Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn åstadkommande av regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sverige och Island.

1933-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1933:92, Utlåtande i anledning av väckt motion örn åstadkommande av regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sverige och Island.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

1

tfr 92.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn åstadkommande

av regelbunden ångbåtsförbindelse mellan

Sverige och Island.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr G. W. A. Roos m. Ii. väckt motion, nr 89,

har hemställts, att riksdagen ville avlåta skrivelse till Kungl. Majit med

hemställan det täcktes Kungl. Majit låta utreda frågan örn åstadkommande

genom subvention till enskilt rederi eller annorledes av regelbunden ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Island och därefter till riksdagen inkomma

med det förslag, som av utredningen må föranledas.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande.

Då Island icke inom landet har tillgång på trävaror eller malm och odling

av spannmål och potatis därstädes äger rum i mycket ringa omfattning,

är landet hänvisat att från andra länder införa betydande myckenheter av

trä- och metallvaror samt vegetabiliska ämnen.

Enligt Islands år 1930 utgivna statistiska årsbok, Arbok Hagstofu Islands,

hade år 1928 införda myckenheter följande värden i svenskt mynt (en isländsk

krona beräknad efter dagsvärdet 84.2 6 öre):

spannmål och potatis............................................. kr. _ 768,551

trävaror, pappersmassa och papper .................... » 5,917,148

metaller, metallvaror, maskiner m. m................... » 9,876,745

övriga varor .......................................................... 8 16,562,444

Summa kr. 33,124,888

Häri ingingo enligt Sveriges officiella statistik svenska varor med ett sammanlagt

värde av 2,152,231 kronor eller med ungefär en femtondel av Islands

hela import.

Den huvudsakliga importen till Island äger rum från Danmark, England,

Norge, Tyskland och Spanien, av vilka länder de fyra förstnämnda ha regelbundna

ångbåtsförbindelser med Island.

Därest ångbåtsförbindelse Sverige—Island komme till stånd, skulle den

svenska andelen av denna säkerligen — till gagn för lantmannanäringar,

bergsbruk och industri — kunna avsevärt ökas. Denna omständighet synes

oss påkalla en närmare utredning av frågan, en utredning vilken torde böra

omfatta sannolika utförselmyckenheter, storlek av och kostnad för erforderligt

eller erforderliga fartyg, utgångspunkt för trafikleder, antal resor m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 92.

98G 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

Över motionen Ilar utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

från kommerskollegium.

Kommerskollegium, som överlämnat yttranden av Sveriges allmänna exportförening,

Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg

ävensom ytterligare utredning i ämnet, har i sitt utlåtande av den 22 april

1933 för egen del anfört följande:

En förutsättning för statens understödjande av sjöfartsförbindelse med

utlandet torde i regel hava varit, att sannolika skäl för förbindelsens upparbetande

inom rimlig tid till självständig ekonomisk bärighet kunnat åberopas

till stöd för statens ingripande. Ett avsteg från denna grundläggande

utgångspunkt synes kollegium icke böra förekomma i annat fall än då särskilda

skäl härför kunna andragas.

Den i ärendet föreliggande utredningen synes kollegium knappast kunna

anses lämna stöd för ett antagande, att den ifrågasatta linjeförbindelsen över

huvudtaget skall kunna upparbetas till självständig bärighet. Härvid har

kollegium icke förbisett möjligheterna för viss ökning särskilt av den svenska

exporten till Island. Men i stort sett torde i allt fall de naturliga förutsättningarna

för en sådan ökning av handelsutbytet de båda länderna emellan,

som med hänsyn till vad nyss anförts borde krävas för en statsunderstödd

sjöfartslinje av här ifrågavarande slag, icke föreligga. Härvid är ytterligare

att beakta, att för det jämförelsevis ringa handelsutbyte, som över

huvudtaget Islands import och export representera, redan för närvarande

stå till buds regelbundna linjer på såväl Bergen som Köpenhamn, Hamburg,

Antwerpen, Leith och Hull. Det må i detta sammanhang uppmärksammas,

att trots det i förhållande till handelsutbytet mellan Island och Sverige avsevärt

mycket större motsvarande utbytet mellan Island och Danmark det

isländska bolag,_ som deltager i den ifrågavarande trafiken företrädesvis på

Köpenhamn, enligt tillgängliga uppgifter för innevarande år åtnjuter statssubvention

med icke mindre än 250,000 isländska kronor och för nästkommande

år avses komma i åtnjutande av dylik subvention med 200,000 isländska

kronor, varjämte bolaget är befriat från inkomst- och egendomsskatt

till staten.

Sistnämnda förhållande synes i sin mån ägnat att bestyrka svårigheten

att få till stånd en ekonomiskt bärkraftig linje på Island. Härtill kommer

den. omständigheten, att såsom även en av motionärerna i särskild promemoria

i ärendet antytt och jämväl blivit understruket i yttrandet av Stockholms

handelskammare, skeppningarna på den ifrågasatta linjen kunna förutses

väsentligen bliva koncentrerade till allenast viss del eller vissa delar

av året. Att under sådana förhållanden och i betraktande av vad i övrigt

ovan anförts föranstalta örn regelbundna sjöfartsförbindelser året örn, torde

icke kunna anses lämpligt. För den ifrågavarande trafikens behov lärer

däremot, även efter en eventuell jämförelsevis stark ökning av handelsutbytet,

på vilken strävandena synas i allt fall böra inriktas, alltjämt trampfarten

hava sin givna betydelse. Av en bifogad statistisk sammanställning

framgår, att summan av utav den svenska handelsflottan (trampflottan) intjänade

bruttofrakter i fart på Island under senare år (bortsett från år 1929)

rört sig omkring 150,000 kronor för år. Vad angår år 1931 — det senaste

år för vilket uppgifter föreligga — hänför sig siffran alldeles övervägande

till fart mellan Sverige och Island och omvänt. Det torde med hänsyn härtill

kunna antagas, att upprättandet av en linje som den föreslagna skulle

komma att ske på bekostnad av den svenska trampfarten, som åter bär

måste anses hava ett naturligt område för sin verksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

3

Kollegium anser sålunda för sin del tillräckliga förutsättningar icke föreligga

för igångsättande med statsunderstöd av en regelbunden sjöfartsförbindelse

Sverige—Island. Med hänsyn härtill saknar kollegium anledning

att tillstyrka åvägabringandet av särskild ytterligare utredning i ärendet.

De regelbundna sjöfartsförbindelserna med Island upprätthållas för närvarande

genom ett isländskt, ett danskt och ett norskt rederi.

Den isländska linjen har en flotta av 6 fartyg, vilka göra regelbundna

resor på Köpenhamn, Hamburg, Antwerpen, Leith och Hull. Dessa fartyg

äro av en i förhållande till trafiken rätt betydande storlek. Ångfartygen

»Gullfoss», »Godafoss», »Bruarfoss» och »Dettifoss» — vilka fartygs byggnadsår

äro respektive 1915, 1921, 1927 och 1930 — hava vart och ett en dräktighet

av cirka 1,500 bruttoton och kunna taga 30—70 passagerare.

Ifrågavarande isländska linje omfattas från isländsk sida med stort intresse

och åtnjuter en avsevärd statssubvention. Redan för närvarande har

dock densamma på grund av det begränsade handelsutbytet att utstå hård

konkurrens från vederbörande danska och norska linjerederi samt från olika

nationers trampfartyg.

En nytillkommen svensk linje skulle med all sannolikhet medföra en

kännbar och från isländsk sida måhända icke gärna sedd ytterligare skärpning

av den sålunda redan existerande konkurrensen.

Härtill komma emellertid övriga av kommerskollegium påvisade vanskligheter

för en svensk linjefart på Island, däribland främst svårigheterna

att i konkurrens också med redan existerande svenska trampfart erhålla så

stora fraktkvantiteter, att linjen kan bliva bärkraftig.

Med avstyrkande alltså av motionen hemställer utskottet,

att den av herr Boos m. fl. i ämnet väckta motionen I: 89

ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Viel förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson

i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Carlsson i Gävle, Asplund, Ernfors,

Bergström och Nilsson i Fredriksfält samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Strindlund,

Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,

Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Undskog, Olofsson i Digernäs och Isacson.

JJtskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.