Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om offentlig arbetsförmedling, dels ock i ämnet väckta motioner.

1934-05-17 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:39, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om offentlig arbetsförmedling, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om offentlig arbetsförmedling, dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 januari 1934 till riksdagen avlämnad proposition, nr 40,

Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 12 januari 1934, föreslagit riksdagen

att dels antaga vid propositionen fogat, här nedan infört förslag till lag

örn offentlig arbetsförmedling, dels ock att till offentliga arbetsförmedlingen

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 290,000 kronor.

Propositionen har, utom vad angår anslag till offentliga arbetsförmedlingen,

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

följande med anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 294 av fröken Hesselgren och herr Bergström samt

inom andra kammaren

nr 528 av fru Nordgren m. fl. och

nr 538 av herr Spångberg m. fl.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen framlagda

lagförslaget, ävensom i fråga örn de skäl, vilka motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna I: 294 och II: 538.

Nuvarande organisation och gällande bestämmelser.

I propositionen lämnas följande redogörelse för den offentliga arbetsförmedlingens

nuvarande organisation och för gällande bestämmelser örn statsbidrag

till sagda förmedling:

»Den svenska offentliga arbetsförmedlingen har framvuxit ur och upprätthålles

alltjämt genom rent frivilliga åtgöranden från olika kommunalsamfunds

sida, närmast landsting och vissa större städer.

I samtliga län med undantag för Malmöhus län finnas länsanstalter för

ändamålet, till vilka äro knutna avdelningskontor och ombud. I Malmöhus

län hava på kommunalt initiativ upprättats självständiga anstalter dels i städerna

Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trälleberg och Eslöv,

dels ock i Skurups och Svedala köpingar samt Vellinge municipalsamhälle.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 39. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Särskilda kommunala anstalter finnas dessutom i Stockholm, Göteborg och

Norrköping.

För närvarande finnas sammanlagt 37 huvudkontor och 100 avdelningskontor.

Antalet ombud, som är i hög grad växlande, kan för närvarande uppskattas

till omkring 750. Ombuden hava till uppgift att å orter, där förmedlingsverksamheten

är mindre omfattande, fullgöra de uppgifter, som eljest

åligga arbetsförmedlingskontoren.

De senaste årens utveckling har kännetecknats av en strävan mot specialisering

av verksamheten. Särskilt har denna strävan gjort sig gällande med

avseende å förmedlingen inom sjömansyrket. För denna finnas sålunda för

närvarande upprättade specialkontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg;

särskilda sjömansförmedlingsombud finnas dessutom å andra orter,

varjämte å ytterligare platser sjömansförmedling är anordnad i direkt samband

med den övriga förmedlingen.

I Stockholm och åtskilliga andra orter är härutöver anordnad särskild ungdomsförmedling.

Varje arbetsförmedlingsanstalt, filialkontor och ombud har i första hand

och huvudsakligen att ombesörja den lokala arbetsförmedlingen. För sådant

ändamål upprättas förteckningar över anmälda lediga platser och arbetssökande

inom olika yrken, vilka förteckningar vanligen anslås å förmedlingskontoren

och å närmast belägna orter eller publiceras i ortspressen. Korrespondensen

mellan länskontoren å ena sidan samt filialkontoren och ombuden å

den andra sker i allmänhet per telefon.

För underlättande av platsförmedlingen länen emellan hava närbelägna län

sammanförts till s. k. arbetsförmedlingsdistrikt.

Finansiellt uppbäres den offentliga arbetsförmedlingen huvudsakligen genom

anslag från respektive landsting och kommuner. Till dessa anslag komma

emellertid statsbidrag enligt särskilt fastställda grunder samt i vissa fall

bidrag från hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser örn statsbidrag återfinnas huvudsakligen i kungörelsen

den 30 juni 1916 (nr 320) angående understöd av statsmedel till befrämjande

och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket med

däri genom kungörelser den 16 maj 1918 (nr 278) och den 15 maj 1931 (nr 99)

gjorda ändringar. Nämnda kungörelse innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Statsbidrag må tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som anordnats av landsting,

hushållningssällskap och kommuner samt andra institutioner, var för

sig eller i förening, under förutsättning att arbetsförmedlingen avser allt

slags arbete för såväl män som kvinnor samt i regel icke medför några särskilda

kostnader för arbetsgivare och arbetare, som anlita densamma, att vid

arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att arbetsgivare erhåller

den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete, vartill han bäst

ägnar sig, att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse bestående

av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant och

dc.ls ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal utses bland

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

arbetsgivare och arbetare, att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen

godkänt arbetssätt och expeditionssystem samt att statistiska uppgifter

rörande verksamheten, i den mån så lämpligen kan ske, ställas till

socialstyrelsens förfogande.

Statsbidrag må erhållas till bestridande av samtliga för arbetsförmedlingen

nödvändiga utgifter för postporto, abonnemang å rikstelefon, telegram

och interurbana telefonsamtal samt tryckning av formulär och blanketter.

Efter prövning i varje särskilt fall kan därjämte erhållas understöd till bestridande

av kostnaderna dels för avlöning av sådan personal, som särskilt

anställts för förmedling av arbete inom vissa yrkesspecialiteter, dels ock

för de särskilda anordningar, som vidtagits för arbetsförmedling för landsbygdens

behov, för samarbetet mellan anstalterna, för anställande i arbete av

värnpliktiga och fast anställt manskap i armén och marinen efter avslutad

militärtjänstgöring samt för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning

åt ungdom. Möjligheten till erhållande av statsbidrag för anordningar

till underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom infördes

först år 1928, därvid emellertid föreskrevs, att för nämnda ändamål finge i

statsbidrag utgå sammanlagt högst 10,000 kronor för budgetår. Denna begränsning

upphävdes genom 1931 års kungörelse.

Statsbidrag kan vidare erhållas till bestridande av kostnader för rese- och

traktamentsersättning, som i anledning av företagen tjänsteresa utbetalats till

tjänsteman vid arbetsförmedlingsanstalt. Storleken av dylikt bidrag bör bestämmas

med ledning av den ersättning, som av vederbörande tjänsteman

uppburits, dock under iakttagande att gottgörelse icke må lämnas med högre

belopp, än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle i motsvarande

fall hava utgått vid resa för förrättning i statens ärenden och icke heller

må utgå enligt förmånligare grunder än dem, vilka gälla för tjänsteman,

som hänförts till rese- och traktamentsklass II C i nämnda reglemente. Statsbidrag

för här avsedda ändamål må sammanlagt utgå med högst 3,000 kronor

för budgetår. Möjligheten till statsbidrag för sagda ändamål infördes

först år 1930. Då stadgades, att högsta statsbidraget för budgetår skulle

utgöra 2,000 kronor. Genom 1931 års kungörelse höjdes detta belopp till

3,000 kronor.

Statsbidrag beviljas och utbetalas årsvis i efterskott. Medan enligt 1916

års kungörelse i dess ursprungliga lydelse statsbidrag skulle beviljas av

Kungl. Majit men utbetalas av socialstyrelsen, ankommer det efter den år

1918 vidtagna kungörelseändringen på socialstyrelsen såväl att bevilja statsbidragen

som att utbetala dem. Ansökan om statsbidrag skall vara ingiven till

socialstyrelsen före den 1 april och vara åtföljd av de handlingar, som erfordras

för prövning av ansökningen.

Socialstyrelsen har att tillse, att de för statsbidrags åtnjutande föreskrivna

villkoren fullgöras.

Vissa bestämmelser örn statsbidrag äro jämväl meddelade i kungörelsen den

30 juni 1916 (nr 319) angående bidrag av statsmedel till täckande av viss del

av resekostnader för medellösa arbetssökande med däri genom kungörelser

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

den 16 maj 1918 (nr 279) och 23 maj 1919 (nr 239) gjorda ändringar. Enligt

denna kungörelse må offentlig arbetsförmedlingsanstalt, som helt eller

delvis förskotterat eller bekostat medellös arbetssökandes resa å järnväg för

tillträdande av honom genom anstalten å annan ort inom riket anvisad anställning,

åtnjuta bidrag av statsmedel till täckande av hälften av berörda

resekostnad under förutsättning att vid resans anträdande överenskommelse

örn anställningen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd,

att kontanta medel icke för ändamålet utbetalats till den arbetssökande utan

järnvägsbiljett (3:dje klassen) för resan tillhandahållits honom genom anstaltens

försorg, att priset för biljetten icke understigit en krona samt under

iakttagande att, därest biljettkostnaden överstigit trettio kronor, överskjutande

del icke må tagas i betraktande vid beräknande av statsbidragets storlek.»

Förslagets tillkomst.

Förslag till lagstadgad reglering av den offentliga arbetsförmedlingen hava

under senare tid vid flera tillfällen avgivits i samband med framläggande av

förslag till införande av arbetslöshetsförsäkring. En sådan försäkring förutsätter

nämligen vid sitt genomförande en väl ordnad offentlig arbetsförmedling.

Sålunda avgav socialförsäkringskommittén år 1922 betänkande med förslag

örn offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor. År

1925 utarbetades inom socialdepartementet förslag i ämnet i anledning av

ifrågasatt lagstiftning angående frivillig arbetslöshetsförsäkring. 1926 års

arbetslöshetssakkunniga avgåvo år 1928 betänkande angående arbetslöshetsförsäkring,

arbetsförmedling och reservarbeten. Betänkandet innehöll två

olika förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Det ena av dessa förslag

var avsett att tillämpas under förutsättning att obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

skulle genomföras och att den offentliga arbetsförmedlingen skulle

bliva bärare av hela den lokala organisationen, medan det andra förslaget var

avsett för det fall, att en frivillig arbetslöshetsförsäkring skulle komma till

stånd och att arbetsförmedlingens uppgifter skulle bliva mera begränsade.

1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avlämnade i januari 1933

en »P. M. rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring m. m.», innehållande bland

annat ett förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Förslaget anslöt

sig nära till det av 1926 års sakkunniga framlagda förslaget, som anknöt

sig till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Nyssnämnda promemoria

finnes i sin helhet intagen såsom bilaga G i propositionen nr 209 till 1933 års

riksdag med förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor m. m.

I samband med framläggande för 1933 års riksdag av förslag angående

arbetslöshetsförsäkring föreslog Kungl. Maj:t i propositionen nr 213, bland

annat, att riksdagen måtte antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag

örn offentlig arbetsförmedling. Särskilda utskottet hemställde i avgivet utlåtande,

nr 21, att riksdagen måtte bifalla ifrågavarande lagförslag. "Utskottets

hemställan i berörda del avslogs av riksdagen, sedan frågan örn införande

av arbetslöshetsförsäkring genom kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

Förslagets innehåll.

Utskottet övergår härefter till att lämna en redogörelse för det av Kungl.

Maj :t i förevarande proposition nr 40 framlagda förslagets irinehåll.

Enligt förslaget, som i huvudsak överensstämmer med fjolårets förslag,

skall offentlig arbetsförmedling äga rum inom varje landstingsområde och i

varje stad, som ej deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting

respektive stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna arbetsförmedlingsanstalt

med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga

platser placerade avdelningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen

bestämmer må för landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting,

kunna anordnas gemensam anstalt, så ock för kommun, som deltager i landsting,

kunna anordnas särskild anstalt.

Tillsyn över den offentliga arbetsförmedlingen utövas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse bestående

av ordförande och minst fyra ledamöter. Styrelsens ordförande ävensom en

suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen

för en tid av fyra år i sänder utses bland personer, vilka icke kunna anses företräda

vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas intressen, övriga ledamöter i

styrelsen jämte suppleanter för dem skola jämväl för en tid av fyra år i sänder

utses av landsting eller stadsfullmäktige, därvid bör iakttagas, att jämnt

antal ledamöter och suppleanter utses, att halva antalet av de sålunda utsedda

kommer att företräda arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen

samt att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i

överläggningar och beslut. Särskilda bestämmelser lämnas i fråga örn rätten

att avsäga sig uppdrag, som nu nämnts.

Länsstyrelsen skall årligen utse en revisor att deltaga i granskningen av

styrelsens förvaltning.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt skall utfärdas av landstinget eller

i fråga örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige. Reglemente

skall för att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Även ändring

i reglemente skall godkännas av nämnda ämbetsverk. Arbetsförmedlingsanstalts

reglemente skall innehålla vissa uppgifter bland annat örn anstaltens

benämning, örn den ort där huvudkontoret skall vara beläget och där styrelsen

skall hava sitt säte, örn styrelseledamöternas antal och grunderna för

styrelsens beslutförhet, örn tiden för styrelsens sammanträden, örn huru revision

av styrelsens förvaltning skall ske och huru den för anstaltens verksamhet

erforderliga personalen skall antagas och entledigas.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor

får icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes

såsom lämplig för befattningen.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet skall avse förmedling av alla slag av

arbete. Förmedlingen sker kostnadsfritt. Örn anstalt efter anmodan genom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, må emellertid kostnaden

härför uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare, men anstalten må, i den mån den därom

äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,

dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla detta till styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa,

varav arbetaren må vara medlem, ävensom till vederbörande kommunala

understödsorgan samt tillsynsmyndigheten över de erkända arbetslöshetskassorna.

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa

sig lagen och de för anstalterna gällande reglementena till efterrättelse samt

att deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. Det ankommer på socialstyrelsen

att fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,

ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas

räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt är skyldig att för den, som av socialstyrelsen

bemyndigats att granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar

och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning

för utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter, som fastställts

av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma, samt för

post-, telegraf- och telefonavgifter.

Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit för

tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning, är anstalten

berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre fjärdedelar

av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris under villkor, att

vid resans anträdande överenskommelse om anställningen var träffad eller

med skäl kunde förväntas komma till stånd, att kontanta medel icke, med

mindre särskilt förhållande påkallat det, för ändamålet tilldelats den arbetssökande

utan biljett tillhandahållits honom genom anstaltens försorg samt att

resekostnaden icke understigit en krona. Ersättning för återresa, då anställning

icke kommer till stånd, må utgå allenast, där särskilda omständigheter

därtill föranleda. Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet

och fog funnits för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för

resekostnaden, bör ersättning av statsmedel icke utgivas.

För andra utgifter än de nu nämnda äger arbetsförmedlingsanstalt, i den

mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade, av statsmedel åtnjuta

ersättning med hälften av det utgivna beloppet. Örn så med hänsyn till särskilt

förhållande prövas skäligt, må Konungen eller den myndighet Konun
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

7

gen bestämmer medgiva, att viss arbetsförmedlingsanstalts utgifter må till

mer än hälften ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer, där så

med hänsyn till särskilt förhållande prövas skäligt, förordna, att med anordningen

förenade kostnader skola till mer än hälften ersättas av statsmedel.

Detsamma skall gälla beträffande kostnader, som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas

samverkan eller av särskilda anordningar för underlättande

av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.

Statsbidrag till arbetsförmedlingsanstalt utbetalas av socialstyrelsen på tid

och sätt, som av Konungen bestämmes.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i lagen eller i anstaltens

reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning, har

socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,

äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända sig

till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande helt

eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat-komma anstalten

till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till sådan

ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis förverkad.

Organisationens omfattning.

I en av socialstyrelsen till 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring

överlämnad utredning rörande utbyggandet av den offentliga arbetsförmedlingen

vid en försäkring omfattande bland annat lant- och skogsarbetare på

sådant sätt, att arbetsförmedlingen komme att omspänna hela riket och möjliggöra

prövning av arbetsvilligheten, varhelst en försäkrad uppehälle sig,

anförde styrelsen bland annat följande.

Den offentliga arbetsförmedlingens samtliga utgifter hade under år 1931

uppgått till omkring 1,103,800 kronor. Den effektivisering av de redan befintliga

arbetsförmedlingskontoren, som komme att erfordras vid genomförd

arbetslöshetsförsäkring, syntes föranleda ett väsentligt överskridande av denna

kostnadsram. Några exakta beräkningar läte sig icke genomföra, men

styrelsen föreställde sig, att man hade att räkna med ungefär 75 procent ökning.

Kostnaderna för nuvarande kontor kunde därför uppskattas till 1,800,000

kronor för år. .

Antalet nya avdelningskontor, som komme att bliva behövliga, syntes tills

vidare kunna beräknas till 103. De årliga utgifterna för dessa kontor kunde i

avrundat tal beräknas till 500,000 kronor. Antalet ombud kunde uppskattas

till omkring 1,300. Kostnaderna för ombuden kunde icke med säkerhet beräknas,

men syntes kunna i genomsnitt upptagas till 300 kronor per år. Utgifterna

för samtliga ombud kunde därför beräknas till ungefär 400,000 kronor

per år.

De sammanlagda kostnaderna för arbetsförmedlingen uppskattade socialstyrelsen

i enlighet härmed till (1,800,000 + 500,000 + 400,000) 2,700,000 kronor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

för år. Styrelsen anförde emellertid, att man under den första tiden härutöver

hade att räkna med extraordinära kostnader för den nya organisationens uppbyggande,

vilka kostnader uppskattats till 100,000 kronor för år.

Omorganisation av arbetsförmedlingen, därest arbetslöshetsförsäkring icke

införes.

I årets proposition har departementschefen lämnat en redogörelse för en

av socialstyrelsen gjord utredning angående vissa frågor, sammanhängande

med spörsmålet örn genomförande av en omorganisation av arbetsförmedlingen,

även örn ett nytt förslag örn införande av arbetslöshetsförsäkring icke

skulle av 1934 års riksdag bifallas. Socialstyrelsen har i sådant hänseende

tillstyrkt, att en omorganisation genomfördes i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som innefattades i det till fjolårets riksdag avlåtna lagförslaget.

Departementschefen ansluter sig till vad socialstyrelsen i denna fråga anfört.

. Departementschefen.

Departementschefen har i årets proposition anfört bland annat följande:

»Nödvändigheten av en omorganisation av arbetsförmedlingen, därest en

arbetslöshetsförsäkring införes, är uppenbar. Jag har icke funnit anledning

att frångå min uppfattning örn sättet för genomförandet av en sådan organisation.

Jag förordar sålunda, att fjolårets lagförslag, vilket oförändrat tillstyrktes

av utskottet, ånyo underställes riksdagens prövning. Allenast på ett

par punkter har jag funnit skäl att föreslå ändringar, nämligen i fråga örn

rätt för kommun, som deltager i landsting, att anordna självständig arbetsförmedlingsanstalt

samt örn statsbidragsbestämmelserna. Beträffande den

blivande organisationens omfattning anser jag fortfarande, att socialstyrelsens

ar 1932 gjorda kalkyler böra fa anses hållbara. Jag understryker emellertid

ånyo, att utbyggnad av förmedlingsorganisationen givetvis bör ske endast

i den man sa pakallas med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens utveckling

eller eljest.

Vid fullt utbyggd organisation av arbetsförmedlingen skulle årskostnaderna,

sedan en arbetslöshetsförsäkring införts, enligt den av socialstyrelsen gjorda

beräkningen komma att uppgå till omkring 2,700,000 kronor. Av detta

belopp beräknas två tredjedelar eller 1,800,000 kronor komma att utgå i

statsbidrag. Såsom framgår av propositionen nr 38, föreslår jag i likhet med

föregående år, att de större arbetsgivarna förpliktas att årligen i efterskott

erlägga en avgift av 3 kronor per årsarbetare. Av det därigenom inflytande

beloppet skulle så stor andel, som motsvarar statens omkostnader för den offentliga

arbetsförmedlingen, dock högst två tredjedelar, användas till bestridande

av dessa omkostnader. Då i arbetsgivarbidrag beräknats inflyta sammanlagt

2,700,000 kronor, innebär detta, att staten skulle erhålla ersättning

för alla sina kostnader för den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt förslaget

skulle arbetsgivarbidragen första gången erläggas under år 1936.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

9

I sitt utlåtande nr 37 har utskottet i huvudsak tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag

om införande av arbetslöshetsförsäkring. Med hänsyn härtill vill utskottet

tillstyrka, att en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen

nu vidtages, så att densamma blir i stånd att fylla sina viktiga funktioner i

försäkringssystemet.

I fråga örn sättet för genomförandet av omorganisationen kan utskottet i likhet

med särskilda utskottet vid fjolårets riksdag tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag

om införande av skyldighet för landstingen och de städer, som icke deltaga

i landsting, att organisera den offentliga arbetsförmedlingen. Beträffande

den omfattning, som är avsedd att givas åt den blivande organisationen i

samband med införandet av arbetslöshetsförsäkring, har utskottet icke något

att invända. Utskottet vill emellertid erinra örn att utskottet i sitt utlåtande nr

37 avstyrkt Kungl. Maj:ts förslag örn uttagande av vissa arbetsgivarbidrag.

Vid bifall härtill komma statens kostnader för arbetsförmedlingen, som av

departementschefen beräknats stiga till omkring 1,800,000 kronor vid fullt

genomförd nyorganisation, att slutgiltigt stanna å statsverket.

Utskottet anser väl i likhet med departementschefen, att en omorganisation

av arbetsförmedlingen i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget

bör göras även utan samband med införande av en arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet finner sig emellertid sakna anledning att närmare beröra de

jämkningar i förslaget, som under nämnda förutsättning torde böra vidtagas.

I fråga om lagstiftningens detaljer kan utskottet i huvudsak godkänna

Kungl. Maj:ts förslag. På ett par punkter har utskottet emellertid ansett sig

böra föreslå ändring i propositionen. Redogörelse härför ävensom för de förslag,

som framställts i de med anledning av propositionen väckta motionerna,

kommer att lämnas vid de särskilda paragraferna. I den mån dessa icke i

det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan erinran.

3 §.

I anledning av det vid fjolårets riksdag framlagda lagförslaget yrkades i de

likalydande motionerna I: 317 och II: 490, att i 3 § i lagen örn offentlig arbetsförmedling

måtte intagas en bestämmelse örn att bland såväl arbetsgivarnas

som arbetarnas ledamöter respektive suppleanter i arbetsförmedlingsanstalts

styrelse borde finnas en kvinna.

Särskilda utskottet yttrade härom följande:

»Det i motionerna I: 317 och II: 490 gjorda yrkandet om att i lagen skall

intagas bestämmelse, att bland de styrelseledamöter och suppleanter, som skola

företräda arbetsgivarnas och arbetarnas intressen, böra finnas kvinnor, avstyrkes

av utskottet. Det skulle säkerligen i många fall visa sig vara förenat med

svårigheter att finna kvinnliga arbetsgivarrepresentanter. Ett dylikt val

torde ej heller vara föranlett av nödvändiga praktiska behov. Utskottet anser

det därför ej vara lämpligt, att föreskrift om val av kvinna meddelas i lagen,

men vill samtidigt uttala, att det i många fall torde vara fördelaktigt, att i

styrelsen för arbetsförmedlingsanstalt inväljes en eller flera kvinnor.»

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

I de vid årets riksdag avgivna likalydande motionerna I: 294 och II: 528

yrkas, att i förevarande paragraf måtte införas en bestämmelse örn att i styrelsen

för arbetsförmedlingsanstalt bör finnas en eller flera kvinnor.

I likhet med motionärerna anser utskottet det vara synnerligen önskvärt, örn

i styrelsen för arbetsförmedlingsanstalt inväljes en eller flera kvinnor. Behovet

av kvinnligt inslag i styrelsen lärer särskilt komma att framträda, därest

det i propositionen omnämnda, av internationella arbetskonferensen antagna

förslaget till konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

skulle komma att ratificeras av vårt land.

Enligt gällande lagstiftning äro kvinnor emellertid principiellt jämställda

med män beträffande val till skilda befattningar. Ehuru utskottet instämmer

med motionärerna i fråga örn önskvärdheten av kvinnliga styrelseledamöter,

kan utskottet därför icke finna, att något behov förefinnes av att detta

utsäges i lagtexten. Avsikten kan nämligen icke vara att för en eller flera

platser i styrelsen skapa ett privilegium för kvinnor.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet avstyrka bifall till

det i motionerna gjorda yrkandet.

8 §.

I motionen 11:538 yrkas, att tredje och fjärde styckena i denna paragraf

måtte utgå.

I ifrågavarande delar av paragrafen avhandlas arbetsförmedlingsanstalts

verksamhet under pågående arbetskonflikt, varjämte viss uppgiftsskyldighet

föreskrives för anstalt, därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete.

Då arbetsförmedlingens verksamhet icke består i att anställa arbetssökande

utan endast i att anvisa vederbörande tillgängligt arbete, är det nödvändigt,

att förmedlingen bibehålies neutral i förhållande till stridande parter å arbetsmarknaden.

Bestämmelserna i tredje stycket giva enligt utskottets uppfattning

uttryck åt denna princip. Den i fjärde stycket föreskrivna uppgiftsskyldigheten

lärer få anses erforderlig ur kontrollsynpunkt.

Utskottet avstyrker förty bifall till det i motionen gjorda yrkandet.

10 §.

I 2 mom. finnas bestämmelser angående statsbidrag till arbetsförmedlingsanstalt,

som bekostat resa, vilken arbetssökande företagit för tillträdande av

honom å annan ort inom riket anvisad anställning.

Arbetsförmedlingsanstalt bör givetvis icke bekosta resa för arbetssökande

i annat fall än då denne uppenbarligen saknar erforderliga medel. Utskottet

förordar sådan jämkning i lagtexten, att det utsäges, att statsbidrag till

resekostnad icke må utgå annat än under nämnda förutsättning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

11

I 3 mom. meddelas bestämmelser ang. statsbidrag till andra utgifter än som

i 1 och 2 mom. omnämnts. Enligt fjolårets förslag skulle det generella statsbidraget

utgå med hälften av sådana utgifter, som varit av behovet påkallade.

Enligt Kungl. Maj :ts beprövande skulle förhöjt statsbidrag kunna utgå för utgifter

till vissa specialanordningar.

I årets proposition har departementschefen efter förslag av socialstyrelsen

förordat, att jämväl det generella statsbidraget skulle, om så med hänsyn till

särskilt förhållande prövades skäligt, kunna utgå med större andel än hälften

av arbetsförmedlingsanstalts utgifter. Departementschefen har motiverat förslaget

med nödvändigheten av att befordra utvecklingen särskilt i de norrländska

länen, utan att landstingen där oskäligt betungades utöver deras nuvarande

utgifter för arbetsförmedlingen. Vidare föreslås i årets proposition,

jämväl efter förslag av socialstyrelsen, att rätten att medgiva förhöjning såväl

i det generella statsbidraget som i statsbidraget till specialanordningar borde

tillerkännas ej blott Konungen utan även den myndighet, som Konungen bestämde.

Socialstyrelsen hade härom yttrat, att betydande fördelar vore förenade

med en sådan anordning, att tillsynsmyndigheten själv finge besluta om

förhöjt statsbidrag och på grund härav redan på ett tidigt stadium av förhandlingar

med anstaltsstyrelserna kunde meddela dem besked örn det statsbidrag,

som skulle kunna påräknas för ifrågasatta åtgärder. Redan enligt gällande

statsbidragsbestämmelser hade styrelsen tillerkänts befogenhet att besluta örn

beviljande av statsbidrag. Departementschefen yttrar örn den föreslagna anordningen,

att därigenom bland annat vunnes, att Kungl. Maj:t i administrativ

väg kunde, allteftersom förhållandena funnes därtill föranleda, lämna särskilda

föreskrifter örn de förutsättningar, som skulle vara uppfyllda, för att

högre statsbidrag måtte kunna utgå, och den utsträckning, i vilken sådant

statsbidrag måtte kunna beviljas.

Utskottet har för sin del icke något att erinra emot förslaget, att det generella

statsbidraget skall med hänsyn till särskilda förhållanden kunna utgå

med större andel än hälften av arbetsförmedlingsanstalts utgifter. De omständigheter,

som främst torde böra tagas i betraktande vid fråga örn förhöjt statsbidrag,

äro enligt utskottets mening länets utsträckning och landstingsskattens

höjd.

Vad däremot beträffar förslaget, att Konungen skulle kunna till viss myndighet

delegera rätten att bestämma örn rätt till förhöjt statsbidrag, anser sig

utskottet icke kunna tillstyrka detsamma. I de fall, då riksdagen medgivit

rätt för Konungen att bestämma om förhöjning i eljest utgående statsbidrag

till visst ändamål, kan riksdagen med ledning av statsrådsprotokollen granska

det sätt, varpå fullmakten begagnats och, där så anses påkallat, lämna

erforderliga anvisningar. Utskottet anser icke lämpligt, att rätten att medgiva

förhöjt statsbidrag överlämnas till ämbetsverk.

I anslutning härtill förordar utskottet en jämkning i förevarande moment.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottets

hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A.

att riksdagen, med förklarande att det vid ifrågavarande

proposition fogade förslaget till lag om offentlig arbetsförmedling

ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,

må för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om offentlig arbetsförmedling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Offentlig förmedling av arbetsanställning skall, i enlighet med bestämmelserna

i denna lag, vara anordnad inom varje landstingsområde och i varje stad,

som icke deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting och

stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna en arbetsförmedlingsanstalt

med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga platser förlagda

avdelningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen bestämmer må för

landstingsområde och stad, som här avses, kunna anordnas gemensam anstalt,

så ock för kommun, som deltager i landsting, kunna anordnas särskild anstalt.

De olika arbetsförmedlingsanstalterna skola, på sätt Konungen bestämmer,

samverka med varandra.

2 §■

Över den offentliga arbetsförmedlingen har socialstyrelsen att, på sätt i

denna lag föreskrives, utöva tillsyn.

3 §•

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse, bestående

av, förutom ordförande jämte suppleant för honom, minst fyra ledamöter jämte

suppleanter till lika antal.

Styrelsens ordförande och suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter

samråd med socialstyrelsen för en tid av fyra år i sänder utses bland personer,

vilka icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas

intressen; och skall underrättelse örn deras fullständiga namn och bostad,

så fort ske kan, meddelas socialstyrelsen.

övriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dem utses för en tid av

fyra år i sänder av landstinget eller stadsfullmäktige. Därvid bör iakttagas.:

att ett jämnt antal ledamöter utses;

att halva antalet av de sålunda utsedda jämte suppleanter kan anses företräda

arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen; samt

att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Styrelsen utser en av sina ledamöter att vara kassaförvaltare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr S9.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i

överläggningar och beslut.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller

tjänsteman, vilken av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, eller

den, vilken under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som ledamot, eller den,

vilken eljest uppgiver förhinder, som godkännes, i fråga örn ordförande av

länsstyrelsen och i fråga örn annan ledamot av vederbörande valkorporation.

''Ändå att tid, för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit vald, ej gått till

ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Ävgår någon före utgången av den tid, uppdraget omfattar, utses i hans ställe

ny ledamot eller suppleant för den återstående tiden.

5 §.

Länsstyrelsen utser årligen lämplig person att såsom revisor å statens vägnar

deltaga i granskningen av styrelsens för arbetsförmedlingsanstalt förvaltning.

6 §.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt antages av landstinget eller, i fråga

örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige och skall för att

bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Ändring i reglemente skall jämväl

godkännas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalts reglemente skall angiva:

1) anstaltens benämning;

2) den ort, där huvudkontoret skall vara beläget och styrelsen skall hava

sitt säte;

3) styrelseledamöternas antal och grunderna för styrelsens beslutförhet;

4) tid för styrelsens sammanträden;

5) det sätt, på vilket kallelse till styrelsesammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till styrelseledamöternas kännedom, ävensom den tid före

sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

6) huru protokoll vid styrelsesammanträde skall föras;

7) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras

fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

8) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; samt

9) huru den för anstaltens verksamhet erforderliga personalen skall antagas

och entledigas.

7 §.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor

må icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes

såsom lämplig för befattningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.

Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att, örn anstalt efter anmodan genom

annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför

må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande

arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag

till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den därom

äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,

dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala

understödsorgan samt, örn arbetaren är medlem av erkänd arbetslöshetskassa,

till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten över de erkända

arbetslöshetskassorna.

9 §•

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa sig

denna lag och för anstalterna gällande reglementen till efterrättelse samt att

deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. På socialstyrelsen ankommer att

fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,

ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som av socialstyrelsen bemyndigats

granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar

tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter

rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

10 §.

1 mom. Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta

ersättning för nödvändiga utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter,

som fastställts av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma,

samt för post-, telegraf- och telefonavgifter.

2 mom. Har arbetsförmedlingsan- 2 morn. Har arbetsförmedlingsanstalt

bekostat resa, som arbetssökande stalt i fall, då arbetssökande uppen
-

företagit för tillträdande av honom å

annan ort inom riket anvisad anställning,

är anstalten berättigad att därför

av statsmedel erhålla ersättning

med tre fjärdedelar av kostnaden för

barligen saknar erforderliga medel,

bekostat resa, som arbetssökande företagit

för tillträdande av honom å annan

ort inom riket anvisad anställning,

är anstalten berättigad att där
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

resa å plats med lägsta biljettpris, för av statsmedel erhålla ersättning

under villkor: med tre fjärdedelar av kostnaden för

resa å plats med lägsta biljettpris,

under villkor:

a) att vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad

eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;

b) att kontanta medel icke, med mindre särskilt förhållande påkallat det, för

ändamålet tilldelats den arbetssökande, utan biljett tillhandahållits honom genom

anstaltens försorg; samt

c) att resekostnaden icke understigit en krona.

Ersättning för återresa, då anställning icke kommit till stånd, må utgå allenast,

då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits för

att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden, bör

ersättning av statsmedel icke utgå.

3 mom. För andra utgifter än sådana,

som i 1 och 2 mom. avses, äger

arbetsförmedlingsanstalt, i den mån

de kunna anses hava varit av behovet

påkallade, av statsmedel åtnjuta ersättning

med hälften av det utgivna

beloppet. Om så med hänsyn till särskilt

förhållande prövas skäligt, må

Konungen eller den myndighet Konungen

bestämmer medgiva, att viss

arbetsförmedlingsanstalts utgifter må

till mer än hälften ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete

inom viss verksamhetsgren eller åt

visst slag av arbetssökande särskild

anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen eller

den myndighet Konungen bestämmer,

där så med hänsyn till särskilt

förhållande prövas skäligt, förordna,

att de med anordningen förenade kostnaderna

skola till mer än hälften ersättas

av statsmedel. Lag samma

vare beträffande kostnader, som föranledas

av arbetsförmedlingsanstalternas

samverkan eller av särskilda

anordningar för underlättande av yrkesval

och för arbetsanvisning åt ungdom.

3 mom. För andra utgifter än sådana,

som i 1 och 2 mom. avses, äger

arbetsförmedligsanstalt, i den mån de

kunna anses hava varit av behovet påkallade,

av statsmedel åtnjuta ersättning

med hälften av det utgivna beloppet.

Örn så med hänsyn till särskilt

förhållande prövas skäligt, må

Konungen medgiva, att viss arbetsförmedlingsanstalts

utgifter må till

mer än hälften ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete inom

viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande särskild anordning

finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen, där

så med hänsyn till särskilt förhållande

prövas skäligt, förordna, att de

med anordningen förenade kostnaderna

skola till mer än hälften ersättas

av statsmedel. Lag samma vare beträffande

kostnader, som föranledas

av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan

eller av särskilda anordningar

för underlättande av yrkesval och för

arbetsanvisning åt ungdom.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 §•

Statsbidrag utbetalas av socialstyrelsen på tid och sätt, som av Konungen

bestämmes.

12 §.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i denna lag eller i anstaltens

reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning,

har socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,

äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända

sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande

helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma anstalten

till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till sådan

ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis förverkad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935, dock att, i den mån så erfordras

för lagens ikraftträdande nämnda dag, 3 och 6 §§ jämväl före nämnda dag

skola lända till efterrättelse.

Genom denna lag upphävas kungörelsen den 30 juni 1916 (nr 319) angående

bidrag av statsmedel till täckande av viss del av resekostnader för medellösa

arbetssökande ävensom kungörelsen samma dag (nr 320) angående understöd

av statsmedel till befrämjande och organiserande av den offentliga

arbetsförmedlingen i riket.

B.

att de i anledning av ifrågavarande proposition väckta motionerna

av

fröken Hesselgren och herr Bergström (I: 294) ävensom fru

Nordgren m. fl. (II: 528) samt

herr Spångberg m. fl. (II: 538),

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 37.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89. Reservationer.

17

Reservationer:

l:o) av herrar Magnusson i Skövde, Gustaf Tamm, P. Sandström, Karl

Bodin och Sandström i Nyland, vilka anfört:

»Det av utskottet tillstyrkta förslaget till omorganisation av den offentliga

arbetsförmedlingen utgår från den förutsättning, att det i utskottets utlåtande

nr 37 tillstyrkta förslaget örn införande av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring

komme att av riksdagen bifallas. I en vid utskottets nämnda

utlåtande fogad reservation hava vi emellertid förklarat oss anse, att utskottet

bort avstyrka förslaget om arbetslöshetsförsäkring.

Av förevarande proposition nr 40 framgår, att departementschefen låtit genom

socialstyrelsen verkställa en särskild utredning angående behovet av och

möjligheterna till omorganisation av arbetsförmedlingen, för den händelse att

nytt förslag örn införande av arbetslöshetsförsäkring icke skulle av riksdagen

bifallas. På grundval av vad som framkommit vid utredningen har departementschefen

ansett sig kunna tillstyrka en sådan omorganisation i huvudsaklig

överensstämmelse med det i propositionen framlagda förslaget.

Beträffande de jämkningar i förslaget, som erfordras under den angivna

förutsättningen, framhåller departementschefen främst frågan om bestämmandet

av det generella statsbidragets storlek. Då arbetsförmedlingens organisation

givetvis icke komme att få samma omfattning som örn en arbetslöshetsförsäkring

införts, skulle kommunerna kunna antagas göra en betydande

vinst i förhållande till sina nuvarande utgifter, därest det generella statsbidraget

bestämdes till hälften av arbetsförmedlingsanstalternas utgifter. Departementschefen

ansluter sig därför till ett av socialstyrelsen framlagt förslag,

att det generella statsbidraget skulle bestämmas till en tredjedel av utgifterna.

Vid sådant förhållande komme kommunernas utgifter att bliva av

ungefärligen samma storleksordning som för närvarande, medan den genom

omorganisationen uppkommande kostnadsökningen komme att falla å statsverket.

Vid bifall till förslaget örn rätt att förhöja det generella statsbidraget

skulle kostnaderna för en första utbyggnad av organisationen kunna beräknas

komma att fördela sig med 748,000 kronor på kommunala myndigheter och

580,000 kronor på staten. År 1932 uppgingo de kommunala utgifterna för

arbetsförmedlingen till 860,725 kronor, medan statsverkets andel utgjorde

258,575 kronor.

Departementschefen förordar vidare, att den i 8 § sista stycket föreskrivna

skyldigheten att anmäla fall av arbetsvägran till styrelsen för den erkända

arbetslöshetskassa, varav arbetaren må vara medlem, ävensom till tillsynsmyndigheten

över de erkända arbetslöshetskassorna måtte, därest arbetslöshetsförsäkring

icke införes, utbytas emot ett stadgande örn skyldighet för arbetsförmedlingsanstalt

att biträda vid social försäkringsverksamhet.

I likhet med departementschefen anse vi för vår del övervägande skäl tala

för att en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen nu genomföres,

även örn arbetslöshetsförsäkring icke införes. Emot det föreslagna sättet för

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. % avd. Nr 89. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. Reservationer.

genomförande av omorganisationen hava vi icke någon erinran att göra. Beträffande

lagstiftningens detaljer hava vi ej ansett oss böra göra andra erinringar

än som framgår av att vi ansluta oss till vad utskottet anfört under

10 § i förslaget. De av departementschefen — under förutsättning att arbetslöshetsförsäkring

icke införes -— förordade jämkningarna i förslaget anse vi

befogade.

I fråga om de i anledning av propositionen väckta motionerna kunna vi ansluta

oss till vad utskottet anfört.

Med hänsyn till vad vi sålunda anfört anse vi, att utskottet bort tillstyrka

följande lydelse av 8 § och 10 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetsförmedling.

8 §.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.

Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att, om anstalt efter anmodan

genom annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför

må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande

arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag

till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den därom

äger kännedom, lämna upplysning huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,

dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala

understödsorgan.

Arbetsförmedlingsanstalt är pliktig att inom sitt verksamhetsområde biträda

vid social försäkringsverksamhet.

10 §.

3 mom. För andra utgifter än sådana, som i 1 och 2 mom. avses, äger arbetsförmedlingsanstalt,

i den mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade,

av statsmedel åtnjuta ersättning med en tredjedel av det utgivna beloppet.

Örn så med hänsyn till särskilt förhållande prövas skäligt, må Konungen

medgiva, att viss arbetsförmedlingsanstalts utgifter må till mer än en

tredjedel ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas

skäligt, förordna, att de med anordningen förenade kostnaderna skola till

mer än en tredjedel ersättas av statsmedel. Lag samma vare beträffande kostnader,

som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av

särskilda anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning

åt ungdom.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. Reservationer.

19

2:o) av herrar K. G. Westman och Johanson i Hallagården, vilka

a) i anslutning till den reservation, som de avgivit vid utskottets utlåtande

nr 37, ansett, att utskottets å sid. 9 intagna principmotivering bort erhålla följande

lydelse:

»Av den utredning rörande omorganisation av arbetsförmedlingen, därest

arbetslöshetsförsäkring icke införes, som verkställts av socialstyrelsen och införts

i propositionen å sid. 20 ff., framgår, att en utbyggnad av arbetsförmedlingen

under de närmaste åren avses att äga rum med ett tjugutal nya kontor

och lika många fasta ombud. Under denna förutsättning och under förutsättning

tillika, att statsbidragsbestämmelserna ändrades på sådant sätt, att för

utgifter, som avses i 10 § 3 mom. i lagförslaget, statsbidrag skulle utgå med

en tredjedel av det utgivna beloppet, med befogenhet för Kungl. Maj :t att, där

så med hänsyn till särskilt förhållande prövades skäligt, förordna, att statsbidrag

skulle utgå med större andel än en tredjedel, skulle kostnaderna för arbetsförmedlingen

kunna beräknas uppgå till sammanlagt omkring 1,328,000

kronor och fördela sig med 580,000 kronor på staten och med 748,000 kronor å

kommunala myndigheter.

Av den utredning, som i ärendet föreligger, har utskottet ej blivit övertygat,

att det kan anses erforderligt, att en utbyggnad av arbetsförmedlingen genomföres

i den omfattning, som socialstyrelsen föreslagit. Utbyggnaden synes,

därest den företages på mest ändamålsenliga sätt, kunna inskränkas till hälften

av den föreslagna eller tio nya kontor och tio fasta ombud. En dylik nedskärning

av den föreslagna nya organisationen skulle ur kostnadssynpunkt

vara av betydelse.»

b) ansett, att utskottet bort tillstyrka den lydelse av 8 § och 10 § 3 mom. i

lagen örn offentlig arbetsförmedling, som framgår av den under l:o) intagna

reservationen.

3:o) av herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Forslund, Magnusson i Kalmar,

Hage, Olovson i Västerås och Lindberg i Stockholm, vilka — under åberopande

av vad i propositionen anförtö — förklarat sig anse, att utskottet bort tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag till lydelse av 10 § 3 mom. i lagen örn offentlig

arbetsförmedling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:296 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 40 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling, dels ock i ämnet väckta motione a1 i texten