Andra lagutskottets utlåtande Nr 4
1934-02-07 · 3 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1934:4, Andra lagutskottets utlåtande Nr 4
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
5
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1934 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss
ändring i lagen örn arbetarskydd.
T en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 285,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Karlsson i Grängesberg m. fl
hemställt, att riksdagen måtte besluta vidtaga den ändringen i lagen örn
arbetarskydd, att paragraf 5, punkt m, erhåller följande lydelse: Åt arbetare,
som från årets början varit anställd hos samma arbetsgivare eller företag, skall
å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september beredas semesterledighet
under minst 15 dagar.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
5 § i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd innehåller bestämmelser örn
vad av arbetsgivare särskilt skall iakttagas till förekommande av ohälsa i följd
av arbetet. Punkten m) i denna paragraf lyder:
»Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt
och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, bör, i allmänhet
under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under minst
fyra söckendagar, vilken ledighet i regel bör vara sammanhängande och förlagd
i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.»
Frågan örn arbetarsemester har sedan lång tid tillbaka varit föremål för
utredning. I andra lagutskottets utlåtande nr 14 vid 1932 års riksdag lämnades
en redogörelse för vad därutinnan förekommit, och får utskottet beträffande
tiden till och med år 1930 hänvisa till nämnda utlåtande.
Genom proposition nr 40 till 1931 ars riksdag framlades förslag till lag
angående ändring i vissa delar av 1912 års lag örn arbetarskydd. Därvid föreslogs,
att i lagen skulle införas ett stadgande i 5 § punkt m) av den lydelse
detta lagrum nu äger. . . .
Inom riksdagen väcktes i anledning av propositionen motioner, nr 205 i
första kammaren av herr Sigfrid Hansson m. fl., nr 349 i andra kammaren
av herr Sävström m. fl. och nr 352 i samma kammare av herr Karlsson i
Grängesberg m. fl. I motionerna I: 205 och II: 349, vilka voro likalydande,
yrkades, att semesterledigheten måtte -— i enlighet med vad socialstyrelsen
föreslagit i ett den 2 november 1925 till Kungl. Maj:t överlämnat inom
styrelsen utarbetat förslag till reviderad lag om arbetarskydd — bestämmas
till minst en vecka med i skälig mån bibehållen avlöning. I motionen II: 352
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uttkottet.
o Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
hemställdes, att stadgandet om semester måtte givas den avfattningen, att åt
arbetare, som från årets början varit anställd hos samma arbetsgivare eller
företag, .skulle å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september
beredas semesterledighet under minst 15 dagar, med skäligen bibehållen avlöning.
Andra lagutskottet framhöll i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 24, att
utskottet icke kunde förorda längre lagstadgad minimitid för semestern än
den i propositionen upptagna. Örn den åsyftade ledigheten benämndes semester
franninge därav,^ att vederbörande under ledigheten åtminstone till huvudsaklig
del borde åtnjuta avlöning. Skulle bestämmelser meddelas örn rätt till
lön under semesterledighet, skulle detta innebära en inskränkning i lagen av
begreppet semester till att avse ledighet utan avlöning, något som icke vore
lämpligt.
Det lagförslag, som utskottet förordade, skilde sig i nu ifrågavarande del
icke från det genom propositionen framlagda.
Mot utskottets utlåtande i denna del reserverade sig herr Sigfrid Hansson
m. fl. samt fröken Hesselgren, vilka tillstyrkte yrkandet, att den lagstadgade
ledigheten borde avse minst en vecka.
Utskottets utlåtande godkändes i förevarande del av riksdagen.
Vid 1932 ars riksdag framställde herr Karlsson i Grängesberg m. fl. i
motion II: 61 samma förslag till ändring av 5 § punkt m) i arbetarskyddslagen,
som föreligger i nu förevarande motion.
. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 14, att utskottet saknade anledning
att ändra sin år 1931 i ämnet intagna ståndpunkt, samt hemställde, att
motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen biföll denna hemställan.
Vid 1933 års riksdag gjorde herr Karlsson i Grängesberg m. fl. i motion
II. 80 beträffande Hagan om arbetarsemester samma hemställan som närmast
föregående år.
I utlåtande nr 15 förklarade andra lagutskottet, att riksdagen enligt utskottets
mening saknade anledning att frånträda sin tidigare och senast vid
1932 ars riksdag intagna ståndpunkt till frågan om semesterledighet åt arbetare,
samt hemställde att motionen icke matte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Utskottet anser det vara ett samhällsintresse att genom ledighet från arbetet
under någon tid semester — tillfälle till rekreation beredes arbetare, anställda
i olika slags rörelse. Såsom utskottet framhållit i sitt vid 1931 års
riksdag avgivna utlåtande nr 24 inlägger utskottet i benämningen semester
å denna ledighet, att arbetaren åtminstone till huvudsaklig del åtnjuter avlöning
under densamma.
Att i lagen om arbetarskydd fastställa en bestämd minimitid för semester
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4. «
ledighet finner sig utskottet icke kunna förorda, detta särskilt med hänsyn
till semesterfrågans ekonomiska sida.
I gällande lag örn arbetarskydd har en så kort tid som fyra söckendagar
angivits såsom det minimum, vilket semestertiden icke bör underskrida. Att
detta dagantal angavs motiverades vid dess bestämmande i propositionen därmed,
att av de arbetare, som enligt kollektivavtal ägde rätt till semester —
utgörande sannolikt omkring 3A av de arbetare, som berördes av avtalen —
ungefär 2A hade en semester understigande en vecka. Den vanligaste tidslängden
syntes vara fyra dagar, ehuru den faktiska ledigheten ofta bleve längre
genom att driften inställdes på en helgdagsafton mellan två helgdagar. I
många fall innehöllo emellertid gällande kollektivavtal pa skilda arbetsområden
bestämmelser örn längre semestertid. Med hänsyn till nu radande ekonomiska
förhållanden anser sig utskottet ej böra upptaga till prövning frågan,
huruvida den minimitid för semester, som i lagen angives såsom önskvärd,
bör utsträckas.
Då grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka ändring
i gällande bestämmelser angående semester i lagen örn arbetarskydd.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, TI: 285, icke matte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 februari 1984.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Sam Larsson,
Gustaf Tamm, P. Sandström, Norman* och Olof Carlsson;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,
Hage*. Johanson i Hallagården, Wallerius, Olovson i Västerås*, Andersson i
Rasjön* och Pettersson i Hällbacken.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.