Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1885

1934-05-04 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:29, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1885

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

tfr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen

den 12 juni 1885 (nr 27) angående lösdrivares behandling

m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 9 mars 1934 till riksdagen avlämnad proposition, nr 212,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående

lösdrivares behandling;

2) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

örn samhällets barnavård; samt

3) lag angånde ändrad lydelse av 38 § 2 mom. samt 74 och 92 §§ lagen

den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft en i anledning av densamma inom första kammaren väckt motion,

nr 326, i vilken herr Petrén hemställt, att riksdagen måtte besluta, att de i

propositionen föreslagna lagändringarna skola träda i kraft först den 1 juli

1935 i stället för, såsom Kungl. Majit föreslagit, den 1 januari 1935.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de genom propositionen

framlagda förslagen ävensom för den av motionären gjorda hemställan, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen respektive motionen.

Gällande lag angående lösdrivares behandling av den 12 juni 1885 äger

tillämpning beträffande varje person över 18 år, som sysslolös stryker omkring

från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, för så vitt omständigheterna

ej ådagalägga, att han söker arbete. Till behandling såsom lösdrivare

är också den förfallen, vilken eljest, låtan att äga medel till sitt

uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika

för ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning

och sedlighet. I tredje stycket av lagens 1 § stadgas uttryckligen, att

personer under 18 år ej må behandlas såsom lösdrivare.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

937 34 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

I lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård återfinnas lagbestämmelser,

som reglera samhällets befogenheter att vidtaga åtgärder beträffande

barn under 18 år, som befinnes så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder

kräves för dess tillrättaförande. En kortfattad redogörelse för det

huvudsakliga innehållet i 1885 och 1924 års lagar lämnas i propositionen å

sid. 16—17.

Sedan åtskilliga år tillbaka har spörsmålet örn en reformering av lösdrivarlagstiftningen

stått på dagordningen. Förslag i sådant hänseende hava

varit föremål för riksdagens prövning utan att dock leda till ändrade lagbestämmelser.

I vad spörsmålet avsett frågan örn att utesluta ungdom i

åldern 18—21 år från lösdrivarlagstiftningen hava vid 1930, 1931 och 1932

års riksdagar motionsvis framhållits önskemål örn, att sådan ungdom måtte

hänföras under en utvidgad barnavårds- och ungdomslagstiftning. En redogörelse

för den tidigare behandlingen av denna fråga lämnas i propositionen

å sid. 18—21, vartill utskottet får hänvisa. Här må allenast omnämnas, att

1932 års riksdag på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 19) i

skrivelse (nr 83) till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t ville under förnjad

prövning taga frågan örn en utvidgad barnavårds- och ungdomslagstiftning,

omfattande ungdom i ålder upp till 21 år, ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, till vilka prövningen kunde föranleda.

I anledning av nämnda riksdagsskrivelse har frågan upptagits till förnyad

prövning inom socialdepartementet, å vars lagbyrå under hösten 1933 upprättats

förslag till lagar örn ändringar i gällande barnavårds- och lösdrivarlagar.

Över förslagen ha yttranden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus

samt Malmöhus län, styrelserna för tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och

i Landskrona, för statens uppfostringsanstalt å Bona, för skyddshemmet

åkerbrukskolonien Hall och för diakonissanstaltens skyddshem å Yiebäck,

statens inspektör för fattigvård och barnavård, barnavårdsnämnderna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

samt styrelserna för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet

och svenska landskommunernas förbund.

Sedan förslaget till ändringar i barnavårdslagen undergått överarbetning

inom departementet samt, i anledning av vad som anförts i vissa yttranden,

jämväl förslag till vissa ändringar i fattigvårdslagen upprättats, hava de tre

lagförslagen framlagts för riksdagen i nu förevarande proposition.

Propositionens förslag till ändring i lösdrivarlagen innebär allenast en

höjning av åldersgränsen från 18 till 21 år. I samband med denna ändring

ha vissa övergångsbestämmelser införts. Vid utarbetandet av dessa ha de

regler, som meddelades, då åldersgränsen år 1924 höjdes från 15 till 18 år,

tjänat som förebild. Lagrådet, som avgivit utlåtande över detta förslag, har

lämnat detsamma utan erinran.

Förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen om samhällets

barnavård utgår i princip ifrån att gällande bestämmelser skola äga tillämp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

ning jämväl å iinga personer mellan 18 oell 21 år, vilka därför undantagas

från lösdrivarlagens tillämpningsområde. För de huvudsakligaste ändringarna,

som föreslagits, lämnas följande redogörelse.

Lagens rubrik skall erhålla ändrad lydelse: »Lag örn samhällets barnavård

och ungdomsskydd (barnavårdslag)», tillägget inom parentesen gjort för

att erhålla en kortare benämning på lagen. Barnavårdsnämnd och sålunda

icke någon särskilt utsedd nämnd skall bliva det organ, som i första instans

skall taga befattning med ifrågavarande underåriga. Vid behandling av ärenden

rörande ungdomsskydd må nämnden kallas ungdomsnämnd.

Från principen att samma regler skola gälla för ungdom över 18 år som

för barn under nämnda ålder göras i förslaget vissa viktiga undantag. Förutsättningarna

för ingripande äro andra än för barn under 18 år, i det att

beträffande person i åldern 18—21 år gäller, att han skall befinnas vara

hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt samt att

särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans tillrättaförande

(22 § d). — Vidare avvika bestämmelserna örn de förebyggande åtgärder, som

skola vidtagas, innan en underårig mellan 18 och 21 år omhändertages för

skyddsuppfostran, från motsvarande bestämmelser rörande barn under 18 år.

I fråga örn person mellan 18 och 21 år skall barnavårdsnämnden (23 § 1 mom.)

tillhålla honom att föra ett ordentligt liv samt allvarligt erinra honom örn

de påföljder, som i annat fall kunna inträda för honom. Örn det prövas

vara till gagn för hans tillrättaförande, skall nämnden söka vara honom

behjälplig med anskaffande av arbete eller vidtaga annan tjänlig åtgärd. I

sådant fall bör efter omständigheterna hänvändelse ske till arbetsförmedlingsanstalt,

myndighet, som handhar ledningen av allmänt arbetsföretag,

annan offentlig eller enskild institution, hans anhöriga eller andra, som

kunna finnas lämpliga och villiga att taga hand örn honom eller att eljest

bereda honom tillfälle att efter förmåga ärligen försörja sig och föra ett

ordentligt liv. Då omständigheterna det påkalla, äger nämnden också uppmana

hans föräldrar att tillse, att han för ett ordentligt liv. — I fråga örn

skyddsuppfostran i anstalt skall huvudregeln vara, att underåriga mellan

18 och 21 år skola intagas i särskilda för dem avsedda, av staten eller annan

upprättade skyddshem eller avdelningar av skyddshem (43 § 5 morn.). I

detta sammanhang hava från barnavårdslagens nuvarande bestämmelser avvikande

regler föreslagits angående överflyttning från anstalt. Jämväl beträffande

utskrivning av underårig mellan 18 och 21 år, som omhändertagits

för skyddsuppfostran, hava särskilda bestämmelser föreslagits (44, 46 §§).

Kostnaden för skyddsuppfostran av ifrågavarande underåriga skall bestridas

av staten (63 §). Barnavårdsnämnds beslut örn omhändertagande av ungdom

mellan 18 och 21 år skall alltid underställas länsstyrelsens prövning (25 §).

Bestämmelser hava införts i lagen rörande rätt för polismyndighet att i

vissa fall anhålla ungdom mellan 18 och 21 år i avvaktan på barnavårdsnämndens

eller dess ordförandes beslut rörande honom (31 §) samt örn förvaring

av sådan ungdom, innan barnavårdsnämnd eller länsstyrelsen i förekommande

fall meddelat beslut angående hans omhändertagande för skydds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

uppfostran (35 §). Därest utredning verkställts genom polismyndighets försorg

i ärende, vari barnavårdsnämnds åtgärd påkallas, bör representant för polismyndigheten

beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar i ärendet

(18 §). Ytterligare föreslås, att Konungen skall äga befogenhet att meddela

närmare föreskrifter dels rörande vissa förebyggande åtgärder (23 §) och dels

beträffande tillsynen över utskrivna (45, 46 §§). — Slutligen hava i åtskilliga

paragrafer föreslagits vissa mera formella jämkningar, föranledda av de nya

åldersgruppernas införande i barnavårdslagen. — I 8 § har föreslagits en ändring

som icke äger samband med ändringsförslagen i övrigt, nämligen den, att

till ordförande i barnavårdsnämnd icke skall få utses ledamot, som av nämnden

förordnats till barnavårdsman. Jämväl i 74 och 75 §§ liava ändringar

föreslagits, som icke äga samband med ändringsförslagen i övrigt. Till 74 §

1 mom. andra stycket har fogats sådant tillägg, att även den kan straffas,

som antingen genom att dölja person, som avvikit från hem eller anstalt,

där han varit intagen för skyddsuppfostran, eller genom vilseledande uppgifter

uppsåtligen lagt hinder i vägen för den avviknes återförande till hemmet

eller anstalten. I 75 § har gjorts viss utvidgning i barnavårdsnämnds möjligheter

att erhålla handräckning av polismyndighet, då föräldrar till person,

som ifrågasättes till omliändertagning för skyddsuppfostran, kallats att personligen

inställa sig inför barnavårdsnämnden eller särskilt utsett ombud

men utebliva utan laga förfall.

Förslaget till lag örn ändringar i fattigvårdslagen innefattar allenast formella

jämkningar såsom konsekvens av den i lösdrivarlagen verkställda

höjningen av åldersgränsen från 18 till 21 år.

I överensstämmelse med den uppfattning, som riksdagen tidigare uttalat

rörande det lämpligaste sättet för ingripande genom lagstiftning mot vanartad

ungdom i åldern 18—21 år, har enligt de genom förevarande proposition

framlagda lagförslagen sådan ungdom uteslutits från tillämpning av

lösdrivarlagen. Bestämmelser, som reglera samhällsingripande mot ungdom

uti ifrågavarande åldrar, hava inarbetats i en utvidgad barnavårdslag.

Utskottet har efter prövning av de föreliggande lagförslagen funnit sig

böra tillstyrka desamma såväl i princip som, med undantag för en enda

punkt, i fråga örn dess detaljer. Beträffande denna punkt, barnavårdslagens

18 §, i vilken utskottet föreslår viss ändring, samt i fråga örn tidpunkten

för de framlagda lagförslagens ikraftträdande, varom särskilt yrkande framställts

i den föreliggande motionen, I: 326, kommer utskottet att lämna redogörelse

här nedan.

18 §.

I 18 § andra stycket stadgas i gällande lag, att, om ingripande påkallas

beträffande barn under 18 år, som besöker eller besökt skola, upplysning

bör införskaffas — innan barnavårdsnämnden behandlar ärendet — örn barnets

förhållande i skolan. Lärare eller lärarinna, av vilken barnet senast

åtnjutit undervisning, bör kallas till deltagande i nämndens överläggning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 5

rörande barnet. Om hinder möter för personlig inställelse, bör läraren eller

lärarinnan avgiva skriftligt yttrande till nämnden. För kommunen anställd

särskild folkskolinspektör bör, örn han ej är ledamot i nämnden, beredas tillfälle

att deltaga i överläggningen.

I tredje stycket av samma paragraf föreslås ett stadgande att, örn ingripande

påkallas mot någon, som fyllt 18 år, bestämmelserna i andra stycket

skola äga motsvarande tillämpning, under förutsättning att han besöker

läroanstalt eller anledning eljest finnes till antagande, att utredningen i

ärendet skulle befrämjas därigenom.

Örn tillsättande av särskild folkskolinspektör i kommun finnas bestämmelser

i stadgan den 26 september 1921 angående folkundervisningen i riket

8 § 4. Där skolväsendets omfattning eller förhållandena i övrigt inom

skoldistriktet göra det behövligt att åt särskild person uppdrages att närmast

under skolrådet utöva ledningen och tillsynen över distriktets skolor

eller vissa av dem, har skolrådet att för sådant ändamål, så snart kyrkostämman

därtill beviljat medel, för viss tid antaga folkskolinspektör. Örn

rådande förhållanden anses påkalla, att sådan ledare av skolväsendet tillika

tjänstgör som lärare vid skola inom distriktet, äger skolrådet antaga Överlärare

i stället för inspektör. Ytterligare erforderligt antal Överlärare till

biträde vid ledning och tillsyn av skolväsendet må utses av skolrådet, i den

män kyrkostämman beviljat medel därtill.

Det synes utskottet lämpligt, att i skoldistrikt, där i stället för särskild

folkskolinspektör Överlärare blivit utsedd, denne beredes tillfälle att deltaga

i barnavårdsnämnds överläggning rörande ingripande mot person, som besöker

eller besökt skola inom distriktet. Vidare synes rektor eller föreståndare,

i de fall då sådan finnes utsedd för skola, i vilken den person, varom

fråga är, åtnjuter eller åtnjutit undervisning, böra beredas tillfälle att, om

han ej är ledamot av nämnden, deltaga i dess överläggning i ärendet. Visserligen

torde de upplysningar, som enligt första punkten i andra stycket införskaffas,

i allmänhet lämnas av skolans rektor eller föreståndare, örn sådan

finnes, men för ärendets utredning torde det vara av betydelse, att han även

vid nämndens överläggning har tillfälle att personligen framlägga sin uppfattning

i saken.

Bestämmelser rörande lagarnas ikraftträdande.

I propositionen föreslås, att de däri framlagda lagarna skola träda i kraft

den 1 januari 1935.

Herr Petrén hemställer i motionen I: 326, att de föreslagna lagändringarna

skola träda i kraft den 1 juli 1935.

I yttrande över det inom socialdepartementet under hösten 1933 utarbetade

lagförslaget rörande ändringar i barnavårdslagen har styrelsen för statens

uppfostringsanstalt å Ilona anfört, bland annat:

En lag, som avsåge sådan ungdomsvård, varom här vore fråga, måste vid

tillämpningen komma att i icke ringa utsträckning omfatta i själsligt avseende

undermåliga personer. För de lätt imbecillas utveckling och de icke

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

höggradigt onormalas inriktning mot större själslig sundhet hade, efter vid

Bonaanstalten vunnen erfarenhet, Barnuppfostran med de normalt begåvade

och de själsfriska visat sig vara nyttigast och effektivast, utan att detta med

fört några större olägenheter för de senare kategorierna. Däremot hade det,

såsom styrelsen vid flera tillfällen i avseende å vissa vid Bonaanstalten intagna

uttalat, visat sig vara en trängande nödvändighet att kunna efter viss

tids prövning från de uppfostringsbara utskilja dem, hos vilka rubbningarna

i själslivet nått en sådan grad, att de, ehuru icke behäftade med sinnessjukdom,

som krävde vård å sinnessjukhus, dock måste betecknas såsom halvabnorma

och på grund därav i stort sett oemottagliga för sådan fostran och

utbildning, som skyddshemmet eiler den allmänna uppfostringsanstalten vore

avsedd att giva. Även i vissa fall av psykisk undermålighet, ehuru icke av

sådan grad, att överlämnande till sinnesslöanstalt kunde ifrågasättas, förelåge

enahanda trängande behov till avskiljande. Det syntes därför högeligen

önskvärt och av behovet påkallat att en särskild under sakkunnig ledning

ställd, fristående anstalt upprättades för specialvård av utpräglade psykopater

och sådana i själsligt avseende abnorma, vilka icke kunde tillgodogöra sig

den fostran och utbildning, som skyddshemmet eller den allmänna uppfostringsanstalten

kunde giva. Det syntes ock böra övervägas, huruvida icke

en rationell ungdomsvård krävde, att även sådana, som av domstol hänvisats

till allmän uppfostringsanstalt men där befunnits i behov av specialvård av

antydd art, kunde överlämnas till dylik psykopatvårdanstalt.

Beträffande underårig, som, efter att hava intagits i eller överflyttats till

allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem, gjort sig skyldig till rymning,

våldsamt, uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig arbetsvägran

eller annan tredska eller på annat sätt äventyrat anstaltens eller hemmets

verksamhet, har i 1933 års departementsför slag intagits stadgande, att han

kunde överflyttas till allmän tvångsarbetsanstalt.

Socialstyrelsen har härom anfört, bland annat:

Styrelsen ville ifrågasätta en utredning örn särskild anstaltsvård för detta

klientel liksom för sådana å alkoholistanstalt intagna, vilka företedde ett meleher

mindre abnormt själsliv, samt för så kallade kriminalpatienter m. fl.

I avvaktan på resultatet av utredningen borde ifrågavarande klientel överföras,

i stället för till tvångsarbetsanstalt, till uppfostringsanstalterna å Bona

och Ärnbäck.

Mot överflyttningen av ifrågavarande klientel till allmän tvångsarbetsanstalt

hava även i andra i ärendet avgivna yttranden allvarliga invändningar

framställts. Nämnda klientel borde beredas vård å särskilda anstalter, alltså

icke å de särskilda skyddshem, å vilka jämlikt 43 § 5 mom. personer mellan

18 och 21 år avses skola intagas.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför i propositionen,

att i de avgivna yttrandena meningarna varit mycket delade örn huru vården

av ifrågavarande klientel närmare skall vara anordnad, samt yttrar vidare,

bland annat:

De förslag till frågans lösning, som framställts i yttrandena, gå i allmänhet

vida utöver det föreliggande ärendet och kunna i varje fall ej förverkligas utan

en ingående utredning. En utredning i nämnda hänseenden sammanhänger därjämte

med vissa andra spörsmål, framför allt med skyddshemsverksamheten

överhuvud samt skyddshemmens organisation, frågor varpå jag i detta samman
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 7

hang icke kan närmare ingå. Ett uppskov med det föreliggande förslaget, till dess

nämnda delvis vittutseende och svårutredda spörsmål vunnit sin lösning, torde

icke vara lämpligt. I likhet med socialstyrelsen är jag av den meningen, att

det klientel, som icke lämpligen kan intagas i de föreslagna skyddshemmen,

tillsvidare hör intagas i eller överflyttas till allmän uppfostringsanstalt. Enligt

förslaget skulle så redan kunna ske med de yngre mera avancerade eller svårdisciplinerade

elementen. Vägande betänkligheter torde ej kunna anföras mot

att såsom ett provisorium föra dit även äldre sådana. Dessa anstalter med sina

resurser torde för närvarande vara de lämpligaste härför. I detta sammanhang

vill jag nämna, att enligt 36 § i stadgan för Bonaanstalten (Sv. förf.-s.

378/1925) elev, som genom olovligt avvikande eller på annat sätt ådagalägger

opålitlighet eller som eljest visat bristande vilja eller förmåga att tillgodogöra

sig anstaltens fostran i de för eleverna eljest vanliga former, kan överföras

till särskild övervakningsavdelning. Dit må ock hänvisas elev, som visat

sig utöva särskilt skadlig inverkan på övriga i anstalten intagna. Enligt vad

jag inhämtat har övervakningsavdelningen under de senaste sex åren icke

behövt tagas i anspråk, då elevmaterialet kunnat därförutan på ett betryggande

sätt omhänderhavas och vårdas. Ehuru nämnda avdelnings belägenhet icke

är den bästa, torde den åtminstone tillsvidare kunna användas för ifrågavarande

underåriga. Å uppfostringsanstalten vid Viebäck kan, enligt vad jag erfarit,

ett särskilt hem, avsett för 18 elever, disponeras för ändamålet, örn så skulle

visa sig behövligt. Jag har förvissat mig örn att styrelsen för svenska diakonisssällskapet,

som äger uppfostringsanstalten å Viebäck, vilken, i motsats till

Bonaanstalten, ej är en statsinstitution, är villig att å anstalten mottaga även

de äldre åldersgrupperna av den kvinnliga ungdomen. Styrelsen har allenast

förbehållit sig rätt att, därest vården av det nya klientelet skulle visa sig kräva

kostnader utöver den ersättning, som enligt gällande kontrakt utgår till anstalten,

få inkomma med förslag till kostnadernas täckande.

I den föreliggande motionen, I: 326, anför herr Petrén, bland annat, att

socialstyrelsen Vell styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona samt

jämväl departementschefen uttalat den uppfattningen, att utpräglade psykopater

eller individer av synnerligen svårartad typ icke böra intagas eller

kvarhållas uti de nya skyddshem, som erfordras för den i propositionen

föreslagna lagstiftningens genomförande. Departementschefen hade emellertid

som ett provisorium föreslagit, att det klientel, som ej lämpade sig förde

nya skyddshemmen, tillsvidare skulle intagas i eller överflyttas till allmän

uppfostringsanstalt. Motionären anför vidare, bland annat:

Det torde vara att befara, att det kan bli till skada för den nuvarande

verksamheten vid Bonaanstalten, som mottager elever från 15-årsåldern, örn

densamma skall hysa vanartad ungdom ända upp till 24-årsåldern. Frånsett

vanskligheten att å samma anstalt omhänderliava vården och fostran

av så vitt skilda åldersklasser, kommer därtill det betänkliga förhållandet, att

de mera svårdisciplinerade bland lösdrivarelementen, till vilka höra sådana

samhällsparasiter som s. k. hallickar och spritsmugglare, säkerligen i allmänhet

är o mera moraliskt depraverade än den ungdom, som ofta på grund av

ogynnsamma miljöförhållanden gjort sig skyldig till olovligt tillgrepp. Som

departementschefen också utgått ifrån, blir det givetvis nödvändigt, att övervakningsavdelningen

å Bona, örn dit skall hänvisas svårdisciplinerad, moralisk

defekt ungdom i högre åldersklasser, åter tagea i bruk. Emellertid har

denna övervakningsavdelning ett mycket olämpligt läge mitt uppe i själva

anstalten, medan en avdelning för mera svårartad klientel — vars avskiljande

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

från övriga elever är erforderligt för att de ej skola bliva i tillfälle att skadligt

påverka dessa — bör hava en mera avsides belägenhet. I varje fall är

det otänkbart att öppna övervakningsavdelningen, vilken kräver en relativt

talrik personal med hänsyn till dennas säkerhet — svårt olyckstillbud förekom

å densamma, när den var i verksamhet — med mindre antalet förmän

vid anstalten blir ökat utöver det, som blivit beviljat för nästa budgetår.

Under detta blir det därför icke möjligt att ånyo öppna övervakningsavdelningen

vid Bona. Då detta emellertid uppenbarligen är förutsättningen för

att den föreslagna nya lagstiftningen skall kunna träda i kraft, synes det mig

ej vara möjligt, att detta sker förr än efter nästa budgetårs utgång, så att den

ökning i antalet befattningshavare å Bona, som är nödvändig för lagstiftningens

ikraftträdande, till dess hunnit komma till stånd.

Vid statens uppfostringsanstalt å Bona finnas såsom befattningshavare å

ordinarie stat uppförda, bland andra, 2 uppsyningsman, 8 förste förmän och

22 förmän samt såsom extra ordinarie befattningshavare, bland andra, 5

extra ordinarie förmän och 6 nattvakter. Elevantalet uppgår enligt vad

utskottet inhämtat för närvarande till 171.

I proposition nr 213 till årets riksdag, vilken proposition hänvisats till

statsutskottets behandling, hemställes örn anslag till skydd suppfostran m. m.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, föreslår att till skyddsuppfostran

anvisas ett förslagsanslag, enligt departementschefens beräkningar å

565,000 kronor. Härjämte yttrar departementschefen:

I denna beräkning ingå icke sådana utgifter, vilka skulle bliva en följd

av de föreslagna förändringarna i lagen örn samhällets barnavård och i anslutning

därtill uppgjorda avtal angående anordnade av nya skyddshem. Utgifter

av sagda slag torde emellertid allenast i så ringa mån kunna komma

att belasta anslaget för nästa budgetår, att de icke behöva föranleda någon

höjning av anslaget.

Enligt vad utskottet inhämtat hava under de senaste åren omkring 50

elevplatser vid statens uppfostringsanstalt å Bona varit obegagnade. I vilken

omfattning den av departementschefen föreslagna utvägen att placera ungdomar,

vilka icke lämpligen kunna intagas i skyddshem, å övervakningsavdelningen

vid Bona skall behöva tagas i anspråk, kan ej med visshet förutsägas.

Med sannolikhet torde det emellertid icke kunna bliva fråga örn

att där intaga annat än ett mycket begränsat antal personer. Under nu anförda

omständigheter synas varken de i motionen I: 326 omförmälda personalhänsyn

eller vad i övrigt i motionen anförts böra utgöra hinder för att, såsom

departementschefen föreslagit, provisoriskt taga nämnda övervakningsavdelning

i anspråk för nu ifrågavarande ändamål. Utskottet, som anser önskvärt,

att de föreslagna lagändringarna träda i kraft snarast möjligt, finner ej

lämpligt att i anledning av motionen göra ändring beträffande den i propositionen

angivna tidpunkten, den 1 januari 1935, för de föreslagna lagbestämmelsernas

ikraftträdande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande IVr 29.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklaring att ifrågavarande proposition

ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i) Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 .juni 1885 (nr 27)

angående lösdrivares behandling.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares

behandling skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Var, som---lag sägs.

Till enahanda — — — eller sedlighet.

Personer under tjuguett år må ej såsom lösdrivare behandlas.

Henna lag träder i kraft den 1 januari 1935; därvid skall iakttagas,

att beträffande person under tjuguett år, vilken före nämnda dag dömts

till tvångsarbete genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagas,

verkställighet av tvångsarbetet skall äga rum enligt lagen angående lösdrivares

behandling;

att vad i 12 § av sistnämnda lag föreskrives ej må tillämpas på den, som

icke fyllt tjuguett år;

att när någon, som ej fyllt tjuguett år, frigives efter att hava undergått

tvångsarbete, han skall i enlighet med det för honom utfärdade pass begiva

sig till den ort, dit han förpassats, och ofördröjligen anmäla sig hos barnavårdsnämnden

därstädes; samt

att, när eljest person under tjuguett år frigives, efter att hava anhållits

eller häktats för lösdriveri, han skall överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.

2) Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

örn samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård

skall så ändras att lagens rubrik erhåller ny lydelse, att 1 §, 2 § 1 morn.,

8 § 1 morn., 9 § 2 morn., 18 §, 20 §, 22—25 §§, 26 § 1, 3 och 4 morn.,

27 §, 28 §, 30 §, 31 §, 32 §, 35 §, 37 § 2 mom., 38 §, 40 §, 43 §, 44 § 2,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 och 4 morn., 45 §, 46 §, 48 §, 62 §, 63 §, 65 §, 73 §, 74 §, 75 § 1 morn.,

78 § samt 81 § 1 oell 5 mom. erhålla ny lydelse, att 3 och 4 kap. erhålla

nya rubriker samt att underrubriken före 35 § erhåller ny lydelse, allt på

sätt nedan angives:

Lag om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

1 §•

Varje kommun har att i enlighet med bestämmelserna i denna lag ordna

sin barnavård och vidtaga åtgärder till skydd för ungdom inom kommunen.

I varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd. Vid handläggning av

ärenden rörande ungdomsskydd må nämnden kallas ungdomsnämnd.

Vad nedan i denna lag är stadgat med avseende å barnavård skall jämväl

äga tillämpning i fråga örn ungdomsskydd, men skola eljest lagens bestämmelser,

där de angivas gälla barn, icke äga tillämpning beträffande ungdom,

mot vilken åtgärd vidtages med stöd av 22 § d).

Hava två---motsvarande tillämpning.

2§-

1 mom. Barnavårdsnämnden har att med uppmärksamhet följa de inom

kommunen rådande förhållandena i avseende å barns och ungdoms vård och

uppfostran samt noggrant tillse, att barn och ungdom, som vistas inom

kommunen och äro i den belägenhet, att det enligt denna lag ankommer på

nämnden att ingripa, bliva föremål för dess åtgärder.

Särskilt åligger det nämnden

att, i fall, som avses i 22 §, taga befattning med misshandlade, vanvårdade

eller för annan fara till liv eller hälsa utsatta barn samt barn, som

äro vanartade eller i fara att bliva vanartade, ävensom ungdom, sorn är

hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt;

att, på--— över fosterbarnsvården.

Jämväl i —--med kommunallagarna;

att jämlikt föreskrifter, som Konungen låter utfärda, föra förteckning

över dem, som äro föremål för nämndens verksamhet, samt avgiva statistisk

redogörelse angående barnavården;

att i — — — och liandhavande.

Hurusom den---i kommunallagarna.

8 §•

1 mom. Kommun, där särskild barnavårdsnämnd finnes, utser bland

nämndens ledamöter ordförande och vice ordförande att tjänstgöra för den

tid, de äro valda till ledamöter, eller, beträffande den, som utan val är ledamot

av nämnden, för en tid av fyra år. Till ordförande må ej utses ledamot,

som av nämnden förordnats till barnavårdsman.

Uppgift å---kassaförvaltare obehövlig.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

11

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9 §•

2 mom. Ärende må — — — äro tillstädes.

För beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran, varom i 24

och 47 §§ sägs, erfordras, att flera än hälften av de i beslutet deltagande

ledamöterna, dock minst tre, äro ense örn beslutet.

18 §.

Har hos barnavårdsnämnden gjorts anmälan, som i 17 § sägs, eller har

nämnden eller dess ordförande eljest fått kännedom örn fall, da nämndens

ingripande synes påkallat, skall ordföranden för ärendets beredande oförtövat

söka inhämta noggrann kännedom örn de på fallets bedömande inverkande

omständigheter. Finnes kretsombud eller föredragande, som omförmäles i

8 § 2 morn., bör utredning verkställas av kretsombudet eller föredraganden.

Kretsombud bör kallas till deltagande i nämndens överläggning.

Därest ingripande påkallas beträf- Därest ingripande påkallas beträffande

barn under aderton år, som be- tande barn under aderton år, som be
-

söker eller besökt skola, bör införskaffas

upplysning örn dess förhållande

därstädes. Lärare eller lärarinna, av

vilken barnet senast åtnjutit undervisning,

bör kallas till deltagande i nämndens

överläggning rörande barnet;

möter hinder för personlig inställelse,

bör läraren eller lärarinnan avgiva

skriftligt yttrande till nämnden. Rektor

eller föreståndare för skola, i vilken

barnet åtnjuter eller åtnjutit undervisning,

ävensom för kommunen anställd

särskild folkskolinspektör eller Överlärare

bör, örn sådan person ej är ledamot

i nämnden, beredas tillfälle att

deltaga i överläggningen.

Påkallas ingripande mot någon, som fyllt aderton år, skola bestämmelserna

i föregående stycke äga motsvarande tillämpning, om han besöker läroanstalt

eller anledning eljest finnes till antagande, att utredningen i ärendet skulle

befrämjas därigenom.

Därest utredning genom polismyndighets försorg verkställts i ärende,

vari barnavårdsnämnds åtgärd påkallas, bör representant för polismyndigheten

beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar i ärendet.

söker eller besökt skola, bör införskaffas

upplysning örn dess förhållande

därstädes. Lärare eller lärarinna, av

vilken barnet senast åtnjutit undervisning,

bör kallas till deltagande i nämndens

överläggning rörande barnet;

möter hinder för personlig inställelse,

bör läraren eller lärarinnan avgiva

skriftligt yttrande till nämnden. För

kommunen anställd särskild folkskolinspektör

bör, örn lian ej är ledamot

i nämnden, beredas tillfälle att deltaga

i överläggningen.

Förekommer anledning antaga, att vanart eller annat missförhållande är

beroende på eller förenat med sjukdom eller andlig eller kroppslig svaghet,

skall läkares yttrande inhämtas.

Tillhör den, mot vilken ingripande påkallas, församling av främmande

trosbekännare, och är denna församlings föreståndare bosatt inom kommunen,

skall tillfälle beredas honom att yttra sig i ärendet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

20 §.

Länsstyrelserna liava att var för sitt län vaka över att elen barnavårdsverksamhet,

varom i denna lag förmäles, ändamålsenligt ordnas och handhaves,

så att de, som äro i behov därav, bliva föremål för de åtgärder, vilka

av omständigheterna påkallas.

I allt---jämväl barnavårdskonsulenter.

Där så prövas påkallat, må länsstyrelse förordna vederbörande tjänsteläkare

att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å

barns och ungdoms vård.

3 KAP.

Om barns och ungdoms omhändertagande samt barnavårdsnämndens

därmed sammanhängande verksamhet.

22 §.

Barnavårdsnämnden har att i enlighet med 23—25 §§ vidtaga åtgärder

beträffande

a) barn under---eller hälsa;

b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet

eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat;

c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda

uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande; samt

d) person i åldern mellan aderton och tjuguett år, som befinnes vara

hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt och beträffande

vilken särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans tillrättaf

brande.

23 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i

22 § a)—c) sägs, må nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda,

vidtaga en eller flera av följande åtgärder, nämligen

a) tilldela föräldrarna — — — denna lag;

b) giva vanartat---nyss nämnts;

c) då fråga---aga; och

d) föreskriva anlitande — — — lämplig sysselsättning.

Är fråga örn person, som avses i 22 § d), skall nämnden tillhålla honom

att föra ett ordentligt liv samt allvarligt erinra honom örn de påföljder,

som i annat fall kunna inträda för honom. Där det prövas vara till gagn

för hans tillrättaförande, åligger det nämnden därjämte att söka vara honom

behjälplig med anskaffande av arbete eller vidtaga annan tjänlig åtgärd; och

bör i ty fall efter omständigheterna hänvändelse ske till arbetsförmedlingsanstalt,

myndighet, som handhar ledningen av allmänt arbetsföretag, annan

offentlig eller enskild institution, hans anhöriga eller andra, som kunna

finnas lämpliga och villiga att taga hand om honom eller att eljest bereda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

honom tillfälle att efter förmåga ärligen försörja sig oell föra ett ordentligt

liv. Nämnden må ock, där omständigheterna så påkalla, uppmana hans

föräldrar att tillse, att han för ett ordentligt liv.

2 mom. Har barnavårdsnämnden beslutit åtgärd, som i 1 mom. omförmäles,

bör nämnden förordna örn övervakning av den, mot vilken åtgärden

skall vidtagas. Övervakningen bör nämnden uppdraga åt någon av sina ledamöter,

åt biträde eller tjänsteman hos nämnden eller annan lämplig person

eller åt förening eller stiftelse. Örn övervakning må nämnden förordna även

utan att åtgärd vidtagits enligt 1 mom. Närmare föreskrifter angående övervakares

befogenheter och den övervakades skyldigheter meddelas av Konungen.

24 §.

1 mom. Prövar barnavårdsnämnden de i 23 § anvisade åtgärderna vara

gagnlösa, eller hava sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör

nämnden omhändertaga den, varom fråga är, för beredande åt honom av

en efter hans egenskaper och utveckling lämpad behandling (shjddsuppfostran)

enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.

2 mom. Innan barnavårdsnämnden beslutar omhändertaga någon för

skyddsuppfostran, skall tillfälle beredas hans föräldrar, såvida de vistas på

känd ort inom riket, samt honom själv, därest han fyllt femton år, att muntligen

eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Där så prövas nödigt, må nämnden kalla den vars omhändertagande ifrågasättes

och hans föräldrar att personligen instiilla sig för att höras inför

nämnden eller särskilt utsett ombud. Vistas föräldrarna på annan ort, må

förhör utsättas att äga rum inför ombud därstädes.

25 §.

1 mom. Beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran skall ofördröjligen

skriftligen delgivas föräldrarna samt, där fråga är örn person, som avses

i 22 § d), jämväl denne. Avser beslutet barn under aderton år, skall tillika

skriftlig förklaring ofördröjligen avfordras föräldrarna, huruvida de samtycka

till beslutets verkställande. Behörigt delgivningsbevis och förklaring skola

förvaras bland nämndens handlingar samt vid dess nästa sammanträde föredragas

och i protokollet antecknas.

2 mom. Lämna föräldrarna icke sådant samtycke, som i 1 mom. sägs,

eller kunna de icke anträffas eller är fråga örn person, som avses i 22 § d),

skall nämnden, med redogörelse för vad i ärendet förekommit, så snart ske

kan och senast två veckor efter beslutets fattande underställa detsamma

länsstyrelsens prövning.

3 mom. Finner barnavårdsnämnden verkställighet av dess beslut angående

omhändertagande för skyddsuppfostran icke kunna utan våda uppskjutas,

äger nämnden förordna, att beslutet genast skall bringas till verkställighet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

26 §.

1 mom. Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, gäller örn föräldrarnas

rätt att yttra sig samt örn körande inför länsstyrelsen av föräldrarna och

den, som beslutet avser, i motsvarande tillämpning vad i 24 § 2 mom. är

stadgat.

Barnavårdsnämnden bör kallas att genom därtill utsedd person närvara

vid förhör inför länsstyrelsen, där sådant äger ram. Örn sådant föranledes

av förhöret eller av skriftligen avgivet yttrande, bör tillfälle beredas nämnden

att inkomma med bemötande i ärendet, innan detsamma avgöres. Yttrande

bör i ärendet inhämtas från vederbörande barnavårdskonsulent.

3 mom. Finner länsstyrelsen sig icke kunna fastställa barnavårdsnämndens

beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran, må länsstyrelsen,

då omständigheterna därtill föranleda, föreskriva, att barnavårdsnämnden

skall vidtaga sådan åtgärd, som avses i 23 §.

4 mom. Länsstyrelsens beslut skall så snart ske kan genom länsstyrelsens

försorg skriftligen mot bevis delgivas föräldrarna samt, där fråga är

om person, som avses i 22 § d), jämväl denne. Beslutet skall ock ofördröjligen

tillställas barnavårdsnämnden.

27 §.

Barnavårdsnämnds beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran

må ej bringas till verkställighet,

a) då fråga är om barn, varom förmäles i 22 § a) och b), efter det barnet

fyllt sexton år,

b) då fråga är örn barn, som i 22 § c) sägs, efter det barnet fyllt

aderton år, samt

c) då fråga är örn person, som avses i 22 § d), efter det denne fyllt

tjuguett år.

28 §.

Har någon, som ej fyllt tjuguett år, under tillfälligt uppehåll inom annan

kommun än den, där hans föräldrar eller annan, som har honom i sin vård,

vistas, eller han eljest har sin egentliga vistelseort, beträtts med vanart eller

eljest med sådant levnadssätt att ingripande enligt denna lag kan ske mot

honom, må barnavårdsnämnden i den kommun, där han anträffats, överlämna

honom till barnavårdsnämnden i den andra kommunen. Underlåter denna

nämnd att vidtaga åtgärd, och beträdes han ånyo inom förstnämnda kommun

med vanart eller levnadssätt, som nyss nämnts, må anmälan härom göras

hos vederbörande länsstyrelse för den åtgärd, som ankommer på denna

myndighet.

3° §.

Ar missförhållande, som avses i 22 § eller 29 § 1 morn., beroende därpå,

att någon av föräldrarna är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller

för ett lastbart eller oordentligt levnadssätt eller gör sig skyldig till grovt

missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden örn underårig,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

15

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller finnes skäl till antagande, att denne utsattes för fara därigenom, att

någon, som vistas i hemmet, är sinnessjuk eller lider av smittosam sjukdom,

bör barnavårdsnämnden hos nykterhetsnämnd, polismyndighet, domstol, tjänsteläkare

eller hälsovårdsnämnd göra anmälan härom för vidtagande av åtgärd,

som av det anmärkta förhållandet kan finnas påkallad och enligt lag ankommer

på nämnda myndigheter.

31 §•

Därest i fall, som avses i 22 eller 29 §, behovet av omhändertagande för

skyddsuppfostran eller samhällsvård befinnes vara så trängande, att med

omhändertagandet ej kan anstå, till dess barnavårdsnämnden hinner besluta

i ärendet, äger ordföranden i avbidan på nämndens beslut omhändertaga

den, varom fråga är. Åtgärd, som nu är sagd, må i fall, varom förmäles i

29 §, jämväl vidtagas av annan ledamot av nämnden eller tjänsteman hos

densamma, därest kommunen sådant medgivit.

Har i fall, som avses i 22 § a)—c), omhändertagandet skett utan att föräldrarna

samtyckt därtill eller har omhändertagande skett av person, som i

22 § d) sägs, skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för att

besluta i ärendet.

Beträdes någon, som fyllt aderton men ej tjuguett år, med oordentligt

eller lastbart levnadssätt, som innebär fara för allmän ordning eller säkerhet,

och är faran så överhängande, att åtgärd, som ankommer på barnavårdsnämnd

eller dess ordförande, ej utan våda kan avvaktas, äger polismyndighet,

till dess nämnden eller ordföranden meddelat beslut i ärendet, på lämpligt

sätt omhändertaga personen i fråga. Är fara, som nu sagts, ej för

handen men kan personens namn, ålder eller bostad ej utrönas, äger polismyndighet

omhändertaga honom tills utredning i nämnda hänseenden vunnits.

Har åtgärd, som nu sagts, vidtagits, åligger det polismyndigheten att ofördröjligen

göra anmälan därom på sätt i 17 § första stycket är stadgat.

4 KAP.

Om behandlingen av omhändertagna.

32 §.

Av barnavårdsnämnden omhändertagen skall erhålla erforderlig vård ävensom

sådan uppfostran, som är ägnad att göra honom till en duglig samhällsmedlem.

Behandlingen av vanartade barn m. fl.

35 §.

1 mom. För skyddsuppfostran omhändertaget vanarta! barn skall genom

barnavårdsnämndens försorg intagas i skyddshem, varom förmäles i 5 kap.

Person, som avses i 22 § d), skall intagas i sådant skyddshem eller i allmän

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

uppfostringsanstalt. Den, som intagits i skyddshem, benämnes i denna lag

slcyddshemselev.

1 stället för att intagas i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt må

omhändertagen överlämnas till enskilt hem, barnhem, arbetshem eller annan

därmed jämförlig anstalt, örn sådant anses lämpligare för den omhändertagne

och våda för andras sedliga utveckling icke kan befaras därigenom uppkomma.

I sådant fall skola bestämmelserna i 34 § gälla i tillämpliga delar.

Har barnavårdsnämnd jämlikt 25 § förordnat örn omedelbar verkställighet

av beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran av person, som

avses i 22 § d), eller har sådan person omhändertagits av nämndens ordförande

jämlikt 31 §, ankommer det på polismyndighet, därest den omhändertagne

gjort sig skyldig till oordentligt eller lastbart levnadssätt, som innebär

fara för allmän ordning eller säkerhet, att, efter framställning av nämnden

eller dess ordförande, på lämpligt sätt förvara den omhändertagne, till dess

länsstyrelsen eller barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet.

2 mom. Har för skyddsuppfostran omhändertagen, som ej intagits i skyddshem

eller allmän uppfostringsanstalt, visat sig så vanartad eller så oordentlig,

lättjefull eller lastbar att hans tillrättaförande anses kräva strängare uppfostran

än den, som kan meddelas i det hem eller den anstalt, dit han överlämnats,

eller att hans samvaro med andra finnes innebära våda för dessas

sedliga utveckling, skall barnavårdsnämnden draga försorg om hans intagande

i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt.

37 §.

2 mom. Beträffande omhändertagen, som ej fyllt tjuguett år och icke är

skyddshemselev, tillkommer barnavårdsnämnden eller den, åt vilken nämnden

sådant överlåtit, den rätt att hava uppsikt över den omhändertagne och att

tukta honom, vilken eljest tillkommer föräldrarna.

Föräldrarna äro i avseende å rätten till umgänge med den omhändertagne

underkastade de bestämmelser, som nämnden med hänsyn till hans uppfostran

finner skäligt meddela; dock må föräldrar till barn, som omhändertagits

för samhällsvård, ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med

mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,

38 §.

Anmälan örn förordnande av förmyndare för omhändertagen bör, när skäl

därtill föreligger, göras hos vederbörande domstol, i fråga örn skyddshemselev

av hemmets styrelse och beträffande annan av barnavårdsnämnden.

. . 40 §''

Över dem, som intagas i barnhem, skall föras förteckning enligt fastställt

formulär.

43 §.

1 mom. För beredande---tillhörigt skyddshem.

2 mom. Vanartade barn,---av skyddshem.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

17

(Kungl. Maj:fs förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Vanartade barn, — — — av skyddshem.

4 mom. Skyddshemselev över femton år, som är intagen i skyddshem,

varom i 1, 2 eller 3 mom. är fråga, må, örn han visat särdeles svår vanart,

överlämnas till allmän uppfostringsanstalt.

5 mom. Personer, som omförmälas i 22 § d), skola intagas i särskilda,

för dem avsedda, av staten eller annan upprättade skyddshem eller avdelningar

av skyddshem eller i allmän uppfostringsanstalt. Då särskilda förhållanden

det påkalla, må sådan person intagas i skyddshem, som avses i 2

eller 3 morn., eller, där Konungen beträffande visst annat skyddshem så medgivit,

i detta ävensom överflyttas från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt

eller från sådan anstalt till skyddshem, som avses i första punkten.

44 §.

2 mom. Skyddshem skall--— fall erfordras.

Inom skyddshem, som avses i 43 § 1—3 morn., skall meddelas skolundervisning

av den omfattning och beskaffenhet, som gällande bestämmelser örn

folkundervisningen föreskriva. Där sådant i särskilda fall anses lämpligt och

överenskommelse kan träffas med vederbörande skoldistrikt, må skyddshemselev,

intagen i skyddshem, som nu sagts, kunna deltaga i undervisningen

inom distriktet tillhörig skola.

Synnerlig uppmärksamhet — ---och yrkesskicklighet.

3 mom. Konungen meddelar närmare bestämmelser angående intagning

i skyddshem, som omförmälas i 43 § 2, 3 och 5 mom. samt i allmän uppfostringsanstalt

ävensom angående överflyttning av elev från ett skyddshem till

skyddshem av annat slag och från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt

samt från sådan anstalt till skyddshem.

4 mom. Har person, som omhändertagits med stöd av 22 § d), intagits

i allmän uppfostringsanstalt eller överlämnats dit från skyddshem, äga bestämmelserna

i 2—4 och 6 §§ i lagen angående verkställighet av domstols

förordnande örn tvångsuppfostran motsvarande tillämpning. I fråga örn

slutlig utskrivning av sådan person gäller vad i 46 § 1 mom. första stycket

och 2 mom. andra stycket är stadgat. Beslut härom meddelas av anstaltens

styrelse.

Har annan omhändertagen överlämnats från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt,

gäller beträffande honom i motsvarande tillämpning vad i

2—6 samt 10 och 11 §§ i nyssnämnda lag är stadgat.

45 §.

För skyddsuppfostran omhändertagen må, där så prövas lämpligt, tills

vidare utskrivas (villkorlig utskrivning). Beslut härom meddelas, beträffande

skyddshemselev av hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden. I

beslutet må uppställas villkor med hänsyn till den utskrivnes bostad och

sysselsättning samt förordnas om övervakning av den utskrivne. Beslut örn

villkorlig utskrivning innefattar rätt för styrelsen eller niimnden att när

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 29. 937 34 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som helst återtaga den utskrivne; och skall han återtagas, där hans uppförande

eller annat förhållande föranleder därtill.

Villkorlig utskrivning---slutligt utskrives.

Närmare föreskrifter angående övervakares befogenheter och den övervakades

skyldigheter meddelas av Konungen.

46 §.

1 mom. När för skyddsuppfostran omhändertagen anses ej vidare vara

i behov av sådan uppfostran, skall densamma förklaras avslutad (slutlig

utskrivning).

Beslut örn — — — av barnavårdsnämnden.

2 mom. Slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,

skall äga rum senast, då barnet fyller aderton år. Utskrivning

av barn, som intagits i skyddshem efter fyllda femton år, må dock uppskjutas,

till dess tre år förflutit från intagandet. Har i skyddshem intaget

barns uppförande varit opålitligt, må med utskrivningen anstå, till dess det

fyllt tjuguett år.

Slutlig utskrivning av person, som omhändertagits med stöd av 22 § d),

skall äga rum senast då två år förflutit från omhändertagandet, dock att

utskrivningen, när särskilda förhållanden det föranleda, må uppskjutas ytterligare

högst ett år.

3 mom. Vid slutlig utskrivning har vederbörande nämnd eller styrelse

att, då omständigheterna därtill föranleda, tillse, att den utskrivne erhåller

lämpligt arbete och nödig utrustning.

Nämnden eller styrelsen bör även, där så prövas lämpligt, besluta, att

den utskrivne skall stå under tillsyn,

örn han omhändertagits med stöd av 22 § a), b) eller c), under en tid av

minst ett och högst tre år från utskrivningen, i intet fall dock längre än

till fyllda tjuguett år beträffande skyddshemselev och till fyllda aderton år

beträffande annan utskriven, samt

örn han omhändertagits med stöd av 22 § d), minst ett och högst två

år från utskrivningen, i intet fall dock längre än till fyllda tjugufyra år.

Närmare föreskrifter angående tillsynen meddelas av Konungen.

I fråga om träffande av arbetsavtal för utskriven, som ej fyllt tjuguett

år, har nämnden eller styrelsen enahanda rätt, som enligt lag tillkommer

föräldrarna.

48 §.

Barnavårdsnämnds beslut angående omhändertagande förfaller, då verkställighet

skall ske av domstols beslut, varigenom

a) den omhändertagne dömts till böter, fängelse eller straffarbete och

förordnande meddelats örn den dömdes insättande i allmän uppfostringsanstalt,

b) den omhändertagne eljest dömts till fängelse eller straffarbete utan

tillämpning av lagen angående villkorlig straffdom, eller

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

19

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

c) anstånd med den omhändertagne villkorligt ådömt fängelsestraff eller

straffarbete förklarats förverkat.

Vad sålunda stadgats gäller även beträffande den, som intagits i allmän

uppfostringsanstalt eller dit överlämnats från skyddshem.

62 §.

Utgift, som kommun haft för omhändertagen, inverkar på förvärv av

hemortsrätt på enahanda sätt, som i 49 § i lagen örn fattigvården är stadgat

beträffande fattigvård, lämnad enligt 1 § samma lag; dock inverkar utgift

för den, som fyllt sexton år, allenast på hans eget förvärv av hemortsrätt.

I fråga--— tillkommer fattigvårdssamhälle.

Har barn — — — är stadgat.

63 §.

Har kommun----tillkommer fattigvårdssamhälle.

För utgift, som vistelsekommun haft för skyddsuppfostran av person,

som omhändertagits med stöd av 22 § d), äger kommunen rätt till ersättning

av staten.

65 §.

I avseende å behandling av frågor örn ersättning av kommun, landsting

eller staten för utgift för omhändertaget barn samt örn övertagande av skyldighet

att ansvara för kostnad för sådant barn ävensom i avseende å tid för

anhängiggörande av talan gäller i tillämpliga delar vad för motsvarande fall

är stadgat i 8 kap. i lagen örn fattigvården, med iakttagande dock, att vad

där är sagt örn fattigvårdsstyrelse och fattigvårdssamhälle skall gälla barnavårdsnämnd

och kommun. Yad nu är stadgat skall äga motsvarande giltighet

beträffande vistelsekommuns ersättning av staten för utgift, som kommunen

haft för skyddsuppfostran av person, som omhändertagits med stöd

av 22 § d).

I avseende —- — — örn fattigvården.

73 §.

Försummar någon — — — etthundra kronor.

Har någon i trots av förbud, varom i 42, 56 elior 57 § sägs, mottagit

fosterbarn, straffes med dagsböter, dock ej under fem, eller, då omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Lag samma vare, där någon i fall, som avses i 41 § 2 eller 3 morn., i barnhem

mottagit barn utan att innehava tillstånd, som där sägs.

74 §.

1 mom. Har någon genom att dölja person, som avses i 22 eller 49 §,

eller genom att hjälpa honom att avvika eller genom vilseledande uppgifter

uppsåtligen lagt hinder i vägen för verkställighet av beslut eller undersökning

i ärende rörande honom,

eller har någon uppsåtligen förlett eller hjälpt den, som omhändertagits

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)

för skyddsuppfostran, att avvika från hem eller anstalt, dit han överlämnats,

eller sedermera, genom att dölja den avvikne eller genom vilseledande uppgifter

uppsåtligen lagt hinder i vägen för hans återförande till hemmet eller

anstalten,

straffes, där gärningen icke eljest är i lag belagd med strängare straff,

med dagsböter eller, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, med

fängelse i högst sex månader.

2 mom. Den, som överträder av barnavårdsnämnd eller styrelse eller

föreståndare för skyddshem meddelat förbud mot att besöka person, som

omhändertagits för skyddsuppfostran, straffes, där gärningen icke eljest är

i lag belagd med strängare straff, med dagsböter.

75 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd i fall, som avses i 24 § 2 morn., kallat

föräldrar att personligen inställa sig inför nämnden eller särskilt utsett ombud,

och utebliva de utan laga förfall, skall en var av dem böta fem kronor

och äger nämnden antingen vid vite förelägga föräldrarna inställelse eller

för ändamålet begära handräckning hos polismyndigheten. Ej må vitén föreläggas

till högre sammanlagt belopp än etthundra kronor för en var av föräldrarna.

Då i fall, som nyss är sagt, den, vars omhändertagande är ifråga,

kallats till inställelse, må nämnden ålägga den, som har honom i sin vård,

att ombesörja hans inställande eller efter omständigheterna därom förordna

på annat lämpligt sätt. Där så erfordras, må nämnden begära handräckning

hos polismyndigheten.

Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, äger länsstyrelsen, där så finnes

påkallat, förelägga föräldrarna inställelse vid vite eller äventyr av hämtning.

Angående inställande av den, vars omhändertagande är ifråga, gäller i motsvarande

tillämpning vad i nästföregående stycke är stadgat.

78 §.

Yad i---sin ersättningsskyldighet.

Tillkommer vårdnaden örn underårig allenast den ena av föräldrarna eller

särskilt förordnad förmyndare, skall vad i 3, 6 och 10 kap. är stadgat med

avseende å föräldrarna gälla örn den, som har vårdnaden.

81 §.

1 mom. Då barnavårdsnämnd —--samhällsvård vägrats,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för skyddshem, som avses i 43 §

1 morn., avslagit framställning örn slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran

omhändertagen,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i fråga, — — — av länsstyrelsen.

5 mom. Över beslut av styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 2, 3

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

21

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och 5 morn., må klagan föras i fall, då sådan är enligt denna § medgiven över

annan skyddshemsstyrelses beslut; oell äger Konungen meddela närmare

bestämmelser angående klagan, varom bär är fråga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 38 § 2 inom. samt 74 oell 92 §§ lagen

den 14 juni 1918 (nr 422) örn fattigvården.

Härigenom förordnas, att 38 § 2 mom. samt 74 och 92 §§ lagen den 14

juni 1918 örn fattigvården skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

38 §.

2 mom. I fattigvårdssamhälle,---bådas verksamhet.

Då i fattigvårdssamhälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, fattigvårdsstyrelsen

vid prövning av fattigvårdsbehov finner skäl till antagande,

att någon, som ej fyllt tjuguett år, bör i enlighet med barnavårdslagen omhändertagas

av barnavårdsnämnden, bör fattigvårdsstyrelsen skyndsamt

genom den ledamot, som är ledamot jämväl i barnavårdsnämnden, inhämta

dess uppfattning i ärendet. Av styrelsen införskaffad utredning bör därvid

tillhandahållas nämnden jämte förslag till de åtgärder, vilka styrelsen finner

lämpligen böra vidtagas. Råda olika meningar mellan styrelsen och nämnden,

bör ärendet överlämnas till en tremannanämnd, bestående av den

gemensamma ledamoten samt ytterligare en ledamot av fattigvårdsstyrelsen,

vald av styrelsen för ett år i sänder, och en ledamot av barnavårdsnämnden,

utsedd av denna för enahanda tid. Tremannanämnden har att skyndsamt

avgöra, huruvida fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden skall taga

befattning med ärendet. Finner styrelsen tremannanämndens avgörande

icke kunna utan våda avvaktas, må styrelsen tills vidare vidtaga lämplig

åtgärd.

74 §.

Undandrager sig någon, som intagits å anstalt eller inställt sig eller

hämtats till förrättande av arbete utanför anstalt, att fullgöra anvisat arbete,

eller lämnar han utan tillstånd arbetet, eller visar han tredska att efterkomma

givna föreskrifter, eller gör han sig skyldig till uppförande, som

strider mot sedlighet eller god ordning, äger fattigvårdsstyrelsen, där han

fyllt tjuguett år och icke är till arbete oförmögen, tilldela honom varning

med erinran om den påföljd, som i 75 § omförmiiles.

Styrelse för — — — för styrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

937 31 3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

92 §.

I stället för---— bestämmelser gälla:

1 mom. Envar, som efter fyllda tjuguett år gör sig förfallen till bettleri,

må anhållas oell, där han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla

fattigvård, behandlas såsom lösdrivare, på sätt i lagen angående lösdrivares

behandling är stadgat.

Till enahanda — — — sin räkning.

2 mom. Där någon, som ej fyllt tjuguett år, anträffas betalande, skall

han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd, som enligt lag må

ankomma på densamma.

3 mom. Inom varje fattigvårdssamliälle skall fattigvårdsstyrelsen anställa

behövligt antal tillsyningsman, vilka hava att anhålla bettlare och inställa

dem, därest de ej på grund av föreliggande fattigvårdsbeliov böra överlämnas

till samhällets fattigvårdsstyrelse, till sådant förhör, som avses i 2 § 1 mom.

och 16 § av lagen angående lösdrivares behandling. Har den anhållne ej

fyllt tjuguett år, skall han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd,

som enligt lag må ankomma på densamma.

För detta---fattigvårdsstyrelsen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

Yad i 75 § är stadgat må ej efter denna lags ikraftträdande tillämpas på

den, som icke fyllt tjuguett år.

B) att motionen I: 326 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Gustaf Tamm, P. Sandström

och Norman, fröken Hesselgren samt herrar Olof Carlsson och Karl Bodin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Pettersson

i Hällbacken, Gardell i Gahns och Sandström i Nyland, fru Nordgren samt herr

Sandberg.*

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:251 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1885 a1 i texten