare sig tillstyrka eller motsätta
sig en sådan åtgärd.
Det i motionen framställda yrkandet örn upphävande av gällande exportförbud
å smidbart järnskrot torde vara en av huvudbetingelserna för utvecklingen
av en inhemsk nedskrotningsverksamhet.
Såvitt Sveriges varvsindustriförening har sig bekant, torde heller icke en
sådan åtgärd, med hänsyn till skrotmarknadens läge, komma att medföra
någon olägenhet för den svenska järnhanteringen. En utveckling av nedskrotningsindustrien
i större skala, med därmed sammanhängande möjligheter
ur nationalekonomisk synpunkt till skapande av en ny^ exportindustri,
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
49
avsevärt bidragande till vår handelsbalans förstärkning, och skapande arbetstillgång
inom ett nytt arbetsfält, torde vara otänkbar, utan att möjlighet
till fri och obunden avsättning tillförsäkras densamma.
Sveriges varvsindustriförening anser sig därför böra bestämt tillstyrka upphävandet
av gällande exportförbud på smidbart järnskrot.
Skulle genom statsmakternas stöd åt nedskrotningsverksamheten, enligt
herrar Nordborgs och Christiernssons i detta sammanhang väckta motion,
lämnas av staten, anser Sveriges varvsindustriförening den i den föreliggande
motionen påyrkade utredningen angående importtull eller importreglering
för järnskrot vara synnerligen önskvärd.
Visserligen torde en importtull med hänsyn till Sveriges järnhantering
icke vara tillrådlig, men torde en importreglering säkerställande försäljning
i första hand av inom landet producerat järnskrot enligt vår mening böra
tagas under noggrant övervägande.
Malmö den 17 mars 1933.
SVERIGES VARVSINDUSTRIEÖRENING
G. Ahlrot.
Särskilt yttrande från A .-IB. Lindholmen-Motala, Göteborg.
I skrivelse av den 27 februari 1933 har kungl, kommerskollegium begärt
Sveriges varvsindustriförenings yttrande över tvenne motioner, väckta av
herrar Nordborg och N. Christiernsson och innehållande förslag till visst
stöd åt rederinäringen, fartygsnedskrotningsverksamheten m. m., och få vi
med anledning härav anföra följande:
De i motionerna framställda önskemålen synas oss vara av stor allmän
och nationell betydelse och beröra även den svenska varvsindustriens intressen
i flera avseenden. Vi vilja på det livligaste instämma i Sveriges
varvsindustriförenings yttrande ifråga örn denna sak, men alldenstund vårt
bolag på ett mera speciellt sätt än varvsindustriföreningens övriga medlemmar
är intresserat för nedskrotningsverksamheten, därigenom att vi redan
förra året på försök igångsatt en fartygsnedskrotningsverksamhet i större
skala vid vårt varv i Göteborg, anhålla vi, att därutöver få framhålla en del
synpunkter på frågan.
De båda motionerna utmynna i fyra olika huvudyrkanden.
Motion nr 162:
a) dels örn statsanslag, att användas till inköp av äldre svenska fartyg i
och för nedskrotning, allt enligt vissa i motionen angivna riktlinjer;
Motion nr 218:
b) dels örn importförbud beträffande fartyg av högre ålder än 25 år;
c) dels om upphävande av gällande exportförbud å smidbart järnskrot; och
d) dels örn importtull eller importreglering beträffande smidbart järnskrot.
Av motionernas motivering framgår, att Sveriges handelsflotta jämfört
med övriga sjöfartsnationers ifråga örn fartygens ålder är synnerligen ogynnsamt
ställd, i det att proportionen av ingående äldre fartyg är betydligt högre än
hos våra närmaste konkurrenter på detta område. Med den utveckling mot
nyare, snabbare och effektivare tonnage, som de senaste åren visat inom
sjöfarten, torde detta faktum inom kort komma att resultera i väsentligt
förminskad konkurrenskraft med därav följande ytterligare uppläggning av
tonnage och ökad arbetslöshet för sjöfolket och övriga närstående yrkesgre
Dihang
till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 112—116 820 33 4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
nar, därest icke dessförinnan lämpliga åtgärder till stöd för denna i hård
utländsk konkurrens arbetande näring vidtagas från statens sida. I nuvarande
finansiella läge torde nämligen utsikter icke föreligga för sjöfartsnäringen
att utan statens stöd själv genomföra den modernisering av tonnaget, som
erfordras för att sätta denna näring i stånd att hävda sig i konkurrensen
på den internationella marknaden, i all synnerhet som flera av de stora sjöfartsländerna
på olika sätt subsidiera eller på annat sätt kraftigt understödja
sin sjöfartsnäring.
Ett underlättande av en nedskrotning inom landet av de utrangerade fartygen
kommer emellertid icke att stödja enbart rederinäringen utan även
vår varvsrörelse, järnhantering m. fl. andra näringsgrenar.
På grund av minskad tillgång på såväl nybyggnads- som reparationsarbeten
har den svenska varvsindustrien nödgats avsevärt inskränka sin verksamhet
och lider av en betungande arbetsbrist och arbetslöshet. Genom en planmässig
och så småningom ökad nedskrotningsverksamhet vid varven skulle möjligheter
skapas för sysselsättning av ett icke obetydligt antal arbetare och
tjänstemän, vilka i annat fall till större delen måste gå arbetslösa och därigenom
på ett eller annat sätt falla samhället till last. Till följd av att bortskaffandet
av det omoderna tonnaget bereder plats för och behov av nytt, effektivt
tonnage, erhålla varven även indirekt fördelen av en ökad efterfrågan på
nybyggnadstonnage med ty åtföljande ytterligare möjligheter att sysselsätta
sin personal.
Bland sekundära fördelar må nämnas, att järnhanteringen erhåller möjligheter
att förskaffa sig tillräckliga kvantiteter av inom landet framställt skrot,
syrgas- och karbidfabriker erhålla större avsättning för sina produkter o. s. v.
En utveckling av fartygsnedskrotningsverksamheten i större skala erbjuder
dessutom ur nationalekonomisk synpunkt den möjligheten, att en nv exportindustri
kan skapas och bidraga till förbättrandet av vår handelsbalans.
Det torde sålunda enligt vår mening vara otvivelaktigt, att beviljandet av
ett statsanslag för ett samtidigt underlättande av handelsflottans föryngring
och nedskrotningsverksamhetens utveckling skulle medföra betydande fördelar
och lättnader för ett flertal näringar, icke minst den svenska varvsrörelsen,
och få vi därför på det livligaste tillstyrka ett bifall till huvudsyftet
i motion nr 162. Ifråga örn de i motionens motivering framlagda förslagen
tilli medlens användning och fördelning skola vi tillåta oss att längre
fram återkomma med några smärre erinringar i samband med våra synpunkter
på den andra av de båda motionerna.
Det i motion nr 218 framställda förslaget örn importförbud beträffande
fartyg av högre ålder än 25 år berör varvsindustriens intressen huvudsakligen
på två skilda och i stort sett helt motsatta sätt. Ett importförbud å
dylika fartyg skulle medverka till en föryngring av handelsflottan med ty åtföljande
större konkurrenskraft samt i någon mån bidraga till ökade möjligheter
för varven att få leverera nya fartyg till svenska redare. Å andra sidan
skulle måhända ett dylikt förbud hindra en eller annan redare att till billigt
pris anskaffa äldre tonnage, som dock skulle bereda en del sjöfolk anställning
och varvsrörelsen sysselsättning med erforderliga reparationer och
underhållsarbeten. I stort sett torde emellertid den svenska varvsindustrien
icke kunna påräkna vare sig avgjorda fördelar eller nackdelar av ett importförbud
å äldre fartyg. Närmast beröres ju de svenska redarna själva av ett
förbud mot import av äldre fartyg, och örn rederinäringen som sådan anser
sig behöva ett dylikt importförbud, anse vi oss icke hava anledning att vare
sig tillstyrka eller motsätta oss ett dylikt skydd.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
51
Det andra yrkandet i motion nr 218, nämligen örn upphävande av gällande
exportförbud å smidbart järnskrot, torde vara ett livsvillkor för utvecklingen
av en inhemsk fartygsnedskrotningsverksamhet. Såvitt bekant, bär tillgången
och priset på inom landet framställt jämte delvis från utlandet importerat
skrot hittills tillfredsställt även högt ställda anspråk från järnhanteringens
sida, och förvägrandet av begärda exportlicenser har sällan ifrågakommit.
Något behov av fortsatt exportförbud torde därför under nuvarande förhållanden
icke vara tillfinnandes.
Skulle emellertid ett sådant förbud med licenstvång icke desto mindre
upprätthållas, torde möjligheterna för skapandet av en inhemsk fartygsnedskrotningsindustri
avsevärt försvåras för att icke säga omöjliggöras. Varven
kunna nämligen i regel icke på ren spekulation inköpa större fartyg för nedskrotning
utan måste samtidigt hava avsättningsmöjligheterna för skrotet
något så när klara och vara utan risk för eventuellt vägrad exportlicens.
Ofta äro de i utlandet uppnåeliga skrotpriserna bättre än de inhemska, och
en försäljning av skrot till utlandet kan i vissa fall möjliggöra utförandet
av nedskrotningsarbeten, vilka eljest icke skulle kunnat tillföras vårt land
utan skulle hava blivit utförda i utlandet med dess lägre arbetslöner och
för sådan verksamhet mera effektivt utrustade verkstäder. Fartygsnedskröfning
kan därför näppeligen bedrivas vid varven, såvida ett exportförbud
med licenstvång för det erhållna skrotet icke endast försvårar avsättningen
utan också oberäkneligt inverkar på prisläget.
Med anledning härav anse vi oss böra kraftigt tillstyrka, att gällande
exportförbud på smidbart järnskrot omedelbart upphäves, eller, örn detta icke
i sin helhet kan bifallas, att från exportförbudet undantages skrot från svenska
eller utländska fartyg, som nedskrotas vid svenska verkstäder, och detta oavsett
örn i motion nr 162 begärt statsanslag bifalles eller icke.
Det tredje yrkandet i motion nr 218, nämligen örn importtull eller importreglering
beträffande smidbart järnskrot, skulle givetvis innebära ett verksamt
stöd för upphjälpandet av en inhemsk nedskrotningsverksamhet. Införandet
av en importtull medför emellertid en konstlad stegring av skrotpriset,
som visserligen voro värdefull för vår varvsindustri men som samtidigt
kommer att ytterligare försvåra verksamheten för en annan näringsgren,
nämligen järnhanteringen. Av denna anledning anse vi oss därför icke kunna
tillstyrka förslaget örn importtull å smidbart järnskrot.
En importreglering beträffande smidbart järnskrot torde innebära möjligheter
för en smidigare anpassning efter behovet, men kan möjligen samtidigt
med fördelarna för vår egen näringsgren även komma att medföra olägenheter
för andra näringar. Yi önska därför endast uttala oss för en utredning
och ett övervägande av möjligheterna för en viss importreglering beträffande
smidbart järnskrot.
Slutligen tillåta vi oss göra några smärre erinringar, som delvis sammanhänga
med flera av motionernas yrkanden.
Det förefaller av motionernas motivering, som örn tanken vore att anslå
en viss summa för inköp av vissa fartyg från vissa redare till visst pris per
bruttoton, och att dessa fartyg omedelbart skulle kostnadsfritt överlämnas
till svenska varv för nedskrotning. Yi vilja icke underlåta påpeka, att vi anse
ett dylikt fastlåsande vid så snäva och stela villkor av en principiellt riktig
och för skilda näringar välgörande stödaktion lätt kan medföra vissa betydande
olägenheter. En premiering av nedskrotningsverksamheten bör enligt vår
mening på ett smidigt sätt anpassas till stödjande av rederinäringen men
även varvsrörelsen och eventuellt järnhanteringen samt medverka till minskandet
av arbetslösheten, framför allt Iliand varvens yrkesarbetare. Bland
omedelbart utförbara åtgärder föreslå vi, att en del av det ifrågasätta stats
-
52
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
understödet kanske lämpligen torde kunna utgå bland annat i form av en
avsevärd fraktlindring för vid svenska varv framställt skrot av olika slag,
vidare böra i svenska örlogsflottan befintliga utrangerade fartyg snarast överlåtas
åt svenska varv för nedskrotning, varjämte en noggrann och sakkunnig
utredning av de erforderliga detaljåtgärderna och bestämmelserna för åstadkommande
av erforderligt stöd måste anses nödvändig.
Göteborg den 16 mars 1933.
AKTIEBOLAGET LINDHOLMEN-MOTALA
E. Th. Christiansson.
Till Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån, Stockholm.
Med anledning av kungl, kommerskollegii skrivelse av den 27 förra månaden,
däri tillfälle beredes Svenska järnskrothandlareföreningen att avgiva yttrande
till kollegium beträffande tvenne motioner, den ena nr 162 i första kammaren
av herr C. A. Nordborg och den andra nr 173 i andra kammaren av herr
Christernsson m. fl., får Svenska järnskrothandlareföreningen härmed anföra
följande:
Det synes föreningen ur nationalekonomisk synpunkt givetvis att föredraga,
att importen av järnskrot helt eller delvis ersättes genom nedskrotning
av svenska fartyg eller andra därmed jämförliga inom landet befintliga föremål,
såsom broar, maskinerier och dylikt, varvid samtidigt arbetstillfällen
skapas. Beträffande lämpligheten av statsbidrag för möjliggörande av fartygsnedskrotningen
anser sig Svenska järnskrothandlareföreningen icke lia anledning
uttala sig.
Yad föreningen däremot måste framhålla är, att för den händelse motionerna
skulle vinna riksdagens bifall, denna med statsbidrag utövade skrothandel
icke sker till förfång för den ordinarie skrothandeln genom gynnande av
fartygsskrotet med fraktnedsättningar eller på annat sätt framför den ordinarie
skrothandeln.
Den ordinarie skrothandeln, som dock sitter inne med erfarenhet och
praktik, synes i fråga örn fartygsnedskrotningen hava blivit satt utanför, och
Svenska järnskrothandlareföreningen ifrågasätter, huruvida det icke skulle
vara fördelaktigt, örn det stöde öppet för svenska skrothandlare att få avgiva
anbud å fartygen på samma villkor som varven.
Stockholm den 14 mars 1933.
SVEN SKA JÄRN SKROTHANDLAREFÖRENINGEN
A. Pohl. .
Ombudsman.
Till Kungl. Kommerskollegium, Industrihy rån, Stockholm.
^Med anledning av kungl, kommerskollegii skrivelse av den 27 förra
månaden, däri tillfälle beredes Svenska Järnskrothandlareföreningen att avgiva
yttrande beträffande tvenne motioner, den ena nr 218 inom första kam
-
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
53
maren av herr C. A. Nordborg oell den andra nr 380 inom andra kammaren
av herr Christiernsson m. fl., får Svenska Järnskrotliandlareföreningen härmed
anföra följande:
Beträffande första momentet örn importförbud för fartyg av högre ålder
än 25 år saknar föreningen anledning häröver yttra sig, då ändamålet härmed
faller utom ramen för dess verksamhet.
Beträffande de två senare momenten, dels med begäran, att exportförbudet
å smidbart järnskrot icke måtte förlängas, dels med anhållan om
skyndsam utredning och förslag i syfte att genom lämpligt avvägd tullsats
eller eljest viss importreglering beträffande smidbart järnskrot åvägabringas,
får föreningen bringa i åtanke sina till Kungl. Kommerskollegium tidigare,
nämligen 17 juli 1930, 5 augusti 1931 och 31 januari 1932 ingivna skrivelser
i ärendet.
De i de två senare momenten av motionerna innehållna syftemålen äro
desamma, som i nämnda våra skrivelser, alltså på ett mycket tidigare stadium,
bragts till uttryck.
Ur motiveringen får Svenska järnskrotliandlareföreningen ur nämnda
skrivelser anföra följande utdrag:
17 juli 1930 — »Järnverken importera skrot från utlandet och till högre
priser än de vilja betala för svenskt skrot, och detta oaktat i Järnkontorets
inlaga framhålles, att det inom Sverge fallande skrotet är av sådan kvalitet,
som väl lämpar sig för den svenska järnhanteringen, som endast därigenom
även i fortsättningen torde kunna uppta konkurrensen på den inhemska
marknaden mot det utländska järnet. Järnbruken utnyttja sin genom exportförbudet
priviligierade ställning på ett sätt, som icke kan vara till båtnad
för landet — — —.»
5 augusti 1931 — »---, att det av Järnkontoret som så viktigt för
järnhanteringen inom landet betecknade svenska skrotet fått sig en andraliandsplats
tilldelad, då importen från utlandet högst väsentligt ökats, under
det att det inom landet befintliga skrotet fått stå tillbaka och betalats lägre.»
31 januari 1932 —- »— --, så ger den oinskränkta importen i gemen
skap
med exportförbudet järnbruken följande fördelar. När järnbruken finna
lämpligt att importera, så använda de den utvägen, dessvärre på bekostnad
av det inhemska skrotets tillvaratagande och nyttiggörande, när importen ej
är så framkomlig, så finns det det ju, tack vare exportförbudet, inhemskt
skrot, för vilket järnverken då hava förmånen diktera priserna, som givetvis
också bliva därefter. Den omständigheten, att exportlicenser kunna erhållas,
har av kända skäl hittills icke haft någon praktisk betydelse och får ej föras
fram såsom argument för vad som kan komma att ske under en eventuellt
framdeles förändrad situation. — — —»
I första och tredje skrivelsen framföres av föreningen även förslag om
importförbud eller licenserad import.
Samtliga synpunkter som ovan anförts äga fortfarande samma giltighet.
Importen pågår i stor skala, och det importerade slcrotet betalas väsentligt högre
än det inhemska. Örn denna favorisering av utländskt skrot icke skett i
uppenbar avsikt att pressa prisen för det inhemska, torde en hel del importerat
skrot kunnat ersättas med sådant, som för närvarande kvarligger i landet.
Det är betecknande och ett belägg för vår under hela tiden för exportförbudets
bestånd intagna ståndpunkt, att motionärerna ansett det som en
given förutsättning för möjligheten av fartygsnedskrotningen, att skrotprisen
bleve höjda, och ger anledning bringa i åtanke, att inom landet finnas en
hel del broar, maskinerier och andra föremål, vilka på samma sätt kunnat
komma till nytta som skrot och lämnat arbetstillfällen, vilket allt dock omöjliggjorts
av de låga prisen.
54
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Svenska Järnskrothandlareföreningen instämmer på ovan angivna
fullt i motionernas begäran örn exportförbudets upphörande och
för förhindrande av, att det inhemska skrotet skall behöva säljas
priser än som betalas för utländskt.
Stockholm den 14 mars 1933.
SVENSKA JÄRNSKROTHANDLAREFÖRENINGEN
A. Pohl.
Ombudsman.
Beträffande vissa av ett antal enskilda varv avgivna yttranden
hänvisas till de i statsutskottet förvarade originalhandlingarna.
i grunder
åtgärder
till lägre
ärendet
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.