Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för förre mästerlotsen K. Roos från skyldigheten att till statsverket inleverera viss lotsningsersättning.

1933-04-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:61, Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för förre mästerlotsen K. Roos från skyldigheten att till statsverket inleverera viss lotsningsersättning.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 61.

11

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för förre mästerlotsen

K. Roos från skyldigheten att till statsverket inleverera

viss lotsningsersättning.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herrar E. Lithander ock N. Christiernsson

väckt motion, nr 125, har hemställts, att riksdagen måtte av billighetsskäl

befria f. d. mästerlotsen K. Roos från den numera utdömda skyldigheten

att till kungl, lotsstyrelsen inleverera behållen ersättning enligt § 30 i lotsförordningen

eller tillhopa 1,666 kronor 33 öre.

För vad i ärendet tidigare förekommit har i motionen lämnats följande

redogörelse:

»År 1919 blev dåvarande mästerlotsen K. Roos i Hälsingborg av lotsstyrelsen

instämd till Malmö rådhusrätt för att redovisa av honom behållen

ersättning enligt § 30 lotsförordningen. I dom den 15 maj 1919 blev han

av rådhusrätten frikänd från redovisning. Den 30 december 1919 fastställde

skånska hovrätten Malmö rådhusrätts frikännande dom. J. K. tilllät

ej målets fullföljande till högsta domstolen. Laga kraftvunnen dom

på att ersättning enligt § 30 lotsförordningen icke skulle utgå till statsverket

förelåg alltså. Efter denna kraftvunna dom företog Roos en del

liknande lotsningar, så att 60 procent därav uppgick till 1,666 kronor 33

öre. Dessa medel behöll han, ty domen gav ju rätt därtill, och det synes

också som om lotsstyrelsen ej haft rätt mottaga redovisning, även örn Roos

velat redovisa.

I december 1930 instämdes Roos på nytt av lotsstyrelsen till Hälsingborgs

rådhusrätt i och för redovisning av dessa medel. I dom den 8 april

1931 blev han dömd till redovisning (2 mot 1). Skånska hovrätten fastställde

den 18 december 1931 rådhusrättens dom. Vad som var laglig rätt

1919 var det alltså ej 1931. Roos har senare sökt att av nåd bliva befriad

från redovisning, vilken underdånig ansökan Kungl. Majit emellertid avslagit.

»

Vidare hava motionärerna framhållit, att Kungl. Maj:ts beslut syntes

hava påverkats av utgången av det uppmärksammade s. k. stora lotsmålet,

i det att betänkligheter rests mot att Roos skulle kommit i bättre ställning

än den mängd lotsar, vilka genom detta senare lotsmål dömts att redovisa

och även redovisat. Roos intoge emellei’tid den särställningen, att han ensam

genom det först omförmälda, genom skånska hovrättens utslag den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande Nr 61.

30 december 1919 fastställda lotsmålet blev tilldömd att icke vara redovisningsskyldig.

Hans vägran att redovisa bade alltså grundats på laga

kraftvunnen frikännande dom och det vore uppenbarligen denna utgång

av målet, som ingivit Roos den fasta övertygelsen, att han kunde för egen

del fritt disponera över de invänta medlen. Avsevärd tid hade förflutit,

sedan dessa medel intjänts, och Roos hade numera som pensionsmässig

avgått från sin tjänst.

Såsom i motionen framhållits, har Roos i en till Kungl. Majit ställd

skrift anhållit örn befrielse från redovisning av det ersättningsbelopp, varom

fråga är.

I ett av lotsstyrelsen avgivet utlåtande i ärendet den 1 april 1932 meddelar

styrelsen bland annat — efter att hava erinrat örn vad i frågan tidigare

förekommit — att Roos i skrivelse till styrelsen uppgivit, att han

utöver sin pension icke hade några tillgångar, alldenstund hans processer

med statsverket kostat honom stora summor.

För vinnande av ytterligare upplysning rörande Roos’ ekonomiska förhållanden

hade styrelsen införskaffat utdrag beträffande Roos, som avgått

med pension ur lotsverkets tjänst från och med den 1 november 1929,

ur taxeringslängden för Hälsingborgs stad för åren 1927—1931. Av dessa

utdrag fiamginge, att Roos under åren 1926—1930 haft en av taxeringsnämnden

uppskattad inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet,

uppgående till 6,^95, 6,762, 6,62o, 6,427 och 2,560 kronor för respektive år.

Roos hade tidigare i den i motionen omförmälda hovrättens över Skåne

och Blekinge dom den 30 december 1919 uppenbarligen haft fullgoda skäl

för att icke redovisa de ersättningsbelopp, som han numera förpliktats utsiva.

Även om betydelsen av nämnda dom i nu förevarande hänseende,

objektivt sett, bortfallit genom högsta domstolens dom i det s. k. stora

lotsmålet den 18 april 1928, vore det emellertid tydligt, att det för en icke

juridiskt skolad person kunde framstå såsom en högst märklig inadvertens,

att, sedan högsta ifrågakommande domstol i ett mål givit uttryck åt

viss uppfattning, utgången i ett annat, fullt analogt mål, sedermera skulle

bliva rakt motsatt.

Med hänsyn härtill och då det, såvitt kunde bedömas, uppenbarligen

skulle valla Roos avsevärda svårigheter att vid dennes jämförelsevis höga

ålder erlägga ett så högt belopp som 1,666 kronor 33 öre jämte ränta, funne

styrelsen sig icke böra motsätta sig Roos’ hemställan örn befrielse från

skyldigheten att utgiva nämnda belopp.

Från lotsstyrelsen beslut var emellertid överfyringenjören F. O. Lundeberg

av skiljaktig mening och anförde, att det icke syntes kunna förnekas,

att befrielse, vad Roos anginge, från den honom ålagda betalningsskyldigheten

skulle för de medparter, som funnes i målet, framstå såsom ett ensidigt

gynnande av enskild part. Visserligen kunde ett liknande betraktelsesätt

anläggas å dylika efterskänkanden i allmänhet, men enligt Lunde
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande Nr 61.

bergs uppfattning borde denna åskådning i förevarande fall, med hänsyn

till omständigheterna i de mål, varom fråga vore, tillmätas större betydelse

än eljest, samtidigt som dock måste medgivas, att Roos i hovrättsdomen

den 30 december 1919 haft ett visst stöd för sin inställning till redovisningsfrågan.

— Beträffande Roos’ påstående därom att hans processer

med staten dragit stora kostnader finge erinras, att dessa kostnader måste

antagas till övervägande del hava guldits för länge sedan, då Roos ännu

varit i tjänst och hade tämligen goda inkomster, samt att den enda kostnad

av dylikt slag, som vore till storleken känd, vore Roos’ andel i rättegångskostnaderna

å det s. k. stora lotsmålet, vilken andel uppgivits till

allenast 254 kronor 90 öre.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och vad handlingarna i ärendet

innehölle, hade Lundeberg stannat vid den uppfattningen, att lotsstyrelsen

borde hos Kungl. Maj:t avstyrka Roos’ framställning.

I utlåtande den 27 april 1932 har statskontoret därefter anfört, att de i

ärendet förekomna omständigheterna knappast syntes giva tillräckligt stöd

för medgivande åt sökanden av sådan undantagsställning, som skulle följa

av ett bifall till den gjorda ansökningen. Statskontoret funne sig därför

icke kunna tillstyrka bifall till densamma.

Såsom i motionen erinrats, har ock Kungl. Majit genom beslut den 9 december

1932 icke funnit skäl bifalla ansökningen.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får utskottet hemställa,

att herrar Lithanders och Christiernssons ifrågavarande

motion, II: 125, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 25 april 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 58.

Reservation

av herr Holmgren, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.