Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i vattenlagens föreskrifter i fråga om handläggningen av ärenden rörande dikningsföretag, som beröra allmän väg.

1934-03-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:11, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i vattenlagens föreskrifter i fråga om handläggningen av ärenden rörande dikningsföretag, som beröra allmän väg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i vattenlagens föreskrifter i fråga om handläggningen

av ärenden rörande dikningsföretag, som beröra allmän

väg.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 293,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lundén hemställt, att

riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredning rörande sådan ändring

av vattenlagen, att jämväl vederbörande vägingenjör skall kallas till

syneförrältningar för dikningsföretag, som beröra allmän väg, och att vederbörande

förrättningsman skall hava att iakttaga de föreskrifter beträffande

anordnande av vattenavlopp genom allmän väg, som vägingenjören kan

komma att lämna.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utskottet har

därjämte lämnat svenska vägföreningen tillfälle att yttra sig över motionen.

För innehållet i de yttranden, som i anledning härav kommit utskottet tillhanda,

lämnas en redogörelse här nedan.

Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller i 7 kap. bestämmelser om torrläggning

av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning. örn det

för torrläggning av mark tarvas, att vattenavlopp anordnas genom väg eller

att befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall enligt 7 § i 7 kap. arbetet

ombesörjas av vägens ägare, där ej denne hellre vill överlämna det åt

den dikande. Arbetet skall emellertid såsom regel bekostas av den dikande.

Vad sorn sålunda sagts örn ägare av väg skall i fråga örn allmän väg på

landet avse vägstyrelsen. Ansökning örn dikning skall enligt 36 § i samma

kapitel ingivas till Konungens befallningshavande. Frågan därom skall

sedan prövas vid syneförrättning, varom bestämmelser finnas meddelade i

10 kap. 32—82 §§. Jämlikt 32 § 1 mom. skall till handläggning av syneförrättning

rörande företag, som avses i 7 kap., förordnas statens lantbruksingenjör

eller annan enligt särskilda stadganden därtill behörig tjänsteman

eller också annan, som av Konungen förklarats behörig att hålla dylik för
Biliang

till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 11. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

rättning. Stadganden om sådan behörighet återfinnas i kungl, kungörelsen

den 17 december 1920 örn utverkande av behörighet som förrättningsman

enligt 10 kap. 32 § vattenlagen samt i kungl, kungörelsen den 27 juni 1930

örn behörighet att handlägga syneförrättning rörande vissa företag enligt 7

kap. vattenlagen. Förordnande av förrättningsman skall meddelas av Konungens

befallningshavande (33 §). Vid syneförrättningen skola biträda två

gode män, som tillkallas av förrattningsmannen (35 §). Den allmänna planen

för företaget skall uppgöras av förrättningsmannen efter samråd med gode

männen (36 §). Förrättningsmannen skall därpå efter samråd med de övriga

synemännen ävensom med sökanden, där så lämpligen kan ske, bestämma

tid och ställe för syneförrättningen (38§). Örn densamma skall kungörelse

utfärdas i viss ordning. Har sådan kungörelse utfärdats, åligger det förrättningsmannen

att minst fjorton dagar före första sammanträdet avlämna underrättelse

örn tid och ställe för sammanträdet bland annat till styrelse eller

känd förvaltning för allmän väg. som beröres av företaget (10 kap. 2, 8 och

40 §§), d. v. s. vägstyrelsen. Om det vid syneförrättningen förekommer fråga,

för vars bedömande särskilda fackkunskaper fordras, äga synemännen

rätt (men hava ej någon skyldighet därtill) att hos Konungens befallningshavande

begära förordnande för ojävig, i sådant ämne sakkunnig person

att biträda synemännen (46 §, 3 § andra stycket).

Enligt instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 30 december

1911 (nr 165), sådan densamma lyder efter ändringar den 16 maj 1930

(nr 159), åligger det styrelsen att i avseende å vägar och broar utöva den

centrala tekniska uppsikten över vägväsendet (3 § 2).

Den närmaste uppsikten över och bestyret med vägväsendet skall enligt

kungl, kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 160) angående den statliga vågorganisationen

i länen utövas av länsstyrelserna med biträde av vägingenjörer,

biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter (1 §). Nämnda

befattningshavare äro väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän, men de

skola vara stationerade i vederbörande residensstäder. Vägingenjörerna åligger

(3 §), bland annat, att stå vägstyrelserna till tjänst med kostnadsfria råd

och upplysningar samt att i all den utsträckning, tjänsten i övrigt medgiver,

enligt länsstyrelsens förordnande mot ersättning verkställa undersökningar,

upprätta arbetsplaner m. m.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt yttrande över förevarande

motion anfört bl. a.:

Styrelsen, som redan tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på i motionen

berörda förhållanden, hade i skrivelse till lantbruksstyrelsen den 3

februari 1933 anhållit, att lantbruksstyrelsen ville taga i övervägande att till

samtliga lantbruks^genjörer och förslagsställare i torrläggningsmål utfärda

föreskrifter, innefattande skyldighet dels för förrättningsman i torrläggningsmål

att vid syn underrätta vederbörande vägingenjör, för den händelse före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Amira lagutskottets utlåtande Nr 11.

taget berörde allmän väg, dels ock för den ansvarige arbetsledaren för dylikt

företag att, då regleringsarbete berörde landsvägsbro, göra anmälan till

vederbörande vägingenjör, innan arbetet igångsattes. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

skrivelse hade närmast varit föranledd av broinspektörens

lill styrelsen ingivna rapport över inspektionsverksamheten onder år 1932.

Av rapporten hade nämligen framgått, bland annat, att broinspektören onder

sina inspektionsresor påträffat ett flertal broar, som rönt skadlig inverkan

av de allt mer och mer förekommande regleringsarbetena i vattendragen.

Därjämte hade framhållits, att i vissa fall landsvägsbroars bestånd

äventyrades genom regleringsarbetenas utförande med därav följande risker

för trafiksäkerheten å landsvägen.

Lanthruksstvrelsen erinrade i svar å skrivelsen, att förrättningsmannen

skulle lämna vederbörande vägstyrelse underättelse örn syneförrättning i

torrläggningsmål, därest allmän väg berördes av det ifrågasätta iöietaget.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning borde det ankomma pa vägstyi elsen

att i sådant fall göra vägingenjören underrättad örn syneförråttningen. I

fall då vägstyrelse själv ombesörjde arbetet nied vattenavlopp genom allmän

väg, borde vägstyrelsen själv göra anmälan till vägingenjören, innan

arbetet påbörjades. Överlämnades däremot arbetet till den dikande, borde

vägstyrelsen i samband med överlämnandet försäkra sig örn, att sadan anmälan

komme att göras.

Vid ett sammanträde med landets vägingenjörer den 14—16 december

1933 hade ett flertal vägingenjörer vitsordat, att det förekommit torrläggningsföretag,

där vägbroar och vägtrummor ombyggts på ett för byggnadsverkens

framtida bestånd mindre tillfredsställande sätt. Som ett allmänt

önskemål hade uttalats, att sådan ändring måtte vidtagas i vattenlagen, att

vägingenjör bereddes tillfälle att deltaga i handläggning av ärende rörande i

dikningsföretag ingående vägbro eller vägtrumma.

För att i den män gällande lagbestämmelser medgåve råda bot på de missförhållanden,

som bonde förekomma vid ombyggnad av i dikningsföretag

ingående vägbroar och vägtrummor, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i cirkulärskrivelse den 2 januari 1934 anmodat samtliga vägingenjörer att

hos vägstyrelserna hemställa, att underrättelse malte meddelas dem örn tid

och plats för sådan syneförrättning, varom nu vore fråga, samt att tillfälle

måtte beredas deni att därvid närvara för att sta till tjänst med råd och

upplysningar. Vägingenjörerna skulle vidare hemställa hos vägstyrelserna

att bliva underrättade, innan arbete, som berörde vattenavlopp genom allmän

väg, igångsattes. Det vöre av vikt. att i dikningsföretag ingående vägbroar

och vägtrummor komme under vägingenjörens prövning, varigenom

möjlighet bereddes honom att under ärendets handläggning tillvarataga vägväsendets

och trafikens intressen.

Då styrelsen ansåge, att de i cirkulärskrivelsen meddelade direktiven icke

vöre tillfyllest för vinnande av behövlig rättelse i påtalade förhållanden, utan

att därför erfordrades en ändring av vattenlagen i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i motionen föreslagits, tillstyrkte styrelsen bifall till den

i motionen gjorda hemställan.

Svenska vägföreningen har i yttrande (iver motionen anfört bl. a.:

Föreningen kunde bestyrka, att olägenheter vore törenade med det nuvarande''

förrätlningsförfarandet. Det bade törekommit, ali i dikningsföretag ingående

vägtrummor och vägbroar i en del fall blivit utförda pa eli ur såväl

teknisk som ekonomisk synpunkt otillfredsställande sätt. Ett uppenbart miss
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Utskottet.

förhållande syntes vara, att även relativt stora brobyggnader, som skulle

ingå i det allmänna vägnätet, för närvarande kunde utföras i samband med

dikningsföretag med bidrag av statsmedel, utan att konstruktionsritningarna

eller arbetets utförande underkastades någon som helst kontroll från de

statliga organ, som eljest hade till uppgift att utöva kontroll över dylika arbeten,

nämligen vägingenjörerna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Föreningen

ville tillstyrka en utredning angående ändring i vattenlagen i av

motionären angivet sylte. Därvid borde beaktas att i allmän väg ingående

brobyggnad, som utfördes i samband med dikningsföretag, borde underkastas

samma kontroll som brobyggnader, vilka i vanlig ordning utfördes med

bidrag av statsmedel.

Om statsbidrag till väg- och brobyggnader finnas bestämmelser bl. a. i

kungl, kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 163) angående statsbidrag till allmänna

vägars byggande m. m., ändrad genom kungörelse den 21 maj 1931

(nr 228). Därest statsbidrag ifrågasättes till sådant byggnadsarbete, skall

arbetsplan med tillhörande betänkande, ritningar och kostnadsförslag utarbetas

av därtill förordnad förrättningsman i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

anvisningar.

Beträffande statsbidrag till dikningsföretag hava bestämmelser meddelats

bl. a. i kungl, kungörelsen den 11 juni 1926 angående villkoren för statsbidrag

från statens avdikningsanslag (nr 257), ändrad genom kungl, kungörelser

den 27 juni 1927 (nr 276), den 27 juni 1929 (nr 215) och den 9 juni

1933 (nr 299), i kungl, kungörelsen den 27 juni 1927 angående villkoren

för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag (nr 270), ändrad genom

kungl, kungörelserna den 12 oktober 1928 (nr 365), den 27 juni 1930 (nr

273) och den 20 oktober 1933 (nr 581) samt i kungl, kungörelsen den 30

juni 1933 angående statsbidrag till utförande av vissa torrläggningsföretag,

ägnade att motverka arbetslösheten (nr 436).

Överinseendet över huru torrläggningsarbeten utföras, till vilka bidrag enligt

ovannämnda kungörelser erhållits, tillkommer i läll, då bidrag erhållits

från statens avdikningsanslag eller jämlikt kungörelsen den 30 juni 1933

(nr 436), lantbruksstyrelsen samt i fall, då bidrag åtnjutits från statens

skogsutdikningsanslag, vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Av vad som blivit anfört såväl i förevarande motion som uti de däröver

avgivna yttrandena finner utskottet framgå, att torrläggningsföretag understundom

utföras utan att tillbörlig betydelse tillmätes de tekniska hänsyn,

som böra vinna beaktande med anledning av att företaget berör allmän vagener

brobyggnad. Orsaken härtill synes vara, att vid svneförrättningar i anledning

av sådana torrläggningsföretag personer med särskild sakkunskap rörande

väg- och broanläggningar icke alltid beredas tillfälle att närvara. Gällande

lagbestämmelser medgiva visserligen vederbörande förrättningsman

att begära biträde vid förrättningen av sakkunnig person, men någon skyldighet

härutinnan förefinnes icke. Vägstyrelserna erhålla, örn torrläggnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

5

företag berör allmän väg, underrättelse om, att syneförrättning skall hållas,

men vägstyrelserna synas icke sällan underlåta att begära råd och

upplysningar av vägingenjörerna angående det tillämnade torrläggningsföretagets

utförande.

Enligt utskottets mening bör en utredning verkställas i förevarande fråga.

Därvid synes bland annat böra undersökas, dels huruvida det vore lämpligt

att vederbörande vägingenjör enligt vattenlagen bereddes tillfälle att deltaga

i syneförrättning av här ifrågavarande slag, dels ock vilka befogenheter,

som därvid borde tillkomma honom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av ifrågavarande motion, måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

låta verkställa utredning örn lämpligheten av sådan ändring

av vattenlagen, att vägingenjör erhåller tillbörligt inflytande

vid handläggningen av ärenden angående dikningsföretag,

som beröra allmän väg, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 8 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sam Larsson, Gustaf Tamm*.

P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Karl Bodin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Olovson i Västerås, Pettersson

i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns och Hillgard*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:101 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i vattenlagens föreskrifter i fråga om handläggningen av ärenden rörande dikning sf a1 i texten