Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 89

1933-05-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:89, Statsutskottets utlåtande Nr 89

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande •i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer

för det sätt, varpå statsmyndigheter och statstjänstemän

skola hava att utanordna medel till kommuner och

landsting.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1933 dagtecknad proposition,

nr 169, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden samma dag, lämnat riksdagen tillfälle

att avgiva yttrande över de av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll

angivna riktlinjerna för utanordning från statsmyndigheters

och statstjänstemäns sida av medel till kommuner och landsting.

I länsstyrelsernas åligganden ingår att till kommunerna utbetala medel

av skilda slag, såsom statsbidrag och dyrtidstillägg till avlönande av

folkskollärare, statsbidrag till anordnande av undervisning i slöjd, bidrag

från kyrkofonden till avlönande av prästerskapet, skatteutjämningsmedel

m. m. Till kommuner utgå vidare bidrag från socialstyrelsen till alkoholistvård

och arbetsförmedling, från medicinalstyrelsen till viss sjukvård

och från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till vägväsendet, varjämte

från statskontoret utanordnas vissa ersättningar och bidrag. Vidare

inflyta till kommunerna handräckningsmedel från landsfiskal eller

uppbördsman i stad.

Länsstyrelserna, vilka sålunda ombesörja utbetalningen till kommunerna

av högst avsevärda belopp, äro emellertid icke skyldiga att i sina räkenskaper

upplägga särskilt konto för varje kommun. Endast i fråga örn

väghållningsdistrikten föreligger skyldighet till specificerad bokföring

av sådan art. I § 15 kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396) med föreskrifter

angående medelsförvaltningen i länen, vilken författning reglerar

hithörande förhållanden, stadgas beträffande bokföringen av utbetalningar

till kommunerna endast, att särskilda konti böra uppläggas, då så

anses erforderligt. Vid sådant förhållande är en kommunal revisor, därest

han önskar erhålla uppgift örn vilka medel som av vederbörande länsstyrelse

under viss tid utbetalats till kommun, hänvisad till att begära tidsödande

undersökning i länsstyrelsens räkenskaper eller i de avskrifter

därav, som förvaras hos riksräkenskapsverket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

3

I fråga om sättet för utbetalning av medel från länsstyrelserna gäller

enligt § 35 nyssnämnda kungörelse följande. I de fall, då utbetalningar

skola äga rum till personer, vilka infinna sig hos länsstyrelsen för erhållande

av likvid, skall sådan ske genom utlämnande, mot kvitto, av check,

utställd å riksbanken. I övriga fall,1 vilka här kunna vara av intresse,

skall likviden verkställas medelst postanvisning, såvitt detta med hänsyn

till beloppets storlek kan ske, men eljest genom en å riksbanken utställd

check, som tillställes vederbörande i rekommenderat brev. Sålunda utfärdade

postanvisningar skola vid avlämnandet till postkontoret likvideras

medelst en å riksbanken utställd check. Därest emellertid person, .

till vilken check bör utställas, är bosatt å ort, där bankinrättning eller

filial av sådan icke finnes, eller då i särskilt fall sådant finnes vara

för åstadkommande av skyndsam likvid erforderligt, må checken ställas

till riksbankens order och överlämnas till riksbanken, som ombesörjer, att

medlen komma vederbörande tillhanda.

Departementschefen har efter lämnad redogörelse för vad i frågan förekommit

(sid. 2—10) anfört följande:

Såsom av det anförda framgår, äro i det närmaste alla de statliga och

kommunala myndigheter, som avgivit yttrande i frågan, ense örn att med

nu gällande bestämmelser på förevarande område svårighet möter att utöva

en effektiv kontroll däröver att av myndighet utanordnade medel

verkligen komma vederbörande kommun till godo samt tagas till uppbörd

i kommunens räkenskaper. Det torde sålunda vara uppenbart, att

här föreligger ett missförhållande, som med det snaraste torde böra avhjälpas.

Länsstyrelserna, vilka till huvudsaklig del verkställa ifrågavarande

utbetalningar, hava även haft sin uppmärksamhet riktad på att

finna en tillfredsställande lösning av spörsmålet och i åtskilliga fall hava

försök gjorts att åstadkomma förbättrade möjligheter för vederbörande

revisorer att tillförlitligt granska kommunens räkenskaper i vad avser bidrag,

som av länsstyrelsen utanordnats. Sålunda torde numera som regel

besked lämnas revisor, därest framställning därom göres, rörande under

visst år eller annan angiven tidrymd till kommunal kassa från länsstyrelsen

utanordnade medel. Man torde emellertid få utgå från att flertalet

revisorer underlåta att göra dylik framställning.

Då det gällt att söka finna ett medel för åstadkommande av förbättrad

kontroll å förevarande område, hava huvudsakligen två utvägar varit

föremål för övervägande.

Den närmast till hands liggande möjligheten torde vara, att den utbetalande

myndigheten ålägges att årligen före revisionens början inom

kommun tillställa revisorerna uppgift örn vilka medel som under föregående

år utanordnats till den ifrågavarande kommunala kassan. Det torde

icke kunna bestridas, att en föreskrift härom skulle medföra en för

kommunerna tillfredsställande lösning av frågan. Enligt vad som framgår

av åtskilliga yttranden i ärendet skulle emellertid ett dylikt åläggande

väsentligen öka länsstyrelsernas arbetsbörda. Då dessa redan nu äro

synnerligen arbetstyngda, bör därför örn möjligt annan utväg tagas i anspråk.

En sådan utväg anvisas av riksräkenskapsverket i dess förenämnda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

skrivelse den 16 juni 1926. Ämbetsverket har nämligen däri förordat,

att statsmyndigheternas utbetalningar av medel till kommunerna skola

verkställas genom medlens insättande å postgirokonto för vederbörande

kommun, samt att kommunerna till följd därav skola vara skyldiga att

öppna sådana konti. De flesta länsstyrelser och andra myndigheter, som

hörts i ärendet, ävensom det övervägande antalet av de kommuner, som

tagit ståndpunkt till riksräkenskapsverkets förslag, hava anslutit sig till

detta.

Det torde vara otvivelaktigt, att ett anlitande av postgirorörelsen erbjuder

stora fördelar, då det gäller att uppnå en effektiv kontroll å ifrågavarande

område. Från postgirokontoret kan nämligen när som helst un''

derrättelse inhämtas örn vilka in- och utbetalningar, som verkställts å ett

konto under viss tid. De kommunala revisorerna skulle sålunda erhålla

möjlighet att när som helst förskaffa sig besked örn vilka statsbidrag eller

handräckningsmedel, som utgått till kommunen. Enligt vad som inhämtats

från postgirokontoret, är kontoret vidare villigt att till kommunens

revisorer, under förutsättning att vederbörlig adressanmälan kommit

kontoret tillhanda, översända en kopia av det årsbesked, som författningsenligt

skall tillställas kontoinnehavaren. Postgirokontoret är

jämväl berett att på därom gjord framställning tillställa revisorerna kopia

av det kontoutdrag, som kontoinnehavaren erhåller, då kontot undergått

förändring. Under sådana förhållanden synes anlitandet av postgirorörelsen

för ifrågavarande utbetalningar väsentligen reducera möjligheterna

att undgå upptäckt vid ohederliga manipulationer med kommunens

medel. Det må även framhållas, att utbetalning medelst postgiro

icke synes medföra ökat arbete för länsstyrelser och andra myndigheter.

Snarare torde, på sätt några länsstyrelser framhållit, systemet medföra

viss minskning i statsmyndigheternas arbetsbörda. Detta synes även gälla

beträffande de kommunala myndigheterna, särskilt sedan dessa mera allmänt

blivit förtrogna med postgirots användning.

De invändningar, som framställts mot anlitande av postgirorörelsen

för nu avsedda ändamål, torde vid sådant förhållande icke böra väga för

tungt. Sålunda synes den omständigheten, att någon tid kan komma att

åtgå för medlens översändande över postgiro till kommun, belägen långt

från eller med dåliga förbindelser med Stockholm, icke böra tillmätas

avgörande betydelse. Genom att i särskilt brådskande fall låta översändandet

ske medelst telegram, torde för övrigt medlen kunna erhållas lika

snabbt som med nu tillämpade ordning för utbetalningen. Det förhållande,

att någon mindre ränteförlust i vissa fall kan bliva en följd av

medlens insättande å postgiro i stället för direkt i bank, torde även sakna

praktisk betydelse vid bedömandet av denna fråga. Det må i detta sammanhang

erinras örn, att något hinder självfallet icke möter för vederbörande

att omedelbart överföra inbetalda medel från postgirokontot till

bankinrättning.

Vid bifall till riksräkenskapsverkets förslag uppkommer frågan, huruvida

kommunerna böra hava särskilt konto för envar kommunal kassa,

som mottager medel av här ifrågavarande art, eller örn ett gemensamt

konto bör uppläggas för kommunens hela medelsförvaltning. I de flesta

i ärendet avgivna yttranden, där frågan berörts, har förstnämnda alternativ

förordats. En sådan anordning synes också vara den lämpligaste

för ernående av reda och överskådlighet i kommunens räkenskaper. Den

av vissa smärre kommuner framförda invändningen, att ett åläggande

för kommunerna att öppna särskilt konto för varje kassa skulle bliva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 89. 5

alltför betungande, torde, då postgirokonto numera upplägges för kommunala

organ utan att grundbelopp behöver erläggas, i väsentlig grad

hava förlorat sin betydelse.

Något hinder för kommunal kassa att anlita postgirokontot även för

andra än nu angivna ändamål, exempelvis för kommunaluppbörden, synes

icke böra föreligga. Snarare torde det vara önskvärt, att kontot tages

i anspråk i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom skulle nämligen

ytterligare medel kunna bliva föremål för en effektiv kontroll av

kommunens revisorer.

Vad förut anförts i fråga örn kommunerna har avseende icke allenast

å den borgerliga kommunen utan även å skoldistrikt, fattigvårdssamhälle

eller andra kommunala förvaltningsenheter ävensom församlingar och

pastorat. Landstingen torde i förevarande avseende böra likställas med

kommunerna.

Ett genomförande av det av mig nu förordade förslaget örn ^anordnande

av medel till kommunerna över postgiro förutsätter uppenbarligen

en ändring i kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396) med föreskrifter

angående medelsförvaltningen i länen, men, såsom redan nämnts, även

utfärdande av särskilda bestämmelser, innefattande åläggande för kommun

att för varje kassa, som uppbär medel från statsmyndighet eller

statstjänsteman, hava särskilt postgirokonto. Som sistnämnda fråga berör

den kommunala medelsförvaltningen, torde riksdagens yttrande böra

inhämtas, innan författning i ämnet utfärdas.

Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skulle statsmyndigheternas

utbetalningar av medel till kommunerna verkställas genom medlens insättande

å postgirokonto för vederbörande kommun samt kommunerna

till följd därav vara pliktiga att öppna sådana konti.

För genomförande av detta förslag skulle enligt departementschefens

mening erfordras dels ändring i kungörelsen den 13 november 1931 (nr

396) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen samt utfärdande

av särskilda bestämmelser, innefattande åläggande för kommun

att för varje kassa, som uppbure medel från statsmyndighet eller

statstjänsteman, hava särskilt postgirokonto.

Utskottet delar visserligen den av departementschefen uttalade uppfattningen,

att med nu gällande bestämmelser på det område, varom fråga

är, svårighet möter att utöva en effektiv kontroll däröver, att av myndighet

utanordnade medel komma vederbörande kommun till godo samt tagas

till uppbörd i kommunens räkenskaper, men utskottet finner sig icke

— med hänsyn till gällande kommunallagar — kunna förorda, att, på

sätt i propositionen förutsättes, allmänna bestämmelser örn åläggande för

kommunerna i gemen att upplägga postgirokonti utfärdas. Det mål, som

i propositionen åsyftas, synes emellertid utan lagändring kunna vinnas

genom att av Kungl. Majit meddelas en allmän föreskrift, att såsom villkor

för utbetalande till kommun av statsunderstöd av vad slag det vara

må skall gillia, att kommunen styrker sig hava öppnat postgirokonto för

kassa, som har att mottaga statsmedel.

Utskottet får sålunda hemställa,

iUtskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 89.

att riksdagen må för sin del godkänna de i statsrådsprotokollet

över finansärenden den 24 februari

1938 angivna riktlinjerna för utanordning från statsmyndigheters

och statstjänstemäns sida av medel till

kommuner och landsting med den ändring, utskottet

ovan förordat.

Stockholm den 12 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqoist, Nilsson i

Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Carlsson i Gävle, Asplund, Ernfors, Bergström

och Nilsson i Fredriksfält; samt

från andra kammaren: herrar Holmgren, Strindlund, Eriksson i Stockholm, Andersson

i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol,

Norsell, Lindskog, Olofsson i Digernäs och Isacson.

Reservation

av herrar Svensson i Kompersmåla, Nilsson i Fredriksfält, B. Holmgren,

Strindlund, Svensson i Grönvik och Ernfors, som ansett ntskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

Enligt Kungl. Maj:ts---sådana konti.

För genomförande--- — särskilt postgirokonto.

Med anledning av förevarande förslag vill utskottet erinra därom, att

jämlikt 58 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet den 6 juni 1930 penningmedel,

som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar,

skola för kommunens räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.

Kommunen har sålunda enligt nämnda bestämmelse frihet

att välja mellan dessa sätt för medelsplacering och lärer icke kunna i

administrativ väg åläggas att hålla postgirokonto för statsmedel, där ej

vid de anslag, varom fråga kan vara, uttryckligen bundits villkor örn

deras redovisning med anlitande av postgiro. Och även då måste, där

kommun har författningsenlig rätt till visst statsbidrag, ifrågasättas,

örn ett dylikt villkor utöver författningens föreskrifter är möj
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 89. 7

ligt. Av konstitutionsutskottets betänkande nr 30 (sid. 23) vid 1930 års

riksdag framgår ock, att utskottet väl ansett vissa normer för medelsförvaltningen

önskvärda, men icke tänkt sig, att sådana skulle utfärdas

i annan ordning än genom kommunallag eller möjligen genom reglementen

för drätselkammare eller kommunalnämnd, varvid bör erinras, att

initiativ till dessa reglementen utgår från vederbörande kommun, även

örn fastställelse av Kungl. Maj:t härvid erfordras. Skall åläggande av

visst förvaltningssätt genomföras för kommun utan kommunens medverkan,

synes detta kunna ske allenast i den ordning, som för stiftande eller

ändring av kommunallag gäller. På grund av denna utskottets uppfattning

och då ett genomförande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke

torde vara av så brådskande natur att icke därmed kan till en kommande

riksdag anstå, får utskottet hemställa,

att riksdagen icke måtte godkänna det av Kungl.

Maj:t i förevarande proposition föreslagna sättet för

genomförande av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn

riktlinjer för utanordning från statsmyndigheters

och statstjänstemäns sida av medel till kommuner

och landsting.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för det sätt, varpå statsmyndigheter och statstjänstemän skola hava att uta a1 i texten