Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande i Sverige av motsvarighet till Englands »bank holidays» och Tysklands »Bankfeiertage».

1934-03-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:16, Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande i Sverige av motsvarighet till Englands »bank holidays» och Tysklands »Bankfeiertage».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande i Sverige

av motsvarighet till Englands »bank holidays»

och Tysklands »Bankfeiertage».

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 298,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Holmström m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

ville låta verkställa utredning angående införande i Sverige av motsvarighet

till Englands »bank holidays» och Tysklands »Bankfeiertage» samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har lämnat Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaföreningen

och Sveriges köpmannaförbund tillfälle att yttra sig över motionen.

Bankföreningen har i yttrande i anledning härav anfört, bland annat:

För beredande av ledighet åt sin personal pläga de svenska bankerna hålla

sina kontor stängda dels påskafton, undantagandes då denna dag infaller vid

kvartalsskiftet med det ökade arbete för allmänhetens betjänande, som då kräves,

och dels en söckendag i anslutning till midsommarhelgen. Med hänsyn till

växellagens resp. checklagens föreskrifter örn påföljd av underlåtenhet att i

rätt tid erlägga betalning för växel eller vidtaga vissa andra åtgärder enligt

dessa lagar måste dock å nämnda fridagar varje bank hålla en expedition på

vederbörande plats öppen under någon timme för att bereda den allmänhet,

som därav har behov, tillfälle att ordna sådana affärer av antytt slag, som

icke tåla uppskov. Styrelsen anser sig böra betona, att den i motionen väckta

frågan har avsevärt större räckvidd än som av det hittills sagda framgar. De

i motionen omnämnda engelska bank holidays, för att taga det mest kända

exemplet, äro ingalunda endast växelrättsliga uppskovsdagar. De äro i själva

verket ett slags legaliserade fridagar för stora delar av det engelska folket.

Affärslivet ligger tämligen nere å sagda dagar och de lagbestämmelser, varigenom

detta möjliggjorts, hava en mycket vidsträckt omfattning. I alla

andra avseenden utom det religiösa synas dagarna vara likställda med helgdagar.

Ovan har omnämnts, att de svenska bankerna icke ansett sig böra

stänga sina kontor å sådana påskaftnar, som infalla vid kvartalsskifte. Skulle

här i landet vissa dagar bestämmas att vara uppskovsdagar i växelrättsliga

men ej i andra avseenden, torde, om till dylik dag utsåges en sådan som den

sist omnämnda eller ock en eller annan vanlig söckendag, e3 endast affärsfolket

utan även den övriga allmänheten finna sig synnerligen besvärade,

därest bankkontoren hölles stängda. Bankerna äro tjänare at affärslivet och

allmänheten, som av dem förvänta, att de icke uraktlåta att tillhandagå med

sitt förmedlande arbete, då arbetet å övriga områden fortgår.

Bihang till riksdagens protokoll 198b. 9 sami. 2 avd. Nr 16. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.i

Bankmannaf dretting en anför, bland annat, i yttrande över motionen:

Införandet av ett antal extra ledighetsdagar utöver de i kalendern upptagna

helgdagarna har länge varit ett allmänt omfattat önskemål. Delvis har också

detta önskemål tillgodose^ därigenom, att vissa helgfria dagar, exempelvis

påskafton och midsommarafton samt sådana dagar, som infallit mellan tvenne

helgdagar, genom enskilt initiativ blivit gjorda arbetsfria. Säkerligen skulle

dessa dagar mera allmänt lia accepterats såsom arbetsfria dagar såväl inom näringslivet

som av offentliga institutioner, örn icke bestämmelser rörande olika

slag av offentliga förrättningar omöjliggjort en sådan utsträckning av ledigheten.

Det förhåller sig nämligen så, att bankerna t. ex. icke kunna hålla

helt stängt andra dagar än helgdagar, då det nämligen måste finnas möjlighet

för bankens kunder att varje helgfri dag infria växlar. Enligt nuvarande

lagstiftning kan bl. a. protest för utebliven betalning av växel icke med laga

verkan utföras senare än på andra söckendagen efter växelns förfallodag. Bankerna

ha hittills löst problemet så, att de på ovannämnda ledighetsdagar hålla

öppet en timme och då endast för växelinlösen o. dyl. Men detta arrangemang

är otillfredsställande både för bankerna och deras kundkrets. För bankerna

därför, att de måste hålla personal tillgänglig endast för denna uppgift, och

för kundkretsen därför, att den tvingas besöka banklokalerna på tider, då den

icke samtidigt kan uträtta annat ärende i banken eller på orten. Härav följer,

att också andra företag och institutioner, vilka ha växelförbindelser hos bankerna,

äro tvungna att hålla öppet sådana dagar, på vilka annars intet produktivt

arbete utföres. Det kan framhållas, att försäkringsföretag sådana

dagar hållas stängda. Det vore lämpligt, om ovannämnda dagar i lag fastställdes

som helgdagar, varav automatiskt skulle följa, att växelinlösen och

andra ekonomiska handlingar, vilka enligt lag måste ske en sådan dag, skulle

kunna utföras på närmast följande söckendag med samma verkan, som örn de

utförts på nämnda dag. En lagstiftning på detta område skulle sålunda

möjliggöra ett utvidgande av den praxis, som redan utbildats, till andra delar

av näringslivet, för vilka den kunde innebära en fördel för både arbetstagare

och arbetsgivare på samma gång som den skulle göra de nu existerande »bank

holidays» mera effektiva för de institutioner, som redan helt eller delvis praktisera

denna ledighet. I detta sammanhang vill föreningen framhålla, att det

även synes den vara av ett allmänt samhälleligt intresse, att icke blott sådana

dagar, som ovan nämnts, utan även vissa andra dagar gjordes till arbetsfria

dagar. Till stöd härför liksom för det i ovanstående framförda önskemålet

kan förutom allmänna folkhygieniska skäl anföras, att kalenderhelgdagarna

äro mycket ojämnt fördelade på året. Huvudparten av dem ligger samlad

inom den mörkaste tiden av året. då arbetstagarna sällan ha möjlighet att

effektivt utnyttja dem. Det synes därför vara ett rimligt önskemål, att ett

antal extra helgdagar göras obligatoriska och inplaceras på helgfria eller

eljest särskilt lämpliga tider av året. Förslagsvis kan man tänka sig följande

dagar: 1) första maj (denna dag har redan i stor utsträckning accepterats

som helt eller delvis arbetsfri dag inom näringslivet liksom inom skolan);

2) första helgfria måndagen efter den 15 juli (en sammanhängande ledighet

av två dagar skulle inträffa mitt under den egentliga högsommaren, vilket

annars icke är fallet; midsommarhelgen är sällan gynnad av högsommarväder)

; 3) andra måndagen i oktober (en sammanhängande ledighet av två dagar

skulle inträffa under de långa och annars helgfria höstmånaderna, vilka

generellt torde utmärkas av forcerat arbete); 4) påskafton (denna dag infaller

ju mellan tvenne helgdagar; det har allmänt konstaterats, att en sådan

arbetsdag sällan kan effektivt utnyttjas); 5) midsommarafton. De nämnda

dagarna äro valda med hänsyn till önskvärdheten att undvika kvartals- och

månadsskiften, då inom flera områden av näringslivet av olika anledningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

3

dessa äro särskilt påfrestande, varför en extra ledighet under den tiden skulle

innebära en olägenhet för stora medborgargrupper. Med undantag av första

maj äro de vidare, som synes, bundna till sön- och helgdagar, varigenom en

sammanhängande ledighet av två dagar erhålles utom vid påsken, då ledigheten

skulle komma att sträcka sig över fyra dagar. En eventuell lagstiftning

med ovan anfört syfte torde kunna inskränka sig till att förordna vilka

dagar, som skulle anses såsom extra helgdagar, samt att sådana extra helgdagar

(»civila helgdagar» eller »bankhelgdagar») i alla icke religiösa avseenden

skulle räknas lika med vanliga helgdagar och att alltså inga handlingar

eller åtgärder av ekonomisk eller annan innebörd, vilka äro bundna till

viss tidpunkt (visst datum), skulle äga rättslig giltighet, örn de utfördes på

sådana dagar.

Köpmannaförbundet har i yttrande över motionen på anförda skäl tillstyrkt

densamma under den förutsättning, att en kommande utredning toge hänsyn

till nödvändigheten att införa särskilda bestämmelser rörande detaljhandelns

ordnande under »bank holidays».

Genom en kungl, förordning den 4 november 1772 vidtogos genomgripande

förändringar med avseende å firande av helgdagar i vårt land, varigenom,

bland annat, antalet helgdagar avsevärt reducerades. Såsom helgdagar bibehöllos

de dagar, vilka fortfarande firas som sådana. Av dessa infalla följande

ej med nödvändighet, i vissa fall aldrig, å söndag, nämligen nyårsdagen, trettondagen,

Maria bebådelsedag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,

annandag pingst, midsommardagen, juldagen och annandag jul.

Såväl frågan örn avskaffande av bestående helgdagar som spörsmålet örn

införande av nya helgdagar ha tidigare varit föremål för riksdagens prövning.

I en vid 1903 års riksdag i andra kammaren avgiven motion, nr 20, yrkade

herr Svensson i Skyllberg, att trettondagens egenskap av helgdag måtte upphävas.

Lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 33, men sex av dess ledamöter

reserverade sig mot utskottets beslut. Motionen blev sedermera av båda

kamrarna avslagen.

Vid 1915 års riksdag hemställde herr Pettersson i Södertälje i en i andra

kammaren väckt motion, nr 125, att riksdagen matte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla örn utredning, huruvida icke här i landet kunde införas lagbestämmelser

örn införande av helgdagar utan kyrklig karaktär i syfte att bereda

särskilt den å kontor samt i handelsbutiker och fabriker sysselsatta delen

av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den ljusa och varma årstiden.

Vid behandlingen av sistberörda motion yttrade lagutskottet i sitt utlåtande,

nr 24, bland annat, följande:

Utskottet finner det syfte, som ligger till grund för motionärens förslag, behjärtansvärt.

I vårt land med dess hårda klimat och långa vintermörker framstår

med stor styrka, behovet för människorna att under den korta ^sommaren

njuta den vederkvickelse till själ och kropp, vistelsen i naturen förmår skänka.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Detta behov har också på många håll, såvitt möjligt, tillgodose^ genom semesterledigheter,

varav statens ämbets- och tjänstemän sedan länge varit i åtnjutande

och som numer i ganska stor omfattning även beviljas personer i

motsvarande ställningar, anställda vid enskilda företag. Emellertid är det

givetvis allt fortfarande endast ett jämförelsevis ringa fåtal, som åtnjuter denna

förmån. Emellertid framhålles ofta, att vid bedömandet av föreliggande

fråga hänsyn mäste.tagas till de konsekvenser av såväl national- som privatekonomisk

art, sorn. införandet av arbetsfria söckendagar skulle medföra. Det

ifragasättes, huruvida icke en ökning av de arbetsfria dagarnas antal skulle

leda till ett försvagande av den svenska industriens konkurrenskraft samt särskilt

för dem, som för sin utkomst äro hänvisade att leva av sin dagliga arbetsförtjänst,

medföra, ekonomiska svårigheter. Skulle det visa sig, att en

ökning av de arbetsfria dagarnas antal icke låter sig genomföras, synes det

böra tagas under övervägande, huruvida icke syftet med ifrågavarande motion

kunde nås genom att samtidigt med införandet av arbetsfria vardagar,

förlagda till sommaren, avlysa ett par av de kyrkliga helgdagar, vilka infalla

under en i rekreationshänseende mindre lämplig årstid.

Sedan lagutskottet därefter i sitt utlåtande tillstyrkt motionen, avlät riksdagen

den 19 maj 1915 skrivelse, nr 125, till Kungl. Maj:t med det av motionären

föreslagna innehåll.

I en vid 1924 ars riksdag i första kammaren väckt motion, nr 20, hemställde

herr Hellberg, att riksdagen ville uttala sig för att allhelgonadagen måtte

bliva en åt minnet av alla döda ägnad helgdag samt hos Kungl. Maj :t anhålla

örn därför erforderliga åtgärder. Huruvida de dödas dag borde få blott borgerlig

eller även kyrklig helgdagskaraktär, skulle enligt motionärens mening

lämnas öppet för en eventuell utredning.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 11, yttrade första lagutskottet:

. Med sitt förslag vill motionären vinna två syften, dels att bereda befolkningen

^ett välbehövligt avbrott i vardagslivets enformighet även under den

tid av året,, då helgdagar nu saknas, och dels att få till stånd en åt minnet av

alla. döda ägnad dag. Beträffande det förstnämnda syftet överensstämmer

motionen huvudsakligen med ovanberörda år 1915 väckta motion. Genom de

då ifrågasatta arbetsfria dagarna, som skulle infalla under den varma och

ljusa årstiden, synes emellertid detta syfte kunna bättre och fullständigare

tillgodoses än genom vad i förevarande motion föreslås. Med hänsyn härtill

och då den i anledning av.1915 års motion avlåtna riksdagsskrivelsen för närvarande

är på Kungl. Maj :ts prövning beroende, finner utskottet sig ej kunna

tillstyrka någon åtgärd från riksdagens sida i nu berörda avseende. Vad åter

angår det andra syftet, införandet av en åt alla döda ägnad dag, synes detta

redan sa till vida vara tillgodosett, att enligt ovan åberopade förordning av

1772 första söndagen i november skall firas såsom allhelgonadag.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Motionen blev därefter av båda kamrarna avslagen.

I en vid 1931 års riksdag framlagd proposition, nr 40, med förslag till lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd —

enligt vilket förslag i nämnda lag skulle intagas ett stadgande av innehåll,

att vissa arbetare borde, i allmänhet under den varmare årstiden, beredas se
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16,

5

mesterledighet under minst fyra söckendagar, vilken ledighet i regel borde

vara sammanhängande och förlagd i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag

— har departementschefen, statsrådet Sam Larsson, beträffande ovannämnda

riksdagsskrivelse anfört:

över riksdagsskrivelsen hördes Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga

län, domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium. I allmänhet uttalades

av dessa myndigheter, att syftet med skrivelsen vore behjärtansvärt, men

yttrades betänkligheter mot en lagstiftning i ämnet, helst den avsedda ledigheten

syntes kunna beredas på annat sätt. Från kyrkligt håll framhöllos ock

betänkligheter mot ett i samband med förslaget ifrågasatt borttagande av

vissa kyrkliga helgdagar. Den begärda utredningen verkställdes sedermera

av arbetstidskommittén, som i utlåtande den 13 mars 1920 förordade, att för

det dåvarande ej vidtoges några lagstiftningsåtgärder till införande av helgdagar

utan kyrklig karaktär. Såsom skäl härför anfördes huvudsakligen, att

kommittén samtidigt framlagt förslag till lag örn arbetarsemester, varigenom

det krav på ökad ledighet, som torde hava föranlett förslaget om helgdagar

utan kyrklig karaktär, komme att tillgodoses på ett bättre och fullständigare

sätt. Genom den föreslagna bestämmelsen örn arbetarsemester synes det syftemål,

som legat till grund för riksdagens skrivelse rörande inrättande av helgdagar

utan kyrklig karaktär, vara i väsentlig mån tillgodosett, och har jag

därför ej ansett vidare åtgärd böra i anledning av skrivelsen vidtagas.

Båda kamrarna biföllo propositionen i vad den avsåge arbetarsemester.

I växellagen den 13 maj 1932 stadgas i 72 §, att örn en växels förfallodag

inträffar å söndag eller annan allmän helgdag, betalning för växeln ej får krävas

förrän nästa söckendag. Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom

uppvisande till godkännande och upptagande av protest, få likaledes vidtagas

endast å söckendag, örn åtgärd, som nu sagts, skall vara vidtagen inom

viss tid, vars sista dag är allmän helgdag, utsträckes tiden för åtgärdens

vidtagande till att omfatta jämväl påföljande söckendag. I checklagen av

samma dag ges i 55 § i tillämpliga delar motsvarande bestämmelser i fråga

örn åtgärder med avseende å check.

De svenska växel- och checklagarna lia utfärdats efter ratificering av mellanfolkliga

konventioner, vilka undertecknats efter konferenser i Genéve 1930

(ang. växel) och 1931 (ang. check). Dessa konventioner innefattade förpliktelse

för signatärmakterna att införa gemensamma lagar angående dels

växel och dels check. De kontraherande staterna ägde emellertid göra avvikelser

från de föreslagna gemensamma lagarna i de hänseenden, som angåvos

i en vid vardera konventionen fogad bilaga. I dessa bilagor uttalades,

bland annat, att de kontraherande staterna ägde rätt att i fråga örn åtgärder

med avseende å växel eller check föreskriva, att vissa söckendagar skulle

likställas med helgdagar.

De sakkunniga, som utarbetat den svenska växel- och checklagstiftningen,

ha i sitt den 26 maj 1931 avgivna betänkande med förslag till växellag

(S. O. U. 1931: 14) i fråga om 72 § växellagen anmärkt, att någon anledning

att taga i anspråk det gjorda medgivandet att med helgdagar likställa

vissa söckendagar ej torde föreligga i vårt land.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet vill i detta sammanhang även omnämna den i 2 § av lagen den

30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid givna bestämmelsen, att örn

tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas, infaller

på söndag eller annan allmän helgdag, åtgärden får företagas å nästa

söckendag.

Utskottet övergår härefter till att lämna en kortfattad redogörelse för vissa

stadganden i andra europeiska länders författningar angående helgdagar och

vissa andra ledighetsdagar.

Med undantag för juldagen och långfredagen finnas i England och på Irland

inga andra legala helgdagar än de, som sammanfalla med söndagar. Genom

en parlamentsakt av år 1871 tillskapades s. k. bank holidays. Dessa

dagar förklarades i England och på Irland vara annandag påsk, annandag

pingst, första måndagen i augusti och annandag jul. I Skottland förlädes

de till juldagen och nyårsdagen eller, örn någon av dem inföll på en söndag,

den därpå följande måndagen samt vidare långfredagen, första måndagen i

maj och första måndagen i augusti. Genom en akt av år 1875 stadgades

beträffande England och Irland, att örn annandag jul infölle på en söndag,

skulle den därpå följande måndagen vara bank holiday. Senare har genom

en akt av år 1903 den 17 mars (St. Patricks dag) förklarats vara bank

holiday på Irland. Dessa bank holidays hade till sin rättsliga natur ej karaktären

av verkliga helgdagar. I ovannämnda akt av år 1871 stadgades

endast, att åtgärder med avseende å växlar eller andra ekonomiska förbindelser

eller åtgärder för fullgörande av någon prestation, som eljest skulle ha

vidtagits senast å en bank holiday, fingo med laga verkan företagas närmast

följande söckendag. Genom 1875 års akt bestämdes, att bank holidays skulle

betraktas som allmänna ledighetsdagar inom hamnförvaltningen, tullverket,

statliga verk och inrättningar samt vid varumagasinen i England och på

Irland. I huvudsak motsvarande bestämmelser gåvos år 1880 beträffande

Skottland. Genom en lagstiftning, som genomfördes år 1901, gjordes dessa

bank holidays i viss utsträckning till obligatoriska ledighetsdagar inom industrien.

För närvarande torde bank holidays vara arbetsfria dagar för den

övervägande delen av befolkningen.

I Tyskland regleras numera helgdagarna genom en lag av den 27 februari

1934. Enligt denna författning är den 1 maj det tyska folkets nationella

högtidsdag med helgdags karaktär. Den femte söndagen före påsk är »Heldengedenktag»

(hjältarnas minnesdag) och den första söndagen efter mikaeliedagen

är »Erntedanktag» (skördetackdag). Förutom dessa nationella

högtidsdagar samt söndagarna finnas följande helgdagar, nämligen nyårsdagen,

långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst,

juldagen och annandag jul samt en botdag. I församlingar med övervägande

evangelisk befolkning skall dessutom viss dag och i församlingar med övervägande

katolsk befolkning viss annan dag vara helgdag. I den tyska växellagen

av den 21 juni 1933 stadgas, att örn en växel förfaller på en helgdag,

kan betalning krävas först närmast följande söckendag. Motsvarande be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

7

stämmelse gäller andra åtgärder nied avseende å växel. Tidigare har det

ankommit på delstaterna att bestämma rörande helgdagar. Enligt uppgift

lia i åtskilliga delstater bankerna hållits stängda å tredjedag påsk, tredjedag

pingst och tredjedag jul. Den 13 juli 1931 utfärdade rikspresidenten

med stöd av artikel 48 i riksförfattningen en förordning, enligt vilken

han bemyndigade riksregeringen att ge bestämmelser örn Bankfeiertage

samt därvid förklara, för vilka offentliga och privata kreditinstitut och inrättningar,

de skulle gälla, och vilka rättsverkningar, som vore förbundna

med dem. I en följande dag utfärdad författning stadgades, att Bankfeiertage

skulle i växel- och checkrättsligt hänseende anses likställda med allmänna

helgdagar. Med stöd av detta bemyndigande förklarade riksregeringen,

att två särskilda dagar under år 1931 skulle vara Bankfeiertage.

I Frankrike finnas följande helgdagar (jour férié légal), som ej med nödvändighet

infalla å söndag, nämligen nyårsdag, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,

Jungfru Maria himmelsfärdsdag, annandag pingst, allhelgonadagen,

juldagen, den 14 juli (till åminnelse av Bastiljens stormning) samt

den 11 november (till åminnelse av vapenstilleståndet efter världskriget). I

den franska växellagen stadgas, att örn en växel förfaller till betalning en

sådan dag, är den betalbar nästföljande söckendag. I Frankrike hava dessutom

givits åtskilliga lagbestämmelser, som syfta till att skapa ökad ledighet

kring de legala helgdagarna. I en lag av ar 1904 stadgades salunda, att

örn de legala helgdagarna infölle på en söndag, finge ej betalning avkrävas

någon eller växelprotest äga rum följande dag. I en lag av år 1905 stadgades,

att örn de legala helgdagarna infölle på en fredag, finge betalning ej avkrävas

någon eller växelprotest äga rum följande dag. Örn de legala helgdagarna

infölle på en tisdag, gällde enahanda förbud den närmast föregående

dagen. 1909 föreskrevs genom lag, att örn den 1 november infölle på en

måndag, gällde samma förbud, som ovan nämnts, beträffande den 2 november.

I en lag från 1925 stadgades, att örn en affärsåtgärd (effet de commerce)

skulle företagas senast en dag, då på grund av ovan angivna lagar

krav på betalning ej finge framställas, framflyttades dagen för åtgärdens

företagande till den efter nämnda dagar närmast följande arbetsdagen. Genom

särskilda författningar ha de nu nämnda dagarna, å vilka betalning ej

får avkrävas någon, i viss utsträckning gjorts till lediga dagar inom förvaltningen.

I Damnark och Norge förekomma helgdagar i ungefär samma utsträckning

som i vårt land. I Danmark är den 5 juni (grundlovsdagen) och i

Norge den 17 maj i vissa hänseenden att betrakta som civila helgdagar. Genom

en lag av 1922 har i Danmark stadgats, att om grundlovsdagen infaller

på en söckendag, äro vissa inskränkningar, som avse helgdagar, tillämpliga å

grundlovsdagen från klockan 12 middagen. I Norge bruka banker och butiker

hållas stängda den 17 maj. I de danska och norska växel- och checklagarna

av år 1932, vilka tillkommit efter ratificering av de förut omtalade

mellanfolkliga konventionerna, lia i fråga örn åtgärder beträffande växel eller

check grundlovsdagen resp. den 17 maj likställts med allmän helgdag. Dan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet.

mark och Norge ha sålunda begagnat sig av det vid växel- och checkkonferenserna

i Genéve gjorda medgivandet att låta med helgdag likställa viss

söckendag.

Såsom framgår av den ovan lämnade utredningen hava såväl i förevarande

ärende som tidigare önskemål framförts att genom införande av ett antal

helt eller delvis arbetsfria dagar bereda vårt lands arbetande befolkning ökad

möjlighet till vila och rekreation. Utskottet finner detta syfte i och för sig

behjärtansvärt. De dagar, som enligt utskottets förmenande härvid i första

hand borde komma i fråga, äro påskafton, som ju infaller mellan två helgdagar,

samt midsommarafton och julafton, möjligen därutöver någon dag i

anslutning till söndag under den senare hälften av året, då antalet helgdagar

är väsentligt mindre än under årets tidigare skede. Såsom skäl emot införandet

av nya arbetsfria dagar har anförts, bland annat, att en minskning

av antalet arbetsdagar kunde i många fall betyda ekonomisk förlust för företagaren

och minskad inkomst för den anställde, varför en sådan åtgärd vore

betänklig ur såväl nationalekonomisk som privatekonomisk synpunkt. Såsom

en utväg att undgå eller reducera dessa olägenheter har angivits, att man

vid införandet av arbetsfria dagar kunde upphäva vissa helgdagar, vilkas

religiösa betydelse vore mindre starkt framträdande och vilka vore förlagda

till en ur rekreationssynpunkt mindre lämplig tid av året. I åtskilliga av

de yttranden, som avgivits över 1915 års riksdagsskrivelse, har vidare framhållits,

att lagstiftning för införandet av nya arbetsfria dagar ej borde föregå

sedvänjan utan sedvänjan gå först och lagstiftningen, örn så erfordrades, följa

reglerande efter. Ett flertal grupper av anställda hava numera efter överenskommelse

mellan företagare i samma bransch eller i annan ordning beretts

ledighet helt eller delvis å vissa söckendagar i anslutning till helgdagar

såsom å påskafton och midsommarafton. Det torde finnas anledning förmoda,

att strävandena att bereda allt bredare lager av vårt folk utsträckt

ledighet vid helger skola fortsätta och på den privata överenskommelsens väg

i allt större utsträckning förverkligas. Denna utveckling försvåras emellertid,

såsom i förevarande motion och de av Svenska bankföreningen och Svenska

bankmannaföreningen avgivna yttrandena framhållits, i viss mån av särskilda

stadganden i svensk lagstiftning angående bestämd tid för företagande

av rättshandlingar inom affärslivet. Möjligheten att bereda anställda den

ledighet, som i och för sig kunde anses önskvärd, skulle i ej oväsentlig mån

ökas, därest nämnda hinder i lagstiftningen kunde undanröjas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

låta verkställa utredning rörande lämpligheten av en sådan

ändring i gällande lagstiftning rörande bestämd tid för utförande

av vissa rättshandlingar inom affärslivet, att hinder

ej möter att hålla bankerna stängda påskafton, midsom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

9

marafton och julafton, då dessa dagar infalla å söckendag,

samt möjligen ytterligare någon helgfri dag i anslutning

till söndag under den senare hälften av året, ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 16 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Sam Larsson*, Gustaf

Tamm, P. Sandström*, Norman, Olof Carlsson* och Karl Bodin;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Pettersson i

Hällbacken*, Holmström, Hansson i Trollhättan, Sandström i Nyland, Österström*

och Lindberg* i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1934,

9 sami

g) avd.

Nr 16.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:134 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående införande i Sverige av motsvarighet till Englands ”bank holidays” och Tysklands ”Bankfeiertage a1 i texten