Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912

1934-03-20 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:19, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1934 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 §

lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 17 februari 1934 till riksdagen avlämnad proposition, nr

136, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag

till

Lag:

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd

skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Denna lag---sätt användes.

Från lagens---eller icke.

Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast

i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskiner,

redskap, elektriska apparater eller ledningar samt sådana ångpannor, kokare

eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft två i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 307 i

första kammaren av herr Löfvander m. fl. samt nr 548 i andra kammaren av

herr Harlsson i Hubbestad m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen för sin

del måtte besluta sådan ändring av 1 § i lagen om arbetarskydd, att paragrafen

erhåller följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 19.

639 34 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

»Denna lag — — — sätt användes.

Från lagens---eller icke.

Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast

i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskiner

oell redskap, som på grund av mekaniska anordningar kunna förorsaka

olycksfall, elektriska apparater eller ledningar samt sådana ångpannor, kokare

eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj.ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen; och får utskottet i fråga örn vad motionärerna anfört till stöd

för sina yrkanden hänvisa till motionerna.

Enligt den lydelse, som 1 § sista stycket arbetarskyddslagen för närvarande

äger, är nämnda lag tillämplig beträffande arbete inom jordbruket

»allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av

maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under

tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall».

Lagrummet erhöll detta innehåll redan vid gällande arbetarskyddslags

tillkomst 1912, och det har sedermera icke undergått någon ändring.

I förevarande proposition framhålles, att innebörden ay nämnda bestämmelse

framginge av lagens förarbeten. En redogörelse därför återfinnes å

sid. 3—5 i propositionen. Här må nämnas, att lagrummet i den proposition

(nr 104), varmed förslag till arbetarskyddslag framlades för 1912 års

riksdag, erhållit följande lydelse:

Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast

i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella

hjälpmedel för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av

mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna, eller vid användande

av sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion

kunna förorsaka olycksfall.

I utlåtande, nr 1, över lagförslaget föreslog emellertid särskilda utskottet

nr 1, att lagrummet skulle givas det innehåll, gällande lag innefattar.

Utskottets förslag bifölls av riksdagen.

Beträffande skälen för utskottets ställningstagande anföres i förevarande

proposition (nr 136):

Anledningen till att utskottet ansett sig böra utesluta den i Kungl. Maj:ts

förslag intagna bestämningen »för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande

av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna» och endast

bibehålla beteckningen »maskinella hjälpmedel» har ej angivits i utskottets

utlåtande. Av den vid lagförslagets behandling i riksdagens andra

kammare förda debatten (se andra kammarens protokoll nr 46 s. 26 o. f.,

särskilt s. 38 o. 50) synes emellertid framgå, att utskottet med anledning av

en framställning av några av dess ledamöter, som bevakade de mindre

jordbrukarnas intressen, uteslutit orden »kreatursvandringar därunder inbegripna»

samt att utskottet i samband därmed jämväl uteslutit orden »för

tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av mekanisk kraft», under

förmenande, att beteckningen »maskinella hjälpmedel» endast innefattade

sådana jordbruksmaskiner, som dreves av annan kraft än »organisk» sådan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

3

Beträffande nu ifrågavarande lagrum i arbetarskyddslagen Lava tidigare

ändringsförslag framställts, dels i ett av socialstyrelsen den 2 november 1925

avgivet förslag till reviderad lag om arbetarskydd (S. O. U. 1925: 34), dels ock i

motioner vid 1931,1932 och 1933 års riksdagar. Däremot innehöll icke den proposition,

nr 40, genom vilken förslag till åtskilliga ändringar i arbetarskyddslagen

förelädes 1931 års riksdag, ändringsförslag i fråga om 1 §. Beträffande tidigare

ändringsförslag och vad därmed äger samband innehåller propositionen en

redogörelse å sid. 5—8, till vilken redogörelse utskottet får hänvisa. (En

mera utförlig redogörelse härutinnan återfinnes i utskottets utlåtande nr 15

till 1933 års riksdag.) Här må allenast omnämnas, att 1933 års riksdag i

skrivelse (nr 104) till Kungl. Majit anhöll, att Kungl. Majit måtte låta verkställa

utredning angående tolkningen av uttrycket »maskinella hjälpmedel»

i sista stycket av 1 § i lagen örn arbetarskydd och, därest utredningen därtill

gåve anledning, vidtaga åtgärder för att vidga arbetarskyddslagens tilllämpningsområde

i fråga örn jordbruket i syfte att, i den mån det vore

praktiskt möjligt, bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning

av den maskinella utrustning, som iörekomme inom jordbruket.

I anledning av riksdagens skrivelse uppdrog Kungl. Majit den 22 juni

1933 åt socialstyrelsen att verkställa den utredning, varom riksdagen hemställt,

samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Socialstyrelsen avgav den 29 december 1933 utlåtande samt överlämnade

därvid även yttranden i ärendet av yrkesinspektörerna, riksförsäkringsanstalten,

de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska lantarbetsgivarnes

centralförening och svenska lantarbetareförbundet. — Den 13 januari

1934 avgav därefter lantbruksstyrelsen utlåtande i ärendet till Kungl. Majit.

I fråga örn innebörden av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket

av 1 § redogöres i propositionen (sid. 8—9) för vad de yttranden, som avgivits

av yrkesinspektörena, härutinnan innehållit.

Härom anföres i propositionen:

Av de yttranden, som avgivits av yrkesinspektörerna, framgår, att uttrycket

»maskinella hjälpmedel» varit föremål för olika tolkningar. Den förhärskande

uppfattningen bland dem synes emellertid hava varit, att till dylika hjälpmedel

endast räknats maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig

kraft. Tillsyn har sålunda i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap,

som drivits av handkraft eller medelst hästvandring. Emellertid hava inspektionsförrättarna

ganska allmänt i förekommande fall meddelat arbetsgivaren

råd även beträffande anordningar, som enligt den vanliga tilläm] >- ningen icke skulle falla under lagen. Detta har emellertid då skett endast

i upplysande syfte och utan skyldighet för arbetsgivaren att stidla sig till

efterrättelse vad sålunda meddelats. Avvikelser från vad nu angivits såsom

den förhärskande tolkningen hava närmast förekommit inom femte, sjätte

och sjunde distrikten. I dessa distrikt har nämligen tillsynen utsträckts

även till vissa maskiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring. Vad

särskilt angår elektriska anordningar för kraft eller ljus hava dessa i samtliga

distrikt såsom regel ansetts hänförliga till maskinella hjälpmedel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Socialstyrelsen Ilar i denna del anfört bland annat:

Delade meningar kunde uppenbarligen råda om rätta innebörden av uttrycket

»maskinella hjälpmedel». Från teoretisk-teknisk synpunkt torde en

maskin kunna definieras på ungefär följande sätt: En maskin vore en kombination

av med varandra rörligt förbundna delar, som under påverkan av en

eller flera krafter försattes i rörelse och därvid kunde åstadkomma nyttigt

arbete. Därest denna begreppsbestämning Indes till grund för tolkningen

av uttrycket maskinella hjälpmedel, skulle tydligen alla inom jordbruket

använda hjälpmedel, som i det vanliga språkbruket benämndes maskiner

eller eljest allmänt betraktades såsom sådana, komma att oavsett kraftkällans

art — alltså vare sig drivkraften vore »organisk» eller icke — inbegripas under

arbetarskyddslagens tillämpning. Men därjämte skulle inom lagens tillämpningsområde

även komma att falla en del hjälpmedel, exempelvis vältar och

rullharvar, som i allmänhet icke torde betraktas såsom maskiner. Däremot

skulle fortfarande från lagens tillämpning vara uteslutna vanliga enkla redskap

och verktyg såsom plogar, grepar, spadar, spett, yxor, hammare och

släggor. Yad slutligen den elektriska utrustningen inom jordbruket beträffade

skulle någon förändring icke inträda, enär den sedan länge vid tilllämpningen

räknats till maskinella hjälpmedel. Rörande riktigheten av denna

tillämpning i vad den avsåge apparater och ledningar syntes dock tvekan

kunna råda.

Beträffande frågan örn lämpligheten att utan lagändring genomföra en tilllämpning

av 1 § sista stycket i arbetarskyddslagen i enlighet med den tolkning

av uttrycket maskinella hjälpmedel, som nu berörts, kommer styrelsen att

senare uttala sig.

Frågan örn utsträckt tillämpning av arbetarskyddslagen ä jordbruket behandlas

därefter i propositionen å sid. 9—16. För innehållet i de yttranden,

som avgivits av yrkesinspektörerna, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening, svenska lantarbetsgivarnes centralförening, svenska lantarbetareförbundet

och riksförsäkringsanstalten, redogöres å sid. 9—12. Utskottet anhåller

att få hänvisa härtill ävensom till fyra av riksförsäkringsanstalten

upprättade statistiska tabeller, som i propositionen intagits å sid. 18—22

samt 12.

Socialstyrelsen har anfört, att ända från början av arbetarskyddslagens

tillämpning yrkesinspektionens befattningshavare kunnat konstatera, att en

avsevärd del av olycksfallsriskerna inom jordbruket icke kunde med stöd

av lagen nås av yrkesinspektionens förebyggande verksamhet samt att detta

särskilt gällde de risker, som vore förenade med användningen av en del hjälpmedel

i arbetet, vilka icke kunnat inrymmas under »maskinella hjälpmedel»,

sådant detta begrepp ansetts böra tolkas.

Styrelsen har därefter gjort en granskning av den utav riksförsäkringsanstalten

utförda statistiska undersökningen samt därom yttrat, att den på

ett ganska tydligt sätt torde bekräfta yrkesinspektionens erfarenhet rörande

behovet av en utvidgning av arbetarskyddslagens tillämpningsområde, sådant

det hittills uppdragits i praktiken.

Styrelsen har därefter yttrat:

I fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning på jordbruket intoge styrelsen

alltjämt den ståndpunkt, som styrelsen givit uttryck åt i sitt betänkande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19. 5

den 2 november 1925. Styrelsen ansåge sålunda fortfarande påkallat, att

lagens tillämpning utvidgades så, att dess bestämmelser till förekommande

av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tillämpliga å jordbruksarbetet,

och alldeles särskilt syntes det styrelsen motiverat, att bestämmelserna till

förebyggande av olycksfall utan inskränkning bleve gällande för jordbruket.

Då emellertid i förevarande sammanhang från riksdagens sida allenast ifrågasatts

åtgärder avseende utvidgning av lagens tillämpningsområde i syfte att

bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning av den maskinella

utrustning, som förekomme inom jordbruket, begränsade sig styrelsen

till dryftande av denna fråga.

En mera omfattande tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets

maskinella utrustning skulle givetvis kunna åvägabringas genom en

tolkning i utvidgande riktning av uttrycket maskinella hjälpmedel. Direktiv

i sådant syfte skulle då meddelas inspektionsorganen av chefsmyndigheten.

Med hänsyn till den långa tidrymd, varunder den nuvarande tillämpningen

av lagen i förevarande avseende ägt rum, ansåge sig styrelsen emellertid

icke böra förorda detta tillvägagångssätt. Styrelsen finge för sin del i stället

tillstyrka, att en ändring av lagen vidtoges, varigenom det avsedda syftet på

ett tydligt sätt komme till uttryck. Härvid syntes det mest rationella vara

att inrymma såväl maskiner som redskap under lagen. Genom en dylik

utvidgning av lagens tillämpningsområde skulle man väsentligen undgå de

tolkningssvårigheter, som säkerligen skulle uppstå även vid en ny gränsdragning.

Emot en sådan utvidgning skulle visserligen kunna invändas, att

därigenom en hel del redskap, vilkas användande icke kunde anses medföra

någon fara för olycksfall, skulle komma att inbegripas under lagen. Denna

invändning torde emellertid sakna praktisk betydelse, enär dylika redskap

givetvis icke komme att bliva föremål för någon inspektion. Motsvarande

förhållande förelåge för övrigt mer eller mindre beträffande alla arbetsområden,

varå lagen örn arbetarskydd ägde tillämpning.

Såsom tidigare anförts hade den elektriska utrustningen inom jordbruket

i sin helhet varit föremål för tillsyn från yrkesinspektionens sida. Då

emellertid viss tveksamhet kunde råda rörande riktigheten av denna praxis

i vad den avsåge elektriska apparater och ledningar och då otvivelaktigt behov

förelåge att låta dessa apparater och ledningar vara underkastade inspektion,

syntes det lämpligt att upptaga dem i lagen, för den händelse en ändring

däri nu vidtoges.

I anslutning till vad styrelsen sålunda förordat, har styrelsen framlagt

förslag till ny lydelse av sista stycket i 1 § arbetarskyddslagen i sak överensstämmande

med det i propositionen framlagda förslaget.

Angående den föreslagna utvidgningens sannolika återverkan på inspektionsverksamheten

har styrelsen slutligen anfört:

Kunde i avseende å ett arbetsställe inom jordbruket, där maskinella

hjälpmedel komme till användning, fara för olycksfall i regel anses vara

utesluten, voro jämlikt 25 § arbetarskydd slagen vederbörande tillsynsorgan

ej förpliktat företaga inspektion å arbetsstället, såvida ej anmälan eller annan

särskild omständighet gåve skälig anledning därtill. Med stöd av detta

stadgande hade yrkesinspektionen vid sin inspektionsverksamhet inom jordbruket

väsentligen hållit sig till medelstora eller större lantegendomar,

medan däremot det mindre jordbruket icke annat än undantagsvis blivit

föremål för inspektion. En ändring av arbetarskyddslagen på sätt föreslagits

torde icke komma att medföra någon förändring i berörda förhållande.

Däremot skulle tydligen inspektionerna efter lagändringen i genomsnitt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

komma att draga längre tid än förut, enär vid varje besök ett större antal

i arbetet använda hjälpmedel än tidigare i regel bomme att bliva föremål

för tillsyn. Följden härav skulle tydligen bliva, att inspektionsfrekvensen

vid oförändrat antal inspektionskrafter bomme att nedgå. Förändringen

måste likväl anses innebära ett mera rationellt utnyttjande än nu vore fallet

av yrkesinspektionens personal i fråga örn inspektionsverksamheten inom

jordbruket. Att sedan yrkesinspektionens inspektionsverksamhet över huvud

taget kännetecknades av en beklagligt låg inspektionsfrekvens vore ett förhållande

för sig, vilket styrelsen utförligt behandlat i sitt utlåtande den 17

december 1931 rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.

Till sist finge i anledning av vissa uttalanden i förevarande avseende

erinras, att tillsynsorganen enligt bestämmelse i 25 § arbetarskyddslagen

vöre skyldiga att vid utövande av tillsyn städse akta på, huru i varje särskilt

fall ändamålet med lagen kunde vinnas med minsta möjliga olägenhet

och kostnad för arbetsgivaren. Den varsamhet vid fullgörandet av sin uppgift,

som tillsynsorganen sålunda allmänt anbefallts, torde också hittills i det

stora hela hava till fullo iakttagits i fråga örn inspektionsverksamheten inom

jordbruket. Enligt styrelsens förmenande syntes det näppeligen vara att

befara, att någon förändring i berörda avseende skulle föranledas av en utvidgning

av lagens tillämpningsområde på sätt nu vore i fråga.

Lantbruksstyrelsen bär förordat socialstyrelsens förslag men därvid framhållit,

att det utan tvivel varit önskligt, att förslaget kunnat få en sådan

utformning, att därigenom det avsedda tillämpningsområdet mera bestämt

avgränsades. Styrelsen har vidare uttalat den förväntan, att de omedelbara

inspektionsorganen måtte åläggas vederbörlig återhållsamhet vid inspektionens

utövande, så att icke jordbruket genom förslagets genomförande

tillskyndades större kostnader än som påkallades av lagändringens direkta

syfte.

L öredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför i propositionen

bland annat:

Arbetarskyddslagens tillämpningsområde beträffande arbete inom jordbruket

— förekommande av olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel

eller ångpannor eller dylikt — har på grund av den innebörd uttrycket

maskinella hjälpmedel i praktiken erhållit blivit i viss mån begränsat.

Uttrycket har nämligen av de tillämpande myndigheterna i anslutning till

vissa uttalanden i samband med lagens tillkomst tolkats så, att till maskinella

hjälpmedel hänförts endast sådana, som drivits av mekanisk eller därmed

jämförlig kraft. Tillsyn har följaktligen i allmänhet icke ägnats inom

jordbruket använda maskiner av olika slag, som drivits av handkraft eliebdragdjur.

Yad angår de för jordbruket avsedda redskapen hava dessa ansetts

falla utom lagens tillämpningsområde. Däremot har den elektriska utrustningen

inom jordbruket i regel — örn ock med viss tvekan — inbegripits

under maskinella hjälpmedel och sålunda varit föremål för tillsyn.

Den begränsning i lagens tillämpningsområde beträffande jordbruksmaskiner,

sorn nu anförda, tolkning av begreppet maskinella hjälpmedel fört med sig, är

föga rationell, i det att den omständigheten att en maskin drives av handkraft

eller dragdjur i många fall icke lärer avsevärt minska den olycksfallsrisk,

som kan vara förenad med maskinen. Men framför allt kan mot den ifrågavarande

begränsningen erinras, att det skydd, som förevarande lag avser att

skänka, helt saknas vid åtskilliga jordbruksmaskiner, som enligt den i pro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

positionen intagna statistiken erbjuda betydande olycksfallsrisker. Enahanda

är också förhållandet med flera inom jordbruket begagnade redskap.

Såsom exempel å farligare maskiner och redskap, vilka ej falla under arbetarskyddslagen,

må framhållas kreatursdrivna tröskverk, av kreatur dragna sånings-

och slåttermaskiner samt självbindare, handdrivna hackelsemaskiner och

rotfruktsskärare, vissa anordningar för upphissning av hö eller säd samt

harvar, vältar och hästräfsor.

Nu berörda brist i fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket

bör enligt min mening såvitt möjligt avhjälpas. Mot en utvidgning av lagens

tillämpningsområde till att omfatta samtliga inom jordbruket begagnade

maskiner, oavsett den drivkraft som användes, lära knappast avgörande betänkligheter

kunna anföras. En viss tvekan kan däremot göra sig gällande,

huruvida jämväl jordbruksredskap utan undantag böra inrymmas under lagen,

detta emedan åtskilliga redskap tydligen icke behöva underkastas någon

tillsyn. Såsom socialstyrelsen framhållit, kan emellertid förväntas, att sådana

redskap, som icke medföra någon fara för olycksfall, ej heller bliva föremål

för inspektion.

För lagens utvidgning till att omfatta maskiner och redskap, som begagnas

inom jordbruket, kräves tydligen ändring av lagen. Vad angår utformningen

av lagändringen ansluter jag mig till det förslag socialstyrelsen framlagt.

Lagrådet har lämnat det i propositionen framlagda lagförslaget utan

erinran.

Till ytterligare belysande av huru olycksfallsrisken inom jordbruket förhåller

sig till riskerna inom vissa andra yrkesgrupper får utskottet här återgiva

en vid propositionen nr 40 till 1931 års riksdag fogad tabell, kompletterad

med uppgifter för åren 1929 och 1930.

Yrkesgrupp

Antal förlorade

arbetsdagar per

årsarbetare

Antal olycksfall

per 100 års- arbetare

Antal förlorade

arbetsdagar per

olycksfall

1923

1926

1927

1929

1930

1923

1926

1927

1929

1930

1923

1926

1927

1929

1930

5 a. Jordbruk och

boskapsskötsel.

6.97

8.70

6.36

8.09

6.9 B

3.04

3.ss

3.96

5.37

6.36

239

228

160

154

ilo

3. Metallindustri

6.02

6.87

7.35

10.12

9.39

11.07

15.30

16.13

19.59

20.38

57

45

46

52

46

8. Närings- och

njutningsäm- nesindustri ...

5.18

5.7 0

4.35

5.33

5.58

4.76

5.88

5 92

7.55

8.29

109

97

74

71

67

9. Textil- och be- klädnadsindu- stri ...............

2.19

2.30

2.20

2.09

1.90

1.58

1.82

1.95

2.83

3.31

139

130

113

74

59

10. Läder-, gummi- och härindu- stri ...............

2.12

2.58

3.24

2.16

4.04

2.80

3.27

3.4 3

4.27

4.90

76

79

94

51

82

11. Kemisk-tek- nisk industri..

7.4 4

16.1 9

6.25

8.co

10.3 9

9.99

8.87

8.S0

10.9 2

11.31

74

182

71

79

92

13. Kraft-, belys- nings- och

vattenverk.....

2.37

8.02

9.05

9.io

12.89

1.87

6.oo

6.71

7.49

8.49

126

144

135

121

152

16. Samfärdsel

utom sjöfart..

5.sa

5.59

6.07

7.2 3

5.88

5.io

5.04

5.8 7

7.37

7.77

106

99

103

98

76

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

B Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 § i lagen örn

arbetarskydd har, såsom framgår av de yttranden, som avgivits till socialstyrelsen

av yrkesinspektörerna, av dem hittills tolkats på olika sätt. Flertalet

yrkesinspektörer hava anfört, att inom deras distrikt till dylika hjälpmedel

räknats endast maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig

kraft. Därav har följt att tillsyn i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap,

som drivits av handkraft eller medelst hästvandring. Även i fråga örn

sådana anordningar, som enligt den nu nämnda tillämpningen av ifrågavarande

lagstadgande icke fallit under lagen, hava inspektionsmyndiglieterna

dock i förekommande fall meddelat arbetsgivarna upplysning och råd. Inom

tre av de nio yrkesinspektionsdistrikt, i vilka riket är indelat, nämligen

femte, sjätte och sjunde distrikten, hava emellertid avvikelser förekommit

från den tolkning av uttrycket maskinella hjälpmedel, vilken ovan angivits

såsom den förhärskande. I sistnämnda distrikt har nämligen tillsynen utsträckts

även till vissa maskiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring.

Då alltså redan nu inom de senast angivna distrikten uttrycket maskinella

hjälpmedel tolkas på sådant sätt, att arbetarskyddslagen tillämpas beträffande

de maskinella anordningar, vilka äro av sådan beskaffenhet, att åtgärder i

fråga örn dem kunna vidtagas för att förhindra olycksfall, finner utskottet,

att det syfte, som avses i propositionen, i den mån detsamma är praktiskt

möjligt att genomföra, kan förverkligas genom att en sådan tolkning, som senast

nämnts, vinner allmän tillämpning. Därmed skulle jämväl ernås ett resultat,

som stöde i överensstämmelse med den uppfattning, varåt riksdagen gav

uttryck i sin förra året till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet. Socialstyrelsen

har ävenledes i sitt utlåtande vitsordat, att en mera omfattande

tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets maskinella utrustning

kan åvägabringas genom en tolkning i utvidgad riktning av uttrycket

maskinella hjälpmedel, om än styrelsen, som dock velat väsentligt utvidga

lagens tillämpningsområde, för sin del förordat ändring av gällande lag.

Utskottet förutsätter, att vid en sådan vidgad tolkning av arbetarskyddslagen,

som utskottet ovan förordat, inspektionsmyndiglieterna skola gå till

väga med den varsamhet, att jordbruksnäringen icke i dess nuvarande krisläge

utsättes för andra påfrestningar ur ekonomisk synpunkt än de, som

äro strängt nödvändiga, samt att ej heller någon nämnvärd utvidgning av

antalet arbetskrafter hos inspektionsmyndiglieterna nödvändiggöres.

Utskottet får fördenskull hemställa,

A) att förevarande proposition icke måtte av riksdagen bifallas;

samt

B) att motionerna I: 307 oell II: 548 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

9

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, P. Sandström och Norman,

fröken Hesselgren samt herrar Olof Carlsson, Larsson i Brålanda och Karl

Bodin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Olovson i Västerås,

Gardell i Gahns, Molander*, Sandström i Nyland, Lindberg i Stockholm* och Sandberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Ar 19.

(139 34 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § logen den 29 juni 1912 a1 i texten