Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av jorddelning slag ens bestämmelser angående behandlingen av frågor rörande rätten till vattenområden och fiske vid j orddelning sförrättning ar.

1934-03-20 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av jorddelning slag ens bestämmelser angående behandlingen av frågor rörande rätten till vattenområden och fiske vid j orddelning sförrättning ar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av

jorddelning slag ens bestämmelser angående behandlingen

av frågor rörande rätten till vattenområden

och fiske vid j orddelning sförrättning ar.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 21,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Frändén yrkat, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Majit ville skyndsamt

föranstalta örn utredning rörande de åtgärder, som kunna befinnas erforderliga

för undanröjande av olägenheterna av jorddelningslagens bestämmelser

angående behandlingen av frågor örn rätten till vattenområden och fiske vid

jorddelningsförrättningar, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kan giva anledning.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för berörda yrkande, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

motionen.

I 1 kap. 5 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet finnes uttryckligt

stadgande, att under ett skifteslags mark inbegripes jämväl sådant

till skifteslaget hörande område, som är täckt med vatten. Örn dylikt område

skiftas, blir såsom huvudregel jämväl fisket a området fördelat genom skiftet.

Varje särskilt område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt

ändamål eller eljest lämnats oskiftat, kan i regel utgöra ett skifteslag för

sig (1 kap. 2 § 3.). Ett undantag från sistnämnda stadgande innefattas i den

bestämmelsen, att vattentäckta områden, som vid skifte å det skifteslag, däri

de ingå, lämnats oskiftade, eller som med stöd av äldre lag skiftats endast i

avseende å områdenas nyttjande till fiske, icke vart för sig utan allenast tillsammans

skola utgöra ett skifteslag (1 kap. 6 §). Örn laga skifte a sadant

skifteslag skall äga rum, och delägare yrkar, att visst område av nyss angivet

slag skall uteslutas från skiftet, kan sådant område få avskiljas från skifteslaget

och skiftet omfatta allenast övriga vattentäckta områden. En förutsättning

härför är emellertid, att ett sådant förfarande finnes kunna ske utan någon

delägares förfång och att lämpligt skifte icke därigenom hindras.

1 10 kap. givas bestämmelser om undantag av mark från skifte samt om

bildande av servitut vid skifte. Skiftas vattentäckt område må fisket, örn det

ej förut delats, undantagas såsom för delägarna gemensamt, där sådant prövas

för delägarna i allmänhet medföra övervägande nytta och kunna ske utan någon

Bihang till riksdagens protokoll 1034. 0 sami. 2 avd. Nr 17.

G86 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

delägares förfång (7 §). I 9 § uppräknas exempel på servitut, som kunna

bildas vid laga skifte. Fiskeservitut omförmäles icke. Ehuru den uppräkning,

som göres i paragrafen, icke avser att vara uttömmande, tolkas dock

paragrafen så, att den anses icke medgiva, att vid laga skifte å vattentäckt område

fiskeservitut bildas. I syfte att förhindra, att fiskeservitut på en omväg

skalle kunna åstadkommas, i det att vid vattenområdes skiftande fisket jämlikt

10 kap. 7 § undantoges såsom för delägarna gemensamt och omedelbart

därefter skifte begärdes å det sålunda undantagna fisket, har ett stadgande

intagits i 20 kap. 8 §, innefattande förbud mot delning av fiske, som enligt

10 kap. 7 § undantagits såsom för delägarna gemensamt. Ej heller vid avstyckning

må fiskeservitut bildas (19 kap. 12 § tredje stycket). Har däremot vid

skifte av vattentäckt område fisket däri med stöd av äldre bestämmelser ej

intagits i delningen, eller utgör fiske särskild fastighet, får delning därav äga

rum, såframt det kan ske utan någon delägares förfång (20 kap. 8 §).

Det är mot bestämmelsen i 1 kap. 6 § jorddelningslagen, att samtliga vattentäckta

områden, som vid skifte å det skifteslag, däri de ingå, lämnats oskiftade,

eller som med tillämpning av äldre lag skiftats endast i avseende å områdets

nyttjande till fiske, såsom huvudregel tillsammans skola utgöra ett skifteslag,

som motionären främst riktar kritik.

Nu ifrågavarande stadgande saknar motsvarighet i förut gällande skifteslagstiftning.

En bestämmelse av sådant innehåll upptogs först i skifteslagstiftningskommitténs

betänkande av 1911 (16 §). Någon motivering för att vattentäckta

områden, som äro samfällda, endast tillsammans skulle bilda ett skifteslag,

under det att andra för samfälld räkning avsatta områden — upplagsplatser,

myrtag etc. — var för sig skulle utgöra ett skifteslag, lämnades icke

i betänkandet. I skifteslagstiftningskommissionens betänkande av 1918 återfanns

i 1 kap. 7 § ett i sak överensstämmande stadgande. Jordstyckningskommissionens

förslag av 1920 återgav paragrafen enligt 1918 års förslag. Lagrådet

yttrade 1926 beträffande nu ifrågavarande stadgande intet angående

grunden till att beträffande skifte av samfällda vattenområden andra regler

skulle gälla än i fråga örn andra för samfällt behov avsatta områden. I propositionen

till 1926 års riksdag med förslag till jorddelningslag (nr 38) samt

1 utskottsutlåtande (första särskilda utskottets utlåtande nr 1) i anledning av

propositionen lämnades icke några upplysningar angående nämnda spörsmål.

I motionen har i första hand berörts frågan örn de i 1 kap. 6 § stadgade

bestämmelsernas betydelse beträffande överlåtelser av andelar i samfällda vattenfall.

Härutinnan har anförts bland annat:

. överlåtelse av enbart en fastighets andel i visst samfällt vattenfall kunde

icke ske, utan överlåtelsen måste samtidigt omfatta fastighetens andel i alla

andra samfällda vattenområden, sjöar, åar o. s. v. Denna konsekvens av lagens

bestämmelser vöre till direkt skada. Köparen av vattenfallsandelen önskade

vanligtvis icke förvärva andra vattenområden än vattenfallet, och säljaren ville

givetvis behålla i sm ägo sm andel i återstående vattenområden. Det torde

emellertid även vara klart, att säljaren under dylika förutsättningar icke kunde

påräkna någon särskild ersättning för de vattenområden, som lagen påtvingade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

köparen. Teoretiskt kunde frågan lösas, där det vöre fråga örn köp, under

förutsättning att vattenfallsköparen samtidigt förvarvade alla andelar i ett vattenfall

(genom avstyckning enligt 19 kap. 2 §) eller att vattenområdena skiftades

Den förra möjligheten kunde, enligt vad erfarenheten visade lämpligen

icke användas, enär den förutsatte en publicitet av det blivande vatteniallslorvärvet,

vilken publicitet genast medförde omfattande ekonomiska spekulationer

av ovidkommande intressen, som lade hinder i vägen för den legale koparen.

Den senare möjligheten eller att samtliga vattenområden skiftades forekomme

mycket sällan. Av det sagda framginge, att gällande lag medverkade till att

frånhända de mindre fastighetsägarna värden, vilka dessa mangen gang skulle

kunna nyttiggöra för andra ändamål. Förvärvet av vattenfall vöre emellertid

å andra sidan för samhället nyttigt, varför lagen borde kunna tillrattalaggas,

så att den på ett förnuftigt sätt kunde tillgodose såväl köparens som saljarens

av vattenfall intressen.

Vidare har i motionen erinrats örn, att köp av enbart en fastighets andel i

viss vattenrätt icke vore möjlig vare sig enligt förut eller nu gällande lag.

Vattenrätten måste anknytas till visst område å marken såsom bärare avrätten.

Tidigare kunde köp äga rum, varvid nämnda område a marken kunde

hava så liten areal som något hundratal kvadratmeter. En vattenrättsköpare

kunde på så sätt erhålla ett stort antal små markområden här och där i skiiteslaget.

Av dessa småfastigheter hade köparen i allmänhet icke någon nytta,

men de vore till uppenbar skada för den legitima jorddelningens strävan elter

ändamålsenlig jorddelning. Det vore meningslöst att fästa andelsrätter i vattenrätt

vid visst jordområde.

Vattenfallsstyreisen har tidigare haft det i motionen nu berörda spörsmålet

under övervägande och i skrivelse till Kungl. Majit den 20 mars 1931 hemställt

örn ändring i jorddelningslagen 19 kap. 3 § och tilläventyrs i andra därmed

sammanhängande lagrum för att undanröja svårigheterna för förvärv av

vattenfall och vattenfallsandelar. I nämnda skrivelse har anförts bland annat

följande:

Under de årtionden, vilka närmast föregingo ikraftträdandet av lagen den

18 juni 1926 örn delning av jord å landet, har i praktiken vattenrätt vanligen

förvärvats nå det sätt, att från den ägolott, till vilken dylik rätt varit knuten,

ägostyckats ett — till sin areal ofta mycket litet — jordområde. Till detta har

då lagts stamfastighetens liela vattenrätt eller andel i samfälld sådan. Det har

i dylikt fall varit likgiltigt, om stamfastigheten endast haft en ideell andel i

samfälld vattenrätt, eller om stamfastigheten tidigare tillskiftats vattnet utanför

sin strand.

Även efter jorddelningslagens ikraftträdande har ett liknande iöriaranae

vid avstyckning av jordområden till en tid kunnat av vattenfallsköpare användas.

Under åberopande att förfaringssättet icke överensstämde med bestämmelserna

i 19 kap. 3 § nämnda lag, har emellertid fastställelse å dylika smaavstyckningar

sedermera å vissa håll vägrats.

Denna uppfattning medför emellertid betydande svårigheter för den, som

önskar förvärva andelar i ett vattenfall. Jorddelningslagen uppställer såsom

villkor för avstyckning, att ett avstyckat område skall såsom sådant tjäna ett

visst ändamål, t. ex. utgöra fastighet för jordbruk och skogsbruk eller byggnadsplats

eller ock för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed

jämförligt ändamål (19 kap. jorddelningslagen).

Att jorddelningslagen sålunda lämnar rum för olika tolkningar är synnor
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

ligell beklagligt och medför i högsta grad ovisshet och svårigheter för köpare

av vattenfall.

Nu kan visserligen invändas, att en köpare av vattenrätt kan förvärva ett så

stort jordområde, att detsamma självständigt kan tjäna något av de ändamål,

för vilka avstyckning får ske, och tillika i köpeavhandlingen föreskriva, att

vattenrätten för stamfastigheten i samband med avstyckningen lägges till den

avstyckade fastigheten. Särskilt i skifteslag, vilka bestå av ett flertal i

mantal satta ägolotter, måste emellertid självfallet det stora flertalet jordområden,

vilka av kraftverksintressenten förvärvas, bliva för hans direkta intressen

onyttiga. Endast såsom bärare av rätten till vattnets utnyttjande äro

de för honom av värde. I varje fall måste det anses mindre lyckligt, att lagen

tvingar en vattenfallsintressent att på detta sätt — för att i fullt lojalt syfte

kunna förvärva en vattenrätt —- inköpa en mångfald för honom onyttiga fastigheter.

vilka han sedan har att på lämpligt sätt förvalta. Är vattenrätten skiftad

med^stranden, har visserligen förvärvet kunnat avse vattenområden eller strandområden,

vilka för dammläge, uppdämning och dylikt för köparen äro av ett

visst intresse.

Om åter vattenrätten är oskiftad och säljarens fastighet eventuellt är belägen

långt borta från vattendraget, äger vad ovan sagts sin fulla tillämpning.

För^ att i ett sådant fall inköpa själva vattenområdet och avstycka vattenområdet

skulle det med ovan angivna tolkning erfordras en uppgörelse med

samtliga skiftesdelägare. Men ytterst sällan torde denna möjlighet stå öppen.

I regel är köparen erbjuden att inköpa en större eller mindre majoritet i byns

vattenrätt och anser sig böra göra detta i förhoppning att senare efter hand

komplettera detta förvärv med köp av ytterligare andelar. Ett sådant förfarande,

som kan betraktas såsom det allmännast förekommande vid vattenfallsköp,

skulle med nämnda lagtolkning icke kunna genomföras.

Av ovanstående redogörelse rörande jorddelningslagens bestämmelser inses

lätt de svårigheter, som numera möta en vattenfallsintressent vid förvärv av

vattenrätt.---

De svårigheter, som möta en vattenfallsintressent. äro enligt vattenfallsstyrelsens

uppfattning av den natur, att man allvarligt bör överväga att göra

en ändring i 19 kap. 3 § jorddelningslagen. En dylik ändring kan givetvis

göras pa mera än ett sätt. Det kan ju tänkas, att, när avstyckningen avsåge

förvärv av vattenrätt, undantag medgåves från den i 19 kap. 3 § första stycket

av lagen uppställda huvudregeln. Det kunde ur lantmäterisynpunkt å andra

sidan synas vara alltför obekvämt att behöva redovisa så små områden, som

på detta sätt skulle kunna skapas, och det måste ju medgivas, att även dessa

obetydliga områden sakna allt annat existensberättigande än såsom bärare av

vattenrätt. Man kunde då måhända tänka sig, att den till en kameral enhet

hörande andelen i ett skifteslags vattenområde eller i visst vattenfall, visst

utmål eller visst fiske kunde för sig avstyckas, utan att något jordområde behövde

frånskiljas stamfastigheten. Avstyckningen kunde givetvis ändå upptagas

under särskild beteckning i jordregistret och för sig lagfaras, och någon

oreda i fastighetsredovisningen kunde icke bliva följden av en dylik ändring

.lorddelningslagen; genom ett sadant förfarande skulle förekommas den jordsplittring

i smålotter, som jorddelningslagen är angelägen att söka undvika.

Denna skrivelse har ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke det

i skrivelsen berörda spörsmålet, vilket torde böra ses ej blott från jorddelningssynpunkt

utan även ur civilrättslig synpunkt, kommer att behandlas först i

samband med en allmän revision av jordabalken.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

5

I motionen har vidare uppmärksamheten riktats på jorddelningslagens bestämmelser

rörande fiske. Härvid har framhållits, bland annat:

Bestämmelserna i gällande lag, som icke medgåve bildandet av fiskeservitut,

utgjorde ofta hinder för tilldelning av fiskerätt, särskilt till nybildade mindre

fastigheter. Vatten, grund och fiske ansåges böra utgöra ett helt. Ville en

fastighetsägare avhända sig sin andel i samfälld fiskerätt i ett vattendrag,

måste avhändelsen omfatta även säljaren tillhörig fiskerätt i övriga till skifteslaget

hörande samfällda vattenområden. Behövde sålunda t. ex. en vattenfallsköpare

förvärva förutom vattenrätt även fiskerätt ovan och nedan det blivande

kraftverket, måste samtidigt inköpas all den säljande fastighetens fiskerätt i

samtliga andra samfällda vattenområden inom skifteslaget. Särskild ersättning

för den fiskerätt, som sålunda påtvingades köparen, vore i allmänhet

utesluten.

I motionen har omnämnts, att de i densamma behandlade frågorna varit

föremål för överläggning vid Sveriges lantmätareförenings årsmöte 1933. Av

protokoll, hållet vid nämnda möte den 27 och 28 mars 1933 inhämtas, att överlantmätaren

F. C. R. Langéen därvid hållit ett föredrag rörande »Några synpunkter

angående behandlingen av frågan örn rätten till vatten, grund och

fiske vid förrättningar enligt jorddelningslagen», samt att mötet efter diskussion

i ärendet beslutat »uttala sig för en uppmjukning av jorddelningslagens

bestämmelser angående vattenområden och fiske» (det tryckta protokollet sid.

30—39, 44—46 och 77—81).

Utskottet får vidare omnämna, att enligt vad utskottet inhämtat för närvarande

inom lantmäteristyrelsen förberedes en hemställan till Kungl. Majit om

revision i vissa delar av gällande jorddelningslagstiftning. Framställning i

ämnet torde komma att överlämnas till Kungl. Majit redan innevarande år.

Jämväl frågan om ändring i de stadganden i jorddelningslagen, som i förevarande

motion berörts, kommer, enligt vad utskottet inhämtat, att innefattas i

denna framställning.

I anledning av vattenfallsstyrelsens skrivelse den 20 mars 1931 samt den

framställning till Kungl. Majit om ändringar i jorddelningslagen, som lantmäteristyrelsen

har under utarbetande, torde frågor om ganska djupgående

ändringar i nämnda lag komma att av Kungl. Majit upptagas till prövning.

Flera av de spörsmål, som därvid torde bliva föremål för bedömande, äro mycket

svårlösta, och de lära icke kunna avgöras annorledes än i sammanhang med en

allmän revision av jordabalken. Vissa av de frågor, som behandlats i förevarande

motion, äro av sådan beskaffenhet. Ett i motionen berört spörsmål

synes emellertid vara av den natur, att det kan lösas fristående, nämligen

frågan örn ändring av det i 6 § av 1 kapitlet jorddelningslagen upptagna stadgandet,

att vattentäckta områden, som vid skifte å det skifteslag, däri de ingå,

lämnats .oskiftade, eller som med stöd av äldre lag skiftats endast i avseende å

områdenas utnyttjande till fiske, icke vart för sig utan allenast tillsammans

skola utgöra ett skifteslag. Särskilda olägenheter hava på grund av detta stadgande

uppstått, vilket framgår av motiveringen i motionen.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Med anledning av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av ifrågavarande motion, måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville låta

verkställa utredning örn lämpligheten av sådan ändring i 6 § av

1 kapitlet i lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet

att vattentäckta områden, som vid skifte å det skifteslag, däri

de ingå, lämnats oskiftade, eller som med stöd av äldre lag

skiftats endast i avseende å områdenas utnyttjande till fiske,

skola vart för sig och icke allenast tillsammans utgöra ett skifteslag

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan giva anledning.

Stockholm den 20 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, P. Sandström,, Norman, Olof

Carlsson, Karl Bodin och John Björck;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,

Johanson i Hallagården, Wallerius, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken

och Sandberg.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:145 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om revision av jorddelningslagens bestämmelser angående behandlingen av frågor rörande rätten till vattenomr a1 i texten