Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om inteckning i hotelloch restauranginventarier.
1934-02-02 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1934:6, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om inteckning i hotelloch restauranginventarier.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1934 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om inteckning
i hotell- och restauranginventarier.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
23, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Ossbahr anfört, att
hotell- och restaurangägare borde beredas möjlighet att använda sina inventarier
såsom säkerhet i laglig form, ävensom yrkat, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn skyndsam utredning av nu berörda
fråga samt framläggande inför riksdagen så snart ske kan av förslag
till lag örn inteckning i hotell- och restauranginventarier.
Beträffande de skäl, motionären i övrigt anfört till stöd för sitt yrkande,
får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan,
hänvisa till motionen.
För upplåtelse av panträtt i lös egendom fordras enligt svensk rätt i allmänhet,
att godset överlämnas till borgenären eller till annan för borgenärens
räkning. Annan säkerhetsrätt än panträtt kan emellertid i vissa
fall upplåtas i lös egendom utan att ägaren behöver avstå från förfoganderätten
över egendomen. Sålunda kan enligt 17 kap. 7 § handelsbaden
och förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning den som
har fordran hos utövare av vissa näringar genom förlagsinteckning erhålla
rätt att vid konkurs med förmånsrätt utfå betalning för sin fordran
ur bland annat de till rörelsen hörande inventarierna. Dessa bestämmelser
äga emellertid endast tillämpning å industriell rörelse för vilken i
regel användes drivkraft örn minst fem effektiva hästkrafter eller ock
minst tio arbetare. Enligt lag den 3 juni 1932 kan därjämte inteckning
meddelas i jordbruksinventarier, vilken inteckning jämväl skall medföra
förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbaden. Beträffande skillnaden
mellan panträtt och nu nämnda förmånsrätter må framhållas, att panträtt
i motsats till enbart förmånsrätt är skyddad vid utmätning samt försäljning
av den pantsatta egendomen till tredje man som icke är i god tro.
Vid konkurs är panträtt förenad med bästa förmånsrätt enligt 17 kap. 3 §
handelsbaden och äger sålunda företräde framför bland annat den förmånsrätt
som enligt 17 kap. 4 § handelsbaden tillkommer arbetare med
flera och den förmånsrätt i hyresgäst tillhöriga lösören som enligt 17 kap.
5 § handelshalken tillkommer hyresvärd för hyresfordran med mera. Då
Bihang lill riksdagens protokoll 9 sami. I avd. Nr 0. 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
förlagsinteclming oell inteckning i jordbruksinventarier såsom nämnts
icke medföra bättre förmånsrätt än enligt 17 kap. 7 § handelsbaden, föl
jer därav, att de skola utgå först efter nyssnämnda i 17 kap. 4 oell 5 §§
handelsbaden upptagna fordringar.
Beträffande hotell- och restaurangnäringen finnes icke möjlighet att
upplåta Amre sig panträtt med bibehållen besittning för ägaren eller någon
mot förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier svarande
rätt. Den som Adil föi''ArärA7a en hotell- oller restaurangrörelse eller Adil
modernisera en av honom bedriven rörelse är sålunda hänvisad till andra
utvägar för att erhålla kredit. Denna torde vid övertagande aA’ en dylik
rörelse liksom Aud förvärv av nya inventarier till en förut bedriven rörelse
kunna beredas köparen genom att i avbetalnings- eller hyreskontrakt
föreskrives, att inventarierna skola förbliva överlåtarens egendom
intill dess köparen fullgjort sin betalningsskyldighet. Härigenom
undantagas inventarierna från utmätning för köparens gäld och ingå ej
heller i köparens konkurs. Skulle köparen försälja inventarierna, kan
säljaren det oaktat göra sin rätt gällande mot den som icke varit i god
tro. Den ursprungliga köparen kan därjämte bli\m förfallen till ansvar
för förskingring. För en hotell- eller restauranginnehavare, som Adil begagna
redan förvärvade inventarier såsom säkerhet vid en lånetransaktion,
finnas även vissa möjligheter därtill genom att försälja desamma
medelst ett så kallat lösöreköp. Medan köp av lösören som regel ej vinner
giltighet mot säljarens borgenärer så länge godset finnes kvar i säljarens
besittning, kan köpare, enligt förordningen den 20 november 1845 i
avseende på handel örn lösören som köparen låter i säljarens Adini kArarbliva,
få sin rätt till egendomen under alla förhållanden skyddad genom
att vissa formaliteter iakttagas. I rättspraxis har giltighet tillerkänts
dylika lösöreköp även örn aA^sikten därmed endast varit att säkerställa
köparen för en fordran som han äger hos säljaren. Lösöreköp kan dock
endast avse föremål som specificerats i köpehandlingen och köparen torde
därför ej få någon rätt till inventarieföremål som anskaffas i stället för
annat eller som eljest tillkommer. Det bör även framhållas, att lösöreköp
för en hotell- eller restaurangägare, som hyr sina lokaler, är förenat med
särskild risk. Enligt 4 § konkurslagen äger nämligen hyresvärd, som har
förmånsrätt i hyresgästens inventarier för hyresfordran eller skadeersättning,
rätt att söka hyresgästen i konkurs örn denne försäljer sådan egendom
genom lösöreköp samt icke kan visa, att den ÖAu-iga egendom vari
hyresvärden har förmånsrätt är tillräcklig till gäldande av dennes fordran,
För övrigt har lösöreköp, som sker i säker hetssyfte, på grund av sin form
i vissa hänseenden icke samma rättsverkningar som en pantupplåtelse.
Det har också anmärkts, att användande av institutet kommit att iner
eller mindre uppfattas såsom tecken på insolvens.
I detta sammanhang bör nämnas, att vid riksdagen år 1932 väcktes motion
angående förutsättningarna för upphävande av lösöreköpsförordnin
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
yell. Första lagutskottet anförde i avgivet utlåtande, nr 35, Iliand annat,
att förordningens bestämmelser även med den tolkning de vunnit i praxis
i flera stycken måste anses till sitt materiella innehall mindre tilli
ställande. I sistnämnda hänseende kunde framhållas, att forordningens
formföreskrifter utan åtskillnad vore att tillämpa & så olikartade transaktioner
som vanliga omsätta i ngsköp oell så kallade säkerhets op. en
bristande överensstämmelsen i sistnämnda fall mellan transaktionens innehåll
och form vore icke blott ägnad att låta en fullt lojal åtgärd framstå
såsom ett skenavtal utan syntes även mången gang kunna leda tili
rättsförlust. De anmärkta förhållandena påkallade enligt utskottets mening
en omfattande revision av lösöreköpsförordningens bestämmelser,
varför utskottet hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att Kungl. Majit ville låta verkställa omarbetning av forordningens
bestämmelser samt för riksdagen framlägga det förslag, som
därav kunde föranledas. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som
i enlighet därmed avlät skrivelse till Kungl. Majit.
Efter erinran örn de olägenheter som äro förbundna med losorekop gores
i motionen gällande att ett helt nytt rättsinstitut borde inforas sorn
verkligen beredde hotell- och restaurangägare möjlighet att med loide
belåna rörelsens inventarier. Därvid föreslås, att säker hetsrå * 0 ®
och restauranginventarier skulle kunna upplåtas genom inteckning oberoende
av inteckning i fastighet. I fråga örn det slag av säkerhetsmått
som inteckning borde medföra vore önskvärt, att densamma kunde skydda
inteckningshavarens rätt såväl vid utmätning som vid konkurs liksom
kanske även att inteckningen kunde bestå mot köpare som ej varit i god
tro. Men även örn inteckning i hotell- och restauranginventarier ic e
skulle kunna medföra bättre rätt än förlagsinteckning skulle densamma
enligt motionärens mening vara ägnad att för hotell- oell restaurangagarna
underlätta anskaffandet av skälig kredit på billigare villkor.
Med anledning av de förslag, som i motionen framställts, ina erinras
därom att den av Kungl. Majit år 1928 tillsatta jordbruksutredningen
framställde förslag örn en säkerhetsrätt på grund av inteckning i jordbruksinventarier
sorn icke allenast medförde förmånsrätt i konkurs utan
ett slags panträtt. I propositionen nr 10ö till riksdagen ar 193-, ined förslag
till lag örn inteckning i jordbruksinventarier m. m. anförde föredragande
departementschefen härom att den av utredningen föreslagna sakerhetsrätten
knappast hade annat än namnet gemensamt nied panträtt.
Deli saknade i varje fall en av de för panträtt mest karakteristiska egenskaperna,
att principiellt gälla även mot ny ägare av egendomen. Vid försäljning
av de intecknade inventarierna skulle den sålunda liksom en tormånsrätt
utan vidare bortfalla. Att låta inteckningen gälla mot ny ägare
hade nämligen ansetts icke kunna ifrågakomma. Den fria handeln skul e
därigenom i alltför hög grad försvåras. Den huvudsakliga skillnaden
, nelian den panträtt, jordbruksutredningeus förslag avsa ge att skapa ge
-
4 Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
noin inventarieinteckning, oell den förmånsrätt, förlagsinteckning medförde,
syntes ligga däri, att inventarieinteckning skulle beaktas vid utmätning.
Denna skillnad syntes emellertid i praktiken mången gång ej
bliva av något större värde för inteckningshavaren, enär en gäldenär först
när så gott som samtliga hans tillgångar vore uttömda läte en sin skuld
gå till utmätning. P öreslagen straffbestämmelse för den som genom avyttring
uppsåtligen minskade inteckningshavarens säkerhet syntes ej heller
effektiv eller lämplig. Vidare skulle en företrädesrätt för inventarieinteckning
vid utmätning otvivelaktigt medföra vissa olägenheter. För
att den oprioriterade borgenären genom utmätning skulle kunna erhålla
betalning för sin fordran hos gäldenären måste utmätningen omfatta så
stor del av inventariebeståndet att såväl inventarieinteckningen som den
fordran, för vilken utmätningen sökts, kunde utgå ur köpeskillingen för den
utmätta egendomen. Detta syntes leda till att hela inventariebeståndet
eller åtminstone den större delen därav i regel bomme att utmätas och
försäljas. En sådan utgång skulle ofta komma i strid med såväl inteckningshavarens
som gäldenärens intressen. Erfarenheten från Finland,
där en i viss mån liknande ordning gällde som den av jordbruksutredningen
föreslagna, bestyrkte detta. Vägande anmärkningar syntes vidare
kunna göras däremot att utmätning av enstaka inventarieföremål skulle,
aven örn inteckningshavarens rätt därigenom icke kränktes, leda till att
inteckningshavaren finge ur det utmätta godset undfå betalning framför
utmätningssökanden. Gäldenärens möjlighet att erhålla en tillfällig örn
ock ganska obetydlig kredit utan säkerhet skulle även i hög grad beskäras.
För den ifrågasatta ordningens genomförande förutsattes slutligen omfattande
och ingripande författningsändringar samt ett synnerligen invecklat
system av kontrollföreskrifter. På grund av det anförda kunde
departementschefen icke förorda, att vid utmätning för annans fordran
inventarieinteckning skulle beaktas och berättiga till betalning framför
utmätningssökanden. Därmed hade ock huvudskälet för den av jordbruksutredningen
föreslagna panträttskonstruktionen bortfallit. I enlighet härmed
föieslogs i propositionen, att inteckning i jordbruksinventarier allenast
skulle medföra samma förmånsrätt som förlagsinteckning, vilket förslag
efter hemställan av första lagutskottet bifölls av riksdagen.
Samtidigt med propositionen angående lag örn inteckning i jordbruksinventarier
förelädes riksdagen en proposition, nr 107, med förslagtill
lag örn ändring i vissa delar av förordningen angående förlagsinteckning.
Av den redogörelse som lämnades i sistnämnda proposition angående
utredningsarbetet före förslagets framläggande framgår, att i vissa
yttranden förordats en utvidgning av förordningens tillämpningsområde
till skilda näringsgrenar såsom — förutom jordbruk — hantverk, transportföretag,
restaurationsrörelse, apoteksverksamliet och handelsrörelse.
Beträffande dessa förslag anförde departementschefen allenast, att det
synts tydligt att bortsett från jordbruksnäringen tillräckliga skäl icke
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
5
förelåge att för det dåvarande avvika från den gällande rättens grunduppfattning
i detta avseende. Någon dylik utvidgning föreslogs icke heller
inom riksdagen.
Då hotell- och restaurangnäringens omfattning är av betydelse för bedömande
av den genom motionen väckta frågan, må här intagas följande
uppgifter ur socialstyrelsens undersökning rörande arbetsförhållandena
inom hotell- och restaurangnäringen 1929/1930.
Företagsgrupper m. m.
Antal
företag
Därav med
särskilt
anställd
personal
Antal
sysselsatta
personer
Därav
särskilt
anställd
personal
A. Ars företag.
Restauranger med spriträttigheter I och
l II klass .......................................
74
74
3,224
3,137
i Folkrestauranger med spriträttigheter-..
ne
116
2,989
2,939
Restauranger med endast vin- och öl- rättigheter ....................................
141
139
2,008
1,837
Ölkaféer.........................................
884
813
5,120
3,922
Andra kaféer, kafékonditorier o. d.......
8,585
3,596
22,641
9,093
Hotell med spriträttigheter ...............
207
207
7,925
7,467
Övriga hotell och pensionat ...............
2,682
1,372
10,946
5,489
B- Säsongförelag.
Restauranger med spriträttigheter I och
II klass .......................................
53
50
'' ''
2,242
2,168
Kolkrestauranger med spriträttigheter...
6
6
84
72 1
Restauranger med endast vin- och öl- rättigheter ...................................
36
35
642
589
Ölkaféer................. ........................
79
68
684
581
Andra kaféer, kafékonditorier o. d.......
855
443
2,738
1,538
Hotell med spriträttigheter ..............
34
34
1,420
1,335
Övriga hotell och pensionat...............
442
321
2,902
1,872
C- Samtliga förelag ...........
14,194
7,274
65,565
42,039
Av företagen sysselsatte 570 mellan 10—24 anställda, 219 mellan 25—49
anställda och 118 företag 50 eller fler anställda.
Ur »Främlingsstatistik», som utarbetats av Svenska trafikförbundet, kan
även antecknas, att sammanlagda beloppet av de utlägg turister haft i
Sverige jämte viss rederiinkomst, omsatt här i riket, beräknats för
Ar 1927 till 26,710,000 kronor Är 1930 till....... 31,334,000 kronor
» 1928 » ........ 26,290,000 » » 1931 » 24,832,000 »
» 1929 » 25,899,000 » » 1932 » 26,500,000 » .
Utskottet.
6 Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
Härtill komrne utlägg vid affärsresor samt transitoresor med tillhopa
cirka 10 miljoner kronor per år.
Beträffande främmande rätt må slutligen nämnas, att i Norge enligt
lag den 24 juni 1931 såsom tillbehör till fast egendom kunna pantsättas inventarier
som brukas till hotelldrift på fastigheten. Bestämmelsen äger
dock icke tillämpning på hotell som icke har minst 10 gästrum utom matrum,
salonger och dylikt. I Danmark kan underpant upplåtas i lös egendom
i allmänhet genom »tinglysning». Enligt finsk rätt synes säkerhetsrätt
icke kunna upplåtas i hotell- eller restauranginventarier utan vanlig
pantsättning. I åtskilliga främmande länder lia statsmakterna ingripit
med större eller mindre understöd till hotell- och restaurangnäringen.
Redogörelsen härovan torde visa, att hotell- och restaurangnäringen i
vårt land saknar lämplig form för belåning av inventarier. Det synes
även uppenbart, att detta förhållande är ägnat att vålla hotell- och restaurangägarna,
för vilka inventarierna mången gång utgöra deras huvudsakliga
tillgång, avsevärda olägenheter. I betraktande av hotell- och restaurangnäringens
omfattning och stora betydelse synes det fördenskull böra
tagas under övervägande i vad mån det kan skapas möjlighet att belåna
hotell- och restauranginventarier på ett lämpligt sätt.
För besvarande av denna fråga fordras emellertid en noggrann prövning
av alla de olägenheter, som kunna tänkas uppkomma genom tillskapande
av en ny säkerhetsrätt för ett speciellt fall. Det är därvid till en början
synnerligen angeläget att rubbning av den i 17 kap. handelsbalken stadgade
förmånsrättsordningen i görligaste mån undvikes. Redan av denna orsak
möta starka betänkligheter att såsom motionären ifrågasatt införa en
i den svenska rätten hittills okänd form av underpant eller mellanform
mellan pant och förmånsrätt. Såsom utskottet förut nämnt väcktes av
jordbruksutredningeu förslag örn införande av en liknande mellanform i
fråga örn jordbruksinventarier. De skäl som av departementschefen anfördes
däremot äga enligt utskottets mening i allt väsentligt giltighet
även i fråga örn den föreslagna säkerhetsrätter! i hotell- och restauranginventarier.
Utskottet måste fördenskull ställa sig avvisande till tanken
att införa en säkerhetsrätt i hotell- och restauranginventarier av nu antydd
beskaffenhet.
Emellertid äro i övrigt olika alternativ tänkbara. Utskottet vill härvid
erinra örn riksdagens ovannämnda skrivelse till Kungl. Majit med begäran
att Kungl. Majit ville låta verkställa omarbetning av den så kallade lösöreköpsförordningen.
Vid den utredning, som med anledning därav lärer
lia påbörjats, kunna förslag tänkas framkomma ägnade att ersätta de nuvarande
lösöreköpen med någon form av pantsättning som medger att
egendomen förblir i säljarens vård. Utan att vilja föregripa utredningen
härom anser sig likväl utskottet kunna uttala en förmodan att användningen
av en dylik panträtt skulle möta avsevärda svårigheter beträf
-
7
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
tande hotell- oell restaurangföretag med deras relativt hastiga förbrukning
och därav följande täta förnyelse av inventarierna. Härtill kommer,
att personalens lönefordringar skulle komma i efterhand och ätt en
sådan panträtt i de fall, då hotell- eller restaurangägaren förhyr lokalerna,
skulle medföra samma fara som lösöreköp för hyresvärds förmånsrätt
i hyresgästens inventarier för hyresfordran eller skadeståndsanspråk.
Såsom utskottet påpekat har sistnämnda fara vid lösöreköp
medfört, att de förklarats utgöra särskild anledning för hyresvärden att
söka hyresgästen i konkurs.
Däremot synes det utskottet icke uteslutet att en säkerhetsrör i hotell-
och restauranginventarier skulle kunna tillskapas i anslutning till
det nuvarande förlagsinteckningsinstitutet. Man torde för övrigt med
fog kunna påstå, att en hotell- eller restaurangrörelse uti flera hänseenden
är jämförlig med en industri. För en anordning av nu angiven natur kan
även åberopas, att en sådan säkerhetsrätt icke skulle inkräkta på personalens
förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § eller hyresvärdens förmånsrätt enligt
17 kap. 5 § handelsbalken.
Ehuru utskottet sålunda funnit vissa skäl tala för införande av inteckning
i hotell- och restauranginventarier med samma rätt som förlagsinteckning,
vill utskottet likväl betona, att frågan kräver en mera ingående
undersökning. Det torde härvid endast behöva erinras örn de svårigheter
som yppa sig att på ett lämpligt sätt avgränsa de företag vilka skulle
kunna bliva föremål för inteckning. Vid de år 1932 genomförda ändringarna
i förordningen örn för]agsinteckning ha visserligen, såsom förut
nämnts, önskemål örn utvidgning av förordningens tillämpningsområde
till bland annat restaurationsrörelse varit under Kungl. Maj:ts bedömande
utan att föranleda någon åtgärd, men med hänsyn till de skäl som av
utskottet nu anförts vill utskottet dock förorda, att Kungl. Maj:t låter
frågan bliva föremål för ny utredning.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville verkställa utredning i vad mån säkerhetsrätt
i inventarier kan införas inom hotell- och restaurangnäringen
samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 2 februari 1934.
På första lagutskottets vägnar i
A. ÅKERMAN.
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
tran lörsta kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck, Bissmark,
Norling, Svenson i Eskhult, Öhman och Karlsson i Gillberga;
från andra kammaren: herrar Linnér*, Lindqvist, Hedlund i Östersund*, K. A. Westman,
Sjögren*, Olsson i Rimforsa*, Olsson i Mellerud* och Rudén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
340365. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:27 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om epidemisjukvårdens och harnmorskeväsendets överförande till landstingens förvaltningsutskotts eller de s. 13 i texten