Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten.
1933-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1933:119, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
1
tfr 119.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 3 mars 1933 avlåten proposition, nr 185, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
statens kapital- och räntefordran hos Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag
på grund av statslån för anläggning av järnvägen Halmstad—Bolmen må avskrivas
till den del, densamma överstiger 190,000 kronor, under villkor att
bolaget senast den 30 juni 1933 till riksgäldskontoret kontant inbetalar sistnämnda
belopp.
Halmstad—Bolmens järnväg, som är smalspårig och har en längd av 63.6
kilometer, öppnades för trafik den 30 oktober 1889; en bibana, vars längd är
2.3 kilometer, öppnades för trafik den 28 augusti 1893. I Halmstad har järnvägen
egen station, medan Bolmens föreningsstation tillhör Karlshamn—Vislanda—Bolmens
järnväg.
Halmstad—Bolmens järnväg äges av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag.
Trafiken å järnvägen drives av bolaget, som emellertid med Halmstad—
Nässjö järnvägsaktiebolag träffat vissa överenskommelser till nedbringande av
trafikeringskostnaderna. Dessa överenskommelser innebära huvudsakligen, att
underhållet av rullande materiel ombesörjes å sistnämnda bolags verkstad i
Halmstad samt att befattningarna som trafikchef, ban- och maskiningenjör samt
kontrollör upprätthållas av tjänstemän vid Halmstad—Nässjö järnväg.
Bolaget har till och med år 1931 vederbörligen fullgjort sin betalningsskyldighet
på grund av innehaft statslån å 824,915 kronor, därvid å kapitalskulden
återbetalats 441,454 kronor 69 öre. Däremot har bolaget icke erlagt den anpuitet,
som förföll till betalning den 1 oktober 1932. Vid 1932 års utgång uppgick
bolagets skuld till följd därav till 479,031 kronor 54 öre, vilket belopp fördelar
sig på sätt framgår av följande av riksgäldskontoret meddelade sammanställ
-
Icke förfallen Förfallen
skuld skuld
Kronor Kronor
Kapital ............................................... 359,470:27 23,990:04
Ränta.................................................. 3,999:11 17,255:71
Överränta............................................. — Ö09:84
Anståndsränta ................................... 73,806: 57_~~
Summa kronor 437,275:95 41,755:59
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 119—121.
Summa
Kronor
383,460: 31
21,254; 82
509: 84
73,806: 57
479,031: 54
noo 33 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Departementschefen Ilar för egen elei i ärendet anfört följande:
Såsom av utredningen framgår, Ilar driftresultatet vid Halmstad—Bolmens
järnväg hastigt undergått en mycket betydande försämring. Under det att
järnvägsrörelsen tidigare givit förhållandevis god avkastning, har driftöverskottet
av densamma för år 1931 — frånsett förnyelsefondsavsättning, skatter
och räntor — nedgått till omkring 9,000 kronor. För år 1932 redovisas ett
driftunderskott av i runt tal 30,000 kronor, och enligt den preliminära balansräkningen
uppgår bolagets totala förlust under året till omkring 60,000 kronor.
Anledningen till denna försämring synes övervägande vara hänförlig till omständigheter
av mera varaktig natur, nämligen trafikavledning till andra järnvägar
— huvudsakligen på grund av de nya samtrafiksbestämmelserna men
även genom införlivandet med statens järnvägar av banan mellan Hässleholm
och Veinge — samt en med all sannolikhet bestående minskning i virkestransporterna,
vilka tidigare givit banan en betydande del av dess trafikinkomster.
Förefintliga besparingsmöjligheter synas i möjligaste mån hava iakttagits,
bland annat genom anordnande av viss förvaltningsgemenskap med
Halmstad—Nässjö järnvägar. Driftkostnaderna hava sålunda från år 1926 nedbringats
med omkring 40 procent.
Efter allt att döma är företagets ekonomiska läge sådant, att man — även
med beaktande av den allmänna lågkonjunkturens inverkan på 1932 års driftresultat
— för framtiden näppeligen lärer kunna förvänta, att avkastningen av
bolagets rörelse skall kunna medgiva såväl stadgad avsättning till förnyelsefond
som vederbörlig annuitetsbetalning å statslånet, uppgående till 41,245
kronor 75 öre. Under sålunda föreliggande förhållanden synes en på skäliga
grunder fotad ackordsuppgörelse rörande statslånet vara ur statens synpunkt
fördelaktig samtidigt med att bolaget därigenom skulle vinna sådan minskning
i de årliga utgifterna, att ett vidmakthållande av järnvägsdriften i möjligaste
mån säkerställes. Bolaget, som enligt nyss återgivna balansräkning disponerar
—• utöver för räkningsskulders gäldande erforderligt belopp — omkring
240,000 kronor i likvida medel, har ansett sig kunna som full betalning
för återstående skuld till staten erbjuda ett belopp av 190,000 kronor.
Detta innebär, att staten skulle å sin kapitalfordran avskriva 193,460
kronor 31 öre, vartill komma räntebelopp, frånsett anståndsränta uppgående
den 31 december 1932 till inemot 22,000 kronor. Fullmäktige i
riksgäldskontoret hava ansett ifrågavarande erbjudande kunna och böra
godtagas; samma mening företräda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
de för vissa järnvägsekonomiska frågor tillkallade utredningsmännen. I anslutning
till det förut anförda och då bolagets efter en sådan uppgörelse återstående
likvida medel ej skulle komma att uppgå till mera än vad som torde erfordras
för rörelsens bedrivande, vill även jag tillstyrka att en uppgörelse av nu angiven
innebörd kommer till stånd. Såsom villkor för en sådan nedskrivning av statens
fordran torde böra uppställas, att nämnda belopp, 190,000 kronor, senast
den 30 juni 1933 kontant inbetalas till riksgäldskontoret.
Förutnämnda utredningsmän hava i detta sammanhang även berört fusionsspörsmålet.
Beträffande förevarande fall hava utredningsmännen emellertid av
angivna skäl icke velat framställa något bestämt förslag, vilket eljest närmast
skulle hava gått ut på knytande till den avsedda uppgörelsen av förbehåll om
skyldighet för bolaget att, om så av Kungl. Majit påfordras, medgiva fusion
med annat järnvägsföretag. Jag är fullt ense med utredningsmännen örn fusioners
betydelse för de mindre järnvägsföretagens ekonomi — en mening, för
vilken jag även tidigare i annat sammanhang givit uttryck. Yad angår nu
ifrågavarande fall, synas föreliggande möjligheter till kostnadsbesparingar vid
järnvägens drift hava praktiskt taget helt tillvaratagits, och att ur andra synpunkter
uppställa något förbehåll i nyss antytt syfte synes mig särskilt med
<Statsutskottets utlåtande Nr 119.
3
hänsyn till de även av utredningsmännen påpekade förhållanden, som föreligga
i samband med den nu förordade uppgörelsen, icke böra ske.
Utskottet kan ej finna förevarande bolags ställning vara sadan, att staten
bör godtaga bär begärda betalningseftergift. Bolaget förfogar över betydande
likvida tillgångar å bank eller i obligationer, som, oavsett de närmaste årens
driftresultat, böra .val förslå till betalning av förfallande statslåneannuiteter,
cirka 40,000 kronor för år. Utskottet har i detta sammanhang ej kunnat undgå
att uppmärksamma, att den annuitet, som förföll den 1 oktober 1932, ej ännu
av bolaget likviderats.
Genom ett godtagande av ackordsuppgörelsen skulle också försvåras möjligheterna
för en framtida fusion mellan förevarande Halmstad—Bolmens järnväg
och Karlshamn—Vislanda—Bolmens järnväg, vilka båda järnvägar äro
smalspåriga banor av samma spårvidd. Utan att underskatta den förbättrade
driftsekonomi, som för Halmstad—Bolmensbanans del vunnits genom det med
den bredspåriga Nässjö—Halmstadbanan förefintliga samarbetet, vill utskottet
erinra örn de än större fördelar, som med all sannolikhet stöde att vinna örn —
eventuellt utan upphörande av detta samarbete — en fusion kommer till stånd
mellan Halmstad—Bolmens järnväg och Karlshamn—Vislanda—Bolmens järnväg.
Genom godtagande av nu ifrågasatta ackordsuppgörelse skulle tvivelsutan
statens möjligheter att inverka på en dylik fusions genomförande avsevärt förminskas.
Vid den prövning utskottet ägnat förevarande ärende har utskottet alltså
kommit till den uppfattningen, att det i propositionen framlagda förslaget örn
betalningseftergift för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag ej bör från
statens sida godtagas.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 185 ej må av
riksdagen bifallas.
Stockholm den 30 maj 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Bergqvist, Nilsson i
Malmö, Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Walles, Ernfors,
Bergström, Nylander och Andersson i Djursholm; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona,
Persson i Fritorp, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Persson), i Falla, Svensson
i Grönvik, Olsson i Blädinge, Högström, Olofsson i Digernäs, Norling och
Andersson i Ovanmyra.
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Reservation
av herrar Kvarnzelius, Bergqvist, Nilsson i Malmö, Johansson i Fredrikslund,
Nylander, Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Andersson i Höör och
Norling, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»Här föreslagna uppgörelse innebär att staten mot inbetalning kontant av ett
belopp av 190,000 kronor skulle friskriva Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag
från ali dess skuld till staten på grund av utlämnat järnvägslån. Nämnda
skuld uppgår, oguldna räntor oräknat, till ungefär dubbla beloppet eller kronor
388,460: 31. Med tillägg av förfallna oguldna räntor till och med den
31 december 1932 samt nutidsvärdet, 42,727 kronor 50 öre, av anståndsräntan
skulle det belopp, örn vars avskrivande fråga är, uppgå till 257,952 kronor
47 öre.
För egen del måste utskottet, i likhet med riksgäldsfullmäktige samt de för
vissa järnvägsekonomiska frågor tillkallade utredningsmännen, finna den sålunda
föreslagna uppgörelsen vara från statens sida godtaglig. Trots den
stränga hushållning, som iakttages i fråga örn bolagets driftsekonomi, visar
järnvägsdriften betydande underskott. För år 1932 uppgick bolagets förlust
till över 60,000 kronor. Enligt vad sistnämnda utredningsmän vitsordat, synes
ingen förbättring härutinnan vara att motse, vadan det synes ovisst örn staten
genom de närmaste årens avbetalningar (cirka 40,000 årligen i kapital och
ränta) kan sammanlagt återfå så mycket som nu erbjudes genom kontant inbetalning
på en gång av 190,000 kronor.
Det bör också uppmärksammas, att nu förefintliga kapitalöverskott uppkommit
tack vare bolagets försiktiga utdelningspolitik; under de senare åren
har överhuvud ingen utdelning å aktierna förekommit.
Med hänsyn till sålunda och övriga i propositionen anförda omständigheter
och på grund också av de upplysningar i ärendet, utskottet under hand införskaffat,
har utskottet kommit till den uppfattningen att förevarande proposition
bör av riksdagen bifallas.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att statens kapital- och räntefordran
hos Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag på grund
av statslån för anläggning av järnvägen Halmstad—Bolmen må
avskrivas till den del, densamma överstiger 190,000 kronor, under
villkor att bolaget senast den 30 juni 1933 till riksgäldskontoret
kontant inbetalar sistnämnda belopp.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.