Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.
1933-05-09 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1933:86, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
»Statsutskottets utlåtande Nr 86.
1
Nr 86.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förändring i avseende å löneställning och
antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk m. rn. jämte i ämnet väckta
motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 27 januari 1933 avlåten proposition, nr 87, har
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen
dels besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1933,
att i 12 § 3 mom. i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
ordet »postassistent» skall utbytas mot »postexpeditör»;
att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skall vid statens järnvägar i 6:e lönegraden upptagas befattningen maskinbiträde;
samt
att ur samma tjänsteförteckning skola vid statens järnvägar utgå
följande befattningar, nämligen
ur 5:e lönegraden: vagn- och stallkarl,
6:e
»
: maskin- och pannskötare,
18:e
»
: förste telegrafist,
28:e
: byrådirektör;
dels fastställa antalet av följande befattningar från och med den 1 juli
1933 på sätt här angives, nämligen:
vid telegrafverket:
notarie ............................................................................................................... 8
revisor ............................................................................................................... 4
telegrafdirektör ............................................................................................. 2
vid statens järnvägar:
byråassistent...................................................................................................... 19
notarie ............................................................................................................ 12
elektroingenjör................................................................................................... 6
konstruktör .................................................................................................... 10
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 36.
951 a 88 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
maskininspektor ...
18
6
8
10
12;
sekreterare i 24:e lönegraden
maskiningenjör........
trafikinspektör.......
förste byråingenjör
vid statens vattenfallsverk:
notarie ............... ...................
3;
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser, som
vid genomförande av förberörda ändringar må erfordras; samt
dels ock medgiva, att avlöning och pension må till viss av statens järnvägar
från Skåne—Smålands järnväg samt från enskilda järnvägarnas kontrollkontor
övertagen personal utgå i enlighet med av departementschefen i
statsrådsprotokollet förordade grunder.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 241, inom första kammaren
av fröken Kerstin Hesselgren och den andra, nr 415, inom andra kammaren
av fröken Hertha Wellin, i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att avlöning enligt de grunder, som tidigare — kungl, brev till generalpoststyrelsen
av den 4 juli 1926 — bestämts skola tillämpas beträffande
i tjänst varande postexpeditörer och förste postexpeditörer, skall tillerkännas
samtliga de kvinnliga tjänstemän i nämnda grader, som före den 1 juli 1925
genomgått av generalpoststyrelsen anordnad fackutbildning i postelevkurs;
dels ock en inom andra kammaren av herr A. I. Anderson i Norrköping
väckt motion, nr 416, däri hemställts, att riksdagen ville besluta, dels att
befattningen som lokomotivbiträde å elektriskt lokomotiv bör innehavas av
tjänsteman i 6:e lönegraden, dels att lokomotivtjänstpengar icke skola utgå
till ovannämnda lokomotivbiträden.
Postverket.
Sedan år 1925 har 12 § 3 mom. i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
i den del, varom nu är fråga, följande lydelse (sv. f. nr 213):
3. Befordras ordinarie tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till
någon av nedan angivna tjänster inom högre lönegrad vid samma verk,
nämligen:
vid postverket: till postassistent,
» telegrafverket: till kontorsskrivare eller telegrafassistent,
» statens järnvägar: till kontors- eller stationsskrivare,
» statens vattenfallsverk: till kontorsskrivare,
må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön
i den nya tjänsten och sedermera för hans uppfattning till högre löneklass
kunna honom tillgodoföras intill hälften av den tjänstetid, han innehaft
ordinarie anställning vid verket; dock må härvid icke samtidigt tillämpas
1 mom. av förevarande paragraf samt ej heller i något fall tillgodoräknas
honom mera än sex år.
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
3
Förevarande stadgande Ilar på grund av vidtagna organisatoriska ändringar
beträffande postexpeditörs- oell postassistentbefattningarna efter år 1925 för
postverkets vidkommande icke kommit att tjäna det med bestämmelsen avsedda
syftet att underlätta övergången från tjänst i s. k. lägre grad till tjänst
i högre grad. Departementschefen har lika med kommunikationsverkens
lönenämnd förordat, att i berörda stadgande ordet »postassistent» utbytes
mot »postexpeditör». Härigenom skulle möjliggöras för postexpeditör att
tillgodoräkna sig viss tjänstetid å tidigare innehavd ordinarie lägre befattning,
exempelvis som postiljon eller brevbärare. Däremot skulle dylik
tillgodoräkning ej längre förekomma vid befordran till postassistent.
I propositionen omnämnes vidare frågan om förbättrad löneställning för
vissa kvinnliga postexpeditörer m. fl. Genom beslut av 1925 års riksdag inplacerades
tidigare för kvinnliga tjänstemän avsedda postexpeditörs- och förste
postexpeditörsbefattningar med bibehållna benämningar i ll:e respektive
12:e lönegraden, medan de manliga postexpeditörs- och förste postexpeditörsbefattningarna
upptogos under benämningarna postassistent och förste postassistent
i 15:e respektive 17:e lönegraden.
Genom beslut vid 1926 års riksdag lämnades sedermera medgivande till
en personlig löneförbättring för de postexpeditörer och förste postexpeditörer,
vilka genomgått den dittills för postexpeditörer och postassistenter
gemensamma utbildningen. I sådant hänseende blev, i överensstämmelse
med riksdagsbeslutet, genom brev den 4 juni 1926 bestämt, att den 1 juli
1926 i tjänst varande ordinarie postexpeditör och förste postexpeditör skulle,
så länge vederbörande i dylik befattning kvarstode, i löneliänseende vara
placerad i 12:e, respektive 13:e lönegraden. Motsvarande beslut fattades i
fråga örn den med postexpeditörer och förste postexpeditörer i lönehänseende
likställda personalen vid telegrafverket, nämligen ordinarie telegrafexpeditörer
och förste telegrafexpeditörer.
Frågan örn förbättrad löneställning för de kvinnliga tjänstemän, vilka
genomgått förutvarande postexpeditörsutbildning, har sedermera upprepade
gånger gjorts till föremål för framställningar från personalhåll. Generalpoststyrelsen,
som i viss utsträckning biträtt de framställda önskemålen, har
bland annat i ett med anledning av väckta motioner till statsutskottet vid
1928 års riksdag avgivet yttrande tillstyrkt en placering i löneliänseende i
14:e respektive löle lönegraden samt meddelat, att ett genomförande av vad
styrelsen tillstyrkt skulle medföra en merkostnad av 165,000 kronor under
första året, varefter merkostnaden skulle år för år minskas.
I propositionen nr 146 till 1932 års riksdag anmäldes dels en av posttjänstemännens
förening i oktober 1931 gjord framställning att, i avvaktan
på prövning av nyssberörda framställningar, den av 1926 års riksdag beslutade
personliga placeringen i 12:e respektive 13:e lönegraden måtte tillerkännas
jämväl de kvinnliga posttjänstemän med förutvarande postexpeditörsutbildning,
vilka den 1 juli 1926 ännu icke erhållit ordinarie anställning
i postexpeditörsgradeu, dels ock av kvinnliga telegrafpersonalens för
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
erling i januari 1932 gjord framställning örn enahanda förmån åt jämväl sådana
tjänstemän med telegrafexpeditörsutbildning enligt tidigare bestämmelser,
vilka först efter den 1 juli 1926 vunnit ordinarie anställning såsom
telegrafexpeditörer. I berörda proposition uttalade departementschefen, att
han för sin del icke funne tillräckliga skäl föreligga att då underställa riksdagen
frågan örn en förbättring i löneställningen för någon av ifrågavarande
personalgrupper.
I förevarande proposition har departementschefen erinrat, att ifrågavarande
spörsmål jämväl varit föremål för riksdagens prövning, i det att vid 1927
och 1928 års riksdagar motioner väcktes i ämnet, vilka motioner emellertid
blevo av riksdagen avslagna, samt uttalat, att några nya skäl för att nu
underställa riksdagen frågan örn ytterligare förbättring i löneställningen för
omförmälda kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer icke syntes
honom föreligga.
Telegrafverket.
För telegrafverkets del innefattar propositionen förslag örn minskande av
antalet telegrafdirektörsbefattningar från 3 till 2, varjämte i sammanhang
med utbyte av en revisorsbefattning mot en notariebefattning (bägge i 21:a
lönegraden) antalet av dessa tjänster skulle bestämmas till 4 respektive 8.
Statens järnvägar.
Beträffande järnvägsstyrelsen föreslås, att två sekreterarbefattningar i 24:e
lönegraden indragas samt att i stället två nya notariebefattningar (21 :a lönegraden)
inrättas. Vidare skulle en konstruktörsbefattning (22:a lönegraden)
utbytas mot en maskininspektorsbefattning i samma lönegrad, ävensom en
befattning som byrådirektör (28:e lönegraden) utbytas mot en förste byråingenjörstjänst
(27:e lönegraden), varvid byrådirektörsbefattningen skulle utgå
ur den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen. Genom förflyttning
av en byråingenjör (26:e lönegraden) till en å distrikt vakant baningenjörstjänst
skulle berörda byråingenjör stjänst bliva vakant. Sistnämnda
tjänst komme att återbesättas med ordinarie innehavare, varigenom en konstruktörsbefattning
bleve vakant och kunde indragas.
A distrikten föreslås inrättande av två trafikinspektörsbefattningar (26:e
lönegraden), en byråassistentbefattning (21 :a lönegraden) och två elektroingenjörstjänster
(22:a lönegraden). Vid maskinsektionerna skulle enligt
propositionen två maskiningenjörsbefattningar i 26:e lönegraden indragas.
Vidare föreslås indragandet av förste telegrafist^''änsterna (18:e lönegraden),
vilka äro avsedda för föreståndare vid större telegrafexpeditioner, i
sammanhang varmed ifrågavarande befattning skulle uteslutas ur avlöningsreglementets
tjänsteförteckning.
Beträffande uppkommen fråga örn grunderna för avlöning och pension
till sju befattningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst från Skåne—
Smålands järnväg, har departementschefen i likhet med kommunikations
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
o
verkens lönenämnd biträtt järnvägsstyrelsens förslag om tillämpande av de
principer i avlönings- och pensionshänseende, som gällt senast beträffande
personal vid de av staten övertagna Norra Södermanlands och Mellersta
Södermanlands järnvägar.
Yad angår sexton befattningshavare — 14 manliga kontorsbiträden, 1
kvinnligt kontorsbiträde och 1 kontorsvakt — som från enskilda järnvägarnas
kontrollkontor övertagits i statens järnvägars tjänst och därvid skulle placeras
1 följande ordinarie befattningar, nämligen de manliga kontorsbiträdena såsom
kontorister (8:e lönegraden), det kvinnliga kontorsbiträdet såsom kontorsbiträde
(4:e lönegraden) och kontorsvakten såsom expeditionsvakt (5:e lönegraden),
föreslås nu, att de vid statens järnvägar skulle erhålla lön enligt
följande löneklasser, nämligen kontoristerna enligt 12:e (högsta) löneklassen,
kontorsbiträdet enligt 7:e (högsta) löneklassen och expeditionsvakten enligt
7:e löneklassen.
Tre andra befattningshavare vid enskilda järnvägarnas kontrollkontor —
2 manliga kontorsbiträden och 1 kvinnligt kontorsbiträde — hava sedan i
december 1930 tjänstgjort huvudsakligen å järnvägsstyrelsens kontrollkontor
och därvid åtnjutit en lön, motsvarande den, som för samma tid bort tillkomma
dem i svenska järnvägs!öreningens tjänst. Dessa befattningshavare
föreslås nu efter sin övergång i statens järnvägars tjänst få vid varje tidpunkt
åtnjuta löneförmåner till minst samma belopp, som de skulle hava uppburit,
därest de kvarstått vid enskilda järnvägarnas kontrollkontor i vid övergångstillfället
innehavda befattningar, varjämte de av dessa tjänstemän, som efter
övergången i statens järnvägars tjänst kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa,
skola i pensionshänseende komma i åtnjutande av enahanda
förmåner, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920 tillkommer vissa
förut vid Västkustbanan m. fl. järnvägar anställda tjänstemän vid statens
'' järnvägar, vilka kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa.
I propositionen beröres vidare frågan om förändrad tjänste- och löneställning
för lokomotivbiträden å elektriska lokomotiv to. to.
Den å statens järnvägars lokomotiv tjänstgörande personalen utgöres av
lokomotivförare (12:e lönegraden) och biträde, lokomotiveldare (7:e lönegraden).
Sedan elektrisk drift å vissa linjer införts, hava även såsom biträden å de
elektriska lokomotiven tjänstgjort lokomotiveldare, vilka utbildats för tjänstgöring
å ånglokomotiv men som med hänsyn till de delvis nya eller förändrade
arbetsuppgifter, som åvila dem vid tjänstgöring å de elektriska
lokomotiven, genomgått särskild kortare utbildningskurs. Jämlikt av Kungl.
Majit meddelade föreskrifter erhåller lokomotivpersonalen för den tid, den
tjänstgör å lokomotiv, s. k. lokomotivtjänstpenningar, vilka utgå vid tågoch
hjälptjänst med vissa angivna, för skilda slag av tåg olika belopp för
varje lokomotivkilometer samt vid växlings- och reservtjänst med vissa angivna
belopp per timme. Vid tåg- och hjälptjänst utgår ifrågavarande ersättning
i varje fall till lokomotiveldare å ånglokomotiv med hälften och
till lokomotivbiträde å elektriskt lokomotiv med tredjedelen av ersättningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
till lokomotivförare å respektive lokomotiv. Även vid växlings- ock reservtjänst
utgår ersättning till lokomotiveldare med lägre belopp än till lokomotivförare.
Järnvägsstyrelsen kar i skrivelse den 30 september 1932 framlagt förslag
örn att befattningen såsom biträde å elektriskt lokomotiv skall känföras till
6:e lönegraden med benämningen maskinbiträde, varjämte styrelsen i skrivelse
den 19 november 1932 hemställt, att Kungl. Majit ville meddela föreskrift
därom, att lokomotivtjänstpenningar vid tjänstgöring såsom biträde å
elektrolokomotiv hädanefter endast finge utgå till ordinarie och extra ordinarie
lokomotiveldare samt till sådana ordinarie vagn- ock stallkarlar, som
tillköra den s. k. lokrekryteringspersonalen.
Kommunikationsverkens lönenämnd kar tillstyrkt bifall till järnvägsstyrélsens
förslag beträffande den nya maskinbiträdesbefattningen ock därvid
anfört följande:
»Lönenämnden kar i ändamål att kunna bilda sig en egen uppfattning
rörande lokomotivbiträdenas göromål å de elektriska tågen företagit en resa
till Södertälje ock åter. Nämnden kar därvid icke kunnat undgå att uppmärksamma,
att biträdets tjänstgöring å ett elektriskt lokomotiv företer en
väsentlig skillnad i avseende å arbetets karaktär i jämförelse med lokomotiveldarens
tjänstgöring å ett ånglokomotiv. Den lokomotiveldaren å ett ånglokomotiv
åvilande, synnerligen påfrestande eldningen samt tillsynen över
ångtrycket ock värmetillgången i lokomotivpannan bortfaller vid tjänstgöring
å elektrolokomotivet, ock den noggranna och ingående uppmärksamhet, lokomotiveldarna
måste ägna åt smörjning oell tillsyn av ånglokomotivets olika
delar, inskränker sig beträffande elektrolokomotivet med dess automatiska
smörjningssystem i regel till ett enklare övervakande av maskineriet. Givetvis
är det önskvärt, att även biträdet å ett elektrolokomotiv äger så ingående
kännedom som möjligt örn det elektriska maskineriets verkningssätt
m._ m., men i sista hand ankommer det dock på lokomotivets förare att vid
driftsstörningar och dylikt ingripa.
På grund av inhämtade upplysningar ock de iakttagelser, nämnden sålunda
haft tillfälle göra rörande arten ock omfattningen av lokomotivbiträdenas
arbetsuppgifter, kar nämnden funnit sig icke kunna inför de av styrelsen
gjorda uttalandena göra gällande, att biträdestjänstgöringen med nödvändighet
motiverar samma löneställning som lokomotiveldarens. Den anordning,
styrelsen nu föreslagit, finner sig också nämnden kunna godtaga, särskilt
som den nedflyttning i lönegrad, som ifrågasättes för den å elektrolokomotiven
tjänstgörande biträdespersonalen, icke skulle drabba större delen
av den nu vid de elektrifierade linjerna tjänstgörande lokomotiveldarkåren,
utan allenast lokomotiveldaraspiranterna.
Lokomotivmannaförbundet har hemställt, att med inrättande av den föreslagna
nya biträdesbefattningen måtte få anstå med hänsyn bland annat därtill,
att för närvarande förefunnes omkring 400 för lokomotivtjänst utbildade
befattningshavare i extra ordinarie lokomotiveldares, vagn- och stallkarlssamt
lokomotiveldaraspirants ställning, vilka befattningshavare rättvisligen
dessförinnan borde bliva befordrade till lokomotiveldare. Lönenämnden beaktar
väl den synpunkt på frågan, som sålunda blivit från förbundets sida
framförd. Emellertid är att märka, att så vitt angår lokomotiveldaraspiranterna
någon avsevärd minskning i möjligheterna att vinna befordran till
högre tjänst knappast torde komma att inträda. Skillnaden blir i huvudsak
den, att vad angår de elektrifierade linjerna befordran i första hand skulle
Statsutskottets utlåtande Nr Sti.
7
ske till den nya maskinbiträdesgraden oell först sedermera — i den mån
vakanser å lokomotiveldarbefattningar uppstå vid ångdriften —• till lokomotiveldare.
Ej heller torde det föreligga någon egentlig anledning till farhåga för att
den nuvarande s. k. lokrekryteringskåren i övrigt icke skulle inom rimlig
tid erhålla befordran till ordinarie lokomotiveldare. Visserligen kan det
förutses, att på grund av elektrifieringens fortskridande ävensom på grund
av det nu föreslagna utbytet av lokomotiveldarbefattningar mot tjänster i
maskinbiträdesgraden ett överskott av ordinarie lokomotiveldare kommer att
uppstå, men å andra sidan är att märka, att under den närmaste framtiden
ett betydande antal lokomotivförare komma att inträda i pensionsåldern.
Detta antal beräknas för tiden 1932—1939 uppgå till inemot 700. Den avsevärda
uppfattning av ordinarie lokomotiveldare till lokomotivförargraden,
som härav föranledes, lärer i sin tur bereda relativt goda möjligheter förde
nuvarande extra ordinarie lokomotiveldarna och i lokomotivtjänst gående
vagn- och stallkarlarna att vinna ordinarie anställning såsom lokomotiveldare.
Lönenämnden förutsätter emellertid, att järnvägsstyrelsen under den kommande
övergångstiden tager all möjlig hänsyn till sistnämnda båda gruppers
berättigade krav i fråga örn befordran.»
Vidkommande förslaget örn borttagande av lokomotivtjänstpenningarna
för maskinbiträdena har lönenämnden — under hänvisning till sin ställning
till frågan örn maskinbiträdenas lönegradsplacering — anfört, att en dylik
åtgärd enligt nämndens mening skulle innebära en val stark beskärning av
denna personalgrupps löneförmåner, vartill komme den ojämnhet i löneförhållandena,
som för en avsevärd tid framåt skulle förefinnas därutinnan, att
den nuvarande generationen elektrolokomotivbiträden komme att uppbära
denna speciella ersättning, medan nytillträdande biträden skulle vara förvägrade
densamma. Med hänsyn härtill och då enligt gällande bestämmelser lokomotivtjänstpenningar
utginge till elektrolokomotivbiträden endast med tredjedelen
av dylik ersättning till lokomotivförare, medan biträde å ånglokomotiv uppbure
hälften av ersättningen till lokomotivförare, har lönenämnden funnit sig
icke böra tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens förslag i denna del. Avvikande
mening har uttalats av två ledamöter, som ansett, att förslaget bort av lönenämnden
tillstyrkas.
Departementschefen har beträffande den föreslagna maskinibiträdesbefattningen
anfört följande.
Av vad i förevarande iirende anförts örn lokomotivbiträdenas tjänstgöringsförhållanden
på ånglokomotiv respektive elektriska lokomotiv torde
framgå, att arbetsuppgifterna för biträdena på elektriska lokomotiv få anses
vara mindre krävande än ånglokomotiveldarnas tjänsteåligganden. Såvitt
det gäller den rena biträdestjänsten å elektrolokomotiv torde därför anledning
icke saknas att placera denna en lönegrad under den, som tillkommer
ånglokomotiveldarna. Emellertid lära dessa biträden komma att i betydande
utsträckning få tjänstgöra även i mera krävande befattning. Enligt
vad jag inhämtat, är det nämligen järnvägsstyrelsens avsikt att jämväl låta
de i lönehänseende nedflyttade elektrolokomotivbiträdena vinna befordran till
förare å elektrolokomotiv och låta dem undergå för sådan befordran nödig
utbildning, och på grund av gängse praxis samt rådande befordringsförhållanden
skulle detta medföra bland annat, att elektrolokomotivbiträdena under
i många fall avsevärd tid finge tjänstgöra som tillförordnade lokomotivförare.
Sistnämnda förhållande synes påkalla en mera detaljerad utredning av
föreliggande löneregleringsärende, innan det slutgiltigt avgöres. Det kan
8
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
nämligen knappast anses tillfredsställande att införa en anordning, som skulle
leda till att de som uppehålla samma tjänst, tillförordnade förare å elektrolokomotiv,
skulle i en del fall avlönas efter den för lokomotiveldare fastställda
7:e lönegraden, i andra fall efter den av järnvägsstyrelsen nu för
biträde på. elektrolokomotiv föreslagna 6:e lönegraden. Ifrågasättas kan
ock, huruvida man, med hänsyn bland annat till de jämförelsevis långa
förordnandeperioder det såsom nyss antytts här oftast gäller, på en befattningshavare
i 6:e lönegraden rimligen bör ställa de fordringar och av
honom utkräva det ansvar, som åvila lokomotivföraren (12:e lönegraden),
och detta särskilt som i vissa elektriskt drivna tåg å lokomotivet tjänstgör
endast en man, föraren, vilket givetvis är ägnat att skärpa anspråken
på denne. Jag är alltså icke beredd att nu tillstyrka framläggande
för riksdagen av järnvägsstyrelsens förslag i här berörda lönefråga utan
anser fastmer, att deli bör göras till föremål för ytterligare överväganden,
därvid jämväl bör ägnas beaktande åt riksdagens uttalande och beslut år
1925 rörande förbättrad löneställning för lokomotiveldare. Ett uppskov med
frågans avgörande kan så mycket hellre utan olägenhet ske, som vid ett
genomförande av järnvägsstyrelsens förslag verkningarna därav icke nämnvärt
skulle göra sig gällande förrän efter det flertalet av den nu befintliga
lokrekryteringspersonalen vid statens järnvägar vunnit befordran till lokomotiveldare.
Yad angår järnvägsstyrelsens förslag örn indragning av lokomotivtjänstpenningar
hänför sig detta — yttrar departementschefen vidare — till den
ifrågasatta ändrade tjänsteställningen för biträden å elektrolokomotiv, varför,
som en konsekvens av det nyss sagda, anledning saknades att till prövning
nu upptaga detta spörsmål. Departementschefen funne sig dock böra meddela,
att han på denna punkt biträdde vad lönenämnden anfört.
Vidare omförmäles i propositionen frågan örn ändrad benämning å vissa
befattningar.
Järnvägsstyrelsen har föreslagit sådan ändring i tjänsteförteckningen till
avlöningsreglementet, att benämningen maskinbiträde skulle givas, förutom
till de nya elektrolokomotivbiträdena, jämväl åt befattningen maskin- och
pannskötare (6:e lönegraden) samt att befattningarna vagn- och stallkarl samt
stationskarl (båda i 5:e lönegraden) skulle erhålla den gemensamma benämningen
stationsvakt.
Departementschefen har — under åberopande av den ställning, som han
tagit till frågan örn biträdena å elektrolokomotiv — tillstyrkt, att benämningen
maskinbiträde nu skulle endast ersätta benämningen maskin- och
pannskötare. Vad beträffar järnvägsstyrelsens förslag att utbyta benämningarna
vagn- och stallkarl samt stationskarl mot stationsvakt har departementschefen
förordat lönenämndens förslag, att bägge dessa personalgrupper
erhålla benämningen stationskarl.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beträffande statens järnvägar skulle
i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen vid statens järnvägar
upptagas en ny befattning, nämligen i 6:e lönegraden maskinbiträde,
samt ur nämnda förteckning utgå följande befattningar, nämligen i 28:e lönegraden
byrådirektör, i 18:e lönegraden förste telegrafist, i 6:e lönegraden
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
9
maskin- och pannskötare och i 5:e lönegraden vagn- och stallkarl; Vidare
skulle beträffande antalet ordinarie befattningar i lönegraden över den 20:e
vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:
Löne-
grad
Befattning
Nuvarande
antal
Föreslagen
Blivande
antal
Ökning
Minskning
28:e
Byrådirektör....................................
i
i
_''
27:e
Förste byråingenjör .......................
ii
i
—
12 .
26:e
Maskiningenjör .............................
10
—
2
8
»
Trafikinspektör ...............................
8
2
—
10
24:e
Sekreterare ....................................
8
—
2
6
22:a
Elektroingenjör ............................
4
2
—
6
»
Konstruktör.............................
12
—
u
10
»
Maskininspektor .............................
17
i
—
18
21:a
Byråassistent ..........„.....................
18
i
19
»
Notarie ..........................................
10
2
12
Statens vattenfallsverk.
I fråga örn vattenfallsstyrelsen föreslås i propositionen, att en på extra
stat befintlig notariebefattning uppföres å ordinarie stat, i följd varav antalet
notariebefattningar skulle ökas från 2 till 3, samt att en vakant förste byråingenjörstjänst
i 27:e lönegraden fortfarande skulle bibehållas.
Övergångsanorduingar m. m.
Departementschefen har i förevarande avseende anfört följande.
De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga örn vissa befattningar
vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den
1 juli 1933.
I fråga om befattningar, som enligt mitt förslag skulle indragas, blir det
— såsom av den föregående framställningen torde framgå — i vissa fall
erforderligt att uppföra vederbörande befattningar på övergångsstat. Det
synes därför lämpligt, att Kungl. Maj:t jämväl med avseende å befattningar,
vilkas antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen, efter förslag av vederbörande
verksstyrelse årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfång.
Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens
medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj:t att
utfärda de bestämmelser, som kunna krävas för genomförande av de föreslagna
ändringarna.
Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen
föranleder dels viss ändring i avlöningsregleinentet för kommunikationsverken,
dels ock ändringar i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen.
Enligt av riksdagen förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Maj:t
att i reglementet och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas
av de beslut, riksdagen i förevarande hänseenden kan komma
att fatta.
Vad i det föregående förordats föranleder även vissa ändringar i den
vid kommunikationsverkens pensionslag fogade åldersförteckningen. Frågan
härom torde senare komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.
Bihang till riksdagens ])rolokoll 1933. 6 sami. Nr 86. ''jäla sa 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
Utskottet.
Den av Kungl. Majit föreslagna ändringen av 12 § 3 mom. i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente avseende rätt för postexpeditör att tillgodoräkna
sig viss tidigare ordinarie tjänstgöring har utskottet ansett sig
böra tillstyrka.
Yad angår den i propositionen omförmälda och i motionerna I: 241 och
II: 415 berörda frågan örn förbättrad löneställning för vissa kvinnliga postexpeditörer
m. fl. har utskottet ej funnit sådana skäl förebragta, som böra
föranleda frångående av departementschefens i ämnet intagna ståndpunkt.
Utskottet avstyrker alltså sagda motioner.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn telegrafverket har ej givit utskottet anledning
till erinran.
Vad i propositionen föreslagits beträffande ändrad personaluppsättning
inom järnvägsstyrelsen och å statens järnvägars distrikt har synts vara av
beskaffenhet att böra godtagas. Utskottet har jämväl velat tillstyrka indragandet
av förste telegrafistbefattningarna.
Vad i propositionen föreslagits örn grunder för avlöning och pension till
personal, som från Skåne—Smålands järnväg samt från enskilda järnvägarnas
kontrollkontor övertagits i statens järnvägars tjänst, har ej föranlett
erinran från utskottets sida.
I propositionen har vidare omnämnts en av järnvägsstyrelsen väckt fråga
örn den å elektrolokomotiv tjänstgörande biträdespersonalens placering i nyinrättad
befattning som maskinbiträden i 6:e lönegraden i stället för, som
hittills, såsom lokomotiveldare i 7:e lönegraden. För egen del vill utskottet
framhålla, att nuvarande tidpunkt med dess förefintliga stora personalöverskott
vid statsbanorna är — enligt vad handlingarna i ärendet också utvisa
— särskilt lämplig för igångsättande av den utbildning för elektroloktjänst,
som övertaliga vagn- och stallkarlar, avsedda för dylik tjänstgöring, måste
undergå; det är sålunda för statsbanornas del av betydelse att klarhet vinnes
rörande förevarande organisationsfråga i all synnerhet på grund av den just
nu pågående elektrifieringen av ytterligare järnvägslinjer och därav föranledda
ökning av antalet elektrolokomotiv. I anslutning till herr Andersons
i Norrköping ovanberörda motion måste utskottet alltså finna goda skäl tala
för att avgörandet av frågan ej uppskjutes. Av järnvägsstyrelsen har framhållits
och av lönenämnden vitsordats, att den å elektrolokomotiv tjänstgörande
personalens arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden äro väsentligt
mindre krävande än motsvarande befattningshavares å ånglokomotiv. Med
hänsyn härtill synes motiverat, att biträdena å elektrolokomotiv placeras i
en något lägre lönegrad än lokomotiveldarna. I anslutning till vad järnvägsstyrelsen
föreslagit och lönenämnden tillstyrkt, har utskottet ansett de
ifrågavarande biträdena — maskinbiträden — böra placeras i 6:e lönegraden.
För vagn- och stallkarl, som konstitueras till maskinbiträde på elektriskt lokomotiv,
innebär detta en befordran i lönegrad; vagn- och stallkarl är nämligen
placerad i 5:e lönegraden.
11
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
I fråga om nu utgående lokomotivtjänstpenningar finner utskottet lika
med lönenämnden och departementschefen, att en indragning av desamma
till den å elektrolokomotiv tjänstgörande biträdespersonalen skulle innebära
en väl stark beskärning av denna personals löneförmåner. Utskottet avstyrker
fördenskull vad i herr Andersons i Norrköping motion II: 416 i
detta avseende föreslagits.
Med den ståndpunkt utskottet intagit i fråga örn lokomotivbiträdena å
elektrolokomotiv följer, att utskottet förordar, att benämningen maskinbiträde
får avseende å såväl biträde å elektrolokomotiv som maskin- och
pannskötare, vilken sistnämnda befattning jämväl är hänförlig till 6:e lönegraden.
I samband därmed bör, på sätt jämväl departementschefen föreslagit,
befattningarna som vagn- och stallkarl samt som stationskarl benämnas
stationskarl.
Vad Kungl. Majit föreslagit för statens vattenfallsverks vidkommande
ävensom i fråga örn övergångsanordningar m. m. har ej givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Ma:jts förslag, må
a) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1933,
att i 12 § 3 mom. i avlöningsreglementet den 19 juni 1919
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk ordet »postassistent» skall utbytas
mot »postexpeditör»;
att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skall vid statens järnvägar i 6:e lönegraden upptagas
befattningen maskinbiträde;
samt att ur samma tjänsteförteckning skola vid statens järnvägar
utgå följande befattningar, nämligen
ur 5:e lönegraden: vagn- och stallkarl,
» 6:e » : maskin- och pannskötare,
» 18:e » : förste telegrafist,
» 28:e » : byrådirektör;
b) fastställa antalet av följande befattningar från och med
den 1 juli 1933 på sätt här angiven, nämligen:
vid telegrafverket:
notarie ..................................................... ^
4
revisor ..................................................................................... *
telegrafdirektör ...................................................................... ^ >
12
Statsutskottets utlåtande Nr 86.
vid statens järnvägar:
byråassistent.....................................
........................ 19
notarie .......................................
......................... 12
elektroingenjör............................................
......................... 6
konstruktör........................................
........................ 10
maskininspektor ......................
......................... 18
sekreterare i 24:e lönegraden........................
........................ 6
maskiningenjör..........................
......................... 8
trafikinspektör......................
......................... 10
förste byråingenjör ........................
......................... 12;
vid statens vattenfallsverk:
notarie ......................,......................................................... 3.
c) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar
må erfordras; samt
d) medgiva, att avlöning och pension må till viss av statens
järnvägar från Skåne—Smålands järnväg samt från enskilda
järnvägarnas kontrollkontor övertagen personal utgå i enlighet
med av departementschefen i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 27 januari 1933 förordade grunder.
II) att fröken Hesselgrens och fröken Wellins motioner
1:241 och 11:415 ej må av riksdagen bifallas; samt
III) att herr Andersons i Norrköping motion II: 416 må
anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 9 maj 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Widell, Bergqvist, Nilsson i Malmö,
Svensson i Kompersmåla, Carlsson i Gävle, Asplund, Walles, Petrén, Björck, Gustafsson
i Benestad och Bagge samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Strindlund,
diriksson 1 Stockholm, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson
1 Eskilstuna, Olsson i Blädinge, Norsell, Högström och Olofsson i Digernäs.
Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattning s. 8 i texten