Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1885
1934-05-04 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1934:29, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1885
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
1
tfr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1934 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen
den 12 juni 1885 (nr 27) angående lösdrivares behandling
m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.
Genom en den 9 mars 1934 till riksdagen avlämnad proposition, nr 212,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående
lösdrivares behandling;
2) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)
örn samhällets barnavård; samt
3) lag angånde ändrad lydelse av 38 § 2 mom. samt 74 och 92 §§ lagen
den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft en i anledning av densamma inom första kammaren väckt motion,
nr 326, i vilken herr Petrén hemställt, att riksdagen måtte besluta, att de i
propositionen föreslagna lagändringarna skola träda i kraft först den 1 juli
1935 i stället för, såsom Kungl. Majit föreslagit, den 1 januari 1935.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de genom propositionen
framlagda förslagen ävensom för den av motionären gjorda hemställan, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen respektive motionen.
Gällande lag angående lösdrivares behandling av den 12 juni 1885 äger
tillämpning beträffande varje person över 18 år, som sysslolös stryker omkring
från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, för så vitt omständigheterna
ej ådagalägga, att han söker arbete. Till behandling såsom lösdrivare
är också den förfallen, vilken eljest, låtan att äga medel till sitt
uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika
för ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning
och sedlighet. I tredje stycket av lagens 1 § stadgas uttryckligen, att
personer under 18 år ej må behandlas såsom lösdrivare.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 29.
937 34 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
I lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård återfinnas lagbestämmelser,
som reglera samhällets befogenheter att vidtaga åtgärder beträffande
barn under 18 år, som befinnes så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder
kräves för dess tillrättaförande. En kortfattad redogörelse för det
huvudsakliga innehållet i 1885 och 1924 års lagar lämnas i propositionen å
sid. 16—17.
Sedan åtskilliga år tillbaka har spörsmålet örn en reformering av lösdrivarlagstiftningen
stått på dagordningen. Förslag i sådant hänseende hava
varit föremål för riksdagens prövning utan att dock leda till ändrade lagbestämmelser.
I vad spörsmålet avsett frågan örn att utesluta ungdom i
åldern 18—21 år från lösdrivarlagstiftningen hava vid 1930, 1931 och 1932
års riksdagar motionsvis framhållits önskemål örn, att sådan ungdom måtte
hänföras under en utvidgad barnavårds- och ungdomslagstiftning. En redogörelse
för den tidigare behandlingen av denna fråga lämnas i propositionen
å sid. 18—21, vartill utskottet får hänvisa. Här må allenast omnämnas, att
1932 års riksdag på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 19) i
skrivelse (nr 83) till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t ville under förnjad
prövning taga frågan örn en utvidgad barnavårds- och ungdomslagstiftning,
omfattande ungdom i ålder upp till 21 år, ävensom för riksdagen
framlägga de förslag, till vilka prövningen kunde föranleda.
I anledning av nämnda riksdagsskrivelse har frågan upptagits till förnyad
prövning inom socialdepartementet, å vars lagbyrå under hösten 1933 upprättats
förslag till lagar örn ändringar i gällande barnavårds- och lösdrivarlagar.
Över förslagen ha yttranden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret,
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus
samt Malmöhus län, styrelserna för tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och
i Landskrona, för statens uppfostringsanstalt å Bona, för skyddshemmet
åkerbrukskolonien Hall och för diakonissanstaltens skyddshem å Yiebäck,
statens inspektör för fattigvård och barnavård, barnavårdsnämnderna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
samt styrelserna för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet
och svenska landskommunernas förbund.
Sedan förslaget till ändringar i barnavårdslagen undergått överarbetning
inom departementet samt, i anledning av vad som anförts i vissa yttranden,
jämväl förslag till vissa ändringar i fattigvårdslagen upprättats, hava de tre
lagförslagen framlagts för riksdagen i nu förevarande proposition.
Propositionens förslag till ändring i lösdrivarlagen innebär allenast en
höjning av åldersgränsen från 18 till 21 år. I samband med denna ändring
ha vissa övergångsbestämmelser införts. Vid utarbetandet av dessa ha de
regler, som meddelades, då åldersgränsen år 1924 höjdes från 15 till 18 år,
tjänat som förebild. Lagrådet, som avgivit utlåtande över detta förslag, har
lämnat detsamma utan erinran.
Förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen om samhällets
barnavård utgår i princip ifrån att gällande bestämmelser skola äga tillämp
-
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
ning jämväl å iinga personer mellan 18 oell 21 år, vilka därför undantagas
från lösdrivarlagens tillämpningsområde. För de huvudsakligaste ändringarna,
som föreslagits, lämnas följande redogörelse.
Lagens rubrik skall erhålla ändrad lydelse: »Lag örn samhällets barnavård
och ungdomsskydd (barnavårdslag)», tillägget inom parentesen gjort för
att erhålla en kortare benämning på lagen. Barnavårdsnämnd och sålunda
icke någon särskilt utsedd nämnd skall bliva det organ, som i första instans
skall taga befattning med ifrågavarande underåriga. Vid behandling av ärenden
rörande ungdomsskydd må nämnden kallas ungdomsnämnd.
Från principen att samma regler skola gälla för ungdom över 18 år som
för barn under nämnda ålder göras i förslaget vissa viktiga undantag. Förutsättningarna
för ingripande äro andra än för barn under 18 år, i det att
beträffande person i åldern 18—21 år gäller, att han skall befinnas vara
hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt samt att
särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans tillrättaförande
(22 § d). — Vidare avvika bestämmelserna örn de förebyggande åtgärder, som
skola vidtagas, innan en underårig mellan 18 och 21 år omhändertages för
skyddsuppfostran, från motsvarande bestämmelser rörande barn under 18 år.
I fråga örn person mellan 18 och 21 år skall barnavårdsnämnden (23 § 1 mom.)
tillhålla honom att föra ett ordentligt liv samt allvarligt erinra honom örn
de påföljder, som i annat fall kunna inträda för honom. Örn det prövas
vara till gagn för hans tillrättaförande, skall nämnden söka vara honom
behjälplig med anskaffande av arbete eller vidtaga annan tjänlig åtgärd. I
sådant fall bör efter omständigheterna hänvändelse ske till arbetsförmedlingsanstalt,
myndighet, som handhar ledningen av allmänt arbetsföretag,
annan offentlig eller enskild institution, hans anhöriga eller andra, som
kunna finnas lämpliga och villiga att taga hand örn honom eller att eljest
bereda honom tillfälle att efter förmåga ärligen försörja sig och föra ett
ordentligt liv. Då omständigheterna det påkalla, äger nämnden också uppmana
hans föräldrar att tillse, att han för ett ordentligt liv. — I fråga örn
skyddsuppfostran i anstalt skall huvudregeln vara, att underåriga mellan
18 och 21 år skola intagas i särskilda för dem avsedda, av staten eller annan
upprättade skyddshem eller avdelningar av skyddshem (43 § 5 morn.). I
detta sammanhang hava från barnavårdslagens nuvarande bestämmelser avvikande
regler föreslagits angående överflyttning från anstalt. Jämväl beträffande
utskrivning av underårig mellan 18 och 21 år, som omhändertagits
för skyddsuppfostran, hava särskilda bestämmelser föreslagits (44, 46 §§).
Kostnaden för skyddsuppfostran av ifrågavarande underåriga skall bestridas
av staten (63 §). Barnavårdsnämnds beslut örn omhändertagande av ungdom
mellan 18 och 21 år skall alltid underställas länsstyrelsens prövning (25 §).
Bestämmelser hava införts i lagen rörande rätt för polismyndighet att i
vissa fall anhålla ungdom mellan 18 och 21 år i avvaktan på barnavårdsnämndens
eller dess ordförandes beslut rörande honom (31 §) samt örn förvaring
av sådan ungdom, innan barnavårdsnämnd eller länsstyrelsen i förekommande
fall meddelat beslut angående hans omhändertagande för skydds
-
Utskottet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
uppfostran (35 §). Därest utredning verkställts genom polismyndighets försorg
i ärende, vari barnavårdsnämnds åtgärd påkallas, bör representant för polismyndigheten
beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar i ärendet
(18 §). Ytterligare föreslås, att Konungen skall äga befogenhet att meddela
närmare föreskrifter dels rörande vissa förebyggande åtgärder (23 §) och dels
beträffande tillsynen över utskrivna (45, 46 §§). — Slutligen hava i åtskilliga
paragrafer föreslagits vissa mera formella jämkningar, föranledda av de nya
åldersgruppernas införande i barnavårdslagen. — I 8 § har föreslagits en ändring
som icke äger samband med ändringsförslagen i övrigt, nämligen den, att
till ordförande i barnavårdsnämnd icke skall få utses ledamot, som av nämnden
förordnats till barnavårdsman. Jämväl i 74 och 75 §§ liava ändringar
föreslagits, som icke äga samband med ändringsförslagen i övrigt. Till 74 §
1 mom. andra stycket har fogats sådant tillägg, att även den kan straffas,
som antingen genom att dölja person, som avvikit från hem eller anstalt,
där han varit intagen för skyddsuppfostran, eller genom vilseledande uppgifter
uppsåtligen lagt hinder i vägen för den avviknes återförande till hemmet
eller anstalten. I 75 § har gjorts viss utvidgning i barnavårdsnämnds möjligheter
att erhålla handräckning av polismyndighet, då föräldrar till person,
som ifrågasättes till omliändertagning för skyddsuppfostran, kallats att personligen
inställa sig inför barnavårdsnämnden eller särskilt utsett ombud
men utebliva utan laga förfall.
Förslaget till lag örn ändringar i fattigvårdslagen innefattar allenast formella
jämkningar såsom konsekvens av den i lösdrivarlagen verkställda
höjningen av åldersgränsen från 18 till 21 år.
I överensstämmelse med den uppfattning, som riksdagen tidigare uttalat
rörande det lämpligaste sättet för ingripande genom lagstiftning mot vanartad
ungdom i åldern 18—21 år, har enligt de genom förevarande proposition
framlagda lagförslagen sådan ungdom uteslutits från tillämpning av
lösdrivarlagen. Bestämmelser, som reglera samhällsingripande mot ungdom
uti ifrågavarande åldrar, hava inarbetats i en utvidgad barnavårdslag.
Utskottet har efter prövning av de föreliggande lagförslagen funnit sig
böra tillstyrka desamma såväl i princip som, med undantag för en enda
punkt, i fråga örn dess detaljer. Beträffande denna punkt, barnavårdslagens
18 §, i vilken utskottet föreslår viss ändring, samt i fråga örn tidpunkten
för de framlagda lagförslagens ikraftträdande, varom särskilt yrkande framställts
i den föreliggande motionen, I: 326, kommer utskottet att lämna redogörelse
här nedan.
18 §.
I 18 § andra stycket stadgas i gällande lag, att, om ingripande påkallas
beträffande barn under 18 år, som besöker eller besökt skola, upplysning
bör införskaffas — innan barnavårdsnämnden behandlar ärendet — örn barnets
förhållande i skolan. Lärare eller lärarinna, av vilken barnet senast
åtnjutit undervisning, bör kallas till deltagande i nämndens överläggning
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 5
rörande barnet. Om hinder möter för personlig inställelse, bör läraren eller
lärarinnan avgiva skriftligt yttrande till nämnden. För kommunen anställd
särskild folkskolinspektör bör, örn han ej är ledamot i nämnden, beredas tillfälle
att deltaga i överläggningen.
I tredje stycket av samma paragraf föreslås ett stadgande att, örn ingripande
påkallas mot någon, som fyllt 18 år, bestämmelserna i andra stycket
skola äga motsvarande tillämpning, under förutsättning att han besöker
läroanstalt eller anledning eljest finnes till antagande, att utredningen i
ärendet skulle befrämjas därigenom.
Örn tillsättande av särskild folkskolinspektör i kommun finnas bestämmelser
i stadgan den 26 september 1921 angående folkundervisningen i riket
8 § 4. Där skolväsendets omfattning eller förhållandena i övrigt inom
skoldistriktet göra det behövligt att åt särskild person uppdrages att närmast
under skolrådet utöva ledningen och tillsynen över distriktets skolor
eller vissa av dem, har skolrådet att för sådant ändamål, så snart kyrkostämman
därtill beviljat medel, för viss tid antaga folkskolinspektör. Örn
rådande förhållanden anses påkalla, att sådan ledare av skolväsendet tillika
tjänstgör som lärare vid skola inom distriktet, äger skolrådet antaga Överlärare
i stället för inspektör. Ytterligare erforderligt antal Överlärare till
biträde vid ledning och tillsyn av skolväsendet må utses av skolrådet, i den
män kyrkostämman beviljat medel därtill.
Det synes utskottet lämpligt, att i skoldistrikt, där i stället för särskild
folkskolinspektör Överlärare blivit utsedd, denne beredes tillfälle att deltaga
i barnavårdsnämnds överläggning rörande ingripande mot person, som besöker
eller besökt skola inom distriktet. Vidare synes rektor eller föreståndare,
i de fall då sådan finnes utsedd för skola, i vilken den person, varom
fråga är, åtnjuter eller åtnjutit undervisning, böra beredas tillfälle att, om
han ej är ledamot av nämnden, deltaga i dess överläggning i ärendet. Visserligen
torde de upplysningar, som enligt första punkten i andra stycket införskaffas,
i allmänhet lämnas av skolans rektor eller föreståndare, örn sådan
finnes, men för ärendets utredning torde det vara av betydelse, att han även
vid nämndens överläggning har tillfälle att personligen framlägga sin uppfattning
i saken.
Bestämmelser rörande lagarnas ikraftträdande.
I propositionen föreslås, att de däri framlagda lagarna skola träda i kraft
den 1 januari 1935.
Herr Petrén hemställer i motionen I: 326, att de föreslagna lagändringarna
skola träda i kraft den 1 juli 1935.
I yttrande över det inom socialdepartementet under hösten 1933 utarbetade
lagförslaget rörande ändringar i barnavårdslagen har styrelsen för statens
uppfostringsanstalt å Ilona anfört, bland annat:
En lag, som avsåge sådan ungdomsvård, varom här vore fråga, måste vid
tillämpningen komma att i icke ringa utsträckning omfatta i själsligt avseende
undermåliga personer. För de lätt imbecillas utveckling och de icke
Utskottet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
höggradigt onormalas inriktning mot större själslig sundhet hade, efter vid
Bonaanstalten vunnen erfarenhet, Barnuppfostran med de normalt begåvade
och de själsfriska visat sig vara nyttigast och effektivast, utan att detta med
fört några större olägenheter för de senare kategorierna. Däremot hade det,
såsom styrelsen vid flera tillfällen i avseende å vissa vid Bonaanstalten intagna
uttalat, visat sig vara en trängande nödvändighet att kunna efter viss
tids prövning från de uppfostringsbara utskilja dem, hos vilka rubbningarna
i själslivet nått en sådan grad, att de, ehuru icke behäftade med sinnessjukdom,
som krävde vård å sinnessjukhus, dock måste betecknas såsom halvabnorma
och på grund därav i stort sett oemottagliga för sådan fostran och
utbildning, som skyddshemmet eiler den allmänna uppfostringsanstalten vore
avsedd att giva. Även i vissa fall av psykisk undermålighet, ehuru icke av
sådan grad, att överlämnande till sinnesslöanstalt kunde ifrågasättas, förelåge
enahanda trängande behov till avskiljande. Det syntes därför högeligen
önskvärt och av behovet påkallat att en särskild under sakkunnig ledning
ställd, fristående anstalt upprättades för specialvård av utpräglade psykopater
och sådana i själsligt avseende abnorma, vilka icke kunde tillgodogöra sig
den fostran och utbildning, som skyddshemmet eller den allmänna uppfostringsanstalten
kunde giva. Det syntes ock böra övervägas, huruvida icke
en rationell ungdomsvård krävde, att även sådana, som av domstol hänvisats
till allmän uppfostringsanstalt men där befunnits i behov av specialvård av
antydd art, kunde överlämnas till dylik psykopatvårdanstalt.
Beträffande underårig, som, efter att hava intagits i eller överflyttats till
allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem, gjort sig skyldig till rymning,
våldsamt, uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig arbetsvägran
eller annan tredska eller på annat sätt äventyrat anstaltens eller hemmets
verksamhet, har i 1933 års departementsför slag intagits stadgande, att han
kunde överflyttas till allmän tvångsarbetsanstalt.
Socialstyrelsen har härom anfört, bland annat:
Styrelsen ville ifrågasätta en utredning örn särskild anstaltsvård för detta
klientel liksom för sådana å alkoholistanstalt intagna, vilka företedde ett meleher
mindre abnormt själsliv, samt för så kallade kriminalpatienter m. fl.
I avvaktan på resultatet av utredningen borde ifrågavarande klientel överföras,
i stället för till tvångsarbetsanstalt, till uppfostringsanstalterna å Bona
och Ärnbäck.
Mot överflyttningen av ifrågavarande klientel till allmän tvångsarbetsanstalt
hava även i andra i ärendet avgivna yttranden allvarliga invändningar
framställts. Nämnda klientel borde beredas vård å särskilda anstalter, alltså
icke å de särskilda skyddshem, å vilka jämlikt 43 § 5 mom. personer mellan
18 och 21 år avses skola intagas.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför i propositionen,
att i de avgivna yttrandena meningarna varit mycket delade örn huru vården
av ifrågavarande klientel närmare skall vara anordnad, samt yttrar vidare,
bland annat:
De förslag till frågans lösning, som framställts i yttrandena, gå i allmänhet
vida utöver det föreliggande ärendet och kunna i varje fall ej förverkligas utan
en ingående utredning. En utredning i nämnda hänseenden sammanhänger därjämte
med vissa andra spörsmål, framför allt med skyddshemsverksamheten
överhuvud samt skyddshemmens organisation, frågor varpå jag i detta samman
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 7
hang icke kan närmare ingå. Ett uppskov med det föreliggande förslaget, till dess
nämnda delvis vittutseende och svårutredda spörsmål vunnit sin lösning, torde
icke vara lämpligt. I likhet med socialstyrelsen är jag av den meningen, att
det klientel, som icke lämpligen kan intagas i de föreslagna skyddshemmen,
tillsvidare hör intagas i eller överflyttas till allmän uppfostringsanstalt. Enligt
förslaget skulle så redan kunna ske med de yngre mera avancerade eller svårdisciplinerade
elementen. Vägande betänkligheter torde ej kunna anföras mot
att såsom ett provisorium föra dit även äldre sådana. Dessa anstalter med sina
resurser torde för närvarande vara de lämpligaste härför. I detta sammanhang
vill jag nämna, att enligt 36 § i stadgan för Bonaanstalten (Sv. förf.-s.
378/1925) elev, som genom olovligt avvikande eller på annat sätt ådagalägger
opålitlighet eller som eljest visat bristande vilja eller förmåga att tillgodogöra
sig anstaltens fostran i de för eleverna eljest vanliga former, kan överföras
till särskild övervakningsavdelning. Dit må ock hänvisas elev, som visat
sig utöva särskilt skadlig inverkan på övriga i anstalten intagna. Enligt vad
jag inhämtat har övervakningsavdelningen under de senaste sex åren icke
behövt tagas i anspråk, då elevmaterialet kunnat därförutan på ett betryggande
sätt omhänderhavas och vårdas. Ehuru nämnda avdelnings belägenhet icke
är den bästa, torde den åtminstone tillsvidare kunna användas för ifrågavarande
underåriga. Å uppfostringsanstalten vid Viebäck kan, enligt vad jag erfarit,
ett särskilt hem, avsett för 18 elever, disponeras för ändamålet, örn så skulle
visa sig behövligt. Jag har förvissat mig örn att styrelsen för svenska diakonisssällskapet,
som äger uppfostringsanstalten å Viebäck, vilken, i motsats till
Bonaanstalten, ej är en statsinstitution, är villig att å anstalten mottaga även
de äldre åldersgrupperna av den kvinnliga ungdomen. Styrelsen har allenast
förbehållit sig rätt att, därest vården av det nya klientelet skulle visa sig kräva
kostnader utöver den ersättning, som enligt gällande kontrakt utgår till anstalten,
få inkomma med förslag till kostnadernas täckande.
I den föreliggande motionen, I: 326, anför herr Petrén, bland annat, att
socialstyrelsen Vell styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona samt
jämväl departementschefen uttalat den uppfattningen, att utpräglade psykopater
eller individer av synnerligen svårartad typ icke böra intagas eller
kvarhållas uti de nya skyddshem, som erfordras för den i propositionen
föreslagna lagstiftningens genomförande. Departementschefen hade emellertid
som ett provisorium föreslagit, att det klientel, som ej lämpade sig förde
nya skyddshemmen, tillsvidare skulle intagas i eller överflyttas till allmän
uppfostringsanstalt. Motionären anför vidare, bland annat:
Det torde vara att befara, att det kan bli till skada för den nuvarande
verksamheten vid Bonaanstalten, som mottager elever från 15-årsåldern, örn
densamma skall hysa vanartad ungdom ända upp till 24-årsåldern. Frånsett
vanskligheten att å samma anstalt omhänderliava vården och fostran
av så vitt skilda åldersklasser, kommer därtill det betänkliga förhållandet, att
de mera svårdisciplinerade bland lösdrivarelementen, till vilka höra sådana
samhällsparasiter som s. k. hallickar och spritsmugglare, säkerligen i allmänhet
är o mera moraliskt depraverade än den ungdom, som ofta på grund av
ogynnsamma miljöförhållanden gjort sig skyldig till olovligt tillgrepp. Som
departementschefen också utgått ifrån, blir det givetvis nödvändigt, att övervakningsavdelningen
å Bona, örn dit skall hänvisas svårdisciplinerad, moralisk
defekt ungdom i högre åldersklasser, åter tagea i bruk. Emellertid har
denna övervakningsavdelning ett mycket olämpligt läge mitt uppe i själva
anstalten, medan en avdelning för mera svårartad klientel — vars avskiljande
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
från övriga elever är erforderligt för att de ej skola bliva i tillfälle att skadligt
påverka dessa — bör hava en mera avsides belägenhet. I varje fall är
det otänkbart att öppna övervakningsavdelningen, vilken kräver en relativt
talrik personal med hänsyn till dennas säkerhet — svårt olyckstillbud förekom
å densamma, när den var i verksamhet — med mindre antalet förmän
vid anstalten blir ökat utöver det, som blivit beviljat för nästa budgetår.
Under detta blir det därför icke möjligt att ånyo öppna övervakningsavdelningen
vid Bona. Då detta emellertid uppenbarligen är förutsättningen för
att den föreslagna nya lagstiftningen skall kunna träda i kraft, synes det mig
ej vara möjligt, att detta sker förr än efter nästa budgetårs utgång, så att den
ökning i antalet befattningshavare å Bona, som är nödvändig för lagstiftningens
ikraftträdande, till dess hunnit komma till stånd.
Vid statens uppfostringsanstalt å Bona finnas såsom befattningshavare å
ordinarie stat uppförda, bland andra, 2 uppsyningsman, 8 förste förmän och
22 förmän samt såsom extra ordinarie befattningshavare, bland andra, 5
extra ordinarie förmän och 6 nattvakter. Elevantalet uppgår enligt vad
utskottet inhämtat för närvarande till 171.
I proposition nr 213 till årets riksdag, vilken proposition hänvisats till
statsutskottets behandling, hemställes örn anslag till skydd suppfostran m. m.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, föreslår att till skyddsuppfostran
anvisas ett förslagsanslag, enligt departementschefens beräkningar å
565,000 kronor. Härjämte yttrar departementschefen:
I denna beräkning ingå icke sådana utgifter, vilka skulle bliva en följd
av de föreslagna förändringarna i lagen örn samhällets barnavård och i anslutning
därtill uppgjorda avtal angående anordnade av nya skyddshem. Utgifter
av sagda slag torde emellertid allenast i så ringa mån kunna komma
att belasta anslaget för nästa budgetår, att de icke behöva föranleda någon
höjning av anslaget.
Enligt vad utskottet inhämtat hava under de senaste åren omkring 50
elevplatser vid statens uppfostringsanstalt å Bona varit obegagnade. I vilken
omfattning den av departementschefen föreslagna utvägen att placera ungdomar,
vilka icke lämpligen kunna intagas i skyddshem, å övervakningsavdelningen
vid Bona skall behöva tagas i anspråk, kan ej med visshet förutsägas.
Med sannolikhet torde det emellertid icke kunna bliva fråga örn
att där intaga annat än ett mycket begränsat antal personer. Under nu anförda
omständigheter synas varken de i motionen I: 326 omförmälda personalhänsyn
eller vad i övrigt i motionen anförts böra utgöra hinder för att, såsom
departementschefen föreslagit, provisoriskt taga nämnda övervakningsavdelning
i anspråk för nu ifrågavarande ändamål. Utskottet, som anser önskvärt,
att de föreslagna lagändringarna träda i kraft snarast möjligt, finner ej
lämpligt att i anledning av motionen göra ändring beträffande den i propositionen
angivna tidpunkten, den 1 januari 1935, för de föreslagna lagbestämmelsernas
ikraftträdande.
9
Andra lagutskottets utlåtande IVr 29.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklaring att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
i) Lag
om ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 .juni 1885 (nr 27)
angående lösdrivares behandling.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares
behandling skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Var, som---lag sägs.
Till enahanda — — — eller sedlighet.
Personer under tjuguett år må ej såsom lösdrivare behandlas.
Henna lag träder i kraft den 1 januari 1935; därvid skall iakttagas,
att beträffande person under tjuguett år, vilken före nämnda dag dömts
till tvångsarbete genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagas,
verkställighet av tvångsarbetet skall äga rum enligt lagen angående lösdrivares
behandling;
att vad i 12 § av sistnämnda lag föreskrives ej må tillämpas på den, som
icke fyllt tjuguett år;
att när någon, som ej fyllt tjuguett år, frigives efter att hava undergått
tvångsarbete, han skall i enlighet med det för honom utfärdade pass begiva
sig till den ort, dit han förpassats, och ofördröjligen anmäla sig hos barnavårdsnämnden
därstädes; samt
att, när eljest person under tjuguett år frigives, efter att hava anhållits
eller häktats för lösdriveri, han skall överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.
2) Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)
örn samhällets barnavård.
Härigenom förordnas, att lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård
skall så ändras att lagens rubrik erhåller ny lydelse, att 1 §, 2 § 1 morn.,
8 § 1 morn., 9 § 2 morn., 18 §, 20 §, 22—25 §§, 26 § 1, 3 och 4 morn.,
27 §, 28 §, 30 §, 31 §, 32 §, 35 §, 37 § 2 mom., 38 §, 40 §, 43 §, 44 § 2,
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3 och 4 morn., 45 §, 46 §, 48 §, 62 §, 63 §, 65 §, 73 §, 74 §, 75 § 1 morn.,
78 § samt 81 § 1 oell 5 mom. erhålla ny lydelse, att 3 och 4 kap. erhålla
nya rubriker samt att underrubriken före 35 § erhåller ny lydelse, allt på
sätt nedan angives:
Lag om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).
1 §•
Varje kommun har att i enlighet med bestämmelserna i denna lag ordna
sin barnavård och vidtaga åtgärder till skydd för ungdom inom kommunen.
I varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd. Vid handläggning av
ärenden rörande ungdomsskydd må nämnden kallas ungdomsnämnd.
Vad nedan i denna lag är stadgat med avseende å barnavård skall jämväl
äga tillämpning i fråga örn ungdomsskydd, men skola eljest lagens bestämmelser,
där de angivas gälla barn, icke äga tillämpning beträffande ungdom,
mot vilken åtgärd vidtages med stöd av 22 § d).
Hava två---motsvarande tillämpning.
2§-
1 mom. Barnavårdsnämnden har att med uppmärksamhet följa de inom
kommunen rådande förhållandena i avseende å barns och ungdoms vård och
uppfostran samt noggrant tillse, att barn och ungdom, som vistas inom
kommunen och äro i den belägenhet, att det enligt denna lag ankommer på
nämnden att ingripa, bliva föremål för dess åtgärder.
Särskilt åligger det nämnden
att, i fall, som avses i 22 §, taga befattning med misshandlade, vanvårdade
eller för annan fara till liv eller hälsa utsatta barn samt barn, som
äro vanartade eller i fara att bliva vanartade, ävensom ungdom, sorn är
hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt;
att, på--— över fosterbarnsvården.
Jämväl i —--med kommunallagarna;
att jämlikt föreskrifter, som Konungen låter utfärda, föra förteckning
över dem, som äro föremål för nämndens verksamhet, samt avgiva statistisk
redogörelse angående barnavården;
att i — — — och liandhavande.
Hurusom den---i kommunallagarna.
8 §•
1 mom. Kommun, där särskild barnavårdsnämnd finnes, utser bland
nämndens ledamöter ordförande och vice ordförande att tjänstgöra för den
tid, de äro valda till ledamöter, eller, beträffande den, som utan val är ledamot
av nämnden, för en tid av fyra år. Till ordförande må ej utses ledamot,
som av nämnden förordnats till barnavårdsman.
Uppgift å---kassaförvaltare obehövlig.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
11
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
9 §•
2 mom. Ärende må — — — äro tillstädes.
För beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran, varom i 24
och 47 §§ sägs, erfordras, att flera än hälften av de i beslutet deltagande
ledamöterna, dock minst tre, äro ense örn beslutet.
18 §.
Har hos barnavårdsnämnden gjorts anmälan, som i 17 § sägs, eller har
nämnden eller dess ordförande eljest fått kännedom örn fall, da nämndens
ingripande synes påkallat, skall ordföranden för ärendets beredande oförtövat
söka inhämta noggrann kännedom örn de på fallets bedömande inverkande
omständigheter. Finnes kretsombud eller föredragande, som omförmäles i
8 § 2 morn., bör utredning verkställas av kretsombudet eller föredraganden.
Kretsombud bör kallas till deltagande i nämndens överläggning.
Därest ingripande påkallas beträf- Därest ingripande påkallas beträffande
barn under aderton år, som be- tande barn under aderton år, som be
-
söker eller besökt skola, bör införskaffas
upplysning örn dess förhållande
därstädes. Lärare eller lärarinna, av
vilken barnet senast åtnjutit undervisning,
bör kallas till deltagande i nämndens
överläggning rörande barnet;
möter hinder för personlig inställelse,
bör läraren eller lärarinnan avgiva
skriftligt yttrande till nämnden. Rektor
eller föreståndare för skola, i vilken
barnet åtnjuter eller åtnjutit undervisning,
ävensom för kommunen anställd
särskild folkskolinspektör eller Överlärare
bör, örn sådan person ej är ledamot
i nämnden, beredas tillfälle att
deltaga i överläggningen.
Påkallas ingripande mot någon, som fyllt aderton år, skola bestämmelserna
i föregående stycke äga motsvarande tillämpning, om han besöker läroanstalt
eller anledning eljest finnes till antagande, att utredningen i ärendet skulle
befrämjas därigenom.
Därest utredning genom polismyndighets försorg verkställts i ärende,
vari barnavårdsnämnds åtgärd påkallas, bör representant för polismyndigheten
beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar i ärendet.
söker eller besökt skola, bör införskaffas
upplysning örn dess förhållande
därstädes. Lärare eller lärarinna, av
vilken barnet senast åtnjutit undervisning,
bör kallas till deltagande i nämndens
överläggning rörande barnet;
möter hinder för personlig inställelse,
bör läraren eller lärarinnan avgiva
skriftligt yttrande till nämnden. För
kommunen anställd särskild folkskolinspektör
bör, örn lian ej är ledamot
i nämnden, beredas tillfälle att deltaga
i överläggningen.
Förekommer anledning antaga, att vanart eller annat missförhållande är
beroende på eller förenat med sjukdom eller andlig eller kroppslig svaghet,
skall läkares yttrande inhämtas.
Tillhör den, mot vilken ingripande påkallas, församling av främmande
trosbekännare, och är denna församlings föreståndare bosatt inom kommunen,
skall tillfälle beredas honom att yttra sig i ärendet.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
20 §.
Länsstyrelserna liava att var för sitt län vaka över att elen barnavårdsverksamhet,
varom i denna lag förmäles, ändamålsenligt ordnas och handhaves,
så att de, som äro i behov därav, bliva föremål för de åtgärder, vilka
av omständigheterna påkallas.
I allt---jämväl barnavårdskonsulenter.
Där så prövas påkallat, må länsstyrelse förordna vederbörande tjänsteläkare
att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å
barns och ungdoms vård.
3 KAP.
Om barns och ungdoms omhändertagande samt barnavårdsnämndens
därmed sammanhängande verksamhet.
22 §.
Barnavårdsnämnden har att i enlighet med 23—25 §§ vidtaga åtgärder
beträffande
a) barn under---eller hälsa;
b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet
eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat;
c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda
uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande; samt
d) person i åldern mellan aderton och tjuguett år, som befinnes vara
hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt och beträffande
vilken särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans tillrättaf
brande.
23 §.
1 mom. Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i
22 § a)—c) sägs, må nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda,
vidtaga en eller flera av följande åtgärder, nämligen
a) tilldela föräldrarna — — — denna lag;
b) giva vanartat---nyss nämnts;
c) då fråga---aga; och
d) föreskriva anlitande — — — lämplig sysselsättning.
Är fråga örn person, som avses i 22 § d), skall nämnden tillhålla honom
att föra ett ordentligt liv samt allvarligt erinra honom örn de påföljder,
som i annat fall kunna inträda för honom. Där det prövas vara till gagn
för hans tillrättaförande, åligger det nämnden därjämte att söka vara honom
behjälplig med anskaffande av arbete eller vidtaga annan tjänlig åtgärd; och
bör i ty fall efter omständigheterna hänvändelse ske till arbetsförmedlingsanstalt,
myndighet, som handhar ledningen av allmänt arbetsföretag, annan
offentlig eller enskild institution, hans anhöriga eller andra, som kunna
finnas lämpliga och villiga att taga hand om honom eller att eljest bereda
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
13
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
honom tillfälle att efter förmåga ärligen försörja sig oell föra ett ordentligt
liv. Nämnden må ock, där omständigheterna så påkalla, uppmana hans
föräldrar att tillse, att han för ett ordentligt liv.
2 mom. Har barnavårdsnämnden beslutit åtgärd, som i 1 mom. omförmäles,
bör nämnden förordna örn övervakning av den, mot vilken åtgärden
skall vidtagas. Övervakningen bör nämnden uppdraga åt någon av sina ledamöter,
åt biträde eller tjänsteman hos nämnden eller annan lämplig person
eller åt förening eller stiftelse. Örn övervakning må nämnden förordna även
utan att åtgärd vidtagits enligt 1 mom. Närmare föreskrifter angående övervakares
befogenheter och den övervakades skyldigheter meddelas av Konungen.
24 §.
1 mom. Prövar barnavårdsnämnden de i 23 § anvisade åtgärderna vara
gagnlösa, eller hava sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör
nämnden omhändertaga den, varom fråga är, för beredande åt honom av
en efter hans egenskaper och utveckling lämpad behandling (shjddsuppfostran)
enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.
2 mom. Innan barnavårdsnämnden beslutar omhändertaga någon för
skyddsuppfostran, skall tillfälle beredas hans föräldrar, såvida de vistas på
känd ort inom riket, samt honom själv, därest han fyllt femton år, att muntligen
eller skriftligen yttra sig i ärendet.
Där så prövas nödigt, må nämnden kalla den vars omhändertagande ifrågasättes
och hans föräldrar att personligen instiilla sig för att höras inför
nämnden eller särskilt utsett ombud. Vistas föräldrarna på annan ort, må
förhör utsättas att äga rum inför ombud därstädes.
25 §.
1 mom. Beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran skall ofördröjligen
skriftligen delgivas föräldrarna samt, där fråga är örn person, som avses
i 22 § d), jämväl denne. Avser beslutet barn under aderton år, skall tillika
skriftlig förklaring ofördröjligen avfordras föräldrarna, huruvida de samtycka
till beslutets verkställande. Behörigt delgivningsbevis och förklaring skola
förvaras bland nämndens handlingar samt vid dess nästa sammanträde föredragas
och i protokollet antecknas.
2 mom. Lämna föräldrarna icke sådant samtycke, som i 1 mom. sägs,
eller kunna de icke anträffas eller är fråga örn person, som avses i 22 § d),
skall nämnden, med redogörelse för vad i ärendet förekommit, så snart ske
kan och senast två veckor efter beslutets fattande underställa detsamma
länsstyrelsens prövning.
3 mom. Finner barnavårdsnämnden verkställighet av dess beslut angående
omhändertagande för skyddsuppfostran icke kunna utan våda uppskjutas,
äger nämnden förordna, att beslutet genast skall bringas till verkställighet.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
26 §.
1 mom. Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, gäller örn föräldrarnas
rätt att yttra sig samt örn körande inför länsstyrelsen av föräldrarna och
den, som beslutet avser, i motsvarande tillämpning vad i 24 § 2 mom. är
stadgat.
Barnavårdsnämnden bör kallas att genom därtill utsedd person närvara
vid förhör inför länsstyrelsen, där sådant äger ram. Örn sådant föranledes
av förhöret eller av skriftligen avgivet yttrande, bör tillfälle beredas nämnden
att inkomma med bemötande i ärendet, innan detsamma avgöres. Yttrande
bör i ärendet inhämtas från vederbörande barnavårdskonsulent.
3 mom. Finner länsstyrelsen sig icke kunna fastställa barnavårdsnämndens
beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran, må länsstyrelsen,
då omständigheterna därtill föranleda, föreskriva, att barnavårdsnämnden
skall vidtaga sådan åtgärd, som avses i 23 §.
4 mom. Länsstyrelsens beslut skall så snart ske kan genom länsstyrelsens
försorg skriftligen mot bevis delgivas föräldrarna samt, där fråga är
om person, som avses i 22 § d), jämväl denne. Beslutet skall ock ofördröjligen
tillställas barnavårdsnämnden.
27 §.
Barnavårdsnämnds beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran
må ej bringas till verkställighet,
a) då fråga är om barn, varom förmäles i 22 § a) och b), efter det barnet
fyllt sexton år,
b) då fråga är örn barn, som i 22 § c) sägs, efter det barnet fyllt
aderton år, samt
c) då fråga är örn person, som avses i 22 § d), efter det denne fyllt
tjuguett år.
28 §.
Har någon, som ej fyllt tjuguett år, under tillfälligt uppehåll inom annan
kommun än den, där hans föräldrar eller annan, som har honom i sin vård,
vistas, eller han eljest har sin egentliga vistelseort, beträtts med vanart eller
eljest med sådant levnadssätt att ingripande enligt denna lag kan ske mot
honom, må barnavårdsnämnden i den kommun, där han anträffats, överlämna
honom till barnavårdsnämnden i den andra kommunen. Underlåter denna
nämnd att vidtaga åtgärd, och beträdes han ånyo inom förstnämnda kommun
med vanart eller levnadssätt, som nyss nämnts, må anmälan härom göras
hos vederbörande länsstyrelse för den åtgärd, som ankommer på denna
myndighet.
3° §.
Ar missförhållande, som avses i 22 § eller 29 § 1 morn., beroende därpå,
att någon av föräldrarna är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller
för ett lastbart eller oordentligt levnadssätt eller gör sig skyldig till grovt
missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden örn underårig,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
15
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller finnes skäl till antagande, att denne utsattes för fara därigenom, att
någon, som vistas i hemmet, är sinnessjuk eller lider av smittosam sjukdom,
bör barnavårdsnämnden hos nykterhetsnämnd, polismyndighet, domstol, tjänsteläkare
eller hälsovårdsnämnd göra anmälan härom för vidtagande av åtgärd,
som av det anmärkta förhållandet kan finnas påkallad och enligt lag ankommer
på nämnda myndigheter.
31 §•
Därest i fall, som avses i 22 eller 29 §, behovet av omhändertagande för
skyddsuppfostran eller samhällsvård befinnes vara så trängande, att med
omhändertagandet ej kan anstå, till dess barnavårdsnämnden hinner besluta
i ärendet, äger ordföranden i avbidan på nämndens beslut omhändertaga
den, varom fråga är. Åtgärd, som nu är sagd, må i fall, varom förmäles i
29 §, jämväl vidtagas av annan ledamot av nämnden eller tjänsteman hos
densamma, därest kommunen sådant medgivit.
Har i fall, som avses i 22 § a)—c), omhändertagandet skett utan att föräldrarna
samtyckt därtill eller har omhändertagande skett av person, som i
22 § d) sägs, skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för att
besluta i ärendet.
Beträdes någon, som fyllt aderton men ej tjuguett år, med oordentligt
eller lastbart levnadssätt, som innebär fara för allmän ordning eller säkerhet,
och är faran så överhängande, att åtgärd, som ankommer på barnavårdsnämnd
eller dess ordförande, ej utan våda kan avvaktas, äger polismyndighet,
till dess nämnden eller ordföranden meddelat beslut i ärendet, på lämpligt
sätt omhändertaga personen i fråga. Är fara, som nu sagts, ej för
handen men kan personens namn, ålder eller bostad ej utrönas, äger polismyndighet
omhändertaga honom tills utredning i nämnda hänseenden vunnits.
Har åtgärd, som nu sagts, vidtagits, åligger det polismyndigheten att ofördröjligen
göra anmälan därom på sätt i 17 § första stycket är stadgat.
4 KAP.
Om behandlingen av omhändertagna.
32 §.
Av barnavårdsnämnden omhändertagen skall erhålla erforderlig vård ävensom
sådan uppfostran, som är ägnad att göra honom till en duglig samhällsmedlem.
Behandlingen av vanartade barn m. fl.
35 §.
1 mom. För skyddsuppfostran omhändertaget vanarta! barn skall genom
barnavårdsnämndens försorg intagas i skyddshem, varom förmäles i 5 kap.
Person, som avses i 22 § d), skall intagas i sådant skyddshem eller i allmän
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
uppfostringsanstalt. Den, som intagits i skyddshem, benämnes i denna lag
slcyddshemselev.
1 stället för att intagas i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt må
omhändertagen överlämnas till enskilt hem, barnhem, arbetshem eller annan
därmed jämförlig anstalt, örn sådant anses lämpligare för den omhändertagne
och våda för andras sedliga utveckling icke kan befaras därigenom uppkomma.
I sådant fall skola bestämmelserna i 34 § gälla i tillämpliga delar.
Har barnavårdsnämnd jämlikt 25 § förordnat örn omedelbar verkställighet
av beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran av person, som
avses i 22 § d), eller har sådan person omhändertagits av nämndens ordförande
jämlikt 31 §, ankommer det på polismyndighet, därest den omhändertagne
gjort sig skyldig till oordentligt eller lastbart levnadssätt, som innebär
fara för allmän ordning eller säkerhet, att, efter framställning av nämnden
eller dess ordförande, på lämpligt sätt förvara den omhändertagne, till dess
länsstyrelsen eller barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet.
2 mom. Har för skyddsuppfostran omhändertagen, som ej intagits i skyddshem
eller allmän uppfostringsanstalt, visat sig så vanartad eller så oordentlig,
lättjefull eller lastbar att hans tillrättaförande anses kräva strängare uppfostran
än den, som kan meddelas i det hem eller den anstalt, dit han överlämnats,
eller att hans samvaro med andra finnes innebära våda för dessas
sedliga utveckling, skall barnavårdsnämnden draga försorg om hans intagande
i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt.
37 §.
2 mom. Beträffande omhändertagen, som ej fyllt tjuguett år och icke är
skyddshemselev, tillkommer barnavårdsnämnden eller den, åt vilken nämnden
sådant överlåtit, den rätt att hava uppsikt över den omhändertagne och att
tukta honom, vilken eljest tillkommer föräldrarna.
Föräldrarna äro i avseende å rätten till umgänge med den omhändertagne
underkastade de bestämmelser, som nämnden med hänsyn till hans uppfostran
finner skäligt meddela; dock må föräldrar till barn, som omhändertagits
för samhällsvård, ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med
mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,
38 §.
Anmälan örn förordnande av förmyndare för omhändertagen bör, när skäl
därtill föreligger, göras hos vederbörande domstol, i fråga örn skyddshemselev
av hemmets styrelse och beträffande annan av barnavårdsnämnden.
. . 40 §''
Över dem, som intagas i barnhem, skall föras förteckning enligt fastställt
formulär.
43 §.
1 mom. För beredande---tillhörigt skyddshem.
2 mom. Vanartade barn,---av skyddshem.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
17
(Kungl. Maj:fs förslag.) (Utskottets förslag.)
3 mom. Vanartade barn, — — — av skyddshem.
4 mom. Skyddshemselev över femton år, som är intagen i skyddshem,
varom i 1, 2 eller 3 mom. är fråga, må, örn han visat särdeles svår vanart,
överlämnas till allmän uppfostringsanstalt.
5 mom. Personer, som omförmälas i 22 § d), skola intagas i särskilda,
för dem avsedda, av staten eller annan upprättade skyddshem eller avdelningar
av skyddshem eller i allmän uppfostringsanstalt. Då särskilda förhållanden
det påkalla, må sådan person intagas i skyddshem, som avses i 2
eller 3 morn., eller, där Konungen beträffande visst annat skyddshem så medgivit,
i detta ävensom överflyttas från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt
eller från sådan anstalt till skyddshem, som avses i första punkten.
44 §.
2 mom. Skyddshem skall--— fall erfordras.
Inom skyddshem, som avses i 43 § 1—3 morn., skall meddelas skolundervisning
av den omfattning och beskaffenhet, som gällande bestämmelser örn
folkundervisningen föreskriva. Där sådant i särskilda fall anses lämpligt och
överenskommelse kan träffas med vederbörande skoldistrikt, må skyddshemselev,
intagen i skyddshem, som nu sagts, kunna deltaga i undervisningen
inom distriktet tillhörig skola.
Synnerlig uppmärksamhet — ---och yrkesskicklighet.
3 mom. Konungen meddelar närmare bestämmelser angående intagning
i skyddshem, som omförmälas i 43 § 2, 3 och 5 mom. samt i allmän uppfostringsanstalt
ävensom angående överflyttning av elev från ett skyddshem till
skyddshem av annat slag och från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt
samt från sådan anstalt till skyddshem.
4 mom. Har person, som omhändertagits med stöd av 22 § d), intagits
i allmän uppfostringsanstalt eller överlämnats dit från skyddshem, äga bestämmelserna
i 2—4 och 6 §§ i lagen angående verkställighet av domstols
förordnande örn tvångsuppfostran motsvarande tillämpning. I fråga örn
slutlig utskrivning av sådan person gäller vad i 46 § 1 mom. första stycket
och 2 mom. andra stycket är stadgat. Beslut härom meddelas av anstaltens
styrelse.
Har annan omhändertagen överlämnats från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt,
gäller beträffande honom i motsvarande tillämpning vad i
2—6 samt 10 och 11 §§ i nyssnämnda lag är stadgat.
45 §.
För skyddsuppfostran omhändertagen må, där så prövas lämpligt, tills
vidare utskrivas (villkorlig utskrivning). Beslut härom meddelas, beträffande
skyddshemselev av hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden. I
beslutet må uppställas villkor med hänsyn till den utskrivnes bostad och
sysselsättning samt förordnas om övervakning av den utskrivne. Beslut örn
villkorlig utskrivning innefattar rätt för styrelsen eller niimnden att när
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 29. 937 34 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
som helst återtaga den utskrivne; och skall han återtagas, där hans uppförande
eller annat förhållande föranleder därtill.
Villkorlig utskrivning---slutligt utskrives.
Närmare föreskrifter angående övervakares befogenheter och den övervakades
skyldigheter meddelas av Konungen.
46 §.
1 mom. När för skyddsuppfostran omhändertagen anses ej vidare vara
i behov av sådan uppfostran, skall densamma förklaras avslutad (slutlig
utskrivning).
Beslut örn — — — av barnavårdsnämnden.
2 mom. Slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,
skall äga rum senast, då barnet fyller aderton år. Utskrivning
av barn, som intagits i skyddshem efter fyllda femton år, må dock uppskjutas,
till dess tre år förflutit från intagandet. Har i skyddshem intaget
barns uppförande varit opålitligt, må med utskrivningen anstå, till dess det
fyllt tjuguett år.
Slutlig utskrivning av person, som omhändertagits med stöd av 22 § d),
skall äga rum senast då två år förflutit från omhändertagandet, dock att
utskrivningen, när särskilda förhållanden det föranleda, må uppskjutas ytterligare
högst ett år.
3 mom. Vid slutlig utskrivning har vederbörande nämnd eller styrelse
att, då omständigheterna därtill föranleda, tillse, att den utskrivne erhåller
lämpligt arbete och nödig utrustning.
Nämnden eller styrelsen bör även, där så prövas lämpligt, besluta, att
den utskrivne skall stå under tillsyn,
örn han omhändertagits med stöd av 22 § a), b) eller c), under en tid av
minst ett och högst tre år från utskrivningen, i intet fall dock längre än
till fyllda tjuguett år beträffande skyddshemselev och till fyllda aderton år
beträffande annan utskriven, samt
örn han omhändertagits med stöd av 22 § d), minst ett och högst två
år från utskrivningen, i intet fall dock längre än till fyllda tjugufyra år.
Närmare föreskrifter angående tillsynen meddelas av Konungen.
I fråga om träffande av arbetsavtal för utskriven, som ej fyllt tjuguett
år, har nämnden eller styrelsen enahanda rätt, som enligt lag tillkommer
föräldrarna.
48 §.
Barnavårdsnämnds beslut angående omhändertagande förfaller, då verkställighet
skall ske av domstols beslut, varigenom
a) den omhändertagne dömts till böter, fängelse eller straffarbete och
förordnande meddelats örn den dömdes insättande i allmän uppfostringsanstalt,
b) den omhändertagne eljest dömts till fängelse eller straffarbete utan
tillämpning av lagen angående villkorlig straffdom, eller
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
19
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
c) anstånd med den omhändertagne villkorligt ådömt fängelsestraff eller
straffarbete förklarats förverkat.
Vad sålunda stadgats gäller även beträffande den, som intagits i allmän
uppfostringsanstalt eller dit överlämnats från skyddshem.
62 §.
Utgift, som kommun haft för omhändertagen, inverkar på förvärv av
hemortsrätt på enahanda sätt, som i 49 § i lagen örn fattigvården är stadgat
beträffande fattigvård, lämnad enligt 1 § samma lag; dock inverkar utgift
för den, som fyllt sexton år, allenast på hans eget förvärv av hemortsrätt.
I fråga--— tillkommer fattigvårdssamhälle.
Har barn — — — är stadgat.
63 §.
Har kommun----tillkommer fattigvårdssamhälle.
För utgift, som vistelsekommun haft för skyddsuppfostran av person,
som omhändertagits med stöd av 22 § d), äger kommunen rätt till ersättning
av staten.
65 §.
I avseende å behandling av frågor örn ersättning av kommun, landsting
eller staten för utgift för omhändertaget barn samt örn övertagande av skyldighet
att ansvara för kostnad för sådant barn ävensom i avseende å tid för
anhängiggörande av talan gäller i tillämpliga delar vad för motsvarande fall
är stadgat i 8 kap. i lagen örn fattigvården, med iakttagande dock, att vad
där är sagt örn fattigvårdsstyrelse och fattigvårdssamhälle skall gälla barnavårdsnämnd
och kommun. Yad nu är stadgat skall äga motsvarande giltighet
beträffande vistelsekommuns ersättning av staten för utgift, som kommunen
haft för skyddsuppfostran av person, som omhändertagits med stöd
av 22 § d).
I avseende —- — — örn fattigvården.
73 §.
Försummar någon — — — etthundra kronor.
Har någon i trots av förbud, varom i 42, 56 elior 57 § sägs, mottagit
fosterbarn, straffes med dagsböter, dock ej under fem, eller, då omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, där någon i fall, som avses i 41 § 2 eller 3 morn., i barnhem
mottagit barn utan att innehava tillstånd, som där sägs.
74 §.
1 mom. Har någon genom att dölja person, som avses i 22 eller 49 §,
eller genom att hjälpa honom att avvika eller genom vilseledande uppgifter
uppsåtligen lagt hinder i vägen för verkställighet av beslut eller undersökning
i ärende rörande honom,
eller har någon uppsåtligen förlett eller hjälpt den, som omhändertagits
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)
för skyddsuppfostran, att avvika från hem eller anstalt, dit han överlämnats,
eller sedermera, genom att dölja den avvikne eller genom vilseledande uppgifter
uppsåtligen lagt hinder i vägen för hans återförande till hemmet eller
anstalten,
straffes, där gärningen icke eljest är i lag belagd med strängare straff,
med dagsböter eller, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, med
fängelse i högst sex månader.
2 mom. Den, som överträder av barnavårdsnämnd eller styrelse eller
föreståndare för skyddshem meddelat förbud mot att besöka person, som
omhändertagits för skyddsuppfostran, straffes, där gärningen icke eljest är
i lag belagd med strängare straff, med dagsböter.
75 §.
1 mom. Har barnavårdsnämnd i fall, som avses i 24 § 2 morn., kallat
föräldrar att personligen inställa sig inför nämnden eller särskilt utsett ombud,
och utebliva de utan laga förfall, skall en var av dem böta fem kronor
och äger nämnden antingen vid vite förelägga föräldrarna inställelse eller
för ändamålet begära handräckning hos polismyndigheten. Ej må vitén föreläggas
till högre sammanlagt belopp än etthundra kronor för en var av föräldrarna.
Då i fall, som nyss är sagt, den, vars omhändertagande är ifråga,
kallats till inställelse, må nämnden ålägga den, som har honom i sin vård,
att ombesörja hans inställande eller efter omständigheterna därom förordna
på annat lämpligt sätt. Där så erfordras, må nämnden begära handräckning
hos polismyndigheten.
Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, äger länsstyrelsen, där så finnes
påkallat, förelägga föräldrarna inställelse vid vite eller äventyr av hämtning.
Angående inställande av den, vars omhändertagande är ifråga, gäller i motsvarande
tillämpning vad i nästföregående stycke är stadgat.
78 §.
Yad i---sin ersättningsskyldighet.
Tillkommer vårdnaden örn underårig allenast den ena av föräldrarna eller
särskilt förordnad förmyndare, skall vad i 3, 6 och 10 kap. är stadgat med
avseende å föräldrarna gälla örn den, som har vårdnaden.
81 §.
1 mom. Då barnavårdsnämnd —--samhällsvård vägrats,
eller barnavårdsnämnd eller styrelse för skyddshem, som avses i 43 §
1 morn., avslagit framställning örn slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran
omhändertagen,
eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i fråga, — — — av länsstyrelsen.
5 mom. Över beslut av styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 2, 3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
21
[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
och 5 morn., må klagan föras i fall, då sådan är enligt denna § medgiven över
annan skyddshemsstyrelses beslut; oell äger Konungen meddela närmare
bestämmelser angående klagan, varom bär är fråga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.
3) Lag
angående ändrad lydelse av 38 § 2 inom. samt 74 oell 92 §§ lagen
den 14 juni 1918 (nr 422) örn fattigvården.
Härigenom förordnas, att 38 § 2 mom. samt 74 och 92 §§ lagen den 14
juni 1918 örn fattigvården skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
38 §.
2 mom. I fattigvårdssamhälle,---bådas verksamhet.
Då i fattigvårdssamhälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, fattigvårdsstyrelsen
vid prövning av fattigvårdsbehov finner skäl till antagande,
att någon, som ej fyllt tjuguett år, bör i enlighet med barnavårdslagen omhändertagas
av barnavårdsnämnden, bör fattigvårdsstyrelsen skyndsamt
genom den ledamot, som är ledamot jämväl i barnavårdsnämnden, inhämta
dess uppfattning i ärendet. Av styrelsen införskaffad utredning bör därvid
tillhandahållas nämnden jämte förslag till de åtgärder, vilka styrelsen finner
lämpligen böra vidtagas. Råda olika meningar mellan styrelsen och nämnden,
bör ärendet överlämnas till en tremannanämnd, bestående av den
gemensamma ledamoten samt ytterligare en ledamot av fattigvårdsstyrelsen,
vald av styrelsen för ett år i sänder, och en ledamot av barnavårdsnämnden,
utsedd av denna för enahanda tid. Tremannanämnden har att skyndsamt
avgöra, huruvida fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden skall taga
befattning med ärendet. Finner styrelsen tremannanämndens avgörande
icke kunna utan våda avvaktas, må styrelsen tills vidare vidtaga lämplig
åtgärd.
74 §.
Undandrager sig någon, som intagits å anstalt eller inställt sig eller
hämtats till förrättande av arbete utanför anstalt, att fullgöra anvisat arbete,
eller lämnar han utan tillstånd arbetet, eller visar han tredska att efterkomma
givna föreskrifter, eller gör han sig skyldig till uppförande, som
strider mot sedlighet eller god ordning, äger fattigvårdsstyrelsen, där han
fyllt tjuguett år och icke är till arbete oförmögen, tilldela honom varning
med erinran om den påföljd, som i 75 § omförmiiles.
Styrelse för — — — för styrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 29.
937 31 3
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
92 §.
I stället för---— bestämmelser gälla:
1 mom. Envar, som efter fyllda tjuguett år gör sig förfallen till bettleri,
må anhållas oell, där han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla
fattigvård, behandlas såsom lösdrivare, på sätt i lagen angående lösdrivares
behandling är stadgat.
Till enahanda — — — sin räkning.
2 mom. Där någon, som ej fyllt tjuguett år, anträffas betalande, skall
han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd, som enligt lag må
ankomma på densamma.
3 mom. Inom varje fattigvårdssamliälle skall fattigvårdsstyrelsen anställa
behövligt antal tillsyningsman, vilka hava att anhålla bettlare och inställa
dem, därest de ej på grund av föreliggande fattigvårdsbeliov böra överlämnas
till samhällets fattigvårdsstyrelse, till sådant förhör, som avses i 2 § 1 mom.
och 16 § av lagen angående lösdrivares behandling. Har den anhållne ej
fyllt tjuguett år, skall han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd,
som enligt lag må ankomma på densamma.
För detta---fattigvårdsstyrelsen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.
Yad i 75 § är stadgat må ej efter denna lags ikraftträdande tillämpas på
den, som icke fyllt tjuguett år.
B) att motionen I: 326 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Gustaf Tamm, P. Sandström
och Norman, fröken Hesselgren samt herrar Olof Carlsson och Karl Bodin;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Pettersson
i Hällbacken, Gardell i Gahns och Sandström i Nyland, fru Nordgren samt herr
Sandberg.*
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:251 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1885 a1 i texten