Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917
1934-02-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1934:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1934 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation.
Genom en den 12 januari 1934 till riksdagen avlämnad proposition, nr 8,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om
expropriation.
Härigenom förordnas, att 16, 36, 47, 48, 57, 59 och 95 §§ lagen den 12
maj 1917 örn expropriation skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
16
§.
Vid rätten skall företes gravationsbevis rörande fastigheten. Därmed må
dock, i fall då förordnande enligt 47 § tredje stycket finnes kunna ifrågakomma,
anstå i avbidan på rättens prövning vid målets slutliga handläggning huruvida
sådant bevis är erforderligt.
36 §.
Part äge — — — inför nämnden.
Har gravationsbevis rörande fastigheten icke företetts vid rätten, vare den
exproprierande skyldig tillhandahålla sadant bevis, där nämnden finner det
erforderligt.
Vid förrättningen — — — föras protokoll.
47 §.
Expropriationsnämndens uppskattning---av rätten.
I fråga---ej sökas.
Är jordområde eller annat, som tages i anspråk genom expropriation, samfällt
för flera än tio fastigheter med skilda ägare, och utgöra omständighe
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. t aud. Nr 1. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
terna grund för antagande, att genom expropriationen säkerheten icke avsevärt
minskas för innehavarna av fordringar, för vilka en eller flera av fastigheterna
på grund av sökt eller beviljad inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 §
jordabalken häfta, förordne rätten på begäran av den exproprierande eller av
ägare till någon av fastigheterna i samband med beslut örn fastställelse å
expropriationsnämndens uppskattning, att betalning ur expropriationsersättningen
icke må tilläggas innehavare av fordran, för vilken någon av fastigheterna
sålunda häftar, med mindre denne eller annan sådan rättägande i den
fastighet framställt anspråk därpå i den ordning i 57 § femte stycket sägs.
48 §.
Expropriationsersättning, som---rättens utslag vunnit laga kraft.
Vid nedsättningen ingive den exproprierande till Konungens befallningshavande
rättens utslag jämte bevis att och när utslaget vunnit laga kraft samt,
där ej förordnande enligt 47 § tredje stycket meddelats, gravationsbevis rörande
fastigheten.
57 §.
Konungens befallningshavande--- — desamma berättigad.
Besväras fastighet av sökt eller beviljad inteckning för fordran, eller kan
fastighet jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden
köpeskilling, skola i fråga örn löseskilling för fastigheten samt, örn endast
en del av fastigheten exproprierats, beträffande ersättning för skada och intrång
a den återstående delen, så ock angående ersättning för upplåtelse av
särskild rätt till sadan fastighet, stadgandena örn fördelning hos överexekutor
av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom hava motsvarande tilllämpning,
såvitt ej nedan annorlunda stadgas. Är fastigheten förutom av
fordran besvärad av annan särskild rätt, som förminskar fastighetens värde
och åtnjuter sämre rätt än fordringen, erhålle fordringsägaren, i den mån det
tarvas för fulla gäldandet av hans fordran, betalning såsom örn fastigheten
icke vore av nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen för rättigheten i
motsvarande mån förminskad. Har vid bestämmande av ersättning, som i
första punkten avses, nämnden gått utöver det belopp fastighetsägaren yrkat,
och uppstår efter gäldande av de fordringar, som skola utgå ur ersättningen,
överskott, som ej faller inom nämnda belopp, må fastighetsägaren ej uppbära
överskottet, utan varde detta återställt till den exproprierande.
Sammanträde för---kungörelse stadgas.
Har rätten meddelat förordnande enligt 47 § tredje stycket, skall dagen för
sammanträdet städse kungöras på sätt i 14 § omförmäles. I sådant fall skall
kallelse till sammanträdet avsändas och dagen därför kungöras minst fjorton
dagar förut. Finnes för den samfällighet, från vilken expropriation sker,
känd styrelse eller annan som är satt att den förvalta, erfordras ej kallelse
till de särskilda delägarna i samfälligheten, utan må kallelsen översändas till
ledamot av styrelsen eller till förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att
själv föra talan för samfälligheten, delägarna ansvarig för att kallelsen till
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
3
ställes någon, som äger behörighet härtill, eller, om sadan ej finnes, kommer
till delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare, må kallelsen
sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig. Delgives
kallelse på sätt som sist nämnts, skall uppgift örn vilken delägare kallelsen tillställts
intagas i kungörelsen örn sammanträdet, och skall kungörelsen anslås
i socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen.
Där förordnande enligt 47 § tredje stycket meddelats, skall anspråk på betalning
ur expropriationsersättningen, varom i nämnda lagrum förmäles, skriftligen
framställas hos Konungens befallningshavande senast å åttonde dagen
före sammanträdet för fördelning av ersättningen; underlåtenhet att väcka
dylikt anspråk må dock ej läggas någon till last såsom försummelse i bevakande
av honom eller annan tillkommande rättighet. Framställes ej anspråk
som nu sagts, och påyrkar ej heller någon av fastighetsägarna senast
vid sammanträdet fördelning av ersättningen, må den tillhandahållas fastighetsägarna
för samfälld räkning. Göra ej dessa inom tio år från sammanträdet
anspråk på ersättningen, må densamma lyftas av den exproprierande,
såframt denne för sådant ändamål anmäler sig hos Konungens befallningshavande
under elfte året efter sammanträdet. Sker ej sådan anmälan, tillfälle
beloppet kronan. Erinran örn vad i detta stycke stadgats skall, i fall
varom nu är fråga, intagas i kallelse och kungörelse.
Framställer innehavare av fordran anspråk som i femte stycket, sä£s>^oc^
har gravationsbevis rörande den fastighet anspråket avser icke ingivits, åligger
Konungens befallningshavande att ofördröjligen på den expropnerandes
bekostnad anskaffa sådant bevis.
Innehades exproprierad---skall förfaras.
59 §.
Hava parterna---överenskommelsen fastställd av rätten.
Vill den---meddela fastställelse.
överenskommelse om---part, fastställd av rätten.
Fastställelse må---såsom fideikommiss.
Där rätten jämlikt andra stycket fastställer överenskommelse örn expropnationsersättning
för jordområde eller annat, som är samfällt för flera än tio
fastigheter med skilda ägare, meddele rätten tillika på begäran av den exproprierande
eller av ägare till någon av fastigheterna förordnande enligt 47 §
tredje stycket.
95 §.
Hava vid---godkänt överenskommelsen.
Är den mark, till vilken nyttjanderätt upplåta, samfälld för flera än tio
fastigheter med skilda ägare, meddele rätten tillika på begäran av den exproprierande
eller av ägare till någon av fastigheterna förordnande enligt 47 §
tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
I fråga om expropriationsmål, vari stämning utfärdats före den 1 juli 1934,
skola bestämmelserna i denna lag äga tillämpning, därest vid nämnda tid fördelning
av expropriationsersättningen ej ägt rum. Har rätten före lagens
ikraftträdande meddelat fastställelse å expropriationsnämndens uppskattning
eller å överenskommelse om expropriationsersättningen, må det oaktat på begäran
av den exproprierande eller fastighetsägare förordnande enligt 47 § tredje stycket
meddelas. Om framställd begäran skall genom rättens eller domarens försorg
Konungens befallningshavande genast underrättas, och skall till dess lagakraftägande
beslut i den väckta frågan föreligger anstå med fördelning av
expropriationsersättningen.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
man redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
I en vid 1932 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 372, hemställde
herr Andersson i Grimbo, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
måtte anhålla örn utredning och förslag till sådan ändring av gällande expropriationslagstiftning,
att skifteslag i stället för inteckningshavare i vissa fall
måtte äga uppbära expropriationsersättning. I motionen hänvisades till ett
fall, i vilket en areal av 68.9 kvadratmeter år 1909 exproprierats för 1,134 kronor
41 öre från ett skifteslag, som numera bestode av över 4,000 fastigheter
med ett mycket stort antal skilda ägare. Gällande regler angående fördelning
av expropriationsersättning ställde sådana hinder i vägen för ersättningens
utbetalande, att ett sadant praktiskt taget icke skulle kunna äga rum.
Andra lagutskottet, dit motionen hänvisats, lämnade i sitt över densamma
avgivna utlåtande, nr 27, en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i expropriationslagens
nu ifrågavarande stadganden. Vidare redogjordes för bestämmelser
angående fastighets befriande från inteckningsansvar, som funnes
meddelade i vissa andra författningar, nämligen lagen den 18 oktober 1907
angående ryttare-, soldat- och batsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar
för inteckningar i stamfastigheten, lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall
för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, den
s. k. ensittarlagen, samt lagen den 29 maj 1931 örn avstyckat eller avsöndrat
områdes befriande fran ansvar för inteckning i stamfastighet. Slutligen erinrades
därom, att i 31 § gruvestadgan den 16 maj 1884, 9 kap. 69 § vattenlagen
den 28 juni 1918, 60 § lagen den 22 juni 1921 örn ströängars indragande till
kronan och 2 § lagen den 8 april 1927 örn inteckningshavares rätt till betalning
ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, funnes bestämmelser
örn fördelning av ersättning, vilka väsentligen hänvisade till stadgandena
örn fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom.
Indirekt hänvisade även 13 § lagen den 19 juni 1919 örn flottning i allmän
flottled till dessa stadganden. Till den utredning, som sålunda lämnades i utlåtandet
nr 27 till 1932 års riksdag, anhåller utskottet att få hänvisa.
I sitt nämnda utlåtande förklarade sig utskottet på anförda skäl förorda
en utredning i ämnet. Utskottet hemställde därför, att riksdagen, i an
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
5
ledning av motionen, ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit måtte föranstalta örn utredning, huruvida och på vad sätt gällande
regler om fördelning av expropriationsersättning ävensom de andra regler örn
ersättningsfördelning, som kunde komma i fråga, skulle kunna förenklas i
vad de avsåge ersättning beträffande mark, som vore samfälld för ett flertal
fastigheter, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen
kunde föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av kamrarna utan debatt; beslutet anmäldes
för Kungl. Majit genom riksdagens skrivelse den 29 april 1932 (nr 167).
I anledning av denna riksdagens skrivelse utarbetades inom justitiedepartementet
en promemoria jämte utkast till lag angående vissa ändringar i expropriationslagen.
Utlåtanden över promemorian och lagutkastet infordrades
från länsstyrelserna och Överståthållarämbetet, varjämte Svenska bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank och
Sveriges skogsägareförbund lämnades tillfälle att avgiva utlåtande i ärendet.
Utlåtanden inkommo från samtliga nämnda myndigheter och sammanslutningar.
I propositionen finnes intagen en sammanfattande redogörelse för innehållet
i de avgivna utlåtandena, och får utskottet härutinnan hänvisa till propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Schlyter, framhåller i propositionen,
att han av innehållet i utlåtandena funnit ådagalagt, att behov
föreligger av ett förenklat förfarande vid fördelning av ersättning enligt
expropriationslagen för mark, som är samfälld för ett flertal fastigheter.
Beträffande spörsmålet huruvida ett motsvarande förenklat förfarande bör
genomföras jämväl i fråga om fördelning av ersättning enligt vissa andra
författningar omnämner departementschefen, att fyra länsstyrelser funnit behov
därav föreligga. Endast tva av dessa hava dock av egen erfarenhet kunnat
bestyrka, att svårighet mött vid tillämpning av gällande fördelningsregler.
Dessa fall hava gällt ersättning enligt vattenlagen och gruvestadgan.
Departementschefen anser för den skull anledning icke föreligga att till närmare
övervägande upptaga fråga örn ändring i andra författningar än de båda
sistnämnda. Även i fråga örn dessa författningar kommer departementschefen
till det resultatet, att ändring för närvarande icke bör vidtagas. Behov
av ändringar hava framträtt beträffande vattenlagen endast i mycket få fall
och i fråga örn gruvestadgan såvitt känt allenast i ett enda fall.
Departementschefen finner det böra ankomma på domstol och icke, såsom
i vissa utlåtanden föreslagits, på länsstyrelsen — att pröva, huruvida i ett
givet fall förhållandena äro sådana, att det förenklade fördelningsförfarande,
som föreslås, må komma till användning. De farhågor, som uttalats i några
utlåtanden, att vederbörande skulle komma att försumma att vid domstol framställa
begäran örn tillämpning av det förenklade förfarandet, finner departementschefen
vara överdrivna.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
I fråga om de paragrafer i lagen — 16, 36, 47, 48, 57, 59 och 95 §§ — som
det föreliggande förslaget berör, framhåller departementschefen bland annat
följande:
. ^ 16 § föreslås en bestämmelse enligt vilken företeende av gravationsbevis
icke blir obligatoriskt i sådant fall, då förordnande om det förenklade fördelningsförfarandet
finnes kunna ifrågakomma. I dylikt fall skall det åligga
den exproprierande att, örn rätten finner gravationsbevis av nöden för prövniIiv-aT
exProPr\ationsnämndens uppskattning, tillhandahålla sådant bevis.
Då det med hänsyn till innehållet i 38 och 39 §§ lärer kunna inträffa att
för expropriationsnämnden uppstår behov av gravationsbevis, torde jämväl
nämnden böra ha möjlighet att infordra dylikt bevis. Bestämmelse härom
föreslås skola införas i 36 §.
''''1 § tredje stycket innehaller stadgande angående förutsättningarna för
tillämpning av det förenklade fördelningsförfarandet. Undantagsstadgandena
skola gälla i det fall då expropriationen avser jordområde eller annat, som är
samfällt för ett större antal fastigheter med skilda ägare. Denna förutsättning
har bestämts pa samma sätt som för liknande fall gäller enligt ensideria*?6.
11 och lagen om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar
för inteckning i stam fastighet. I möjligaste mån synes likhet mellan nu ifrågavarande
bestämmelser i expropriationslagen och motsvarande stadganden i
nyssnämnda båda lagar böra eftersträvas. Det kräves således att det som tages
i anspråk genom expropriation är samfällt för flera än tio fastigheter
med skilda ägare. För tillämpning av de särskilda fördelningsreglerna erlordras
ytterligare,. att säkerheten för innehavarna av intecknade fordringar
eller fordringar enligt 11 kap. 2. § jordabalken icke avsevärt minskas genom expropriationen.
Ifrågavarande villkor är hämtat från 15 § lagen om avstyckat
eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet.
~~ Bränningen huruvida förutsättningarna för tillämpning av de särskilda
fördelningsreglerna äro för handen skall ankomma på den domstol som handlägger
expropriationsmalet. d. v. s. i regel domstolen i den ort där fastigheten
är belägen. Såväl principiella som praktiska skäl synas tala mot ett i ett par
av utlatandena framkommet förslag att rätten skulle ex officio pröva huruvida
i ett givet fall villkoren för meddelande av förordnande örn tillämpning
av det särskilda fördelningsförfarandet äro uppfyllda. Därför föreslås såsom
förutsättning för prövningens anställande att begäran därom framställes av
den exproprierande eller av ägare till någon av fastigheterna. Kätt att framställa
dylik begäran har_ tillerkänts den exproprierande med hänsyn till den
honom för vanliga fall åliggande skyldigheten att anskaffa gravationsbevis —
skyldighet fran vilken han bär utsikt att vinna befrielse örn det förenklade
fördelningsförfarandet vinner tillämpning. — Örn rätten finner sig kunna bifalla
den framställda begäran, skall rätten i sammanhang med beslut örn fastställelse
å expropriationsnämndens _ uppskattning förordna, att betalning ur
expropriationsersättningen icke må tilläggas innehavare av fordran, för vilken
någon av de fastigheter som äga del i samfälligheten häftar på grund av sökt
eller beviljad inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, med mindre
denne eller annan sådan rättägande i den fastighet framställt anspråk därpå
i viss ordning.
De särskilda fördelningsreglerna skola enligt förslaget införas i 57 §.
I denna paragrafs andra stycke har vidtagits allenast den jämkningen, att
bestämmelserna örn fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis
såld fast egendom angivas hava motsvarande tillämpning »såvitt ej nedan
annorlunda stadgas».
Tredje stycket har bibehållits oförändrat.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
7
I ett nytt fjärde stycke har stadgats, att i sådant fall, då rätten meddelat
förordnande enligt 47 § tredje stycket, kallelse till fördelningssammanträdet
skall avsändas och dagen därför kungöras minst fjorton dagar förut. — I
samma fjärde stycke av 57 § ha vidare, efter yrkande i flera av de inkomna
utlåtandena, meddelats föreskrifter om ett förenklat kallelseförfarande i sådant
fall som nyss nämnts. Dessa föreskrifter överensstämma i allt väsentligt
med motsvarande stadgande i 14 § (och 6 §) ensittarlagen. _
57 § femte stycket angiver huru innehavare av fordran och fastighetsägare
må framställa yrkande att utfå andel i den nedsatta expropriationsersättningen
samt huru med denna skall förfaras örn dylikt yrkande ej väckes. _ Såsom
förebild för dessa bestämmelser har tjänat 14 § tredje stycket ensittarlagen.
I ett sjätte stycke i 57 § har ålagts Konungens befallningshavande att, örn
innehavare av fordran framställer anspråk på andel i expropriationsersättningen
och gravationsbevis angående den fastighet som beröres icke är tillgängligt,
ofördröjligen anskaffa dylikt bevis. Gravationsbeviset är erforderligt
för att Konungens befallningshavande skall kunna verkställa den påkallade
fördelningen på fordringsägarna.
Då det torde finnas utrymme för tillämpning av det förenklade fördelningsförfarandet
jämväl i fall då överenskommelse örn expropriationsersättningen i
enlighet med vad som angives i 59 § andra stycket eller 95 § kommit till stånd,
upptager det nu upprättade förslaget stadganden härom i nämnda paragrafer.
Beträffande övergångsbestämmelserna anför departementschefen:
De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1934. _ De
torde böra tillämpas jämväl å sådana äldre expropriationsmål, i vilka, vid tiden
för ikraftträdandet fördelning av expropriationsersättningen ännu ej ägt rum.
I övergångsbestämmelserna har beträffande äldre expropriationsmål medgivits
den exproprierande och fastighetsägare att hos rätten, oaktat den redan
meddelat fastställelse å expropriationsnämndens uppskattning eller å överenskommelse
örn expropriationsersättningen och därmed skilt sig från målet, framställa
begäran att förordnande enligt 47 § tredje stycket måtte meddelas. Det
har icke ansetts nödigt att lämna några särskilda föreskrifter angående den
formella behandlingen av en dylik begäran. Lämpligt torde emellertid vara
att rätten, om den ej finner saken uppenbar, på något sätt bereder övriga sakägare
tillfälle att yttra sig. Meddelande om sakens behandling vid rätten
torde exempelvis kunna lämnas genom kungörelse på sätt i 14 § finnes stadgat
örn kungörelse till underrättelse för möjligen befintliga okända sakägare.
Mot förslaget sådant det nu föreligger i propositionen har lagrådet icke
gjort någon erinran.
Då ett expropriationsförfarande avser mark, som är samfälld för ett större
antal fastigheter, medför den i expropriationslagen nu föreskrivna ordningen
i fråga örn fördelningen av expropriationsersättningen i många fall ur flera
synpunkter avsevärda olägenheter. De kostnader och det arbete, som nedläggas
på att åstadkomma en lagenlig fördelning, uppvägas icke alltid av
däremot svarande resultat. Det förslag till ändringar i expropriationslagen,
som framlägges i nu förevarande proposition, fyller därför enligt utskottets
mening ett verkligt behov.
Frågan om förenkling i förfarandet vid expropriation av mark, samfälld
för ett flertal fastigheter, har enligt förslaget blivit löst på det sätt, att i ex
-
Vtskottet.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
propriationslagen införts bestämmelser, vilka i huvudsak överensstämma med
regler, som för liknande fall tidigare stadgats i ensittarlagen och lagen örn
avstyckat eller avsöndrat områdes, befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet.
Det föreslagna förfarandet finner utskottet vara i det stora hela tillfredsställande.
Till utförligare behandling anser sig utskottet behöva upptaga endast
en punkt i det föreliggande förslaget, nämligen de i 57 § femte stycket
givna bestämmelserna. Av dessa framgar, att örn anspråk på betalning ur
expropriationsersättningen blivit — inom viss tid — framställt utav innehavare
av fordran, för vilken en eller flera av de fastigheter, som hava andel i det
exproprierade området, häftar pa grund av sökt eller beviljad inteckning eller
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, så skall fördelning av ersättningen, såvitt den
belöper å den eller de fastigheter, som beröras av anspråket, ske i vanlig ordning.
Sedan inteckningshavare erhållit vad dem tillkommer, skall återstoden
av expropriationsersättningen, örn ej fastighetsägare påyrkar fördelning av
densamma, tillhandahållas fastighetsägarna för samfälld räkning. Påyrkar
däremot i något fall en fastighetsägare fördelning av ersättningen, skall delning
av beloppet i dess helhet mellan samtliga fastighetsägare företagas. Det kunde
måhända ifragasättas, att den eller de fastighetsägare, som så önskade, skulle
erhålla sin andel av ersättningen, under det att återstoden av densamma skulle
vara samfälld för de övriga fastighetsägarna. Utskottet kan emellertid icke
förorda en sådan anordning. Sedan den eller de utträdda delägarna erhållit
sina andelar av ersättningen, skulle i dylikt fall de kvarvarande delägarna konstitueras
som en helt ny samfällighet, vars enda uppgift vore att omhändertaga
och för något gemensamt ändamål använda återstoden av expropriationsersättningen.
Något för enbart denna sistnämnda samfällighet speciellt ändamål torde
sällan förefinnas, utan medlen skulle tämligen undantagslöst tagas i anspråk
för något ändamål i större eller mindre grad gemensamt för alla den ursprungliga
samfällighetens delägare. Med hänsyn till vad sålunda anförts bör enligt
utskottets mening expropriationsersättningen fördelas å samtliga delägare, så
snart någon av dem kräver sin andel. För övrigt hava ju enahanda regler som
de nu för expropriationslagens del föreslagna tidigare och så sent som år
1929 införts i ensittarlagen. Någon anledning att i expropriationslagen föreskriva
bestämmelser, som avvika från de nyssnämnda i ensittarlagen stadgade,
finner utskottet icke föreligga. Utskottet anser alltså, att förslagets 57 §
femte stycke bör oförändrat godkännas.
Mot de i förslaget upptagna stadgandena i övrigt samt mot de föreslagna
övergångsbestämmelserna finner utskottet icke anledning att göra erinran.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 1 februari 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
9
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Sam Larsson, Gustaf
Tamm, P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Forslund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Råge, Johanson i Hallagården,
Olovson i Västerås och Molander*, fru Nordgren samt herrar Hingård* och
Sandberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Hingård, som anfört:
Enligt det av utskottet tillstyrkta förslaget föranleder inteckningshavares
eller därmed jämställd fordringsägares anspråk på betalning, att den del av
expropriationsersättningen, som belöper å den intecknade fastigheten, fördelas
i vanlig ordning, under det återstoden tillhandahålles fastighetsägarna för
samfälld räkning. Örn däremot ägaren av samma fastighet påyrkar att utbekomma
sin andel, skall fördelning verkställas mellan samtliga fastighetsägare.
Det synes mig önskvärt, att länsstyrelsen även i senare fallet må kunna
tillhandahålla återstoden av ersättningen åt övriga fastighetsägare för samfälld
räkning. För dessa övriga fastighetsägare bör det vara likgiltigt, örn vad
som belöper å en fastighet utbetalas till ägaren eller till inteckningshavare;
även i senare fallet kommer beloppet fastighetsägaren till godo, såsom avbetalning
å hans skuld. Mot en ändring av förslaget i denna riktning synas inga
andra invändningar kunna göras än de som även kunna framställas mot förslagets
bestämmelser för det fall, att inteckningshavare påkallar likvid. Då
dessa invändningar — med fog — ansetts icke tillräckligt bärande för att man
skulle avstå från den betydande förenkling förslaget innebär, har jag inom
utskottet yrkat ändring i förslaget därhän, att länsstyrelsens förfarande med
ersättningsbeloppet i övrigt skulle bli enahanda vare sig anspråk på utbekommande
av vad å viss fastighet belöper framställes av inteckningshavare eller
av ägare.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 1.
i
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:25 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 a1 i texten