Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vuckt motion angående viss ändring i lagen om fattigvården.

1934-04-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:25, Utlåtande i anledning av vuckt motion angående viss ändring i lagen om fattigvården.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

7

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av vuckt motion angående viss ändring i

lagen om fattigvården.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

309, vilken behandlats av andra lagutskottet, har frii Nordgren hemställt,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Majit ville låta verkställa en skyndsam utredning dels huruvida och

på vad sätt barn, åt vilka understöd utgår enligt 1 § fattigvårdslagen, bättre

än nu skola kunna skyddas från förflyttning, enbart av ekonomiska skäl,

från goda och lämpliga fosterhem till moderns och styvfaderns hem, och

dels huruvida och i vilken utsträckning bidrag av statsmedel må kunna utgå

till kommunernas kostnader för ifrågavarande understöd, samt till riksdagen

inkomma med förslag till de ändringar i fattigvårdslagen, som av

utredningen kunna anses vara betingade.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

Till ledning vid bedömande av de i motionen berörda spörsmålen

anser sig utskottet böra förutskicka följande redogörelse.

I samband med införandet av nya giftermålsbalken utfärdades den 11 juni

1920 en lag om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn. Enligt

denna lag skall, därest make under sin vårdnad har barn i tidigare gifte eller

utom äktenskap, andra maken jämte honom vara skyldig att, så länge äktenskapet

består, efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. Dessa bestämmelser,

vilka äro av civilrättslig natur, kompletterades 1921 därigenom,

att i 3 § i 1918 års 1''attigvårdslag infördes ett stadgande av innehåll, att

make under de i 1920 års lag angivna förutsättningarna är pliktig att efter sin

förmåga försörja andra makens barn i tidigare äktenskap eller utom äktenskap,

så att barnet ej faller fattigvården till last. Härigenom infördes alltså

underhållsskyldighet för en make mot den andra makens barn jämväl i

förhållande till det allmänna. Jämlikt 63 § i fattigvårdslagen äger fattigvårdssamhälle

under förut nämnda betingelser uttaga ersättning för kostnad,

sorn samhället fått vidkännas för fattigvård till barn, jämväl av barnets

styvfader eller styvmoder, i den mån fattigvårdsstyrelsen ej finner skäl till

eftergift. Talan om ulfåendc av sådan ersättning skall anhängiggöras inom

tio år från det fordringen uppkom. — I lagen den 6 juni 1924 örn samhällets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andni lagutskottets utlåtande A ''i 25.

1 8

barnavård hava uti ifrågavarande avseenden införts bestämmelser, motsvarande

de i fattigvårdslagen upptagna. I 68 § 2 momentet stadgas sålunda,

att make, som enligt lag är underhållsskyldig mot andra makens barn, skall,

då barnavårdsnämnd omhändertagit barnet för skyddsuppfostran eller samhällsvård,

vara skyldig att efter sin förmåga ersätta kostnaden för barnet,

såvitt detsamma är under sexton år. Beträffande dylika kostnader gäller

samma preskriptionstid som för fordringar enligt fattigvårdslagen.

Vad angår frågan om hemortsrätt innehåller 7 kapitlet i fattigvårdslagen

i nu ifrågavarande delar följande bestämmelser: Hustru har som

regel samma hemortsrätt som mannen. Om äktenskapet upplöses genom

mannens död eller eljest, behåller hustrun den hemortsrätt, hon senast

under äktenskapet ägde, till dess annan tillkommer henne. Barn inom äktenskap

har, så länge det är minderårigt, faderns eller, örn han är död och

modern lever, moderns hemortsrätt. Minderårigt barn utom äktenskap har

samma hemortsrätt som modern eller, om hon är död, den hon senast ägde.

Har någon under det år, för vilket han mantalsskrivits inom visst fattigvårdssamhälle,

åtnjutit fattigvård av vissa slag, vinner han ej hemortsrätt

på grund av nämnda mantalsskrivning. Därvid likställes med fattigvård,

som någon själv åtnjutit, bland annat fattigvård, som åtnjutits av hans

minderåriga barn, samt för mannen fattigvård, som tilldelats hans hustru

eller under bestående äktenskap åtnjutits av minderåriga barn, som hon ägt

före äktenskapet, såvitt barnet har hennes hemortsrätt. Däremot inverkar

fattigvård till barn utom äktenskap icke på faderns förvärv av hemortsrätt.

En utförlig redogörelse för fattigvårdslagens bestämmelser örn hemortsrätt

med mera ävensom en historik beträffande dessa bestämmelser återfinnas

i utskottets förut denna dag avgivna utlåtande nr 23, och tillåter

utskottet sig hänvisa till detta.

I fråga örn hemsändning av understödstagare stadgas i 57 § fattigvårdslagen,

att örn fattigvårdssamhälle åt någon, som har hemortsrätt i annat

fattigvårdssamhälle, utgivit fattigvård enligt 1 § under förhållanden, vilka

synas utvisa, att behovet av fattigvård kommer att bliva varaktigt, äger

fattigvårdsstyrelsen i det förstnämnda samhället att hos fattigvårdsstyrelsen

i det andra samhället påfordra hans hemsändande eller därom själv besörja,

sedan fattigvårdsstyrelsen i hemortssamhället lämnats tillfälle att därmed

själv taga befattning. Sistnämnda styrelse äger ock påfordra hans hemsändande

eller låta själv avhämta honom. Hemsändning må ej äga runi, bland

annat, då understödslagaren därav skulle lida men till sin hälsa eller han

har stadigvarande bostad hos skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led

eller hos syskon eller då eljest synnerliga skäl tala emot hemsändningen.

Om vederbörande fattigvårdsstyrelser ha olika meningar i fråga örn hemsändning

eller om understödstagaren eller, då denne ej själv kan tillvarataga

sin rätt, sådan honom närstående person, som nyss nämnts, bestrider, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

9

hemsändning får ske, må sådan ej äga rum, utan att Konungens befallningshavande,

efter det vederbörande blivit hörda och erforderlig utredning införskaffats,

därtill lämnat tillstånd.

I fråga örn förflyttning av utackorderade barn stadgar lagen om samhällets

barnavård följande: Örn barn under sexton år, som vistas hos föräldrarna,

på grund av dessas sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga eller eljest

i hemmet rådande förhållanden är utsatt för nöd, utan att likväl anledning

att omhändertaga barnet för skyddsuppfostran eller förebyggande åtgärder

föreligger, och nödtillståndet icke bliver avhjälpt på annat sätt, skall barnavårdsnämnden,

då föräldrarna medgiva det, omhändertaga barnet. Sålunda

omhändertaget barn bör, där ej särskilda omständigheter föranleda till annat,

utackorderas i ett för ändamålet lämpat enskilt hem. Nämnden skall övervaka,

att den, som mottagit barn till vård, fullgör sina skyldigheter. När för

samhällsvård omhändertaget barn anses ej vidare vara i behov av sådan

vård, skall densamma upphöra. Så skall även ske, då föräldrarna påkalla

vårdens upphörande, så framt ej, bland annat, risk förefinnes, att barnet i

föräldrahemmet misshandlas eller utsättes för allvarlig vanvård eller annan

fara till liv eller hälsa eller ock blir vanartat.

Enligt 43 § fattigvårdslagen och 20 § barnvårdslagen hava länsstyrelserna

att vaka över att fattigvården och barnavården ordnas och handhaves ändamålsenligt.

I allt vad som rör länsstyrelsernas befattning med kommunernas

fattigvård och barnavård skola länsstyrelserna hava biträde av särskilt

tillsatta tjänstemän, konsulenter, vilka jämväl skola lia till uppgift att tillhandagå

med upplysningar och råd rörande fattigvården och barnavården.

Fattigvårdskonsulent skall tjänstgöra även såsom barnavårdskonsulent.

Kungl. Majit har den 8 maj 1925 utfärdat instruktion för dessa konsulenter.

Enligt denna instruktion tillsättas konsulenterna av Kungl. Majit, som även

bestämmer deras tjänstgöringsdistrikt.

På grund av särskilda stadganden i fattigvårdslagen och barnavårdslagen

åligger det statens inspektör för fattigvård och barnavård att verka för fattigvårdens

och barnavårdens ändamålsenliga ordnande.

I en vid 1931 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 24, hemställde

fru Nordgren, bland annat, att riksdagen måtte besluta dels sådan

ändring av bestämmelserna i 3 § fattigvårdslagen samt 68 § 2 mom. lagen

örn samhällets barnavård, att vad i dessa lagrum stadgades om makes underhållsskyldighet

mot andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskapet

måtte utgå eller, om detta icke kunde bifallas, att bestämmelser infördes

i nämnda lagar, inskränkande makes underhållsskyldighet för andra

makens barn, evad det rörde av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd

lämnat understöd, till hälften av vårdkostnaden, samt att sådana bestämmelser

infördes i lagen om samhällets barnavård, att barn, som av samhället

omhändertagits genom fattigvårds- eller barnavårdsmyndighet, icke utan

barnavårdsnämnds tillstyrkan finge förflyttas till moderns hem i de fall,

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 24—25. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

då modern ingått äktenskap med annan man än barnets naturlige fader,

dels ock att i skrivelse till Kugl. Majit hemställa om utredning, huruvida

icke fattigvårdslagens bestämmelser om hemortsrätt borde reformeras med

hänsyn till att mannens hemortsrätt påverkades av underhåll lämnat åt

hustruns barn med annan man.

I sitt över berörda motion avgivna utlåtande, nr 22, anförde andra lagutskottet,

som begärt yttrande över motionen av statens inspektör för fattigvård

och barnavård, bland annat, följande:

I sitt över motionen avgivna yttrande har statens inspektör för fattigvård

och barnavård framhållit, att för undanröjande av förefintliga missförhållanden

åtskilligt torde stå att vinna genom spridande av upplysning i

frågan och uppmaning till vederbörande myndigheter att vid lagtillämpningen

i första hand tänka på barnens bästa och söka handla så, att deras

intressen icke äventyras. Inspektören har även förklarat sig villig att genom

fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna ävensom på annat sätt verka för

större hänsynstagande till barnens intressen och därav föranledd större försiktighet

och varsamhet vid tillämpning av de lagbestämmelser, varom fråga

är. Enligt utskottets förmenande torde det vara lämpligt att avvakta, huruvida

icke genom de åtgärder, som av fattigvårdsinspektören ställts i utsikt,

tillfredsställande resultat kunna ernås. Under sådana omständigheter anser

sig utskottet icke nu behöva taga ståndpunkt till frågan, huruvida de

fördelar, som motionären avser att vinna genom ett upphävande av nuvarande

föreskrifter, skulle motvägas av de konsekvenser i viktiga avseenden,

som den föreslagna lagändringen skulle medföra.

Utskottet hemställde, att berörda motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda, vilken hemställan bifölls av båda kamrarna.

Vid 1932 års riksdag yrkade herr Edward Larson i en inom första kammaren

väckt motion, nr 253, bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit begära utredning om sådan ändring i fattigvårdslagen, att

utgifter av fattigvårds karaktär till utom äktenskap födda barn och deras

mödrar överfördes på staten eller landsting.

Andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande över motionen, nr 5, att ett

omfattande utredningsarbete med avseende å fattigvården och den sociala

hjälpverksamheten över huvud taget påginge, samt framhöll, att utskottet

utginge från att de i motionen påpekade olägenheterna av fattigvårdslagens

hemortsrättsregler beträffande minderåriga barn utom

äktenskap skulle under utredningsarbetet komma att tilldraga sig den uppmärksamhet,

de otvivelaktigt förtjänade. Utskottet hemställde, att motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Motionen blev därefter av båda kamrarna avslagen.

Såsom utskottet erinrat i sitt förut denna dag avgivna utlåtande nr 23,

pågår för närvarande en omfattande utredning med avseende å den sociala

hjälpverksamhetens organisation. Det torde finnas anledning antaga, att de

i förevarande motion påpekade olägenheterna av vissa bestämmelser i fattig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

11

vårdslagen skola ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid fortsatt behandling av

skatteutjämningsberedningens betänkande samt under organisationssakkunnigas

utredningsarbete. Med hänsyn härtill finner utskottet för närvarande

skäl ej föreligga för riksdagen att i anledning av motionen hos Kungl. Majit

begära utredning angående lämpligheten av ändringar i fattigvårdslagen.

Enligt utskottets förmenande synes det emellertid, utan hinder av ovannämnda

utredningar, böra övervägas, huruvida de i motionen påtalade

olägenheterna kunna genom åtgärder i administrativ ordning mildras. Såsom

i motionen framhållits, skulle sålunda densammas syfte kunna tänkas

bliva i ej oväsentlig mån tillgodosett, därest länsstyrelserna, resp. Överståthållarämbetet,

ålades skyldighet att före avgörandet av ärenden av ifrågavarande

beskaffenhet inhämta yttrande från vederbörande fattigvårds- och

barnavårdskonsulent.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta

verkställa utredning, huruvida och på vad sätt barn, åt vilka

understöd utgår enligt 1 § fattigvårdslagen, kunna genom

föreskrifter, meddelade i administrativ ordning, bättre än

vad för närvarande är fallet skyddas från förflyttning enbart

av ekonomiska skäl från goda och lämpliga fosterhem

till moderns och styvfaderns hem.

Stockholm den 20 april 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén*, Sam Larsson*,

Gustaf Tamm*, P. Sandström, Olof Carlsson och Forslund*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Flage, Johanson i Hallagården,

Holmström* och Sandström i Nyland, fru Nordgren samt herrar Lindberg i

Stockholm och Sandberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.