Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4

1934-02-07 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:4, Andra lagutskottets utlåtande Nr 4

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

5

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1934 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss

ändring i lagen örn arbetarskydd.

T en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 285,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Karlsson i Grängesberg m. fl

hemställt, att riksdagen måtte besluta vidtaga den ändringen i lagen örn

arbetarskydd, att paragraf 5, punkt m, erhåller följande lydelse: Åt arbetare,

som från årets början varit anställd hos samma arbetsgivare eller företag, skall

å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september beredas semesterledighet

under minst 15 dagar.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

5 § i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd innehåller bestämmelser örn

vad av arbetsgivare särskilt skall iakttagas till förekommande av ohälsa i följd

av arbetet. Punkten m) i denna paragraf lyder:

»Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt

och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, bör, i allmänhet

under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under minst

fyra söckendagar, vilken ledighet i regel bör vara sammanhängande och förlagd

i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.»

Frågan örn arbetarsemester har sedan lång tid tillbaka varit föremål för

utredning. I andra lagutskottets utlåtande nr 14 vid 1932 års riksdag lämnades

en redogörelse för vad därutinnan förekommit, och får utskottet beträffande

tiden till och med år 1930 hänvisa till nämnda utlåtande.

Genom proposition nr 40 till 1931 ars riksdag framlades förslag till lag

angående ändring i vissa delar av 1912 års lag örn arbetarskydd. Därvid föreslogs,

att i lagen skulle införas ett stadgande i 5 § punkt m) av den lydelse

detta lagrum nu äger. . . .

Inom riksdagen väcktes i anledning av propositionen motioner, nr 205 i

första kammaren av herr Sigfrid Hansson m. fl., nr 349 i andra kammaren

av herr Sävström m. fl. och nr 352 i samma kammare av herr Karlsson i

Grängesberg m. fl. I motionerna I: 205 och II: 349, vilka voro likalydande,

yrkades, att semesterledigheten måtte -— i enlighet med vad socialstyrelsen

föreslagit i ett den 2 november 1925 till Kungl. Maj:t överlämnat inom

styrelsen utarbetat förslag till reviderad lag om arbetarskydd — bestämmas

till minst en vecka med i skälig mån bibehållen avlöning. I motionen II: 352

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uttkottet.

o Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

hemställdes, att stadgandet om semester måtte givas den avfattningen, att åt

arbetare, som från årets början varit anställd hos samma arbetsgivare eller

företag, .skulle å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september

beredas semesterledighet under minst 15 dagar, med skäligen bibehållen avlöning.

Andra lagutskottet framhöll i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 24, att

utskottet icke kunde förorda längre lagstadgad minimitid för semestern än

den i propositionen upptagna. Örn den åsyftade ledigheten benämndes semester

franninge därav,^ att vederbörande under ledigheten åtminstone till huvudsaklig

del borde åtnjuta avlöning. Skulle bestämmelser meddelas örn rätt till

lön under semesterledighet, skulle detta innebära en inskränkning i lagen av

begreppet semester till att avse ledighet utan avlöning, något som icke vore

lämpligt.

Det lagförslag, som utskottet förordade, skilde sig i nu ifrågavarande del

icke från det genom propositionen framlagda.

Mot utskottets utlåtande i denna del reserverade sig herr Sigfrid Hansson

m. fl. samt fröken Hesselgren, vilka tillstyrkte yrkandet, att den lagstadgade

ledigheten borde avse minst en vecka.

Utskottets utlåtande godkändes i förevarande del av riksdagen.

Vid 1932 ars riksdag framställde herr Karlsson i Grängesberg m. fl. i

motion II: 61 samma förslag till ändring av 5 § punkt m) i arbetarskyddslagen,

som föreligger i nu förevarande motion.

. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 14, att utskottet saknade anledning

att ändra sin år 1931 i ämnet intagna ståndpunkt, samt hemställde, att

motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll denna hemställan.

Vid 1933 års riksdag gjorde herr Karlsson i Grängesberg m. fl. i motion

II. 80 beträffande Hagan om arbetarsemester samma hemställan som närmast

föregående år.

I utlåtande nr 15 förklarade andra lagutskottet, att riksdagen enligt utskottets

mening saknade anledning att frånträda sin tidigare och senast vid

1932 ars riksdag intagna ståndpunkt till frågan om semesterledighet åt arbetare,

samt hemställde att motionen icke matte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet anser det vara ett samhällsintresse att genom ledighet från arbetet

under någon tid semester — tillfälle till rekreation beredes arbetare, anställda

i olika slags rörelse. Såsom utskottet framhållit i sitt vid 1931 års

riksdag avgivna utlåtande nr 24 inlägger utskottet i benämningen semester

å denna ledighet, att arbetaren åtminstone till huvudsaklig del åtnjuter avlöning

under densamma.

Att i lagen om arbetarskydd fastställa en bestämd minimitid för semester
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4. «

ledighet finner sig utskottet icke kunna förorda, detta särskilt med hänsyn

till semesterfrågans ekonomiska sida.

I gällande lag örn arbetarskydd har en så kort tid som fyra söckendagar

angivits såsom det minimum, vilket semestertiden icke bör underskrida. Att

detta dagantal angavs motiverades vid dess bestämmande i propositionen därmed,

att av de arbetare, som enligt kollektivavtal ägde rätt till semester —

utgörande sannolikt omkring 3A av de arbetare, som berördes av avtalen —

ungefär 2A hade en semester understigande en vecka. Den vanligaste tidslängden

syntes vara fyra dagar, ehuru den faktiska ledigheten ofta bleve längre

genom att driften inställdes på en helgdagsafton mellan två helgdagar. I

många fall innehöllo emellertid gällande kollektivavtal pa skilda arbetsområden

bestämmelser örn längre semestertid. Med hänsyn till nu radande ekonomiska

förhållanden anser sig utskottet ej böra upptaga till prövning frågan,

huruvida den minimitid för semester, som i lagen angives såsom önskvärd,

bör utsträckas.

Då grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka ändring

i gällande bestämmelser angående semester i lagen örn arbetarskydd.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, TI: 285, icke matte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 februari 1984.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Sam Larsson,

Gustaf Tamm, P. Sandström, Norman* och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,

Hage*. Johanson i Hallagården, Wallerius, Olovson i Västerås*, Andersson i

Rasjön* och Pettersson i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.