Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av''Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skeppsklarerarförordnin g.

1934-04-06 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1934:39, Utlåtande i anledning av''Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skeppsklarerarförordnin g.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1934 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av''Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

skeppsklarerarförordnin g.

Genom en den 1 februari 1934 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 99, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden förklarat sig vilja inhämta riksdagens yttrande över

följande vid propositionen fogade

Förslag

till

skeppsklarerarförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 %.

Med skeppsklarering förstås i denna förordning:

ombesörjande av att de för fartygs visitation och inklarering erforderliga

handlingar bliva till vederbörande myndighet ingivna; samt

anskaffande av de för lasts intagande i fartyg och fartygs utklarering

erforderliga handlingar ävensom de handlingar, som för fartygs resa och

för inklarering å destinationsorten skola från avgångsorten medföras.

2

1 mom. Skeppsklarering må, med de undantag, varom stadgas i 2 morn.,

ej ombesörjas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd. Sådant tillstånd

meddelas av kommerskollegium och må lämnas antingen för visst

fall eller viss tid eller eljest i begränsad omfattning (tillfälligt tillstånd)

eller ock utan dylik inskränkning (auktorisation).

Vid meddelande av tillstånd bestämmer kommerskollegium området för

skeppsklarerare^ verksamhet.

2 mom. Redare och tidsbeffaktare äga rätt att inom tulldistrikt, där

kontor av stadigvarande beskaffenhet av dem inrättats, själva eller genom

Bihang lill riksdagens protokoll

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

hos dem fast anställda personer utföra klarering av egna eller av dem tidsbefraktade

fartyg.

Utanför område, där auktoriserad skeppsklarerare utövar sin verksamhet,

må skeppsklarering ombesörjas utan tillstånd.

3 §.

Innan auktorisation meddelas, skall kommerskollegium i ärendet inhämta

yttrande från vederbörande handelskammare ävensom, i den mån

så finnes erforderligt, från sammanslutningar av utövare av rederinäring

och skeppsklareringsverksamhet.

Sådana yttranden böra även, där så utan olägenhet kan ske, inhämtas

före meddelande av tillfälligt tillstånd.

4 §.

1. Envar enskild person äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare,

såframt han:

a) är berättigad att här i riket idka handel;

b) kan genom tjänstgöring såsom biträde hos auktoriserad skeppsklarerare

eller annan verksamhet anses hava vunnit för yrket nödig erfarenhet;

samt

c) icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämplig för yrket.

2. Handelsbolag äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare,

såframt:

a) bolaget är berättigat att här i riket idka handel;

b) minst en av de bolagsmän, vilka äga deltaga i bolagets förvaltning,

äger sådan utbildning, som avses under b) i 1 morn.; samt

c) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämpligt

att utöva rörelse av ifrågavarande slag.

3. Aktiebolag äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare, såframt:

a) minst en av ledamöterna i bolagets styrelse äger sådan utbildning,

som avses under b) i 1 morn.; samt

b) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämpligt

att utöva rörelse av ifrågavarande slag.

5 §.

Där den omedelbara ledningen av skeppsklarerarrörelsen icke omhänderhaves

av skeppsklareraren själv eller, då rörelsen utövas av bolag, av

bolagsman eller styrelseledamot med utbildning, som i 4 § sägs, skall för

rörelsen finnas en föreståndare, som äger sådan utbildning samt icke i

övrigt enligt tillgängliga upplysningar är att anse såsom olämplig för

sysslan. Föreståndare skall vara av kommerskollegium godkänd.

Avlider skeppsklarerare, äger kommerskollegium medgiva dödsboet att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

tillsvidare under en tid av högst ett år fortsätta den avlidnes rörelse, såframt

för dennas omedelbara ledning anstäiles en föreståndare, som uppfyller

de i första stycket angivna förutsättningarna.

6 *.

Auktorisation såsom skeppsklarerare vare förfallen, örn

1) skeppsklareraren upphör att vara berättigad att här i riket idka handel;

eller

2) såvitt angår handelsbolag eller aktiebolag, under b) i 2 mom. eller

a) i 3>mom. av 4 § stadgad förutsättning icke längre är för handen; ägande

dock kommerskollegium i ty fall lämna bolaget viss kort tid att ombesörja

rättelse, såframt ansökan därom göres ofördröjligen efter det

förhållandet yppats.

7

Auktorisation såsom skeppsklarerare må av kommerskollegium, efter

börande, där så utan olägenhet kan ske, av vederbörande handelskammare

samt i 3 § omförmälda sammanslutningar, återkallas, örn skeppsklareraren

genom överträdande av denna förordning eller uppenbart åsidosättande av

uppdragsgivares intresse eller annorledes visat sig olämplig att utöva

skeppsklarerarrörelse.

S §.

Tillfälligt tillstånd att ombesörja skeppsklarering må ej beviljas annan

än den, som är berättigad att här i riket idka handel. Dylikt tillstånd må

när som helst av kommerskollegium återkallas.

9 §.

Finnes icke i fall, varom i 5 § sägs, behörig föreståndare, må kommerskollegium

kunna, där det prövas nödigt, förbjuda skeppsklarerarrörelsens

fortsättande, så länge förhållandet varar.

10 §.

Skeppsklarerare har att, när han därtill anlitas, såsom redarens ombud

ombesörja fartygs klarering och vad därmed äger samband. Utöver vad

i 1 § stadgas åligger honom att underrätta befälhavare örn vad i avseende

å fartyg, besättning, passagerare och last bör iakttagas enligt gällande författningar

och de till efterrättelse för sjöfarande utfärdade tillkännagivanden;

att tillse, att lots, där sådan erfordras, varder anskaffad och att

för skeppsmätning, där sådan ifrågakommer, erforderliga handlingar ingivas;

att besörja stadgade avgifters erläggande; att biträda med inkasse
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

ring av frakt samt att i övrigt noggrant och redligt lämna redare och befälhavare

råd och biträde.

Skeppsklareraren har därjämte att, i den mån det ej strider mot hans

ställning såsom redarens ombud, tillhandagå varuägare med det biträde,

som av omständigheterna kan föranledas.

11 $.

Auktoriserad skeppsklarerare åligger att inom det för honom bestämda

området så ordna sin verksamhet, att redare och fartygsbefälhavare utan

omgång kunna erhålla klareringsbiträde.

12 §.

Taxa för skeppsklareringsarvode fastställes av kommerskollegium.

13 $.

Så snart skeppsklarerare öppnat sin rörelse, skall han meddela kommerskollegium,

var hans huvudkontor är beläget och av vem den omedelbara

ledningen omhänderhaves. Sker sedermera ändring i sålunda uppgivet

förhållande, skall detta ofördröjligen anmälas för kommerskollegium.

14 §.

Ombesörjer någon skeppsklarering utan att vara därtill berättigad

eller överskrider någon honom meddelat tillstånd till skeppsklarering, straffes

med dagsböter.

Lag samma vare, där den, som innehar tillstånd till skeppsklarering,

fordrar högre ersättning än taxan medgiver eller gör sig skyldig till förseelse

mot de i 5 och 13 §§ meddelade föreskrifterna.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,

som i första stycket är nämnd, samma förseelse, skall lian, när han därtill

varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits fällas till särskilt ansvar.

15 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna förordning träder i kraft den .......................... Ge
nom

denna förordning upphävas förnyade skeppsklarerarordningen den &

juni 1893 (nr 52) och Kungl. Majlis brev samma dag angående tulltjänstemans

befattning med klarering av fartyg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39. 5

Don, som vid denna förordnings ikraftträdande utövar verksamhet såsom

skeppsklarerare, må under en tid av ett år från ikraftträdandet fortfara

med dylik verksamhet.

Skeppsklarerare, som antagits enligt förnyade skeppsklarerarordningen

den 9 juni 1893 eller dessförinnan gällande skeppsklarerarordning, skall,

därest anmälan därom göres hos kommerskollegium senast tre månader

efter denna förordnings ikraftträdande, anses såsom auktoriserad enligt

förordningen.

I fråga om de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Nu gällande bestämmelser rörande skeppsklarerare och deras verksamhet

återfinnas i förnyade skeppsklarerarordningen den 9 juni 1893. Enligt

denna förordning må i sjö- och stapelstäder skeppsklarerare antagas

för att, när de varda därom anlitade, ombesörja fartygs klarering oell

vad därmed äger sammanhang, förmedla avtal örn befraktningar, örn försäljning

av fartyg eller andelar däri, om byggande, reparation och utrustning

av fartyg samt örn sjöförsäkringar, ävensom biträda vid haveriuppgörelser.

Efter prövning av föreliggande behov för staden av skeppsklarerare

äger handels- och sjöfartsnämnd i sjö- eller stapelstad utfärda

kungörelse därom samt efter prövning av ansökningshandlingarna antaga

skeppsklarerare, varom anmälan skall göras till magistraten, som

för den antagne utfärdar förordnande. Vid behov av vikarie för

skeppsklarerare skall anmälan av skeppsklareraren göras hos handelsoch

sjöfartsnämnden, som efter prövning av den föreslagnes lämplighet

hos magistraten gör framställning örn utfärdande av förordnande att vid

inträffande förfall för viss tid bestrida ordinarie skeppsklarerares göromål.

Enahanda förfarande tillämpas, därest i andra fall ersättare för

skeppsklarerare eller dennes vikarie erfordras. För att kunna antagas

till skeppsklarerare måste sökanden vara svensk medborgare, råda över

sig och sitt gods, hava gjort sig känd för redlighet samt anses äga noggrann

kännedom örn och förfarenhet i de till skeppsklareraryrket hörande

göromålen. Skeppsklarerare skall med redlighet, nit och oväld fullgöra

sina i förordningen närmare angivna åligganden samt icke uppenbara

vad honom i hans befattning såsom hemligt anförtros. I särskilda

av magistraten med dess sigill förseglade böcker, som vid skeppsklarerares

avgång från befattningen skola avlämnas till magistraten, skola

avskrifter av avtal om sjöförsäkringar (slutsedlar), certepartier och kontrakt

i övrigt införas. Enligt en i förordningen (§ 14) intagen taxa äger

skeppsklarerare för sitt biträde vid klarering av fartyg, vid befraktning

av fartyg, vid frakträkningars uppgörande och inkasserandet av frakter,

vid försäljning av fartyg eller andelar däri samt vid besörjande av sjö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

försäkring uppbära arvode enligt vissa närmare angivna grunder. För

bestyr i övrigt, som utföras i samband med fartygs klarering, utgår ersättning

enligt överenskommelse. I händelse av överträdelse av förordningens

bestämmelser eller vid fel och förbrytelse i befattningen såsom

skeppsklarerare straffas skeppsklarerare efter allmänt åtal såsom för

brott av ämbetsman. Skeppsklarerare, som försättes i konkurs, blir

skild från sin befattning, varvid förordnandet återkallas; återkallelse av

förordnande kan dessutom beslutas av handels- och sjöfartsnämnden, då

skeppsklarerare ej längre finnes motsvara honom lämnat förtroende.

I samband med utfärdandet av förordningen meddelades genom kungl,

bi ev förbud för tulltjänsteman att å ort, där skeppsklarerare finnes, taga

befattning med klarering av fartyg.

Den i förordningen intagna taxan har sedermera reviderats, första gången

genom kungörelse den 13 december 1918, då viss förhöjning stadgades

för år 1919. Från och med år 1921 hava därefter årligen utfärdats

kungörelser angående provisorisk ändring av taxebestämmelserna, avseende

förhöjning av skeppsklarerarnas arvoden. De sedan 1923 på enahanda

sätt avfattade bestämmelserna i förevarande hänseende hava enligt

kungörelse den 9 juni 1933 (nr 332) förlängts att gälla till och med

utgången av juni månad 1934.

Jvågot hinder att driva skeppsklarerarrörelse utan iakttagande av förordningens

bestämmelser finnes emellertid icke. I följd härav utöva

också det övervägande antalet skeppsklarerare sitt yrke utan att vara

bundna av förordningens föreskrifter. Anledningen härtill torde framför

allt vara att söka däri, att den i viss mån officiella ställning, som

auktoriseringen enligt förordningen medför, icke ansetts kunna uppväga

de förpliktelser, som föreskrivas i densamma.

Framställningar örn ändring i skeppsklarerarordningen, frånsett ändringarna

av taxebestämmelserna, lia gjorts vid flera tillfällen. Efter en remiss

av Kungl. Majit år 1929 tillkallade kommerskollegium samma år tre

sakkunniga, advokaten Sune Wetter, verkställande direktören i aktiebolaget

Broströms linjeagentur kapten Birger Zander och skeppsmäklaren

Grustaf Lindegren, att biträda kollegium vid frågans utredning. De sakkunniga

avgåvo den 25 januari 1930 ett av utkast till ny skeppsklarerarförordning

åtföljt yttrande i ämnet. De sakkunniga förklarade sig därvid

ha stannat för den meningen, att en statlig reglering av skeppsklarerarverksamheten

vore — åtminstone för närvarande — ändamålsenlig såvill

för upprätthållande av skälig taxa till reglering av klareringsarvoden

som ock för sanerande av vissa företeelser inom skeppsklareraryrket.

I fråga örn konstruerandet av författningsbestämmelser för reglering

av ifrågavarande förhållanden avvisade de sakkunniga tanken på tillskapande

av ett monopol för en trängre krets personer att utöva klareringsverksamhet.

I stället föreslogo de sakkunniga införandet av ett

auktoriseringssystem, utan begränsning av aulctorisationernas antal såsom

sådant, i förening med ensamrätt i skälig omfattning för auktori
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39. 7

serade skeppsklarerare att utöva ldareringsverksamhet. Därigenom

skulle önskvärd garanti för dessa yrkesutövares kompetens och självständighet

kunna ernås, utan att samtidigt berättigade krav på möjlighet

till fri konkurrens i yrket träddes för nära.

Sedan kommerskollegium häröver hört samtliga handelskamrar i riket,

Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening, Stockholms

rederiförening, Sveriges segelfartygsförening samt Sveriges skeppsklararerare-

och skeppsmäklareförening, har kommerskollegium den 20 november

1930 avgivit utlåtande i ämnet. Kollegiet har däld ansett sig

böra förorda, att författningsbestämmelser meddelas i syfte att åvägabringa

en närmare reglering av hithörande förhållanden. I anslutning

härtill har kollegiet vid sitt utlåtande fogat ett i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas utkast utarbetat förslag till ny skeppsta]

arerarförordning.

Över kommerskollegiets utlåtande och förslag lia statskontoret och generaltullstyrelsen

avgivit infordrade utlåtanden, statskontoret dock endast

beträffande vissa ifrågasatta avgifter vid auktorisation av skeppsklarerare.

Det må även erinras örn att till kommerskollegium inkommit två framställningar

från The Baltic and International Maritime Conference, i vilka

konferensen förklarat sig vilja fästa uppmärksamheten på de enligt konferensens

åsikt oefterrättliga förhållanden som i klareringshänseende vore

rådande i nordsvenska hamnar.

Föredragande departementschefen framhåller i propositionen, att han

ansåge övertygande skäl lia förebragts för att staten i någon form meddelade

föreskrifter för utövning av skeppsklareringsverksamheten, samt

anför därefter, bland annat:

»Den reglering av hithörande förhållanden, som jag således förordar,

lärer, på sätt av de sakkunniga framhållits, böra omfatta endast egentlig

skeppsklareringsverksamhet men ej sådant, som rätteligen räknas såsom

ren mäklarverksamhet, t. ex. förmedling av avtal om befraktningar, örn

försäljning av fartyg och örn sjöförsäkringar m. m. Regleringen torde

böra genomföras sålunda, att skeppsklarering med undantag för vissa fall

icke skall få ombesörjas av annan än den, som därtill erhållit särskilt

tillstånd. Tillstånd skall antingen meddelas i form av auktorisation av

skeppsklarerare eller också givas för visst fall eller eljest i begränsad

omfattning. Då avsikten icke är att skapa monopol för ett mindre antal

personer att utöva klareraryrket, torde någon begränsning av antalet

skeppsklarerare icke böra ifrågakomma. Envar, som styrker sig äga vissa

närmare angivna kvalifikationer, skall således kunna erhålla auktorisation

som skeppsklarerare. I avseende å kvalifikationerna torde böra fordras,

att vederbörande är berättigad att idka handel i riket, att han genom

tjänstgöring såsom biträde hos auktoriserad skeppsklarerare eller annan

verksamhet anses hava vunnit för yrket nödig erfarenhet samt att han

icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämplig för yrket.

Jämväl handelsbolag oell aktiebolag böra kunna erhålla tillstånd. Bosin
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 89.

tanderätten i auktorisationsärenden synes lämpligen i enlighet med de

sakkunnigas oell kommerskollegii förslag böra uppdragas åt kommerskollegium.

De sakkunniga och kollegium hava emellertid tänkt sig inrättandet

av en rådgivande nämnd, förslagsvis kallad skeppsklarerarnämnden,

som skulle följa förhållandena rörande skeppsklarering i allmänhet och

taga därav föranlett initiativ ävensom bereda vissa skeppsklarerarverksamheten

rörande frågor. Nämnden skulle bestå av — förutom opartisk

ordförande — en representant för rederinäringen och en för klareraryrket.

Detta förslag finner jag mig icke böra biträda, då dess huvudsakliga

syfte torde kunna tillgodoses genom ett stadgande att kollegium före avgörandet

av hithörande frågor skall höra vederbörande handelskamrar och

representanter för i saken intresserade organisationer. Kommerskollegium

bör, då skäl därtill förefinnas, kunna återkalla ett meddelat tillstånd.

Taxa för skeppsklareringsarvodc torde böra fastställas av kommerskollegium.

För obehörigt ombesörjande av skeppsklarering eller överskridande

av meddelat tillstånd ävensom för andra förseelser mot de givna föreskrifterna

bör stadgas ansvarspåföljd. Slutligen böra vissa ordningsföreskrifter

samt övergångsbestämmelser meddelas.»

Genom utredningen i förevarande ärende får anses ådagalagt, att i vårt

land vissa missförhållanden äro rådande inom skeppsklarerarverksamheten.

Med anledning härav föreslås i propositionen, att skeppsklarering i allmänhet

icke skall få utföras av annan än den som blivit på visst sätt auktoriserad.

Vid bedömande av den inskränkning i näringsfriheten som förslaget

sålunda innebär bör beaktas, att förslaget icke tillkommit i syfte

att gynna en grupp av företagare inom skeppsklarerarverksamheten utan

för att tillvarataga de intressen uti ifrågavarande hänseende som företrädas

av skeppsklarerarnas kunder, redarna. Särskilt för utländska redare

synes det vara av betydelse att i de svenska hamnarna finnes någon

person till vilken de med trygghet kunna anförtro uppdraget att klarera

deras fartyg. Genom förslaget synas även vissa garantier kunna

vinnas för att skeppsklarerarna hädanefter skola vara vuxna sin uppgift,

helst kommerskollegium icke lärer underlåta att i fråga örn meddelande

av auktorisation höra icke blott handelskamrarna utan även representan

ter för i saken intresserade organisationer. Denna auktorisation kan ej

heller sägas innebära någon obehörig monopolisering av skeppsklarerarverksamheten.

På grund av det anförda och då utskottet icke funnit skäl till anmärkning

mot den närmare utformningen av förslaget i övrigt får utskottet

hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla

att riksdagen icke funnit anledning till erinran

mot det framlagda förslaget.

Stockholm den 6 april 1934.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Bissmark, Svenson i Eskhult, Öhman,

Wijkström, Karlsson i Gillberga och Heuman;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Nilsson i Antnäs, Hedlund i Östersund, Olssom

i Mellerud, Johansson i Bro, Björling, Johnsson i Kalmar och Budén*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2

Bihang till riksdagens protokoll 19.14.

0 sami. I avd. Nr 39—ti.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skeppsklarerarförordning. a1 i texten