Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i fattigvårdslagens bestämmelser rörande hemortsrätt. Andra lagutskottet har till behandling förehalt två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 248 i lörsta kammaren av herr Berg, Robert, och nr 450 i andra kammaren av herr Lövgren.

1934-04-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i fattigvårdslagens bestämmelser rörande hemortsrätt. Andra lagutskottet har till behandling förehalt två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 248 i lörsta kammaren av herr Berg, Robert, och nr 450 i andra kammaren av herr Lövgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i fattigvårdslagens bestämmelser rörande hemortsrätt.

Andra lagutskottet har till behandling förehalt två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 248 i lörsta kammaren av herr Berg,

Robert, och nr 450 i andra kammaren av herr Lövgren.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville

för sin del besluta att till 45 § i lagen den 14 juni 1018 örn fattigvården

foga ett stycke av följande lydelse:

»För dem av krigsmanskapet eller av de vid kronans varv eller verkstäder

anställda arbetare eller hantverkare, vilka endast till följd av tjänsten

mantalsskrivas å tjänstgöringsorten, gäller ej denna mantalsskrivning till

bestämmande av deras hemortsrätt».

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda hemställan, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna.

1 § 26 i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården fanns,

såsom i motionerna framhållits, ett stadgande av samma innehåll som det

av motionärerna föreslagna. 1 § 31 i samma förordning stadgades, att om

någon av manskapet vid värvad trupp inom armén eller vid annan avdelning

av sjöförsvaret än båtsmanshållet eller någon vid kronans varv eller

verkstad anställd arbetare eller hantverkare inom ett år efter avskedslagandet

befunnits vara av ålderdom eller ock av kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller lyte, som under tjänstetiden ådragits, försatt i så nödställd

belägenhet, att fattigvård enligt § 1 (obligatorisk fattigvård) måst lämnas

honom, finge vederbörande fattigvårdssamhälle av staten ersättning för fattigvården

samt för eventuell hemsändnings- eller begravningskostnad.

Samma lag gällde, då fattigvård enligt § 1 lämnats hustru eller minderårigt

barn, under det mannen eller fadern kvarstått i sådan tjänst, som ovan

nämnts, eller inom ett år efter hans under tjänstetiden inträffade död eller

inom samma tid efter det han fått avsked från tjänsten, i sistnämnda fall

dock endast örn mannen eller fadern till följd av ovan uppgivet förhållande

enligt § 1 själv varit i åtnjutande av fattigvård.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 9 sami. 2 and. Nr 24—25. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

I sitt den 19 februari 1915 avgivna betänkande med förslag till lag om

fattigvården anförde fattigvårdslagstiftningskommittén beträffande berörda

stadgande i § 26 i 1871 års förordning:

Kommittén har ej ansett det behövligt att vidare behålla denna undantagsbestämmelse.

Vad särskilt de vid kronans varv och verkstäder anställda

arbetare och hantverkare vidkommer, synas dessa i allmänhet vinna enahanda

samhörighet med den kommun, där varvet eller verkstaden är belägen,

som arbetare vid enskilda industriella anläggningar. Även det stamanställda

manskapets bosättning å förläggningsorten torde vara av sådan

beskaffenhet, att dessa personer rätteligen höra detta samhälle till.

Vid framläggande av proposition med förslag till lag om fattigvården, nr

135, till 1918 års riksdag yttrade föredragande departementschefen, statsrådet

Schotte, att vad kommittén sålunda föreslagit ej föranlett anmärkning

i de utlåtanden, som avgivits över kommitténs förslag, och syntes departementschefen

böra godtagas.

Särskilda utskottet, som till behandling förehade nämnda proposition,

hade ingen erinran mot departementschefens uttalande.

Enligt 1918 års lag orri fattigvården utgör, som regel, varje socken på

landet samt varje stad eller köping, som här egen kommunalförvaltning,

ett fattigvårdssamhälle, som har att för sig ordna sin fattigvård (5 §). Enligt

45 § i nämnda lag skall svensk medborgare med vissa undantag anses

hava hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom vilket han senast varit

mantalsskriven utan att hava under det år, som mantalsskrivningen avser,

kommit i åtnjutande av fattigvård, som utövar inverkan på förvärv avhemortsrätt.

En redogörelse för fattigvårdslagens bestämmelser om hemortsrätt

och fattigvårdssainhällenas inbördes ersättningsskyldighet lämnas

i utskottets förut avgivna utlåtande nr 23, och tillåter sig utskottet hänvisa

till detta.

Det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet utgöres vid armén och

flygvapnet av furirer 1. och 2. klassen, korpraler (konstaplar), vicekorpraler

och meniga samt vid marinen av flaggkorpraler, underofficerskorpraler,

korpraler (högbåtsmän) och meniga.

Enligt kungl, kungörelsen den 24 mars 1916 angående antagande och avskedande

av volontär (fast anställt manskap) vid armén, med undantag av

musikvolontär (S. F. S. 146/1916, ändrad 832/1919 och 446/1926), skall tiden

för den första anställningen som volontär som regel bestämmas, enligt

vederbörande regementschefs beprövande, till 2, 3 eller 4 år, räknat från den

1 nästföljande november. Förnyat tjänsteavtal får träffas på tid från omkring

V2 till högst 2 år. Volontär må icke bibehållas i volontäranställning

längre än till den 1 november det år, under vilket menig volontär uppnått

28 år och underbefäl av manskapet 34 år. Avsked före utgången av bestämd

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

3

anställningstid meddelas av vederbörande regementschef. Sådant avsked

kan meddelas utan ansökan, bland annat, då vederbörande visat sig olämplig

för utbildning till underbefäl, samt efter ansökan på grund av särskilda

omständigheter. Utan tvingande skäl må avsked efter ansökan dock icke

beviljas volontär, innan han innehaft volontäranställning i minst 2 år. Beträffande

antagande och avskedande av sjukvårdsmanskap, vapenhantverksinanskap,

hantverksmanskap vid artilleriet samt hovslagarmanskap ävensom

beträffande antagande av underbefäl vid intendenturkåren gälla utöver de i

kungörelsen meddelade bestämmelserna vissa i särskilda avseenden givna

föreskrifter.

Enligt kungl, kungörelsen den 5 juni 1931 angående antagning av manskap

vid marinen (S. F. S. 218/1931) anställcs sådant manskap medelst

kontrakt för en tid, som med vissa undantag utgör vid sjömanskåren minst

4 år och vid kustartilleriet minst 3 år. Den, som förut tillhört sjömanskåren

eller varit stamanställd vid kustartilleriet, må dock anställas för kortare

tid än nyss nämnts, dock minst ett år. Beträffande flottans skeppsgossekår

och musikelever vid flottan och kustartilleriet gälla särskilda bestämmelser.

I fråga örn avsked gälla för marinens manskap i huvudsak

samma bestämmelser som för arméns manskap.

Manskap vid flygvapnet anställes enligt kungl, kungörelsen den 29 september

1933 angående inträde vid, befordran inom och avgång från flygvapnet

(S. F. S. 565/1933) av vederbörande kårchef genom kontrakt. Anställningstiden

utgör med vissa undantag 3 eller 4 år. Den, som önskar

kvarbliva i tjänst, sedan avtalad anställningstid utgått, kan efter kårchefens

beprövande erhålla förlängd anställning, varje gång omfattande en tid av

1 eller 2 år. Manskap vid flygvapnet må icke bibehållas i anställning längre

än till den 1 november det år, under vilket vederbörande fyller 30 år, eller,

i fråga om underbefäl, 34 år. Avsked före utgången av avtalad anställningstid

kan meddelas under i stort sett samma omständigheter som vid

armén och marinen.

Den s. k. civilanställningskommittén, vilken tillsatts enligt bemyndigande

av Kungl. Majit den 25 oktober 1929 för att inom försvarsdepartementet

biträda vid handläggning av frågor angående civilanställning för avskedat

militärmanskap, har verkställt bearbetning av vissa till kommittén överlämnade

uppgifter angående under tiden den 1 november 1932—31 oktober

1933 — beträffande armén allenast tiden den 1 februari—31 oktober

1933 — avskedade beställningshavare av det fast anställda manskapet samt

upprättat vissa sammanställningar av ifrågavarande uppgifter. Av de av

kommittén sammanställda uppgifterna framgår, att av det fast anställda

manskapet vid armén, marinen och flygvapnet, utgörande 10 452 personer,

1 921 personer eller cirka 18 °/o avskedats under den lid, som berörda

uppgifter avse. Kommittén beräknade, att åtminstone ett hundratal lie
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande A’r 24.

Utskottet.

ställningshavare avgått ur arméns tjänst under tiden den 1 november 1932

—31 januari 1933. Det sammanlagda antalet avskedade beställningshavare

utgjorde enligt kommittén i genomsnitt över 2 000 per år. Av ovannämnda

1 921 avskedade beställningshavare hade 94 tjänstgjort minst 10 år, 409

därunder men minst 5 år, 324 4 år, 543 3 år, 261 2 år, 246 1 år samt 44

under 1 år. Av de avskedade hade 551 personer sin försörjning ordnad.

Inom försvarsväsendet sysselsattes civil personal i arbetarställning i betydande

utsträckning. Enligt vad utskottet inhämtat uppgår antalet civila

arbetare för närvarande till omkring 6 000. Dessa äro fördelade på ett stort

antal verkstäder och inrättningar inom olika förvaltningsområden såsom

gevärsfaktoriet i Eskilstuna, ammunitions- och krutfabriker, varven i Karlskrona

och Stockholm, verkstäder av olika slag, bagerier m. m. De allmänna

grunderna för arbetarnas anställning samt arbetsvillkor regleras numera

till betydande del av kollektivavtal, träffade mellan vederbörande militära

myndigheter och Försvarsverkens Civila personals förbund. Förhandlingar

pågå örn den kollektiva avtalsformens tillämpning i vidsträcktare omfattning

vid försvarsverken. Enligt dessa kollektivavtal äro arbetarna anställda

tills vidare med i allmänhet 14 dagars uppsägningstid. Arbetstillgången

vid försvarsverken torde vara mycket jämn. Enligt en inom socialstyrelsen

utarbetad statistisk redogörelse, vilken år 1927 utgivits i serien

»Socialstatistik» under titeln »Löneförhållandena för försvarsväsendets civila

arbetare och med dessa jämförliga arbetargrupper i enskild tjänst»,

uppgick antalet arbetare vid försvarsverken, som under år 1925 varit i

tjänst hela eller större delen av året (minst 48 veckor) till 5 241 av 6 246

redovisade arbetare, motsvarande cirka 84 %>. Av en i samma utredning intagen

tablå över försvarsväsendets arbetare, fördelade efter anställningstidens

längd, framgår, att medelanställningstiden för i tablån upptagna 6 228 arbetare

utgjorde 8,4 år. Två tredjedelar av dessa arbetare hade en anställningstid

av 5 år eller däröver, drygt två femtedelar hade varit anställda

minst 10 år och omkring en sjättedel hade arbetat minst 20 år på samma

arbetsplats. Arbetarnas medelålder var enligt denna utredning 38,6 år.

Enligt uppgift från generalfälttygmästarens expedition utgjorde arbetspersonalen

vid artilleriets fabriker och tyganstalter den 1 mars 1934 796

personer. Av dessa hade 45 anställts under åren 1888—1900, 100 under åren

1901—1910, 286 under åren 1911—1920, 196 under åren 1921—1925, 72

under åren 1926—1930, 37 år 1931, 47 år 1932, 11 år 1933 samt 2 år 1934.

Ej mindre än cirka 79 % av dessa arbetare hade följaktligen vunnit anställning

före 1925 års utgång.

Av den ovanstående utredningen framgår, alt de vid försvarsväsendets

varv, verkstäder och andra inrättningar anställda arbetarna i regel en följd

av år äro knutna till vederbörande företag. Såsom redan fattigvårdslag
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande ATr 24.

5

stiftningskommittén framhållit, synas dessa arbetare vinna enahanda faktiska

samhörighet med den kommun, där vederbörande företag finnes, som

de i enskild tjänst anställda arbetarna. Med hänsyn härtill synes det utskottet

olämpligt att i fattigvårdslagen intaga ett stadgande, varigenom

dessa kronoarbetare skulle komma att intaga en särställning i liemortsrättshänseende.

Även den övervägande delen av det fast anställda manskapet inom försvarsväsendet

vistas i regel ett flertal år inom den kommun, där berörda

personal har sin tjänstgöring förlagd. Det synes därför utskottet naturligare,

att hemortsrätt för dessa anställda enligt nu gällande bestämmelser får förvärvas

i förläggningsorten, där manskapet mantalsskrives, uppbär lön, betalar

skatt och utövar sina medborgerliga rättigheter, än att den i enlighet

med motionärernas förslag bibehålies i den förutvarande hemortskommunen,

till vilken den stamanställde i ett mycket stort antal fall säkerligen

aldrig kommer att återvända för stadigvarande bosättning. För de stamanställda

torde de nu gällande hemortsrättsbestämmelserna icke medföra

några betydande olägenheter. De kommuner, där de stamanställda utövat

sin tjänst och förvärvat hemortsrätt, kunna visserligen i åtskilliga

fall tänkas bliva betungade med utgifter för fattigvård åt f. d. stamanställda

och deras familjer, men denna olägenhet torde uppvägas av

den förmån, som det i regel innebär för en kommun att vara förläggningsort

för ett regemente eller annan militär enhet. Några särskilda hemortsrättsbestämmelser

beträffande ifrågavarande manskap synas därför för närvarande

icke påkallade.

Utskottet vill tillika framhålla, att en lagändring i överensstämmelse med

den av motionärerna gjorda hemställan torde komma att öka statens kostnader

för fattigvården. I 60 § 2 mom. fattigvårdslagen stadgas, att om en

person, efter det han fyllt sexton men innan han fyllt sextio år, jämte de

personer, beträffande vilka i 49 § 2 mom. samma lag sägs, att dem tilldelad

fattigvård inverkar på hans förvärv av hemortsrätt, oavbrutet under

minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, varest han har hemortsrätt,

utan att under denna tid hava av samhället åtnjutit fattigvård, äger

samhället att av staten erhålla gottgörelse för fattigvård enligt 1 §, som

samhället efter utgången av samma tid fått bekosta för någon av dem.

Dylik gottgörelse utgår dock endast, örn fattigvården meddelats, innan någon

av ifrågavarande personer återvänt till samhället eller omedelbart därefter.

Den föreslagna lagändringen skulle otvivelaktigt komma att medföra en

ökning i antalet av de fall, då rätt till ersättning av staten jämlikt 60 §

2 mom. fattigvårdslagen föreligger.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén*, Sam Larsson*,

Gustaf Tamm*, P. Sandström, Norman och Forslund*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson i Hallagården,

Holmström* och Sandström i Nyland, fru Nordgren samt herrar Lindberg i

Stockholm och Sandberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hage och Lindberg i Stockholm, vilka yrkat, att utskottet måtte

föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande

lämpligheten av ändrade bestämmelser om hemortsrätt för dem av

krigsmanskapet eller av de vid kronans varv och verkstäder anställda arbetare

eller hantverkare, vilka endast till följd av tjänsten mantalsskrivas å

tjänstgöringsorten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.