Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Ostkustbanan och Uppsala — Gävle järnväg jämte en i ämnet väckt motion.
1933-05-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1933:78, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Ostkustbanan och Uppsala — Gävle järnväg jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
1
Nr 78.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående statsförvärv av Ostkustbanan och Uppsala
— Gävle järnväg jämte en i ämnet väckt motion.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 17 mars 1933 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 217, Ilar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen,
ej mindre medgiva, dels att staten såsom prioriterad fordringsägare i Ostkustbanans
aktiebolag må, i samband med bolagets avveckling, förvärva
nämnda bana; dels och att staten marned Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag
träffa avtal örn förvärv av bolagets järnväg och övriga tillgångar mot det att
staten övertager bolagets samtliga skulder och förpliktelser samt därutöver
erlägger ett belopp av 2,500,000 kronor, att likvideras med statsobligationer;
allt i huvudsaklig överensstämmelse med de särskilda grunder, som av
departementschefen i statsrådsprotokollet förordats;
än även, vid bifall till vad sålunda beträffande Uppsala—Gävle järnväg
föreslagits, dels till förvärvande av Uppsala—Gävle järnväg m. m. för budgetåret
1933/1934 under Utgifter för kapitalökning, I. Statens affärsverksamhet,
C. Statens järnvägar anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av
13,700,000 kronor; dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret
1933/1934 under rubriken F. Lånemedel upptagna inkomstposten »Övriga lånemedel»
med ett belopp av 13,700,000 kronor.
I anledning av förevarande proposition har herr N. Holmström i en inom
andra kammaren väckt motion, ur 479, — under framhållande av önskvärdheten
av att tre angivna befattningshavare vid Uppsala—Gävle järnväg måtte
få bibehålla sina avlöningsförmåner oavkortade intill uppnådd ordinarie
pensionsålder år 1934 — hemställt, att riksdagen, vid behandling av ärendet
om statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala —Gävle järnväg, måtte taga
sålunda i motionen anförda synpunkter till benäget Övervägande
Departementschefen
har för egen del i ärendet anfört följande:
Den direkta anledningen till att frågan örn Ostkustbanans och Uppsala—
Gävle järnvägs förstatligande nu föreligger till behandling är Ostkustbanebolagets
iråkade ekonomiska svårigheter. Bolaget har sedan en tid tillbaka
befunnit sig i ett finansiellt sett synnerligen vanskligt läge. Räntorna till
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 3 sami. Nr 78. 91583
2
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
riksgäldskontoret, cirka 900,000 kronor för år, hava under år 1930 endast
delvis och under åren 1931 och 1932 ej alls kunnat betalas. Vad år 1932
beträffar hade driften överhuvud ej kunnat upprätthållas, om ej staten försträckt
bolaget ett belopp av 300,000 kronor. Osannolikt synes ej heller,
efter de av bolagets styrelse gjorda uttalandena att döma, att därutöver
redan under den närmaste tiden skall uppkomma behov av ytterligare tillskott
av kontanta driftsmedel.
samtliga deni, som hörts i ärendet — i detta hänseende kan också
åberopas en enhällig meningsyttring från bolagets egen styrelse — synes
enighet råda därom, att den enda praktiskt framkomliga vägen för ett tryggande
av Ostkustbanans fortbestånd är, att staten övertager banan och
införlivar den med statens järnvägar.
För egen del finner jag det ej erforderligt ingå på de olika skälen — järnvägsekonomiska
och andra — för att i statsbanenätet inkorporera Ostkustbanan.
Jag vill här endast erinra, att staten redan nu står som huvudintressent
i ostkustbaneföretaget; av det i järnvägsanläggningen nedlagda
aktie- och lånekapitalet, cirka 50 miljoner kronor, uppgår den statliga kapitalinsatsen
(obetalda räntor oräknat) till över 32’5 miljoner kronor. Omnämnas
må ock, att järnvägsstyrelsen redan i samband med koncessionens
beviljande år 1903 framhöll som sannolikt ett banans framtida förstatligande;
den tänktes därvid byggd som en länk i en blivande statsbana Uppsala—
Gävle—Härnösand—Sollefteå (Långsele).
Under hänvisning i övrigt till ett i ärendet avgivet kommittébetänkande
tillstyrker departementschefen kommitténs förslag örn Ostkustbanans förstatligande
och införlivning med statens järnvägar. Då staten i egenskap
av fordringsägare övertoge banan, erfordrades intet särskilt anslag för banans
förvärvande.
Härefter fortsätter departementschefen:
Det sålunda nu av omständigheterna framtvingade förstatligandet av Ostkustbanan
drager emellertid — på sätt kommittén närmare utvecklat — med
sig ett förnyat övervägande av frågan örn statsförvärv jämväl av Uppsala—Gävle
järnväg. Med avseende å möjligheterna till statsinlösen av nämnda järnväg
är att märka, att koncessionsvillkoren ej innefatta någon rätt till dylik inlösen.
Ett i samband med finansieringen av Ostkustbanan träffat avtal örn
rätt för staten, att efter värdering förvärva banan synes ej heller numera
kunna läggas till grund för en tvångsinlösen; vad som i första hand anses
göra, att detta avtal från statens sida knappast kan tillämpas, är den i avtalet
.förekommande bestämmelsen örn skyldighet att samtidigt med bananläggningen
övertaga samtliga av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag i Ostkustbanans
^aktiebolag tecknade aktier till det för dem inbetalade beloppet
- cirka 2,(00,000 kronor — jämte ränta. Emellertid har i samband med
frågan örn Ostkustbanans övergång till staten — och måhända under intryck
av det driftekonomiskt försämrade läge, som för Uppsala—Gävle järnväg
skulle uppkomma genom att Ostkustbanan trädde ut ur den för de båda
banorna gemensamma trafikförvaltningen — framkommit ett försäljningsanbud,
som kommittén tillstyrkt till antagande.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har endast riksräkenskapsverket
ställt sig betänksamt mot ett statsförvärv av Uppsala—Gävle järnväg; och
ämbetsverket har ansett tillräckliga skäl i varje fall icke föreligga för att
staten skulle erlägga någon köpeskilling utöver övertagandet av skulderna,
cirka 11,200,000 kronor. Att, på sätt riksräkenskapsverket synes förutsätta,
aktieägarna skulle kunna förmås avstå från järnvägen utan någon som helst
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
3
ersättning, måste jag finna föga troligt. Det nu begärda beloppet, 2,500,000
kronor, motsvarar 50 kronor för aktie eller hälften av varje akties nominella
värde. Även örn hänsyn tages till all järnvägsdrifts nuvarande vanskligheter
synes detta pris godtagligt, i all synnerhet som banan på sätt nyss
nämnts ej kan utan frivillig överlåtelse statligt förvärvas.
Av kommittén har utförligt utvecklats de järnvägs- oell samhällsekonomiska
fördelar, som förvärvet skulle medföra. Genom detsamma skulle,
sedan nu enligt beslut av 1932 års riksdag Härnösand—Sollefteå järnväg
(med dess anknytning till Norra stambanan uppe vid Långsele) införlivats
med statsbanenätet, förverkligas den gamla tanken örn en genomgående
stats- och stambana utmed nedre Norrlands kustland. För trafikanterna
medför förstatligandet stora fördelar både med avseende å befordringstider
och taxor. Jag förutsätter härvid, att såväl Ostkustbanan som Uppsala—
Gävle järnväg på sätt eljest plägat ske med statsinköpta järnvägar helt införlivas
med statsbanenätet, varmed skulle följa helt genomförd tillämpning
av statens järnvägars vanliga tariffer för befordran av såväl passagerare som
gods. Erinras bör måhända, att såväl Ostkustbanan som Uppsala—Gävle
järnväg redan nu i huvudsak tillämpa statens järnvägars taxor, med vissa
avvikelser dock beträffande persontaxan vid Uppsala—Gävle järnväg. Taxelättnaderna
vid en införlivning med statens järnvägar utgöra därför så gott
som helt en följd av den genomgående zontaxans tillämpning utan taxeavbrott
vid nuvarande övergångsstationer. Närmast i anledning av den vid
järnvägsstyrelsens behandling av ärendet framkomna reservationen vill jag
alltså hava uttalat, att tillräckliga skäl ej synas föreligga för en avvikelse
från den beträffande hela det övriga statsbanenätet iakttagna grundsatsen örn
enhetliga tariffer, vilken enhetlighet finnes genomförd oavsett de olika bandelarnas
karaktär av huvudbanor eller bibanor och utan hänsyn till deras
belägenhet eller sättet för deras tillkomst.
Jag vill alltså tillstyrka, att avtal träffas med Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag
om förvärv av bolagets samtliga tillgångar i enlighet med det
gjorda anbudet samt att ifrågavarande järnväg införlivas med statens järnvägar.
Något kontant utlägg för banans förvärvande erfordras icke, då förenämnda
belopp av 2,500,000 kronor må erläggas i statsobligationer och då
bolagets lån, vid tidpunkten för övertagandet uppgående till i runt tal
11,200,000 kronor, äro avsedda att övertagas av riksgäldskontoret. Av budgetskäl
bör dock, på sätt riksräkenskapsverket framhållit, köpeskillingen redovisas
över riksstaten, därvid anslaget i överensstämmelse med tidigare tilllämpat
förfarande torde böra upptagas med 13,700,000 kronor.. Anmärkas
må i detta sammanhang, att utgifterna för detta kapitals förräntning beräknas
komma att uppvägas av en motsvarande ökning av inkomsten från statens
järnvägar.
Yad Gävle—Ockelbo järnväg beträffar förutsättes nu endast, att statens
järnvägar tillsvidare övertaga den för närvarande av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag
omhänderhavda driften av nämnda järnväg, varvid nuvarande
arrendeform med vissa förenklingar i avtalet skulle bibehållas.
På sätt riksräkenskapsverket tillstyrkt synes det i Ostkustbanan av staten
investerade lånemedelskapitalet, tillhopa 32,277,208 kronor 22 öre, böra omföras
från respektive fonder till statens järnvägars fond och där tillsvidare
redovisas såsom ''Lånekapital att finansieras med andra medel’; såsom kommittén
förutsatt, torde framdeles böra övervägas, örn och i vad man omföring
till kontot ''Lånekapital att finansieras med trafikinkomster’ må äga rum.
Yad åter angår den bolaget lämnade, av skattemedel bestridda försträckningen
å 300,000 kronor, torde densamma, därest riksdagen ej däremot fram
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Utskottet.
ställer erinran, få omedelbart avskrivas; på enahanda sätt torde få förfaras
med bolagets ränteskuld på grund av statslånen.
Det belopp, varmed Uppsala—Gävle järnväg skall redovisas i statens järnvägars
räkenskaper, nu beräknat till 13,700,000 kronor, torde såsom i ärendet
föreslagits böra upptagas å kontot ''Lånekapital att finansieras med trafikinkomster’.
Vad järnvägsstyrelsen anfört beträffande redovisnings- och bokföringsåtgärder
i övrigt synes icke giva anledning till erinran.
Biksräkenskapsverket har ifrågasatt, att jämväl det för Ostkustbanan och
Uppsala—Gävle järnväg gemensamma verkstadsbolagets lån ur pensionsförsäkringsfonden,
cirka 680,000 kronor, skulle redovisas å budgeten. Ett dylikt
förfarande synes knappast av omständigheterna påkallat. Verkstadsföretaget
är nämligen avsett att alltjämt drivas som ett formellt fristående företag i
aktiebolags form. De årliga låneannuiteterna kunna därvid betraktas som
en löpande driftutgift, för vilken visserligen statens järnvägar subsidiärt har
att svara _ men för vars betalning i sista hand — enligt järnvägsstyrelsens
uppskattning -— finnes täckning genom en realisation av bolagets tillgångar.
Med avseende å övergångsanordningarna för de båda järnvägsföretagens
personal hava normerande för kommittén varit de bestämmelser, som tillämpades
vid förstatligandet år 1932 av Härnösand—Sollefteå järnväg. För egen
del anser jag att vad som sålunda föreslagits i stort sett är av beskaffenhet
att böra godtagas. Järnvägsstyrelsen har dels föreslagit vissa särskilda bestämmelser
beträffande jjersonal vid Gävle södra station samt i fråga örn
den personal, som skulle uppföras på övergångsstat, dels ock påyrkat en
mindre jämkning, avseende att i fråga örn semesterrätt, avlöning vid sjukdom
o. s. v. skola på den övertagna personalen tillämpas statens järnvägars
bestämmelser, även örn dessa bestämmelser förete vissa mindre skiljaktigheter
i förhållande till de nu vid de båda privatbanorna gällande. Vad styrelsen
sålunda föreslagit har jag funnit mig böra biträda. I anslutning till
vad styrelsen för Ostkustbanans aktiebolag anfört utgår jag i övrigt från att
all möjlig hänsyn skall tagas till den vid de skilda företagen anställda
personalen.
Det förslag örn Ostkustbanans och Uppsala—Gävle järnvägs statsinlösen,
som här förelägges riksdagen till prövning, är närmast föranlett av Ostkustbanans
iråkade ekonomiska svårigheter
Sistnämnda banas stora betydelse som en huvudsamfärdselled genom
nedre Norrlands kustland torde vara allmänt erkänd; i detta avseende må
här endast erinras, att den 30 mil långa järnvägen genomlöper industridistrikt,
som genom sin produktion av trävaror, pappersmassa och andra
viktiga exportprodukter räknas bland landets viktigaste. Ett nedläggande
av bandriften, sedan nu järnvägen under statens alldeles särskilda medverkan
åstadkommits, torde alltså få anses utesluten.
Genom verkställda utredningar är också ådagalagt, att den lämpligaste,
för att ej säga enda framkomliga vägen att trygga banans fortsatta trafikering
är dess införlivning med statens järnvägar, varvid bandriften synes allt
framgent kunna upprätthållas utan att man skall behöva räkna med några
driftförluster.
Utskottet tillstyrker alltså förslaget om Ostkustbanans statsinlösen.
Utskottet har ej heller velat motsätta sig att Uppsala—Gävle järnväg
förvärvas i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget. Den be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
5
gärda köpeskillingen — motsvarande ett kontantbelopp av cirka 50 kronor
per aktie eller hälften av varje akties nominella värde — kan visserligen ej
anses lågt tilltagen. Den torde dock få betraktas som godtagbar med hänsyn
till de fördelar banans förstatligande medför ur allmän kommunikationssynpunkt,
däribland främst i form av lägre driftkostnader och sänkta befordringsavgifter.
Genom banans införlivning med statsbanenätet skulle
också, sedan numera enligt beslut av 1932 års riksdag Härnösand—Sollefteå
järnväg övertagits av staten, förverkligas den gamla tanken på en genomgående
statlig kustbanelinje Långsele (Sollefteå)—Uppsala (Stockholm).
Örn i stort sett inga särmeningar framkommit i fråga örn lämpligheten av
Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnvägs förvärvande, hava däremot bland
de hörda myndigheterna olika uppfattningar yppats beträffande vissa av de
bokföringsåtgärder, som påkallas i samband med förvärven. Enighet råder dock
örn att Ostkustbanans införlivning med statens järnvägar tillsvidare ej skall
medföra någon utökning av statens järnvägars »räntepliktiga» kapital (lånekapital
att finansieras med trafikinkomster), varemot dylik förräntningsskyldighet
bör åvila statens järnvägar för det för Uppsala—Gävle järnväg gjorda
kapitalutlägget, såväl köpeskillingen som de övertagna lånen; likaledes råder
enighet därom, att med avskrivningen av det i Ostkustbaneföretaget nedlagda,
med statlig upplåning bestridda kapitalet måste under rådande statsfinansiella
läge tillsvidare anstå. De därefter kvarstående meningsskiljaktigheterna
avse rena bokföringstekniska spörsmål, som ej synas påkalla
något särskilt uttalande av riksdagen.
Yad departementschefen anfört örn taxors bestämmande och formerna i
övrigt för övertagandet av de båda järnvägarna ävensom erforderliga övergångsanordningar,
föranleder ingen erinran från utskottets sida. I anslutning
till vad av styrelsen för Ostkustbanaus aktiebolag och jämväl motionsvis
i detta avseende framhållits, utgår emellertid utskottet ifrån att vid övertagandet
av såväl Ostkustbanan som Uppsala—Gävle järnväg all skälig hänsyn
skall tagas till den vid företagen anställda personalen och särskilt sådana
anställda, som räkna hög levnads- och lång tjänsteålder eller beträffande
vilka förhållandena i övrigt äro ömmande.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
I. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
må
a) medgiva,
1) att staten såsom prioriterad fordringsägare i Ostkustbanans
aktiebolag må, i samband med bolagets avveckling, förvärva
nämnda bana;
2) att staten må med Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag
träffa avtal örn förvärv av bolagets järnväg och övriga tillgångar
mot det att staten övertager bolagets samtliga skulder
och förpliktelser samt därutöver erlägger ett belopp av
2 500 000 kronor, att likvideras med statsobligationer;
6
Statsutskottet\a utlåtande Nr IS.
allt i huvudsaklig överensstämmelse med de särskilda grunder,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 17 mars 1933 förordats;
b) vid bifall till vad sålunda beträffande Uppsala—Gävle
järnväg föreslagits, till förvärvande av Uppsala—Gävle järnväg
m. m. för budgetåret 1933/1934 under Utgifter för kapitalökning,
I. Statens affärsverksamhet, C. Statens järnvägar anvisa ett
reservationsanslag av 13,700,000 kronor, att utgå av lånemedel;
II. att herr Holmströms motion, II: 479, må anses besvarad
med vad utskottet ovan anfört.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn höjning av inkomstposten »Övriga
lånemedel» kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva yttrande.
Stockholm den 5 maj 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Nilsson i Malmö,
Svensson i Kompersmåla, Carlsson i Gävle, Asplund, Walles, Ernfors, Nilsson i
Fredriksfält och Thelin; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Strindlund, Törnkvist
i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,
Jonsson i Eskilstuna, Ward, Högström och Holmdahl.
Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.