Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av jorddelning slag ens bestämmelser angående behandlingen av frågor rörande rätten till vattenområden och fiske vid j orddelning sförrättning ar.
1934-03-20 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1934:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av jorddelning slag ens bestämmelser angående behandlingen av frågor rörande rätten till vattenområden och fiske vid j orddelning sförrättning ar.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1934 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av
jorddelning slag ens bestämmelser angående behandlingen
av frågor rörande rätten till vattenområden
och fiske vid j orddelning sförrättning ar.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 21,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Frändén yrkat, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Majit ville skyndsamt
föranstalta örn utredning rörande de åtgärder, som kunna befinnas erforderliga
för undanröjande av olägenheterna av jorddelningslagens bestämmelser
angående behandlingen av frågor örn rätten till vattenområden och fiske vid
jorddelningsförrättningar, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kan giva anledning.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för berörda yrkande, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
motionen.
I 1 kap. 5 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet finnes uttryckligt
stadgande, att under ett skifteslags mark inbegripes jämväl sådant
till skifteslaget hörande område, som är täckt med vatten. Örn dylikt område
skiftas, blir såsom huvudregel jämväl fisket a området fördelat genom skiftet.
Varje särskilt område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt
ändamål eller eljest lämnats oskiftat, kan i regel utgöra ett skifteslag för
sig (1 kap. 2 § 3.). Ett undantag från sistnämnda stadgande innefattas i den
bestämmelsen, att vattentäckta områden, som vid skifte å det skifteslag, däri
de ingå, lämnats oskiftade, eller som med stöd av äldre lag skiftats endast i
avseende å områdenas nyttjande till fiske, icke vart för sig utan allenast tillsammans
skola utgöra ett skifteslag (1 kap. 6 §). Örn laga skifte a sadant
skifteslag skall äga rum, och delägare yrkar, att visst område av nyss angivet
slag skall uteslutas från skiftet, kan sådant område få avskiljas från skifteslaget
och skiftet omfatta allenast övriga vattentäckta områden. En förutsättning
härför är emellertid, att ett sådant förfarande finnes kunna ske utan någon
delägares förfång och att lämpligt skifte icke därigenom hindras.
1 10 kap. givas bestämmelser om undantag av mark från skifte samt om
bildande av servitut vid skifte. Skiftas vattentäckt område må fisket, örn det
ej förut delats, undantagas såsom för delägarna gemensamt, där sådant prövas
för delägarna i allmänhet medföra övervägande nytta och kunna ske utan någon
Bihang till riksdagens protokoll 1034. 0 sami. 2 avd. Nr 17.
G86 34
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
delägares förfång (7 §). I 9 § uppräknas exempel på servitut, som kunna
bildas vid laga skifte. Fiskeservitut omförmäles icke. Ehuru den uppräkning,
som göres i paragrafen, icke avser att vara uttömmande, tolkas dock
paragrafen så, att den anses icke medgiva, att vid laga skifte å vattentäckt område
fiskeservitut bildas. I syfte att förhindra, att fiskeservitut på en omväg
skalle kunna åstadkommas, i det att vid vattenområdes skiftande fisket jämlikt
10 kap. 7 § undantoges såsom för delägarna gemensamt och omedelbart
därefter skifte begärdes å det sålunda undantagna fisket, har ett stadgande
intagits i 20 kap. 8 §, innefattande förbud mot delning av fiske, som enligt
10 kap. 7 § undantagits såsom för delägarna gemensamt. Ej heller vid avstyckning
må fiskeservitut bildas (19 kap. 12 § tredje stycket). Har däremot vid
skifte av vattentäckt område fisket däri med stöd av äldre bestämmelser ej
intagits i delningen, eller utgör fiske särskild fastighet, får delning därav äga
rum, såframt det kan ske utan någon delägares förfång (20 kap. 8 §).
Det är mot bestämmelsen i 1 kap. 6 § jorddelningslagen, att samtliga vattentäckta
områden, som vid skifte å det skifteslag, däri de ingå, lämnats oskiftade,
eller som med tillämpning av äldre lag skiftats endast i avseende å områdets
nyttjande till fiske, såsom huvudregel tillsammans skola utgöra ett skifteslag,
som motionären främst riktar kritik.
Nu ifrågavarande stadgande saknar motsvarighet i förut gällande skifteslagstiftning.
En bestämmelse av sådant innehåll upptogs först i skifteslagstiftningskommitténs
betänkande av 1911 (16 §). Någon motivering för att vattentäckta
områden, som äro samfällda, endast tillsammans skulle bilda ett skifteslag,
under det att andra för samfälld räkning avsatta områden — upplagsplatser,
myrtag etc. — var för sig skulle utgöra ett skifteslag, lämnades icke
i betänkandet. I skifteslagstiftningskommissionens betänkande av 1918 återfanns
i 1 kap. 7 § ett i sak överensstämmande stadgande. Jordstyckningskommissionens
förslag av 1920 återgav paragrafen enligt 1918 års förslag. Lagrådet
yttrade 1926 beträffande nu ifrågavarande stadgande intet angående
grunden till att beträffande skifte av samfällda vattenområden andra regler
skulle gälla än i fråga örn andra för samfällt behov avsatta områden. I propositionen
till 1926 års riksdag med förslag till jorddelningslag (nr 38) samt
1 utskottsutlåtande (första särskilda utskottets utlåtande nr 1) i anledning av
propositionen lämnades icke några upplysningar angående nämnda spörsmål.
I motionen har i första hand berörts frågan örn de i 1 kap. 6 § stadgade
bestämmelsernas betydelse beträffande överlåtelser av andelar i samfällda vattenfall.
Härutinnan har anförts bland annat:
. överlåtelse av enbart en fastighets andel i visst samfällt vattenfall kunde
icke ske, utan överlåtelsen måste samtidigt omfatta fastighetens andel i alla
andra samfällda vattenområden, sjöar, åar o. s. v. Denna konsekvens av lagens
bestämmelser vöre till direkt skada. Köparen av vattenfallsandelen önskade
vanligtvis icke förvärva andra vattenområden än vattenfallet, och säljaren ville
givetvis behålla i sm ägo sm andel i återstående vattenområden. Det torde
emellertid även vara klart, att säljaren under dylika förutsättningar icke kunde
påräkna någon särskild ersättning för de vattenområden, som lagen påtvingade
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
köparen. Teoretiskt kunde frågan lösas, där det vöre fråga örn köp, under
förutsättning att vattenfallsköparen samtidigt förvarvade alla andelar i ett vattenfall
(genom avstyckning enligt 19 kap. 2 §) eller att vattenområdena skiftades
Den förra möjligheten kunde, enligt vad erfarenheten visade lämpligen
icke användas, enär den förutsatte en publicitet av det blivande vatteniallslorvärvet,
vilken publicitet genast medförde omfattande ekonomiska spekulationer
av ovidkommande intressen, som lade hinder i vägen för den legale koparen.
Den senare möjligheten eller att samtliga vattenområden skiftades forekomme
mycket sällan. Av det sagda framginge, att gällande lag medverkade till att
frånhända de mindre fastighetsägarna värden, vilka dessa mangen gang skulle
kunna nyttiggöra för andra ändamål. Förvärvet av vattenfall vöre emellertid
å andra sidan för samhället nyttigt, varför lagen borde kunna tillrattalaggas,
så att den på ett förnuftigt sätt kunde tillgodose såväl köparens som saljarens
av vattenfall intressen.
Vidare har i motionen erinrats örn, att köp av enbart en fastighets andel i
viss vattenrätt icke vore möjlig vare sig enligt förut eller nu gällande lag.
Vattenrätten måste anknytas till visst område å marken såsom bärare avrätten.
Tidigare kunde köp äga rum, varvid nämnda område a marken kunde
hava så liten areal som något hundratal kvadratmeter. En vattenrättsköpare
kunde på så sätt erhålla ett stort antal små markområden här och där i skiiteslaget.
Av dessa småfastigheter hade köparen i allmänhet icke någon nytta,
men de vore till uppenbar skada för den legitima jorddelningens strävan elter
ändamålsenlig jorddelning. Det vore meningslöst att fästa andelsrätter i vattenrätt
vid visst jordområde.
Vattenfallsstyreisen har tidigare haft det i motionen nu berörda spörsmålet
under övervägande och i skrivelse till Kungl. Majit den 20 mars 1931 hemställt
örn ändring i jorddelningslagen 19 kap. 3 § och tilläventyrs i andra därmed
sammanhängande lagrum för att undanröja svårigheterna för förvärv av
vattenfall och vattenfallsandelar. I nämnda skrivelse har anförts bland annat
följande:
Under de årtionden, vilka närmast föregingo ikraftträdandet av lagen den
18 juni 1926 örn delning av jord å landet, har i praktiken vattenrätt vanligen
förvärvats nå det sätt, att från den ägolott, till vilken dylik rätt varit knuten,
ägostyckats ett — till sin areal ofta mycket litet — jordområde. Till detta har
då lagts stamfastighetens liela vattenrätt eller andel i samfälld sådan. Det har
i dylikt fall varit likgiltigt, om stamfastigheten endast haft en ideell andel i
samfälld vattenrätt, eller om stamfastigheten tidigare tillskiftats vattnet utanför
sin strand.
Även efter jorddelningslagens ikraftträdande har ett liknande iöriaranae
vid avstyckning av jordområden till en tid kunnat av vattenfallsköpare användas.
Under åberopande att förfaringssättet icke överensstämde med bestämmelserna
i 19 kap. 3 § nämnda lag, har emellertid fastställelse å dylika smaavstyckningar
sedermera å vissa håll vägrats.
Denna uppfattning medför emellertid betydande svårigheter för den, som
önskar förvärva andelar i ett vattenfall. Jorddelningslagen uppställer såsom
villkor för avstyckning, att ett avstyckat område skall såsom sådant tjäna ett
visst ändamål, t. ex. utgöra fastighet för jordbruk och skogsbruk eller byggnadsplats
eller ock för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed
jämförligt ändamål (19 kap. jorddelningslagen).
Att jorddelningslagen sålunda lämnar rum för olika tolkningar är synnor
-
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
ligell beklagligt och medför i högsta grad ovisshet och svårigheter för köpare
av vattenfall.
Nu kan visserligen invändas, att en köpare av vattenrätt kan förvärva ett så
stort jordområde, att detsamma självständigt kan tjäna något av de ändamål,
för vilka avstyckning får ske, och tillika i köpeavhandlingen föreskriva, att
vattenrätten för stamfastigheten i samband med avstyckningen lägges till den
avstyckade fastigheten. Särskilt i skifteslag, vilka bestå av ett flertal i
mantal satta ägolotter, måste emellertid självfallet det stora flertalet jordområden,
vilka av kraftverksintressenten förvärvas, bliva för hans direkta intressen
onyttiga. Endast såsom bärare av rätten till vattnets utnyttjande äro
de för honom av värde. I varje fall måste det anses mindre lyckligt, att lagen
tvingar en vattenfallsintressent att på detta sätt — för att i fullt lojalt syfte
kunna förvärva en vattenrätt —- inköpa en mångfald för honom onyttiga fastigheter.
vilka han sedan har att på lämpligt sätt förvalta. Är vattenrätten skiftad
med^stranden, har visserligen förvärvet kunnat avse vattenområden eller strandområden,
vilka för dammläge, uppdämning och dylikt för köparen äro av ett
visst intresse.
Om åter vattenrätten är oskiftad och säljarens fastighet eventuellt är belägen
långt borta från vattendraget, äger vad ovan sagts sin fulla tillämpning.
För^ att i ett sådant fall inköpa själva vattenområdet och avstycka vattenområdet
skulle det med ovan angivna tolkning erfordras en uppgörelse med
samtliga skiftesdelägare. Men ytterst sällan torde denna möjlighet stå öppen.
I regel är köparen erbjuden att inköpa en större eller mindre majoritet i byns
vattenrätt och anser sig böra göra detta i förhoppning att senare efter hand
komplettera detta förvärv med köp av ytterligare andelar. Ett sådant förfarande,
som kan betraktas såsom det allmännast förekommande vid vattenfallsköp,
skulle med nämnda lagtolkning icke kunna genomföras.
Av ovanstående redogörelse rörande jorddelningslagens bestämmelser inses
lätt de svårigheter, som numera möta en vattenfallsintressent vid förvärv av
vattenrätt.---
De svårigheter, som möta en vattenfallsintressent. äro enligt vattenfallsstyrelsens
uppfattning av den natur, att man allvarligt bör överväga att göra
en ändring i 19 kap. 3 § jorddelningslagen. En dylik ändring kan givetvis
göras pa mera än ett sätt. Det kan ju tänkas, att, när avstyckningen avsåge
förvärv av vattenrätt, undantag medgåves från den i 19 kap. 3 § första stycket
av lagen uppställda huvudregeln. Det kunde ur lantmäterisynpunkt å andra
sidan synas vara alltför obekvämt att behöva redovisa så små områden, som
på detta sätt skulle kunna skapas, och det måste ju medgivas, att även dessa
obetydliga områden sakna allt annat existensberättigande än såsom bärare av
vattenrätt. Man kunde då måhända tänka sig, att den till en kameral enhet
hörande andelen i ett skifteslags vattenområde eller i visst vattenfall, visst
utmål eller visst fiske kunde för sig avstyckas, utan att något jordområde behövde
frånskiljas stamfastigheten. Avstyckningen kunde givetvis ändå upptagas
under särskild beteckning i jordregistret och för sig lagfaras, och någon
oreda i fastighetsredovisningen kunde icke bliva följden av en dylik ändring
.lorddelningslagen; genom ett sadant förfarande skulle förekommas den jordsplittring
i smålotter, som jorddelningslagen är angelägen att söka undvika.
Denna skrivelse har ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Enligt vad utskottet inhämtat torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke det
i skrivelsen berörda spörsmålet, vilket torde böra ses ej blott från jorddelningssynpunkt
utan även ur civilrättslig synpunkt, kommer att behandlas först i
samband med en allmän revision av jordabalken.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
5
I motionen har vidare uppmärksamheten riktats på jorddelningslagens bestämmelser
rörande fiske. Härvid har framhållits, bland annat:
Bestämmelserna i gällande lag, som icke medgåve bildandet av fiskeservitut,
utgjorde ofta hinder för tilldelning av fiskerätt, särskilt till nybildade mindre
fastigheter. Vatten, grund och fiske ansåges böra utgöra ett helt. Ville en
fastighetsägare avhända sig sin andel i samfälld fiskerätt i ett vattendrag,
måste avhändelsen omfatta även säljaren tillhörig fiskerätt i övriga till skifteslaget
hörande samfällda vattenområden. Behövde sålunda t. ex. en vattenfallsköpare
förvärva förutom vattenrätt även fiskerätt ovan och nedan det blivande
kraftverket, måste samtidigt inköpas all den säljande fastighetens fiskerätt i
samtliga andra samfällda vattenområden inom skifteslaget. Särskild ersättning
för den fiskerätt, som sålunda påtvingades köparen, vore i allmänhet
utesluten.
I motionen har omnämnts, att de i densamma behandlade frågorna varit
föremål för överläggning vid Sveriges lantmätareförenings årsmöte 1933. Av
protokoll, hållet vid nämnda möte den 27 och 28 mars 1933 inhämtas, att överlantmätaren
F. C. R. Langéen därvid hållit ett föredrag rörande »Några synpunkter
angående behandlingen av frågan örn rätten till vatten, grund och
fiske vid förrättningar enligt jorddelningslagen», samt att mötet efter diskussion
i ärendet beslutat »uttala sig för en uppmjukning av jorddelningslagens
bestämmelser angående vattenområden och fiske» (det tryckta protokollet sid.
30—39, 44—46 och 77—81).
Utskottet får vidare omnämna, att enligt vad utskottet inhämtat för närvarande
inom lantmäteristyrelsen förberedes en hemställan till Kungl. Majit om
revision i vissa delar av gällande jorddelningslagstiftning. Framställning i
ämnet torde komma att överlämnas till Kungl. Majit redan innevarande år.
Jämväl frågan om ändring i de stadganden i jorddelningslagen, som i förevarande
motion berörts, kommer, enligt vad utskottet inhämtat, att innefattas i
denna framställning.
I anledning av vattenfallsstyrelsens skrivelse den 20 mars 1931 samt den
framställning till Kungl. Majit om ändringar i jorddelningslagen, som lantmäteristyrelsen
har under utarbetande, torde frågor om ganska djupgående
ändringar i nämnda lag komma att av Kungl. Majit upptagas till prövning.
Flera av de spörsmål, som därvid torde bliva föremål för bedömande, äro mycket
svårlösta, och de lära icke kunna avgöras annorledes än i sammanhang med en
allmän revision av jordabalken. Vissa av de frågor, som behandlats i förevarande
motion, äro av sådan beskaffenhet. Ett i motionen berört spörsmål
synes emellertid vara av den natur, att det kan lösas fristående, nämligen
frågan örn ändring av det i 6 § av 1 kapitlet jorddelningslagen upptagna stadgandet,
att vattentäckta områden, som vid skifte å det skifteslag, däri de ingå,
lämnats .oskiftade, eller som med stöd av äldre lag skiftats endast i avseende å
områdenas utnyttjande till fiske, icke vart för sig utan allenast tillsammans
skola utgöra ett skifteslag. Särskilda olägenheter hava på grund av detta stadgande
uppstått, vilket framgår av motiveringen i motionen.
Utskottet.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
Med anledning av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av ifrågavarande motion, måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville låta
verkställa utredning örn lämpligheten av sådan ändring i 6 § av
1 kapitlet i lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet
att vattentäckta områden, som vid skifte å det skifteslag, däri
de ingå, lämnats oskiftade, eller som med stöd av äldre lag
skiftats endast i avseende å områdenas utnyttjande till fiske,
skola vart för sig och icke allenast tillsammans utgöra ett skifteslag
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan giva anledning.
Stockholm den 20 mars 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, P. Sandström,, Norman, Olof
Carlsson, Karl Bodin och John Björck;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,
Johanson i Hallagården, Wallerius, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken
och Sandberg.
Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:145 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om revision av jorddelningslagens bestämmelser angående behandlingen av frågor rörande rätten till vattenomr a1 i texten