Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss skärpning av det ledamot i aktiebolags styrelse åvilande ansvar.
1934-02-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1934:7, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss skärpning av det ledamot i aktiebolags styrelse åvilande ansvar.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1934 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss
skärpning av det ledamot i aktiebolags styrelse åvilande
ansvar.
I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 24,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Ossbahr föreslagit, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit vid pågående
utredning angående omarbetning av aktiebolagslagstiftningen måtte
beakta jämväl behovet av lagstiftning av i motionen angivet innehåll samt
skyndsamt för riksdagen framlägga det eller de lagförslag, vartill utredningen
i nu ifrågavarande hänseende kunde föranleda.
I motionen anföres bland annat, att åtskilliga rättegångar på senare tid
ådagalagt, att styrelser eller enskilda styrelseledamöter för aktiebolag icke
sällan i för allmänheten avsedda berättelser och andra uppgifter rörande bolagets
ekonomiska ställning med mera lämnat meddelanden med vilseledande innehåll.
Den felaktiga uppfattning örn bolagets ekonomi, som härigenom bibragtes
allmänheten, kunde emellertid lätteligen vid därav föranledda köp av aktier
i bolaget, obligationer eller dylikt medföra allvarliga ekonomiska förluster.
Därvid kunde icke alltid sådant uppsåt och kausalsammanhang påvisas, att
straffbestämmelserna örn bedrägeri skulle kunna bliva tillämpliga. Visserligen
kunde straff ådömas en styrelseledamot, vilken mot bättre vetande i skriftlig
handling, som framlades å bolagsstämma eller annorledes liölles tillgänglig
för aktieägarna, meddelade oriktig uppgift rörande bolagets angelägenheter.
Detta stadgande vore emellertid tillkommet såsom ett skydd för bolagets aktieägare
och icke för allmänheten, varjämte åtal för brottet preskriberades inom
mycket kort tid. Det kunde sålunda ofta inträffa, att en person handlade på
grund av vilseledande uppgifter av ovan angivet slag och därigenom lede förlust,
utan att den eller de för uppgifterna ansvariga kunde ådömas straff eller
skadestånd. Detta förhållande måste betraktas såsom en allvarlig lucka i vår
lagstiftning. Erforderliga straffbestämmelser borde fördenskull skyndsamt införas.
Fråga om en omarbetning av aktiebolagslagstiftningen har, såsom motionären
nämnt, upptagits av Kungl. Majit. I propositionen nr 205 till riksdagen år
1933 anförde sålunda chefen för justitiedepartementet bland annat:
Efter tillkomsten av 1910 års aktiebolagslagstiftning hade följt en tidsperiod,
kännetecknad av en utveckling på det ekonomiska området, som knappast
syntes hava varit förutsedd av lagstiftaren. År 1924 vidtogos vissa
ändringar i aktiebolagslagen, men erfarenheten hade visat, att denna för hela
samhällsekonomien viktiga lagstiftning i betydelsefulla delar likväl ej motsvarade
de fordringar, som borde ställas på densamma, utan krävde en mera
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 1 avd. Nr 7.
207 S4
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
genomgripande omarbetning. Frågan härom hade upptagits till övervägande
inom justitiedepartementet under hösten år 1932. Då erfarenheten och i synnerhet
på senaste tid timade händelser särskilt understrukit behovet av snara
åtgärder till åvägabringande av effektivare revision i aktiebolag, igångsattes
inom departementet en utredning rörande ändring i aktiebolagslagens bestämmelser
örn revision, och i syfte att kunna framlägga förslag redan till riksdagen
år 1933 begränsades behandlingen av ämnet till de spörsmål vilkas
lösande ansågs mest angeläget, nämligen huru större säkerhet skulle kunna
beredas för en sakkunnig, objektiv och utan bihänsyn bedriven revision samt
om de närmare kompetensvillkoren för revisor. På grundval av den verkställda
utredningen upprättades en promemoria med utkast till ändring i aktiebolagslagens
bestämmelser i förevarande hänseende. Promemorian jämte utkastet
remitterades för yttrande av ett antal myndigheter och enskilda sammanslutningar.
Lagutkastets utarbetande hade förestavats av önskan att snarast få avhjälpt
en mera påfallande brist på ett för det allmänna intresset viktigt område av
aktiebolagslagstiftningen. De föreslagna nya bestämmelserna hade därvid enligt
sakens natur måst anknytas till aktiebolagslagens övriga stadganden sådana
dessa för närvarande vore utformade. Det kunde emellertid icke förnekas
att det på detta område vore förknippat med vissa olägenheter att framgå på
de partiella reformernas väg. Sålunda syntes vara ostridigt att aktiebolagslagen
krävde en omarbetning, sträckande sig över centrala delar av lagstiftningen.
Behovet därav hade trängt sig fram med sådan styrka att eventuella
ändringar på enstaka punkter icke kunde giva fog för ett dröjsmål med en
mera vittsyftande omarbetning. Och vid en sådan kunde lagen i revisionsfrågan
närstående spörsmål tänkas erhålla en omgestaltning som påverkade även
nämnda frågas lösning. Ett övervägande av de olika synpunkter som inverkade
på frågans bedömande hade fört departementschefen till den ståndpunkten
att man för att säkra ett bestående gott resultat av en reform i revisionsfrågan
gjorde bäst i att upptaga den till behandling i det större sammanhang varom
nyss nämnts. Med hänsyn till vad förut anförts kunde dock denna väg icke
förordas under annan förutsättning än att arbetet efter den vidare linjen igångsattes
snarast.
Departementschefen föreslog således att en utredning igångsattes rörande
en allmän omarbetning av aktiebolagslagstiftningen. Denna borde därvid i sin
helhet göras till föremål för granskning. Bland frågor vilka borde ägnas särskild
uppmärksamhet hade en del redan förut antytts. Dit hörde spörsmålet
huruvida alltefter företagens beskaffenhet borde i lagstiftning införas på olika
sätt reglerade former av aktiebolag. En viktig fråga gällde förvaltningens ordnande,
förvaltningsorganets sammansättning, dess förhållande till aktieägarna
och ansvarigheten för förvaltningen; bland annat borde undersökas ändamålsenligheten
av något system ungefärligen motsvarande det tyska, innebärande en
klyvning av funktionerna såsom företagsledning och såsom övervakande representantskap
för aktieägarna, Revisionsfrågan borde upptagas i hela sin vidd;
undersökningen borde således omfatta icke blott reglerna örn revisorernas tillsättande
och deras kompetens utan även vilka närmare bestämmelser som
kunde erfordras rörande deras verksamhet samt granskningens föremål och
omfattning. Under övervägande borde jämväl tagas huruvida ändrade bestämmelser
tarvades för betryggande anordningar ifråga örn aktiebolags bildande
samt om sättet för inbetalning av aktiekapitalet och förändringar av detsamma.
Befogad syntes vidare en omprövning av bestämmelserna örn upprättande av
balansräkning m. m. i syfte att klara och fullständiga upplysningar måtte
föreligga till bedömande av företagets ställning. Icke minst betydelsefullt vore
det av aktiebolagslagstiftningen ännu obeaktade spörsmålet i vad mån sär
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
3
skilda bestämmelser påkallades i anledning av den numera allmänt använda
företagsformen med huvudbolag och dotterbolag samt beträffande koncerner,
övervägas borde ock vad som kunde åtgöras för att trygga aktieägarminoritets
behöriga intressen — en fråga som syntes vara av särskild vikt beträffande
nyss omförmälda företagsformer. Här hade blott i korthet angivits några av
de uppgifter som mötte vid utredningen. Säkerligen komme man vid en allmän
översyn av lagstiftningen i ämnet att jämväl ställas inför en mångfald andra
spörsmål. Exempelvis kunde erinras örn den vid Kooperativa förbundets kongress
år 1932 beslutade framställningen till Kungl. Maj:t örn förbättringar i
lagstiftningen rörande kapitalbildningen inom aktiebolag.
I anslutning till det anförda föreslogs i propositionen, att riksdagen till
bestridande av kostnader för utredning rörande omarbetning av aktiebolagslagstiftningen
för budgetåret 1933/1934 måtte anvisa ett extra reservationsanslag å
20,000 kronor. Propositionen blev, efter hemställan av statsutskottet, bifallen
av riksdagen. Kungl. Majit har därefter under år 1933 tillkallat en kommitté
för verkställande av ifrågavarande utredning. I årets statsverksproposition
hemställes om nytt anslag för fortsättande av kommitténs verksamhet under
nästkommande budgetår.
Att vår lagstiftning uti de av motionären angivna hänseenden är behäftad
med svåra brister har blott alltför klart blivit av senare tids erfarenheter ådagalagt.
Såsom departementschefen anfört i propositionen nr 205 till riksdagen
år 1933 har emellertid där omförmäld fråga örn en speciell reform inom aktiebolagslagstiftningen
ansetts icke böra upptagas till behandling annat än i sammanhang
med en omarbetning av nämnda lagstiftning i dess helhet. Huru angeläget
det än kan synas, att såsom motionären framhållit särskilt straffbestämmelserna
på området skyndsamt revideras, torde likväl även denna fråga så
nära sammanhänga med aktiebolagens organisation över huvud, att den icke
lämpligen kan utbrytas till behandling särskilt för sig. På grund härav och
då de av motionären anförda synpunkter givetvis komma att uppmärksammas
av den tillsatta aktiebolagskommittén, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 2 februari 1934.
På första lagutskottets vägnar:
A. AKERMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,
Bissmark, Norling, Svenson i Eskhult, Öhman och Karlsson i Gillberga;
från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund*, K. A. Westman, Sjögren''*,
Olsson i Rimforsa*, Olsson i Mellerud*, fröken Wellin samt herrar Berg och
Rudén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.