Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18

1934-03-20 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:18, Andra lagutskottets utlåtande Nr 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1934 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

de ekonomiska och sociala verkningarna av de s. k.

enhet sprisföret agen inom detaljhandeln m. to.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fem inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första

kammaren nr 13 av herr Wohlin m. fl. samt motionerna i andra kammaren

nr 27 av herr Jacobsson to. fl., nr 28 av herr Meyerhöffer m. fl., nr 30 av herr

Hagberg i Malmö to. fl. samt nr 501 av herrar Wallén och Nyblom.

I motionerna 1:13 och II: 30, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla dels örn en allsidig, förutsättningslös

utredning skyndsammast möjligt angående de ekonomiska och sociala

verkningarna här i landet av tillvaron av de s. k. enhetsprisf öre tagen inom

detaljhandeln, varvid uppmärksamheten även borde skänkas åt denna företagsforms

inverkan på svensk kvalitetsproduktion, dels ock, därest denna utredning

därtill kunde giva anledning, örn förslag till åtgärder ägnade att motverka

enhetsprissystemets icke önskvärda följder.

I motionen II: 27 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att en skyndsam utredning måtte företagas angående de s. k.

enhetsprisaffärernas ekonomiska och sociala inverkan på näringslivet samt angående

åtgärder mot desamma.

I motionen II: 28 har föreslagits, att riksdagen för sin del måtte besluta antaga

följande förslag till

»L a g

om förbud mot öppnande och utvidgning av s. k. enhetsprisaffiirer.

Med enhetsprisaffär förstås i denna lag varje företag, som för försäljning

i minut till salu håller ett flertal ej samhöriga varuslag uteslutande eller till

övervägande del i ett eller flera bestämda standardprislägen.

§ 2.

öppnande av nya och utvidgning av bestående enhetsprisaffärer förbjudes.

§ 3-

Den, som i strid mot denna lag öppnar eller utvidgar enhetsprisaffär, straffes

med dagsböter, varjämte de olovligen saluhållna varorna dömas förbrutna.

§ 4.

Den som under tid, då han för förseelse emot denna lag är under tilltal

ställd, samma förseelse fortsätter eller förnyar, skall, när han därtill lagligen

Bihang till riksdagens protokoll 198Jf. 9 sami. % avd. Nr 18. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

förvunnen varder, fällas, för varje gång åtal emot honom ägt rum och han

därav undfått del, till de böter, som för förseelsen äro bestämda.

, § 5.

Å olovligen saluhållna varor må allmän åklagare lägga beslag.

Anställes ej åtal inom en månad från det beslag skedde, skall beslaget anses

förfallet.

Finner åklagaren, att fara är för varornas förstörelse eller att kostnaden

för deras förvarande skulle bliva större än skäligt är, skola de av åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som örn auktion å utmätt lös egendom

är föreskrivet. Försäljningssumman skall nedsättas i riksbanken på sätt

särskilt är stadgat; och skall örn insättning i bankinrättning vidare gälla vad

i 160 § utsökningslagen sägs.

§ 6.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

§ 7.

Denna lag träder genast i kraft och gäller t. o. m. den 31 december 1935. Å

förseelse, som under lagens giltighetstid begåtts, skola jämväl efter utgåendet

av nämnda tid tillämpas i lagen meddelade bestämmelser.»

I motionen II: 501 slutligen har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Majit måtte anhålla örn utredning rörande de samhällsskadliga verkningar

av illojal konkurrens från s. k. enhetsprisföretag, som hota den enskilda

handelns och hantverkets bestånd och utveckling.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet har berett vissa företag och sammanslutningar tillfälle att yttra

sig över de förevarande motionerna, nämligen Enhetspris aktiebolaget Epa,

Tempo aktiebolag, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

industriförbund, Sveriges hantverksorganisation och svenska handelsarbetareförbundet.

Yttranden hava inkommit från samtliga nu nämnda företag

och sammanslutningar och finnas såsom bilagor A—G fogade vid detta

utlåtande. Utskottet tillåter sig att hänvisa till yttrandenas innehåll.

I förevarande ämne hava vidare skrivelser inkommit till utskottet dels

från föreningen Gefle köpmän ävensom Gefle köpmannaförening, dels ock

från vissa företag, som leverera varor till enhetsprisaffärer, nämligen Bröderna

Engblom & C:o borst- & penselfabrik i Kristinehamn, E. Ericssons kokkärlsfabrik

i Hovsta, Aktiebolaget tång & verktyg i Eskilstuna samt Aktiebolaget

Fåglaviks glasbruk i Göteborg.

I en vid 1933 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 397, hemställde

herr Wallén, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla

örn utredning enligt lagen örn undersökning av monopolistiska företag eller

på annat sätt rörande trustartade företag, som genom illojal konkurrens hotade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

3

den enskilda handelns och hantverkets bestånd. I motiveringen till motionen

omnämndes bl. a. s. k. enhetsprisaffärer.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vars behandling motionen

hänvisades, inhämtade yttrande över densamma av kommerskollegium samt

från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, Kooperativa förbundets

styrelse, Sveriges köpmannaförbund och styrelsen för Sveriges liantverksorganisation.

I utlåtande, nr 4, yttrade tillfälliga utskottet:

Den föreliggande motionen riktar sig mot en viss art av företag på detaljhandelns

område, vilka företag av motionären benämnas trustartade och som

genom illojal konkurrens skulle hota den enskilda handelns och hantverkets

bestånd och utveckling. Av motiveringen att döma torde emellertid de avsedda

företagen lämpligare böra betecknas som mångfilialföretag. I varje fall synes

det utskottet uppenbart, att förutsättningar saknas för ett ingripande, gentemot

dessa företag enligt 1925 års lag angående monopolistiska företag, vilket även

framhållits i flertalet av de över motionen avgivna yttrandena. Ej heller har

det i motionen visats eller ens gjorts troligt, att ifrågavarande .företag bedriva

»illojal konkurrens» i den bemärkelse, som skäligen bör kunna inläggas i detta

uttryck.

Skulle emellertid motionären med det i motionen anförda avse några särskilda

monopolistiska företag, trots att detta icke blivit på något sätt utsagt i

motionen, må erinras, att framställning örn undersökning enligt ovannämnda

lag av dylikt företag kan göras direkt till Kungl. Maj :t av den, som önskar, att

en sådan undersökning skall komma till stånd. En befogad framställning på

detta område lärer icke kunna av Kungl. Maj :t avvisas, från vilket håll framställningen

än göres. I de fall, då illojal konkurrens bedrives, äger vidare en

var, som därav drabbas, att genom anmälan till åtal åstadkomma rättelse. I

båda nu anförda hänseenden är en hänvändelse till Kungl. Majit från riksdagens

sida alltså icke betingad.

Såvitt utskottet kunnat finna, torde motionen egentligen åsyfta ett införande

i gällande näringsfrihetslagstiftning av restriktioner med avseende på

rätten att öppna filialer. Redan av formella skäl torde det emellertid vara

uteslutet att med utgångspunkt från den föreliggande motionen till behandling

upptaga detta spörsmål, varjämte utskottet får erinra, att frågan örn en revision

av nämnda lagstiftning varit föremål för ingående överväganden så sent som

åren 1931 och 1932, men att någon inskränkning av nu antydd art därvid

icke ansetts böra ifrågasättas.

Tillfälliga utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon

andra kammarens åtgärd. Denna hemställan bifölls av kammaren.

Enhetspris aktiebolaget Epa har för närvarande tio affärer här i landet,

tre i Stockholm samt en i var och en av städerna Hälsingborg, Västerås, örebro,

Lund, Halmstad, Eskilstuna och Borås. Tempo aktiebolag har nu tre

affärer, i Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt vad utskottet från de båda

företagen inhämtat, hava de för avsikt att inom den närmaste tiden utöka sin

verksamhet genom att öppna nya filialaffärer, Enhetspris aktiebolaget Epa i

Malmö samt Tempo aktiebolag i Norrköping, Hälsingborg, Jönköping, Uppsala

och Gävle. Avtal om anordnande av lokaler för sistnämnda bolags affärer

hava enligt uppgift av bolaget träffats under åren 1932 och 1933.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

I de föreliggande motionerna ävensom i vissa av de utlåtanden, som inkommit

till utskottet, har i fråga örn de s. k. enhetsprisföretagen anförts, att deras

verksamhet i ett flertal olika hänseenden skulle medföra skadliga verkningar

av social och ekonomisk natur. Härutinnan har särskilt framhållits,

att den enskilda detaljhandeln skulle mycket svårt skadas av konkurrensen

från enhetsprisföretagens sida. Uti de yttranden, som avgivits till utskottet

av de båda enhetsprisföretagen i vårt land, Enhetspris aktiebolaget Epa och

Tempo aktiebolag, ävensom av Sveriges industriförbund och svenska handelsarbetareförbundet

har framlagts material i syfte att vederlägga vissa av de

i motionerna och annorledes framställda påståendena örn de ofördelaktiga

sociala och samhällsekonomiska verkningar, som skulle förorsakas av enhetsprisföretagen.

Då enhetsprisföretagen äga en avsevärd betydelse för vårt näringsliv, finner

utskottet en allsidig och förutsättningslös utredning i fråga örn deras

verkningar, framför allt inom handelsomsättningens och produktionens område,

påkallad. Vid denna utredning synes bland annat undersökning böra verkställas

därom, huruvida varor, som äro av mindervärdig beskaffenhet eller

som tillverkats i utlandet, försäljas hos enhetsprisföretagen i större utsträckning

än vad som är fallet inom annan detaljhandel.

I motionen II: 28 har framförts det yrkandet, att en lag örn förbud mot öppnande

och utvidgning av enhetsprisaffärer omedelbart skall antagas. Här är

emellertid enligt utskottets mening fråga örn ett synnerligen invecklat lagstiftningsproblem,

som i varje fall icke torde kunna lösas utan att dessförinnan

en utredning av det slag, som utskottet ovan angivit, blivit verkställd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville verkställa en allsidig och förutsättningslös

utredning angående de sociala och ekonomiska

verkningarna, särskilt inom handelsomsättningens och produktionens

områden, i vårt land av s. k. enhetsprisföretag inom detaljhandeln

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kan föranleda;

B) att motionerna I: 13, lii 27, lii 30 och lii 501 måtte

anses besvarade genom vad utskottet under A) hemställt;

samt

C) att motionen lii 28 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

5

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Sam Larsson*, Gustaf

Tamm*, P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Karl Bodin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Johanson i Hallagården,

Pettersson i Hällbacken, Holmström och Hansson i Trollhättan, fru Nordgren

samt herr Sandberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Hage, Norman, Hansson i Trollhättan och Pettersson i Hällbacken,

vilka yrkat avslag å motionerna.

2) av herr Holmström, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande

lydelse:

»I de föreliggande ----inom annan detaljhandel.

Om riksdagen beslutar, att utredning skall verkställas angående enhetsprisaffärerna,

kan man vänta, att en forcerad nyetablering av sådana affärer kommer

att ske i hela landet under den tid utredningen pågår. Epasystemet kan

därigenom vinna en sådan omfattning, att ett framtida ingripande i restriktiv

riktning blir försvårat. Vid det fall att utredningen skulle resultera i förbud

endast mot nyetablering men icke för redan befintliga affärer, kan underlåtenhet

att nu utfärda ett temporärt förbud äventyra utredningens värde.

Det ligger även i sakens natur, att en utredning kan företagas i större lugn, örn

enhetsprisaffärerna, i avvaktan på densammas resultat, bibehållas allenast i

nuvarande utsträckning.

Med hänsyn härtill anser utskottet, att under den pågående utredningen ett

temporärt förbud för nyetablering av enhetsprisaffärer och utvidgning av redan

befintliga är väl motiverat.

Såsom i motionen II: 27 framhålles hava såväl temporära som permanenta

förbud införts bl. a. i Schweiz, Österrike och Tyskland. Därjämte har förbud

införts i Tjeckoslovakiet enligt lag av den 22 december 1933. Och helt nyligen,

den 9 mars, har franska deputeradekammaren med 588 röster mot 2

beslutat, att samtliga enhetsprisaffärer i Frankrike skola stängas. För stängningen

har en frist av 3 månader fastställts. Denna frist är avsedd att lämna

Epa-affärerna möjlighet till omorganisation till vanliga försäljningsbutiker.

Ett sådant förbud är nu så mycket mer påkallat i Sverige, då efter Epaaffärernas

försvinnande på kontinenten de utländska Epa-leverantörerna, som

där förlorat sina marknader, kunna tänkas komma att koncentrera sitt intresse

på Sverige.

Några betänkligheter från riksdagens sida att nu omedelbart besluta örn en

lag innebärande ett sådant förbud torde icke behöva finnas, då ju lagen är

avsedd att temporärt gälla endast under den tid, under vilken utredningen pågår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen —---kan föranleda;

B) att motionerna I: 13 —---hemställt; samt

C) att riksdagen med anledning av motionen II: 28 måtte för

sin del besluta att antaga i motionen föreslagen lag.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

7

1) ENHETSPRIS AKTIEBOLAGET EPA; SKRIVELSE.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan undertecknat bolag genom utskottets skrivelse av den 2 februari beretts

tillfälle att inkomma med yttrande över i riksdagen väckta och till utskottet

remitterade motioner rörande de s. k. enhetsprisaffärerna, får bolaget härmed

vördsamt överlämna bifogade utlåtande och hemställa att däri framförda synpunkter

beaktas vid utskottets behandling av motionerna.

Göteborg den 16 februari 1934.

ENHETSPRIS AKTIEBOLAGET EPA.

H. G. Turitz.

2) ENHETSPRIS AKTIEBOLAGET EPA; UTLÅTANDE.

Om enhetsprisaffärerna samt deras ekonomiska och sociala verkningar.

1. Inledning.

Under loppet av den mansålder, som förflutit sedan de sista resterna av det

gamla skråväsendet år 1864 avskaffades, har med den fria konkurrensens livgivande

inflytande praktiskt taget hela den storindustri grundats och uppbyggts,

vilken för närvarande utgör en av grundvalarna för vårt lands ekonomi.

Handeln har ävenledes under samma tid starkt utvecklats. Med det ömsesidiga

beroende, som präglar förhållandet mellan handel och industri, borde

utvecklingen inom dessa bägge näringsgrenar förlöpa parallellt. Så har emellertid

icke till alla delar varit fallet. Ur skilda synpunkter utvisa handel och

industri i dag väsentligt olika faser i utvecklingen. Framför allt gäller detta

den del av handeln, som förmedlar varorna för den inhemska konsumtionen.

Medan såväl exportindustrien som hemmaindustrien under de senaste decennierna

utvecklat ett målmedvetet arbete med att standardisera och rationalisera

tillverkningen för att därigenom nedbringa sina omkostnader, har inom

detaljhandeln först under de senaste åren en liknande strävan börjat göra sig

märkbar. Möjligheterna för detaljhandeln att så som den nu är organiserad

genomföra en mera ekonomisk distribution äro emellertid underkastade den

begränsning, som följer av decentralisation och splittring. Inom skilda områden

av detaljhandeln gör sig därför numera en utpräglad koncentrationstendens

gällande, vilken kommit till uttryck endera i olika former av storföretag

eller i en intimare samverkan mellan likartade mindre företag. Genom

denna koncentration syftar man till att tillgodogöra sig de organisatoriska för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13; bilagor.

delar, som stordrift i sig själv kan medföra, framför allt dess möjligheter till

en vidare utveckling inom varudistributionen av den rationalisering, som genomförts

inom produktionsprocessen. Ett av de mest konsekventa uttrycken

för dessa strävanden äro vid sidan av de kooperativa affärerna de för tre år

sedan i Sverige introducerade enhetsprisaffärerna.

En enhetsprisaffär är i vidsträcktaste bemärkelse varje affär, som arbetar

med ett fåtal bestämda prislägen. Sådana affärer kunna förekomma inom alla

branscher av detaljhandeln. Vanligen begränsas emellertid begreppet enhetsprisaffär

till företag av varuhuskaraktär med en mångfald varugrupper och

med ett mindre antal företrädesvis låga prisklasser. Såsom exempel på dessa

varugrupper må anföras följande förteckning över avdelningarna inom Enhetsprisaktiebolaget

Epa.

1. Sybehör och kortvaror; 2. tapisseri- och modevaror; 3. strumpor och tricotage;

4. herrartiklar; 5. lädervaror och tofflor; 6. parfymeri- och toalettartiklar;

7. bijouteri; 8. a) galanteri-; b) silvervaror; 9. hushållsartiklar och

kokkärl; 10. glas och porslin; 11. a) putsmedel; b) grövre borstvaror och trävaror;

12. pappersvaror och fotoartiklar; 13. leksaker och julgransprydnader;

14. a) verktyg och elektriska artiklar; b) grammofonskivor; 15. tyger; 16.

handdukar, duktyger, näsdukar, badartiklar; 17. gardiner, mattor och vaxduk;

18. fröer och lökar; 19. konfektyrer; 20. livsmedel; 21. bar.

Ytterligare kännetecken på dessa företag är, att affärerna i regel äro inordnade

i ett mångfilialsystem med en central administration och framför allt

en central inköpsorganisation. Antingen äro därmed affärerna helt ägda av

ett och samma företag eller formellt fristående men genom frivilliga avtal för

sina inköp knutna till en gemensam inköpscentral. Till den förstnämnda typen

höra de tvenne enhetsprisföretag, som äro verksamma i Sverige, nämligen Enhetspris

A.-B. Epa och Aktiebolaget Tempo.

2. Enhetsprisaffärernas uppkomst och utveckling''.

Man har i den offentliga debatt, som pågått rörande enhetsprisaffärerna,

velat göra gällande, att de tillkommit för att utnyttja den depression, som för

närvarande råder över hela den civiliserade världen och den tendens till billigare

inköp, som i samband härmed gör sig gällande. Motionärerna hava

visserligen, framhållit, att denna företagsform sedan ett antal år praktiserats

flerstädes i utlandet. I fortsättningen uppehålla de sig emellertid endast vid

de länder, där enhetsprisaffärerna endera icke alls förekomma eller där de

äro av relativt sent datum. Vägledande för dem vid valet av åberopade länder

har varit den i respektive länder genomförda lagstiftningen.

Amerika.

Såsom företagsform och såsom uttryck för en bestämd idé hava enhetsprisaffärerna

varit i verksamhet i 55 år. Den första affären öppnades nämligen

redan år. 1879 av F. W. Woolworth i Amerika, vilken sedermera utvecklat såväl

sin idé som sitt företag, så att det för närvarande är ett av Amerikas

största. Den starkaste utvecklingen inom denna koncern faller under tiden

efter 1912. Nämnda år ägde en sammanslutning rum av sex enhetsprisföretag,

varigenom under Woolworths ledning inordnades icke mindre än 596

affärer med en total omsättning av i runt tal 60 miljoner dollars. Såväl

antalet affärer som omsättningen ha sedan dess oavbrutet ökats och uppgick

1931 till i runda tal respektive 1,800 stycken och 310 miljoner dollars. Anmärkningsvärt

ä.r, att Amerika under denna tid hunnit uppleva ett världskrig,

en stark högkonjunktur och en kris av förödande natur. I koncernens omsättningssiffror

spårar man bäst av dessa frenne företeelser krisen, vilken verkat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

9

därhän, att den under 20 år fortskridande omsättningsökningen tenderat att

avstanna. För den inom vissa kretsar förfäktade meningen, att enhetsprisaffärerna

äro depressionsföreteelser ge dessa siffror icke fog. De tyda snarare

på ett motsatt förhållande.

Jämsides med Woolworthkoncernen har ett stort antal liknande affärer uppstått

i Amerika. År 1931 beräknade man antalet företag till 780, antalet affärer

till omkring 8,200 och deras omsättning till i runt tal 1.6 miljarder

dollars. I förhållande till den totala detaljhandelsomsättningen har enhetsprisaffärernas

andel beräknats utgöra 1.8 %. Till denna relativt ^blygsamma andel

i totalförsäljningen har man alltså kommit efter en femtioårig utveckling.

England och Tyskland.

I Europa blev England det land, till vilket enhetsprisidén först överflyttades.

År 1909 grundade Woolworth därstädes sitt första dotterföretag på europeisk

botten, vilket företag kunnat uppvisa samma lysande utveckling som

dess amerikanska förläggare. Enbart Woolworthkoncernen, vars aktier numera

i stor utsträckning äro placerade i England, driver i England enligt

senaste uppgift 529 affärer.

Örn man bortser från England, så har i Europa spridningen och utvecklingen

av enhetsprisaffärerna koncentrerats till tiden efter 1925. Det råder

knappast någon tvekan örn att icke denna de europeiska enhetsprisaffärernas

evolutionsperiod skulle lia infallit långt tidigare, örn icke världskriget för

stora delar av Europa avbrutit förbindelserna med det land, varifrån man räknar

dessa affärers ursprung, och dessutom kommit samhällets och näringslivets

intressen att knytas till problem av annan natur och större räckvidd än

rationaliseringssträvandena inom varudistributionen under fredstid.

I och med de internationella förbindelsernas återknytande efter fredsslutet

inträffade emellertid en period, under vilken amerikanska idéer och tänkesätt

kommo att utöva ett mycket starkt inflytande på förhållandena i Europa. Till

olika länder — icke minst till Sverige —- överfördes därigenom erfarenheter

och impulser, vilka bland annat bidrogo till att skapa en högkonjunktur för

det industriella standardiserings- och rationaliseringsarbetet. Liksom i Amerika

ledde detta arbete till en högt uppdriven produktion av för folkets stora

massa avsedda, billiga konsumtionsvaror, för vilka en stegrad efterfrågan samtidigt

skapats, delvis på grund av den tendens till större likformighet i behovstäckningen,

som likaledes efter amerikanskt mönster började göra sig gällande.

I Tyskland, där man kanske tidigare än i andra länder varseblivit enhetsprisaffärernas

möjligheter till billigare distribution av dessa artiklar, ställde

man sig likväl någon tid tvekande. Först i och med Woolworthkoncernens åtgärder

i syfte att etablera sig även i Tyskland gavs impulsen till en starkare

utbredning av enhetsprisaffärerna därstädes. Detta skedde år 1925 och 1926,

då de tvenne första tyska företagen av denna art började sin verksamhet, närmast

följda år 1926 av ett dotterföretag till den amerikanska Woolworthkoncernen.

Styrkan av det behov som förelegat ger sig klarast tillkänna genom

den oerhörda snabbhet, varmed rörelsen utvecklades. Hedan 1927 funnos

sålunda 65 affärer och i slutet av 1931 räknade man med över 400. Omsättningen

torde uppgå till omkring 300 miljoner mark, vilket motsvarar omkring

1.2 % av den totala detaljhandelsomsättningen.

Förutom till England och Tyskland har enhetsprisidén spritt sig och gynnsamt

utvecklats i Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Sverige, Schweiz,

Tjeckoslovakiet och Österrike. Några siffror över utbredningen inom dessa

länder ha icke stått till förfogande med undantag för Sverige.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

Sverige.

I Sverige etablerades denna företagsform på hösten 1930, — icke 1931, såsorn

i första kammarens motion nr 13 oriktigt angivits — då Enhetsprisaktiebolaget

Epa öppnade sina första affärer i Örebro, Västerås och Stockholm. De

kretsar, som vilja göra gällande, att enhetsprisaffärerna äro en kristidsföreteelse,

hava funnit ett stöd för sin uppfattning i den omständigheten, att tidför

deras introduktion i Sverige sammanföll med tiden för de första

allvarliga återverkningarna i Sverige av den internationella krisen. Att en

sådan uppfattning icke kan vara riktig, torde vid närmare eftertanke stå fullt

klart, dels med anledning av vad som i utlandet förekommit, dels också därigenom,

att de första förberedelserna till ett dylikt storföretag av för vårt land

nytt slag självfallet^måste vara vidtagna långt innan verksamheten kunde påbörjas.

Planerna på ett efter rationella principer bedrivet enhetsprisföretag

uppkommo i själva verket redan 1928 i samband med de studier och undersökningar

av denna affärsform, som då bedrevos av en representant för den ena

av de bägge firmor, vilka sedermera gemensamt togo initiativet till rörelsens

introduktion här i Sverige. När planerna sattes i verket, skedde det visserligen

under konsultativ medverkan av ett av de största tyska företagen på området.

Förebilden har emellertid för Sverige liksom för övriga länder varit de

amerikanska^företagen, däribland främst men icke enbart Woolworth.

När det, såsom skett i första kammarens motion nr 13, framhölls att etablerandet

av de svenska enhetsprisaffärerna skedde under utländsk ekonomisk och

organisatorisk medverkan, ligger däri en betänklig och beklaglig oriktighet. På

samma sätt förhåller det sig med det påstående, som gjorts i andra kammarens

motion nr 27, att,bakom de svenska enhetsprisaffärerna »stå storkapitalistiska

intressen, vilka åtminstone vad Epabasarerna beträffar torde ha internationella

förgreningar».

. Bägge dessa uppgifter om närvaron av utländska intressen lia vid flerfaldig^

tillfällen vederlagts. En dementi har även direkt framförts till en av

motionärerna. Att de trots detta läggas fram för riksdagens övervägande, måste

väcka starka betänkligheter, så mycket mer som man måste förutsätta, att

även övriga motionärer förskaffat sig kännedom örn de frågor, varom de väckt

förslag, ävensom att riksdagen icke önskar grunda sina beslut på oriktiga förutsättningar.

Enhetsprisaktiebolaget Epa är och har alltid varit ett fritt svenskt företag

med svenskt kapital och berett att lojalt fullgöra samma skyldigheter som övriga

svenska företag äro underkastade. Det borde för den skull även kunna

göra anspråk på att bli föremål för samma förmåner som andra svenska företag.

För en objektiv syn ligger i ett sådant krav ingenting orimligt, vilket dock

icke hindrat vissa organisationer att, såsom senare skall beröras, med självtagen

rätt koncentrera sin verksamhet på att förhindra dess uppfyllelse.

Enhetsprisaf får enias gränser.

. Att ett behov i Sverige liksom utomlands förelegat och ännu föreligger av en

distributionsform, som i likhet med enhetsprisaffärerna kunna till konsumenterna

utan onödigt betungande kostnader överflytta de billiga konsumtionsartiklarna,

detta bevisas bäst — örn man överhuvud taget vill tillerkänna de ekonomiska

lagarna någon giltighet — av den framgång som dessa affärer haft i

Sverige. Just denna framgång, vars reella, av ekonomiska lagar bestämda

grund man inom vissa intressegrupper icke vill förstå — eller i varje fall erkänna,

— har givit upphov till en av masspsykos influerad fruktan för att enhetsprisaffärerna

skulle komma att erövra större delen av vårt lands detaljhandel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

11

Ingenting kunde vara mera felaktigt än att låta dessa farhågor, för vilka fantasien

men icke verkligheten skapat underlaget, utöva inflytande på de lagstiftande

myndigheternas ställning till detta problem. Ovan har framhållits

att i Amerika, där en femtiofemårig erfarenhet hunnit samlas på detta område,

enhetsprisaffärerna visserligen vunnit en till antalet mycket stark utbredning

men att deras samlade andel i den amerikanska detaljhandeln i trots härav endast

uppgått till 1.8 %. I Tyskland uppgick janima andel efter fyra års utveckling

till 1.2 %. I Sverige föreligger icke någon samlad uppgift över detaljhandelns

omsättning. Den har i en uppsats i Köpmannaförbundets minnesskrift

1933 uppskattats till omkring 4 miljarder, i vilket fall de svenska enhetsprisaffärernas

omsättning skulle utgöra cirka 0.6 % av det hela. Örn man

emellertid med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder denna uppgift och de

förändringar som inträffat, sedan uppskattningen verkställdes, antar_ en så

låg undre gräns som 27a miljarder, skulle enhetsprisaffärernas omsättning endast

utgöra 1 % av det hela. _ .

Den proportionsvis hastiga framryckningen i Tyskland och Sverige finnér

sin förklaring dels i de inledningsvis berörda divergenserna i utvecklingslinjerna

för och rationaliseringsarbetet inom handel och industri, dels också däri,

att då rörelsen introducerades där, den redan för länge sedan i Amerika övervunnit

det experimentella stadiet. Den rika erfarenhet som i .Amerika sammanbragts

med avseende på organisation, planering, finansiering etc. kunde

man därför direkt bygga på, varigenom man här från början kom i gynnsammare

ställning än som eljest varit fallet. .

En vidare utveckling i samma takt är, oavsett lagstiftningens inställning,

icke sannolik. Om alla företeelser, ekonomiska och andra, gäller regeln, _ att

träden icke växa upp i himmelen. Vad beträffar enhetsprisaffärerna, vilka

man på många håll synes vilja utpeka såsom undantag från denna regel, ligger

redan i deras natur en så stark begränsning, att man har anledning acceptera

det ovannämnda amerikanska relationstalet såsom ungefärligt uttryck för den

roll, dessa affärer komma att spela även i övriga länders detaljhandel. Denna

naturliga gräns kan i det väsentliga återföras till tre orsaker, det strängt begränsade

antalet huvudsakligen låga prisklasser, det strängt begränsade, huvudsakligen

av standardvaror sammansatta varusortimentet, samt beroendet

av en till ett litet område koncentrerad stark efterfrågan på standardiserade

konsumtionsartiklar till låga priser. Lokalt äro de sålunda begränsade till relativt

större städer.

3. Enlietsprisidén.

Begränsade prisklasser.

I andra kammarens motion nr 27 framhålles »att enhetsprisaffärernas försäljningsmetoder

medföra, att de uppgöra sina kalkyler på ett annat sätt än

detaljhandlarna. En detaljist kommer fram till försäljningspriset genom att

till inköpspriset lägga en viss summa, som skall täcka hans kostnader och - i

bästa fall — lämna företagarvinst. Enhetsprisaffärerna däremot gå den motsatta

vägen. De utgå från ett visst försäljningspris, exempelvis 1 krona och

meddela sin leverantör, att han har att leverera varan till ett pris av exempelvis

75 öre.» _ .

Denna inköpsmetod utgör icke något särmärke för enhetspnsailärerna. Inom

detaljhandelsföretag, som ledas efter moderna principer^ är det ett allmänt erkänt

faktum, att man redan vid inköpet av varorna måste bilda sig en uppfattning

örn och inom vissa gränser fastställa det pris, till vilket varan skall

säljas. Dea princip, för vilken motionärerna gjort sig till tolk, bär i sin extrema

tillämpning för många affärsföretag haft en ruinerande verkan. Det vore

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

ägnat att förvåna, om riksdagen skulle göra motionärernas uppfattning

till sin. Konsumenterna taga ! regel ingen som helst hänsyn till respektive

detaljisters kostnader och ofta icke heller till fabrikanternas. Om en vara därför

prissättes med hänsyn till vederbörande företags kostnader, men utan tillbörligt

aktgivande på, vad kunderna kunna tänkas vara benägna att betala,

kommer varan att förbli.osald. Inom all modern detaljhandel strävar man därför

efter att låta försäljningspriset influera på frågan örn inköpet och på inköpspriset

i stället för såsom tidigare tvärtom. Jämsides med denna strävan

kan man jämväl inom den moderna handeln förmärka en bestämd tendens till

koncentrering av varorna till ett mera begränsat antal prisgrupper eller prislägen.

Anledningen därtill är att vissa prislägen, vilka givetvis äro olika för

olika varor, visat sig starkare än andra kunna fånga kundernas intresse.

Genom ett fastläggande på förhand av försäljningspriserna vinner man fördelen

av en starkt minskad risk för en felaktig prissättning. Därigenom förenklas

också.självfallet hela inköpsförfarandet. Det spekulativa moment, som

annars gör sig gällande genom svårigheten att vid inköpet kunna bilda sig en

uppfattning örn till vilket pris varan skall kunna säljas, bortfaller till stor del,

när inköparen från början vet försäljningspriset och därigenom också vet det

högsta pris, som affären kan betala. Även ur redovisnings- och kontrollsynpunkt

erbjuder en stark begränsning av antalet prislägen stora fördelar, vilka

emellertid här icke kunna närmare belysas, enär för detta ändamål en längre

redogörelse för ^själva redovisningssystemet skulle tarvas.

Såsom här påvisats, är det således oriktigt, att i dessa bägge hänseenden, i

likhet med motionärerna, sätta enhetsprisaffärerna i motsatsförhållande till detaljhandeln

i övrigt. Gränslinjen går snarare mellan gammal detaljhandel och

modern. Yad som avskiljer enhetsprisaffärerna är, att principerna hos dem erhållit

en mera konsekvent och mera extrem tillämpning, varigenom dessa affärer

också kunna effektivare tillgodogöra sig de därmed förenade fördelarna.

Begränsat varusortiment.

Begränsningen av varusortimentet ha motionärerna tolkat såsom uttryck för

en önskan att illojalt utnyttja det förhållandet, att standardvaror kunna säljas

billigare än andra.

»Enhetsprisaffärerna föra som bekant inga genomgående sorteringar»,

framhålla motionärerna. »De inskränka sig till att tillhandahålla blott vissa

varor, vilka av en eller annan anledning visa sig särskilt begärliga. Genom

att man sålunda koncentrerar sina inköp på ett fåtal storlekar och kvaliteter

av artiklar, uppnår man ett fördelaktigare inköpspris än den vanliga detaljhandlaren,

som måste vara sorterad och följaktligen får fördela sina inköp

på ett väsentligt större antal storlekar och kvaliteter.» »Man kan sålunda

påstå», fortsätta de, »att de kapitalstarka enhetsprisaffärerna parasitera på

den ekonomiskt väsentligen svagare enskilda detaljhandeln.» Ställd i relation

till de allmänt erkända nya riktlinjerna såväl för industrien som den moderna

handeln, röjer denna uppfattning en betydande okunnighet örn de problem,

sorn näringslivet har att lösa. Inom industrien har man för länge sedan

övergivit detta traditionsbundna fasthallande vid genomgående sorteringar,

vid mängder av storlekar och kvaliteter. Erfarenheten har där visat, att en

begränsning, en standardisering medför en sänkning av produktionskostnaderna,

som skänker respektive företag en större slagkraft. I stället för en

mängd fabriker, som var och en tillverkar en mångfald artiklar, har man

iner och mer. kommit fram till en specialisering, varigenom varje fabrik ägnar

sig åt de artiklar, som. speciellt passa för den, medan övriga artiklar överlåtas

at andra. Varje fabrikant kan därigenom bli stor på sin artikel.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

13

På samma sätt förhåller det sig inom handeln. Det traditionella vidmakthållandet

av fullständiga sorteringar leder till konserverandet av en omkostnadsmarginal,

som är för hög, som är oekonomisk och som direkt hindrar ett

överflyttande till konsumenterna av de vinster, som man inom industrien målmedvetet

strävar efter att bereda dem. Påverkad av de idéer och synpunkter,

som inom industrien vunnit allmän utbredning, har man därför även inom

den moderna detaljhandeln, oavsett formen för densamma, börjat frångå de

extrema kraven på kompletta sortiment.

Det finns för övrigt en så oerhört rik variation av mönster, modeller, färger,

kvaliteter och priser inom praktiskt taget alla av de varugrupper, med

vilka detaljhandeln arbetar, att det även för ett mycket stort företag är ekonomiskt

ogörligt att ta upp dem alla i sitt sortiment. Denna rika variation,

för vilken något verkligt behov icke föreligger och vilken för den skull är

uttryck för en oekonomisk inriktning av näringslivet på vissa punkter, har

frambragts genom den fria konkurrensen. Icke ligger det väl då någon motsägelse

i att en korrigering sker ävenledes med den fria konkurrensens hjälp?

Eftersom den absoluta fullkomligheten lika litet på detta område går att nå

som på något annat, utan varje affär, även den mest fulländade, således redan

representerar en viss begränsning och ett visst avsteg från fullständighetsprincipen,

måste man inte då ge snarare erkännande än klander åt enhetsprisaffärerna,

som genomfört samma begränsning med medveten konsekvens

för att ur densamma utvinna hela den effektivitet, som ett sådant förfaringssätt

medger? Att genom lagstiftningen förhindra utvecklingen för en

sådan distributionsform vore liktydigt med ett ingrepp i den fria konkurrensen

till skydd för dess oekonomiska överdrifter.

Snabb omsättning.

Genom denna begränsning av varusortimentet vinner man såsom motionärerna

framhållit en snabb omsättning med därav följande väsentligt minskade

lagerkostnader, räntekostnader, administrationskostnader och försäljningskostnader

i förhållande till försäljningen. De kapital, som enhetsprisaffärerna

investera i butiksinredning och teknisk utrustning äro i absoluta tal betydande.

Då de dessutom förfoga över stora lokaler ofta i de dyraste affärslägena

med åtföljande höga hyreskostnader, är en stor. omsättning ett oeftergivligt

villkor för deras ekonomiska existens. Med tillhjälp av en centraliserad,

stark kontroll över varudispositionerna har detta villkor kunnat förverkligas

på basis av en liten lagerhållning, vilken förutom de ovannämnda relativa

kostnadsminskningarna även medför en begränsning av de förlustrisker genom

varornas förstöring eller värdeförsämring, som inom vissa branscher till

och med måste hänföras till de centrala problemen. Medan en omsättningshastighet

av en ä två gånger per år, motsvarande en genomsnittlig lagringstid

av 6 till 12 månader, för detaljhandeln i övrigt snarare torde tillhöra

regeln än undantagen, kunna enhetsprisaffärerna omsätta sina lager 6 a 10

gånger örn året, vilket motsvarar en genomsnittlig lagringstid av 5 till 8

veckor.

nationell arbetsfördelning.

I rationaliseringens begrepp, såsom det numera utformats, ligger, att de

funktioner, som skola fullgöras i en arbetsprocess, specialiseras och fördelas

på skilda medarbetare, varefter utförandet av dem standardiseras i den mån

så är möjligt. Genom att inom de större detaljhandelsföretagen införa detta

begrepp vinner man en såsom ovan papekats starkt uppdriven hastighet, i

hela distributionsprocessen och en i förening därmed genomgående väsentlig

ökning av den enskilde medarbetarens prestationsförmåga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor

Såsom exempel på vad man därvid kail uppnå, må anföras en i Tyskland

verkställd undersökning över antalet försäljningar per anställd inom enlietsprisaffärerna

och inom detaljhandeln i övrigt. Medan de undersökta privata

affärerna uppvisade ett resultat av 11 till 23 försäljningar per anställd och

dag, kunde en enhetspriskoncern rapportera omkring 200. I en av de svenska

enhetsprisaffärerna uppgick under en normal månad antalet försålda artiklar

till omkring 270 per dag och försäljare. Det säger sig självt, att försäljningskostnaderna

måste verka med väsentligt olika tyngd i affärer, som arbeta

med. så skilda sysselsättningsgrader. Till detta gynnsamma resultat

bidrager icke blott varornas egen karaktär och de billiga priserna utan i hög

grad det sätt, varpå varorna exponeras i lokalerna. De äro överskådligt ordnade

i varugrupper på diskarna med åsätta priser, så att kunderna kunna

ostört se på dem och undersöka dem utan tidsödande underhandlingar med

ett biträde. På samma ställe, där kunden ser varan och undersöker den, där

kan han sedan också betala den och omedelbart ta den med sig.

Anlitande av experter.

Differentieringen av arbetsuppgifterna ävensom arbetets omfång möjliggör

inom enhetsprisaffärerna även, att man i alla viktigare positioner kan

anställa för uppgiften speciellt skolade och erfarna experter. Av utomordentlig

betydelse är detta, i fråga örn varuinköpen. Det har från enhetsprisföretagens

vedersakare gjorts gällande, att de icke representera samma rika mått

av sakkunskap och varukännedom som övriga detaljaffärer. Handelns egen

uppfattning örn sig själv jävar mycket i detta påstående, såsom också framgår

av ett flertal uttalanden av handelns representanter i den av Sveriges

Köpmannaförbund under hösten 1933 utgivna minnesskriften. Av nämnda

förbunds dåvarande ombudsman framhölls, att detaljhandeln ofta nog blivit

en uppsamlingsplats och en tummelplats för en mängd personer, som icke

kunnat finna en framtid inom andra yrken. I ifrågavarande minnesskrift

låter samma förbunds nuvarande ombudsman publicera resultatet av en av

professor Nyström vid Columbia University i New York verkställd utredning

angående förutvarande yrken för specerihandlarna i en liten stad i Wisconsin.

Av 87 specerister hade endast 24 tidigare verkat inom branschen, endera

såsom biträden eller som självständiga företagare på andra orter. Övriga

hade rekryterats från fabriksarbetare, farmare och andra skilda yrken.

Man torde kunna förmoda, att denna utredning icke skulle lia återgivits, örn

den icke även för svensk detaljhandel ägde aktualitetsintresse. Att den bristande

sakkunskapen inom olika områden av detaljhandeln är ett överhängande

problem ger sig även tillkänna i ovannämnda köpmannaförbunds ihärdiga

strävande att med lagstiftningens hjälp införa vissa — i andra kammarens

motion nr 27 även åberopade — kompetensfordringar för nytillkommande

köpmän.

Vid sidan av den tvååriga praktik, som av köpmannaförbundet i dessa

kompetensvillkor ansetts kunna garantera en viss fackkunskap, bör man ställa

den under decennier förvärvade erfarenhet inom detaljhandelns olika fält, som

samlats inom de bägge företag, vilka i samverkan grundade det första enhetsprisföretaget

i Sverige. En objektiv jämförelse däremellan torde svårligen

kunna göras, utan att samtidigt påståendet örn den inom enhetsprisaffärerna

förmenade bristen på sakkunskap förvisades till de grundlösa beskyllningarnas

område.

Centraliserade inköp.

Icke nog med att enhetsprisaffärernas inköpscentraler utan undantag äro i

besittning av experter med en mångårig, dokumenterad kännedom örn respek
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

15

tive fack. Varje inköpare kail dessutom basera sina dispositioner på den erfarenhet

och den vidare blick, som förvärvas från ett helt filialsystem och

icke blott från en enstaka affär. Denna möjlighet till kontroll mellan flera

ur bedömningssynpunkt likartade affärer är i flera hänseenden av utomordentligt

värde.

Därigenom att enhetsprisaffärerna, såsom motionärerna anmärkt, med förbigående

av grosshandeln praktisera direkta inköp hos fabrikanterna kommer

den centrala inköpsavdelningen att även fylla grosshandelns funktioner.

Grosshandelsfunktionen är emellertid här inarbetad i företaget, varigenom

den kan direkt planera och kontrollera varusortiment och lagerhållning. Tack

vare den omedelbara kännedom örn kundkretsens växlande behov och dess

sätt att reagera, som inköpsavdelningen samtidigt kan förfoga över, kunna

varuslag och varutyper, som med hänsyn till lagringstid, svårsåldhet och

moderisk m. m. äro oekonomiska, redan från början undvikas. Man kan med

andra ord genomföra den tidigare berörda begränsningen av varusortimentet

utan att behöva först betala lärpengar i form av ränteförluster, lagringskostnader

och prisnedsättningar. Var och en som, utan att vara bunden av förutfattade

meningar, tränger denna fråga närmare in på livet, måste förstå,

att vad inköpsavdelningen i ett enhetsprisföretag främst behöver för att kunna

fullgöra sina funktioner, är urskillningsförmåga. I första kammarens motion

nr 13 göres däremot gällande, att enhetsprisaffärerna vid sina inköp utestänga

»de förmedlare, som ej kunna undvaras, när man köper med urskillning,

men väl i fråga örn massinköp, vid vilka endast priset spelar någon

roll». En dylik uppfattning kan därför endast förklaras med en bristande

kännedom örn den verkliga karaktären av det problem, som behandlas.

4. Enhetsprisaffärernas ekonomiska oell sociala verkningar.

Handeln till för konsumenterna.

Det omedelbara intrycket av de i riksdagen väckta motionerna örn enhetsprisaffärerna

är, att förslagsställarna velat mobilisera statsmakterna till

skydd för vissa begränsade kårintressen. Samtliga motioner präglas av en

fientlig inställning till konsumenterna och bortse därigenom helt från den fundamentala

förutsättningen, att handeln är till för konsumenternas skull och

icke tvärtom. Såsom en nackdel anges, att enhetsprisaffärerna uppvisa en

lägre omkostnadsprocent än andra nu gängse handelsformer. Såsom en nackdel

anges den omständigheten, att enhetsprissystemet innebär en förenkling

av varudistributionen med därav åtföljande mindre behov av arbetskraft. Såsom

en nackdel anges också, att enhetsprisaffärerna kunna fullgöra sin uppgift

med förbigående av grossist- och handelsresandekårerna. Att finna fel

i dessa förhållanden låter sig knappast göra, såframt man icke anser handeln

som ett nödhjälpsarbete. Yad motionärerna i själva verket här reagera emot

är principer, som man allmänt tillämpat inom industrien utan att de blivit

föremål för anmärkning.

Örn man kan finna en distributionsform, som innebär en reducering av mellanhändernas

antal, inte ligger det väl då något orätt i att begagna, denna?

De ekonomiska lagarna, av vilka utvecklingen beror, lia icke föreskrivit, att

ett visst antal människor och vissa företagsformer under alla förhållanden

skola ombesörja varuförmedlingen.

Grosshandeln.

Såsom ovan påpekats lia enhetsprisaffärerna ingalunda .borteliminerat

grosshandelsfunktionen. Dc ha endast inanordnat denna funktion inom företaget

och representera sålunda den enda mellanhanden mellan producenten och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

konsumenten. Då omkostnaderna det oaktat icke äro högre utan snarare lägre

än inom andra företag, innebär detta, att för de varor, som enhetsprisaffärerna

tillhandahålla, distributionskostnaderna väsentligt kunna minskas.

Gentemot den bestående fria grosshandeln medför detta självfallet en stark

konkurrens. En fara kan det emellertid icke bli, enär de områden inom vilka

en sådan av enhetsprisaffärerna etablerad direkt förbindelse med fabrikanterna

är ekonomiskt genomförbar, äro så begränsade, att den självständiga grosshandeln

alltid kommer att förfoga över det ojämförligt större arbetsområdet.

Vägledande kan därvid vara den låga, tidigare återgivna siffra, som representerar

enhetsprisaffärernas försäljning i procent av landets hela detaljomsättning.

Prisnedpressning.

Tyngdpunkten för alla de anmärkningar, som i riksdagsmotionerna utgöra

en reminiscens av de tidigare argumenten från tidningar och talarstolar, ligger!

den påstådda menliga inverkan, som enhetsprisaffärerna skulle utöva

på industrien.

Det påstås, att enhetsprisaffärerna verka prisnedpressande, att de tvinga

fabrikanterna till orimliga eftergifter, vilka direkt gå ut över varornas kvalitet

och indirekt genom företagens försämrade räntabilitet över arbetarnas

löner.

I betraktande av att handeln i sin verksamhet måste influeras av konsumenterna

kommer alltid ett visst motsatsförhållande att råda mellan handel

och industri. Någonting annat skall man icke vänta sig, så länge som den

fria konkurrensen råder. Såsom part i denna motsättning intar den enskilde

köpmannen varken någon bättre eller sämre ställning än enhetsprisaffärerna.

Chefen för Hakonbolaget, de mellansvenska detaljhandlarnas egen inköpscentral,

erinrade i Sveriges Köpmannaförbunds tidigare åberopade minnesskrift

örn den märkliga paradoxen, att det inom detaljhandeln betraktas som osunt

och t. o. m. illojalt, då utförsäljningspris tillämpas, som ej täcka kostnaderna,

medan däremot ett analogt förfaringssätt inom grosshandeln av representanterna

för samma detaljhandel varken fördömes eller klandras. I den mången

gång hänsynslösa konkurrensen spelar, säges det, köpmannen ofta ut »leverantörerna

emot varandra för att pressa ned inköpsprisen t. o. m. under gränsen

för vad som för säljaren är ekonomiskt riktigt». Gentemot leverantören

drar sig sålunda den enskilde köpmannen långt ifrån för att pressa denne till

priser, som icke täcka hans kostnader.

Det har gjorts gällande men icke kunnat bevisas, att denna press från de

svenska enhetsprisaffärernas sida varit hårdare än från de enskilda köpmännen.

Att såsom i första kammarens motion nr 13 anförts enhetsprisaffärerna

särskilt »intressera sig för produktionsföretag med svag ekonomi, vilka

pressas till orimliga eftergifter», är åtminstone för Enhetsprisaktiebolaget

Epas vidkommande direkt stridande mot sanningen. Yar äro bevisen för

denna allvarliga beskyllning?

Standardiserad tillverkning.

Ytterst bottna dessa anmärkningar i oförmågan att förstå de betydande

möjligheter till kostnadsbesparingar och billigare tillverkning, som fabrikanterna

kunna tillgodogöra sig vid en standardiserad produktion, vilken kan avsättas

i stora kvantiteter genom direkt förmedling av ett fåtal stora, och kontant

betalande avnämare. I de stora inköpen och den standardiserade tillverkningen

har man att söka den starkaste orsaken till enhetsprisaffärernas

låga priser. Kvalitetsförsämring eller lönenedpressning är däremot icke en

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18 j bilagor. 17

förutsättning för desamma, ej heller undergrävandet av fabrikanternas ekonomi.

»En viss industri», säga motionärerna, »kan väl också — för att slippa

stänga fabriken — taga en leverans till underpris, men en reguljär tillverkning

av varan till dessa priser kommer att medföra, att såväl industriföretaget

självt som dess arbetare försättas i en sådan situation, att den länder

dem båda till skada.»

Det må vara förlåtet, örn man inför det första mötet med en ny företeelse

låter fantasien spela något frigjord från förnuftets band. Sedan verkligheten

inlagt sina bestämda jäv, har man emellertid rätt att vänta något annat. Den

svenska industrien har nu under tre års tid uppträtt såsom leverantör i betydande

utsträckning till enhetsprisaffärerna. Vad Enhetsprisaktiebolaget

Epa beträffar, äro i runt tal två tredjedelar av de försålda varorna från svenska

leverantörer. Örn motionärernas mening vore riktig, skulle då icke redan

nu ett flertal industriföretag ha stupat på sina leveranser eller vilja motionärerna

söka göra troligt, att man i tre års tid och i ytterligare många år

skall kunna ideligen byta leverantörer alltefter möjligheten att tilltvinga sig

underpriser?

För en affärsverksamhet, som mer än andra bygger på en stor och snabb

omsättning, kunde ingenting vara till större skada än att den för sin varutillförsel

vore beroende av tillfälliga leverantörer och av en åderlåten industri.

Man må nämligen komma ihåg, att åtminstone i Enhetsprisaktiebolaget Epas

principer ingår att hålla ett visserligen begränsat men likväl relativt konstant

sortiment. Inköp av restpartier och slumpar förekommer däremot icke.

För att belysa de möjligheter till prissänkning, som uppkomma vid stora

beställningar, må anföras följande exempel. En liten fabrik för tillverkning

av nysilvervaror hade bland sina övriga artiklar även tvenne fat, vilka vardera

förfärdigades i kvantiteter örn 2,000 stycken årligen. De för tillverkningen

erforderliga verktygen och stansarna drogo en kostnad av 1 krona

respektive 1: 50 per fat. Hela produktionen försåldes tidigare genom grossister

i små partier, vilka ytterligare i ännu mindre poster fördelades på de

olika detaljisterna. Även försäljningskostnaderna per fat blevo därför relativt

höga. Av vart och ett av dessa fat köpte Enhetsprisaktiebolaget Epa

sedermera 20,000 stycken för ett år. Förutom det att försäljnings- och administrationskostnaderna

därigenom avsevärt reducerades, sjönko även de fasta

verktygs- och stanskostnaderna till en tiondedel. En betydande sänkning av

försäljningspriset kunde bli följden utan vare sig kvalitetsförsämring eller

försämring av fabrikantens ekonomi. På samma sätt förhåller det sig på ett

flertal av den industriella produktionens områden. Påståendet att en viss

industri kan taga en leverans till underpris, är endast uttryck för den yttersta

konsekvensen av den regeln, att vid företag med stora fasta kostnader tillverkningspriset

är i hög grad beroende av produktionens intensitet, vilken

starkt ökas vid en genom massomsättning möjliggjord standardiserad framställning.

Kvalitetsfrågan.

Det finns ingenting, som hindrar, att även vid en standardiserad tillverkning

kvalitetssynpunkten kommer till sin fulla rätt. I den allmänna inställning,

som såväl företagare som arbetare i Sverige lia till kvalitetstillverkning,

ligger redan en garanti för att denna synpunkt skall få göra sig gällande

även i här berörda fall. Att tillse att så också sker, ligger i hög grad i enhetsprisaffärernas

eget intresse. Med svenska folkets nedärvda motvilja mot

allt, som är dåligt och underhaltigt, lia även enhetsprisaffärerna att räkna.

Bihang till riksdagens protokoll 193k. 9 sami. 2 avd. Nr 18. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

Då dessa bygga sin verksamhet på lång sikt, vilket framgår redan av de

värden, som äro nedlagda i butikerna, men även av organisationens hela uppläggning,

måste de också liksom den enskilde köpmannen skapa en fast och

tillfredsställd kundkrets.. Den enda väg, man därvid har att gå, är att ge

kunderna goda varor. Även med aldrig så ärliga avsikter i detta hänseende

kan emellertid till och med den skickligaste affärsman någon gång misslyckas.

Riskerna därför äro också självfallet så mycket större för den, som

syftar till att bana nya vägar. Då motionärerna framhålla, att det »offentligen

vid skilda tillfällen påtalats, hurusom de svenska Epabutikerna saluföra

mindervärdiga varor» må också påpekas, att då dessa fall prövats inför

rättsligt forum, deras proportioner reducerats till någonting helt annat än den

offentliga debatten antytt. Man må icke förglömma, att av de anmärkningar,

som gjorts, de flesta mindre syftat till kundernas skydd än till slagnummer

för en fientlig propaganda. Om den svenska detaljhandeln i gemen bleve

utsatt för samma kritiska offentliga behandling, skulle en jämförelse med

all säkerhet icke komma att utfalla till enhetsprisaffärernas nackdel.

Att sammankoppla masstillverkning och kvalitetsförsämring såsom motionärerna

gjort är därför oriktigt. Då denna sammankoppling sker emellan masstillverkning

av inhemska konsumtionsvaror å ena sidan och kvaliteten på landets

exportfabrikat och marknaden för dessa, kan detta icke karakteriseras

såsom annat än en fantastisk spekulation utan reellt underlag. För att belysa

dess värde må anföras ett uttalande i Svenska Dagbladet av den 10

februari av verkställande direktören i Sveriges Järnhandlares Riksförbund,

kapten Vilhelm Lind.

I en intervju med anledning av ett för tidningen relaterat inköp av en fransk

kökskniv av rostfritt stål meddelade kapten Lind, att svenska sådana köksknivar

äro en stor exportartikel på hela världen.

»Men har inte kvaliteten försämrats på sista tiden? Man talar om något

sådant i samband med masstillverkning av billighetsartiklar», framhöll intervjuaren,

och fick till svar:

»Det kan inte vara fråga örn de stora Eskilstunaföretagen. De ha icke

försämrat sina kvaliteter. Som ett exempel på att även en massartikel kan

vara en god vara, vill jag emellertid berätta en sak. Billighetsaffärernas

slagnummer lockade järnhandlarna — det finns ungefär 750 i landet ■— att

också göra ett försök med ett sådant och det fick formen av en förskärarkniv

av rostfritt, härdat stål med ebenholtskaft och den såldes till julen för

1: — krona. Den fick naturligtvis en strykande åtgång, liksom samma kniv

när den kompletterats med en gaffel och lagts i ett etui, alltsammans för kronor

2: 50. Varan tillverkades av Bergs i Eskilstuna och den har överallt fått

beröm.»

Då man har all anledning att tro, att det närmast varit Eskilstunaindustrien,

som föresvävat motionärerna vid deras konstruktion av sambandet mellan enhetsprisaffärerna

och exporten, borde det här återgivna yttrandet vara särskilt

ägnat att dämpa farhågorna. Därutöver visar det, att kvalitetstillverkning

och masstillverkning äro med varandra väl förenliga. Först enhetsprisaffärernas

konkurrens blev emellertid den drivfjäder, vilken skulle förhjälpa

de svenska konsumenterna att komma i åtnjutande av den prissänkning, som

utgör resultatet av deras förening.

Vad som därvid sagts örn Eskilstunaföretagen, kan med samma giltighet

göras gällande om svenska fabrikanter i allmänhet. Ingen torde ha rätt att

underkänna deras ärliga vilja till ett gott arbete, vilket även resultaten till

fullo visat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

19

Svenska varor.

Då Enhetsprisaktiebolaget Epa började sin verksamhet ville dess vedersakare

däri se utländska kapitalistiska intressens medel att översvämma den

svenska marknaden med tyskt billigt kram. Att Enhetsprisaktiebolaget Epa

var ett uteslutande svenskt företag, utövade på denna uppfattning icke något

inflytande. Såsom framgår av den programförklaring, som vid företagets bildande

offentliggjordes, har Enhetsprisaktiebolaget Epa alltifrån början varit

inriktat på att i största möjliga utsträckning icke blott till kunderna förmedla

redan befintliga svenska varor utan även uppamma en svensk produktion av

sådana varor, som förut delvis av brist på lämpliga förmedlingsorgan icke kunnat

tillverkas inom landet.

Man har sedermera velat göra gällande, att Enhetsprisaktiebolaget Epas intressen

för svenska varor skulle stå i relation till och variera med kurserna

på utländska valutor. En likartad misstro till företagets uppriktiga strävan

att gynna den svenska industrien kommer till uttryck i andra kammarens

motion nr 27.

»För Sveriges vidkommande», säga motionärerna, »torde de åtgärder, som

utomlands vidtagits med enhetsprisaffärer, även så tillvida böra uppmärksammas,

som man kan befara, att de utländska enhetsprisaffärernas leverantörer

nu söka vinna ökad omsättning för sina Epavaror till de svenska enhetsprisaffärerna.

»

Om dessa farhågor kan man konstatera, _ att de icke endast äro överdrivna

utan uttryck för en felsyn på problemet. Ännu för ett relativt fåtal år sedan

förekom praktiskt taget icke någon produktion av standardiserade och billiga

behovsartiklar i Sverige. I varje fall hade denna en mycket begränsad omfattning.

Däremot översvämmades landet med mängder av utländska varor,

framför allt tj^ska, vilka såldes till i förhållande till varuvärdet höga priser.

En av de starkast bidragande orsakerna till frånvaron av en inhemsk industri

var avsaknaden av en koncentrerad efterfrågan av den art, som endast uppnås

genom stora avnämare och en med hänsyn till standardvarornas låga försäljningskostnader

verkställd kalkylering.

Svensk export.

Vad som stärkte de utländska fabrikanterna i deras konkurrens var att de

i första hand hade en stor och upparbetad hemmamarknad såsom bas för den

reguljära tillverkningen. Därest en likvärdig bas skulle kunna upprättas i

Sverige för en dylik tillverkning, råder det knappast någon tvekan om att icke

även Sverige skulle kunna upparbeta en hemindustri och till och med export

av sådana artiklar. Motionärernas uppfattning, att den svenska industrien beträffande

de billiga standardiserade behovsartiklarna icke kan konkurrera med

utlandet, motsäges av utvecklingen själv, i det enhetsprisaffärerna under de

år, som de verkat här i landet, kunnat i ständigt ökad grad verkställa sina

inköp hos den svenska industrien.

Efter längre förberedelser anordnade Enhetspris-Aktiebolaget Epa i augusti

1931 — således före den svenska valutans då alldeles oförutsedda depreciering

•—- en utställning av sådana varor, för vilka råvaror helt eller delvis funnos

inom landet men vilka ditintills icke varit föremål för en standardiserad

svensk tillverkning till priser, som kunde konkurrera med de utländska. Utställningen,

som omfattade omkring 5,000 artiklar, besöktes av ett par hundra

fabrikanter. Genom att erbjuda fabrikanterna stora fasta order å varje artikel

lyckades det företaget att till Sverige överföra tillverkningen av en mängd

artiklar, som tidigare importerats och att omedelbart placera beställningar å

sådana artiklar till omkring 3 miljoner kronors värde.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

Alltsedan dess har bolaget målmedvetet arbetat på att inom landet skapa

en industri för dessa standardvaror och i detta avseende också lyckats. Det

råder icke någon tvekan örn att icke enhetsprisföretagen genom sina direkta

åtgärder borteliminerat en onödig import av standardiserade behovsartiklar

och i stället, såsom också kapten Linds uttalande i sin mån bestyrkt, tillfört

landet en ny industri, vars tillverkningsvärde torde uppgå till åtskilliga miljoner

årligen. Möjligheterna för denna industri att även erövra en exportmarknad

äro helt beroende av den hemmamarknad, som står till dess förfogande.

Från Schweiz, Holland och England m. fl. länder lia ingått förfrågningar örn

offerter å sådana varor av svensk produktion. Det är därför av vikt, att dessa

industriers intressen och möjligheter ges allt beaktande. Att den svenska exportindustrien

skulle lida skada därigenom, att vi inom landet själva tillverka

de standardvaror, som tidigare importerats, är såsom förut betonats orimligt.

Småindustrien.

Dessa enhetsprisföretagens industriella strävanden lia i första hand varit

ägnade att uppmuntra och stödja den s. k. småindustrien. På detta område ha

de en betydelsefull uppgift att fylla. Författarna till första kammarens motion

n:r 13 anföra, att enhetsprisaffärerna överhuvud taget icke alls torde föra

hantverksprodukter, vilket förhållande de anse ägnat att direkt motverka av

riksdagen vidtagna åtgärder till hantverkets stöd. Detaljhandeln i övrigt för

emellertid icke heller hantverksprodukter, i varje fall icke i någon större utsträckning,

eftersom dessa i regel alltid försålts av hantverkarna själva.

Att märka är, att det anslag, som begärts i 1934 års statsverksproposition

för ytterligare stöd, är avsett icke endast för hantverket utan även för därmed

jämförlig mindre industri. Inom detta senare begrepp inrymmes säkerligen

en hel del just av den sorts småindustri, vilken i hög grad gynnas av

enhetsprisaffärerna. Enhetsprisaktiebolaget Epas svenska leverantörer uppgå

för närvarande till över 1,000 firmor, av vilka många äro av mindre storleksordning

och belägna ute på landsbygden.

Förutsättning för en dylik småindustri är förefintligheten av stora och kapitalstarka

avnämare, vilka frigöra produktionsföretaget från den betungande

uppgift, som består i att upprätta och vidmakthålla en försäljningsorganisation,

vilka dessutom genom kontantbetalning befria det från krav på större kapital

för kreditgivning eller för finansiering av tillverkningen etc. Då enhetsprisaffärerna

dessutom i största möjliga utsträckning föra egna varumärken,

egna modeller och egna mönster, kunna de därjämte underlätta fabrikantens

arbete genom att låta utarbeta och tillhandahålla skisser, ritningar och mönster.

För enhetsprisföretaget representera kostnaderna för dessa en obetydlighet,

enär de kunna fördelas på stora kvantiteter tillverkade varor. Fabrikanten

däremot ser i deni en avsevärd kostnad, enär han utan ett storföretag som

avnämare icke kan lägga upp en tillverkning av större kvantiteter än som han

med visshet kan påräkna att få såld. För enhetsprisföretaget är småindustrien

av betydelse bland annat därigenom, att tillverkningen kan förläggas till mindre

orter med lägre levnadskostnader, lägre lokalkostnader, lägre kraftkostnader

m. m. och därav följande lägre tillverkningskostnader.

Hinder för industrien.

Ett oeftergivligt villkor för att en starkare utveckling av denna småindustri

skall kunna äga rum är dock, att den befrias från den olidliga förföljelse, som

den ännu är utsatt för från Sveriges Köpmannaförbund. Det är känt, att nämnda

förbund alltsedan enhetsprisaffärernas tillkomst utvecklat ett intensivt arbete

för att komma dem till livs. När ingenting annat lyckades, tillgrep man

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18j ,bilagor.

21

metoden att utfärda svarta listor på enhetsprisaffärernas leverantörer oell att

sedermera bojkotta och blockera dem. I dessa sina åtgärder bär Köpmannaförbundet

uppträtt med en i konkurrensstrider osedvanlig hänsynslöshet, vilken

åsamkat icke bara enskilda företagare utan hela landet svåra skador. För enhetsprisaffärerna

ha blockaderna verkat hindrande. Det är självfallet svårare

att fullfölja sitt program för varusortimentets sammansättning'' och utbyggnad,

när man i sina dispositioner är begränsad av de lagar, som instiftats icke av regering

och riksdag men väl av ett förbund, vars uppgift det är att bevaka en

konkurrerande kårs intressen. Alltid stå emellertid de utländska marknaderna

till buds, när de inhemska stängas. Den industri däremot, som på den inhemska

marknaden skall finna sin utkomst, försättes under trycket av en dylik beklämmande

kortsynt politik i betydande svårigheter. Det finns bevis för att

beställningar till miljoner kronors värde skulle kunna ha kommit den svenska

industrien tillgodo men i stället på grund av åtgärder från Sveriges Köpmannaförbund

placerats utomlands. Att dessa åtgärder uppenbarligen icke äro

avsedda att upphöra, torde framgå av Köpmannaförbundets till Kungl. Kommerskollegium

avgivna yttrande med anledning av den av professor R. Bergendal

verkställda utredningen örn tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter.

Kalkylering smetoder.

Den strid, som nämnda förbund nu i tre år bedrivit och alltjämt bedriver mot

enhetsprisaffärerna, är icke dikterad av ideella eller principiella motiv utan

är uteslutande medel för en organiserad konkurrens. Samma principer, som

man hos enhetsprisaffärerna fördömer, strävar man nämligen i sin dagliga gärning

metodiskt efter att tillämpa. Dit höra såväl principen örn en koncentration

av inköpen som en omläggning av kalkyleringen för standardvarorna.

»Tillkomsten av enhetsprisaffärerna» skriver förbundets organ, »har emellertid

fäst uppmärksamheten på en nödvändighet, som rätt länge stått klart för

många affärsmän, nämligen att kalkyleringen i viss mån måste läggas örn med

hänsyn tagen till försäljningskostnaderna för varje särskilt varuslag.» Just

denna omläggning av kalkyleringen som efter enhetsprisaffärernas tillkomst

framtvingats inom detaljhandeln har sin särskilda betydelse med hänsyn såväl

till handelns utveckling som till de sociala verkningarna.

Social rättvisa.

Bland konsumenterna kan man avgränsa vissa skikt av lägre inkomsttagare,

vilka för sin behovstäckning äro praktiskt helt hänvisade till de billiga standardiserade

behovsartiklarna. De högre inkomsttagarna däremot ha i regel

större krav. De önska ett större urval för sina inköp, de föredra mera individuellt

och mera modebetonade varor. I en affär, där alla dessa varor äro

sammanförda och där kalkyleringen sker genom den sedvanliga fördelningen

av omkostnaderna i form av ett procentuellt pålägg på inköpsvärdet utan hänsyn

till, vad det verkligen kostar att lagra och sälja de olika varuslagen, komma

de lättsålda standardvarorna att belastas proportionsvis för hart. I sin

tur har detta till följd, att de till standardvarorna uteslutande hänvisade kunderna

få bidraga till kostnaderna för de andras behov av större urval, av modebetonade

varor och av betjäning i form av hemsändning och kredit m. m. Den

till större social rättvisa syftande differentiering av prisbildningen, som enhetsprisaffärerna

bidragit till att genomföra, ha motionärerna karakteriserat

såsom »en fullständig desorganisation på varuprisernas område», vilket »blivit

till ett hot mot näringslivets sunda utveckling». Vad man däremot synes

bortse från är att denna av ekonomiska faktorer grundade differentiering av

prisbildningen — långt ifrån att desorganisera konsumenternas ekonomi —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18j bilagor.

i hög grad är ägnad att stärka den. »Epa-basarerna ställa icke till allmänhetens

förfogande någon större grad av kundtjänst», framhålles i andra kammarens

motion nr 27. Eftersom kundtjänst lika litet som handeln som helhet är

något självändamål, vore det föga förenligt med sund ekonomi att ställa kundtjänst

till förfogande, då den inte behövs. Att så likväl på många håll sker,

innebär en onödig beskattning av konsumenterna. Ofta blir följden, att den

ene kunden får betala för den andres bekvämlighet. Då enhetsprisaffärerna

icke ställa vare sig kredit eller — utom i undantagsfall — hemtransport till

förfogande, bortfalla de därav föranledda kostnaderna, varvid besparingen

kommer kunderna tillgodo i de låga prisernas form.

De handelsanställda.

Vad i övrigt enhetsprisaffärernas sociala verkningar beträffar, framhålla

författarna till första kammarens motion nr 13 att den mekanisering av varudistributionen,

som anses ligga i enhetsprissystemet, utgör en avsevärd olägenhet

för butiksbiträdeskåren. En ytterligare reduktion av den yrkesutbildade

arbetskraften skulle bli en följd av denna mekanisering. Såsom tidigare vid

tvenne tillfällen framhållits, representera de svenska enhetsprisaffärerna högst

omkring 1 % av landets detaljhandel. Är det troligt, att denna enda procent

eller ens dubbla denna mängd skall kunna utöva något starkare inflytande på

butiksbiträdeskåren eller dess förhållanden? Även örn svaret skulle blivit ja,

läge däri ingenting avskräckande, enär enhetsprisaffärernas personal i flera

avseenden äro väsentligt bättre ställda än personalen i en mängd enskilda

mindre affärer. Deras löne- och anställningsförhållanden äro reglerade genom

kollektivavtal med Svenska Handelsarbetareförbundet. — Utom en med ålder

och tjänstetid stigande lön, till vilken även kommer provision å respektive försäljningsbelopp,

föreskriver detta avtal ordnad semester, övertidsersättning och

ersättning vid sjukdom.

Att den övervägande delen av de anställda utgöres av kvinnor torde näppeligen

heller kunna anföras såsom ett fel. Även dessa kvinnor böra dock lia

rätt att leva, att skaffa sig en inkomst och sitt uppehälle. Enhetsprisaffärerna

avvika för övrigt i det hänseendet icke i nämnvärd utsträckning från andra

företag inom detaljhandeln. Kungl. Socialstyrelsens utredning år 1925 angående

de affärsanställdas arbets- och löneförhållanden gav sålunda vid handen,

att exempelvis inom manufakturbranschen 77.4 % av de anställda voro

kvinnor, medan mode- och pälsvaruaffärerna sysselsatte 99.4 % kvinnlig butikspersonal.

Det har även av motionärerna gjorts gällande, att möjligheterna för de handelsanställda

att bli sina egna minska i den mån enhetsprisaffärerna fortsätta

att expandera. I betraktande av de tidigare antydda gränserna för denna expansion

borde även dessa farhågor kunna lämnas därhän.

Handelns utveckling.

För handelns sunda utveckling spela enhetsprisaffärerna en roll, som man

icke får bortse ifrån. Att utvecklingen före enhetsprisaffärernas tillkomst

varit långt ifrån sund, därom vittna de uttalanden, som tidigare anförts ur

Köpmannaförbundets Minnesskrift. Därom vittna ytterligare de krav, som

från köpmannahåll framförts örn kompetensvillkor och detaljhandelns koncessionering.

I Stockholm funnos viel 1931 års utgång 7 salutorg, 10 saluhallar, 1,937

mjölkbutiker, 471 kött- och fläskbutiker, 257 fiskbutiker och 1,689 butiker

för diverse matvaror. Förutom salutorg och saluhallar räknade livsmedelshan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

23

deln i Stockholm sålunda 4,354 utövare, varav 332 tillkommit under året. I

dessa siffror finner man ett uttryck för utvecklingens gång.

Genom koncessioner för nyetablering av detaljaffärer kan man möjligen

hindra en snabbare tillväxt men man konserverar därigenom ett gammalt system.

Att inom detta, där tusende viljor strida mot varandra, genomdriva en

rationell organisation, att genomföra rationella inköpsmetoder och rationella

arbetsmetoder är dömt att från början misslyckas, örn man borteliminerar det

naturliga korrektiv, som den fria konkurrensen själv bär i sitt sköte under

formen av nya företagstyper och uppkommande storföretag.

Under trycket av den genom dessa skärpta konkurrensen kommer en sanering

till stånd. Behovet av kapital, av kunnighet och skicklighet skärpes och

utvecklingen länkas in på sina rätta banor. Efter detta Schema har den industriella

utvecklingen förlöpt. Ingenting motsäger, att icke handelns väg. är

densamma. Den lagstiftning däremot, som föreslås i andra kammarens motion

nr 28, ehuru syftande endast mot enhetsprisaffärerna, är ägnad att verka inom

hela detaljhandeln. Dess verkningar skulle icke komma att främja densamma.

Lagstiftning.

För denna påyrkade lagstiftning finnes icke någon annan grund än de utländska

förebilderna. Man har därvid åberopat Danmark och Norge, man har

åberopat Tyskland, Schweiz och Österrike m. fl. länder, men man har icke

nämnt Amerika och England, där enhetsprisaffärerna längst förekommit. Man

har heller icke nämnt Holland, Belgien, Frankrike och Italien.

Lagarna i varje land böra stiftas med hänsyn till va,rje enskilt lands förhållanden.

Svenska förhållanden, objektivt bedömda, ge i detta hänseende icke

skäl för någon lag. o .

Det säges i första kammarens motion nr 13, att åtgärder mot enhetsprisaffärerna

och därmed jämförliga företag från statsmakternas sida vidtagits i

Danmark och Norge. I dessa länder har det aldrig funnits några enhetspnsaffärer.

vilket åtminstone vad Danmark beträffar beror på att filialbildning

överhuvud taget icke är möjlig.

I Tyskland gäller förbud mot öppnande av nya eller utvidgning av gamla

enhetsprisaffärer. Tysklands ekonomiska betryck är dock icke vårt. Tysk detaljhandel

är icke svensk. En blick på den officiella statistikens siffror är

tillfyllest för att bestyrka detta. Medan Tysklands handel — enligt Statistisk

Årsbok — år 1925 sysselsatte 3,753,000 personer på en befolkning av i runt

tal 62 miljoner — omkring 6 % — hade Sverige år 1920 218,000 inom handeln

verksamma på en befolkning av i runt tal 6 miljoner — d. v. s. endast något

mer än 3Va %■ I tider av sådan nöd och sjunkande köpkraft, som präglat de

senare årens Tyskland, men från vilken Sverige undgått att drabbas lika

hårt, är det självklart, att konkurrensen i Tyskland nått en skärpa, som i

Sverige är okänd. _ .

Även i Schweiz tyda siffrorna pä en hårdare konkurrens. Den schweiziska

handeln sysselsatte 1920 217,000 personer — nära nog samma antal som i Sverige

.— på en befolkning av i runt tal 4 miljoner invånare, vilket gör nära

5V2 % Den nyligen införda lagen i Schweiz drabbar för övrigt icke endast

enhetsprisaffärerna utan större företag överhuvud taget inom detaljhandeln,

vare sig i mångfilialaffärens form eller annan. Det betänkande fran den

schweiziska prisbildningskommissionen, som låg till grund för lagförslaget,

framhöll emellertid, att detaljhandeln icke finge invagga sig i den tron, att

dess framgång vore avhängig av eventuella åtgärder mot varuhus och enhetsprisaffärer.

Vad som förorsakade trycket på detaljhandeln var snarare den

allmänna krisens verkningar, varför man genom lagstiftning ingalunda kunde

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Ändra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

förvänta en fullständig sanering av handel och hantverk. Något bestämt

standpunktstagande gentemot enhetsprisaffärer eller varuhus utgör den ifrågavarande,

till och med 1935 gällande lagen, icke, vilket i förbundsrådets yttrande

särskilt betonades.

. I Frankrike har lagstiftning varit föreslagen, men av parlamentet helt nyligen^

avböjts. I Österrike råder förbud överhuvud taget mot öppnandet utan

tillstånd av nya detaljhandelsföretag eller utvidgning av de bestående.

Den lagstiftning, sorn sålunda förekommer, är förestavad av den ekonomiska

krisens verkningar i respektive länder. Vad Sverige beträffar, äro dessa

verkningar icke tillnärmelsevis av samma styrka som i de ovan berörda länderna.

Icke dess mindre ha enhetsprisföretagen här, i varje fall Enhetsprisaktiebolaget

Epa, självmant .iakttagit en viss återhållsamhet. Sedan oktober

1932 har sålunda någon ny filial icke upprättats. Det kan göras gällande, att

byggnadskonflikten. för detta lagt hinder i vägen. Oavsett denna skulle emellertid

endast ytterligare en affär etablerats, vilken befann sig under byggnad,

när konflikten utbröt och för vilken hyreskontrakt tecknats långt tidigare.

Den av motionärerna befarade och såsom motiv för lagstiftningskravet

åberopade snabba utbyggnaden av filialnätet efter konfliktens slut saknar

därför åtminstone för Enhetsprisaktiebolaget Epas vidkommande all grund.

En lagstiftning är av dessa skäl icke av behovet påkallad.

Sammanfattning.

. Då såsom här har påvisats någon ekonomisk grund icke finnes för en rättslig

särbehandling av enhetsprisaffärerna utan ett ingrepp gentemot dem skulle

innebära icke blott ett obefogat och betänkligt avsteg från den i 1864 års förordning

erkända näringsfriheten utan även ett ingrepp i den fria konkurrensen

till skydd för dess brister, kan en sådan lagstiftning under inga förhållanden

tillstyrkas.

Behovet av den utredning, som av motionärerna begärts rörande enhetsprisaffärernas^

ekonomiska och sociala verkningar, är icke heller i motionerna

styrkt. Då emellertid en förutsättningslös utredning för enhetsprisaffärerna

uppenbarligen utgör den enda möjligheten till att bli befriad från de grundlösa

beskyllningar, med vilka den offentliga diskussionen rör sig, har Enhetsprisaktiebolaget

Epa för sin del ingenting att invända emot densamma. En

dylik utredning skulle dock icke kunna ge en objektiv bild av enhetsprisaffärernas

förhållande till den svenska industrien och till svensk kvalitetsproduktion,

därest icke även de åtgärder, som av Sveriges Köpmannaförbund vidtagits

för att förhindra svenska leveranser till enhetsprisaffärerna, samtidigt

bomme att av de lagstiftande myndigheterna beaktas.

3) BILAGA TILL ENHETSPRIS AKTIEBOLAGET EPAS UTLÅTANDE.

Ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 29/io 1930.

De Svenska Enhetsprisaffärerna inför starten.

Nytt miljonltolag omliiinderhar rörelsen.

Första affären öppnas i Örebro i början av november.

Grundandet av det bolag, som i Sverige skall bedriva enhetsprisaffärer, har

nu, enligt vad H. T. erfar, ägt rum. Dess namn är Enhetsprisaktiebolaget

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

25

Epa och aktiekapitalet har satts till en miljon kronor. Styrelsen består av

major E. F. H. Helling, direktör H. G. Turitz, konsul I. Aronsson och disponent

J. A. Berg.

Enhetsprisaffärerna komma att drivas efter mönster av liknande affärer i

Amerika och England, där de blivit synnerligen populära. I Europa har, förutom

i England, på senare år grundats enhetsprisaffärer i Tyskland, Frankrike,

Holland, Belgien, Schweiz och Italien, i vilka länder de arbeta med stor

framgång.

De bärande principerna för detta slag av detaljhandel äro följande: Antalet

varuslag, som föres, begränsas systematiskt, men beställas i så stora mängder,

att tillverkningen av desamma kan rationaliseras och standardiseras samt försäljningspriserna

avsevärt nedbringas. Försäljningspriserna standardiseras

ävenledes, i det endast ett fåtal prislägen förekomma. Härigenom och genom

en i detalj systematiserad uppläggning av varorna i försäljningslokalerna,

åsyftande överskådlighet och snabb expedition, förenklar försäljningsproceduren,

vilket i sin mån bidrager till möjligheten att hålla låga priser. Genom leverans

av varorna i möjligaste mån direkt från fabrikanterna till detaljaffärerna

bliva distributionskostnaderna lägre.

Genom denna standardisering av artiklarna till kvalitet, storlek och pris,

genom införandet av populära förpackningar och även genom en minskning av

artiklarnas antal blir det möjligt att i vårt eget land tillverka, ja till och

med att härifrån exportera en mångfald varuslag, som nu måste importeras,

ehuru de helt och hållet eller till väsentlig del bestå av svensk råvara. En

dylik standardisering har förut icke varit möjlig, då snart sagt varje handlande

önskat sin egen kvalitet och form på den av honom förda varan. Den

möjliggöres nu genom Epabol agets centralisation av inköpen, varigenom en

stor del fabrikanter bliva i tillfälle att framgångsrikt konkurrera med utländska

företag.

Åtskilliga inhemska småindustrier kunna på detta sätt erhålla en betydlig

uppryckning, då Epabolagets strävan är att i största möjliga utsträckning använda

svenska varor. Idén har också av svenska fabrikanter mottagits med

det största intresse.

Det nya bolaget avser att öppna sina första affärer i början av november i

Örebro, i slutet av november i Västerås och i början av december vid Götgatan

i Stockholm. Det slutliga antalet affärer, som kommer att öppnas, är ännu

icke bestämt, men komma sådana endast att förläggas till städer, vars invånarantal

överstiger 30,000.

Vidimeras:

E. Ilögdén.

S. Sundell.

Bilaga B.

1) TEMPO AKTIEBOLAG, YTTRANDE.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan andra lagutskottet genom skrivelse av den 2 februari 1934 berett

Tempo Aktiebolag tillfälle att inkomma med yttrande över vissa vid innevarande

års riksdag väckta motioner rörande de s. k. enhetsprisföretagen inom

detaljhandeln, får bolaget härmed vördsamt anföra följande.

I ärendet hava väckts följande motioner:

1 :o)-----—---------------------—

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

3:o)

4:o)

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

Till en början vill bolaget erinra, att herrar Walléns och Nybloms under

3:o) angivna motion i sak innehåller samma hemställan som herr Walléns

motion nr 397 i andra kammaren 1933. — -------— -------

Vad som i anledning av motionen nr 397 i andra kammaren år 1933 då

anfördes av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott samt av de myndigheter

och institutioner m. m., som voro i tillfälle att avgiva yttrande, gäller enligt

vår uppfattning helt och fullt även i avseende å herrar Walléns och Nybloms

nu förevarande motion nr 501 i andra kammaren.

Sveriges detaljliandlarkår oell den fria konkurrensen.

I herr Jacobssons m. fl. motion har gjorts gällande att enhetsprisaffärerna

skulle bygga sin verksamhet på »psykos». Det är icke så lätt att förstå, vad

som härmed avses. Men vi ha uppmärksammat huru detaljhandlarkåren och

dess talesman genom en våldsam kampanj i föredrag, tidningsartiklar m. m.

sökt inom vårt land uppjaga en sjuklig och fullkomligt ogrundad opinion mot

enhetsprisaffärerna. För att få mera resonans för denna kampanj har man

framställt enhetsprisaffärerna som en fara för landets hela näringsliv och

blåst upp frågan till en betydelse, som den alls icke äger i verkligheten.

Till belysning av denna sak förtjänar erinras därom, att en mer än femtioårig

utveckling av enhetsprisaffärerna i Nordamerikas förenta stater icke

fört dessa affärer längre än att deras rörelse omfattar knappa 2 % av den

amerikanska detaljhandeln, och att de svenska enhetsprisaffärerna säkerligen

icke ens behärska 1 % av detaljhandeln i Sverige —■ medan däremot den kooperativa

rörelsen behärskar 15 % av samma handel. Redan härav är uppenbart,

att någon fara icke kan hota Sveriges land och folk från enhetsprisaffärerna.

Den ekonomiska utvecklingen kan, enligt vad erfarenheten visar, icke i

längden stävjas genom statsingripanden; när ett visst statsingripande i det

ekonomiska livets yttringar påkallas från något håll, beror det oftast på att

man där icke vill eller kan anpassa sig efter utvecklingens krav. I föreliggande

fall är det enligt vår mening de enskilda detaljhandlarna, som önska

bliva av med en konkurrent, som vunnit vissa framgångar genom att på ett

lyckligt sätt lösa de organisatoriska grundproblemen för en rationellt skött

varudistribution. Man har funnit lösningen på dessa problem vara: litet lager

och en snabb omsättning av detsamma, standardiserade varor till låga priser,

små omkostnader och rationell inköpsorganisation, samt tillämpat dessa principer

i högsta möjliga grad i enhetsprisaffärerna.

Handelns uppgift är och har alltid varit att förmedla och jämna de producerade

varornas väg från producenten till konsumenten. Det är på handelns

möjlighet och förmåga att distribuera varor från producenten till konsumenten

som domen skall fällas över den ena eller den andra handelsformen i vår tid.

Den fria konkurrensen å handelns område, som utgjort en svenska folkets

rättighet i mer än två tredjedels sekel, begär man nu, att statsmakterna skola

inskränka. Anledningen härtill kan i realiteten icke vara någon annan än att

tillströmningen till handelsyrket, särskilt detaljhandeln, blivit för stor, vilket

i sin tur medfört, att omsättningen per företag blivit för liten och omkostnaderna

för höga. Man önskar, med andra ord sagt, få bort några företag och

därvid har man i. syfte att tillgodose en enstaka samhällsgrupps intresse —

de. enskilda detaljhandlarnas — föreslagit, att de företag, som kunnat nedbringa

distributionsomkostnaderna och som i övrigt rationaliserat och centra
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

27

liserat sin verksamhet bättre än de övriga, skola förkvävas. Man har därvid

icke tagit hänsyn till, att den konsumerande allmänheten, därest en sådan åtgärd

bleve verklighet, nödgades erlägga högre pris för de varor, den måste förvärva,

än vad annars skulle vara fallet. _

En sådan åtgärd skulle dessutom gå stick i stäv mot hela den senare utvecklingen

på varudistributionens område. Det är uppenbart att en allmän reaktion

inträtt mot de relativt höga distributionskostnader, med vilka detaljhandeln

tidigare arbetat; med stöd av denna reaktion hava nya handelsfÖrmer

uppstått, vilka i regel särskilt lia i sikte att nedbringa dessa kostnader. Sådana

nya former äro: _ ....

konsument-kooperationen (Kooperativa Förbundet och konsumtionsföreningar),

producenternas egna affärer (fabriksbodar, Singer-filialerna, Husqvarna-depåerna,

Oscaria skoaffärer, choklad- och konfektyrindustriens butiker, Tvålhuset

Resia m. fl.),

postorderaffärer (Åhlén & Holm A.-B. m. fl.),

och slutligen

enhetsprisaffären (Enhetsprisaktiebolaget Epa och Tempo A.-B.).

Alla dessa affärsformer ha det gemensamt, att de på varudistributionen söka

tillämpa de moderna rationaliseringsprinciper, som på andra områden, exempelvis

inom industrien, medfört så storartade resultat.

Av det ovanstående skulle man möjligen kunnat få den uppfattningen, att

den privata detaljhandeln riskerar att bliva distanserad.av bl. a. mångfilialföretagen.

Erfarenheterna från utlandet ha emellertid visat, att den enskilda

handeln ändock haft en förvånansvärt stor livskraft och trots konkurrensen

kunnat väl hävda sin ställning.

Detaljgranskning'' och bemötande av motionerna.

Sedan bolaget nu framfört några allmänna synpunkter på frågan,_ övergår

bolaget till att i detalj granska motionernas innehåll och de därvid gjorde påståendena.

Enligt motionärerna ha erfarenheterna rörande enhetsprisaffärernas

verkningssätt i vårt land icke kunnat framläggas förrän nu. Dessa erfarenheter

skulle enligt motionärernas påståenden i huvudsak vara följande:

1) Den enskildes ekonomi råkar i allvarlig fara genom att enhetsprisaf färerna

hygga på psykos, i det att allmänheten suggereras att köpa, icke för

behovstäckning, utan därför att varorna äro billiga.

2) Betydande medborgargrupper skulle ha »avsevärt ohägn» av en fortsatt

utbredning av enhetsprisaffärer, nämligen detaljköpmän, grossister, handelsresande,

handelsbiträden, hantverksidkare och industriarbetare.

3) En utveckling av enhetsprisaffärerna skulle betyda en rubbning av den

svenska industriens kvalitetsproduktion.

1. Den enskildes ekonomi och enhetsprisaffärerna.

Vad först beträffar påståendet att den enskildes ekonomi råkar i fara genom

enhetsprisföretagen, så har det hittills ansetts, att det svenska folket har tillräckligt

gott förstånd och ekonomiskt sinne att självt bestämma över sina privata

vardagsinköp. Det har överlämnats åt den enskilde att själv bedöma pris

och kvalité och att avgöra var, när och hur han eller hon vill göra sina inköp.

Men sedan enhetsprisaffärerna börjat vinna insteg här i landet, synes raan i

köpmannakretsar ha ansett sig kunna konstatera, att det svenska psyket i själva

verket är behäftat med allvarliga defekter. Det har sagts gang på gång

under de senaste åren — i köpmannatidningar, i föredrag o. s. v. —■ att en
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

hetsprissystemets framgångar i avsevärd utsträckning bygger på hypnotism

och suggestion, på »en slags psykos» enligt herr Wohlins m. fl. motioner. Man

kan kanske skada en konkurrent genom att insinuera, att de som handla hos

honom ej äro vid sina sinnens fulla bruk, men ett sådant påstående kan dock

ej tagas på allvar i en saklig diskussion örn den ena eller den andra handelsformens

berättigande.

Då motionärerna icke närmare utvecklat vad de avse med sitt tal örn psykos,

är det svårt för oss att göra något sakligt bemötande. Vi vilja dock lämna

några korta notiser örn de yttre anordningarna av vår försäljningsverksamhet,

enär det val är på dessa talet örn »psykos» skulle basera sig.

Vi söka i våra affärer att efter bästa förmåga placera artiklarna så, att de

ligga tillgängliga för kundernas inspektion. Vi begagna härvid ofta, då dagsljuset

ej räcker till, specialbelysning av diskar, hyllfack etc. Ävenså försöka

vi på allt sätt göra uppläggningen av varorna så smakfull, ändamålsenlig och

tilltalande som möjligt. Detsamma göra alla intresserade detaljister efter råd

och lägenhet.

På grund av att vi mäste begagna stora butikslokaler söka vi även att liva

upp den stillhet,. som eljest skulle råda, med att i samband med försäljning

av grammofonskivor utsända musik genom en högtalare. Den stora allmänheten

torde i själva verket icke tycka om att gå omkring i en stor, tyst affärslokal,

där stegen eka och varje beställning eller förfrågan hörs vida omkring.

Genom lättheten att överblicka varusortimentet, genom lättheten att betala och

utfå det köpta samt genom de talrika kunderna skapas en atmosfär, som publiken

finner angenäm. Våra affärer äro, precis som detaljhandeln i övrigt, till

90 % beroende av en fast, ständigt återkommande kundkrets. Örn vi med konstlade

medel lyckades framtvinga köp från kundernas sida, som dessa sedan

funne olämpliga och onödiga, skulle detta mest skada oss själva. Vi vilja betona,

att vår verksamhet liksom varje annan god detaljhandel avser att sälja

goda varor till billigt pris och att behandla våra kunder så, att de fatta förtroende

för våra affärer och bliva fasta kunder.

II. Enhetsprisaff''är erna i relation till olika medborg ar grupper.

Motionärerna påstå vidare, att betydande medborg arg rapper skulle lia »avsevärt

ohägn» av en fortsatt utbredning av enhetsprisaff är erna.

Det är obestridligt, att tillkomsten av enhetsprisaffärer medfört en ökad

konkurrens inom vissa branscher och på vissa orter. Propagandan mot denna

företagsform har dock blåst upp saken till sådana proportioner, att kontakten

med verkligheten alldeles gått förlorad. I Förenta staterna, där denna företagsform

existerat i över femtio år, utgör, såsom tidigare framhållits, enhetspiisaffärernas

omsättning endast omkring 2 % av hela detaljhandelsomsättningen.

Men det faktum kvarstår, att en rationalisering inom detaljhandeln

genom uppkomsten av mångfilialföretag inom olika branscher måste föra till

liknande konsekvenser som rationaliseringen medfört och medför inom industrien.

Men ingen har på allvar velat skydda små och omoderna fabriker och

verkstäder pa det sätt, man här vill tillämpa inom detaljhandeln, nämligen

genom förbud mot^ moderna och rationellt skötta företag, detta trots att man

inom industrien mäste räkna med arbetslöshet som en följd av rationaliseringen,

medan inom detaljhandeln mänsklig arbetskraft icke kan ersättas med

maskiner i någon nämnvärd utsträckning.

Problemet om medelklassens bestånd som ett stabiliserande skikt mellan

ytterlighetsriktningarna i samhället är ytterligare en av de frågor, som ha

dragits in i diskussionen örn enhetsprisaffärerna. Att dessa affärer skulle utöva

någon märkbar inverkan på klassgrupperingen i samhället är uteslutet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

29

redan av det skälet, att den roll, de spela, är så försvinnande liten. — Yi påpeka

i detta sammanhang, att inom de nya företagen ett stort antal arbetsoch

inkomstmöjligheter uppstå, vilka ekonomiskt och socialt äro fullt jämförbara

med privathandelns.

Mot enhetsprisaffärernas inköp smetoder har mycken kritik riktats.. Sålunda

påstå motionärerna, att inköpspriserna pressas ned så långt som möjligt, och

att man därvid begagnar sig av egendomliga metoder. Man skulle nämligen

intressera sig för produktionsföretag med svag ekonomi, vilka företag pressas

till orimliga eftergifter. Inköpsmetoderna skulle föranleda lönereduktioner och

försämring av varornas kvalité samt därjämte leda till en allmän tendens till

lönereduktioner och kvalitetsförsämringar.

Häremot må anföras följande. Påståendet att enhetsprisaffärerna särskilt

skulle göra sina inköp hos företag med svag ekonomi är oriktigt. Enhetsprisaffärerna

äro lika mycket som andra företag beroende av goda och leveranskraftiga

förbindelser. De arbeta på lång sikt och lia därför ett starkt ekonomiskt

intresse av att skapa en jämn och trygg tillförsel av varor. Yi söka

samarbeta med leverantörerna på sådant sätt, att båda parternas intressen bli

på bästa sätt tillgodosedda. Att handla annorlunda vore kortsynt. —■

När en enskild detaljist infordrar offerter, anger han den önskade kvaliteten,

och leverantörerna få sedan underbjuda varandra i pris. Ett enhetsprisföretag

går ofta den andra vägen. Leverantörerna få med utgångspunkt från

de givna prislägena överbjuda varandra i kvalitet, och ordern går till den,

som kan leverera den bästa varan, förutsatt att Jemm uppfyller företagets

fordringar på kvalitetsstandard. Såvitt vi kunna förstå, finns det i frågan

örn de ekonomiska verkningarna för leverantören ingen skillnad mellan detaljhandlarnas

och enhetsprisaffärernas olika sätt att ernå bästa möjliga vara för

billigaste pris, och vi stå alldeles oförstående inför de slutsatser, herr Jacobsson

m. fl. kommit till i detta sammanhang. »En sådan inköpsmetod kan uppenbarligen

medföra, att fabrikanten för att kunna fullgöra leveransen till det

låga priset. . . företager lönereduktioner eller försämrar varans kvalitet. För

att kunna konkurrera följa andra fabrikanter efter och resultatet kan bli en

allmän tendens till lönereduktioner och kvalitetsförsämring.»

Är frestelsen till lönereduktion och kvalitetsförsämring mindre, örn leverantören

får sitt pris nedpressat till ett minimum, än örn han bringas höja kvaliteten

till gränsen av sin förmåga? Hela argumentet framstår vid minsta eftertanke

som fullständigt obefogat.

Talet om oskälig prispressning gentemot leverantörerna torde i de allra

flesta fall ha sin grund i det förhållandet, att enhetsprisaffärerna. kunna

göra sina inköp avsevärt billigare än de fristående affärerna. Det billigare

priset är emellertid ekonomiskt motiverat och beror ej på någon otillbörlig

pressning. Enhetsprisföretagens omfattning gör det möjligt att göra stora

beställningar på en gång, och fabrikanten får i veckor eller månader, koncentrera

sin produktion på en enda eller ett fåtal artiklar. Han blir därigenom i

stånd att ordna och planera sin tillverkning betydligt effektivare och billigare,

än när han måste plottra bort sig på småposter av än den ena och än

den andra varan. Arbetskostnaderna bli faktiskt lägre per enhet av varan,

men arbetarnas förtjänst blir därför icke minskad utan snarare tvärtom.

Fabrikanten kan ofta utjämna sin säsong och sysselsätta sina arbetare, tack

vare att han erhåller stora order i god tid. Bidragande till lågt pris är även,

att leverantören av enhetsprisaffärerna får kontant betalning för varan, medan

han eljest ofta måste lämna långa och kanske osäkra krediter. Det är

självfallet, att enhetsprisföretagen under sådana förhållanden kunna köpa avsevärt

billigare utan rubbning av fabrikantens vinstmarginal eller av de arbetslöner,

som han betalar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; [bilagor.

Enhetsprisföretagen ha även beskyllts för att i stor utsträckning importera

varor och därigenom ställa svenska arbetare utan arbete. I själva verket

förhåller det sig så, att det för dessa företag är mycket oekonomiskt att

importera varor, bl. a. av det skälet, att de långa leveransterminer, som äro

ofrånkomliga vid import, nödvändiggöra en mer omfattande lagerhållning än

önskvärt är. Genom att en stor efterfrågan samlats på en hand och därigenom

stora engångsorder möjliggjorts, har det i flera fall varit möjligt för

enhetsprisföretagen att förmå svenska producenter att med gott ekonomiskt

utbyte taga upp tillverkning av artiklar, som tidigare endast kunnat erhållas

utifrån. Enhetsprisföretagen tjänstgöra sålunda ofta som en stimulans för

den inhemska produktionen. Beklagligtvis ha emellertid enhetsprisaf får erna

understundomvarit nödsakade att placera order i utlandet, emedan svenska

fabriker ej vågat åtaga sig leveranserna på grund av påtryckningar och bojkotthot

från köpmannasammanslutningar. Dessas nitälskan örn den svenska

industrien torde alltså knappast kunna berättiga dem att utesluta enhetsprisaffärerna

från detaljhandeln. De varor, som distribueras genom Tempoaffärerna,

äro till 80 % av värdet av svenskt ursprung.

Motionärerna anföra vidare, att enhetsprissystemet skulle utgöra en allvarlig

fara för det svenska hantverkets bestånd. Det torde emellertid stå klart

för var och en, att hantverkets utveckling endast i mycket ringa mån sammanhänger

. med detaljhandelns utveckling. Det är industrialiseringen och

rationaliseringen på produktionens område, som har medfört en tillbakagång

för hantverket, och detta långt innan enhetsprisaffärer ens voro påtänkta i

Sverige. Av de varor, som säljas av fristående detaljister med samma kundkrets

sohl enhetsprisföretagen, kan endast en ytterst liten del vara hantverksprodukter.

Detohar talats och skrivits mycket örn de låga löner, som enhetsprisföretagen

. pasta.s betala sina anställda, men någon bevisning i form av siffror och

statistik har ej presterats pa denna punkt. Orsaken härtill är uppenbarligen,

att enhetsprisaffärerna i själva verket avlöna sin personal lika högt och i

regel högre än vad personer med lika kompetens eljest erhålla. För att påvisa

hur ovederhäftig kritiken har varit, framläggas i särskild bilaga Tempo

A.-B:s löneskalor för var och en av de tre affärerna i Stockholm, Göteborg

och Malmö.

III. Enhetsprisaffärernas varustandard.

Den tredje stora anmärkningen emot enhetsprisaffärerna är, att de skulle

åstadkomma^ en kontinuerlig försämring av varukvaliteten, varigenom de kunna

rubba vår svenska industris kvalitetsproduktion och därmed åstadkomma

smakförskämning ^och förslappad inställning till det gedigna och det äkta.

Motionärerna pasta till och med, att exportfabrikaten skola komma att få sitt

goda renommé i viss grad oförmånligt påverkat, vilket i sin tur skulle leda

till betänkliga följder för vår handelsbalans.

Till en början anmärkes att det är svårt att inse, hur enhetsprisföretagen

eller deras leverantörer skulle kunna menligt inverka på kvaliteten av t. ex.

de svenska exportartiklarna, såsom pappersmassa, trä, järn och stål, malm,

tidningspapper, kullager, separatorer, motorer, telefonapparater o. s. v. Motionärerna

ha ej heller lyckats klargöra sammanhanget. De hänvisa till erfarenheter

i utlandet. Man tänker då närmast på de anglosaxiska länderna,

Kanada, U. S. A., England, som äro de enda, där enhetsprissystemet vunnit

en mera betydelsefull ställning inom detaljhandeln. Såvitt vi ha oss bekant,

har detta förhållande icke medfört någon sänkning av kvalitetsstandarden i

dessa länders produktion och export.

För egen del få vi meddela, att Tempos inköpsavdelning, vilken är iden
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18j bilagor.

31

lisk med Åhlén & Holms, nedlägger synnerligen stor omsorg på att hålla en

hög kvalitetsstandard. Vi göra detta i fullt medvetande om, att det endast

är på den vägen vi kunna vinna och bibehålla allmänhetens förtroende.. Det

är inga överord, örn man pastar, att fa enskilda detaljister basera sina inköp

på så ingående och sakkunnig kvalitetsbedömning som just mangfilialföretagen,

vilka genom sin större omfattning lia möjlighet att hålla sig med verkliga

specialister för detta arbete. . ...

Att i en affär sälja prisbilliga artiklar, torde i och för sig ej kunna betecknas

som ett fel. En mycket stor del av de varor, som distribueras genom

den fristående handeln, falla inom samma prisrayon som enhetsprisaffärernas

varor. Det är heller ingenting som hindrar enhetsprisföretagen från att^ införa

högre prislägen än de nu gängse. Avgörande i varje särskilt fall måste

ju bliva — inte kvaliteten i och för sig och inte priset i och för sig — utan

förhållandet mellan kvalitet och pris. För dem, som behöva se på slanten,

är en enkel och billig vara bäst, dock alltid under den ovillkorliga förutsättningen,

att den är god och lämplig för sitt ändamål.

Det har sagts, att en hammare, som man köper hos Tempo för 75 öre, icke

är en förstklassig hammare. En snickare skulle inte vara nöjd med den.

Detta är fullkomligt sant. Hammaren är inte avsedd för snickaren, och han

köper ej heller denna hammare. Den är avsedd för personer, som i sitt hushåll

behöva ett verktyg för enkelt vardagligt bruk. Det är ett slöseri, som ej

alla ha råd till, att för ett sådant ändamål köpa en förstklassig smckarhammare

för kronor 2: 50. Sjuttiofemöreshammaren är utmärkt för sitt ändamål

och i förhållande till priset av högre kvalitet än 2:50 kr.-hammaren. Det

förhåller sig på samma sätt med många av de artiklar, som föras i enhetsprisaffärerna
En

annan anmärkning mot enhetsprisföretagen är, att desamma icke föra

genomgående sorteringar. »De inskränka sig till att halla blott vissa varor,

vilka av en eller annan anledning visa sig^ särskilt begärliga. Genom att

man sålunda koncentrerar sina inköp på ett fåtal storlekar och kvaliteter, uppnår

man ett fördelaktigare inköpspris än den vanliga detaljhandlaren, som

måste vara sorterad och följaktligen far fördela sina inköp på ett väsentligt

större antal storlekar och kvaliteter.» Motionärerna komma från dessa premisser

fram till den överraskande slutsatsen, att »de _ kapitalstarka enhetsprisaffärerna

parasitera på den ekonomiskt väsentligen svagare enskilda

handeln». ... . .

Om man på distributionens område skall kunna över!lytta de fördelare som

stordriften medfört inom industrien, måste man emellertid också taga industriens

metoder till hjälp. Det är genom dessa metoder - specialisering och

standardisering — som de senaste årtiondenas ekonomiska uppsving blivit

möjligt. Det är på den vägen den svenska industrien har nått den position,

den i dag har. Och det har knappast fallit någon in att beteckna dessa metoder

såsom oriktiga eller omoraliska förrän nu, då mångfilialföretagen börjat

konsekvent tillämpa dem inom detaljhandeln. Det var tack vare en långt

driven specialisering och standardisering som Henry Ford lyckades förvandla

bilen från en leksak för miljonärer till ett fordon för folket. Trots detta har

Ford aldrig ansetts som en parasit utan som en god och framgångsrik affärsman.

Enhetsprisaffärernas specialitet är helt enkelt att tillgodose allmänhetens

behov av dagliga förbrukningsartiklar. _ ...

Motionärerna anmärka vidare på, att enhetsprisföretagen spara in pa sina

omkostnader genom att de ej lämna något större mått av kundtjänst. Det är

alldeles riktigt, att så är fallet. Tempoaffärerna lia slopat den vanliga kundtjänsten

såtillvida, att de ej lämna kredit och ej, annat än i undantagsfall,

skicka hem varorna till kunderna. Det är inga småbelopp, som härigenom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

inbesparas. Som ett exempel kan nämnas att för ett stort varuhus i Skandinavien

kostnaderna för varje hemsändning i genomsnitt belöpa sig till

40 öre. Räntor och förluster på utestående fordringar samt kostnader för

hemsändning måste i andra affärer kalkyleras in i försäljningspriset som

omkostnader, och försäljningspriset blir härigenom väsentligt högre, än det

annars skulle ha blivit. Och det är att märka, att alla kunder få betala detta

högre pris, oavsett örn de ta dessa »tjänster» i anspråk eiler icke. Den, som

betalar kontant och själv bär hem varan, måste i alla fall hjälpa till att betala

för dem, som begära varorna hemskickade eller köpa på kredit utan att

betala sina skulder.

Vår åsikt är, att vi både ur prisbillighetens och rättvisans synpunkt bäst

tillgodose våra kunders intressen genom att icke påtvinga dem en dyrbar

kundtjänst. Örn våra kunder i Tempoaffärerna någon gång kunna känna

det som en olägenhet, att de måste betala kontant och själva bära hem de

köpta varorna, så kunna de å andra sidan vara förvissade örn, att de ha sparat

en slant därigenom. Enligt vår uppfattning är största möjliga varuvaluta för

pengarna det ojämförligt viktigaste. Vi söka efter bästa förmåga ge våra

kunder det, som i alla fall är den väsentliga och den bästa kundtjänsten, nämligen

goda varor till låga priser.

Slutord.

Med hänvisning till vad vi här ovan anfört, få vi slutligen i några få punkter

sammanfatta, vad Tempo Aktiebolag strävar efter inom svensk detaljhandel

:

att nied minsta möjliga kostnader förmedla distributionen av varor från

fabrikanten till den konsumerande allmänheten,

att föra svenska produkter i största möjliga utsträckning,

att alltid bibehålla en god kvalitetsstandard,

att icke handla med slumppartier utan med reguljära varor,

o att alltid lämna riktiga upplysningar örn varornas kvalitet, kvantitet etc.,

så att köparen icke bibringas någon falsk föreställning örn varan.

Tempo aktiebolag äges helt av Åhlén & Holm A/B och är ett rent svenskt

företag under enbart svensk ledning.

Enär motionerna syfta till begränsning av näringsfriheten och tillkommit

för att försöka skapa ett skydd för en viss intressegrupp — den enskilda handeln

— enär motiven härför innebära trångsynta skråsynpunkter på näringslivets

tillstånd och behov och enär slutligen den fria tävlan och den fria prisbildningen

äro nödvändiga för utvecklingen inom näringslivet, anse vi, att

de av motionärerna framförda förslagen om utrednings igångsättande icke äro

tillräckligt motiverade.

Skulle emellertid riksdagen finna en utredning örn enhetsprisaffärerna påkallad,

tillåta vi oss att kraftigt framhålla nödvändigheten av att undersökningen

göres allsidig och sålunda även omfattar den enskilda detaljhandeln

och övriga former av varudistributionen, så att det blir fullt klarlagt i vad

män de olika affärsformerna bäst fylla sin uppgift i allmänhetens tjänst. I

vad på oss ankommer äro vi villiga att på allt sätt lämna vår medverkan till

en eventuell utredning av detta slag.

Vi hava till fullo visat, att enhetsprisaffärernas inverkan på den privata

detaljhandeln i motionerna och den allmänna diskussionen överdrivits på ett

fullkomligt orimligt sätt samt att denna inverkan i själva verket är mycket

obetydlig. Förslaget att genom en provisorisk lag stiftning lägga hinder i vägen

för näringsfriheten, till och med innan man verkställt en ordentlig och

allsidig utredning, synes oss därför synnerligen omotiverat.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

33

På grund av vad vi sålunda anfört, hemställa vi vördsamt att motionerna

icke måtte föranleda någon åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1934.

TEMPO AKTIEBOLAG.

Gösta Åhlén.

2) BILAGA TILL TEMPO AKTIEBOLAGS YTTRANDE.

Tempo A.-B:s avlöningsskalor i Stockholm, Göteborg och Malmö.

1) Avlönings skala för för säljning sper sonal:

a)

b)

c)

d)

e)

f)

g)

fa)

Stockholm

Göteborg

Malmö

Nybörjare 16—

-17 år..........

60

— 60

— 60

18" år fyllda .

90

— 75

— 75

19 år med minst 1 års affärsvana ....

105

— 90

— 90

20 » »

2 » » ....

120

— 105

— 105

21 » » »

3 » » ....

140

— 120

— 120

22 » » »

4 » » ....

160

— 135

— 135

23 » » »

5 » » ....

180

— 150

— 150

25 » » »

6 » » ....

—

160

— 160

Utom den fasta lönen utbetalas försäljningsprovision av a/4 % å resp. avdelnings

försäljningssumma. Första biträden uppbära dessutom en provision

av x/io

Eörsäljningspersonalen t. ex. vid Tempo A.-B:s affär här i Stockholm utgör

46 personer; totala antalet anställda vid samma affär är 70.

2) Lager-, kontors- och ekonomipersonal i övrigt avlönas i överensstämmelse

med på resp. ort gällande avtal eller enligt allmänt tillämpad praxis inom de

medelstora eller större företagen.

All personal har rätt till sjukersättning under viss tid, fri konsultation av

läkare, extra betalning för övertid, semester etc. i enlighet med bolaget upprättat

kontrakt.

Bilaga C.

SVERIGES KÖPMANNAFÖRBUND.

Till Riksdagens andra lagutskott.

I skrivelse av den 2 dennes har andra lagutskottet anmodat oss att avgiva

yttrande över dels likalydande motionerna I: 13 av herr Wohlin m. fl. och

II: 30 av herr Hagberg i Malmö m. fl., dels motionen 11:27 av herr Jacobsson

m. fl., dels motionen II: 28 av herr Meyerhöffer m. fl., dels ock motionen

II: 501 av herrar Wallén och Nyblom. Samtliga dessa motioner beröra de s. k.

enhctsprisföretagen och vi tillåta oss därför behandla dem i ett sammanhang.

Det är med stor tillfredsställelse Sveriges Köpmannaförbund finner att frågan

angående Epaföretagens inverkan på det svenska näringslivet genom

ovannämnda motioner upptagits till allsidig prövning inom riksdagen. Sveriges

Köpmannaförbund har sedan länge haft anledning följa Epaföretagens

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. Havd. Nr 18. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

affärsmetoder såväl i Sverige som i utlandet. Vi lia därvid kommit till sammaslutsatser

som motionärerna beträffande Epasystemets skadeverkningar. Den

redogörelse, som av motionärerna lämnas för Epaföretagens ruinerande prispolitik,

^ vilken blott kan genomföras så länge en reguljär detaljhandel tillhandahåller

allmänheten kvalitetsvaror, vilka hos fabrikanterna inköpas till

rimliga priser, är utan tvivel riktig. Epaföretagen leva som parasiter på

den enskilda detaljhandeln. Man kan fråga sig, örn det är riktigt, att den

ofta kapitalsvaga detaljhandeln år efter år indirekt skall bära upp detta nya

av storkapital understödda affärssystem. Möjligen kunde samhället kräva ett

sådant offer av detaljhandeln, därest den nya varudistributionsmetoden fyllde

ett behov, som detaljhandeln icke kunde tillfredsställa, örn alltså konsumenternas

intresse oundgängligen krävde, att Epaaffärer upprättades. Av motionärernas

utredning synes emellertid framgå, att något konsumentintresse icke

trades för när, därest restriktiva åtgärder vidtagas mot Epaföretagen. Tvärtom

är ju, såsom motionärerna framhålla, förhållandet det att Epaföretagen

suggerera allmänheten att köpa varor, varav den icke har något behov. När

därtill kommer, att de salubjudna varorna ofta äro av mindervärdig kvalitet

är det, enligt vår mening, även ett konsumentintresse att Epaföretagens utveckling

begränsas.

I likhet med motionärerna finna vi Epasystemets kvalitetsförsämrande inverkan

ingiva allvarliga betänkligheter. Svensk industri och svenskt hantverk

ha lyckats behålla sina marknader och erövra nya positioner främst av det skälet,

att de svenska varorna äro kända som kvalitetsvaror. Skulle en ändring

i detta förhållande inträda och de svenska varorna sålunda förlora i anseende,

kan detta uppenbarligen få svåra följder för den svenska exportindustrien. Att

Epas affärsmetoder äro ägnade att framkalla en sådan kvalitetsförsämring har

motionärerna utförligt påvisat. Den schweiziska prisbildningskommissionen,

vars betänkande, åberopas i herr Jacobssons m. fl. motion, har under åratal

ägnat elen schweiziska detaljhandeln ett ingående studium. Kommissionen har

kommit till samma slutsatser som motionärerna: Epasystemet verkar kvali
tetsförsämrande.

Yi anse, att den officiella schweiziska kommissionens utlåtande

bör tillmätas desto större vitsord, som de svenska Epaföretagen. enligt

egen utsago, tillämpa samma metoder som de schweiziska.

Beträffande Epaföretagens inställning till den svenska industrien äro vi för

övrigt i stånd att framlägga ett belysande dokument. En svensk fabrikant

hade offererat Epa dels bakelitartiklar och dels tennljusstakar.Offerten ställdes

till Epas förläggare och inköpsföretag A.-B. Turitz & Gro. Göteborg. Som svar å

offerten erhöll fabrikanten, följande svar, som ställts till vårt förfogande.

^ ȁterkommande, till tidigare korrespondens betr. ruhr. kunna vi meddela

Eder, att vi under innevarande år sålt cirka 80,000 st. bakelitartiklar sorterade

inom de varuslag, varå Ni tidigare erhållit prover. Vi äro för dagen icke benägna

att lämna mera exakta siffror betr. vår försäljning av bakelitartiklar.

Vi be Eder godhetsfullt förstå saken som den är. Givetvis äro vi även i

fortsättningen intresserade för att sälja så mycket svenska artiklar som möjligt.

i våra affärer. Förhållandet är dock för närvarande det, att vi åtminstone

hittills varit den största konsumenten av dessa engelska bakelitartiklar och har

följden blivit den, att vi kommit upp i ifrågavarande fabriks lägsta prisklass,

vilken förmån ingen annan svensk firma ernått. På grund härav ha vi hittills

varit utan konkurrens och vilja naturligtvis icke medvetet, hur behjärtansvärt

företaget än är, medverka till att uppamma en svensk industri, som sedan på

grund av flera bidragande orsaker skulle bli nödsakad att sälja dessa artiklar

även till andra svenska firmor till priser motsvarande våra.

Betr. offererad tennljusstake kunna vi icke acceptera det av Eder erbjudna

priset, alldenstund detsamma icke lämnar oss önskvärd handelsavance. Med

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

35

hänsyn till att priset å tenn oavbrutet gått upp synes det oss som om det numera

skulle bli fullständigt omöjligt att kvarhålla denna artikel i vårt sortiment.

Vi se oss fördenskull nödsakade att avstå från köp och anhålla om

Edert ben. överseende för det extra besvär vi förorsakat Eder.

Vi teckna

Högaktningsfullt

Aktiebolaget Turitz & C:o

Hellmuth.»

Detta dokument talar för sig självt och kräver inga ytterligare kommentarer.

Motionärerna beröra även de sociala verkningarna av Epasystemet. Den

stora svenska detaljhandelskåren drabbas ju direkt av konkurrensen från Epaföretagen.

Detaljhandlarna ha hårt tryckts av den ekonomiska krisen. De ha

emellertid med egna krafter sökt övervinna svårigheterna. Deras strävan har

varit att på ett allt bättre sätt söka betjäna allmänheten. Ingalunda vilja vi

påstå, att detaljhandeln i detta nu representerar en idealisk form av varudistribution.

Mycket återstår ännu att reformera. Vi hävda emellertid, att detaljhandlarna

ådagalagt och ådagalägga en ärlig vilja och strävan att fylla sin

uppgift i samhället. Under sådana förhållanden kunna de emellertid med åtminstone

moralisk rätt begära, att statsmakterna vidtaga sådana åtgärder, att

deras verksamhet ej i onödan försvåras. För samhället torde det vara av betydelse

att ej den stora del av den svenska medelklassen, som direkt eller indirekt

är beroende av detaljhandeln, bringas i än värre ekonomiska besvärligheter. Epasystemet

är en av de företeelser, som bidraga till att undergräva detaljhandlarnas

ställning. Är det icke under sådana förhållanden rimligt örn statsmakterna

vidtaga restriktiva åtgärder mot enhetsprisföretagen, detta desto mera

som den svenska arbetarklassen, liksom grossister och handelsresandekåren

samt butiksbiträdeskåren indirekt skadas genom Epasystemets verkningar -—

något som särskilt framhålles i den Wohlin-Hagbergska motionen? Vidtagas

restriktiva åtgärder mot Epasystemet drabba dessa egentligen blott det storkapital,

som stöder företaget och uppbär den stora vinsten. Det torde emellertid

vara möjligt för detta storkapital att intressera sig för andra grenar av

det svenska näringslivet, där dess insats skulle bli av mera positiv och uppbyggande

betydelse.

Vi finna sålunda de utredningskrav, som med olika motiveringar framföras i

motionerna I: 13, II: 30, II: 27 och II: 501 välgrundade.

Aven om den sålunda ifrågasatta utredningen bedrives med skyndsamhet,

torde man icke kunna undvika, att under den tid utredningen pågår, enhetsprisaffärer

nyetableras i sådan utsträckning, att ett eventuellt framtida beslut örn

förbud mot ytterligare etablering av enhetsprisaffärer icke får något större

värde. Enligt vad som kommit till vår kännedom äro redan förberedelser vidtagna

för öppnande av nya enhetsprisaffärer på ett flertal platser i landet.

Byggnadsstrejken har emellertid hitintills lagt hinder i vägen för affärernas

öppnande. Sedan konflikten inom byggnadsbransch^"! nu lösts, torde man kunna

vänta, att antalet enhetsprisaffärer hastigt ökas. Utan tvivel kommer denna

nyetablering att forceras, därest riksdagen fattar beslut om utredning av enhetsprisaffärernas

berättigande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts få vi livligt tillstyrka det yrkande om

temporärt förbud mot utvidgning och nyetablering av enhetsprisaffärer, som

herr Meyerhöffer m. fl. framställer i motionen II: 28. Vi finna de skäl motionärerna

framföra för ett sådant förbud synnerligen vägande. Om nämligen

riksdagen anser, att en utredning bör företagas rörande enhetsprisaffärerna,

är det givetvis av betydelse, att Epasystemet under den tid utredningen pågår

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

icke tillåtes skapa sig en sådan ställning, att ett framtida ingripande blott får

ringa effekt eller endast med stora svårigheter kan företagas.

De lagar och förordningar från Tyskland, Österrike och Schweiz, som äro

bifogade herr Jacobssons m. fl. motion visa också, att man i dessa länder funnit

det nödvändigt och möjligt, att införa särskilda lagbestämmelser mot Epa.

Det schweiziska förbundsrådet uttalar i sin av den schweiziska förbundsförsamling

bifallna proposition bl. a., att örn man har för avsikt, att överväga åtgärder

gentemot enhetsprisaffärernas obegränsade utveckling »bör man i första

hand tillse, att under tiden inga nya storföretag inom detaljhandeln uppstår».

I följd härav föreslog förbundsrådet förbud mot öppnande av nya och

utvidgning av bestående enhetsprisaffärer intill slutet av 1935. Detta blev

också förbundsförsamlingens beslut. Yi anse, att samma skäl, som dikterade

de schweiziska statsmakternas beslut, böra vara avgörande för den svenska

riksdagen. En temporär inskränkning av näringsfriheten torde här väl kunna

motiveras. Under nu rådande kristider ha ju för övrigt statsmakterna funnit

skäl föreligga att på olika områden göra ingrepp i det fria näringslivet, vilka

mer eller mindre stått i strid mot de principer, som ligga till grund för näringsfrihetsförordningen.

Enda möjligheten att nå ett avgörande vid denna riksdag torde vara, att

riksdagen beslutar en lag i enlighet med det förslag, som framlägges i herr

Meyerhöffers m. fl. motion. Häremot kan visserligen invändas, att riksdagen

icke bör besluta en lag, som tillkommit på initiativ av enskild motionär. Lagrådet

har ju sålunda ej haft tillfälle yttra sig. G-entemot dessa betänkligheter

vilja vi framhålla, dels att andra lagutskottet ju har tillfälle göra erforderliga

formella justeringar i den föreslagna lagtexten, dels att motionärerna vid utarbetande

av lagförslaget synes ha byggt på den erfarenhet, som vunnits vid

lagstiftning i främmande länder. Under sådana förhållanden synes man kunna

förvänta, att Kungl. Maj :t, därest riksdagen för sin del beslutar en lag,

skall ha möjlighet att promulgera densamma.

Under hänvisning till vad vi sålunda anfört, få vi vördsamt tillstyrka dels

de i .motionerna I: 13, TI: 30, II: 27 och II: 501 framförda yrkandena örn utredning

angående de s. k. enhetsprisföretagen, dels ock det i motionen II: 28

framlagda förslaget till lag om förbud mot öppnande och utvidgning av s. k,

enhetsprisaffärer.

Stockholm den 17 februari 1934.

SVERIGES KÖPMANNAFÖRBUND.

V. Strömberg.

Gustaf Borgström.

SVERIGES GROSSISTFÖRBUND.

Bilaga D.

Till Andra lagutskottet.

Anmodade att avgiva yttrande över vid årets riksdag framlagda motioner

angående utredning m. m. beträffande de s. k. enhetsprisaffärerna få vi vördsamt

anföra följande:

Motionen i första kammaren nr 13 av hr Wohlin m. fl. samt motionerna i

andra kammaren nr 27 av hr Jacobsson m. fl., nr 30 av hr Hagberg m. fl. och

nr 501 a,v hrr Wallén och Nyblom avse i huvudsak förslag om utredning av

enhetsprisaffärernas verkningar. Dessa motioner kunna därför i ett sammanhang

behandlas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13; bilagor.

37

Vår organisation intager den principiella inställningen, att statliga ingripanden

inom handeln så mycket som möjligt måste begränsas. Enskild företagsamhet

och fri näringsverksamhet ha för den ekonomiska utvecklingen varit

av sådan betydelse, att de icke onödigtvis böra hämmas. Denna ekonomiska

frihet måste dock helt naturligt utövas under ansvar i samhällets och dess

olika bebyggares intressen.

Beträffande det s. k. Epasystemet gäller som bekant, att detsamma föranlett

en konkurrens, hårdare och bittrare än genom något annat varudistributionssystem.

Denna konkurrens har tagit sig uttryck av icke allenast ekonomisk

karaktär. Icke heller har det kunnat undvikas, att i debatten om Epasystemet

ingått även annan argumentering än den rent ekonomiska.

Vi äro övertygade örn, att en utredning örn Epasystemet i åtskilliga avseenden

skulle vara ägnad att klargöra i samband med detta system stående förhållanden.

Möjligheterna för ett objektivt bedömande av systemets fördelar

och nackdelar skulle bliva större. De motsatsförhållanden, som nu yppat sig

och som endels äro ofrånkomliga, skulle säkrare och sakligare kunna avgränsas.

Redan på grund härav finna vi ögonblicket väl valt för en utredning beträffande

enhetsprisaffärerna, vilken utredning sannolikt redan genom sin

tillkomst skulle vara ägnad att medverka till en avspänning.

Utredningen synes oss desto mer befogad, som redan nu åtskilliga omständigheter

tala för en kontroll och begränsning av de s. k. enhetsprisaffärerna.

Förhållandena inom vissa andra stater giva härutinnan beaktansvärda exempel.

Icke endast Tyskland och Österrike utan även det med vårt land mer jämförbara

Schweiz hava genom statsåtgärder mot enhetsprisaffärerna tagit ställning

emot desamma. Detta har givetvis icke skett utan tungt vägande skäl.

Det må i detta avseende vara tillräckligt hänvisa till den schweiziska utredningen

örn Epasystemet.

Det har sagts, att enhetsprisaffärernas andel av varuomsättningen i Sverige

är så obetydlig, att dessa affärer åtminstone på grund härav borde tolereras.

Vi bortse ifrån, att ett sådant resonemang principiellt är oriktigt. Vi

vilja i stället framhålla, att enhetsprisaffärernas inverkan på det övriga näringslivet

icke kan mätas allenast med omsättningssiffrornas storlek. Enhetsprisaffärernas

metoder lia en ännu större inverkan på handeln i dess helhet.

Så kan t. ex. framhållas att den kvalitetsförsämring, som enhetsprisaffärerna

medverkat till oell som närmare omförmäles i motionerna, kan befaras bliva

ytterligare utsträckt även till den reguljära handeln, så framt icke enhetsprisaffärerna

på lämpligt sätt stävjas.

På grund av de skäl, som anförts i de olika motionerna och de omständigheter,

som vi här ovan ytterligare påpekat, anse vi sålunda den i motionerna

föreslagna utredningen snarast böra ske.

Till ovannämnda motioner ansluter sig den av hr Meyerhöffer m. fl. väckta

motionen i andra kammaren nr 28 med förslag till visst förbud mot öppnande

av och utvidgning av de s. k. enhetsprisaffärerna. Detta förbud, som skulle

gälla medan den i de övriga motionerna föreslagna utredningen påginge. finna

vi vara en självklar konsekvens av ett eventuellt utredningsbeslut.

Såsom i hr Meyerhöffer motion med all rätt framhålles, riskerar man i

annat fall, att utredningen på förhand kommer att bindas. Den nu äntligen

avblåsta byggnadsstrejken har under den sista tiden hindrat Epasystemets utveckling.

När byggnadsverksamheten åter igångsättes, har man att räkna med,

att en ökad nyetablering och utvidgning av olika enhetsprisföretag kommer

att ske. Därest vidare en utredning kommer till stånd utan temporärt förbud

mot öppnandet av nya Epaaffärcr, är det i hög grad sannolikt att Epasystemets

utveckling kommer att forceras. Men därigenom kommer också utredningsresultatet

att i hög grad förryckas. Möjligheterna att med effekt vid
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

taga på grund av utredningen eventuellt motiverade åtgärder mot Epasystemet

förminskas.

Ett temporärt förbud mot öppnande och utvidgning av enhetsprisaffärerna

skulle även medföra den fördelen, att utredningen påskyndades. Ju förr utredningen

kunde slutföras, desto förr skulle — örn det nu visar sig, att Epasystemet

besitter de goda egenskaper, som dess tillskyndare göra gällande —

Epaföretagens frihet återvinnas. Epaföretagens ledning skulle alltså, därest ett

temporärt förbud kommer till stånd, ha större skäl att snabbt ställa utredningsmaterial

till förfogande och överhuvud taget på allt sätt underlätta utredningen.

Vi tillstyrka alltså även förslaget till lag örn förbud mot öppnandet och utvidgning

av s. k. enhetsprisaffärer.

Stockholm den 19 februari 1934.

SVERIGES GROSSISTFÖRBUND.

Karl Erik Hasselblad.

K. E. Gillberg.

Bilaga E.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND.

Till riksdagens andra lagutskott.

Med skrivelse av den 2 innevarande februari har andra lagutskottet till Sveriges

Industriförbund för yttrande överlämnat vissa vid årets riksdag väckta

motioner berörande de s. k. enhetsprisaffärerna. Med anledning härav får

Industriförbundet anföra följande.

Enhetsprisaffärer uppstodo för första gången för omkring 50 år sedan i Förenta

Staterna. De hava sedan nått sin största utveckling därstädes och i England.

De hava på senare tid spritt sig till ett flertal andra länder. I Sverige

grundades den första enhetsprisaffären år 1931 i örebro.

I flera länder bär enhetsprissystemet på sista tiden blivit föremål för reglerande

lagstiftning gående ut på förbud mot öppnande av nya eller utvidgning

av redan befintliga affärer, men det bör uppmärksammas att någon sådan

lagstiftning icke vidtagits varken i Förenta staterna eller England, d. v. s.

just de länder, där systemet i fråga först uppstått och ännu i dag nått sin vidsträcktaste

tillämpning. Den lagstiftning, som i andra länder vidtagits, härrör

från de allra senaste åren och har direkt betingats av den skärpning i all

konkurrens, som karakteriserat den under dessa år pågående allmänna affärskrisen.

Särskilt den tyska lagstiftningen kan betecknas såsom utgörande

blott ett led uti den nya tyska regimens försök att genom statsingripande reglera

konkurrensförhållandena överhuvud taget inom näringslivet. Förbudet

mot att öppna enhetsprisaffärer är blott en detalj uti en lagstiftning som redan

ger tyska regeringen rätt att exempelvis förhindra upprättandet av nya

eller utvidgning av redan befintliga industriföretag.

Vid ett bedömande överhuvud taget av de olika spörsmål, som framkommit i

samband med enhetsprissystemet, förtjänar det framhållas, att detta distribu
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

39

tionssystem redan på grund av sin egenart knappast är möjligt att använda

annat än i relativt stora samhällen. Det är i själva verket ett storstadsfenomen.

I systemet ligger en naturlig begränsning, oberoende av all lagstiftning.

Att så är förhållandet framgår av de relativt låga omsättningssiffror enhetsprisföretagen

hava att uppvisa i förhållande till detaljhandelns totala omsättning.

I Förenta staterna hava enhetsprisaffärerna efter iner än 50 års existens

endast nått en omsättning av 1.8 procent av detaljhandelns totala varudistribution.

Motsvarande siffra för Tyskland är 1.2 procent. För Sverige är det

på grund av bristerna i vår statistik för den inre handeln svårt att ange någon

motsvarande procentsats. Siffran torde dock röra sig örn ungefär en procent.

Varudistributionens uppgift är att, såsom den sista länken i produktionskedjan,

betjäna allmänheten genom att på billigaste och bekvämaste sätt sörja

för dess behovstäckning. Sedan lång tid tillbaka har det från såväl producent-

som konsumenthåll framhållits såsom ett önskemål att varudistributionen

måtte förbilligas. I samband härmed har betonats nödvändigheten av att varudistributionen

tillgodogör sig de organisatoriska förbättringar, som spelat så

stor roll särskilt för industriens utveckling, och vad sålunda framhållits har i

lika mån gällt distributionen av industriens som lantbrukets produkter. Förbundet

vill ingalunda underkänna betydelsen av de allvarliga strävanden i sådan

riktning, som göras inom den stora detaljistkåren och dess organisationer,

men vill å andrå sidan såsom sin åsikt uttala, att varje nytt distributionssystem,

som visar sig i stånd att på ett billigt och ändamålsenligt sätt fullgöra

sin uppgift i den konsumerande allmänhetens tjänst, bör få tillkomma och

arbeta utan andra hinder än som kunna betingas av dess eventuella, verkligt påvisade

och uppenbara skadeverkningar.

Det torde icke förväntas, att Industriförbundet här skall yttra sig örn de

eventuella skadeverkningar av enhetsprissystemet, som kunna drabba den köpande

allmänheten. Förbundet saknar härom direkt kännedom, men vill dock

ifrågasätta, huruvida det är något för denna distributionsform karakteristiskt

att »suggerera» allmänheten till inköp av varor, av vilka den ej har något verkligt

behov. Användandet i detta sammanhang av ordet »psykos» synes innebära

en påtaglig överdrift och kan möjligen finna sin förklaring uti den naturliga,

men säkerligen övergående nyfikenheten hos allmänheten gent emot en ny

och mycket omtalad försäljningsmetod. Att på lagstiftningsväg söka skydda

allmänheten mot att inköpa onödiga varor just när inköpen ske i enhetsprisaffärer,

synes icke kunna motiveras varken av dessa affärers karaktär eller av

deras omfattning, särskilt när man icke ansett nödigt att härutinnan legalt kontrollera

eller begränsa så betydelsefulla och effektiva distributionsmetoder

som kooperationen och postorderaffärerna, och för övrigt av de bästa skäl lämnar

allmänheten full frihet i ifrågavarande avseende, när det gäller hela den

vanliga detaljhandeln.

Vad åter beträffar de eventuella skadeverkningarna på produktionen vill

Industriförbundet här inskränka sig till att belysa denna fråga närmast i den

mån den berör industrien. För jordbrukets alster torde enhetsprisafförer vara

av ringa betydelse oell hantverkeriernas produkter torde redan på framställningsstadiet

hava sedan länge varit utsatta för en så svår konkurrens, att enhetsprissystemet

i oell för sig icke kan nämnvärt påverka det svenska hantverkets

livsmöjligheter.

Men inom industrien föreligga redan en rad erfarenheter, som förtjäna att

vinna beaktande vid andra lagutskottets behandling av de föreliggande motionerna.

Industrien har ingen anledning att betvivla, att såsom uppgivits för

närvarande vida iner än hälften av de varor, som försäljas i landets enhetsprisaf

fibrer, härröra från svensk produktion. Örn icke vissa omständigheter

förelegat, sorn torde vara andra lagutskottet välbekanta, skulle säkerligen en

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

ännu större del av denna omsättning hava svenskt ursprung. Därvid är att

märka, att enhetsprisaffärernas inköp merendels röra sig örn för varje gång

relativt mycket stora kvantiteter med korta eller inga krediter. Det har vid

flera tillfällen visat sig, att beställningar från enhetsprisföretag utgjort ett

verksamt stöd för industriföretag, som genom en stor fast order kunnat anskaffa

moderna maskiner och införa billigare tillverkningsmetoder. Därigenom

har vidare i flera fall svenska industriföretag kunnat upptaga tillverkning av

vissa enklare varor, som ej förut kunnat framställas inom landet till konkurrensdugliga

priser. I denna omständighet kan man finna en förklaring till på

vissa håll framkomna antydningar att sådana order från enhetsprisföretag gått

ut på en sänkning av vederbörande tillverkares normala kvalitetsstandard eller

eljest överhuvud taget haft sådan effekt. Sådana antydningar vill Industriförbundet

bestämt tillbakavisa såsom ogrundade liksom även påståendet att

enhetsprisaffärerna skulle föranleda industrien att medverka till att lågkvalitetsvaror

kunna givas sken av att vara av högre kvalitet. Intet belägg har

givits för dylika påståenden. Såsom fullt ogrundade vill Industriförbundet

även beteckna farhågorna för att den svenska industriens effektuerande av order

från enhetsprisaffärer skulle på något sätt kunna influera på den höga

kvalitetsstandard, som kännetecknar de svenska exportprodukterna. Vår höga

standard behöver ej rubbas av att vi upptaga tillverkning av billiga varor, avsedda

för den bredare köparkretsens konsumtion. De svenska varornas höga

kvalitet är det svenska folkets på samma gång som den svenska industriens

viktigaste vapen och tillgång i den allt skarpare konkurrensen örn världsmarknaden.

Ingenting kommer att kunna föranleda svenska industriföretag att

frivilligt avstå från det kvalitetstecken, som en varas svenska ursprung alltjämt

utgör. Detta torde vara en tillräcklig garanti för att nämnda farhågor

äro ogrundade, alldeles bortsett därifrån, att det är svårt att föreställa sig,

hur överhuvud taget leveranser till enhetsprisaffärer skulle kunna menligt inverka

på kvaliteten hos våra stora standardartiklar: trävaror, pappersmassa,

papper, järn och stål, kullager, separatorer, agafyrar m. m.

Emellertid innebär redan väckandet av de föreliggande motionerna ett vittnesbörd

örn att enhetsprisaffärerna ådragit sig livlig uppmärksamhet och väckt

till liv en rad viktiga spörsmål. Örn också mycket av motionernas innehåll

kan betecknas såsom ogrundade farhågor eller obevisade beskyllningar, innebära

dock rena befintligheten av sådana farhågor och beskyllningar ett oroande

och icke önskvärt moment inom vårt näringsliv. En objektiv utredning,

åsyftande att klarlägga de från den vanliga detaljhandeln avvikande distributionsmetodernas

verkliga plats inom och inflytande på vår varudistribution och

varuproduktion, skulle måhända kunna undanröja onödiga missförstånd och

misstankar. Industriförbundet kan icke yttra sig örn, huruvida en sådan objektiv

undersökning är påkallad och örn den lämpligen bör vidtagas på offentligt

uppdrag och under offentligt överinseende. Den synes närmast komma att

få karaktären a,v en ekonomiskt-social akademisk avhandling av den art, på

vilken den statliga utredningsverksamheten nyligen lämnat tvenne intressanta

exempel. Men Industriförbundet kan icke ur de föreliggande motionerna eller

ur sin kännedom örn där behandlade spörsmål draga den slutsatsen, att någon

annan åtgärd i ärendet är behövlig eller sakligt motiverad.

Stockholm den 24 februari 1934.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND.

B. Almgren.

Vilhelm Lundvik.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 181 bilagor.

41

Bilaga F.

SVERIGES HANTVERKSORGANISATION.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 2 februari 1934 har Sveriges Hantverksorganisation bereus

tillfälle att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över åtskilliga

remissen bilagda, inom riksdagen väckta motioner, nämligen dels

likalydande motionerna I: 13 av herr Wohlin m. fl. och II: 30 av herr Hagberg

i Malmö m. fl. örn utredning och förslag angående de ekonomiska och

sociala verkningarna av de s. k. enhetsprisföretagen inom detaljhandeln, dels

motionen II: 27 av herr Jacobsson m. fl. angående utredning örn och åtgärder

mot de s. k. enhetsprisaffärerna, dels motionen II: 28 av herr Meyerhöffer

m. fl. med förslag till lag örn förbud mot öppnande och utvidgning av s. k.

enhetsprisaffärer, dels ock motionen II: 501 av herrar Wallén och Nyblom

angående utredning rörande de samhällsskadliga verkningarna av illojal konkurrens

från s. k. enhetsprisföretag.

I anledning av remissen får Sveriges Hantverksorganisation vördsamt anföra

följande.

De genom de remitterade motionerna tagna initiativen till utredning angående

verkningarna i olika hänseenden av de s. k. enhetsprisföretagen och till

statliga åtgärder mot dessa ha hälsats med stor glädje av samtliga landets

hantverkare. Hantverkarna höra, tillika med detaljhandlarna, till de företagargrupper,

vilka i särskild grad berörts av epaföretagens framträdande.

Att genom desamma ett mindre önskvärt tillskott tillförts landets näringsliv,

därom torde bland hantverkarna blott en mening råda.

Hantverksorganisationen vill för sin del understryka, att enligt dess mening

motionerna beröra ett samhälleligt problem av synnerlig vikt och betydelse. _ I

olika skrivelser till Kungl. Maj:t och riksdag angående statliga åtgärder till

hantverkets stödjande har organisationen tidigare utförligt redogjort för de

svårigheter, med vilka hantverkarna under den rådande krisen hava att kämpa.

Därvid har av organisationen framhållits, hurusom i flertalet hantverksföretag

omsättningen i oroväckande grad gått tillbaka. Totala och partiella _ driftsinställelser

hade i stor utsträckning varit genomförda. Företagare, vilka tidigare

sysselsatt ett flertal arbetare, arbetade nu med väsentligt reducerad

arbetsstyrka. Betalningsinställelser, ackord och konkurser hade i stor utsträckning

förekommit. Uppenbart är att det bekymmersamma läge, i vilket landets

hantverkare befinna sig, huvudsakligen föranletts av den allmänna krisen

inom näringslivet. Enligt organisationens mening torde dock epaföretagen å

de orter, där sådana öppnats, otvivelaktigt för vissa. grupper av hantverkare,

vilka berörts därav, hava i icke ringa mån ökat ^svårigheterna. Konkurrensen

från epaföretagen torde särskilt hava inverkat å de. yrkesgrupper inom hantverket.

vilka i samband med hantverket idka handel i bod, juvelerare och guldsmeder,

urmakare, charkuterister m. fl.

Indirekt torde emellertid epaföretagens verksamhet beröra samtliga landets

hantverkare. Hedan på det rent ideella området förefinns mellan epaföretagen

och hantverket en utpräglad motsättning. Medan hantverket sätter sin ära

i omsorgsfullt, vederhäftigt arbete, i framställning av kvalitetsprodukter, . se

epaföretagen sin uppgift i att utan avseende vid kvalitet och hållbarhet tillhandahålla

bruksvaror till lägsta möjliga pris. Priset ■— icke kvaliteten •—

är vid epaföretagens försäljning den dominerande faktorn. Särskilt betänkligt

är att genom de reklam- och försäljningsmetoder, vilka inom epaföretagen

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 9 sami■ 2 avd. Nr 18. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

4^ Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

komma till användning, en ny, förvänd mentalitet håller på att skapas ''hos

t*en köpande. allmänheten. Genom epaföretagens affärsmetoder suggereras

allmänheten till att vid sina inköp uteslutande fästa vikt vid varornas billiga

pris At kvaliteten ägnas föga uppmärksamhet. Att inköpen av mindervärdiga

artiklar i längden komma att visa sig dyrbarare än anskaffandet av

iullgoda varor, därat ägnar man ej en tanke. Att denna mentalitet innebär

en allvarlig fara för hantverket är uppenbart. För hantverkets fortbestånd

är det, såsom i^ en av motionerna framhålles, en grundbetingelse, att allmänhetens

tro på den goda, hållbara varan, det ärliga arbetet icke utplånas.

utredning angående de ekonomiska och sociala verkningarna av epaatfarenia

är enligt Sveriges Hantverksorganisations mening i synnerligen hög

grad av förhållandena påkallad. Sveriges Hantverksorganisation vill för sin

ael pandet livligaste förorda, att en sådan utredning med det snaraste kommer

till stand. Organisationen vill samtidigt giva uttryck åt den förhoppningen,

ätt utvägar därvid må anvisas för begränsning av den verksamhet, som av

epaföretagen nu utövas till skada för landets övriga företagare inom handel,

“dustri och hantverk. Önskvärt hade varit örn, i avvaktan på utredningens

S7y*°:^a,n(*e, temPorärt förbud kunde meddelas mot öppnande av nya epaaffärer.

Stockholm den 26 februari 1934.

SVERIGES HANTVERKSORG ANISATION.

Au g. Lindmark.

I Gunnar Willén.

Bilaga G.

SVENSKA HANDELSARBETAREFÖRBUNDET.

Riksdagens andra lagutskott, Riksdagshuset, Stockholm.

Sedan andra lagutskottet berett oss tillfälle att avgiva yttrande över motion

nr lo i första kammaren och motionerna nr 27 och 501 i andra kammaren, få

vi vördsamt anföra följande:

„ Omedelbart sedan de första s. k. Epaaffärerna öppnats i örebro och Västerås,

anslöt sig ifrågavarande personal till vårt förbund. Kort tid därefter inlämnade

vi förslag till kollektivt avtal för hos bolaget anställd personal i butikerna

på ovan angivna platser. Som svar därå inbjöd Epa till underhandling

i vanlig ordning och de förhandlingar, som sålunda kommo till stånd,

ledde till att kollektivt avtal upprättades. Sedermera öppnade bolaget butiker

i Stockholm, Hälsingborg, Lund, Halmstad, Eskilstuna och Borås’ och för

den anställda personalen därstädes lia kollektiva avtal upprättats med undantag

för Borås, där förhandlingar skola upptagas nu i dagarna.

Upplysningsvis må meddelas, att i Malmö finnes f. n. ingen Epaaffär. men

däremot en Tempoaffär, som enligt uppgift förbjudit sina anställda att tillhöra

elen fackliga organisationen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

43

Vi anföra förestående emedan därav framgår, att den hos Epa anställda

personalens löne- och övriga anställningsförhållanden äro avtalsenligt ordnade.

Epa har icke på minsta vis gjort erinringar mot förenings- och förhandlingsrätten,

medan deras konkurrenter i många fall vägra att erkänna denna

rätt. Svenska Arbetsgivareföreningens medlemmar äro till och med stadgeenligt

förbjudna att träffa kollektivavtal för butiksbiträden. En hel del affärsmän

inom detaljhandeln, som icke äro medlemmar i Svenska Arbetsgivareföreningen,

vägra jämväl att erkänna sina anställdas förenings- och förhandlingsrätt.

Motionärernas uppgift örn att Epas personal är lägre avlönad än butikspersonalen

inom detaljhandeln i övrigt är icke med verkliga förhållandet överensstämmande.

Epa avlönar sin personal enligt avtal, upprättade mellan företaget

och vår organisation. Därigenom blir lönestandarden betydligt gynnsammare

för de anställda än vid avtalslöst förhållande, såsom fallet är i stor

utsträckning inom detaljhandeln. Nyligen uppgav Kontoristföreningarnas Förbunds

ombudsman i en intervju i Social-Demokraten, att företagarna avlönade

kvalificerade, språkkunniga kontorister med 50:— kr. i månaden och däromkring.

Tyvärr äger detta sin riktighet och samma är förhållandet beträffande

butikspersonal, som icke har sina anställningsvillkor reglerade genom

kollektiva avtal.

I motion nr 27 i andra kammaren anföres, att man på grund av försäljningssystemet

kan nedbringa antalet anställda till ett minimum och icke behöver

ställa några större krav på biträdenas kompetens, och i motion nr 13 i första

kammaren säges, att möjligheterna för de handelsanställda att bli sina egna

vid en »fortsatt expansion av enhetsprisföretagen här i landet kommer att i

stort bortfalla». Det första påståendet torde tarva närmare undersökning.

Inte ens vi, som dagligen syssla med personalfrågor, våga fälla ett så kategoriskt

påstående som motionärerna. Vi hålla dock för sannolikt, att Epa

i förhållande till omsättningen håller minst lika många anställda som affärsmän

inom detaljhandeln. Vad vi med bestämdhet kunna säga är, att Epa

ställer samma krav på kvalifikationer på sin personal som största delen av

övriga företagare inom samma branscher.

Ifråga örn möjligheterna för handelsanställda att bli sina egna betyder enhetsprisföretagen

föga. Tendensen inom handeln visar, att de stora varuhusen

och de stora företagen med sina filialsystem bli dominerande. Därigenom

bliva de anställda dömda att bli löntagare i hela sitt liv, emedan de icke

som egna företagare med utsikt till framgång kunna upptaga konkurrens med

de stora kapitalstarka företagen. Att genom lagstiftningsåtgärder söka förhindra

en sådan utveckling synes oss mindre lämpligt. Vi förmena även att

man icke rätt gärna på sådana skäl kan förhindra ett företags expansion

och tillåta fri expansion av övriga handelsföretag, som i betydligt större utsträckning

förhindra de handelsanställda att bli sina egna samt att bli organiserade.

I dagens situation är det av stort intresse att de anställdas intressen

i egenskap av löntagare bli tillgodosedda. I detta hänseende måste vi i rättvisans

intresse intyga, att Epa visat betydligt större förståelse än flertalet

affärsmän inom detaljhandeln.

Vi ha icke funnit anledning att irtöver förestående yttra oss över motionerna.

\7i avstyrka emellertid omedelbar lagstiftning på området. Skulle riksdagen

behaga besluta örn utredning i frågan, bör denna enligt vårt förmenande omfatta

jämväl personalens anställningsförhållanden icke blott vid Epa utan även

vid övriga stora affärsföretag jämfört med anställningsförhållandena för de

anställda hos de mindre företagarna inom detaljhandeln och i denna utredning

bör då också ingå frågan om rätten att träffa kollektivavtal för butiksbiträden

och kontorister.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18; bilagor.

För andra lagutskottets kännedom bifoga vi tryckta avtal med Epa för personalen

vid bolagets affärer i Örebro, Västerås, Hälsingborg, Stockholm,

Eskilstuna, Halmstad och Lund.

Malmö den 26 februari 1934.

För SVENSKA H ANDELS ARBETAREFÖRBUNDET.

J. A. Lundgren.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

340867

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:146 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om revision av jorddelningslagens bestämmelser angående behandlingen av frågor rörande rätten till vattenomr a1 i texten