Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

1934-02-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1934 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation.

Genom en den 12 januari 1934 till riksdagen avlämnad proposition, nr 8,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om

expropriation.

Härigenom förordnas, att 16, 36, 47, 48, 57, 59 och 95 §§ lagen den 12

maj 1917 örn expropriation skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
16

§.

Vid rätten skall företes gravationsbevis rörande fastigheten. Därmed må

dock, i fall då förordnande enligt 47 § tredje stycket finnes kunna ifrågakomma,

anstå i avbidan på rättens prövning vid målets slutliga handläggning huruvida

sådant bevis är erforderligt.

36 §.

Part äge — — — inför nämnden.

Har gravationsbevis rörande fastigheten icke företetts vid rätten, vare den

exproprierande skyldig tillhandahålla sadant bevis, där nämnden finner det

erforderligt.

Vid förrättningen — — — föras protokoll.

47 §.

Expropriationsnämndens uppskattning---av rätten.

I fråga---ej sökas.

Är jordområde eller annat, som tages i anspråk genom expropriation, samfällt

för flera än tio fastigheter med skilda ägare, och utgöra omständighe
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. t aud. Nr 1. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

terna grund för antagande, att genom expropriationen säkerheten icke avsevärt

minskas för innehavarna av fordringar, för vilka en eller flera av fastigheterna

på grund av sökt eller beviljad inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken häfta, förordne rätten på begäran av den exproprierande eller av

ägare till någon av fastigheterna i samband med beslut örn fastställelse å

expropriationsnämndens uppskattning, att betalning ur expropriationsersättningen

icke må tilläggas innehavare av fordran, för vilken någon av fastigheterna

sålunda häftar, med mindre denne eller annan sådan rättägande i den

fastighet framställt anspråk därpå i den ordning i 57 § femte stycket sägs.

48 §.

Expropriationsersättning, som---rättens utslag vunnit laga kraft.

Vid nedsättningen ingive den exproprierande till Konungens befallningshavande

rättens utslag jämte bevis att och när utslaget vunnit laga kraft samt,

där ej förordnande enligt 47 § tredje stycket meddelats, gravationsbevis rörande

fastigheten.

57 §.

Konungens befallningshavande--- — desamma berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller beviljad inteckning för fordran, eller kan

fastighet jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden

köpeskilling, skola i fråga örn löseskilling för fastigheten samt, örn endast

en del av fastigheten exproprierats, beträffande ersättning för skada och intrång

a den återstående delen, så ock angående ersättning för upplåtelse av

särskild rätt till sadan fastighet, stadgandena örn fördelning hos överexekutor

av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom hava motsvarande tilllämpning,

såvitt ej nedan annorlunda stadgas. Är fastigheten förutom av

fordran besvärad av annan särskild rätt, som förminskar fastighetens värde

och åtnjuter sämre rätt än fordringen, erhålle fordringsägaren, i den mån det

tarvas för fulla gäldandet av hans fordran, betalning såsom örn fastigheten

icke vore av nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen för rättigheten i

motsvarande mån förminskad. Har vid bestämmande av ersättning, som i

första punkten avses, nämnden gått utöver det belopp fastighetsägaren yrkat,

och uppstår efter gäldande av de fordringar, som skola utgå ur ersättningen,

överskott, som ej faller inom nämnda belopp, må fastighetsägaren ej uppbära

överskottet, utan varde detta återställt till den exproprierande.

Sammanträde för---kungörelse stadgas.

Har rätten meddelat förordnande enligt 47 § tredje stycket, skall dagen för

sammanträdet städse kungöras på sätt i 14 § omförmäles. I sådant fall skall

kallelse till sammanträdet avsändas och dagen därför kungöras minst fjorton

dagar förut. Finnes för den samfällighet, från vilken expropriation sker,

känd styrelse eller annan som är satt att den förvalta, erfordras ej kallelse

till de särskilda delägarna i samfälligheten, utan må kallelsen översändas till

ledamot av styrelsen eller till förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att

själv föra talan för samfälligheten, delägarna ansvarig för att kallelsen till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

3

ställes någon, som äger behörighet härtill, eller, om sadan ej finnes, kommer

till delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare, må kallelsen

sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig. Delgives

kallelse på sätt som sist nämnts, skall uppgift örn vilken delägare kallelsen tillställts

intagas i kungörelsen örn sammanträdet, och skall kungörelsen anslås

i socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen.

Där förordnande enligt 47 § tredje stycket meddelats, skall anspråk på betalning

ur expropriationsersättningen, varom i nämnda lagrum förmäles, skriftligen

framställas hos Konungens befallningshavande senast å åttonde dagen

före sammanträdet för fördelning av ersättningen; underlåtenhet att väcka

dylikt anspråk må dock ej läggas någon till last såsom försummelse i bevakande

av honom eller annan tillkommande rättighet. Framställes ej anspråk

som nu sagts, och påyrkar ej heller någon av fastighetsägarna senast

vid sammanträdet fördelning av ersättningen, må den tillhandahållas fastighetsägarna

för samfälld räkning. Göra ej dessa inom tio år från sammanträdet

anspråk på ersättningen, må densamma lyftas av den exproprierande,

såframt denne för sådant ändamål anmäler sig hos Konungens befallningshavande

under elfte året efter sammanträdet. Sker ej sådan anmälan, tillfälle

beloppet kronan. Erinran örn vad i detta stycke stadgats skall, i fall

varom nu är fråga, intagas i kallelse och kungörelse.

Framställer innehavare av fordran anspråk som i femte stycket, sä£s>^oc^

har gravationsbevis rörande den fastighet anspråket avser icke ingivits, åligger

Konungens befallningshavande att ofördröjligen på den expropnerandes

bekostnad anskaffa sådant bevis.

Innehades exproprierad---skall förfaras.

59 §.

Hava parterna---överenskommelsen fastställd av rätten.

Vill den---meddela fastställelse.

överenskommelse om---part, fastställd av rätten.

Fastställelse må---såsom fideikommiss.

Där rätten jämlikt andra stycket fastställer överenskommelse örn expropnationsersättning

för jordområde eller annat, som är samfällt för flera än tio

fastigheter med skilda ägare, meddele rätten tillika på begäran av den exproprierande

eller av ägare till någon av fastigheterna förordnande enligt 47 §

tredje stycket.

95 §.

Hava vid---godkänt överenskommelsen.

Är den mark, till vilken nyttjanderätt upplåta, samfälld för flera än tio

fastigheter med skilda ägare, meddele rätten tillika på begäran av den exproprierande

eller av ägare till någon av fastigheterna förordnande enligt 47 §

tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

I fråga om expropriationsmål, vari stämning utfärdats före den 1 juli 1934,

skola bestämmelserna i denna lag äga tillämpning, därest vid nämnda tid fördelning

av expropriationsersättningen ej ägt rum. Har rätten före lagens

ikraftträdande meddelat fastställelse å expropriationsnämndens uppskattning

eller å överenskommelse om expropriationsersättningen, må det oaktat på begäran

av den exproprierande eller fastighetsägare förordnande enligt 47 § tredje stycket

meddelas. Om framställd begäran skall genom rättens eller domarens försorg

Konungens befallningshavande genast underrättas, och skall till dess lagakraftägande

beslut i den väckta frågan föreligger anstå med fördelning av

expropriationsersättningen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

man redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I en vid 1932 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 372, hemställde

herr Andersson i Grimbo, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

måtte anhålla örn utredning och förslag till sådan ändring av gällande expropriationslagstiftning,

att skifteslag i stället för inteckningshavare i vissa fall

måtte äga uppbära expropriationsersättning. I motionen hänvisades till ett

fall, i vilket en areal av 68.9 kvadratmeter år 1909 exproprierats för 1,134 kronor

41 öre från ett skifteslag, som numera bestode av över 4,000 fastigheter

med ett mycket stort antal skilda ägare. Gällande regler angående fördelning

av expropriationsersättning ställde sådana hinder i vägen för ersättningens

utbetalande, att ett sadant praktiskt taget icke skulle kunna äga rum.

Andra lagutskottet, dit motionen hänvisats, lämnade i sitt över densamma

avgivna utlåtande, nr 27, en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i expropriationslagens

nu ifrågavarande stadganden. Vidare redogjordes för bestämmelser

angående fastighets befriande från inteckningsansvar, som funnes

meddelade i vissa andra författningar, nämligen lagen den 18 oktober 1907

angående ryttare-, soldat- och batsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar

för inteckningar i stamfastigheten, lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, den

s. k. ensittarlagen, samt lagen den 29 maj 1931 örn avstyckat eller avsöndrat

områdes befriande fran ansvar för inteckning i stamfastighet. Slutligen erinrades

därom, att i 31 § gruvestadgan den 16 maj 1884, 9 kap. 69 § vattenlagen

den 28 juni 1918, 60 § lagen den 22 juni 1921 örn ströängars indragande till

kronan och 2 § lagen den 8 april 1927 örn inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, funnes bestämmelser

örn fördelning av ersättning, vilka väsentligen hänvisade till stadgandena

örn fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom.

Indirekt hänvisade även 13 § lagen den 19 juni 1919 örn flottning i allmän

flottled till dessa stadganden. Till den utredning, som sålunda lämnades i utlåtandet

nr 27 till 1932 års riksdag, anhåller utskottet att få hänvisa.

I sitt nämnda utlåtande förklarade sig utskottet på anförda skäl förorda

en utredning i ämnet. Utskottet hemställde därför, att riksdagen, i an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

5

ledning av motionen, ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte föranstalta örn utredning, huruvida och på vad sätt gällande

regler om fördelning av expropriationsersättning ävensom de andra regler örn

ersättningsfördelning, som kunde komma i fråga, skulle kunna förenklas i

vad de avsåge ersättning beträffande mark, som vore samfälld för ett flertal

fastigheter, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen

kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av kamrarna utan debatt; beslutet anmäldes

för Kungl. Majit genom riksdagens skrivelse den 29 april 1932 (nr 167).

I anledning av denna riksdagens skrivelse utarbetades inom justitiedepartementet

en promemoria jämte utkast till lag angående vissa ändringar i expropriationslagen.

Utlåtanden över promemorian och lagutkastet infordrades

från länsstyrelserna och Överståthållarämbetet, varjämte Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank och

Sveriges skogsägareförbund lämnades tillfälle att avgiva utlåtande i ärendet.

Utlåtanden inkommo från samtliga nämnda myndigheter och sammanslutningar.

I propositionen finnes intagen en sammanfattande redogörelse för innehållet

i de avgivna utlåtandena, och får utskottet härutinnan hänvisa till propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Schlyter, framhåller i propositionen,

att han av innehållet i utlåtandena funnit ådagalagt, att behov

föreligger av ett förenklat förfarande vid fördelning av ersättning enligt

expropriationslagen för mark, som är samfälld för ett flertal fastigheter.

Beträffande spörsmålet huruvida ett motsvarande förenklat förfarande bör

genomföras jämväl i fråga om fördelning av ersättning enligt vissa andra

författningar omnämner departementschefen, att fyra länsstyrelser funnit behov

därav föreligga. Endast tva av dessa hava dock av egen erfarenhet kunnat

bestyrka, att svårighet mött vid tillämpning av gällande fördelningsregler.

Dessa fall hava gällt ersättning enligt vattenlagen och gruvestadgan.

Departementschefen anser för den skull anledning icke föreligga att till närmare

övervägande upptaga fråga örn ändring i andra författningar än de båda

sistnämnda. Även i fråga örn dessa författningar kommer departementschefen

till det resultatet, att ändring för närvarande icke bör vidtagas. Behov

av ändringar hava framträtt beträffande vattenlagen endast i mycket få fall

och i fråga örn gruvestadgan såvitt känt allenast i ett enda fall.

Departementschefen finner det böra ankomma på domstol och icke, såsom

i vissa utlåtanden föreslagits, på länsstyrelsen — att pröva, huruvida i ett

givet fall förhållandena äro sådana, att det förenklade fördelningsförfarande,

som föreslås, må komma till användning. De farhågor, som uttalats i några

utlåtanden, att vederbörande skulle komma att försumma att vid domstol framställa

begäran örn tillämpning av det förenklade förfarandet, finner departementschefen

vara överdrivna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

I fråga om de paragrafer i lagen — 16, 36, 47, 48, 57, 59 och 95 §§ — som

det föreliggande förslaget berör, framhåller departementschefen bland annat

följande:

. ^ 16 § föreslås en bestämmelse enligt vilken företeende av gravationsbevis

icke blir obligatoriskt i sådant fall, då förordnande om det förenklade fördelningsförfarandet

finnes kunna ifrågakomma. I dylikt fall skall det åligga

den exproprierande att, örn rätten finner gravationsbevis av nöden för prövniIiv-aT

exProPr\ationsnämndens uppskattning, tillhandahålla sådant bevis.

Då det med hänsyn till innehållet i 38 och 39 §§ lärer kunna inträffa att

för expropriationsnämnden uppstår behov av gravationsbevis, torde jämväl

nämnden böra ha möjlighet att infordra dylikt bevis. Bestämmelse härom

föreslås skola införas i 36 §.

''''1 § tredje stycket innehaller stadgande angående förutsättningarna för

tillämpning av det förenklade fördelningsförfarandet. Undantagsstadgandena

skola gälla i det fall då expropriationen avser jordområde eller annat, som är

samfällt för ett större antal fastigheter med skilda ägare. Denna förutsättning

har bestämts pa samma sätt som för liknande fall gäller enligt ensideria*?6.

11 och lagen om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar

för inteckning i stam fastighet. I möjligaste mån synes likhet mellan nu ifrågavarande

bestämmelser i expropriationslagen och motsvarande stadganden i

nyssnämnda båda lagar böra eftersträvas. Det kräves således att det som tages

i anspråk genom expropriation är samfällt för flera än tio fastigheter

med skilda ägare. För tillämpning av de särskilda fördelningsreglerna erlordras

ytterligare,. att säkerheten för innehavarna av intecknade fordringar

eller fordringar enligt 11 kap. 2. § jordabalken icke avsevärt minskas genom expropriationen.

Ifrågavarande villkor är hämtat från 15 § lagen om avstyckat

eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet.

~~ Bränningen huruvida förutsättningarna för tillämpning av de särskilda

fördelningsreglerna äro för handen skall ankomma på den domstol som handlägger

expropriationsmalet. d. v. s. i regel domstolen i den ort där fastigheten

är belägen. Såväl principiella som praktiska skäl synas tala mot ett i ett par

av utlatandena framkommet förslag att rätten skulle ex officio pröva huruvida

i ett givet fall villkoren för meddelande av förordnande örn tillämpning

av det särskilda fördelningsförfarandet äro uppfyllda. Därför föreslås såsom

förutsättning för prövningens anställande att begäran därom framställes av

den exproprierande eller av ägare till någon av fastigheterna. Kätt att framställa

dylik begäran har_ tillerkänts den exproprierande med hänsyn till den

honom för vanliga fall åliggande skyldigheten att anskaffa gravationsbevis —

skyldighet fran vilken han bär utsikt att vinna befrielse örn det förenklade

fördelningsförfarandet vinner tillämpning. — Örn rätten finner sig kunna bifalla

den framställda begäran, skall rätten i sammanhang med beslut örn fastställelse

å expropriationsnämndens _ uppskattning förordna, att betalning ur

expropriationsersättningen icke må tilläggas innehavare av fordran, för vilken

någon av de fastigheter som äga del i samfälligheten häftar på grund av sökt

eller beviljad inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, med mindre

denne eller annan sådan rättägande i den fastighet framställt anspråk därpå

i viss ordning.

De särskilda fördelningsreglerna skola enligt förslaget införas i 57 §.

I denna paragrafs andra stycke har vidtagits allenast den jämkningen, att

bestämmelserna örn fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom angivas hava motsvarande tillämpning »såvitt ej nedan

annorlunda stadgas».

Tredje stycket har bibehållits oförändrat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

7

I ett nytt fjärde stycke har stadgats, att i sådant fall, då rätten meddelat

förordnande enligt 47 § tredje stycket, kallelse till fördelningssammanträdet

skall avsändas och dagen därför kungöras minst fjorton dagar förut. — I

samma fjärde stycke av 57 § ha vidare, efter yrkande i flera av de inkomna

utlåtandena, meddelats föreskrifter om ett förenklat kallelseförfarande i sådant

fall som nyss nämnts. Dessa föreskrifter överensstämma i allt väsentligt

med motsvarande stadgande i 14 § (och 6 §) ensittarlagen. _

57 § femte stycket angiver huru innehavare av fordran och fastighetsägare

må framställa yrkande att utfå andel i den nedsatta expropriationsersättningen

samt huru med denna skall förfaras örn dylikt yrkande ej väckes. _ Såsom

förebild för dessa bestämmelser har tjänat 14 § tredje stycket ensittarlagen.

I ett sjätte stycke i 57 § har ålagts Konungens befallningshavande att, örn

innehavare av fordran framställer anspråk på andel i expropriationsersättningen

och gravationsbevis angående den fastighet som beröres icke är tillgängligt,

ofördröjligen anskaffa dylikt bevis. Gravationsbeviset är erforderligt

för att Konungens befallningshavande skall kunna verkställa den påkallade

fördelningen på fordringsägarna.

Då det torde finnas utrymme för tillämpning av det förenklade fördelningsförfarandet

jämväl i fall då överenskommelse örn expropriationsersättningen i

enlighet med vad som angives i 59 § andra stycket eller 95 § kommit till stånd,

upptager det nu upprättade förslaget stadganden härom i nämnda paragrafer.

Beträffande övergångsbestämmelserna anför departementschefen:

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1934. _ De

torde böra tillämpas jämväl å sådana äldre expropriationsmål, i vilka, vid tiden

för ikraftträdandet fördelning av expropriationsersättningen ännu ej ägt rum.

I övergångsbestämmelserna har beträffande äldre expropriationsmål medgivits

den exproprierande och fastighetsägare att hos rätten, oaktat den redan

meddelat fastställelse å expropriationsnämndens uppskattning eller å överenskommelse

örn expropriationsersättningen och därmed skilt sig från målet, framställa

begäran att förordnande enligt 47 § tredje stycket måtte meddelas. Det

har icke ansetts nödigt att lämna några särskilda föreskrifter angående den

formella behandlingen av en dylik begäran. Lämpligt torde emellertid vara

att rätten, om den ej finner saken uppenbar, på något sätt bereder övriga sakägare

tillfälle att yttra sig. Meddelande om sakens behandling vid rätten

torde exempelvis kunna lämnas genom kungörelse på sätt i 14 § finnes stadgat

örn kungörelse till underrättelse för möjligen befintliga okända sakägare.

Mot förslaget sådant det nu föreligger i propositionen har lagrådet icke

gjort någon erinran.

Då ett expropriationsförfarande avser mark, som är samfälld för ett större

antal fastigheter, medför den i expropriationslagen nu föreskrivna ordningen

i fråga örn fördelningen av expropriationsersättningen i många fall ur flera

synpunkter avsevärda olägenheter. De kostnader och det arbete, som nedläggas

på att åstadkomma en lagenlig fördelning, uppvägas icke alltid av

däremot svarande resultat. Det förslag till ändringar i expropriationslagen,

som framlägges i nu förevarande proposition, fyller därför enligt utskottets

mening ett verkligt behov.

Frågan om förenkling i förfarandet vid expropriation av mark, samfälld

för ett flertal fastigheter, har enligt förslaget blivit löst på det sätt, att i ex
-

Vtskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

propriationslagen införts bestämmelser, vilka i huvudsak överensstämma med

regler, som för liknande fall tidigare stadgats i ensittarlagen och lagen örn

avstyckat eller avsöndrat områdes, befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet.

Det föreslagna förfarandet finner utskottet vara i det stora hela tillfredsställande.

Till utförligare behandling anser sig utskottet behöva upptaga endast

en punkt i det föreliggande förslaget, nämligen de i 57 § femte stycket

givna bestämmelserna. Av dessa framgar, att örn anspråk på betalning ur

expropriationsersättningen blivit — inom viss tid — framställt utav innehavare

av fordran, för vilken en eller flera av de fastigheter, som hava andel i det

exproprierade området, häftar pa grund av sökt eller beviljad inteckning eller

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, så skall fördelning av ersättningen, såvitt den

belöper å den eller de fastigheter, som beröras av anspråket, ske i vanlig ordning.

Sedan inteckningshavare erhållit vad dem tillkommer, skall återstoden

av expropriationsersättningen, örn ej fastighetsägare påyrkar fördelning av

densamma, tillhandahållas fastighetsägarna för samfälld räkning. Påyrkar

däremot i något fall en fastighetsägare fördelning av ersättningen, skall delning

av beloppet i dess helhet mellan samtliga fastighetsägare företagas. Det kunde

måhända ifragasättas, att den eller de fastighetsägare, som så önskade, skulle

erhålla sin andel av ersättningen, under det att återstoden av densamma skulle

vara samfälld för de övriga fastighetsägarna. Utskottet kan emellertid icke

förorda en sådan anordning. Sedan den eller de utträdda delägarna erhållit

sina andelar av ersättningen, skulle i dylikt fall de kvarvarande delägarna konstitueras

som en helt ny samfällighet, vars enda uppgift vore att omhändertaga

och för något gemensamt ändamål använda återstoden av expropriationsersättningen.

Något för enbart denna sistnämnda samfällighet speciellt ändamål torde

sällan förefinnas, utan medlen skulle tämligen undantagslöst tagas i anspråk

för något ändamål i större eller mindre grad gemensamt för alla den ursprungliga

samfällighetens delägare. Med hänsyn till vad sålunda anförts bör enligt

utskottets mening expropriationsersättningen fördelas å samtliga delägare, så

snart någon av dem kräver sin andel. För övrigt hava ju enahanda regler som

de nu för expropriationslagens del föreslagna tidigare och så sent som år

1929 införts i ensittarlagen. Någon anledning att i expropriationslagen föreskriva

bestämmelser, som avvika från de nyssnämnda i ensittarlagen stadgade,

finner utskottet icke föreligga. Utskottet anser alltså, att förslagets 57 §

femte stycke bör oförändrat godkännas.

Mot de i förslaget upptagna stadgandena i övrigt samt mot de föreslagna

övergångsbestämmelserna finner utskottet icke anledning att göra erinran.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 1 februari 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

9

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Sam Larsson, Gustaf

Tamm, P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Råge, Johanson i Hallagården,

Olovson i Västerås och Molander*, fru Nordgren samt herrar Hingård* och

Sandberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hingård, som anfört:

Enligt det av utskottet tillstyrkta förslaget föranleder inteckningshavares

eller därmed jämställd fordringsägares anspråk på betalning, att den del av

expropriationsersättningen, som belöper å den intecknade fastigheten, fördelas

i vanlig ordning, under det återstoden tillhandahålles fastighetsägarna för

samfälld räkning. Örn däremot ägaren av samma fastighet påyrkar att utbekomma

sin andel, skall fördelning verkställas mellan samtliga fastighetsägare.

Det synes mig önskvärt, att länsstyrelsen även i senare fallet må kunna

tillhandahålla återstoden av ersättningen åt övriga fastighetsägare för samfälld

räkning. För dessa övriga fastighetsägare bör det vara likgiltigt, örn vad

som belöper å en fastighet utbetalas till ägaren eller till inteckningshavare;

även i senare fallet kommer beloppet fastighetsägaren till godo, såsom avbetalning

å hans skuld. Mot en ändring av förslaget i denna riktning synas inga

andra invändningar kunna göras än de som även kunna framställas mot förslagets

bestämmelser för det fall, att inteckningshavare påkallar likvid. Då

dessa invändningar — med fog — ansetts icke tillräckligt bärande för att man

skulle avstå från den betydande förenkling förslaget innebär, har jag inom

utskottet yrkat ändring i förslaget därhän, att länsstyrelsens förfarande med

ersättningsbeloppet i övrigt skulle bli enahanda vare sig anspråk på utbekommande

av vad å viss fastighet belöper framställes av inteckningshavare eller

av ägare.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 1.

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:25 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 a1 i texten