Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser rörande uppgiftsplikten vid försäljning av avrensningsfrö. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 252 i första kammaren av herr Bodin, Karl, m. fl. samt nr 456 i andra kammaren av herrar Hagman och Persson i Grytterud.

1934-03-06 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser rörande uppgiftsplikten vid försäljning av avrensningsfrö. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 252 i första kammaren av herr Bodin, Karl, m. fl. samt nr 456 i andra kammaren av herrar Hagman och Persson i Grytterud.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10,

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1934 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser

rörande uppgiftsplikten vid försäljning av avrensningsfrö.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 252

i första kammaren av herr Bodin, Karl, m. fl. samt nr 456 i andra kammaren

av herrar Hagman och Persson i Grytterud.

I motionerna, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte hemställa örn förslag till sådan ändring av 3 § i

lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror att nu medgiven

inskränkning i uppgiftsplikten vid försäljning av avrensningsfrö måtte

upphöra att gälla.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av statens centrala frökontrollanstalt. Utskottet

har därjämte lämnat svenska betes- och vallföreningen tillfälle att yttra sig

över motionen. För innehållet i de yttranden, som i anledning härav kommit

utskottet tillhanda, lämnas en redogörelse här nedan.

Lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror äger enligt

1 § tillämpning å köp av frö, som är avsett till utsäde, med undantag av

utsäde av stråsäd och trindsäd. Skogsfrö avses ej i lagen och icke heller

frö av växter, som odlas blott till prydnad. I 2 § givas huvudbestämmelserna

om den uppgiftsplikt rörande försålt frö, som lagen ålägger säljare.

Det är att märka, att lagens regler äro av tvingande natur. De kunna

sålunda icke sättas ur kraft genom avtal mellan säljare och köpare. Säljareh

skall, evad det påfordras av köparen eller ej, senast då varan avlämnas

skriftligen uppgiva vissa förhållanden för köparen. Uppgiftsplikten omförmäles

under fem med a)—e) betecknade punkter i paragrafens första

momentet. Punkten a) avser säljarens namn och adress. Enligt punkten b)

skall uppgivas fröets slag samt i fråga om rotfruktsfrö och köksväxtfrö

ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö fröets sort. Uppgiftsplikten

Itihang lill riksdagens prnlokoll 1934. 9 sami. 2 avil. Nr lil. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

under punkten c) gäller beträffande] annat frö än köksväxtfrö och avser

fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent rent frö. I punkten d) föreskrives,

att uppgift i fråga örn annat frö än köksväxtfrö skall lämnas om fröets

ogräshalt, uttryckt i antal ogräsfrön på varje kilogram frö med särskilt

angivande av sammanlagda antalet frön av sådana ogräs, som enligt de för

statens centrala frökontrollanstalt gällande bestämmelser äro att anse såsom

svårare. Här åsyftas regler, som blivit föreskrivna i 14 § uti en av lantbruksstyrelsen

den 21 september 1932 utfärdad kungörelse, nr 12, angående

bestämmelser för fröundersökning vid statens centrala frökontrollanstalt och

de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna. Slutligen

meddelas i lagens 2 § 1 mom. punkten e) det stadgandet, att säljaren av

frö skall uppgiva fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent grott frö av det

rena fröet.

I 2 § 2 och 3 momenten givas bestämmelser örn uppgiftsplikten i fråga

örn s. k. biandfrö samt utländskt frö.

Tredje paragrafen i lagen medgiver vissa undantag från de i 2 § 1 och 2

momenten givna reglerna. I sista punkten av 3 § stadgas att i fråga örn

frö, som säljes under beteckningen avrensningsfrö, uppgiftsplikten är inskränkt

till vad i 2 § 1 mom. a) och d) sägs.

Enligt 7 § får ej frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver eller timotej

saluhållas till utsäde, där varan innehåller mer än tre gånger så många

ogräsfrön som enligt gällande bestämmelser angående statsplombering av

frövara må kunna förekomma i statsplomberad vara. Ej heller får till

utsäde saluhållas biandfrö, där det innehåller flera ogräsfrön än tre gånger

det antal som enligt nyss angivna bestämmelser angående statsplombering

är medgivet för timotejfrö, eller avrensningsfrö, där det innehåller mer än

sex gånger sagda antal. Enligt lantbruksstyrelsens kungörelse, nr 15, den

21 oktober 1932 angående statsplombering av frövara, 2 §, får timotejfrö,

som skall plomberas, icke innehålla mera än 12,000 ogräsfrön på varje kilogram

frövara. Av nämnda antal ogräsfrön få högst 2,500 vara av sådan

beskaffenhet, att de enligt den förutnämnda kungörelsen av den 21 september

1932, nr 12, skola anses såsom svårare ogräs. Avrensningsfrö får sålunda

icke innehålla mera än 72,000 ogräsfrön per kilo, därav högst 15,000

frön av svårare ogräs.

Örn säljare ej fullgör sin uppgiftsplikt eller örn han lämnar oriktiga uppgifter,

straffas han med böter (8 och 9 §§). Detsamma gäller för den, som

överträder förbud enligt 7 § (10 §). Det åligger allmän åklagare att åtala

förseelser enligt 1928 års lag (11 §).

I en kungl, kungörelse den 15 november 1928 hava givits föreskrifter

rörande tillsynen å efterlevnaden av 1928 års lag. Örn frö av rödklöver,

alsikeklöver, vitklöver eller timotej eller biandfrö eller avrensningsfrö saluhålles

till utsäde, och sådant undantagsfall, som i lagens 3 § omnämnes,

icke är för handen, kan prov av den saluhållna varan få tagas för att

kontrollera, att varan icke innehåller högre ogräshalt än som är tillåten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10. 3

enligt 7 §. Berättigade att taga sådana prov äro allmän åklagare, tjänsteman

eller provtagare, som är anställd kos statens centrala frökontrollanstalt

eller de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna, ävensom

hushållningssällskaps jordbrukskonsulent eller vandringsrättare. Då sådant

av köpare påkallas, äga vidare de personer, som nyss nämnts, taga prov avinköpt

frövara i de fall, då 1928 års lag äger tillämpning å köpet. Proven

skola undersökas vid statens centrala frökontrollanstalt. Örn undei sökningen

giver vid handen, att förseelse mot 1928 års lag blivit begången, åliggei

det frökontrollanstalten att anmäla förhållandet till vederbörande allmän

åklagare för vidtagande av vederbörlig åtgärd.

Under förarbetena till 1928 års lag avgav lantbruksstyrelsen förslag i

ämnet dels den 17 februari 1922 [S. O. U. 1922:25, sid. 9-11 samt 17-34]

och dels den 18 november 1926. I dessa förslag, uti vilka inskränkning i

uppgiftsplikten beträffande avrensningsfrö föreslogs, anfördes bland annat:

Vid rensning av frö uppkomma vissa avfallsliknande blandningar, som

vanligen benämnes avrensningsfrö. Då även ett dylikt frö under vissa förhållanden

kan användas till utsäde, men det icke är möjligt att därom

lämna uppgift i de olika avseenden, som stadgas i fråga örn annat frö, Ilar

uppgiftsskyldigheten i fråga örn sådant frö ansetts kunna inskränkas till

att omfatta säljarens namn och adress och fröets ogräshalt, under förutsättning

dock att fröet uttryckligen angives med beteckningen avrensningsfrö.

Köparens uppmärksamhet bör därigenom särskilt hava riktats på beskaffenheten

av det utsäde, som köpet avser.

I utlåtanden över lantbruksstyrelsen förslag anfördes från vissa håll, att

i fråga örn avrensningsfrö någon uppgiftsplikt överhuvud icke borde förekomma.

Beträffande bestämmelsen i 7 § att avrensningsfrö icke får innehålla melån

ett visst antal ogräsfrön, anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Gärde, i den proposition, nr 77, genom vilken förslag till 1928

års lag förelädes riksdagen, bland annat, att i fråga om avrensningsfröet

fog syntes föreligga att medgiva något lindrigare bestämmelser än i fråga

om biandfrö, för vilket senare föreslogs, att det ej skulle få innehålla melån

tre gånger så många ogräsfrön, som fä förekomma i statsplomberat

timotejfrö. Departementschefen yttrade vidare:

Avrensningsfröet måste av helt naturliga skäl innehålla större halt ogräsfrö

än biandfröet. Faran av en lindring beträffande avrensningsfröet synes

nied hänsyn till dess särskilda användning ej heller vara avsevärd. Att

helt borttaga förbudet i fråga om avrensningsfröet och sålunda möjliggöra

att ett avrensningsfrö finge säljas till utsäde, oaktat det till övervägande

del kanske består av ogräsfrö, torde däremot icke vara tillrådligt. En

lämplig begränsning synes kunna vinnas, örn förbudet att till utsäde sälja

avrensningsfrö kommer att gälla sådan vara, som innehåller mer än dubbelt

så stort antal ogräsfrön som må förekomma i fråga örn timotejfrö.

1 propositionen nr 77, som därutinnan godkändes av riksdagen, hade 3

och 7 §§ erhållit den lydelse, de fortfarande äga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Frågan huruvida timotejfrö nied högre ogräshalt än den för sådant frostag

enligt 1928 års lag tillåtna får försäljas såsom avrensningsfrö, om blott dess

ogräshalt är mindre än den för avrensningsfrö högsta tillåtna, har vid flera

tillfällen varit föremål för domstols bedömande. Här må hänvisas till ett

i Svensk Juristtidning årg. 1931 å sid. 25 refererat rättsfall. Hovrätten,

som fastställde det slut, som underrättens utslag innehöll, förklarade därvid

(med 3 röster mot 1), att enär i målet vore utrett, att det fröparti, varom

vore fråga, blivit försålt såsom avrensningsfrö, samt — även örn fröpartiet

därvid försålts till utsäde — det icke ens påståtts, att detsamma innehållit

flera ogräsfrön än det antal, som enligt gällande bestämmelser angående

statsploinbering av frövara vore medgivet för avrensningsfrö, så ogillades

åklagarens talan örn ansvar. Åklagaren hade förmenat, att säljaren icke

borde kunna undgå ansvar allenast därigenom, att han betecknat den försålda

varan såsom avrensningsfrö, då den bort angivas utgöra timotejfrö.

Het sålda fröet hade innehållit flera ogräsfrön, än som vore tillåtet beträffande

timotejfrö.

I sitt till utskottet avgivna yttrande har statens centrala frökontrollanstalt

anfört, bland annat:

Under den tid, lagen angående handel med utsädes varor haft gällande

kialt, har det visat sig, att den i lagens 3 § rörande avrensningsfrö stadgade

bestämmelsen varit synnerligen olämplig för det syftemål, lagen avser.

’ öyst och främst kan någon bestämd definition på avrensningsfrö ej fastställas

och, även örn så varit möjligt, har detta ej någon betydelse, enär

pa grund av lagens ordalydelse vilken vara som helst kan saluföras och

torsaljas såsom avrensningsfrö, blott den betecknas såsom sådant. Det är

anstaltens erfarenhet, att de flesta varor, som provtagits saluförda såsom

avrensningsfrö, ej äro att betrakta såsom verkligt dylikt, utan de hava i

stallet . varit antingen biandfrö eller också rödklöver-, alsikeklöver- eller

timotejfrö. Anledningen varför frövaror saluföras och försäljas såsom avrensningsfrö

är oftast för att dölja beskaffenheten av sådana viktiga egenskaper

hos frövaran, såsom grobarhet, renhet och varans sammansättning,

rörande vilka uppgiftsplikt ej är föreskriven. Mången köpare blir härvid

bedragen då han anser sig själv kunna bedöma frövarans art och ofta även

dess beskaffenhet. För att exemplifiera anförda förhållanden tillåta vi oss

anföra ett par fall. Är 1931 försåldes på torgplatser i Småland ett avrensmngstro

som vid undersökning visade sig vara ett alsikeklöverfrö med

normal kornstorlek och en sådan renhet och ogräshalt att det i dessa avseenden

var statsplomberbart, men grobarheten visade sig blott vara 3 procent

och frövaran var alltså fullständigt värdelös. Säljaren uppgav naturligtvis

endast den låga ogräshalten, och köparna trodde givetvis, att de erhöllo ett

tillit användbart alsikeklöverfrö. Hade i dylikt fall grobarheten varit uppgiven,

hade ingen reflekterat på att köpa en dylik vara. 1 flera andra fall

bär under beteckningen avrensningsfrö saluförts frövaror, som för icketackmannen

se ut som rödklöverfrö, men som i verkligheten varit biandfrö

vilket till 60—70 procent bestått av jämförelsevis värdelöst humleluzernfrö.

Köpare av en dylik vara tro sig köpa rödklöverfrö meri erhålla en synnerligen

mindervärdig vara. Hade däremot varan saluförts under sin rätta

beteckning biandfrö, hade varans sammansättning måst uppgivas, och då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andro logutskottets utlåtande Nr 10. •’>

hade varan varit osäljbar. I ett flertal dylika och i liknande fall har centrala

frökontrollanstalten anmält påtalade förhållanden, åtal har också följt,

men vederbörande underrätter hava avkunnat frikännande domar med den

motiveringen, att varorna sålts under beteckningen avrensningsfrö, och då

behöver rörande desammas beskaffenhet endast ogräshalten uppgivas.

Vidare bör påpekas, att då i fråga örn avrensningsfrö högsta för saluförande

tillåtna halten ogräsfrö är dubbelt så hög som för något annat

fröslag, så har härav naturligtvis blivit följden, att t. ex. i övrigt normalt

timotejfrö med hög ogräshalt saluförts under beteckningen avrensningsfrö.

Slutligen är det mycket vanligt, att under nyssnämnda beteckning saluföra

frövaror av olika slag, vilka ej underkastas någon som helst undersökning.

Säljaren uppgiver endast i fråga örn ogräshalten tal, som ligga

nära gränsen för saluförande, t. ex. 70,000 ogräsfrön, därav 14,000 svårare

per kilogram, och så är man i de liesta fall på den säkra sidan, ty i regel

överstiger ogräshalten ej den fastställda gränsen. Vid undersökning av

dylika varor finner man också ej sällan, att ogräshalten i verkligheten blott

uppgår till en ringa bråkdel av vad som uppgivits. Det kan i detta sammanhang

omnämnas, att det förekommit säljare, som på torgplats salufört

rödklöverfrö, alsikeklöverfrö, timotejfrö och biandfrö, alltsammans uppgivet

såsom avrensningsfrö.

Av det anförda torde klart och tydligt framgå, att lagens medgivande,

att i fråga örn frövara, betecknad såsom avrensningsfrö, blott ogräshalten

behöver uppgivas, är ifrågavarande lags svagaste punkt. Man skulle nu

såsom motionärerna föreslagit kunna råda bot mot påtalade missförhållanden

genom att i fråga örn frövara, som saluföres under beteckningen avrensningsfrö,

fordra samma uppgifter som i fråga örn annat vallväxtfrö,

d. v. s. förutom redan nu påfordrade uppgifter de i lagens 2 § 1 mom. b),

c) och e) föreskrivna, samt, då avrensningsfröet utgöres av biandfrö, den

uppgiftsplikt, som 2 § 2 mom. stadgar, men det måste framhållas, att en

dylik anordning avhjälper blott delvis berörda missförhållande, enär det

fortfarande ej är något som hindrar, att rödklöverfrö, betecknat såsom avrensningsfrö

av rödklöver, saluföres med den oerhörda ogräshalten av 72,000

ogräsfrön, därav 15,000 svårare per kilogram. Centrala frökontrollanstalten

håller före, att den mest rationella lösningen av föreliggande spörsmål vöre

att förbjuda saluförande och försäljning av frövara, betecknad såsom avrensningsfrö.

Härför erfordras endast sådana ändringar av lagtexten, att

i 3 § utgår sista stycket »Säljes frö under beteckningen avrensningsfrö, är

nppgiftsp]Akten inskränkt till vad i 2 §> 1 mom. a) och d) sågs» liksom

också i 7 § andra styckets sista del: »eller avrensningsfrö, där det innehåller

mer än sex gånger sagda antal». För tydligheten skulle i sistnämnda

paragraf kunna tillfogas ett nytt stycke av följande lydelse: »Det är förbjudet

att saluföra frövara, av vad slag den vara må, under beteckningen

avrensningsfrö». Följden härav skulle bliva, att allt frö mäste saluföras

under sin rätta beteckning och att alltså verkligt avrensningsfrö linge saluföras

såsom biandfrö, rödklöverfrö eller dylikt, vilket mycket väl låter sig

göra. Visserligen skarpes härigenom den för saluförande nu tillåtna högsta

gränsen för ogräshalt från 72,000, därav 15,000 svårare, till 36,000, därav

7,500 svårare ogräsfrön per kilogram, men detta är nödvändigt, då den

nuvarande gränsen iir alltför hög. Til 1 jämförelse kan nämnas, att motsvarande

norska lag ej tillåter saluförande av biandfrö, då antalet svårare

ogräsfrön överstiger 3,000 per kilogram eller totala ogräshalten är högre än

1 procent, vilket i ruut tal motsvarar cirka 20,000 ogräsfrön per kilogram

med växlingar emellan 12,000 och 30,000. Som synes, iir nämnda lands

opaginerad Kontrollera mot PDF

''takottet.

fi Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

frölag i ifrågavarande hänseende betydligt strängare än vår. Det bör i

detta sammanhang även påpekas, att vi ej i något lands frölag kunnat

juina några särskilda bestämmelser beträffande avrensningsfrö. Saluförande

a7 fr° ,™der d^lik beteckning synes ej vara medgiven och i Tjeckoslova
ag

s^ar k °- m# bestämt angivet, att avrensningar av rödklöver

och blaluzern ej få saluföras.

Föreståndaren för svenska betes- och vallföreningen A. Elofson har i det

yttrande, som från nämnda förening inkommit till utskottet, anfört bland

annat:

Alla rättsinniga parter, som ha kännedom örn i huru hög grad skörden

ar beroende på utsädets beskaffenhet, torde numera anse sådana bestämmelser

otidsenliga, varigenom ett för odling olämpligt utsäde kan vinna

spridning. Sa skei- emellertid i stor utsträckning vid försäljning enligt nu

gallande lag av frö under beteckningen »avrensningsfrö». Den nuvarande

ordalydelsen av berörda lag gör att densamma kringgås, varigenom lagens

betydelse tu ila syfte förfelas. Då avrensningsfrö vanligen icke är av beskaffenhet

att kunna åstadkomma ett räntabelt plantbestånd men ofta stor

förlust genom undermålig skörd och ogräsbemängda fält till skada även för

deli fortsätta växtodlingen, kan allvarligen ifrågasättas, huruvida avrensnmgsfrö

överhuvudtaget borde få försäljas i »öppen bod». Att använda

dylikt fro i brukad jord är vanhävdande. De stora utsädesfirmorna såväl

som mindre dylika erhålla årligen betydande kvantiteter avrensningsfrö

som de försälja. Man anför ofta, att dylikt kan göra nytta utsått i betes°cll,

haga1''- Mm 30-ariga erfarenhet på detta odlingsområde ger dock

stod för den asikten att så ytterst sällan kan vara fallet. I avrensningen

ingående stora ogräsmängder äro alltid i någon mån till skada; andelen

kultur fro i dylik vara ar emellertid ofta av så dålig beskaffenhet, att en

mycket ringa, mangel inköpt gott frö, kanske för lägre kostnad, skulle åstadkomma

betydligt större effekt. Jag är av den meningen att fröutsäde icke

fal. “l forsaljas, om detsamma är av viss för utsädesändamål olämplig

Då sist berörda önskemal likväl icke kan tänkas möjligt att nu genomföra

och uppgiftsplikt även beträffande beskaffenheten av avrensningsfrö

givetvis skulle hindra lagens kringgående och möjligen även minska spridningen

av verkligt avrensningsfrö, får jag pä det livligaste instämma i

berörda motioners syfte.

Då i 1928 års lag örn handel med utsädesråg särskilda bestämmelser

mfördes rörande omfattningen av uppgiftsplikten beträffande avrensningsfrö,

motiverades detta därmed, att i fråga örn dylikt frö, vilket erhölles såsom

avfallsprodukt vid frörensning, uppgifter i alla de avseenden, som vid fröförsäljning

i allmänhet erfordrades, icke vore möjliga att lämna. Säljare

av avrensningsfrö befriades därför bland annat från skyldighet att angiva

liöet.s lenhetsgrad och grobarhet. Erfarenheten har emellertid visat, att

denna undantagsställning i fråga örn uppgiftsplikten beträffande avrensningsfrö

missbrukats bland annat därigenom, att såsom avrensningsfrö

försålts varor, vilka rätteligen icke bort betecknas såsom sådant frö. Anledningen

till att åt dessa frövaror icke givits deras rätta namn — biandfrö,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

timotejfrö o. s. v. — torde ej sällan hava varit den, att säljaren velat dölja,

att frövaran saknat vissa viktiga egenskaper, i fråga om vilka uppgiftsplikt

beträffande avrensningsfrö icke är föreskriven. Ehuru en köpare borde ha

anledning att iakttaga särskild uppmärksamhet, då till försäljning utbjuden

frövara betecknats såsom avrensningsfrö, synes det ofta förekomma, att

köp äger rum av frö under denna beteckning, vilket frö är för utsädesändamål

mycket olämpligt. I de föreliggande motionerna och i de till utskottet

avgivna utlåtandena hava föreslagits olika utvägar för att nå bättre förhållanden

än de nu rådande i fråga örn försäljning av avrensningsfrö.

Enligt utskottets mening bör en utredning verkställas örn det lämpligaste

sättet att få till stånd en mera tillfredsställande ordning än den nuvarande.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:252 och II: 456, måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

rörande lämpligheten av sådan ändring av bestämmelserna

i lagen den 14 juni 1928 angående handel med

utsädesvaror, att strängare bestämmelser införas i fråga

örn handeln med avrensningsfrö, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva

anledning.

Stockholm den 6 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Gustaf Tamm, P. Sandström,

Norman, Olof Carlsson, Karl Bodin och John Björck*;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården*, Pettersson i Hällbacken,

Holmström*, Hansson i Trollhättan, Sandström i Nyland*, Österström* och Lindberg i

Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:100 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser rörande uppgifts plikten vid försäljning av avrensningsfrö. a1 i texten