Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning i fråga om det ordinarie anslaget till karolinska institutet: avlöningar för professorer och lärare m. fl.
1933-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1933:87, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning i fråga om det ordinarie anslaget till karolinska institutet: avlöningar för professorer och lärare m. fl.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 87.
1
Nr 87.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning
i fråga om det ordinarie anslaget till karolinska
institutet: avlöningar för professorer och lärare m. fl.
(2:a och 3:e avdelningarna)
Uti den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1933 dagtecknade propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Majit under
åttonde huvudtiteln (punkt 90 av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag) föreslagit riksdagen
att ej mindre — med uteslutande ur staten för karolinska medikokirurgiska
institutet av det därstädes uppförda arvodet å 3,600 kronor till
en lärare i rättspsykiatri — i samma stat uppföra en professur i rättspsykiatri
med arvode å 2,500 kronor samt med anmärkning, dels att ifrågavarande
professur skall vara förenad med ordinarie sinnessjukläkartjänsten
vid centralfängelset å Långholmen, dels att av nämnda arvode å 2,500
kronor må utgå högst så stort belopp, att detsamma jämte avlöningen
såsom sinnessjukläkare vid centralfängelset å Långholmen uppgår till samma
belopp, som skulle tillkomma innehavaren av de förenade tjänsterna, därest
han vore ordinarie universitetsprofessor, dels ock, att för ifrågavarande professor
pensionsunderlaget skall vara 7,500 kronor och pensionsavgiften 450
kronor, än även minska det ordinarie anslaget till karolinska institutet:
avlöningar för professorer och lärare m. fl., nu 476,700 kronor, med 1,100
kronor till 475,600 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 173—180 i omförmälda statsrådsprotokoll.
På därom av Kungl. Majit gjord framställning uppförde 1919 års riksdag
å karolinska institutets ordinarie stat ett belopp av 3,000 kronor till arvode
åt en lärare i rättspsykiatri, vilken tillika skulle innehava en på stat å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll uppförd biträdande sinnessjukläkarbefattning
vid centralfängelset å Långholmen. Genom beslut den 5
mars 1920 meddelade Kungl. Majit särskilda föreskrifter i avseende å såväl
behörighet som tjänståligganden för innehavaren av de förenade befatt
Bihang
till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 87. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 87.
ningarna, vilken skulle hava tjänstebenäinningen: sinnessjukläkare vid centralfängelset
å Långholmen. Å det å karolinska institutets stat uppförda
arvodet, vilket i samband med 1925 års lönereglering för befattningshavare
vid universiteten och karolinska institutet höjdes till 3,600 kronor, utgår
dyrtidstillägg.
Chefen för justitiedepartementet har i förenämnda proposition under
andra huvudtiteln, punkten 32, framlagt förslag om uppförande av en överläkarbefattning
av l:a klass i lönegraden B 29 vid centralfängelset å Långholmen.
I anslutning härtill har chefen för ecklesiastikdepartementet till
behandling upptagit frågan örn det framtida ordnandet av undervisningen
i rättspsykiatri vid karolinska institutet.
Frågan örn inrättande av en professur i rättspsykiatri har tidigare, år
1930, varit föremål för prövning av karolinska institutets lärarkollegium,
som då, i enlighet med ett av professorerna H. Marcus, V. Wigert och G.
Hedrén avgivet förslag, såsom sin bestämda mening uttalade, att inrättandet
av en professur i rättspsykiatri vid institutet icke vore vare sig erforderligt
eller önskvärt.
Under år 1932 upptogs frågan ånyo av institutets rektor professor G.
Holmgren samt professorerna I. Holmgren, J. W. Nordenson och H. Gertz,
vilka i en till kollegiet ingiven skrivelse hemställde, att kollegiet ville besluta
att i statförslaget för budgetåret 1933/1934 uppföra lärartjänsten i
rättspsykiatri såsom professur. I skrivelsen framhölls, att sinnessjukläkarens
å centralfängelset å Långholmen arbetsuppgifter inom förvaltning och rättsskipning
genom ett flertal av Kungl. Maj:t och riksdagen under senare år
antagna lagar utvidgats, och att samtidigt hans lärarverksamhet vunnit
ökad betydelse.
Detta hade skett dels därigenom, att utbildning i rättspsykiatri numera
stadgats såsom behörighetsvillkor för läkarbefattning vid anstalt, som stöde
under fångvårdsstyrelsens inseende, och för läkare vid statsfängelse, för den
händelse dessa läkare icke vore behöriga såsom andreläkare vid statens
sinnessjukhus, och dels därigenom att medicinalstyrelsens ställning såsom
obligatorisk överinstans vid undersökningen av tilltalades sinnesbeskaffenhet
bortfallit.
Förutom berörda skäl för tjänstens omdaning till ordinarie vore det både
för undervisningen och för det betydelsefulla praktiska rättsläkararbetet av
största vikt, att en befattning uppfördes på ordinarie stat, så att kompetent
sökande måtte stå till förfogande vid det örn några år förestående ombytet.
I ett över sistberörda skrivelse avgivet yttrande avstyrkte professorerna
V. Wigert, N. Antoni och G. Hedrén den gjorda framställningen.
I deras yttrande framhölls, att upprättandet av en professur i rättspsykiatri
vid institutet innebure en principiell omorganisation av psykiatrien som undervisningsämne
vid läkarutbildningen utan att det för närvarande läte sig
överblicka, vilka konsekvenser en dylik omorganisation kunde komma att
medföra i undervisningshänseende och jämväl i fråga örn organisationen av
Statsutskottets utlåtande Nr 87.
3
en ny psykiatrisk klinik. Allt fortfarande torde lärarkollegiets tidigare uttalande
äga giltighet, att inrättande av en professur i rättspsykiatri vid institutet
icke vore vare sig erforderligt eller önskvärt.
I särskild skrivelse den 10 augusti 1932 har professor emeritus B. Gadelius
instämt i detta yttrande.
Enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet, beslöt kollegiet vid
sammanträde den 8 september 1932 med 10 röster mot 6 att avslå förslaget
om ändring av lärarbefattningen i rättspsykiatri till professur i samma
ämne.
Frågan upptogs emellertid ånyo av kollegiets petitakommitterade, vilkas
majoritet (rektor professor G. Holmgren och professor Nordenson) uttalade
sig för lärarbefattningens omvandling till en professur. Professor G. Liljestrand,
som tillhörde kommitterade, var av avvikande mening.
I särskild skrivelse till kollegiet anmälde professor Antoni, att han ändrat
ståndpunkt i ämnet, samt yrkade på förnyad prövning av förslaget om lärartjänstens
uppförande såsom professur.
Vid sammanträde den 13 oktober 1932 avgåvos inom lärarkollegiet 6
röster för petitakommitterades förslag, 8 röster för professor Liljestrands
reservation samt 6 röster för ett av professor Bergstrand gjort yrkande, att
ur institutets skrivelseförslag måtte helt utgå de delar, som avsåge här förevarande
fråga. En av de vid sammanträdet närvarande deltog icke i omröstningen.
Enligt vad som upplysts i en till institutets rektor den 17 oktober
1932 ingiven skrift har emellertid en röst av misstag avgivits för
professor Liljestrands reservation i stället för å petitakommitterades förslag,
vadan den verkliga fördelningen inom kollegiet varit respektive 7, 7 och 6.
Universitetskanslern har ansett sig icke böra upptaga frågan örn lärartjänstens
förändring till professur, varvid han hänvisat till att förslaget
härom understötts av endast 7 av de 20 kollegieledamöter, som deltagit i
ärendets behandling.
Slutligen hava i en till kanslern ingiven, i oktober 1932 dagtecknad skrivelse
professorerna Petrén, B. Jacobowski och H. Sjöbring samt överinspektören
för sinnessjukvården i riket E. Backlin såsom sin bestämda uppfattning
framhållit önskvärdheten av att en professur i rättspsykiatri snarast
koinme till stånd.
Departementschefen har i saken anfört följande:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava meningarna varit
mycket delade rörande den rättspsykiatriska undervisningens framtida anordnande.
Med hänsyn ej minst till den ståndpunkt, som representanterna
för ämnet psykiatri intagit i sin skrivelse av oktober 1932, finner jag mig
böra ansluta mig till förslaget örn en förändring av lärarbefattningen i rättspsykiatri
till en professur.
Innehavaren av de förenade befattningarna torde i avlöningshänseende
böra jämställas med övriga universitetsprofessorer och alltså å karolinska
4
Statsutskottets utlåtande Nr 87.
Utskottet.
institutets stat åtnjuta arvode till sådant belopp, att detsamma, jämte hans
avlöning såsom läkare vid centralfängelset å Långholmen i lönegraden B 29,
uppgår till samma belopp, som tillkommer professor.
Ordinarie professor vid universiteten och karolinska institutet åtnjuter för
närvarande en avlöning av 12,000 kronor samt efter fem år ett ålderstillägg
å 1,000 kronor. För befattningshavare å G-ort med avlöning enligt lönegraden
B 29 är begynnelseavlöningen 10,020 kronor, efter tre år 10,500
kronor, efter sex år 10,980 kronor och efter nio år 11,460 kronor. Arvodet
till professorn i rättspsykiatri torde nu böra i staten för karolinska institutet
upptagas med det högsta belopp, vartill skillnaden mellan professorslön
och avlöning enligt lönegraden B 29 kan stiga, eller — efter fem års tjänstgöring
— (13,000—10,500) 2,500 kronor. Vid detta arvode torde böra fogas
den anmärkningen, att detsamma utgår endast i den utsträckning detta är
erforderligt för att bringa befattningshavarens sammanlagda avlöningsförmåner
i jämnhöjd med sedvanlig professorsavlöning.
De närmare bestämmelser, som beträffande tillsättning av den nu föreslagna
professuren i rättspsykiatri bliva erforderliga eller som i övrigt må
böra föreskrivas beträffande tjänsteställning och tjänståligganden m. m.,
torde framdeles få meddelas av Kungl. Majit. Givetvis böra frågor härom
bliva föremål för gemensam beredning mellan cheferna för justitie- och
ecklesiastikdepartementen.
I fråga örn pension torde innehavaren av den nya befattningen böra likställas
med psykiatri professorerna i Uppsala och Stockholm. Enligt § 3 i
kungörelsen den 29 juni 1921, nr 456, med bestämmelser för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga örn rätt till pension skall för överläkare, vilken tillika
är professor i psykiatri, pensionsunderlaget utgöra 7,500 kronor och pensionsavgiften
450 kronor.
I staten för karolinska institutet upptages för närvarande ett arvode å
3,600 kronor till lärare i rättspsykiatri. I överensstämmelse med vad nu
anförts skall detta arvode nu uteslutas ur staten. I densamma skall i stället
upptagas ett arvode å 2,500 kronor till professor i rättspsykiatri.
Med anledning härav kan det ordinarie anslaget till avlöningar för professorer
och lärare m. £1. minskas med (3,600—2,500) 1,100 kronor.»
I likhet med departementschefen vill utskottet framhålla, att meningarna
varit mycket delade angående den föreliggande frågan örn ordnandet av
undervisningen i rättspykiatri. Särskilt bör uppmärksammas, att karolinska
institutets lärarkollegium vid upprepade tillfällen avböjt förslaget om lärartjänstens
förändring till en professur, att majoritet inom kollegiet hittills
icke vunnits för detta förslag, och att såväl den förutvarande som den nuvarande
representanten för ämnet psykiatri vid institutet uttalat sig mot
förslaget. Redan på grund härav vill det förefalla utskottet, som om frågan
Statsutskottets utlåtande Nr 87.
5
ännu icke vore mogen för en lösning i den av Kungl. Majit föreslagna
riktningen utan tarvade ytterligare övervägande. I varje fall kan utskottet
icke av den förebragta utredningen känna sig övertygat om behövligheten
eller lämpligheten av den ifrågasatta förändringen. Härtill kommer ytterligare
ett skäl, som synes utskottet starkt tala mot att riksdagen nu beslutar
inrätta en ny professur vid institutet, nämligen den granskning, som
genom" den så kallade universitetsberedningen för närvarande pågår i syfte
att utröna, huruvida tilläventyrs någon överorganisation föreligger med avseende
å universitetens och institutets utrustning med ordinarie lärarbefattningar.
Att under sådana förhållanden utöka lärarstaben vid institutet med
ytterligare en professorsbefattning i en speciell del av ett ämne kan utskottet
icke finna tillrådligt.
På nu anförda grunder avstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag.
Vid sådant förhållande och då utskottet i utlåtande nr 81 avstyrkt jämväl
Kungl. Maj:ts förslag örn uppförande av en överläkarbefattning av l:a
klass i lönegraden B 29 vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning
samt föreslagit därvarande sinnessjukläkarbefattnings bibehållande i
hittillsvarande ställning, torde icke någon ändring med avseende å lärarbefattningen
i rättspsykiatri vare sig i fråga örn arvode eller eljest böra äga
rum för nästkommande budgetår. Det ordinarie anslaget till karolinska institutet:
avlöningar för professorer och lärare m. fl. bör följaktligen i riksstaten
för samma budgetår uppföras med oförändrat belopp, 476,700 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag,
uppföra det ordinarie anslaget till karolinska institut: avlöningar
för professorer och lärare m. fl. med oförändrat
belopp, 476,700 kronor.
Stockholm den 12 maj 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. IP. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson i
Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Carlsson i Gävle, Asqilund, Ernfors, Bergström
och Nilsson i Fredriksfält samt
från andra kammaren: herrar Holmgren, Strindlund, Eriksson i Stockholm, Andersson
i Höör, Hersson i Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol,
Norsell, Lindskog, Olofsson i Digernäs och Isacson.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 0 sami. Nr 87.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning i fråga om det ordinari s. 5 i texten