Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten.

1933-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:119, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

1

tfr 119.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 3 mars 1933 avlåten proposition, nr 185, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att

statens kapital- och räntefordran hos Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag

på grund av statslån för anläggning av järnvägen Halmstad—Bolmen må avskrivas

till den del, densamma överstiger 190,000 kronor, under villkor att

bolaget senast den 30 juni 1933 till riksgäldskontoret kontant inbetalar sistnämnda

belopp.

Halmstad—Bolmens järnväg, som är smalspårig och har en längd av 63.6

kilometer, öppnades för trafik den 30 oktober 1889; en bibana, vars längd är

2.3 kilometer, öppnades för trafik den 28 augusti 1893. I Halmstad har järnvägen

egen station, medan Bolmens föreningsstation tillhör Karlshamn—Vislanda—Bolmens

järnväg.

Halmstad—Bolmens järnväg äges av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag.

Trafiken å järnvägen drives av bolaget, som emellertid med Halmstad—

Nässjö järnvägsaktiebolag träffat vissa överenskommelser till nedbringande av

trafikeringskostnaderna. Dessa överenskommelser innebära huvudsakligen, att

underhållet av rullande materiel ombesörjes å sistnämnda bolags verkstad i

Halmstad samt att befattningarna som trafikchef, ban- och maskiningenjör samt

kontrollör upprätthållas av tjänstemän vid Halmstad—Nässjö järnväg.

Bolaget har till och med år 1931 vederbörligen fullgjort sin betalningsskyldighet

på grund av innehaft statslån å 824,915 kronor, därvid å kapitalskulden

återbetalats 441,454 kronor 69 öre. Däremot har bolaget icke erlagt den anpuitet,

som förföll till betalning den 1 oktober 1932. Vid 1932 års utgång uppgick

bolagets skuld till följd därav till 479,031 kronor 54 öre, vilket belopp fördelar

sig på sätt framgår av följande av riksgäldskontoret meddelade sammanställ
-

Icke förfallen Förfallen

skuld skuld

Kronor Kronor

Kapital ............................................... 359,470:27 23,990:04

Ränta.................................................. 3,999:11 17,255:71

Överränta............................................. — Ö09:84

Anståndsränta ................................... 73,806: 57_~~

Summa kronor 437,275:95 41,755:59

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 119—121.

Summa

Kronor

383,460: 31

21,254; 82

509: 84

73,806: 57

479,031: 54

noo 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Departementschefen Ilar för egen elei i ärendet anfört följande:

Såsom av utredningen framgår, Ilar driftresultatet vid Halmstad—Bolmens

järnväg hastigt undergått en mycket betydande försämring. Under det att

järnvägsrörelsen tidigare givit förhållandevis god avkastning, har driftöverskottet

av densamma för år 1931 — frånsett förnyelsefondsavsättning, skatter

och räntor — nedgått till omkring 9,000 kronor. För år 1932 redovisas ett

driftunderskott av i runt tal 30,000 kronor, och enligt den preliminära balansräkningen

uppgår bolagets totala förlust under året till omkring 60,000 kronor.

Anledningen till denna försämring synes övervägande vara hänförlig till omständigheter

av mera varaktig natur, nämligen trafikavledning till andra järnvägar

— huvudsakligen på grund av de nya samtrafiksbestämmelserna men

även genom införlivandet med statens järnvägar av banan mellan Hässleholm

och Veinge — samt en med all sannolikhet bestående minskning i virkestransporterna,

vilka tidigare givit banan en betydande del av dess trafikinkomster.

Förefintliga besparingsmöjligheter synas i möjligaste mån hava iakttagits,

bland annat genom anordnande av viss förvaltningsgemenskap med

Halmstad—Nässjö järnvägar. Driftkostnaderna hava sålunda från år 1926 nedbringats

med omkring 40 procent.

Efter allt att döma är företagets ekonomiska läge sådant, att man — även

med beaktande av den allmänna lågkonjunkturens inverkan på 1932 års driftresultat

— för framtiden näppeligen lärer kunna förvänta, att avkastningen av

bolagets rörelse skall kunna medgiva såväl stadgad avsättning till förnyelsefond

som vederbörlig annuitetsbetalning å statslånet, uppgående till 41,245

kronor 75 öre. Under sålunda föreliggande förhållanden synes en på skäliga

grunder fotad ackordsuppgörelse rörande statslånet vara ur statens synpunkt

fördelaktig samtidigt med att bolaget därigenom skulle vinna sådan minskning

i de årliga utgifterna, att ett vidmakthållande av järnvägsdriften i möjligaste

mån säkerställes. Bolaget, som enligt nyss återgivna balansräkning disponerar

—• utöver för räkningsskulders gäldande erforderligt belopp — omkring

240,000 kronor i likvida medel, har ansett sig kunna som full betalning

för återstående skuld till staten erbjuda ett belopp av 190,000 kronor.

Detta innebär, att staten skulle å sin kapitalfordran avskriva 193,460

kronor 31 öre, vartill komma räntebelopp, frånsett anståndsränta uppgående

den 31 december 1932 till inemot 22,000 kronor. Fullmäktige i

riksgäldskontoret hava ansett ifrågavarande erbjudande kunna och böra

godtagas; samma mening företräda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

de för vissa järnvägsekonomiska frågor tillkallade utredningsmännen. I anslutning

till det förut anförda och då bolagets efter en sådan uppgörelse återstående

likvida medel ej skulle komma att uppgå till mera än vad som torde erfordras

för rörelsens bedrivande, vill även jag tillstyrka att en uppgörelse av nu angiven

innebörd kommer till stånd. Såsom villkor för en sådan nedskrivning av statens

fordran torde böra uppställas, att nämnda belopp, 190,000 kronor, senast

den 30 juni 1933 kontant inbetalas till riksgäldskontoret.

Förutnämnda utredningsmän hava i detta sammanhang även berört fusionsspörsmålet.

Beträffande förevarande fall hava utredningsmännen emellertid av

angivna skäl icke velat framställa något bestämt förslag, vilket eljest närmast

skulle hava gått ut på knytande till den avsedda uppgörelsen av förbehåll om

skyldighet för bolaget att, om så av Kungl. Majit påfordras, medgiva fusion

med annat järnvägsföretag. Jag är fullt ense med utredningsmännen örn fusioners

betydelse för de mindre järnvägsföretagens ekonomi — en mening, för

vilken jag även tidigare i annat sammanhang givit uttryck. Yad angår nu

ifrågavarande fall, synas föreliggande möjligheter till kostnadsbesparingar vid

järnvägens drift hava praktiskt taget helt tillvaratagits, och att ur andra synpunkter

uppställa något förbehåll i nyss antytt syfte synes mig särskilt med

s. 3 Kontrollera mot PDF

<Statsutskottets utlåtande Nr 119.

3

hänsyn till de även av utredningsmännen påpekade förhållanden, som föreligga

i samband med den nu förordade uppgörelsen, icke böra ske.

Utskottet kan ej finna förevarande bolags ställning vara sadan, att staten

bör godtaga bär begärda betalningseftergift. Bolaget förfogar över betydande

likvida tillgångar å bank eller i obligationer, som, oavsett de närmaste årens

driftresultat, böra .val förslå till betalning av förfallande statslåneannuiteter,

cirka 40,000 kronor för år. Utskottet har i detta sammanhang ej kunnat undgå

att uppmärksamma, att den annuitet, som förföll den 1 oktober 1932, ej ännu

av bolaget likviderats.

Genom ett godtagande av ackordsuppgörelsen skulle också försvåras möjligheterna

för en framtida fusion mellan förevarande Halmstad—Bolmens järnväg

och Karlshamn—Vislanda—Bolmens järnväg, vilka båda järnvägar äro

smalspåriga banor av samma spårvidd. Utan att underskatta den förbättrade

driftsekonomi, som för Halmstad—Bolmensbanans del vunnits genom det med

den bredspåriga Nässjö—Halmstadbanan förefintliga samarbetet, vill utskottet

erinra örn de än större fördelar, som med all sannolikhet stöde att vinna örn —

eventuellt utan upphörande av detta samarbete — en fusion kommer till stånd

mellan Halmstad—Bolmens järnväg och Karlshamn—Vislanda—Bolmens järnväg.

Genom godtagande av nu ifrågasatta ackordsuppgörelse skulle tvivelsutan

statens möjligheter att inverka på en dylik fusions genomförande avsevärt förminskas.

Vid den prövning utskottet ägnat förevarande ärende har utskottet alltså

kommit till den uppfattningen, att det i propositionen framlagda förslaget örn

betalningseftergift för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag ej bör från

statens sida godtagas.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 185 ej må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Bergqvist, Nilsson i

Malmö, Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Walles, Ernfors,

Bergström, Nylander och Andersson i Djursholm; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona,

Persson i Fritorp, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Persson), i Falla, Svensson

i Grönvik, Olsson i Blädinge, Högström, Olofsson i Digernäs, Norling och

Andersson i Ovanmyra.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Reservation

av herrar Kvarnzelius, Bergqvist, Nilsson i Malmö, Johansson i Fredrikslund,

Nylander, Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Andersson i Höör och

Norling, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Här föreslagna uppgörelse innebär att staten mot inbetalning kontant av ett

belopp av 190,000 kronor skulle friskriva Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag

från ali dess skuld till staten på grund av utlämnat järnvägslån. Nämnda

skuld uppgår, oguldna räntor oräknat, till ungefär dubbla beloppet eller kronor

388,460: 31. Med tillägg av förfallna oguldna räntor till och med den

31 december 1932 samt nutidsvärdet, 42,727 kronor 50 öre, av anståndsräntan

skulle det belopp, örn vars avskrivande fråga är, uppgå till 257,952 kronor

47 öre.

För egen del måste utskottet, i likhet med riksgäldsfullmäktige samt de för

vissa järnvägsekonomiska frågor tillkallade utredningsmännen, finna den sålunda

föreslagna uppgörelsen vara från statens sida godtaglig. Trots den

stränga hushållning, som iakttages i fråga örn bolagets driftsekonomi, visar

järnvägsdriften betydande underskott. För år 1932 uppgick bolagets förlust

till över 60,000 kronor. Enligt vad sistnämnda utredningsmän vitsordat, synes

ingen förbättring härutinnan vara att motse, vadan det synes ovisst örn staten

genom de närmaste årens avbetalningar (cirka 40,000 årligen i kapital och

ränta) kan sammanlagt återfå så mycket som nu erbjudes genom kontant inbetalning

på en gång av 190,000 kronor.

Det bör också uppmärksammas, att nu förefintliga kapitalöverskott uppkommit

tack vare bolagets försiktiga utdelningspolitik; under de senare åren

har överhuvud ingen utdelning å aktierna förekommit.

Med hänsyn till sålunda och övriga i propositionen anförda omständigheter

och på grund också av de upplysningar i ärendet, utskottet under hand införskaffat,

har utskottet kommit till den uppfattningen att förevarande proposition

bör av riksdagen bifallas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att statens kapital- och räntefordran

hos Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag på grund

av statslån för anläggning av järnvägen Halmstad—Bolmen må

avskrivas till den del, densamma överstiger 190,000 kronor, under

villkor att bolaget senast den 30 juni 1933 till riksgäldskontoret

kontant inbetalar sistnämnda belopp.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.