Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av lagstiftningen rörande värn-pliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr lil i första kammaren av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. samt nr 223 i andra kammaren av herr Lindman.

1934-05-08 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av lagstiftningen rörande värn-pliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr lil i första kammaren av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. samt nr 223 i andra kammaren av herr Lindman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1934 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av lagstiftningen

rörande värn-pliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr

lil i första kammaren av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. samt nr

223 i andra kammaren av herr Lindman.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn snara åtgärder i

syfte att undanröja de uppenbara brister, som vidlåda lagen örn värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens fullgörande i

vanlig ordning, ävensom rörande bestämmelser örn straffpåföljd för den,

som obehörigt utnyttjar lagens föreskrifter eller lämnar medhjälp därtill.

Uti motionerna har hänvisats till den motivering, som anförts i en av

herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. väckt, till statsutskottets behandling

hänvisad motion, 1:110, örn ökning av vissa anslag under fjärde huvudtiteln.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för den i de nu

förevarande motionerna gjorda hemställan, får utskottet hänvisa till

motionen 1:110 (särskilt sid. 11—12).

Lagen den 12 juni 1925 örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, innehåller i 1 § den bestämmelsen, att

värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse eller av annan jämförlig

orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall kunna få fullgöra

viss annan tjänstgöring. Örn hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring

med vapen, kan han få fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten

utan att övas i vapnens bruk eller bära vapen eller ammunition

(§ 1 a)). Avse däremot hans samvetsbetänkligheter varje

tjänstgöring vid krigsmakten, kan han i stället för sådan tjänstgöring få

utföra civilt arbete för statens räkning (§ 1 b)). Tillstånd att fullgöra

värnpliktstjänstgöring på sätt i 1 § sägs meddelas av vederbörande inskrivningsrevision

(§ 2). Beträffande samvetsömma värnpliktiga är

tjänstgöringstiden längre än för andra värnpliktiga (§ 3). Den, som full
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 aud. Nr 30.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

gör tjänstgöring enligt § 1 a) skall tjänstgöra ett antal dagar, som med

90 överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i

fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen skolat åligga honom.

Utföres arbete enligt § 1 b) utgör motsvarande ökning i antalet tjänstgöringsdagar

120.

Genom kungörelse den 23 december 1925 (nr 516) hava i administrativ

ordning (med stöd av § 9 i lagen) utfärdats vissa tillämpningsföreskrifter.

Vid ansökan av värnpliktig att få fullgöra tjänstgöring enligt lagens

bestämmelser skall (enligt 1 § i kungörelsen) fogas vissa intyg rörande

sökanden. Värnpliktig, vars samvetsbetänkligheter grunda sig på religiös

övertygelse, skall förete intyg, utfärdat av präst i den församling,

där sökanden är kyrkobokförd (resp. präst i främmande trossamfund),

vilket intyg skall uttryckligen angiva, antingen vilken uppfattning intygsgivaren

bildat sig i frågan, huruvida sökanden hyser allvarliga, på

religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot visst angivet slag

av värnpliktstjänstgöring i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, eller

mot varje slag av tjänstgöring vid krigsmakten, eller ock att samma fråga

undandrager sig intygsgivarens bedömande. Skälen för vad sålunda angives

skola i varje fall finnas införda i intyget. Religiöst samvetsöm värnpliktig

skall vidare förete intyg, utfärdat på heder och samvete av två

andra, myndiga, ojäviga och trovärdiga personer, att de anse sökanden

hysa allvarliga, på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter

mot tjänstgöring i vanlig ordning eller vid krigsmakten överhuvud. Intyget

skall innehålla upplysning örn de omständigheter, på vilka intygsgivarnas

omdöme grundas. — Värnpliktig, vars samvetsbetänkligheter

hava annan grund än religiös övertygelse (etiskt samvetsöm), skall förete

dels skriftlig, på heder och samvete angiven försäkran av sökanden själv

angående hans samvetsbetänkligheter, dels intyg av polismästare eller

stadsfiskal i stad eller landsfogde eller landsfiskal på landet i fråga örn

sökandens vandel, dels ock intyg, utfärdat på heder och samvete av två

myndiga, ojäviga och trovärdiga personer av enahanda beskaffenhet som

motsvarande för religiöst samvetsömma föreskrivna intyg.

Bestämmelser örn straffpåföljd för den, som obehörigt utnyttjar lagens

föreskrifter eller lämnar medhjälp därtill, förefinnas icke.

Den första reglering genom lag av särskild tjänstgöring för värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, tillkom

i vårt land genom lag den 21 maj 1920. Den omfattade allenast religiöst

samvetsömma. Vid behandlingen av den proposition (nr 165), genom

vilken förslag till nämnda lag förelädes riksdagen, anförde andra

lagutskottet (utlåtande nr 24), bland annat:

Utskottet ville icke förneka, att fall av samvetsbetänkligheter, vilka

icke grundade sig på religiösa motiv utan på etiska, sociala eller andra

skäl, kunde inträffa, där statens efterlåtenhet med avseende på utkrävan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 3

det av medborgarens skyldighet enligt värnpliktslagen kunde vara lika väl

motiverat som då samvetsbetänkligheterna grundade sig på religiös övertygelse.

Men utskottet fann sig av flera skäl ej kunna av denna anledning

avstå från kravet på religiös övertygelse som grund för berörda

samvetsbetänkligheter. —* Utskottet ville uttala, att det ansåge självklart,

att »religiös övertygelse» gåves en mycket vidsträckt betydelse,

så att övertygelsen ej förutsattes behöva bottna i viss kyrklig eller kristen

åskådning. Med en sådan tolkning torde, i betraktande av de obestämda

gränserna för vad som menades med religiös övertygelse, i regel de tänkta

fall av etiska samvetsbetänkligheter, för vilka man kunde finna särskild

anledning att ömma, kunna inrymmas under lagens bestämmelser.

1920 års lag gällde till och med 1925 års utgång.

Genom proposition, nr 210, framlades för 1925 års riksdag förslag till ny

lag i ämnet. Med värnpliktiga, som hyste »allvarliga, på religiös övertygelse

grundade samvetsbetänkligheter» mot värnpliktstjänstgöring i

vanlig ordning, likställdes i förslaget även sådana, vilka av »annan jämförlig

orsak» hyste dylika samvetsbetänkligheter. Första särskilda utskottet

erinrade i utlåtande (nr 2) över propositionen och i samband därmed

stående motioner, bland annat, örn andra lagutskottets vid 1920 års

riksdag ovan omförmälda uttalanden samt yttrade vidare:

Som föredragande departementschefen framhållit, hava erfarenheterna

icke givit vid handen, att lagtillämpningen gått i den riktning, [andra

lag-] utskottet sålunda avsett.

De skäl, som föranlett att de s. k. etiskt samvetsömma hittills ställts

utanför den särskilda lagstiftningen örn samvetsömma, torde huvudsakligen

vara att hänföra till en befarad svårighet att mäta och pröva allvaret

av de påstådda samvetsbetänkligheterna samt en farhåga för att

på så sätt bereda väg för simulation. För utskottet står det emellertid

klart, att man numera icke kan underlåta att taga behörig hänsyn även

till den art av samvetsbetänkligheter, som äger annan än rent religiös

grund, och detta synnerligast som i våra grannländer Norge och Danmark

ävensom i Nederländerna andra än religiösa samvetsbetänkligheter

få göra sig gällande. Såsom departementschefen även understrukit, ankommer

det givetvis på den värnpliktige att nöjaktigt styrka allvaret av

sina betänkligheter, och bör prövningen av dessa icke ställa sig svårare i

vårt land än i de länder, där en lagstiftning i förevarande avseende redan

är genomförd. Efter företagen prövning har utskottet funnit sig böra

tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande hänseende.

Mot utvidgningen av 1 § i lagen till att omfatta samvetsbetänkligheter

icke blott av religiöst utan även av etiskt slag anmäldes reservation av

sju utskottsledamöter.

Riksdagen biföll särskilda utskottets förslag.

De därvid antagna bestämmelserna i 1 § hava därefter icke undergått

någon förändring.

Frågan örn ändringar i lagstiftningen angående samvetsömma värnpliktiga

har under de senaste åren från militära myndigheters sida dragits

under Kungl. Maj:ts prövning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

I skrivelse den 15 september 1932 har chefen för norra arméfördelningen

anfört, bland annat:

Erfarenheterna från de senaste årens inskrivningsförrättningar synas

giva vid handen, att de bestämmelser, vilka gälla ifråga örn värnpliktiga,

som hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning,

i vissa fall torde vara i behov av ändring.

Ender de senaste två åren har antalet samvetsömma värnpliktiga inom

norra arméfördelningen och särskilt inom Västernorrlands inskrivningsområde

i hög grad stegrats. Antalet uppgick år 1930 till 35, år 1931 till 118

samt år 1932 till 127.

Härvid år dock att märka, att antalet värnpliktiga, som anfört religiösa

skäl för sina samvetsbetänkligheter, är relativt litet i förhållande till antalet

värnpliktiga, som åberopa andra eller s. k. »etiska» skäl. Så hava av

127 samvetsömma inom Västernorrlands inskrivningsområde innevarande

år 21 anfört religiösa skäl och 106 andra skäl.

Den ur militär synpunkt allvarligaste olägenheten av ifrågavarande

rörelse är, att ett stort antal värnpliktiga, ej blott i krig utan även i fred.

vrlka på grund av god kroppsbeskaffenhet bort uttagas till krigstjänst, nu

i stallet uttagas till depåtjänst. På grund härav måste ett flertal värnpliktiga

tillhörande besiktningsgrupp 2 uttagas till linjetjänst, för att

den bestänka linjekontingenten skall bliva fulltalig. Ett betydande antal

av de samvetsömma tillhör besiktningsgrupp 1, d. v. s. de för den militära

tjänsten i fysiskt avseende värdefullaste värnpliktiga.

En annan synpunkt, som också förtjänar att beaktas, är att, därest

antalet samvetsömma värnpliktiga under kommande år blir lika stort

eller kommer att ytterligare ökas, det torde bliva svårt att bereda dem civilt

arbete för statens räkning. I tider av stor arbetslöshet är denna

oiagennet beaktansvärd, då härigenom arbetstillfällena för de arbetslösa

minskas.

. Gällande bestämmelser synas icke giva nöjaktig säkerhet för att icke

lnskiivningsskyldiga, vilka av olust för värnpliktst jönsten i vanlig ordnmg

vilja undandraga sig densamma, lyckas göra det, utan att de verkligen

hysa sådana allvarliga samvetsbetänkligheter, som givetvis varit

lagens mening.

Men även örn den samvetsömme för tillfället har vissa betänkligheter

av berörda art, torde det ofta vara svårt, till och med för den samvetsömme

själv, att kunna avgöra, huruvida betänkligheterna äro av allvarligt

slag, särskilt i sådana fall, da desamma föranletts av en ivrig

agitation omedelbart före inskrivningsförrättningen. Det visar sig också,

att betänkligheterna ej alltid äro så fast grundade utan lätt övergivas.

Det är även naturligt, att en yngling i 20-årsåldern, som kanske

aldrig förut ägnat en tanke åt dessa frågor, ej har så lätt att avgöra

denna svåra angelägenhet. På grund härav synes frågan örn samvetsömhet

ej böra avgöras vid den första inskrivningsförrättningen, utan

uppskov med inskrivningen till nästföljande år bör i varje fall meddelas

den samvetsömme, så att han får erforderlig tid att betänka sig.

Härmed erhålles större säkerhet för att allvaret i hans samvetsbetänkligheter

är verkligen grundat, än vad nu är fallet.

Bestämmelserna rörande intygsgivningen hava också visat sig vara,

särskilt i fråga örn betänkligheter mot värnplikten av annan art än religiösa

sådana, av något löslig art. I den mån kännedom örn denna

svaghet i gällande bestämmelser sprids, är det fara för att anmälningar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 5

na om samvetsbetänkligheter skola taga ännu mer ökad omfattning,

helst som en hänsynslös försvarsfientlig propaganda tydligen målmedvetet

bearbetar ungdomen i sådan riktning. Som författningen nu är,

kan snart sagt vilken försvarsolustig yngling som helst av tvenne likasinnade

få intyg örn sina betänkligheter, och sedan av någon känd person

bestyrkt, att de tvenne intygsgivarna äro trovärdiga och ojäviga

personer. Bestämmelserna rörande intygen torde böra skärpas därhän,

att större säkerhet vinnes för att intygen äro väl grundade; sålunda böra

intygsgivarna styrka, att de känt den sökande under viss ej alltför kort

tid.

I samband härmed får jag hemställa, att ändrade bestämmelser synas

erforderliga uti inskrivningsförordningen örn huru förfaras skall med

värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på sätt som

föreskrives i § 1 i lagen örn samvetsömma värnpliktiga men som

sedan dylikt tillstånd erhållits begär att få fullgöra sin värnpliktstjänstgöring

i vanlig ordning.

Med anledning av vad ovan anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte taga under övervägande att vidtaga åtgärder i syfte att här omnämnda

missförhållanden beträffande värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, måtte bliva undanröjda.

Såsom yttrande över chefens för norra arméfördelningen skrivelse av

den 15 september 1932 har chefen för generalstaben i skrivelse den 4 mars

1933 anfört, bland annat:

Intygen rörande »de allvarliga samvetsbetänkligheterna mot värnpliktens

fullgörande i den ordning värnpliktslagen föreskriver» vila ofta

på mycket lösa grunder. Att ett dylikt förhållande vinner utbredning

är knappast ägnat att förvåna, så som bestämmelserna utan påföljd synas

kunna tillämpas.

En av anledningarna till att antalet s. k. etiskt samvetsömma varit påfallande

stort inom Västernorrlands inskrivningsområde synes vara den

propaganda, som vissa inom landet verkande försvarsfientliga s. k. fredsföreningar

bedrivit.

För att effektivt råda bot för missbruk, som påvisats i chefens för norra

arméfördelningen skrivelse, torde endast finnas en möjlighet, nämligen

att minska lagens giltighetsområde, så att erforderlig kontroll kan utövas.

Erfarenheterna angående lagen av den 21 maj 1920 visa, att svårigheterna

att pröva samvetsbetänkligheter av religiös art understundom varit

stora. Missbruk av den art, som ägt rum inom Västernorrlands inskrivningsområde

de senaste åren, har dock under nämnda lags giltighetstid,

såvitt kunnat utredas, icke ägt rum, i varje fall icke i nämnvärd utsträckning.

Enär sålunda dessa lagbestämmelser varit väl avvägda, synes en

återgång till dem vara befogad. Erfarenheterna från motsvarande lagstiftning

utomlands tala även härför.

Skola nu gällande bestämmelser trots de påvisade olägenheterna allt

fortfarande i princip äga giltighet, är det nödvändigt att vidtaga åtgärder

för att förebygga missbruk. Den utväg, som i detta hänseende

torde medföra det bästa resultatet, är att genom en reglering av tjänstgöringstidens

längd göra undantagsbestämmelserna mindre lockande.

En annan restriktion, som lämpligen kan anbefallas jämsides med den

ovan föreslagna och som, därest en förlängning av tjänstgöringstiden för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

närvarande icke låter sig genomföras, kan tillämpas oberoende härav, är

viss ändring av bestämmelserna rörande intygs avgivande. Värnpliktiga,

som hysa religiösa samvetsbetänkligheter, kunna i de flesta fall avfordras

intyg av personer i mer eller mindre officiell ställning. Så torde

emellertid icke vara fallet med de värnpliktiga, vilkas betänkligheter

grundas på andra skäl. Vägen att genom intyg eliminera möjligheterna

till simulation av s. k. etiska samvetsbetänkligheter synes visserligen

mycket vansklig. Erfarenheterna tala härvidlag ett tydligt språk. Men

örn bestämmelserna rörande avgivande av intyg skärpas därhän, att intygsgivarna

på heder och samvete måste förklara, att de väl känt den

intygssökande och hans inställning till värnpliktstjänstgöringen under en

relativt lång tid, icke understigande sex månader, synes det icke vara

omöjligt att något minska den vårdslöshet i intygsgivningen, som i stor

utsträckning förekommit.

Dessutom böra de bestämmelser i inskrivningsförordningen, som påtalas

av nämnda arméfördelningschef och som angiva, huru förfaras

skall med värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på

sätt som föreskrives i § 1 i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, men som sedan dylikt tillstånd

erhållits, begär att få fullgöra sin värnpliktstjänstgöring i vanlig

ordning, förtydligas.

På grund av vad ovan anförts får jag härmed föreslå att därest

lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

för närvarande icke kan ändras att gälla endast

dem, som hysa betänkligheter av religiös art, sådan ändring av

nu gällande lagbestämmelser föreslås riksdagen, att för samtliga värnpliktiga,

som på grund av samvetsbetänkligheter fullgöra värnpliktstjänstgöring

genom civilt arbete, tjänstgöringstiden bestämmes till sammanlagt

380 dagar, samt att bestämmelserna i kungörelsen den 23 december

1925 (nr 516) angående tillämpning av lagen den 12 juni 1925 (nr 338)

örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

ändras därhän, att förutom vad som redan finnes anbefallt, vederbörande

intygsgivare skola förklara, att de under minst sex månader

väl känt den intygssökande och hans betänkligheter mot värnpliktstjänstgöringen.

I

I egenskap av befälhavare för Jämtlands inskrivningsområde har chefen

för Jämtlands fältjägarregemente i skrivelse den 14 juni 1933 till

chefen för norra arméfördelningen anmält, att antalet samvetsömma inom

Jämtlands inskrivningsområde syntes vara i tillväxt. Ökningen omfattade

huvudsakligen etiskt samvetsömma. Dessas antal uppgick nämligen

1933 till 13 mot tidigare 1 å 2. Antalet religiöst samvetsömma hade under

en följd av år varit nästan konstant (omkring 20). Regementschefen, som

förmenat, att anledningen till samvetsömhetens allt större spridning till

stor del vore en följd av den ytliga handläggning av ifrågavarande ärenden,

som i allmänhet syntes bestås av inskrivningsmyndigheterna, har rekommenderat

införandet av ett frågesystem att föreläggas den samvetsömme

och hans intygsgivare till besvarande. Frågorna, upptagna å särskilda

formulär, borde utarbetas av härför särskilt lämpliga, i psykolo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. I * * 4 7

giska oell etiska frågor kunniga personer. — Chefen för norra arméfördelningen

har sedermera överlämnat denna skrivelse till Kungl. Majit.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande över chefens för Jämtlands fältjägarregemente

skrivelse anfört, bland annat, att det av honom framlagda

förslaget mera syntes syfta till en kontroll av de avgivna förklaringarnas

sanningsenlighet än till en psykologisk analys av samvetsbetänkligheternas

art. Det syntes därför medicinalstyrelsen lämpligt, alt för den vägledning,

som de föreslagna formulären avsåge att åvägabringa, i första

hand praktisk juridisk sakkunskap borde anlitas. Det torde emellertid

kunna starkt ifrågasättas, huruvida ett utfyllande av detaljerade på förhand

kända frågeformulär vore ägnat att i avsett syfte klargöra fallet.

Styrelsen holle före, att den utredning, som vid inskrivningsförrättningen

stöde att vinna utöver vad ansökningshandlingarna meddelade, under alla

förhållanden måste bliva skäligen ofullständig. Tyngdpunkten borde förläggas

till utredning, som inskrivningsrevisionens ordförande ägde verkställa.

Ytterligare ett hithörande spörsmål har anmälts för Kungl. Majit. I

en promemoria den 9 januari 1934 har chefen för lantförsvarets kommandoexpedition

framhållit svårigheterna att bereda arbetstillfällen åt

de alltmera stigande kontingenterna samvetsömma värnpliktiga samt

ifrågasatt dels en återgång till den tidigare lagstiftningen med

hänsynstagande allenast till de religiöst samvetsömma, dels ock en utvidgning

av bestämmelserna rörande civilt arbete, så att sådant arbete

skulle kunna få utföras icke blott för statens räkning utan jämväl i vissa

fall för kommunala ändamål.

Chefen för generalstaben har instämt i de sålunda anförda synpunkterna.

Kungl. Majit har enligt vad utskottet inhämtat hittintills icke tagit

ställning till vad som anförts i ovan omnämnda skrivelser från militära

myndigheter.

I fråga örn antalet värnpliktiga, vilka under åren från och med 1926,

då gällande lag trätt i kraft, till och med 1933, det senaste för vilket full
ständiga

uppgifter för närvarande föreligga, beviljats tillstånd att full
göra

tjänstgöring enligt bestämmelserna i 1 § av förevarande lag, får

utskottet hänvisa till följande tabell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 • Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Uppgifter angående s. k. samvetsömma värnpliktiga.

Civilarbetare, S

lb)

Övriga, § 1 a)

Summa

År

av reli- giösa skäl

av etiska

skäl

summa

av reli- giösa skäl

av etiska

skäl

summa

av reli- giösa skäl

av etiska

skäl

Summa

1926

287

7

294

101

i

102

388

8

396

1927

268

3

271

64

i

65

332

4

336

1928

413

16

429

72

3

75

485

19

504

1929

383

8

391

61

1

62

444

9

453

1930

428

29

457

52

1

53

480

30

510

1931

432

106

538

49

—

49

481

106

587

1932

449

149

598

39

3

42

488

152

640

1933

540

270

810

1

—

1

541

270

811

Utskottet. Av vad här ovan anförts framgår, att av olika militära myndigheter

framställda förslag till ändringar beträffande nu gällande bestämmelser

rörande samvetsömma värnpliktiga och deras tjänstgöring för närvarande

äro föremål för Kungl. Martts bedömande. Utskottet finner sig hava

anledning förvänta, att Kungl. Majit i samband med behandlingen avnämnda

framställningar kommer att taga under övervägande de åtgärder,

vilka kunna vara erforderliga för att bereda ökad möjlighet att vid

bedömandet av värnpliktigas ansökningar av det slag, varom bär är fråga,

skilja de fall, då samvetsbetänkligheterna grunda sig på en ärlig och

varaktig övertygelse, från fall av annan art. Med hänsyn till vad sålunda

anförts finner utskottet skäl icke föreligga för riksdagen att i anledning

av nu ifrågavarande motioner göra någon framställning i ämnet till

Kungl. Majit.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motioner, lilli och lii 223, icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1934.

På andra lagutskottets vägnar!

K. G. WESTMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

9

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från törsta kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Sam Larsson, Gustaf

Tamm, P. Sandström, Norman och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Hage, Wallerius, Olovson i Västerås, Holmström,

Hansson i Trollhättan, Gardell i dahns, Molander och Sandberg.

Reservation

av herrar Frändén, Gustaf Tamm, P. Sandström, Wallerius och Holmström,

vilka under hänvisning till motionerna i ärendet anfört följande:

Som av ittskottets utlåtande framgår, ha olika militära myndigheter

framställt förslag till ändringar beträffande nu gällande bestämmelser

rörande s. k. samvetsömma värnpliktiga och deras tjänstgöring, vilka

förslag, så vitt känt är, ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med hänsyn till den ökade omfattning, vari ansökningarna örn befrielse

från värnpliktens fullgörande i vanlig ordning särskilt från de s. k. etiskt

samvetsömma under den senare tiden förekommit och de uppenbara missbruk,

som därvid yppat sig, anse vi en skrivelse i ämnet till Kungl. Majit

vara synnerligen påkallad och hemställa därför, att riksdagen måtte besluta,

att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn snara

åtgärder i syfte att undanröja de uppenbara brister,

som vidlåda lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktens fullgörande i

vanlig ordning, ävensom rörande bestämmelser örn

straffpåföljd för den, som obehörigt utnyttjar lagens

föreskrifter eller lämnar medhjälp därtill.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. g sami. 2 avd. Nr 30.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.