Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning i syfte att statstjänstemannens löner måtte i högre grad än för närvarande göras beroende av grisen å jordbrukets produkter.
1933-04-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1933:62, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning i syfte att statstjänstemannens löner måtte i högre grad än för närvarande göras beroende av grisen å jordbrukets produkter.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande Nr 62i
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1933 kl. 1 e. nu
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning i syfte
att statstjänstemannens löner måtte i högre grad än för
närvarande göras beroende av grisen å jordbrukets produkter.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr P. M. Olsson i Blädinge väckt motion,
nr 124, har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville låta verkställa sådan utredning, att statstjänstemannens
löner måtte i större utsträckning än vad hittills är fallet göras beroende
av gällande pris å jordbruksnäringens viktigaste livsmedelsprodukter
i syfte att därigenom kompensera löntagarna för eventuellt fördyrade livsmedelspriser.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
socialstyrelsens yttrande.
Socialstyrelsen har i frågan anfört följande!
»Motionens syfte går nt på att man vid bestämmandet av tjänstemännens
löner borde i någon mån återgå till äldre tiders förfaringssätt, nämligen
genom att i större utsträckning än nu vore fallet göra lönerna beroende
av livsmedelspriserna. Närmare bestämt synes motionären önska
få till stånd en reformering av nuvarande indexberäkning för dyrtidstillläggen
i sådan riktning, att större hänsyn härvid toges till livsmedelspriserna
och speciellt priserna å jordbrukets livsmedelsprodukter.
Dyrtidstilläggen avse som bekant att i viss mån utgöra en kompensation
för levnadskostnadernas stegring. Med levnadskostnader måste här
givetvis förstås alla de poster (livsmedel, bostad, kläder, skatter och övriga
utgifter av olika slag), som ingå i en nutida tjänstemans budget. Uppgifter
örn sammansättningen av denna budget, vilken säkerligen både beträffande
omfattning och omväxling högst väsentligt torde avvika från
tjänstemännens levnadsförhållanden under naturahushållningens tid, ha
kunnat erhållas genom de levnadskostnadsundersöknigar, som med vissa
längre mellanperioder verkställts i vårt land från och med 1913—1914. Den
nu vid indexberäkningarna tillämpade budgeten, vilken avser en s. k. normalfamilj
(man, hustru och två barn), är i stora drag sammansatt på följande
sätt.- livsmedel 37 procent, bränsle och lyse 4 procent, bostad 15 prö
-
15
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
cent, beklädnad 14 procent, skatter 6 procent och övriga utgifter 24 procent.
Urskiljer man från posten livsmedel sådana varuslag, som ej tillhöra det
svenska jordbrukets produktion (t. ex. margarin, kaffe, specerier och kryddor
m. m. samt fisk), återstå 30 procent, varmed livsmedel av jordbruksalster
ingå i budgeten.
Det må med avseende å ovannämnda budget observeras, att densamma
utgör ett genomsnitt av budgeter för ett stort antal hushåll inom olika
landsdelar och olika inkomstlägen. Emellertid förhåller det sig som bekant
så, att livsmedelspostens andel i den totala utgiftsbudgeten sjunker
med stigande inkomst. För exempelvis en arbetarfamilj med relativt låg
inkomst kunna utgifterna för livsmedel beräknas ingå i budgeten med
cirka 50 procent, under det att motsvarande procentsiffra för ett relativt
välsituerat medelklasshushåll befunnits utgöra endast cirka 22 procent.
Socialstyrelsen kan för sin del icke se, att större vikt kan eller bör vid
indexberäkningarna tillmätas livsmedelsposten än som redan nu sker och
som framgått såsom resultat av ingående levnadskostnadsundersökningar.
Styrelsens pris- och levnadskostnadsstatistik samt därpå grundade indexberäkningar
utgöra i själva verket i sin mån en efter nutida förhållanden
avpassad fortsättning av det gamla markegångssystemet. Att man härvid
kan taga hänsyn icke blott till livsmedelskostnaderna — som visserligen
alltjämt väga relativt tyngst av huvudposterna i den vid indexberäkningarna
tillämpade hushållsbudgeten — utan även till övriga poster,
utgörande sammanlagt omkring 63 procent av utgifterna, lärer väl endast
få anses som en högst väsentlig och för övrigt nödvändig förbättring.
Såsom motionären själv påpekar, äro vidare de priser, vilka erhållas av
livsmedelsproducenterna, och de, som måste betalas av konsumenterna,
ingalunda sammanfallande. Då det uppenbarligen vore oriktigt att göra
tjänstemännens löner beroende av priser, som endast i mindre mån påverka
deras levnadskostnader, synes det även av detta skäl uteslutet att
för ändamålet utnyttja markegångspriserna, vilka ju i huvudsak avse att
vara ett uttryck för producentpriserna.
Socialstyrelsen får slutligen erinra, att få spörsmål torde lia varit föremål
för så mycken offentlig diskussion och belysning som styrelsens indexberäkningar.
Vid upprepade tillfällen ha grunderna för dessa beräkningar
granskats och prövats vid sammanträden med sociala rådet och även
med särskilda, av Kungl. Majit utsedda sakkunniga, däribland representanter
för riksdagen; åtskilliga gånger har redogörelse för dessa grunder
lämnats av tjänstemän i styrelsen dels inför riksdagsutskott (däribland
statsutskottet), dels inför lönenämnder och dels i tidningar och tidskrifter,
varjämte i socialstyrelsens månadspublikation »Sociala Meddelanden»
förekommit flera ingående artiklar i ämnet (se t. ex. häfte 4, 1932, sid.
318—329). I den i dagarna utkomna publikationen »Detaljpriser och indexberäkningar
åren 1913—1930» återfinnes även en utförlig redogörelse
för hithörande förhållande.»
Under åberopande av vad socialstyrelsen sålunda i förevarande fråga
anfört och då enligt utskottets mening en glidande löneskala icke synes
kunna i större utsträckning än vad nu är fallet göras beroende av jordbruksnäringens
produkter, får utskottet hemställa,
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
att herr Olssons i Blädinge förevarande motion, II:
124, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 april 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Samina ledamöter som under utlåtandet nr 58 antecknade med undantag av att
herr Högström i stället lör herr Jonsson i Eskilstuna deltagit i behandlingen av detta ärende.
Reservation
av herrar Svensson i Kompersmåla, Nilsson i Fredriksfält, Olsson i Blädinge
och Nilsson i Hörby, som ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Såsom i motionen erinrats, utgingo statstjänares löner i äldre tider till
en stor del dels i form av avkastningen från särskild för tjänstens uppehållande
anslagen jordbruksfastighet, dels i form av kontant lön, vars storlek
växlade efter vissa markegångspris, vid vilkas bestämmande representanter
för såväl producenter som konsumenter utövade inflytande. Detta
system har emellertid i de flesta fall helt omreglerats till lön i penningar,
oberoende av varupriserna.
I och med att lönesystemet lösgjorts från sambandet med den allmänna
prisnivån, har detsamma förlorat den grund, varpå det en gång uppbyggts.
En följd härav har blivit ofta återkommande partiella löneregleringar,
varvid i varje särskilt fall någon mer eller mindre jämförlig tjänstemannagrupps
löneförhållanden tagits såsom måttstock för de löner, som det för
tillfället gällt att fastställa.
De två sista årtiondenas avsevärda svängningar i penningvärdet hava
dock framtvingat en modifiering i lönesystemet genom införandet av dyrtidstillägg,
vilkas storlek påverkats av gällande pris å vissa nödvändighetsvaror.
Den nu föreliggande motionen synes icke åsyfta en förändring av beräkningen
av dyrtidstilläggen, vilka torde höra betraktas såsom ett provisorium,
som hör ersättas med ett mera tillfredsställande system, utan
motionen synes avse en sådan omläggning av beräkningsgrunden för statstjänarnas
löner, att dessa skulle till viss del automatiskt följa fluktuationerna
i livsmedelsprisen.
17
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
Enligt utskottets mening skulle en dylik omläggning otvivelaktigt göra
lönesystemet smidigare och bidraga till att detsamma bättre anpassade sig
till rådande förhållanden. De av motionären anförda synpunkterna synas
därför förtjäna att vinna beaktande, innan statsmakterna avgöra förestående
definitiva löneregleringar.
Under åberopande av vad sålunda anförts, vill utskottet tillstyrka, att
åtgärder vidtagas i den av motionären angivna riktningen.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må i anledning av herr Olssons i Blädinge
förevarande motion, II: 124, i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
utredning av frågan, huruvida statstjänstemännens
löner höra i större utsträckning än vad hittills
är fallet göras beroende av gällande pris å jordbruksnäringens
viktigaste livsmedelsprodukter i syfte att
därigenom kompensera löntagarna för eventuellt fördyrade
livsmedelspriser samt, i den mån utredningen
därtill föranleder, beakta dess resultat vid framläggande
av förslag till riksdagen örn nya löneregleringar.
»
Bihang lill riksdagens protokoll 1933.
6 sami.
Nr 58—62.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.