Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning i fråga om det ordinarie anslaget till karolinska institutet: avlöningar för professorer och lärare m. fl.

1933-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:87, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning i fråga om det ordinarie anslaget till karolinska institutet: avlöningar för professorer och lärare m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

1

Nr 87.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning

i fråga om det ordinarie anslaget till karolinska

institutet: avlöningar för professorer och lärare m. fl.

(2:a och 3:e avdelningarna)

Uti den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1933 dagtecknade propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Majit under

åttonde huvudtiteln (punkt 90 av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag) föreslagit riksdagen

att ej mindre — med uteslutande ur staten för karolinska medikokirurgiska

institutet av det därstädes uppförda arvodet å 3,600 kronor till

en lärare i rättspsykiatri — i samma stat uppföra en professur i rättspsykiatri

med arvode å 2,500 kronor samt med anmärkning, dels att ifrågavarande

professur skall vara förenad med ordinarie sinnessjukläkartjänsten

vid centralfängelset å Långholmen, dels att av nämnda arvode å 2,500

kronor må utgå högst så stort belopp, att detsamma jämte avlöningen

såsom sinnessjukläkare vid centralfängelset å Långholmen uppgår till samma

belopp, som skulle tillkomma innehavaren av de förenade tjänsterna, därest

han vore ordinarie universitetsprofessor, dels ock, att för ifrågavarande professor

pensionsunderlaget skall vara 7,500 kronor och pensionsavgiften 450

kronor, än även minska det ordinarie anslaget till karolinska institutet:

avlöningar för professorer och lärare m. fl., nu 476,700 kronor, med 1,100

kronor till 475,600 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 173—180 i omförmälda statsrådsprotokoll.

På därom av Kungl. Majit gjord framställning uppförde 1919 års riksdag

å karolinska institutets ordinarie stat ett belopp av 3,000 kronor till arvode

åt en lärare i rättspsykiatri, vilken tillika skulle innehava en på stat å förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll uppförd biträdande sinnessjukläkarbefattning

vid centralfängelset å Långholmen. Genom beslut den 5

mars 1920 meddelade Kungl. Majit särskilda föreskrifter i avseende å såväl

behörighet som tjänståligganden för innehavaren av de förenade befatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 87. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

ningarna, vilken skulle hava tjänstebenäinningen: sinnessjukläkare vid centralfängelset

å Långholmen. Å det å karolinska institutets stat uppförda

arvodet, vilket i samband med 1925 års lönereglering för befattningshavare

vid universiteten och karolinska institutet höjdes till 3,600 kronor, utgår

dyrtidstillägg.

Chefen för justitiedepartementet har i förenämnda proposition under

andra huvudtiteln, punkten 32, framlagt förslag om uppförande av en överläkarbefattning

av l:a klass i lönegraden B 29 vid centralfängelset å Långholmen.

I anslutning härtill har chefen för ecklesiastikdepartementet till

behandling upptagit frågan örn det framtida ordnandet av undervisningen

i rättspsykiatri vid karolinska institutet.

Frågan örn inrättande av en professur i rättspsykiatri har tidigare, år

1930, varit föremål för prövning av karolinska institutets lärarkollegium,

som då, i enlighet med ett av professorerna H. Marcus, V. Wigert och G.

Hedrén avgivet förslag, såsom sin bestämda mening uttalade, att inrättandet

av en professur i rättspsykiatri vid institutet icke vore vare sig erforderligt

eller önskvärt.

Under år 1932 upptogs frågan ånyo av institutets rektor professor G.

Holmgren samt professorerna I. Holmgren, J. W. Nordenson och H. Gertz,

vilka i en till kollegiet ingiven skrivelse hemställde, att kollegiet ville besluta

att i statförslaget för budgetåret 1933/1934 uppföra lärartjänsten i

rättspsykiatri såsom professur. I skrivelsen framhölls, att sinnessjukläkarens

å centralfängelset å Långholmen arbetsuppgifter inom förvaltning och rättsskipning

genom ett flertal av Kungl. Maj:t och riksdagen under senare år

antagna lagar utvidgats, och att samtidigt hans lärarverksamhet vunnit

ökad betydelse.

Detta hade skett dels därigenom, att utbildning i rättspsykiatri numera

stadgats såsom behörighetsvillkor för läkarbefattning vid anstalt, som stöde

under fångvårdsstyrelsens inseende, och för läkare vid statsfängelse, för den

händelse dessa läkare icke vore behöriga såsom andreläkare vid statens

sinnessjukhus, och dels därigenom att medicinalstyrelsens ställning såsom

obligatorisk överinstans vid undersökningen av tilltalades sinnesbeskaffenhet

bortfallit.

Förutom berörda skäl för tjänstens omdaning till ordinarie vore det både

för undervisningen och för det betydelsefulla praktiska rättsläkararbetet av

största vikt, att en befattning uppfördes på ordinarie stat, så att kompetent

sökande måtte stå till förfogande vid det örn några år förestående ombytet.

I ett över sistberörda skrivelse avgivet yttrande avstyrkte professorerna

V. Wigert, N. Antoni och G. Hedrén den gjorda framställningen.

I deras yttrande framhölls, att upprättandet av en professur i rättspsykiatri

vid institutet innebure en principiell omorganisation av psykiatrien som undervisningsämne

vid läkarutbildningen utan att det för närvarande läte sig

överblicka, vilka konsekvenser en dylik omorganisation kunde komma att

medföra i undervisningshänseende och jämväl i fråga örn organisationen av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

3

en ny psykiatrisk klinik. Allt fortfarande torde lärarkollegiets tidigare uttalande

äga giltighet, att inrättande av en professur i rättspsykiatri vid institutet

icke vore vare sig erforderligt eller önskvärt.

I särskild skrivelse den 10 augusti 1932 har professor emeritus B. Gadelius

instämt i detta yttrande.

Enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet, beslöt kollegiet vid

sammanträde den 8 september 1932 med 10 röster mot 6 att avslå förslaget

om ändring av lärarbefattningen i rättspsykiatri till professur i samma

ämne.

Frågan upptogs emellertid ånyo av kollegiets petitakommitterade, vilkas

majoritet (rektor professor G. Holmgren och professor Nordenson) uttalade

sig för lärarbefattningens omvandling till en professur. Professor G. Liljestrand,

som tillhörde kommitterade, var av avvikande mening.

I särskild skrivelse till kollegiet anmälde professor Antoni, att han ändrat

ståndpunkt i ämnet, samt yrkade på förnyad prövning av förslaget om lärartjänstens

uppförande såsom professur.

Vid sammanträde den 13 oktober 1932 avgåvos inom lärarkollegiet 6

röster för petitakommitterades förslag, 8 röster för professor Liljestrands

reservation samt 6 röster för ett av professor Bergstrand gjort yrkande, att

ur institutets skrivelseförslag måtte helt utgå de delar, som avsåge här förevarande

fråga. En av de vid sammanträdet närvarande deltog icke i omröstningen.

Enligt vad som upplysts i en till institutets rektor den 17 oktober

1932 ingiven skrift har emellertid en röst av misstag avgivits för

professor Liljestrands reservation i stället för å petitakommitterades förslag,

vadan den verkliga fördelningen inom kollegiet varit respektive 7, 7 och 6.

Universitetskanslern har ansett sig icke böra upptaga frågan örn lärartjänstens

förändring till professur, varvid han hänvisat till att förslaget

härom understötts av endast 7 av de 20 kollegieledamöter, som deltagit i

ärendets behandling.

Slutligen hava i en till kanslern ingiven, i oktober 1932 dagtecknad skrivelse

professorerna Petrén, B. Jacobowski och H. Sjöbring samt överinspektören

för sinnessjukvården i riket E. Backlin såsom sin bestämda uppfattning

framhållit önskvärdheten av att en professur i rättspsykiatri snarast

koinme till stånd.

Departementschefen har i saken anfört följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava meningarna varit

mycket delade rörande den rättspsykiatriska undervisningens framtida anordnande.

Med hänsyn ej minst till den ståndpunkt, som representanterna

för ämnet psykiatri intagit i sin skrivelse av oktober 1932, finner jag mig

böra ansluta mig till förslaget örn en förändring av lärarbefattningen i rättspsykiatri

till en professur.

Innehavaren av de förenade befattningarna torde i avlöningshänseende

böra jämställas med övriga universitetsprofessorer och alltså å karolinska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Utskottet.

institutets stat åtnjuta arvode till sådant belopp, att detsamma, jämte hans

avlöning såsom läkare vid centralfängelset å Långholmen i lönegraden B 29,

uppgår till samma belopp, som tillkommer professor.

Ordinarie professor vid universiteten och karolinska institutet åtnjuter för

närvarande en avlöning av 12,000 kronor samt efter fem år ett ålderstillägg

å 1,000 kronor. För befattningshavare å G-ort med avlöning enligt lönegraden

B 29 är begynnelseavlöningen 10,020 kronor, efter tre år 10,500

kronor, efter sex år 10,980 kronor och efter nio år 11,460 kronor. Arvodet

till professorn i rättspsykiatri torde nu böra i staten för karolinska institutet

upptagas med det högsta belopp, vartill skillnaden mellan professorslön

och avlöning enligt lönegraden B 29 kan stiga, eller — efter fem års tjänstgöring

— (13,000—10,500) 2,500 kronor. Vid detta arvode torde böra fogas

den anmärkningen, att detsamma utgår endast i den utsträckning detta är

erforderligt för att bringa befattningshavarens sammanlagda avlöningsförmåner

i jämnhöjd med sedvanlig professorsavlöning.

De närmare bestämmelser, som beträffande tillsättning av den nu föreslagna

professuren i rättspsykiatri bliva erforderliga eller som i övrigt må

böra föreskrivas beträffande tjänsteställning och tjänståligganden m. m.,

torde framdeles få meddelas av Kungl. Majit. Givetvis böra frågor härom

bliva föremål för gemensam beredning mellan cheferna för justitie- och

ecklesiastikdepartementen.

I fråga örn pension torde innehavaren av den nya befattningen böra likställas

med psykiatri professorerna i Uppsala och Stockholm. Enligt § 3 i

kungörelsen den 29 juni 1921, nr 456, med bestämmelser för vissa tjänstemän

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande

verk i fråga örn rätt till pension skall för överläkare, vilken tillika

är professor i psykiatri, pensionsunderlaget utgöra 7,500 kronor och pensionsavgiften

450 kronor.

I staten för karolinska institutet upptages för närvarande ett arvode å

3,600 kronor till lärare i rättspsykiatri. I överensstämmelse med vad nu

anförts skall detta arvode nu uteslutas ur staten. I densamma skall i stället

upptagas ett arvode å 2,500 kronor till professor i rättspsykiatri.

Med anledning härav kan det ordinarie anslaget till avlöningar för professorer

och lärare m. £1. minskas med (3,600—2,500) 1,100 kronor.»

I likhet med departementschefen vill utskottet framhålla, att meningarna

varit mycket delade angående den föreliggande frågan örn ordnandet av

undervisningen i rättspykiatri. Särskilt bör uppmärksammas, att karolinska

institutets lärarkollegium vid upprepade tillfällen avböjt förslaget om lärartjänstens

förändring till en professur, att majoritet inom kollegiet hittills

icke vunnits för detta förslag, och att såväl den förutvarande som den nuvarande

representanten för ämnet psykiatri vid institutet uttalat sig mot

förslaget. Redan på grund härav vill det förefalla utskottet, som om frågan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

5

ännu icke vore mogen för en lösning i den av Kungl. Majit föreslagna

riktningen utan tarvade ytterligare övervägande. I varje fall kan utskottet

icke av den förebragta utredningen känna sig övertygat om behövligheten

eller lämpligheten av den ifrågasatta förändringen. Härtill kommer ytterligare

ett skäl, som synes utskottet starkt tala mot att riksdagen nu beslutar

inrätta en ny professur vid institutet, nämligen den granskning, som

genom" den så kallade universitetsberedningen för närvarande pågår i syfte

att utröna, huruvida tilläventyrs någon överorganisation föreligger med avseende

å universitetens och institutets utrustning med ordinarie lärarbefattningar.

Att under sådana förhållanden utöka lärarstaben vid institutet med

ytterligare en professorsbefattning i en speciell del av ett ämne kan utskottet

icke finna tillrådligt.

På nu anförda grunder avstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag.

Vid sådant förhållande och då utskottet i utlåtande nr 81 avstyrkt jämväl

Kungl. Maj:ts förslag örn uppförande av en överläkarbefattning av l:a

klass i lönegraden B 29 vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning

samt föreslagit därvarande sinnessjukläkarbefattnings bibehållande i

hittillsvarande ställning, torde icke någon ändring med avseende å lärarbefattningen

i rättspsykiatri vare sig i fråga örn arvode eller eljest böra äga

rum för nästkommande budgetår. Det ordinarie anslaget till karolinska institutet:

avlöningar för professorer och lärare m. fl. bör följaktligen i riksstaten

för samma budgetår uppföras med oförändrat belopp, 476,700 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag,

uppföra det ordinarie anslaget till karolinska institut: avlöningar

för professorer och lärare m. fl. med oförändrat

belopp, 476,700 kronor.

Stockholm den 12 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. IP. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson i

Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Carlsson i Gävle, Asqilund, Ernfors, Bergström

och Nilsson i Fredriksfält samt

från andra kammaren: herrar Holmgren, Strindlund, Eriksson i Stockholm, Andersson

i Höör, Hersson i Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol,

Norsell, Lindskog, Olofsson i Digernäs och Isacson.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 0 sami. Nr 87.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning i fråga om det ordinari s. 5 i texten