Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i § 13 ordning sstadgan för rikets städer.

1934-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1934:21, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i § 13 ordning sstadgan för rikets städer.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr SI.

7

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i

§ 13 ordning sstadgan för rikets städer.

I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 41,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Arnemark m. fl., hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn sådan ändring

av § 13 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 att beträffande tillställning,

som avses i kungl, förordningen den 10 juni 1932 angående utsträckt

tillämpning av vissa bestämmelser i nämnda paragraf m. m., det i samma paragrafs

fjärde stycke stadgade straff må, därest omständigheterna äro synnerligen

försvårande, utgöra böter högst 1,000 kronor.

I fråga örn de skäl, som föranlett motionärernas hemställan, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Ovannämnda paragraf i ordningsstadgan innehåller vissa bestämmelser angående

tillställningar i stad — med undantag av andaktsövning och föreläsning

vid läroanstalt — vilka genom allmän tidning, anslag eller annorledes

kungöras eller vartill inträdeskort försäljas eller avgift på ett eller annat sätt

från allmänheten fordras, begäres eller mottages eller till vilka allmänheten

eljest har tillträde. Enligt kungl, kungörelse den 10 juni 1932 skall vad i

paragrafen är stadgat i fråga örn icke kulturella nöjestillställningar gälla jämväl

för landsbygden.

Beträffande samtliga i paragrafen åsyftade tillställningar föreskrives, att

den som vill anordna dylik tillställning skall göra anmälan därom hos polismyndigheten.

Är fråga örn icke-kulturella nöjestillställningar eller tillställningar,

som skola äga rum på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat

under bar himmel beläget ställe till vilket allmänheten eljest har obehindrat

tillträde, skall dessutom polismyndighetens tillstånd avvaktas.

Polismyndigheten äger meddela erforderliga ordningsföreskrifter för varje

tillställning, för vilken fordras anmälan eller tillstånd, med skyldighet för

den, som gjort anmälan om tillställningen, att ställa sig föreskrifterna till

efterrättelse. För att sätta polismyndigheten i tillfälle att meddela sådana

föreskrifter åligger det även den, som gör anmälan, att lämna polismyndigheten

de upplysningar angående tillställningens ändamål och beskaffenhet, som

polismyndigheten äskar.

Äger tillställning rum utan anmälan eller tillstånd, där så erfordras, äger

polismyndigheten vidare befogenhet att upplösa tillställningen, i följd varav

alla de, som samlats å stället, äro skyldiga att på polismyndighetens uppma
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutslcottets utlåtande Nr 81.

liing bege sig från platsen. Samma befogenhet tillkommer polismyndigheten,

där det visar sig, att tillställning, för vars hållande fordras anmälan eller tillstånd,

åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag,

eller föranleder till svårare oordning. Är det fråga örn svårare oordning, erfordras

dock för att polismyndigheten skall äga ingripa med upplösning ytterligare,

att oordningen icke kan undanröjas genom orostiftarnas avlägsnande.

Där det visar sig, att tillställning, för vilken fordras anmälan eller tillstånd,

åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller

föranleder till svårare oordning, äger polismyndigheten därjämte förbjuda tillställningens

förnyande.

Paragrafen innehåller slutligen straffbestämmelser, däribland i det av motionärerna

åberopade fjärde stycket för den, som underlåter att i vederbörlig ordning

göra anmälan eller inhämta tillstånd, där så erfordras, samt för ägare

eller innehavare av lokal eller plats för tillställningen, om ägaren eller innehavaren

försummar att före tillställningens början göra sig förvissad att densamma

blivit vederbörligen anmäld eller i fall, där sådant erfordras, tillåten

Straffet utgör böter från och med 5 till och med 100 kronor.

I § 25 i stadgan föreskrives, att den som under tid, då han är ställd under

tilltal för förseelse emot stadgan, fortsätter eller förnyar samma förseelse,

skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, fällas till ansvar för varje

gång åtal emot honom ägt rum och han därav undfått del.

Genom kungl, förordningen den 10 juni 1932 har bland annat förklarats,

att vad i § 13 ordningsstadgan är föreskrivet angående offentlig föreställning

eller annan sådan tillställning skall äga tillämpning jämväl å tillställning

till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av

inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av en uteslutande

eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse eller

tillställningen eljest, såsom med avseende å sin omfattning eller de villkor,

varunder tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten

har tillträde.

Av motiven till denna förordning, vilken underställdes riksdagens prövning

genom proposition nr 184 nämnda år, framgår, att därmed åsyftades i främsta

rummet de s. k. nattklubbarna, vilka under föreningslivets namn och form

undandrogo sig skyldighet att erlägga nöjesskatt och att iakttaga de bestämmelser,

som eljest reglera det offentliga nöjeslivet.

Samtidigt med nyssnämnda förordning utfärdades särskilda förordningar

om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker, 2 § i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning

av pilsnerdricka samt 4 § 2 mom. i förordningen den 8 maj 1925 angående

försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Härigenom

lia de stadganden som i nu ifrågavarande författningar meddelas angående

utskänkning av rusdrycker, pilsnerdricka och alkoholfria drycker, blivit tilllämpliga

jämväl med avseende å tillhandahållande av sådana drycker vid tillställning,

som avses i förordningen angående utsträckt tillämpning av vissa

bestämmelser i § 13 ordningsstadgan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Bl.

9

I motionen anföres, att de åtgärder, som sålunda vidtagits för att stävja

nattklubbarnas verksamhet, icke varit tillräckligt effektiva. Motionärerna

påyrka fördenskull skärpning av straffet i fjärde stycket av § 13 ordningsstadgan.

Såsom redogörelsen härovan utvisar var syftet med förordningen den 10

juni 1932 angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 ordningsstadgan

i främsta rummet att stävja de s. k. nattklubbarnas verksamhet.

Detsamma var förhållandet med vissa ändringar i förordningarna angående

försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka samt vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker. Under åberopande av den sålunda vidtagna utvidgningen

av gällande straffbestämmelser på ifrågavarande områden har även i talrika

fall väckts åtal mot dem som äro ansvariga för nattklubbarnas verksamhet.

Erfarenheten har emellertid, såsom motionärerna framhållit, givit vid handen,

att denna verksamhet likväl alltjämt pågår i avsevärd omfattning.

Med hänsyn till de skadliga verkningar, som kunna följa av nu ifrågavarande

form av nöjeslivet, och angelägenheten av att gällande lag respekteras

synes det synnerligen påkallat att ytterligare åtgärder vidtagas, ägnade

att möjliggöra ett mera effektivt ingripande på detta område. Härvid

ligger det uppenbarligen nära till hands att i enlighet med motionärernas

förslag skärpa straffbestämmelserna i § 13 ordningsstadgan. Enligt

motionärernas yrkande skulle denna straff skärpning inskränkas till sådana

tillställningar som avses i förordningen angående utsträckt tillämpning

av vissa bestämmelser i samma paragraf, d. v. s. sådana tillställningar som

försiggå under föreningslivets förklädnad. En dylik begränsning torde emellertid

vara mindre lämplig. Då den nuvarande uppställningen av denna paragraf

utmärker sig för stor brist på reda, kan det måhända för ändamålet bliva

erforderligt att paragrafen underkastas en allmän omredigering för indelning

av därmed åsyftade tillställningar i lämpliga grupper. I så fall torde det icke

heller behöva möta några avsevärda svårigheter att genomföra en straffskärpning,

däri tilläventyrs kan ingå särskilt återfallsstraff, beträffande sådana

tillställningar, som anordnas av nattklubbarna.

På grund av det anförda vill utskottet förorda, att frågan blir föremål för

närmare utredning av Kungl. Maj:t. Vid denna bör måhända jämväl upptagas

till prövning i vad mån även andra åtgärder än skärpning av straffbestämmelserna

i § 13 ordningsstadgan böra vidtagas. Utskottet, som icke härutinnan

kan uttala någon bestämd mening, är förvissat att Kungl. Maj :t, med beaktande

av önskemålet att ifrågavarande form av nöjeslivet örn möjligt bringas

att upphöra, prövar de möjligheter som för sådant ändamål i övrigt kunna

stå till buds.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville

verkställa utredning angående skärpta åtgärder mot de så kal
-

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 81.

lade nattklubbarnas verksamhet samt, i den mån så erfordras,

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan

föranleda.

Stockholm den 23 februari 1934.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Akerman, Anderson i Hägelåkra*, Larson i

Lerdala, Norling, Wagnsson och von Heland;

från andra kammaren: herrar Linnér*, Nilsson i Antnäs, K. A. Westman* och

Sjögren, fru Östlund samt herrar Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud och Johnsson

i Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:70 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående viss ändring i § 13 ordningsstadgan för rikets städer. a1 i texten