Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12

1934-03-08 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:12, Andra lagutskottets utlåtande Nr 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande ändringar i lagstiftningen

örn utlännings rätt att här i riket vistas

och innehava arbetsanställning med mera.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft sex inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i

första kammaren nr 63 av herrar Nilsson, Theodor, och Sundberg, nr 249 av

herr Johansson, Johan Bernhard, och nr 250 av herr Velander m. fl. samt motionerna

i andra kammaren nr 22 av herr Lovén, nr 129 av herr Lundqvist

m. fl. och nr 459 av herr Hagberg i Malmö.

I motionerna I: 63 och II: 22, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta sådana ändringar i lagen örn utlännings rätt att här

i riket vistas, 3 kap. 15 och 16 §§, att i densamma preciseras att varje ansökan

örn inrese- och arbetstillstånd för utländska yrkesutövare ovillkorligen

skall remitteras till resp. fackorganisationer för yttranden, och att i de fall,

då dessa fackorganissationer kunna påvisa förefintligheten av och offerera inhemsk

fullgod arbetskraft på resp. områden, inrese- och arbetstillstånd åt utländsk

yrkesutövare icke må av socialstyrelsen beviljas, varjämte motionärerna

anhållit, att vederbörande utskott ville göra den omformulering av lagtexten

i ovan angivna paragrafer, som erfordrades.

I motionerna I: 249 och II: 459, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande sådana

ändringar i näringsfrihetsförordningen som kunna befinnas erforderliga

för att förläna full effektivitet åt föreskriften att utlänning icke må utan

Kungl. Maj :ts tillstånd här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk

eller annan hantering, ävensom örn framläggande för riksdagen av det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Slutligen har i motionerna I: 250 och II: 129, vilka äro likalydande, föreslagits,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

dels örn skärpt tillämpning av vissa av bestämmelserna örn utlännings

rätt att här i riket vistas och innehava arbete ävensom örn ökad kontroll över

här arbetande utländska handelsresande, dels ock därom, att i den man ny

eller utvidgad lagstiftning visar sig erforderlig för tillgodoseende av här avsett

syfte Kungl. Maj:t måtte, såvitt möjligt redan för årets riksdag, framlägga

förslag i ärendet.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för ifrågavarande yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1Z.

Lag orri utlännings rätt att här i riket vistas, deri s. k. invandringslagen,

antogs av 1927 års riksdag och utfärdades den 2 augusti 1927 (S. F. S.

333/1927) att gälla från och med den 1 januari 1928 till och med den 31 december

1932. Enligt lag den 13 maj 1932 (S. F. S. 134/1932) skall 1927 års

lag äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1937.

Med stöd av vissa i invandringslagen givna bestämmelser har Kungl. Majit

den 11 november 1927 utfärdat en kungl, kungörelse med vissa föreskrifter i

anledning av lagen örn utlännings rätt att här i riket vistas (S. F. S. 411/1927,

andr. genom kungörelserna 53/1928, 107/1929, 379/1929, 72/1930, 140/1930*,

193/1931, 299/1931 och 551/1932). Enligt sist omförmälda kungörelse skall

1927 års kungörelse äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1937.

Beträffande utlännings inresa stadgas i lagen (1 § första stycket), att utlänning,

som ankommer till riket, skall vara försedd med pass eller annan

legitimationshandling, som enligt Konungens förordnande må gälla såsom pass.

Enligt 10 § 1 mom. i kungörelsen är befrielse från skyldigheten att innehava

pass medgiven för, bl. a., norsk medborgare, tillhörande befolkningen å norskt

område nära gränsen till Sverige, under förutsättning av ömsesidighet, för

vistelse i motsvarande svenskt gränsområde under högst tre dagar, därvid dock

skall företes av vederbörande norsk myndighet utfärdat intyg örn nationalitet

och hemvist, ävensom dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som innehar

nordiskt resekort, jämte hans hustru och barn under femton år, därest de

åtfölja honom och äro namngivna å kortet, för vistelse här i riket under högst

sex månader från dagen för kortets utfärdande och med förbehåll av vederbörligt

uppehållstillstånd, där sådant erfordras. Från skyldigheten att vara

försedda med pass eller annan legitimationshandling äro enligt 10 § 2 mom. i

kungörelsen befriade dels kvinna, som på grund av födseln varit svensk medborgare

men genom äktenskap med utländsk man förlorat sitt svenska medborgarskap

utan att bliva medborgare i annat land, för vistelse här i riket

under högst sex månader, där hon ej dessförinnan återvunnit svenskt medborgarskap,

dels ock dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som ankommit

till riket från Köpenhamn eller Helsingör över hamn eller flyghamn vid

Öresund (sträckan Malmö—Kullen och Ven) eller från Bornholm över Ystad

eller Simrishamn eller ock från Köpenhamn eller Fredrikshamn över Göteborg,

för vistelse här i riket under högst tre månader, där ej vistelsen avser

a rbetsanställning.

Enligt 1 § andra stycket i lagen skall legitimationshandling vara försedd

med påteckning av svensk myndighet (visering), där Konungen det förordnar.

Härom stadgas i 12 § 1 mom. i kungörelsen, att hemlandspass skall vara

viserat, där ej innehavaren är dansk, norsk, isländsk, belgisk, brittisk, finsk,

fransk, italiensk, japansk, liechtensteinsk, luxemburgsk, nederländsk, portugisisk,

schweizisk, spansk, tjeckoslovakisk, tysk eller österrikisk undersåte eller

undersåte i Amerikas förenta stater. Visering skall meddelas för viss tid

(19 § i kungörelen).

I lagens 2 § gives den allmänna bestämmelsen, att, örn utlänning här i riket

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

ämnar utöva verksamhet, varför jämlikt särskilda regler i lagen (13 och

14 §§) arbetstillstånd erfordras, bevis örn sådant tillstånd skall finnas å legitimationshandlingen,

såframt denna icke är försedd med visering, som innefattar

sådant tillstånd.

Utlänning skall enligt lagens 3 § omedelbart vid sin ankomst till riket uppvisa

sin legitimationshandling för polismyndighet i den ort, dit han först anländer

från utlandet. Han skall jämväl meddela de upplysningar, som polismyndigheten

begär, och är vidare skyldig att på anfordran personligen inställa

sig hos polismyndigheten.

Enligt 36 § i kungörelsen skall utlänning vid ankomsten till riket för polismyndigheten

i ankomstorten meddela skriftlig uppgift enligt formulär, som

fastställes av chefen för justitiedepartementet. Denna föreskrift äger emellertid

icke tillämpning i fråga om den, som ej är skyldig att vara försedd med

pass eller annan legitimationshandling, som skall gälla såsom pass, samt ej

heller beträffande dansk, norsk eller isländsk undersåte. — Enligt det av

chefen för justitiedepartementet senast (den 28 maj 1930) fastställda formuläret

jämlikt 36 § i kungörelsen skall uppgift av utlänning lämnas allenast

örn fullständigt namn, nationalitet och födelsetid.

Då utlänning för polismyndighet i ankomstorten uppvisar sin legitimationshandling,

skall polismyndigheten jämlikt 37 § i kungörelsen förse handlingen

med anteckning örn dagen för ankomsten samt örn numret å den i 36 § omförmälda

skriftliga uppgiften. Då utlänning lämnar riket, skall polismyndighet

(42 §) förse hans legitimationshandling med anteckning om dagen för avresan,

samt, där handlingen enligt 37 § försetts med nummer, göra anteckning

örn numret och dagen för avresan. Av utlänningar jämlikt 36 § lämnade

skriftliga uppgifter samt uppgift örn anteckning, varom 42 § stadgar, skola

av polismyndigheten varje onsdag och lördag insändas till polismästaren i

Stockholm (45 och 47 §§). — Uppgifterna samlas för verkställande av kontroll

å den s. k. polisbyrån för övervakande av utlänningar i riket.

Örn utlännings uppehåll i riket stadgas i lagens 4—12 §§. Enligt 7 § äger

utlänning icke uppehålla sig här i riket över tre månader utan särskilt tillstånd

(uppehållstillstånd), med mindre visering för honom fortfarande gäller.

Undantag härifrån är stadgat beträffande utlänning, som på grund av födseln

varit svensk medborgare, ävensom dennes make och ogifta barn i äktenskap under

tjuguett år, vilka utan sådant tillstånd få vistas härstädes intill sex månader

från ankomsten. Uppehållstillstånd meddelas av socialstyrelsen (8 §).

I ärende angående sådant tillstånd skall yttrande avgivas av K. B. i det län,

där utlänningen vistas, eller, örn han befinner sig utom riket, av svensk beskickning

eller konsul, vilken är behörig meddela visering. Uppehållstillstånd

skall meddelas för viss tid. Vad i 8 § stadgas skall enligt 9 § äga motsvarande

tillämpning i fråga örn beslut rörande förlängning av tiden för uppehållstillstånd.

Enligt 10 § skall vid bedömande såväl huruvida uppehållstillstånd

skall meddelas eller tiden därför förlängas som ock vilken tid tillståndet

eller förlängningen skall avse skälig hänsyn tagas, förutom till örn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

ständigheterna i övrigt, särskilt till längden av den tid utlänningen utan längre

avbrott vistats i riket. — över beslut i ärende rörande uppehållstillstånd

får klagan icke föras (11 §). — De bestämmelser angående anmälningsskyldighet,

som kunna finnas nödiga för utlänningars övervakande, äger enligt 5 §

Konungen meddela.

Härom stadgas i 1927 års kungörelse bl. a. (38 §), att en var som, utan

att driva gästgiverirörelse eller sådan rörelse, varom förmäles i stadgan angående

hotell- och pensionatrörelse, mot eller utan vederlag i sin bostad eller

annan lägenhet mottager utlänning till härbärgerande, är pliktig att omedelbart

avfordra honom uppgift örn fullständigt namn, yrke eller titel, födelseort,

födelsetid, nationalitet och hemort ävensom örn den ort inom eller utom riket,

varest han senast uppehållit sig. Innan utlänning lämnar lägenheten, skall

tillika avfordras honom uppgift, huruvida han ämnar kvarsta nna å vistelseorten,

ävensom, därest så ej är fallet, örn den ort, till vilken han närmast ämnar

begiva sig. Inom tolv timmar efter utlännings ankomst till sådan lägenhet,

som i 38 § omnämnts, skall den, som mottagit honom till härbärgerande,

därom till polismyndigheten i orten ingiva skriftlig anmälan, upptagande de

av utlänningen lämnade uppgifterna. Skriftlig anmälan örn utlännings avresa

jämte uppgift örn utlänningens kvarstannande å vistelseorten eller den ort,

dit han förklarat sig ämna närmast avresa, skall av vederbörande ingivas till

polismyndigheten örn möjligt så tidigt, att nämnda anmälan kommer denna

myndighet tillhanda inom tolv timmar efter det utlänningen lämnat lägenheten

(40 §). Anmälningarna skola göras å formulär (registerkort), som utan

avgift tillhandahållas av polismyndighet (41 §). Det åligger socialstyrelsen

att omedelbart underrätta polismästaren i Stockholm och polismyndighet å

andra orter om meddelade eller vägrade uppehållstillstånd (46 §).

Uraktlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som i 1927 års lag

eller med stöd därav är föreskriven, straffes han med böter (38 § i lagen).

Detsamma gäller (enligt 39 §) örn utlänning i annat avseende (med visst undantag)

uraktlåter att ställa sig givna föreskrifter till efterrättelse samt örn

någon mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av anmälningsskyldighet

eller i ansökningsärende.

I kungl, stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse föreskrives

i avd. III en anmälningsskyldighet beträffande utlänningar, som motsvarar

den här ovan omförmälda för härbärgerare av utlänningar gällande.

Jämväl här stadgas bötesstraff för underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet.

Enligt övergångsbestämmelserna till 1927 års lag skall beträffande utlänning,

som inkommit hit före utgången av februari månad 1927 och för vars

rätt att vistas härstädes enligt äldre författning icke erfordrades visering eller

uppehållsbok, vad i 1927 års lag stadgas örn skyldighet att vara försedd med

uppehållstillstånd icke äga tillämpning. Om utlänning vid lagens ikraftträdande

innehade arbetsanställning utan att enligt äldre författning visering eller

arbetstillstånd erfordrades, skall han anses hava erhållit arbetstillstånd gällande

tills vidare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1£.

5

13—18 §§ i 1927 års lag innehålla bestämmelser om utlännings rätt till arbetsanställning.

Utlänning äger icke utan särskilt tillstånd — arbetstillstånd

— här i riket antaga eller innebava anställning i annans tjänst — arbetsanställning

— med mindre för honom gäller visering, som innefattar tillstånd därtill

(13 §). Utlänning äger ej heller att utan arbetstillstånd här i riket utöva

verksamhet, som föranledes av tjänsteanställning utomlands i annan egenskap

än såsom handelsresande, med mindre för honom gäller visering, som i 13 §

sägs (14 §). Vad i lagen stadgas örn arbetsanställning gäller även nyss

nämnd verksamhet. Enligt 15 § första stycket meddelas arbetstillstånd av socialstyrelsen.

I ärende angående sådant tillstånd skall socialstyrelsen (enligt

15 § andra stycket), där ej ärendet är av synnerligen brådskande natur eller

andra särskilda omständigheter föreligga, inhämta utlåtande från offentlig arbetsförmedlingsanstalt

för den ort, där arbetsanställningen skall innehavas,

ävensom bereda sammanslutningar av arbetsgivare eller arbetare inom verksamhetsområdet

i fråga tillfälle att uttala sig. Arbetstillstånd skall meddelas

för viss tid och skall avse visst slag av arbete. Bevis örn arbetstillstånd skall

tecknas å legitimationshandlingen. Nu omförmälda bestämmelser äga motsvarande

tillämpning i fråga örn beslut rörande förlängning av tiden för arbetstillstånd

(16 §). Socialstyrelsen äger återkalla arbetstillstånd, när särskilda

skäl därtill föreligga (17 §). Klagan får icke föras över socialstyrelsens

beslut i ärende rörande arbetstillstånd (18 §). Om utlänning överträder

bestämmelserna i 13 och 14 §§ straffes han med böter (38 §). Detsamma gäller

i fråga örn den, som anställer utlänning i sin tjänst, utan att denne jämlikt 13 §

är berättigad att antaga anställningen.

Ifall ansökan örn visering jämväl avser rätt till arbetsanställning, som avses

i 13 och 14 §§ i lagen, skall viseringsmyndigheten enligt 17 § i 1927 års kungörelse

inhämta yttrande från socialstyrelsen. Bestämmelserna i 15 § andra

stycket i lagen skola äga tillämpning även i fråga örn dylikt yttrande. Visering

medför ej rätt till arbetsanställning, med mindre viseringen innefattar

uttryckligt tillstånd därtill (20 § i kungörelsen). I ansökan örn arbetstillstånd

skola angivas de grunder, varå ansökningen stödes, och den tid utlänningen

uppehållit sig här i riket. Vidare skola, där så kan ske, uppgifter

lämnas örn anställningen eller dess art, örn arbetsgivaren, huruvida och på

vilka skäl ansökan stödes av arbetsgivare, samt örn erbjudna arbets- och lönevillkor.

Utlänningens legitimationshandling skall i allmänhet fogas vid ansökan

(33 §). Samma regler, som nu omnämnts, gälla även beträffande förlängning

av tiden för arbetstillstånd (35 §).

Då fråga är om arbetsanställning för utlänning skall den, som anställer honom

i sin tjänst, inom tolv timmar lämna skriftlig uppgift till polismyndigheten

i orten örn anställningen eller dess art och tiden för anställningens början.

Även beträffande upphörande av utlännings anställning skall skriftlig uppgift

lämnas (40 §). Uppgifterna skola lämnas å formulär (registerkort), som

tillhandahållas av polismyndigheten. Uppgifter enligt 40 § skola ingivas

till polismyndigheten om möjligt inom tolv timmar efter det utlänningen lämnat

arbetsanställningen. Inkomna uppgifter skola i avskrift översändas till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

polismästaren i Stockholm (45 §). Även dessa uppgifter samlas å polisbyrån.

Enligt 46 § åligger det socialstyrelsen att omedelbart underrätta polismästaren

i Stockholm och polismyndighet i andra orter örn meddelade eller

vägrade arbetstillstånd samt örn återhåll elser av arbetstillstånd. Underrättelse

örn viseringar eller återkallelser därav skola också från utrikesdepartementet

insändas till polismästaren i Stockholm samt, där viseringen jämväl innefattar

rätt till arbetsanställning, till socialstyrelsen.

I lagens fjärde kapitel (19—24 §§) givas regler örn att utlänning under

vissa förhållanden kan avvisas av polismyndighet.

Örn utlännings förpassning ur riket stadgas i femte kapitlet (25—30 §§).

Sådan kan äga rum bl. a. örn utlänning kvarbliver efter utgången av den tid,

han äger rätt att vistas här i riket, utan att hava sökt förlängning av nämnda

tid eller underlåter att lämna riket, sedan sådan ansökning avslagits (25 §).

Vidare kan förpassning ur riket ske i fråga örn utlänning, som i annat avseende

uraktlåter att ställa sig till efterrättelse vad i 1927 års lag eller med

stöd därav är föreskrivet, eller som vid fullgörande av anmälningsskyldighet

eller eljest i ansökningsärende av hithörande slag mot bättre vetande lämnar

oriktig uppgift.

Vidare givas i sjätte kapitlet (31—37 §§) bestämmelser örn utlännings

utvisning från riket.

Slutligen må nämnas att Konungen enligt 51 § i visst fall eller mera stadigvarande

äger medgiva undantag från stadgandena i 1—4, 7, 13 och 14 §■§,

för vissa grupper av utlänningar. Rätten att i visst fall medgiva undantag

från stadgandena i 2, 13 och 14 §§ kan efter Konungens bemyndigande få

utövas av socialstyrelsen. Med stöd av denna bestämmelse i 51 § hava föreskrifter

örn vissa mindre omfattande undantag för utlänningar från skyldigheten

att vara försedda med arbetstillstånd av Kungl. Maj :t meddelats i ett cirkulär

till socialstyrelsen och länsstyrelserna av den 23 mars 1928. Samma cirkulär

innehåller även bemyndigande för socialstyrelsen att i två olika fall

befria utlänningar från sådan skyldighet, nämligen dels för en tid av högst

en månad i fråga örn konstnärlig yrkesutövare ävensom professionell idrottsutövare,

inkallade för gästspel eller idrottsutövning, och dels för en tid av

högst 14 dagar beträffande montör eller teknisk instruktör, som styrker att

han har att utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation

av maskiner eller dylikt, så ock beträffande person, som inreser i riket i

och för arbetsanställning, där av annan anledning synnerlig brådska är för

handen.

Om den rätt till idkande av handel eller annat nåringsyrke, som kan förvärvas

av utlänning, innehåller kungl, förordningen den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet bestämmelser i 25—31 §§. Huvudregeln är den,

att det skall bero på särskild prövning av Kungl. Maj:t, örn utländsk man

eller kvinna i riket skall få idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller

annan hantering (26 § 1 morn.). Utlänning, som under kringresande eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

7

kringvandrande vill idka hantverk eller annan hantering, skall (enligt 26 §

3 mom.) söka tillstånd därtill i Stockholm hos Överståthållarämbetet och i övriga

orter hos Konungens befallningshavande i det län, där hanteringen är avsedd

att utövas. Den ämbetsmyndighet, hos vilken ansökningen göres, skall pröva

bl. a., huruvida behov av dylik hantering föreligger för den eller de orter,

som ansökningen avser. Meddelat tillstånd kan aterkallas när helst skälig anledning

därtill förekommer. Besvär över överståthållarämbetets eller K. B:s beslut

i ärende av detta slag kan föras hos kommerskollegium, över kommerskollegii

beslut får klagan icke föras. Även örn utlänning erhållit tillstånd att här i

riket utöva handel eller annan näring, får han emellertid icke idka gårdfarihandel

eller verkställa realisation eller användas som biträde vid dylik handel eller

realisation, vare sig den sker för svensk eller utländsk mans räkning (26 §

2 morn.). Med gårdfarihandel förstås det förfarande att en person, själv eller

genom annan, utom den ort, där han är bosatt, kringför varor till salu annorledes

än å marknad. Den, som söker tillstånd enligt 26 §, skall ställa vederhäftig

borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen

under tre år. Idkar utlänning handel eller annat näringsyrke utan i vederbörlig

ordning erhållet tillstånd, överskrider han tillstånd, som meddelats honom,

eller bryter han eljest mot näringsfrihetsförordningens bestämmelser,

straffes han med böter (31 §). Böterna skola ådömas i dagsböter.

Enligt lag den 30 maj 1916 innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895

om handelsbolag och enkla bolag äger utlänning, även örn han erhållit Konungens

medgivande att i riket idka näring, dock icke här sluta handelsbolag

eller ingå i handelsbolag, utan att han erhållit Konungens tillstånd.

Bestämmelser angående utlännings rätt att idka handel finnas även i kungl,

förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter. Däri stadgas under avdelningen B om bevillningsavgifter

av vissa handlande och handelsexpeditör. Utlänning eller sådan i utlandet

bosatt svensk undersåte, som icke för det år, varför uppbörd av kommunal inkomstskatt

senast ägt rum, erlagt dylik skatt, skall, då han reser omkring i landet

och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande av

handel, med eller utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel om utländska

varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten till riket till närmaste

kronouppbördsman i stad avlämna skriftlig uppgift, huru länge han

ämnar här kvarstanna. För rättigheten att idka dylik handel skall han därvid

förskottsvis erlägga en avgift av etthundra kronor för den första tidrymden

av trettio på varandra följande dagar, räknade från och med den

dag avgiften erlägges, evad han vill under hela denna tidrymd eller blott en

del därav begagna sig av rättigheten, örn verksamheten utan avbrott fortsattes

utöver de första trettio dagarna, skall han erlägga femtio kronor för

varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd av femton dagar. Avgifterna

skola inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, där

utlänningen vid betalningstiden uppehåller sig. Bcträdes någon, som antingen

ej erlagt avgift eller ock underlåtit att pa visst föreskrivet sätt förete bevis

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1%.

om avgiftens erläggande, med att idka sadan handel, varom i förordningen

talas, straffas han med böter (dagsböter). — Under avdelningen C i 1908 års

förordning givas bestämmelser örn bevillningsavgift beträffande utlänning för

vissa offentliga föreställningar. Angående utlännings rätt att giva offentlig

föreställning finnas stadganden i kungl, kungörelse den 31 december 1913 angående

rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket

giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka.

I den proposition, nr 198, varigenom förslag till invandringslag förelädes

1927 års riksdag, anförde föredragande departementschefen, statsrådet Gärde,

bland annat:

Invandringsspörsmålet är till alldeles övervägande del att bedöma med hänsyn

till arbetsförhållandena. Den stora massan av utlänningar, som begiva

sig hit, äro arbetssökande: endast en ringa procent tillhör andra befolkningsgrupper.

Da jag begagnar ordet arbetssökande, innefattar jag häri ej allenast

inom olika arbetsfack utan jämväl ingenjörer, kontorister och

affärsanställda i allmänhet. Uppenbart är, att för den inhemska arbetsmarknaden

en ökad invandring av utländska arbetssökande måste medföra betyd
hga

olägenheter. ----Ett fullständigt avstängande från vårt land av

utländska arbetssökande kan tydligen ej ifrågakomma, bland annat med hänsyn

till den verkan, en sadan lagstiftning skulle medföra för svenska medborgares

möjlighet att vinna utkomst utomlands. Därjämte kan icke bortses

från att även vårt land har behov av viss utländsk arbetskraft, i synnerhet

sadan sorn är i ett eller annat avseende specialutbildad.---

„ ^ princip den svenska arbetsmarknaden bör förbehållas landets egna in
vånare,

skall socialstyrelsen tydligen vid prövning av ärenden av förevarande

slag undersöka, huruvida sådana särskilda omständigheter äro för handen,

som må kunna föranleda till ett avsteg från denna grundsats. Tillstånd till

ar betsanställning skall salunda i regel endast meddelas, därest med hänsyn till

utlänningens speciella ^kvalifikationer eller pa grund av rådande brist på arbetskraft

inom den ifrågavarande yrkesgrenen det kan anses, att utlänningens

anställning här i landet är önskvärd och lämplig. I särskilda fall, såsom då

utlänningen längre tid vistats här i landet eller synnerliga skäl av humanitär

natur tala därför, bör dock. tillstånd kunna meddelas, oaktat sådana omständigheter,

som nyss sagts, ej äro för handen. Vid bedömande av dessa ärenden

torde det böra åligga socialstyrelsen att taga hänsyn till läget på arbetsmarknaden

i allmänhet och särskilt inom den yrkesgren, som avses, och därjämte,

huruvida och pa vilka grunder ansökan stödes av arbetsgivare, huruvida

anvisning å lämplig svensk arbetskraft kan erhållas genom offentlig arbetsförmedling

eller annorledes samt huruvida erbjudna arbets- och lönevillkor

kunna anses överensstämma med vad som under motsvarande förhållanden

gäller i fråga om anställande av svensk arbetskraft. Jämväl bör, där så kan

ske, uppmärksamhet ägnas den arbetssökandes personliga kvalifikationer.

Andra lagutskottet, som i utlåtande nr 32 behandlade propositionen och i

samband därmed stående motioner, godkände i huvudsak propositionen. Beträffande

15 § andra stycket, varom bl. a. i nu förevarande motionerna I: 63

oell II: 22 särskilt är fråga, föreslog utskottet, med ändring av propositionens

förslag, den lydelse stadgandet nu äger. Utskottet yttrade härom:

Utskottet föreslår vidare den ändringen i 15 §, att det skall åligga socialstyrelsen,

där ej ärendet är av synnerligen brådskande natur eller andra sär
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1Z.

9

skilda omständigheter föreligga, att bereda sammanslutningar av arbetsgivare

eller arbetare inom verksamhetsområdet i fråga tillfälle att uttala sig. Tydligt

är, att ett dylikt stadgande måste tillämpas på sådant sätt, ^ att onödig

omgång och tidsutdräkt undvikes, och att därför, bland annat, måste iakttagas,

att örn yttrande ej inkommit inom viss förelagd tid, detta ej utgör hinder

för ärendets avgörande. Lika tydligt är, att en förutsättning för stadgandets

tillämpning är, att inom den arbetssökandes verksamhetsområde finnes någon

organisation med erforderlig kännedom om de arbetsförhållanden, som där

råda.

Tre ledamöter reserverade sig i denna del med yrkande att, i likhet med

vad Kungl. Maj :t föreslagit i propositionen, sammanslutningar av arbetsgivare

eller arbetare inom verksamhetsområdet i fråga endast borde beredas

tillfälle att uttala sig, »när skäl därtill äro».

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Den rådande arbetslösheten och ekonomiska krisen över hela världen hava

bland annat medfört, att så gott som varje land sett sig nödsakat att införa

skärpta bestämmelser rörande invandring, uppehåll och utfärdande av arbetstillstånd.

En sammanställning av de bestämmelser härutinnan, som vid mitten

av år 1933 voro gällande i olika länder, bar lämnats i en redogörelse, som

i augusti 1933 utarbetats av »Institutet för Svensk Utlandstjänst». Redogörelsen

finnes intagen i »Sociala meddelanden» nr 9 år 1933, sid. 567—580,

vartill utskottet får hänvisa.

Beträffande uppehålls- och arbetstillstånd har utskottet inhämtat vissa statistiska

uppgifter. Av dessa framgår, att antalet ärenden, i vilka socialstyrelsen

under år 1933 avslagit framställningar om rena uppehållstillstånd,

förnyade och nya, utgjort 82 (av 2,255). Antalet personer,

som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen beviljade rena uppehållstillstånd,

förnyade och nya, utgjorde 1,500.

Vad arbetstillstånd beträffar, uppgick antalet ärenden rörande av socialstyrelsen

beviljade tillstånd, förnyade och nya, under år 1933 till 7,299 (4,349

i fråga örn män och 2,950 beträffande kvinnor). Antalet ärenden, i vilka

socialstyrelsen under nämnda år vägrat tillstånd, utgjorde 244 (181 beträffande

män och 63 i fråga örn kvinnor). Socialstyrelsen tillstyrkte under år

1933 viseringar, som innefattade arbetstillstånd, förnyade och nya, i 1,327

fall (770 i fråga örn män och 557 beträffande kvinnor). Viseringar av nu

angivet slag, i fråga örn vilka socialstyrelsen avgav avstyrkande yttrande,

utgjorde 45 (38 angående män och 7 avseende kvinnor).

Antalet personer, som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen beviljade

arbetstillstånd, förnyade och nya, utgjorde 4,070 — 2,177 män och 1,893 kvinnor.

(Statistik angående antalet personer, för vilka den 1 januari 1934 gällde

visering, som innefattade arbetstillstånd, finnes, enligt vad utskottet inhämtat,

icke upprättad inom utrikesdepartementet.)

De personer, som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen beviljade rena

uppehållstillstånd (1,500) eller uppehålls- och arbetstillstånd (4,070) tillhörde

följande nationaliteter:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

tysk ..........

.. 2,127

italiensk .....

61

finsk ..........

.. 1,387

fransk .......

47

norsk ..........

holländsk .....

42

portugisisk ......

dansk ..........

.. 458

schweizisk .....

39

liechtensteinsk .. . .

österrikisk ....

.. 261

belgisk .......

11

australisk ........

brittisk ........

.. 257

spansk ......

5

amerikansk .. . .

. . 201

isländsk .......

4

lettländsk ........

tjeckoslovakisk . .

.. 136

Av liela antalet, 5,570 personer, voro 38.2 % av tysk, 24.9 % av finsk, 9.4 %

av norsk samt 8.2 % av dansk nationalitet.

Beträffande arbetstillstånd får utskottet i övrigt hänvisa till nedan intagna

tabeller.

Antal ärenden angående arbetstillstånd år 1933 (betr. män).

I Jord- bruk

Industri och

bergsbruk

Han-

F r

i a

yrk

e n

Lärare

(och

annan

litterär

verk-

sam-

het)

Arbetstillstånd

Sum-

ma

och

skogs-

hus-

håll-

ning

Ar-

bets-

ledare

Kon-

tors-

perso-

nal

Arbe-

tare

och

sam-

färd-

sel

Arki- tekter,

teck- nare

o. d.

Mu-

sici

Artis-

ter

Joc- kejer,

idrotts- träna- re o.d.

Övriga

yrken

Av socialstyrelsen

beviljade före och

efter inresa . .

1,513

92

131

18

441

155

1

36

546

17

57

19

Av socialstyrelsen

tillstyrkta vise- ringar före och''

efter inresa* 1 . .

223

20

8

23

15

1

14

126

1

9

6

Summa

1,736

112

139

18

464

170

2

50

672

18

66

25

Av socialstyrelsen

beviljade förläng- ningar ....

2,836

194

528

109

854

534

35

85

286

37

79

95

Av socialstyrelsen

tillstyrkta vise- ringar; förläng- ningar1 ....

547

39

34

14

120

154

7

32

93

3

22

29

Summa

3,383

233

562

123

974

688

42

117

379

40

101

124

Av socialstyrelsen

vägrade ....

181

14

22

4

43

51

2

9

15

3

9

9

Av socialstyrelsen

avstyrkta vise- ringar1 ....

38

_

3

3

8

11

4

5

4

Summa

219

14

25 |

4 1

46

59

2 1

20

19

3

14

13 1

Antal personer, som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen

_ beviljade arbetstillstånd (män).

2,177

170

441

116

632

517

25

76

28

25

76

71

1 Beträffande till- och avstyrkta viseringar förekommer det enligt vad utskottet inhämtat endast

1 undantagsfall, att viseringsmyndigheten gör avvikelse från den mening, som socialstyrelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

11

Antal ärenden angående arbetstillstånd år 1933 (betr. kvinnor).

O

Pi

o-

Indus

r i

Handel och

samfärdsel

Hus-

ligt

ar-

bete

Fria yrken

P

P t-

P P:

Sjuksköterskor

Arbetstillstånd

Sum-

ma

CD 2

£

2. tr*

0 09

os pr

0

cn

00

1

Kon-

tors-

perso-

nal

Före-

stån-

darin-

nor

Arbe-

ter-

skor

Affärs-

och

kon-

tors-

perso-

nal

Re- stau- ran t- perso- nal

Mu-

sici

Artis-

ter

irinnor (och

litterär verk- samhet)

Övriga

Av socialstyrelsen

beviljade före och

efter inresa . .

1,004

15

4

16

41

34

23

409

31

355

46

15

15

Av socialstyrelsen

tillstyrkta vise- ringar före och

efter inresa1 . .

126

6

1

2

9

1

33

20

46

4

3

1

Summa

1,130

21

5

16

43

43

24

442

51

401

50

18

16

Av socialstyrelsen

beviljade förläng- ningar ....

1,946

52

22

30

154

147

169

1,053

18

155

54

42

50

Av socialstyrelsen

tillstyrkta vise- ringar ; förläng- ningar1 ....

431

10

1

72

47

11

203

9

37

14

13

14

Summa

2,377

62

23

30

226

194

180

1256

27

192

68

55

64

Av socialstyrelsen

vägrade ....

63

—

—

_

3

7

7

34

—

7

2

—

3

Av socialstyrelsen

avstyrkta vise- ringar1 ....

7

1

1

3

2

Summa

70

—

—

4

7

7

34

1

10

2

—

5

Antal personer, som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen

beviljade arbetstillstånd (kvinnor).

1,893

53

25

23

166

164

170

1,044

15

31

78

78

Danska, finska, isländska och norska medborgare behöva som bekant icke Utskottet.

vara försedda med legitimationshandling, då de ankomma till vissa orter i

Skåne, i första hand Malmö och Hälsingborg, samt till Göteborg. I viss mån

har detta medfört, att de nordiska rikena — särskilt Sverige och Danmark —

ur inresesynpunkt erhållit gemensam gräns mot andra länder. Da antalet

inresande under helgdagar i Malmö kunna räknas i tiotusental, torde det vara

uppenbart, att polismyndigheten icke utan stor tidsutdräkt för de resande * i

1 Beträffande till- oell avstyrkta viseringar förekommer det enligt vad ntskottet inhämtat endast

i sällsynta undantagsfall, att viseringsmyndigheten gör avvikelse från den mening, som socialstyrelsen

uttalat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutshottets utlåtande Nr 12.

skulle ha möjlighet att kontrollera, huruvida bland dem, som ha rätt att inkomma

i riket utan legitimationshandling, även förekomma personer, som på

otillåtet sätt vilja komma över svenska gränsen. Det är emellertid ur åtskilliga,

särskilt ekonomiska synpunkter, önskvärt, att de bestämmelser, som

avse att underlätta samfärdseln mellan medborgare i de nordiska rikena, ej

utan tvingande skäl underkastas ändringar, som äro ägnade att försvåra densamma.

Uppmärksamheten synes därför böra inriktas därpå, att man under

hänsyntagande till detta intresse åstadkommer en så vitt möjligt verksam

kontroll över utlänningar, som inresa på detta sätt.

Vissa mindre jämkningar i nu gällande administrativa författningar och i

praxis rörande utlänningar av annan nationalitet torde vara gagneliga. Sålunda

skulle vissa ändringar i formuläret för de skriftliga uppgifter (inresekort),

som enligt 36 § i 1927 års kungörelse skola avlämnas till polismyndigheten

i ankomstorten, underlätta arbetet med främlingskontrollen. Enligt nu

använda formulär, fastställt av chefen för justitiedepartementet den 28 maj

1930, skall den inresande lämna uppgift örn fullständigt namn, nationalitet

och födelsetid. Det formulär för inresekort, som dessförinnan användes, var

mera utförligt. Enligt detsamma skulle den inresande å kortet lämna uppgift

örn fullständigt namn, skrivet med stora bokstäver och med tryckstil,

yrke, nationalitet, födelsetid och födelseort; han skulle vidare meddela, örn det

vore hans avsikt att taga arbetsanställning i Sverige, varjämte han skulle

förse kortet med sin namnteckning. Den förenkling av formuläret till inresekort,

som vidtogs 1930, motiverades endast därmed, att det befunnits onödigt

ålägga utlänning att vid ankomsten till riket lämna uppgift i samtliga de

hänseenden, som då i bruk varande blanketter angåve. Så som förhållandena

utvecklat sig, har emellertid erfarenheten givit vid handen, att en återgång

till användning av inresekort i huvudsak liknande dem, som användes före

1930, skulle medföra ökade möjligheter att kontrollera inresande utlänningar

och bespara arbete för kontrollmyndigheten utan att ålägga den inresande

främlingen nämnvärt större besvär och utan att de svenska inresekorten skulle

bliva utförligare än i våra dagar i andra länder är vanligt.

Under alla förhållanden bör tillses, att de blanketter, som komma till användning,

ifyllas i vederbörlig ordning. Så är för närvarande icke fallet.

Mången gång skrivas utlänningarnas namn så otydligt, att de icke kunna

utläsas. Det förekommer till och med fall, då den avlämnade och mottagna

blanketten icke innehåller något namn alls utan blott en uppgift å den inresandes

nationalitet, t. ex. »deutsche» eller »finsk dam».

En ändring av bestämmelsen i 42 § i 1927 års kungörelse skulle även vara

till gagn för kontrollmyndigheternas arbete. Enligt detta stadgande skall, då

utlänning lämnar riket, anteckning göras örn numret å inresekortet, vilket

nummer enligt bestämmelse i 37 § vid inresan tecknats å utlänningens legitimationshandling.

Denna anteckning skall sedan översändas till polisbyrån.

Det har emellertid visat sig, särskilt vid utresa över Malmö och Hälsingborg,

då nämnda nummer efter överenskommelse med de danska myndigheterna antecknas

i Köpenhamn och Helsingör, att anteckningarna bliva otydligt verk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

13

ställda, varigenom identifiering å polisbyrån av den utresande försvåras och

ibland rent av omöjliggöres. Av detta skäl skulle det vara till nytta, att även

den utresandes namn och födelsetid antecknades och meddelades polismästaren i

Stockholm.

Inresekorten samlas, såsom förut nämnts, å polisbyrån i Stockholm, där de

utgöra underlag för polismyndighetens kontroll av att utlänning icke kvarstannar

längre tid i riket än som utan uppehållstillstånd är tillåtet, d. v. s. i

allmänhet tre månader. Försök hava i vissa fall gjorts att genom tillfälliga,

korta besök i utlandet undgå skyldighet att här söka uppehållstillstånd. Man

förmenar därvid, att för varje gång man reser in i landet ny tremånadersperiod

skulle börja löpa. Sådana försök att kringgå lagens bestämmelser örn

uppehållstillstånd avvisas emellertid, enligt vad utskottet inhämtat, i praxis.

Ett ytterligare hjälpmedel för kontrollen över utlänningars vistelse i riket

utgöres av de uppgifter örn utlänningars ankomst och avresa, som skola avlämnas

till polismyndighet av dem, som härbärgera utlänningar. Dessa uppgifter

skola vid ansvar spåföljd avlämnas i allmänhet inom tolv timmar efter

det att utlänningen ankommit eller avrest. För att kontrollen skall bliva

effektiv erfordras, att samtliga polismyndigheter låta sig angeläget vara att

tillse, att gällande bestämmelser härutinnan noggrant iakttagas.

Vad frågan örn utlänningars arbetsanställning här i riket beträffar framgår

av den statistik, som lämnats i detta utlåtande, att socialstyrelsen själv

bifaller och beträffande viseringar tillstyrker ansökningar örn arbetstillstånd

med tämligen få undantag. Med hänsyn till det nuvarande läget på arbetsmarknaden

riktas från skilda håll anmärkningar mot, att ansökningar örn

arbetstillstånd icke avslås i större utsträckning än som för närvarande är fallet.

Ehuru dessa anmärkningar i vissa fall synas vara värda beaktande, må

emellertid erinras örn, att anställande av utländsk arbetskraft stundom medfört,

att även svenska yrkesutövare erhållit anställning, t. ex. då utländska

arbetare kommit hit för att lära svenska arbetare skötseln av nya maskiner.

Vidare må ihågkommas, att Sverige icke kan helt stänga sina gränser för

utlänningar, enär det, örn så sker, kunde befaras, att andra länder skulle genomföra

motsvarande hinder för svenskar. Vårt land har i åtskilliga fall intresse

av att svenska medborgare, särskilt i unga år, hava möjlighet att t. ex.

i utbildningssyfte resa ut och vistas i främmande länder.

Emellertid kan icke förnekas, att på senare tid en invandring till vårt land

förekommit, som icke kan tänkas komma att motsvaras av någon nämnvärd

utvandring. Utskottet avser närmast det antal tyska medborgare, som med

hänsyn till börd eller åskådning icke anse sig lia möjlighet att kvarbliva i

sitt hemland utan söka sig utomlands, bland annat till vårt land. Sådana

personer torde ha för avsikt att för framtiden slå sig ned här, och de komma

givetvis att konkurrera med den inhemska arbetskraften på skilda områden.

I sinom tid torde de komma att ingiva ansökningar örn att bliva svenska medborgare.

Så torde med säkerhet vara fallet bland annat beträffande studerande,

vanligen av judisk börd, vilka ingiva ansökningar örn tillstånd att få

avlägga examina vid svenska universitet och högskolor. Hava de erhållit

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

tillstånd härtill samt avlagt examen, torde de med visst fog kunna räkna med

att fa kvarstanna här i landet och arbeta i sitt yrke. Huru de svenska myn,

digheterna skola ställa sig till det spörsmål, som senast berörts, torde tarva

ett allvarligt övervägande.

Vad beträffar de i motionerna I: 63 och II: 22 framställda förslagen örn

ändring av bestämmelserna i 15 och 16 §§ i tredje kapitlet av 1927 års lag

hava enligt utskottets mening sådana skäl icke blivit anförda, att ändring i

dessa stadganden nu bör vidtagas.

Enligt bestämmelse i 42 § i 1927 års kungörelse skall socialstyrelsen lämna

underrättelse till polismyndigheterna örn meddelade eller vägrade uppehållsoch

arbetstillstånd. Meddelandena härom översändas å blanketter, innefattande

jämväl åtskilliga andra uppgifter örn vederbörande utlänning. Samtliga

uppgifter delgivas emellertid polismyndigheten allenast »till kännedom».

Ur kontrolleringssynpunkt skulle det vara lämpligt, att blanketterna så ändrades,

att polismyndigheterna genom dem erhölle en anmaning att verkställa

en granskning i anledning av de uppgifter, som därå förekomma, t. ex. örn

den uppgivne arbetsgivaren verkligen existerade, örn utlänningen påbörjat det

uppgivna arbetet o. s. v. Det har kommit till utskottets kännedom, att sådan

kontroll i vissa fall icke utövas.

I vissa förevarande motioner beröras spörsmålen, huruvida de bestämmelser,

som meddelas i näringsfrihetsförordningen örn utlännings rätt att i riket idka

handel i olika avseenden och driva rörelse, efterlevas, samt örn nämnda bestämmelser

kunna anses tillräckligt effektivt skydda svenska medborgare

i deras yrkesutövning. Enligt vad utskottet inhämtat torde fall förekomma,

då gällande författningar kringgås. Vissa ändringar i bestämmelserna torde

förtjäna att övervägas. Utskottet finner därför anledning föreligga att föreslå

riksdagen, att hos Kungl. Majit begära utredning i dessa avseenden.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A) att motionerna I: 63 och II: 22 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd;

B) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 250 och

II: 129, ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att

Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning på vad sätt de

bestämmelser, som i kungl, kungörelsen den 11 november 1927

(S. F. S. 411/1927) samt andra administrativt utfärdade förordnanden

meddelas angående uppgiftsskyldighet för utlänning

och kontroll över utlänningar, som vistas i riket, och deras

verksamhet samt beträffande myndigheternas samverkan

vid utövandet av denna kontroll böra ändras i syfte att åstadkomma

ökad effektivitet och arbetsbesparing vid övervakningen;

samt

C) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 249 och

II: 459, ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

15

Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och

i vad mån näringsfrihetsförordningens bestämmelser örn utlännings

rätt att här i riket idka handel eller annat näriugsyrke

kringgås, ävensom för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 8 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sam Larsson, Gustaf

Tamm*, P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Karl Bodin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,

Gardell i Gahna, Molander och Sandström i Nyland, fru Nordgren* samt herrar

Lindberg i Stockholm och Sandberg.

* Ej n ärr arande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:102 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i vattenlagens föreskrifter i fråga om handläggningen av ärenden rörande dikning sf s. 7 i texten