Utlåtande i anledning av''Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skeppsklarerarförordnin g.
1934-04-06 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1934:39, Utlåtande i anledning av''Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skeppsklarerarförordnin g.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1934 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av''Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
skeppsklarerarförordnin g.
Genom en den 1 februari 1934 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 99, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden förklarat sig vilja inhämta riksdagens yttrande över
följande vid propositionen fogade
Förslag
till
skeppsklarerarförordning.
Härigenom förordnas som följer.
1 %.
Med skeppsklarering förstås i denna förordning:
ombesörjande av att de för fartygs visitation och inklarering erforderliga
handlingar bliva till vederbörande myndighet ingivna; samt
anskaffande av de för lasts intagande i fartyg och fartygs utklarering
erforderliga handlingar ävensom de handlingar, som för fartygs resa och
för inklarering å destinationsorten skola från avgångsorten medföras.
2
1 mom. Skeppsklarering må, med de undantag, varom stadgas i 2 morn.,
ej ombesörjas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd. Sådant tillstånd
meddelas av kommerskollegium och må lämnas antingen för visst
fall eller viss tid eller eljest i begränsad omfattning (tillfälligt tillstånd)
eller ock utan dylik inskränkning (auktorisation).
Vid meddelande av tillstånd bestämmer kommerskollegium området för
skeppsklarerare^ verksamhet.
2 mom. Redare och tidsbeffaktare äga rätt att inom tulldistrikt, där
kontor av stadigvarande beskaffenhet av dem inrättats, själva eller genom
Bihang lill riksdagens protokoll
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
hos dem fast anställda personer utföra klarering av egna eller av dem tidsbefraktade
fartyg.
Utanför område, där auktoriserad skeppsklarerare utövar sin verksamhet,
må skeppsklarering ombesörjas utan tillstånd.
3 §.
Innan auktorisation meddelas, skall kommerskollegium i ärendet inhämta
yttrande från vederbörande handelskammare ävensom, i den mån
så finnes erforderligt, från sammanslutningar av utövare av rederinäring
och skeppsklareringsverksamhet.
Sådana yttranden böra även, där så utan olägenhet kan ske, inhämtas
före meddelande av tillfälligt tillstånd.
4 §.
1. Envar enskild person äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare,
såframt han:
a) är berättigad att här i riket idka handel;
b) kan genom tjänstgöring såsom biträde hos auktoriserad skeppsklarerare
eller annan verksamhet anses hava vunnit för yrket nödig erfarenhet;
samt
c) icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämplig för yrket.
2. Handelsbolag äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare,
såframt:
a) bolaget är berättigat att här i riket idka handel;
b) minst en av de bolagsmän, vilka äga deltaga i bolagets förvaltning,
äger sådan utbildning, som avses under b) i 1 morn.; samt
c) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämpligt
att utöva rörelse av ifrågavarande slag.
3. Aktiebolag äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare, såframt:
a) minst en av ledamöterna i bolagets styrelse äger sådan utbildning,
som avses under b) i 1 morn.; samt
b) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämpligt
att utöva rörelse av ifrågavarande slag.
5 §.
Där den omedelbara ledningen av skeppsklarerarrörelsen icke omhänderhaves
av skeppsklareraren själv eller, då rörelsen utövas av bolag, av
bolagsman eller styrelseledamot med utbildning, som i 4 § sägs, skall för
rörelsen finnas en föreståndare, som äger sådan utbildning samt icke i
övrigt enligt tillgängliga upplysningar är att anse såsom olämplig för
sysslan. Föreståndare skall vara av kommerskollegium godkänd.
Avlider skeppsklarerare, äger kommerskollegium medgiva dödsboet att
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
tillsvidare under en tid av högst ett år fortsätta den avlidnes rörelse, såframt
för dennas omedelbara ledning anstäiles en föreståndare, som uppfyller
de i första stycket angivna förutsättningarna.
6 *.
Auktorisation såsom skeppsklarerare vare förfallen, örn
1) skeppsklareraren upphör att vara berättigad att här i riket idka handel;
eller
2) såvitt angår handelsbolag eller aktiebolag, under b) i 2 mom. eller
a) i 3>mom. av 4 § stadgad förutsättning icke längre är för handen; ägande
dock kommerskollegium i ty fall lämna bolaget viss kort tid att ombesörja
rättelse, såframt ansökan därom göres ofördröjligen efter det
förhållandet yppats.
7
Auktorisation såsom skeppsklarerare må av kommerskollegium, efter
börande, där så utan olägenhet kan ske, av vederbörande handelskammare
samt i 3 § omförmälda sammanslutningar, återkallas, örn skeppsklareraren
genom överträdande av denna förordning eller uppenbart åsidosättande av
uppdragsgivares intresse eller annorledes visat sig olämplig att utöva
skeppsklarerarrörelse.
S §.
Tillfälligt tillstånd att ombesörja skeppsklarering må ej beviljas annan
än den, som är berättigad att här i riket idka handel. Dylikt tillstånd må
när som helst av kommerskollegium återkallas.
9 §.
Finnes icke i fall, varom i 5 § sägs, behörig föreståndare, må kommerskollegium
kunna, där det prövas nödigt, förbjuda skeppsklarerarrörelsens
fortsättande, så länge förhållandet varar.
10 §.
Skeppsklarerare har att, när han därtill anlitas, såsom redarens ombud
ombesörja fartygs klarering och vad därmed äger samband. Utöver vad
i 1 § stadgas åligger honom att underrätta befälhavare örn vad i avseende
å fartyg, besättning, passagerare och last bör iakttagas enligt gällande författningar
och de till efterrättelse för sjöfarande utfärdade tillkännagivanden;
att tillse, att lots, där sådan erfordras, varder anskaffad och att
för skeppsmätning, där sådan ifrågakommer, erforderliga handlingar ingivas;
att besörja stadgade avgifters erläggande; att biträda med inkasse
-
4 Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
ring av frakt samt att i övrigt noggrant och redligt lämna redare och befälhavare
råd och biträde.
Skeppsklareraren har därjämte att, i den mån det ej strider mot hans
ställning såsom redarens ombud, tillhandagå varuägare med det biträde,
som av omständigheterna kan föranledas.
11 $.
Auktoriserad skeppsklarerare åligger att inom det för honom bestämda
området så ordna sin verksamhet, att redare och fartygsbefälhavare utan
omgång kunna erhålla klareringsbiträde.
12 §.
Taxa för skeppsklareringsarvode fastställes av kommerskollegium.
13 $.
Så snart skeppsklarerare öppnat sin rörelse, skall han meddela kommerskollegium,
var hans huvudkontor är beläget och av vem den omedelbara
ledningen omhänderhaves. Sker sedermera ändring i sålunda uppgivet
förhållande, skall detta ofördröjligen anmälas för kommerskollegium.
14 §.
Ombesörjer någon skeppsklarering utan att vara därtill berättigad
eller överskrider någon honom meddelat tillstånd till skeppsklarering, straffes
med dagsböter.
Lag samma vare, där den, som innehar tillstånd till skeppsklarering,
fordrar högre ersättning än taxan medgiver eller gör sig skyldig till förseelse
mot de i 5 och 13 §§ meddelade föreskrifterna.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
som i första stycket är nämnd, samma förseelse, skall lian, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits fällas till särskilt ansvar.
15 §.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.
Denna förordning träder i kraft den .......................... Ge
nom
denna förordning upphävas förnyade skeppsklarerarordningen den &
juni 1893 (nr 52) och Kungl. Majlis brev samma dag angående tulltjänstemans
befattning med klarering av fartyg.
Första lagutskottets utlåtande Nr 39. 5
Don, som vid denna förordnings ikraftträdande utövar verksamhet såsom
skeppsklarerare, må under en tid av ett år från ikraftträdandet fortfara
med dylik verksamhet.
Skeppsklarerare, som antagits enligt förnyade skeppsklarerarordningen
den 9 juni 1893 eller dessförinnan gällande skeppsklarerarordning, skall,
därest anmälan därom göres hos kommerskollegium senast tre månader
efter denna förordnings ikraftträdande, anses såsom auktoriserad enligt
förordningen.
I fråga om de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Nu gällande bestämmelser rörande skeppsklarerare och deras verksamhet
återfinnas i förnyade skeppsklarerarordningen den 9 juni 1893. Enligt
denna förordning må i sjö- och stapelstäder skeppsklarerare antagas
för att, när de varda därom anlitade, ombesörja fartygs klarering oell
vad därmed äger sammanhang, förmedla avtal örn befraktningar, örn försäljning
av fartyg eller andelar däri, om byggande, reparation och utrustning
av fartyg samt örn sjöförsäkringar, ävensom biträda vid haveriuppgörelser.
Efter prövning av föreliggande behov för staden av skeppsklarerare
äger handels- och sjöfartsnämnd i sjö- eller stapelstad utfärda
kungörelse därom samt efter prövning av ansökningshandlingarna antaga
skeppsklarerare, varom anmälan skall göras till magistraten, som
för den antagne utfärdar förordnande. Vid behov av vikarie för
skeppsklarerare skall anmälan av skeppsklareraren göras hos handelsoch
sjöfartsnämnden, som efter prövning av den föreslagnes lämplighet
hos magistraten gör framställning örn utfärdande av förordnande att vid
inträffande förfall för viss tid bestrida ordinarie skeppsklarerares göromål.
Enahanda förfarande tillämpas, därest i andra fall ersättare för
skeppsklarerare eller dennes vikarie erfordras. För att kunna antagas
till skeppsklarerare måste sökanden vara svensk medborgare, råda över
sig och sitt gods, hava gjort sig känd för redlighet samt anses äga noggrann
kännedom örn och förfarenhet i de till skeppsklareraryrket hörande
göromålen. Skeppsklarerare skall med redlighet, nit och oväld fullgöra
sina i förordningen närmare angivna åligganden samt icke uppenbara
vad honom i hans befattning såsom hemligt anförtros. I särskilda
av magistraten med dess sigill förseglade böcker, som vid skeppsklarerares
avgång från befattningen skola avlämnas till magistraten, skola
avskrifter av avtal om sjöförsäkringar (slutsedlar), certepartier och kontrakt
i övrigt införas. Enligt en i förordningen (§ 14) intagen taxa äger
skeppsklarerare för sitt biträde vid klarering av fartyg, vid befraktning
av fartyg, vid frakträkningars uppgörande och inkasserandet av frakter,
vid försäljning av fartyg eller andelar däri samt vid besörjande av sjö
-
6 Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
försäkring uppbära arvode enligt vissa närmare angivna grunder. För
bestyr i övrigt, som utföras i samband med fartygs klarering, utgår ersättning
enligt överenskommelse. I händelse av överträdelse av förordningens
bestämmelser eller vid fel och förbrytelse i befattningen såsom
skeppsklarerare straffas skeppsklarerare efter allmänt åtal såsom för
brott av ämbetsman. Skeppsklarerare, som försättes i konkurs, blir
skild från sin befattning, varvid förordnandet återkallas; återkallelse av
förordnande kan dessutom beslutas av handels- och sjöfartsnämnden, då
skeppsklarerare ej längre finnes motsvara honom lämnat förtroende.
I samband med utfärdandet av förordningen meddelades genom kungl,
bi ev förbud för tulltjänsteman att å ort, där skeppsklarerare finnes, taga
befattning med klarering av fartyg.
Den i förordningen intagna taxan har sedermera reviderats, första gången
genom kungörelse den 13 december 1918, då viss förhöjning stadgades
för år 1919. Från och med år 1921 hava därefter årligen utfärdats
kungörelser angående provisorisk ändring av taxebestämmelserna, avseende
förhöjning av skeppsklarerarnas arvoden. De sedan 1923 på enahanda
sätt avfattade bestämmelserna i förevarande hänseende hava enligt
kungörelse den 9 juni 1933 (nr 332) förlängts att gälla till och med
utgången av juni månad 1934.
Jvågot hinder att driva skeppsklarerarrörelse utan iakttagande av förordningens
bestämmelser finnes emellertid icke. I följd härav utöva
också det övervägande antalet skeppsklarerare sitt yrke utan att vara
bundna av förordningens föreskrifter. Anledningen härtill torde framför
allt vara att söka däri, att den i viss mån officiella ställning, som
auktoriseringen enligt förordningen medför, icke ansetts kunna uppväga
de förpliktelser, som föreskrivas i densamma.
Framställningar örn ändring i skeppsklarerarordningen, frånsett ändringarna
av taxebestämmelserna, lia gjorts vid flera tillfällen. Efter en remiss
av Kungl. Majit år 1929 tillkallade kommerskollegium samma år tre
sakkunniga, advokaten Sune Wetter, verkställande direktören i aktiebolaget
Broströms linjeagentur kapten Birger Zander och skeppsmäklaren
Grustaf Lindegren, att biträda kollegium vid frågans utredning. De sakkunniga
avgåvo den 25 januari 1930 ett av utkast till ny skeppsklarerarförordning
åtföljt yttrande i ämnet. De sakkunniga förklarade sig därvid
ha stannat för den meningen, att en statlig reglering av skeppsklarerarverksamheten
vore — åtminstone för närvarande — ändamålsenlig såvill
för upprätthållande av skälig taxa till reglering av klareringsarvoden
som ock för sanerande av vissa företeelser inom skeppsklareraryrket.
I fråga örn konstruerandet av författningsbestämmelser för reglering
av ifrågavarande förhållanden avvisade de sakkunniga tanken på tillskapande
av ett monopol för en trängre krets personer att utöva klareringsverksamhet.
I stället föreslogo de sakkunniga införandet av ett
auktoriseringssystem, utan begränsning av aulctorisationernas antal såsom
sådant, i förening med ensamrätt i skälig omfattning för auktori
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 39. 7
serade skeppsklarerare att utöva ldareringsverksamhet. Därigenom
skulle önskvärd garanti för dessa yrkesutövares kompetens och självständighet
kunna ernås, utan att samtidigt berättigade krav på möjlighet
till fri konkurrens i yrket träddes för nära.
Sedan kommerskollegium häröver hört samtliga handelskamrar i riket,
Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening, Stockholms
rederiförening, Sveriges segelfartygsförening samt Sveriges skeppsklararerare-
och skeppsmäklareförening, har kommerskollegium den 20 november
1930 avgivit utlåtande i ämnet. Kollegiet har däld ansett sig
böra förorda, att författningsbestämmelser meddelas i syfte att åvägabringa
en närmare reglering av hithörande förhållanden. I anslutning
härtill har kollegiet vid sitt utlåtande fogat ett i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas utkast utarbetat förslag till ny skeppsta]
arerarförordning.
Över kommerskollegiets utlåtande och förslag lia statskontoret och generaltullstyrelsen
avgivit infordrade utlåtanden, statskontoret dock endast
beträffande vissa ifrågasatta avgifter vid auktorisation av skeppsklarerare.
Det må även erinras örn att till kommerskollegium inkommit två framställningar
från The Baltic and International Maritime Conference, i vilka
konferensen förklarat sig vilja fästa uppmärksamheten på de enligt konferensens
åsikt oefterrättliga förhållanden som i klareringshänseende vore
rådande i nordsvenska hamnar.
Föredragande departementschefen framhåller i propositionen, att han
ansåge övertygande skäl lia förebragts för att staten i någon form meddelade
föreskrifter för utövning av skeppsklareringsverksamheten, samt
anför därefter, bland annat:
»Den reglering av hithörande förhållanden, som jag således förordar,
lärer, på sätt av de sakkunniga framhållits, böra omfatta endast egentlig
skeppsklareringsverksamhet men ej sådant, som rätteligen räknas såsom
ren mäklarverksamhet, t. ex. förmedling av avtal om befraktningar, örn
försäljning av fartyg och örn sjöförsäkringar m. m. Regleringen torde
böra genomföras sålunda, att skeppsklarering med undantag för vissa fall
icke skall få ombesörjas av annan än den, som därtill erhållit särskilt
tillstånd. Tillstånd skall antingen meddelas i form av auktorisation av
skeppsklarerare eller också givas för visst fall eller eljest i begränsad
omfattning. Då avsikten icke är att skapa monopol för ett mindre antal
personer att utöva klareraryrket, torde någon begränsning av antalet
skeppsklarerare icke böra ifrågakomma. Envar, som styrker sig äga vissa
närmare angivna kvalifikationer, skall således kunna erhålla auktorisation
som skeppsklarerare. I avseende å kvalifikationerna torde böra fordras,
att vederbörande är berättigad att idka handel i riket, att han genom
tjänstgöring såsom biträde hos auktoriserad skeppsklarerare eller annan
verksamhet anses hava vunnit för yrket nödig erfarenhet samt att han
icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämplig för yrket.
Jämväl handelsbolag oell aktiebolag böra kunna erhålla tillstånd. Bosin
-
Utskottet.
8 Första lagutskottets utlåtande Nr 89.
tanderätten i auktorisationsärenden synes lämpligen i enlighet med de
sakkunnigas oell kommerskollegii förslag böra uppdragas åt kommerskollegium.
De sakkunniga och kollegium hava emellertid tänkt sig inrättandet
av en rådgivande nämnd, förslagsvis kallad skeppsklarerarnämnden,
som skulle följa förhållandena rörande skeppsklarering i allmänhet och
taga därav föranlett initiativ ävensom bereda vissa skeppsklarerarverksamheten
rörande frågor. Nämnden skulle bestå av — förutom opartisk
ordförande — en representant för rederinäringen och en för klareraryrket.
Detta förslag finner jag mig icke böra biträda, då dess huvudsakliga
syfte torde kunna tillgodoses genom ett stadgande att kollegium före avgörandet
av hithörande frågor skall höra vederbörande handelskamrar och
representanter för i saken intresserade organisationer. Kommerskollegium
bör, då skäl därtill förefinnas, kunna återkalla ett meddelat tillstånd.
Taxa för skeppsklareringsarvodc torde böra fastställas av kommerskollegium.
För obehörigt ombesörjande av skeppsklarering eller överskridande
av meddelat tillstånd ävensom för andra förseelser mot de givna föreskrifterna
bör stadgas ansvarspåföljd. Slutligen böra vissa ordningsföreskrifter
samt övergångsbestämmelser meddelas.»
Genom utredningen i förevarande ärende får anses ådagalagt, att i vårt
land vissa missförhållanden äro rådande inom skeppsklarerarverksamheten.
Med anledning härav föreslås i propositionen, att skeppsklarering i allmänhet
icke skall få utföras av annan än den som blivit på visst sätt auktoriserad.
Vid bedömande av den inskränkning i näringsfriheten som förslaget
sålunda innebär bör beaktas, att förslaget icke tillkommit i syfte
att gynna en grupp av företagare inom skeppsklarerarverksamheten utan
för att tillvarataga de intressen uti ifrågavarande hänseende som företrädas
av skeppsklarerarnas kunder, redarna. Särskilt för utländska redare
synes det vara av betydelse att i de svenska hamnarna finnes någon
person till vilken de med trygghet kunna anförtro uppdraget att klarera
deras fartyg. Genom förslaget synas även vissa garantier kunna
vinnas för att skeppsklarerarna hädanefter skola vara vuxna sin uppgift,
helst kommerskollegium icke lärer underlåta att i fråga örn meddelande
av auktorisation höra icke blott handelskamrarna utan även representan
ter för i saken intresserade organisationer. Denna auktorisation kan ej
heller sägas innebära någon obehörig monopolisering av skeppsklarerarverksamheten.
På grund av det anförda och då utskottet icke funnit skäl till anmärkning
mot den närmare utformningen av förslaget i övrigt får utskottet
hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla
att riksdagen icke funnit anledning till erinran
mot det framlagda förslaget.
Stockholm den 6 april 1934.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Bissmark, Svenson i Eskhult, Öhman,
Wijkström, Karlsson i Gillberga och Heuman;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Nilsson i Antnäs, Hedlund i Östersund, Olssom
i Mellerud, Johansson i Bro, Björling, Johnsson i Kalmar och Budén*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
2
Bihang till riksdagens protokoll 19.14.
0 sami. I avd. Nr 39—ti.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skeppsklarerarförordning. a1 i texten